Mediefeminism

Här skall jag skriva om mediefeminismen samt ge exempel på hur det kan se ut när mediefeminister producerar texter.

Vad är mediefeminism? Rent allmänt kan man säga att jag delat upp den så kallade statsfeminismen i två delar. En offentlig och en privat. Den offentliga är akademiker som sorterar under radikalfeminism. Den privata är journalister och skribenter som sorterar under mediefeminism.

I blogginlägget Tre Olika Varianter av Feminism – En Sociologisk Analys, Aktivarum, förklaras mer utförligt hur dessa förhåller sig till varandra samt kopplingen mellan mediefeminism och marxistisk ideologi. Det handlar dock mer om MASSMEDIA i sig än om feminism och därmed avhandlas det på annat ställe.

Här skall vi istället titta på historian bakom begreppet.

Det var Pelle Billing som först använde ordet mediafeminism på sin blogg. Med utgångsläge från detta inlägg populariserade jag sedan begreppet här på Aktivarum. Fast jag kallade det för mediefeminism som jag tycker flyter bättre. Det första riktiga exemplet på hänvisning till mediefeminism var denna text:

Vad skall män med feminismen till och vad skall feminisismen med män till? av Elin Grelsson, Elin Grelssons blogg.

Så här i efterhand kan vi konstatera att medifeminism även kunde kallas karriärsfeminism. Det är helt enkelt personer där feminismen är en del av den privata karriären. Detta kan jämföras med alla grupper som tvärtom pga sin ideologi anses inte möjliga att ha anställda i sådana branscher. Men många kvinnor vill uppenbarligen skriva utifrån feminism och då är det ju logiskt att media inte kan utestänga feminister ens om de ville.

Frågan är hur många kvinnliga journalister/skribenter media skulle ha kvar om man behandlade feministisk ideologi som man exempelvis har behandlat Sverigedemokrater.

Går det ens att prestera ett tillräckligt antal kvinnliga journalister/skribenter om man plockar bort alla som har feministisk ideologi? Jag tvivlar. Samma gäller andra mediesbundna yrkesgrupper som exempelvis ståuppkomiker, programledare eller skådespelare som brukar vara ideologiskt snarlika.

Låt oss då ta en titt på några mediefeministiska texter. Rent allmänt utmärks de av publikfrierier till de som tycker kvinnor är bättre än män.

Till Männen, Amanda Schulman i YourLIFE. – Bloggat här

Är de så rädda vi skall bli likvärdiga?, Malin Wollin i Aftonbladet. – Bloggat här

En annan som bloggat mediefeministiskt är Nina Åkestam som på sin Resumeblogg jämförde Genusnytt med nazismen. Hon har sedan dess raderat den texten, de viktiga delarna är dock kvar på Genusnytt samt i ett inlägg här på Aktivarum där jag använde Nina Åkestams text som standardexempel på de felslut som mediefeministisk argumentation vilar på.

Ett typiskt sådant sakfel är

”blind för skillnaden mellan att kritisera en rörelse (som Greenpeace eller Feminism) eller en godtyckligt innehållande grupp människor (som Belgare eller Män)”

Ett annat sådant sakfel är

”den sedvanliga förväxlingen mellan den godtyckligt utvalda gruppen kvinnor och den organiserade rörelsen feminism som bevisligen representerar makt i mycket högre grad än Genusnytt.”

Vad de dock inte säger något om är hur de skulle få män att maka på sig om det var sant männen hade makten. Ooops!

Fortsättning följer