Aktivarum

Ann Heberlein har drabbats av Maria Svelands politiska depression? Söker tröst hos alfahannen Steinar Bragi

Så var det dags för ytterligare ett kapitel i sagan som Maria Svelands ”Breivikism” startade på DN-kultur.

Den här gången är det Ann Heberleins tur att kritisera ”antifeminismen” och liksom Sveland & Co före henne så har hon gjort det centrala argumentet en sammanblandning av begrepp har absolut ingenting med varandra att göra, alltså förutsatt att bevisning ens är en del av diskursen och här kan man undra…

Låt oss därför återvända till Svelands text och hennes hävdande av ett samband mellan främlingsfientlighet och antifeminism. Hennes främs­ta källor för detta, i sig intressanta, påstående är två: för det första Magnus Lintons bok ”De hatade” och för det andra hennes egna kroppsliga reaktioner.

Redan här blandar Heberlein ihop begreppen. Det var när Maria Sveland läste Lintons bok som den kroppslinga reaktionen kom. Sålunda lever hela resonemanget på Lintons tolkning av Breiviks manifest och här borde Heberlein alltså analysera den tolkningen – märkligt nog är det inte alls vad hon gör.

Istället hoppar Ann Heberlein vidare och betraktar tolkningen som ett ”fait accompli” – fullbordat faktum.

”Sveland läser alltså en bok vars resonemang hon sväljer med hull och hår, får ont i magen när hon tänker på Anders Behring Breivik och hans rasistiska och feministhatande manifest. Detta – magkänslan – blir bryggan till det jag tror att hon egentligen vill diskutera, nämligen hatet mot feminister och mot kvinnor i allmänhet.”

Här börjar Heberlein tappa fotfästet fullkomligt. Låt mig summera de olika begreppen. Först har vi Breivik som är en ensam psyksjuk galning som begått ett hemskt vansinnesdåd. Sedan har vi Breiviks manifest som till större delen består av en mängd inklippta citat helt utan koppling till Breivik.

Vidare har vi Magnus Lintons bok ”de hatade” som av allt att döma förväxlar Breiviks vansinnesdåd med de texter han klippte in till sitt Manifest. Detta är givetvis allvarligt då författarna som Breivik klipp-o-klistrade till skillnad från Breivik själv inte är ensamma galningar som mördar folk.

Det handlar alltså om en otäck variant av ”Guilt By Association” där man försöker klistra ett massmord på andra än förövaren.

Inte nog med det Heberlein går sedan vidare och pratar om rasism och kvinnohat. Till synes omedveten om att detta är allvarliga anklagelser man skall ha ordentliga bevis för. Men om det är något som idag utmärker personer i media  är det att de anser sig stå över bevisbörda.

”Pär Ström, Pelle Billing, Marcus Birro och Karl­ Ove Knausgård får i vanlig ordning företräda kvinnohatarna. Att Ström och Billing ger uttryck för både rädsla och förakt för kvinnor framgår med all tydlighet, men Knausgård?”

Jaså? Och varför skulle Pär Ström och Pelle Billing företräda ”kvinnohat”? För att de skrivit kritiskt om vissa former av feminism? Det är ett obestridligt faktum att feminist och kvinna är två olika saker där det förstnämnda är en politisk åsikt och det andra ett biologiskt kön.

”Varje text som protesterar mot ett destruktivt samhällsklimat, som vill varna för att gränserna för vad som är tillåtet att hävda förflyttas är viktig.”

Vem skall bestämma vad som är ett ”destruktivt samhällsklimat” då, kan det möjligen vara dem själva?

Det är knappast konstigt att de medlemmar som förespråkar det viktiga i censur och offentlig åsiktskontroll ofta är just de personer som anser det är de själva som skall sitta på toppen och bestämma vilka åsikter som är viktiga och ok att yttra. Sedan klagar de över att känna sig ”hatade”

”Kvinnor vill också bli respekterade av män, beundrade och smickrade: inte för sin sex appeal utan för sin intellektuella förmåga. Det vet männen. Det är därför de hatmejl jag får från män alltid handlar om mitt utseende (”ditt blonda luder”, ”din spacklade hora”) och mitt kön (jävla fitta) och aldrig om mina argument.”

Här blandar Heberlein ihop begreppen igen. Plötsligt blir attackerna hon får ta emot pga sitt beteende i media attacker mot ”kvinnor”. Att kritisera en specifik kvinna blir i Heberleins värld ett tecken på ett kvinnohat. Vad vissa mediakvinnor som hon själv vill blir i hennes värld vad ”gruppen kvinnor” vill.

Har Heberlein missat hur mycket tid som många kvinnor lägger ner på att uppmärksammas pga sex appeal?

Den intellektuella invändningen mot hennes argument lyder så här: Om dessa kvinnor vill beundras för sin intellektuella förmåga varför lägger de så mycket tid på helt andra saker som hon hävdar de inte vill bli uppmärksammade för? Det är i grunden playerargumentet

– Om kvinnor inte gillade players så kunde inte players vara players heller.

