Aktivarum

Ovita Kränkta Hen vs Vita Kränkta Män – Peka finger som argumentationsteknik

september 15, 2012
32 kommentarer

När Robert Aschberg intervjuar Kawa Zolfagary blir det tydligt vad ”Vita Kränkta Män” står för.

Vita Kränkta Män står för det hyckleri som blivit utmärkande för Kulturvänstern i media och högre utbildning. Gång på gång säger de emot sig själva. Se Ovita Kränkta Hen för exempel.

”Vi är emot rasism, vi tycker bara vita är sämst. Vi är emot sexism, vi tycker bara allt män står för är skit. Vi avskyr nationalister, Kurdistan och Palestina är jätteviktiga osv.”

När VKM-upphovsmannen Kawa Zolfagary intervjuas på Radio 1 är det som att höra en person som lider av Hollywoods version av Schizofreni. Allt han står för ändras under samtalets gång.

Vänsterpartisten Zolfagary säger först man gör narr av folk i samhällspyramidens topp.

”Dom tror sig ibland befinna sig i botten på samhällspyramiden, exempelvis en miljonär…”

När Aschberg dock påpekar ex. Sverigedemokrater knappast är i samhällets topp ändrar sig Zolfagary på en femöring och menar samhällets topp relativt invandrade muslimska kvinnor.

”Om man skulle jämföra en vit heterosexuell man i fas 3 och en muslimsk kvinna också i fas 3 så har mannen fortfarande ett samhälle med strukturer som ger honom hjälp hon inte får”

Observera att vita länder och kulturer är mycket bättre än ovita i allmänhet och muslimska i synnerhet på att ge även kvinnor hjälp. Här kunde Zolfagary ha tagit upp det ämnet men…

…men vem bryr sig om ”ovita” kulturers behandling av muslimska kvinnor när det finns Sverige att sparka på?

Inte för att Laestadius kolumn ”Unga hjärntvättas mot jämställdhet” är mycket bättre på att kritisera ”ovita” länder men hon lyckades iaf avstå från att skylla Egyptiska kvinnors situation på oss.

Aschberg:  – Som till exempel?

Zolfagary: Det finns undersökningar som visar det är över fyra gånger svårare för folk med utländskt utseende eller namn att få jobb… Det är ju på grund av en strukturell diskriminering som vi har. 

Observera hur Aschberg låter det där svamlet passera som svar. Med samma logik är det strukturell diskriminering av amerikaner att det går bättre för svenskar och västeuropeer som flyttar till USA.

Det är varken vem som helst som flyttar till USA eller vem som helst som flyr till Sverige.

Det är de särskilt kompetenta och/eller kapitalstarka som kan flytta till länder som USA medan de som har sämst möjligheter till framgång dras till länder som Sverige. Trist javisst, men så är det.

”Brain drain phenomena in Europe fall into two distinct trends. The first is an outflow of highly qualified scientists from ‘Western Europe’ mostly to the United States.”

Det handlar inte om etnicitet som rasist-puckon tror. Det handlar om redan fattiga länder som i tur och ordning upplever brain-drain, flyktingströmmar och sist försöker man samla anhöriga.

Visst är det trist att många svenskar bedömer individer efter de grupper de kommer från MEN…

Zolfagarys inledande argumentation byggde på att folk skall gnälla mindre när de kommer från de specifika grupperna ”Vit” och ”Man”. Alltså Oooops! Han kritiserar visst individer på basis av grupp!

”Displays of weakness are either ridiculed by friends looking to hold their buddies to a standard of masculinity, or exploited by enemies looking to prove their own masculinity by kicking your ass.”

Och värre blir det, ovan citat är från Girlwriteswhat som beskriver hur män som trycker ner mansfrågor resonerar. Vi har redan sett män riva ner affischer med följande budskap

”Men´s rights are human rights”

Sedan har vi HEN-debatten. Här lyckas Zolfagary drabbas av akut minnesförlust.

Aschberg: Jag antar att du gillar Hen?

Zolfagary: Ehh, ja eller det är väl bra att språket utvecklas?

Aschberg: NÄ NÄ NÄ NÄ NÄ NÄ! Nu kommer…

Det är kul att höra Aschberg reagera här. Ännu mer kul när man ser till Zolfagarys argument i Nöjesguiden. Här var det nämligen inte bara en, utan två motsägelsefulla saker.

Ibland tänker jag ”Hen känner mig, hen vet att jag inte är en idiot, varför säger hen så om alla män?”

Inte nog med att han själv tillhör hen-ivisterna. Trots att han i radio hävdar det inte gick ut på att byta ut könen är det precis så han använde begreppet i Nöjesguiden om en kvinnlig vän.

Vita Kränkta Män är en hyllning till dubbelmoral och självmotsägelser.

Samma saker de klagar vissa individer och grupper utsätts för gör de mot andra individer och grupper och tycker då det är mer ok. Zolfagary själv gör en oavsiktlig parodi på tendensen:

”Det skulle inte alls vara lika roligt. Det finns kopior som ”Bruna kränkta muslimer” eller ”Vita kränkta feminister” och de hänfaller allihopa utan undantag till rasism och sexism istället.”

Till skillnad från Vita Kränkta Män som gör gliringar på basis av ”vit” och ”man”? När nu flera människor i mellanöstern dödats över en fjantfilm är det ju verkligen vita man skall göra narr av.

Vita är så kränkta!

Ahem, Upplopp i Egypten!

Ja men Vita män är så lättkränkta! Haha

Det dödades människor under protesterna

Vita män är så kränkta Hahaha!

Till skilnad från Ovita Kränkta Hen som orsakar kaos och sätter mellanöstern i brand?

Genusnytt: Misandri från Skövde kulturhus

Pelle Billing: Åklagarutbildning har Slagen Dam som kursmaterial

Flashback: 21 Sidor om Vita Kränkta Män och Zolfagary

Ovita Kränkta Hen: Din rasist! Det var ju vita som F*ckade upp Afrika

Uppdatering: 13/11 Skall Vita kränkta Män göra narr av Aschbergs ilska på grävlingar? 

Annonser

Girlwriteswhat om Ateism Del 2 – Feministers försök att kapa rörelsen = A+

september 12, 2012
9 kommentarer

Så var vi där igen. Feminister vill bestämma över någonting som andra människor byggt upp.

De kallar sig Ateism+ eller A+ och ägnar sig åt den sorts kritik som påpekades i Del 1. Likheterna mellan dem och Queer-gänget som försökte kidnappa Pride för att införa sin egen agenda är dock slående.

Ateism+ utmålar sig även som Tredjevågs-Ateism efter Feminismens vågor. I korthet funkar det så här: Första vågen är filosofisk, Andra vågen är akademisk, Tredje vågen handlar om aktivism.

Den tredje vågen handlar i bägge fall om identitetspolitik, polarisering och politisk korrekthet.

Identitetspolitik innebär att dela upp världen i marginaliserade och priviligerade grupper för att gynna de marginaliserade. I fallet Ateiströrelsen yttrade sig detta i och med ”Elevatorgate”.

”She entered the elevator and was joined by a man. While in the elevator, the man expressed interest in talking to Rebecca some more and invited her to his hotel room for coffee. She declined, but felt that she had been sexualised in the process. ”

Under normala omständigheter skulle detta inte vara en big deal men Skepchick tog som ”marginaliserad” grupp illa upp att behandlas på detta sätt av den ”priviligerade” gruppen.

Det hela splittrade Ateiströrelsen i två grupper, de som höll med och de som inte gjorde det.

Feminister och andra på Skepchicks sida såg snart minsta lilla kritik som tecken på sexism i rörelsen. Snart började de hitta på regler för vilkas Ateism som var av den rätta ”goda” sorten.

Atheists plus we care about social justice,
Atheists plus we support women’s rights,
Atheists plus we protest racism,
Atheists plus we fight homophobia and transphobia,
Atheists plus we use critical thinking and skepticism.

De glömde: Strength through discipline! Strength through Community! Strenghth through action! Thunderf00t konstaterar ”A+ (atheism plus), For A Third Glorious Age of Total Agreement”

Det finns inte en enda punkt i programmet som vi inte känner igen från ”Godhetsrörelsen”

Bla bla priviligerade grupper skall tvingas ta hänsyn till marginaliserade grupper, bla bla det är sexistiskt att inte godta känslobaserade argument, bla bla historiskt förtryck bla bla och bla.

”Religion is responsible for generating and sustaining most of the racism, sexism, anti-(insert minority human subgroup here)-isms… ”

Som Girlwriteswhat påpekar, Ateism handlar inte om att tycka gud är ond. Ateism handlar om att anse det saknas bevis för att gud finns. Även om Ateism var ond skulle det inte påverka sakfrågan.

Det är när religionen bedöms på basis av det eventuella elände den orsakar som A+ ser sin chans.

Vilken sorts personer består då A+ av? Huvudsakligen två grupper. Skepchick-kvinnorna och de överdrivet feministiska männen som försöker visa hur mycket de skiljer sig från vanliga män.

”The women driving all of this are supported and validated in their efforts by supplicating men, men desperate to tell them, ”We’re the good men, we’re not like those bad men over there. We understand why you’re so terrified of this HUGE problem of sexual harassment and misogyny in our community, and it’s all down to male badness. But not me, because I’m a good man, not like those guys over there, the bad ones…”

Men vänta lite känner vi inte igen det här? Och ännu bättre gissa vilken händelse det skryts om på A+forum? Just det! Här har vi en av affischvandalerna som störde Vancouver MRA.

Här känns det som det är en död häst som skall piskas. Vi har alltså svinaktiga feministkillar som förövare igen (Som nu får en egen kategori) uppmuntrade av feministiska kvinnor.