”Här finns nämligen den möjliga relationen mellan rasism och kvinnohat, maklösheten: ”För varje kvinna som tar plats i ett parlament, på en direktörsstol, eller ’hånar’ män på något annat sätt med sin makt, produceras det tusen porrfilmer där kvinnor ’sätts på plats’ igen, är maktlösa, underdåniga och för det mesta förnedrade”, säger den egocentriske konstnären Joseph Novak i Steinar Bragis hyllade ”Kvinnor”. 

Vilket är ungefär lika relevant som vad Sauron säger i Sagan om Ringen. Steinar Bragi skriver poesi och skönlitteratur, han är ingen forskare, Novaks åsikter på ämnen som porr och kvinnor är bara viktiga i medias egocentriska klubb för inbördes beundran där bevisbörda tycks vara ett fult ord.

Beträffande de åsikter om pornografi som Steinar Bragi sprider så är skönlitteratur inte facklitteratur.

Forskartrion Alan McKee, Kath Albury and Catharine Lumby däremot har fakta i mängder på ämnet.  I tre år arbetade de med projektet ”Understanding Pornography in Australia” Det är talande för tidens anda att wikipedia beskriver det kontroversiellt de baserade sina påståenden på bevisning. 

”This research proved controversial for taking an evidence-led approach to understanding sexually explicit media. For example, rather than beginning from the assumption that the primary effects of exposure to pornography must be negative, the project surveyed…”

Hur vet då journalister och författare som Bragi och Heberlein någonting alls om effekterna av pornografi? Enkelt, de går till feministorganisationer och låter dem agera ”experter” Feminister får fritt fram att göra argumentationsfel typ ”everyone knows” som ex. uttalandet från ”the Women’s Electoral Lobby”

”Everyone knows a lot of women participate in the production of porn through coercive means or to feed a drug habit, and to me that’s what makes pornography obscene,”

Medias inställning: Att basera sina påståenden på bevis är kontroversiellt, att låta feminister hitta på saker är det inte.

Sedan har vi det här hyckleriet där media först säger det är fel att bunta ihop alla invandrare. När mediafolk däremot pratar om det manliga könet är åsikten man inte skall bunta ihop människor puts väck och de släpper förbi i stort sett vad som helst: Ann Heberlein citerar glatt misandri från Bragi.

Alla män måste erkänna att de föraktar kvinnor”, sade den isländske författaren Steinar Bragi i ett samtal på Mariehamns litteraturdagar i våras och menade att detta, erkännandet, är den enda vägen mot förändring, ett jämställt och mindre misogynt samhälle.

Vad hade hänt om Steinar Bragi istället hade sagt alla invandrarmän måste erkänna de föraktar kvinnor? Vilken sida hade det uttalandet hamnat på i Heberleins värld? Att lyssna på mediafolk som först skall attackera rasism och sedan i nästa andetag attackera män är enbart löjligt.

Steinar Bragi beter sig som Kapten Klänning och mitt svar är: Föraktar han kvinnor är det hans sak, hans problem.

För övrigt är faktum att hade vi levt i ett misogynt samhälle så hade inte Bragi blivit hyllad för den sortens uttalanden och de hade inte spridits i media. Att dessa åsikter sprids i media visar att vi lever i ett fullkomligt gynocentriskt samhälle där kvinnan som ide har blivit en besatthet.

Observera att jag säger kvinnan som IDÉ. Jag pratar inte om riktiga kvinnor för faktum är att riktiga kvinnor klarar inte av att empiriskt motsvara varken Heberleins eller Bragis idéer. Därav anledningen det blir kontroversiellt att basera påståenden på vetenskaplig bevisning. Den stödjer inte fantasierna.

Ann Heberlein vill beundras för intellektuell förmåga säger hon,  jaså? Varför latar hon sig då med citat från Bragi?

Vilken intellektuell förmåga krävs för att lyssna på ett helt obevisat, ovetenskapligt påstående från en ickeforskare och sedan reproducera det i Sveriges största dagstidning? Tror Heberlein på allvar att hon förtjänar beundran för att hon behadlar Bragi som om hon vore en nyförälskad 13-åring?

”Det skulle vara en lättnad att någon gång bli kallad idiot i stället för fitta/hora/luder. Att slippa reduceras till en kropp, ett kön. Att faktiskt, någon gång, bli bemött som en tänkande varelse.”

Låt mig summera Heberleins logik. Först så ignorerar hon på alla sätt hur män vill bli behandlade. Sedan tycker hon att män skall ge respons på det sätt som hon vill de skall behandla ”kvinnor”. Alltså först är hon själv ett respektlöst svin, sedan har hon synpunkter på hur respektfullt hon bemöts.

Idioti är bara förnamnet!

Musik och Signaler: Om män är på detta vis Blir männen på något sätt bättre av att läsa Ann Heberleins och Maria Svelands texter?

Medborgarperspektiv skriver om Ann Heberlein och det destruktiva feministiska samhällsklimatet

”Manshatet ser inte Ann Heberlein. Istället medverkar hon till att ytterligare höja tonläget mot män. Därmed är hon också ännu en i raden av privilegierade, vita, medelålders, heterosexuella, övre medelklasskvinnorna från den feministiska kulturvänstern som än mer spär på det destruktiva samhällsklimatet.”