Man anar att (hbt)Q folket på pride och A+ tillhör en och samma ideologi.

Uppdatering: Ju mer man läser om händelserna i Skeptikerrörelsen efter Elevatorgate ju galnare blir det. Ta bara det faktum att de som censurerar värst har namet FreeThoughtBlogs.

Genusnytt: Konstmuseét har jämställdhetsproblem, de flesta donatorerna är män.

Pelle Billing: På tal om feministiska vågor. Yoko Ono vill sträcka ut handen  


Ann Heberlein har drabbats av Maria Svelands politiska depression? Söker tröst hos alfahannen Steinar Bragi

mars 20, 2012
87 kommentarer

Så var det dags för ytterligare ett kapitel i sagan som Maria Svelands ”Breivikism” startade på DN-kultur.

Den här gången är det Ann Heberleins tur att kritisera ”antifeminismen” och liksom Sveland & Co före henne så har hon gjort det centrala argumentet en sammanblandning av begrepp har absolut ingenting med varandra att göra, alltså förutsatt att bevisning ens är en del av diskursen och här kan man undra…

Låt oss därför återvända till Svelands text och hennes hävdande av ett samband mellan främlingsfientlighet och antifeminism. Hennes främs­ta källor för detta, i sig intressanta, påstående är två: för det första Magnus Lintons bok ”De hatade” och för det andra hennes egna kroppsliga reaktioner.

Redan här blandar Heberlein ihop begreppen. Det var när Maria Sveland läste Lintons bok som den kroppslinga reaktionen kom. Sålunda lever hela resonemanget på Lintons tolkning av Breiviks manifest och här borde Heberlein alltså analysera den tolkningen – märkligt nog är det inte alls vad hon gör.

Istället hoppar Ann Heberlein vidare och betraktar tolkningen som ett ”fait accompli” – fullbordat faktum.

”Sveland läser alltså en bok vars resonemang hon sväljer med hull och hår, får ont i magen när hon tänker på Anders Behring Breivik och hans rasistiska och feministhatande manifest. Detta – magkänslan – blir bryggan till det jag tror att hon egentligen vill diskutera, nämligen hatet mot feminister och mot kvinnor i allmänhet.”

Här börjar Heberlein tappa fotfästet fullkomligt. Låt mig summera de olika begreppen. Först har vi Breivik som är en ensam psyksjuk galning som begått ett hemskt vansinnesdåd. Sedan har vi Breiviks manifest som till större delen består av en mängd inklippta citat helt utan koppling till Breivik.

Vidare har vi Magnus Lintons bok ”de hatade” som av allt att döma förväxlar Breiviks vansinnesdåd med de texter han klippte in till sitt Manifest. Detta är givetvis allvarligt då författarna som Breivik klipp-o-klistrade till skillnad från Breivik själv inte är ensamma galningar som mördar folk.

Det handlar alltså om en otäck variant av ”Guilt By Association” där man försöker klistra ett massmord på andra än förövaren.

Inte nog med det Heberlein går sedan vidare och pratar om rasism och kvinnohat. Till synes omedveten om att detta är allvarliga anklagelser man skall ha ordentliga bevis för. Men om det är något som idag utmärker personer i media  är det att de anser sig stå över bevisbörda.

”Pär Ström, Pelle Billing, Marcus Birro och Karl­ Ove Knausgård får i vanlig ordning företräda kvinnohatarna. Att Ström och Billing ger uttryck för både rädsla och förakt för kvinnor framgår med all tydlighet, men Knausgård?”

Jaså? Och varför skulle Pär Ström och Pelle Billing företräda ”kvinnohat”? För att de skrivit kritiskt om vissa former av feminism? Det är ett obestridligt faktum att feminist och kvinna är två olika saker där det förstnämnda är en politisk åsikt och det andra ett biologiskt kön.

”Varje text som protesterar mot ett destruktivt samhällsklimat, som vill varna för att gränserna för vad som är tillåtet att hävda förflyttas är viktig.”

Vem skall bestämma vad som är ett ”destruktivt samhällsklimat” då, kan det möjligen vara dem själva?

Det är knappast konstigt att de medlemmar som förespråkar det viktiga i censur och offentlig åsiktskontroll ofta är just de personer som anser det är de själva som skall sitta på toppen och bestämma vilka åsikter som är viktiga och ok att yttra. Sedan klagar de över att känna sig ”hatade”

”Kvinnor vill också bli respekterade av män, beundrade och smickrade: inte för sin sex appeal utan för sin intellektuella förmåga. Det vet männen. Det är därför de hatmejl jag får från män alltid handlar om mitt utseende (”ditt blonda luder”, ”din spacklade hora”) och mitt kön (jävla fitta) och aldrig om mina argument.”

Här blandar Heberlein ihop begreppen igen. Plötsligt blir attackerna hon får ta emot pga sitt beteende i media attacker mot ”kvinnor”. Att kritisera en specifik kvinna blir i Heberleins värld ett tecken på ett kvinnohat. Vad vissa mediakvinnor som hon själv vill blir i hennes värld vad ”gruppen kvinnor” vill.

Har Heberlein missat hur mycket tid som många kvinnor lägger ner på att uppmärksammas pga sex appeal?

Den intellektuella invändningen mot hennes argument lyder så här: Om dessa kvinnor vill beundras för sin intellektuella förmåga varför lägger de så mycket tid på helt andra saker som hon hävdar de inte vill bli uppmärksammade för? Det är i grunden playerargumentet

– Om kvinnor inte gillade players så kunde inte players vara players heller.

Här finns nämligen den möjliga relationen mellan rasism och kvinnohat, maklösheten: ”För varje kvinna som tar plats i ett parlament, på en direktörsstol, eller ’hånar’ män på något annat sätt med sin makt, produceras det tusen porrfilmer där kvinnor ’sätts på plats’ igen, är maktlösa, underdåniga och för det mesta förnedrade”, säger den egocentriske konstnären Joseph Novak i Steinar Bragis hyllade ”Kvinnor”. 

Vilket är ungefär lika relevant som vad Sauron säger i Sagan om Ringen. Steinar Bragi skriver poesi och skönlitteratur, han är ingen forskare, Novaks åsikter på ämnen som porr och kvinnor är bara viktiga i medias egocentriska klubb för inbördes beundran där bevisbörda tycks vara ett fult ord.

Beträffande de åsikter om pornografi som Steinar Bragi sprider så är skönlitteratur inte facklitteratur.

Forskartrion Alan McKee, Kath Albury and Catharine Lumby däremot har fakta i mängder på ämnet.  I tre år arbetade de med projektet ”Understanding Pornography in Australia” Det är talande för tidens anda att wikipedia beskriver det kontroversiellt de baserade sina påståenden på bevisning. 

”This research proved controversial for taking an evidence-led approach to understanding sexually explicit media. For example, rather than beginning from the assumption that the primary effects of exposure to pornography must be negative, the project surveyed…”

Hur vet då journalister och författare som Bragi och Heberlein någonting alls om effekterna av pornografi? Enkelt, de går till feministorganisationer och låter dem agera ”experter” Feminister får fritt fram att göra argumentationsfel typ ”everyone knows” som ex. uttalandet från ”the Women’s Electoral Lobby”

”Everyone knows a lot of women participate in the production of porn through coercive means or to feed a drug habit, and to me that’s what makes pornography obscene,”

Medias inställning: Att basera sina påståenden på bevis är kontroversiellt, att låta feminister hitta på saker är det inte.

Sedan har vi det här hyckleriet där media först säger det är fel att bunta ihop alla invandrare. När mediafolk däremot pratar om det manliga könet är åsikten man inte skall bunta ihop människor puts väck och de släpper förbi i stort sett vad som helst: Ann Heberlein citerar glatt misandri från Bragi.

Alla män måste erkänna att de föraktar kvinnor”, sade den isländske författaren Steinar Bragi i ett samtal på Mariehamns litteraturdagar i våras och menade att detta, erkännandet, är den enda vägen mot förändring, ett jämställt och mindre misogynt samhälle.

Vad hade hänt om Steinar Bragi istället hade sagt alla invandrarmän måste erkänna de föraktar kvinnor? Vilken sida hade det uttalandet hamnat på i Heberleins värld? Att lyssna på mediafolk som först skall attackera rasism och sedan i nästa andetag attackera män är enbart löjligt.

Steinar Bragi beter sig som Kapten Klänning och mitt svar är: Föraktar han kvinnor är det hans sak, hans problem.

För övrigt är faktum att hade vi levt i ett misogynt samhälle så hade inte Bragi blivit hyllad för den sortens uttalanden och de hade inte spridits i media. Att dessa åsikter sprids i media visar att vi lever i ett fullkomligt gynocentriskt samhälle där kvinnan som ide har blivit en besatthet.

Observera att jag säger kvinnan som IDÉ. Jag pratar inte om riktiga kvinnor för faktum är att riktiga kvinnor klarar inte av att empiriskt motsvara varken Heberleins eller Bragis idéer. Därav anledningen det blir kontroversiellt att basera påståenden på vetenskaplig bevisning. Den stödjer inte fantasierna.

Ann Heberlein vill beundras för intellektuell förmåga säger hon,  jaså? Varför latar hon sig då med citat från Bragi?

Vilken intellektuell förmåga krävs för att lyssna på ett helt obevisat, ovetenskapligt påstående från en ickeforskare och sedan reproducera det i Sveriges största dagstidning? Tror Heberlein på allvar att hon förtjänar beundran för att hon behadlar Bragi som om hon vore en nyförälskad 13-åring?

”Det skulle vara en lättnad att någon gång bli kallad idiot i stället för fitta/hora/luder. Att slippa reduceras till en kropp, ett kön. Att faktiskt, någon gång, bli bemött som en tänkande varelse.”

Låt mig summera Heberleins logik. Först så ignorerar hon på alla sätt hur män vill bli behandlade. Sedan tycker hon att män skall ge respons på det sätt som hon vill de skall behandla ”kvinnor”. Alltså först är hon själv ett respektlöst svin, sedan har hon synpunkter på hur respektfullt hon bemöts.

Idioti är bara förnamnet!

Musik och Signaler: Om män är på detta vis Blir männen på något sätt bättre av att läsa Ann Heberleins och Maria Svelands texter?

Medborgarperspektiv skriver om Ann Heberlein och det destruktiva feministiska samhällsklimatet

”Manshatet ser inte Ann Heberlein. Istället medverkar hon till att ytterligare höja tonläget mot män. Därmed är hon också ännu en i raden av privilegierade, vita, medelålders, heterosexuella, övre medelklasskvinnorna från den feministiska kulturvänstern som än mer spär på det destruktiva samhällsklimatet.”


Myten om föräldrars makt att forma sina barn – Manliga Feministers ofta svinaktiga bakgrund – Del 3

februari 23, 2012
29 kommentarer

Så var det dags för en ny teori att få sig en känga på Aktivarum – Denna gång handlar det om barnuppfostran.

Här ser ni omslaget till Judith Rich Harris bok ”The Nurture Assumption / ”Myten om föräldrars makt” Liksom flera andra av de böcker jag presenterat här på Aktivarum dyker även denna upp i källförteckningen till Steven Pinkers ”The Blank Slate – The Modern Denial of Human Nature”

Tidigare diskuterade jag forskningen på könsskillnader på barn där forskarna släppte småbarn fria bland leksaker och studerade vilka leksaker som pojkar respektive flickor gillade bäst. Här utvecklar jag de resonemangen. Tack går till Mariel för utformningen av frågeställningarna:

”Gjorde forskarna det på barn som behandlats jämställt då? Eller hade bebisflickorna fått mer ögonkontakt än pojkarna?”

Varför tror vi ofta på den teori som säger att dessa saker har stor betydelse för barnens utveckling?

Vad som borde testas i den här situationen är att fråga om alla pojkar hade fått lika stor mängd ögonkontakt som de andra pojkarna? Då skall ju enligt konventionell teori pojkarna som fick mer ögonkontakt än sina kamrater (det är omöjligt att de fått exakt samma) välja bilar mer sällan.

Vad som är sant för sociala skillnader mellan en pojke och en flicka borde vara lika sant för sociala skillnader mellan en pojke och en annan pojke. Om flickor blir feminina pga mer ögonkontakt borde de pojkar som får mest ögonkontakt också visa ett mer feminint beteende inklusive val av leksaker.

Detta  är en studie som är relativt enkel att göra men jag kan närmast slå vad om att den aldrig blivit gjord

Forskningen i Hjernevask Del 1 av Simon Baron-Cohen visar nämligen att det är mängden testosteron som avgör vilka killar som är mer på bilarna och inte. Mängden testosteron i mammas mage innan födelsen lär knappast påverkas av hur mycket ögonkontakt barnet fick efter födelsen.

Som Steven Pinker påpekar finns här en alternativ teori: Ärftlighet. Rent praktiskt skulle det innebära att barnen som har mer testosteron exempelvis ger sämre respons på ögonkontakt vilket föräldrarna rättar sig efter. Som Pinker påpekar är studier på ämnet värdelösa om de inte kontrollerat för ärftlighet.

Att barn som hade våldsamma föräldrar själva ofta blir våldsamma bevisar inte uppfostran gjorde dem sådana.

Föräldrarna kan nämligen lika gärna rätta sig efter barnets behov kommunicerat genom barnets beteende. Föräldrar pratar mer med naturligt frågvisa barn, föräldrar ger mer frihet till naturligt ansvarsfulla barn osv, att dessa saker korrelerar säger inte vad som orsakade vad.

”Hade man burit dem lika? Osv.”

Vad får oss att tro barn påverkas av sådant här? Beteendegenetikens tre lagar (pdf) och principen om sexuellt urval formulerad av Charles Darwin indikerar att det snarare är de barn som har mest testosteron som blir burna minst. Kvinnor blir också mest attraherade till män med hög testosteronhalt.

Det är särskilt vid ägglossning som kvinnor ger stark respons på manliga beteenden som tyder på högt testosteron.

Inget av detta indikerar att tjejer vid partnerval prioriterar hur pappan kommer att hantera barnen efter födelsen. Vad detta kräsna väljande med fokus på macho-markerande faktorer tyder på är att kvinnor själva anser en mycket stor del av barnens framtid bestäms av pappans gener.

”Hur vet man att de inte redan blivit ‘påverkade’? Barn leker ju ofta också mer med de som de är vana att leka med.”

Tvärtom! Givetvis blir de påverkade men varifrån kom påverkan från början egentligen? Feminister har länge antagit att det börjar i hemmet men som denna Recension av Myten om föräldrars makt visar: Forskningen visar tydligt att hemmet är den minst viktiga delen i barns uppväxt.

”Föräldrar känner ett slags produktutvecklingsansvar för sina barn: har man skaffat barn så gäller det att se till att de klarar sig så bra som möjligt. Vi åhörare på föreläsningen skrattar till när Lars Dencik, professor i social psykologi, uttrycker sig så.”

I det moderna samhället är det kompisarna som sköter uppfostran av varandra.

Psykoterapeuten Barbro Goldinger menar att gränsen går vid 7-års ålder. Det är då det blir viktigare att tillhöra kamratgruppen än att vara mammas & pappas barn. Dencik motsätter sig denna beskrivning. Han menar att i dagens samhälle är barn i kamratgruppen från början. Så här sammanfattar Lars Dencik sociologiskt barnens utveckling i den så kallad Identifikationsfasen:

1. Kontemplering. Barnet betraktar/spanar in/scannar läget. Oftast är det de jämnåriga som betraktas, och oftast de av samma kön 2. Imitering. Barnet härmar och gör som de andra barnen 3. Konformering. De andra barnen tänker: ”Se på honom. Han gör som vi, han bankar – han är som vi.” Barnet blir en del av gruppen.

Det är bara ett problem med denna tjusiga teori: Den säger att vissa barn imiterar andra barn men den säger inget om hur de bestämmer vilket barn som skall imitera vilket barn. Föreställ er att barnen sitter och glor på vad de andra barnen gör, det enda som kan imiteras då är att glo på andra barn.

Vissa barn kommer att bli ledare och vissa andra barn kommer att bli följare, hur bestäms rangen?

Det vet vi inte säkert men att killar med mer testosteron skulle ta risken att gå först och därmed imiteras av killar med mindre testosteron är knappast en teori så osannolik man kan förkasta den utan att först undersöka om det är så. Vi kommer åter till Judith Rich Harris bok.

”Harris tror att skillnaderna främst handlar om att pojkar och flickor har olika lekbeteenden. Pojkar försöker dominera andra pojkar och flickor när de leker, redan vid 2,5 års- 3års ålder. Eftersom flickor har en mindre dominerande lekbeteende så tröttnar de och de bägge könen bildar spontant enkönade lekgrupper om det finns tillräckligt med barn.”

Observera ”försöker dominera andra pojkar och flickor”

Transcribed at GWW:s blog

Männen som diskriminerar mot kvinnor kan alltså med rätta antas även diskriminera mot andra män. Min egen forskningshypotes är att många av de mest dominanta männen är manliga feminister idag. Personer som Johannes Forssberg, Svelands guru Magnus Linton eller gänget som trakasserade Hanna Fridén.

Dessa är långtifrån de enda, det finns många fler manliga feminister som beter sig på liknande sätt.

Det spelar ingen roll att feminismen är kvinnors teori: Liksom alla andra teorier så kan de renast troende utnämna sig till tolkare av den sanna läran. Som exemplet Hanna Fridén visar ovan så är det inget som hindrar manliga feminister från att attackera de kvinnor (som girlwriteswhat) som inte är tillräckligt ”feministiska.”

Vissa män blir alltså feminister eftersom de där får en plattform att undervisa (dominera) kvinnor och trycka till (dominera) andra män. För dem som tvivlar så bjuder jag på en kvinnlig feminists recension av sociologen och superfeministen Michael Kimmels bok Guyland. Enjoy:

”it wasn’t too long before the way he acts as though he’s entitled to define women made me want to put his book through a paper shredder and tell the library it was lost. (I didn’t.) In Kimmel’s view, any woman who doesn’t adhere to the version of feminism advocated by privileged, upper-middle-class, middle-aged-bordering-on-elderly female academics and ”cultural leaders” is anti-feminist – even if they themselves say otherwise.”

Det är alltså inte bara i styrelser och på VD-poster som högpresterande män dominerar.

De har även höga positioner inom den feministiska rörelsens hirarki med akademiska positioner där de manliga feministerna tolkar vad som är den rätta feministiska läran – hos de kvinnor feminismen skall vara till för. Fast å andra sidan, det kanske är ett billigt pris för att få högpresterande män som attackerar andra män?

De finns nämligen överallt, de högavlönade männen som hävdar de vill släppa fram kvinnor när det i själva verket råkar gynna deras egen position jämfört med andra män. De finns inom Näringslivet, inom Högskoleledningar och det är numera status för dem att ha kvinnligt nätverk.

Pär Ström tar nu upp kampen med de dominanta manliga macho-feminist-männen på Newsmill.

Genusnytt berättar han om hur Newsmill nu publicerat hans respons på speciella vägfiler för kvinnoprofessorer. Dessa texter blir ännu mer förståeliga om ni först lyssnar på youtubevideon ”how feminism conned society and other tales” med Girlwriteswhat (ovan)

”En och annan läsare kanske undrar hur det egentligen kommer sig att manliga forskare finner sig i den grova mansdiskrimineringen utan att protestera. Jag vet varför, eftersom jag fått flera email och telefonsamtal från upprörda och frustrerade forskare. De vågar inte protestera, för då bränner de sitt namn, minskar möjligheterna till en kommande akademisk karriär och minskar möjligheterna att få forskningsanslag i framtiden.”

Poängen är att dessa män ofta är betydligt mindre dominanta än de högt uppsatta som bestämt dessa saker skall gälla. Det skrattretande är att vi har en lag mot könsdiskriminering i Sverige men dominanta män har såklart bestäms att lagen får brytas om det drabbar andra (konkurrerande) män.

Sedan sitter feministiska teoretiker och påstår män hjälper varandra  Kan det bli mer skrattretande?


Hanna Fridén drabbad av manshatet – Många manliga feminister är ”reformerade svin” – Del 2

januari 29, 2012
35 kommentarer

Så har det hänt igen! Manliga feminister har visat sig vara svin vars ”feminism” ger kvinnlig validering.

Här kan ni läsa Del 1 på ämnet Manliga feminister. Nu är det mediefeministen Hanna Fridén som reagerat på påhoppen hon fått motta från mestadels manliga feminister efter att ha försvarat #killgruppen. Hanna Fridén har skrivit två mycket talande inlägg.

Först så skrev hon under rubriken ”De här människorna förtjänar inte privilegiet att kallas feminist” där hon kritiserade manshatet (misandrin) i debatten som skedde på Twitter under hashtaggen #killgruppen.

”Det finns en grupp kvinnor som inte sällan jag får bära bördan att förklara mig mot. Kvinnorna som hatar män. Kvinnorna som beter sig som skit mot män. Som kräver att varje man ska bära skulden för vår historia, skulden av det hon utsatts för.”

Tror ni att hon fick tack och massivt medhåll om att manshat inte har i feminismen att göra?

Nej hon fick epitet som ”förrädare” och ”kvinnohatare” för att hon kritiserade manshat. Varefter hon skrev ett nytt inlägg under rubriken ”Hotbrev, hat och skällsord – Att mobba folk till tystnad” Jag vill här påminna om  hur jag skrev Del 1 om Konsensuskulturen.

Så här summerar Hanna Fridén situationen som uppstod bland feministerna själva när hon försvarade #killgruppen och kritiserade manshatet.

”En del personer kände sig utpekade och trodde att jag talade om dem, andra tog deras ord för sanning, en tredje grupp ville uttrycka sin rätt att trakassera dessa unga killar. Andra hoppade på och hånade.”

Observera hur Hannas fokus inte är på den femte gruppen där man håller med om att manshat är dåligt.

Istället är det de feminister som kände sig illa berörda av Hannas kritik som har huvudrollen i dramat. Detta fick Hanna att känna sig manad att försöka separera de två grupperna i ”skyldiga” och ”oskyldiga” där hon personligen anser de skyldiga inte skall få kalla sig feminister ens.

”Några av er missförstod och trodde att jag talade om radikalfeminism och diskussion kring maktstrukturer. Det  gjorde jag inte. Det gör jag ej heller i detta inlägg. Jag talar om hat. Regelrättigt hat.”

Problemet som Hanna Fridén verkar ha missat är att det förstnämnda skapar det sistnämnda. Den utopi där feminister kritiserar strukturella män men inte riktiga män existerar helt enkelt inte. För att förstå den miljö där personer som Hanna Fridén rör sig läs den nyskrivna texten på sidan Radikalfeminism.

För mig som utgår från vetenskaplig syn är manshatet inom radikalfeminismen nämligen ytterst förutsägbart.

De anser strukturer är fel, hur kan de logiskt anse det utan att anse männen som skapat dem är fel? Samtidigt har jag ingen orsak att ifrågasätta det för Hanna verkligen var något nytt. Så här skriver hon själv om det manshat som drabbade henne (för att hon kritiserade den kulturella negativa synen på män)

”Jag har inte trott att detta har behövts tidigare. Ni som gjort detta har bevisat att jag hade fel. Jag är ledsen över att det finns så många av er. Jag trodde inte det och är bedrövad över hur detta drabbar jämställdheten.”

Här ser vi åter ett exempel på den strukturella synen. Detta drabbar inte alls ”jämställdheten”. Det drabbar de delar av den feministiska rörelsen som inte hyser någon form av negativ kulturell syn på det manliga könet. För manshatarna är detta en ren maktdemonstration.

Hanna Fridéns lösning på problemet är att vägra betrakta manshatarna som feminister överhuvudtaget.

Det är beundransvärt initiativ men det kommer inte att fungera rent praktiskt för hon har inte baserat sin kritik av dem på någon feministisk auktoritet av betydelse. Varför skulle de tycka manshat var fel bara för att Hanna Fridén tycker det är fel? De har sina feministiska guruer, de slutar inte kalla sig feminister för det.

”Under gårdagen utvecklades allting till en stor diskussion kring manshat där ett femtiotal personer inom media var ytterst aktiva. Idag gjorde Cissi Wallin ett program om manshat på Radio 1.”

Här har ni länken till Cissi Wallins program. Ni kan bland annat höra hur hon tycker manshatiska åsikter är ok men hon kritiserar manshatisk retorik för hon tror inte det gynnar kampen. Kampen mot vem? Det framgår inte (skulle vara Pär Ström då). Hon upprepar däremot ordet Retorik om och om igen.

Programmet är ett saligt tjat om hur viktigt det är att se alllting som strukturella saker. Strukturer strukturer strukturer. Sedan sitter de och ursäktar manshatiska åsikter genom att hävda det bara är klumpiga sätt att uttrycka sig. Jag tänker återkomma till Cissi Wallins program i ett separat inlägg.

Nu kommer vi till den andra delen av inläggets tema – Manliga feminister och hur deras feminism ursäktar svinaktigt beteende.

Jag har skrivit om manliga feminister som Hugo Schwyzer och Kapten Klänning tidigare. Hur de i grunden är svinaktiga förtryckande personer vars feminism är ett maktmedel mot främst andra män och ett sätt att få kvinnlig validering. Läs nu hur Hanna Fridén upplevde situationen.

”Om ni förresten undrar – Det är inte en majoritet av kvinnor som kallar sig för feminister som betett sig såhär. Det är fler killar som kallar sig för feminister som hotat och hånat. Betydligt, betydligt fler.

Hänger ni med på vad hon skriver? Det är alltså en större del av de personer i den feministiska rörelsen (i denna diskurs) som är positiva till attacker på män – som själva är män. Hur kommer det sig då att dessa män mobbar och trakasserar Hanna för att hon sade manshat inte var ok? Här kommer en del av svaret:

Däremot så har ett flertal av kvinnorna som propagerat för manshat skickat mycket, mycket kärlek till dessa killar som hoppat på mig och hånat mig. De har uttryckt kärlek, värme, de har varit mycket glada över att dessa feministiska män har tagit tag i situationen och hånat, förlöjligat och hotat.”

Det är en stor del av den manliga könsrollen att konkurrera ut andra män om kvinnor – Do I make myself clear?

Vill ni ha ett till exempel på manliga feminismens lockelse för svinaktiga personer? Pröva då Charles Orlando författare till boken ”The Problem with Women… is Men: The Evolution of a Man’s Man to a Man of Higher Consciousness” Orlando är ” self-proclaimed reformed womanizer” som nu blivit manskritiker.

Vi snackar alltså Michael Kimmel-typen av man. Killar som springer runt på kvinnoprogram som Oprah och The View där de säger män har (är) fel och kvinnor har (är) rätt. Här vill jag särskilt be er att lägga märke till reaktionerna som uppenbart manshat får på nationell TV (ABC-Daytime)

– What I am suggesting here is there are four flaws that men have…

– Only four?

– Hahahaha!

En till manlig feminist säljer manshat på burk till en mestadels kvinnlig publik. Vem köper sånt här skräp egentligen?

Åter till Hanna Fridén. Så här beskriver hon problematiken.

Systerskapet är i sanning vackert när man ena stunden kallar en kvinna som har en annan åsikt för en svikare – För att nästa sekund slicka upp på männen som utövar det förakt och förtryck ni påstår er vara emot.

Men systerskapet handlar ju om feminismen och inte om könet kvinna. Rätt förutsägbart många feministiska kvinnor skulle sätta starkt feministiska machomän framför en svagt feministisk kvinna som uttrycker åsikter som för dem är borderline-antifeminism och inte följer den rätta läran.

Det är fascinerande hur tätt inpå Feministiskt Perspektivs intervju med Pelle Billing som dessa saker sker.  Mediefeministen Elin Grelsson gjorde ett inhopp i den debatten, jag avslutar med att citera henne. Det kanske är meningen att vi skall säga hon också bara har klumpig retorik?

”Ni kanske tror att ni i eran inskränkta, sekteristiska, icke-toleranta och humorlösa grupp har nått framsteg. Men det har ni inte. Ni är en grupp som gärna skriker ”generalisering!” så fort man försöker säga någonting om makt mellan grupper i samhället. Patetiskt. Ni kanske lurar några, men kärnan går inte att rubba.”


Johannes Forssberg påstår det är manligt att vara ett svin

februari 14, 2011
10 kommentarer

Det är fascinerande att läsa om en person som försöker få hög status genom att beskriva sina sämsta sidor.

Johannes Forssberg på Expressens ledarsida påminner mig lite om Martin Kellermann, dvs om Kellerman hade varit tråkig, okunnig, tagit sig själv på allvar och jobbat som (mer…)


Publicerat i Manliga feminister

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 197 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: