Aktivarum

Ann Heberlein har drabbats av Maria Svelands politiska depression? Söker tröst hos alfahannen Steinar Bragi

mars 20, 2012
87 kommentarer

Så var det dags för ytterligare ett kapitel i sagan som Maria Svelands ”Breivikism” startade på DN-kultur.

Den här gången är det Ann Heberleins tur att kritisera ”antifeminismen” och liksom Sveland & Co före henne så har hon gjort det centrala argumentet en sammanblandning av begrepp har absolut ingenting med varandra att göra, alltså förutsatt att bevisning ens är en del av diskursen och här kan man undra…

Låt oss därför återvända till Svelands text och hennes hävdande av ett samband mellan främlingsfientlighet och antifeminism. Hennes främs­ta källor för detta, i sig intressanta, påstående är två: för det första Magnus Lintons bok ”De hatade” och för det andra hennes egna kroppsliga reaktioner.

Redan här blandar Heberlein ihop begreppen. Det var när Maria Sveland läste Lintons bok som den kroppslinga reaktionen kom. Sålunda lever hela resonemanget på Lintons tolkning av Breiviks manifest och här borde Heberlein alltså analysera den tolkningen – märkligt nog är det inte alls vad hon gör.

Istället hoppar Ann Heberlein vidare och betraktar tolkningen som ett ”fait accompli” – fullbordat faktum.

”Sveland läser alltså en bok vars resonemang hon sväljer med hull och hår, får ont i magen när hon tänker på Anders Behring Breivik och hans rasistiska och feministhatande manifest. Detta – magkänslan – blir bryggan till det jag tror att hon egentligen vill diskutera, nämligen hatet mot feminister och mot kvinnor i allmänhet.”

Här börjar Heberlein tappa fotfästet fullkomligt. Låt mig summera de olika begreppen. Först har vi Breivik som är en ensam psyksjuk galning som begått ett hemskt vansinnesdåd. Sedan har vi Breiviks manifest som till större delen består av en mängd inklippta citat helt utan koppling till Breivik.

Vidare har vi Magnus Lintons bok ”de hatade” som av allt att döma förväxlar Breiviks vansinnesdåd med de texter han klippte in till sitt Manifest. Detta är givetvis allvarligt då författarna som Breivik klipp-o-klistrade till skillnad från Breivik själv inte är ensamma galningar som mördar folk.

Det handlar alltså om en otäck variant av ”Guilt By Association” där man försöker klistra ett massmord på andra än förövaren.

Inte nog med det Heberlein går sedan vidare och pratar om rasism och kvinnohat. Till synes omedveten om att detta är allvarliga anklagelser man skall ha ordentliga bevis för. Men om det är något som idag utmärker personer i media  är det att de anser sig stå över bevisbörda.

”Pär Ström, Pelle Billing, Marcus Birro och Karl­ Ove Knausgård får i vanlig ordning företräda kvinnohatarna. Att Ström och Billing ger uttryck för både rädsla och förakt för kvinnor framgår med all tydlighet, men Knausgård?”

Jaså? Och varför skulle Pär Ström och Pelle Billing företräda ”kvinnohat”? För att de skrivit kritiskt om vissa former av feminism? Det är ett obestridligt faktum att feminist och kvinna är två olika saker där det förstnämnda är en politisk åsikt och det andra ett biologiskt kön.

”Varje text som protesterar mot ett destruktivt samhällsklimat, som vill varna för att gränserna för vad som är tillåtet att hävda förflyttas är viktig.”

Vem skall bestämma vad som är ett ”destruktivt samhällsklimat” då, kan det möjligen vara dem själva?

Det är knappast konstigt att de medlemmar som förespråkar det viktiga i censur och offentlig åsiktskontroll ofta är just de personer som anser det är de själva som skall sitta på toppen och bestämma vilka åsikter som är viktiga och ok att yttra. Sedan klagar de över att känna sig ”hatade”

”Kvinnor vill också bli respekterade av män, beundrade och smickrade: inte för sin sex appeal utan för sin intellektuella förmåga. Det vet männen. Det är därför de hatmejl jag får från män alltid handlar om mitt utseende (”ditt blonda luder”, ”din spacklade hora”) och mitt kön (jävla fitta) och aldrig om mina argument.”

Här blandar Heberlein ihop begreppen igen. Plötsligt blir attackerna hon får ta emot pga sitt beteende i media attacker mot ”kvinnor”. Att kritisera en specifik kvinna blir i Heberleins värld ett tecken på ett kvinnohat. Vad vissa mediakvinnor som hon själv vill blir i hennes värld vad ”gruppen kvinnor” vill.

Har Heberlein missat hur mycket tid som många kvinnor lägger ner på att uppmärksammas pga sex appeal?

Den intellektuella invändningen mot hennes argument lyder så här: Om dessa kvinnor vill beundras för sin intellektuella förmåga varför lägger de så mycket tid på helt andra saker som hon hävdar de inte vill bli uppmärksammade för? Det är i grunden playerargumentet

– Om kvinnor inte gillade players så kunde inte players vara players heller.

Här finns nämligen den möjliga relationen mellan rasism och kvinnohat, maklösheten: ”För varje kvinna som tar plats i ett parlament, på en direktörsstol, eller ’hånar’ män på något annat sätt med sin makt, produceras det tusen porrfilmer där kvinnor ’sätts på plats’ igen, är maktlösa, underdåniga och för det mesta förnedrade”, säger den egocentriske konstnären Joseph Novak i Steinar Bragis hyllade ”Kvinnor”. 

Vilket är ungefär lika relevant som vad Sauron säger i Sagan om Ringen. Steinar Bragi skriver poesi och skönlitteratur, han är ingen forskare, Novaks åsikter på ämnen som porr och kvinnor är bara viktiga i medias egocentriska klubb för inbördes beundran där bevisbörda tycks vara ett fult ord.

Beträffande de åsikter om pornografi som Steinar Bragi sprider så är skönlitteratur inte facklitteratur.

Forskartrion Alan McKee, Kath Albury and Catharine Lumby däremot har fakta i mängder på ämnet.  I tre år arbetade de med projektet ”Understanding Pornography in Australia” Det är talande för tidens anda att wikipedia beskriver det kontroversiellt de baserade sina påståenden på bevisning. 

”This research proved controversial for taking an evidence-led approach to understanding sexually explicit media. For example, rather than beginning from the assumption that the primary effects of exposure to pornography must be negative, the project surveyed…”

Hur vet då journalister och författare som Bragi och Heberlein någonting alls om effekterna av pornografi? Enkelt, de går till feministorganisationer och låter dem agera ”experter” Feminister får fritt fram att göra argumentationsfel typ ”everyone knows” som ex. uttalandet från ”the Women’s Electoral Lobby”

”Everyone knows a lot of women participate in the production of porn through coercive means or to feed a drug habit, and to me that’s what makes pornography obscene,”

Medias inställning: Att basera sina påståenden på bevis är kontroversiellt, att låta feminister hitta på saker är det inte.

Sedan har vi det här hyckleriet där media först säger det är fel att bunta ihop alla invandrare. När mediafolk däremot pratar om det manliga könet är åsikten man inte skall bunta ihop människor puts väck och de släpper förbi i stort sett vad som helst: Ann Heberlein citerar glatt misandri från Bragi.

Alla män måste erkänna att de föraktar kvinnor”, sade den isländske författaren Steinar Bragi i ett samtal på Mariehamns litteraturdagar i våras och menade att detta, erkännandet, är den enda vägen mot förändring, ett jämställt och mindre misogynt samhälle.

Vad hade hänt om Steinar Bragi istället hade sagt alla invandrarmän måste erkänna de föraktar kvinnor? Vilken sida hade det uttalandet hamnat på i Heberleins värld? Att lyssna på mediafolk som först skall attackera rasism och sedan i nästa andetag attackera män är enbart löjligt.

Steinar Bragi beter sig som Kapten Klänning och mitt svar är: Föraktar han kvinnor är det hans sak, hans problem.

För övrigt är faktum att hade vi levt i ett misogynt samhälle så hade inte Bragi blivit hyllad för den sortens uttalanden och de hade inte spridits i media. Att dessa åsikter sprids i media visar att vi lever i ett fullkomligt gynocentriskt samhälle där kvinnan som ide har blivit en besatthet.

Observera att jag säger kvinnan som IDÉ. Jag pratar inte om riktiga kvinnor för faktum är att riktiga kvinnor klarar inte av att empiriskt motsvara varken Heberleins eller Bragis idéer. Därav anledningen det blir kontroversiellt att basera påståenden på vetenskaplig bevisning. Den stödjer inte fantasierna.

Ann Heberlein vill beundras för intellektuell förmåga säger hon,  jaså? Varför latar hon sig då med citat från Bragi?

Vilken intellektuell förmåga krävs för att lyssna på ett helt obevisat, ovetenskapligt påstående från en ickeforskare och sedan reproducera det i Sveriges största dagstidning? Tror Heberlein på allvar att hon förtjänar beundran för att hon behadlar Bragi som om hon vore en nyförälskad 13-åring?

”Det skulle vara en lättnad att någon gång bli kallad idiot i stället för fitta/hora/luder. Att slippa reduceras till en kropp, ett kön. Att faktiskt, någon gång, bli bemött som en tänkande varelse.”

Låt mig summera Heberleins logik. Först så ignorerar hon på alla sätt hur män vill bli behandlade. Sedan tycker hon att män skall ge respons på det sätt som hon vill de skall behandla ”kvinnor”. Alltså först är hon själv ett respektlöst svin, sedan har hon synpunkter på hur respektfullt hon bemöts.

Idioti är bara förnamnet!

Musik och Signaler: Om män är på detta vis Blir männen på något sätt bättre av att läsa Ann Heberleins och Maria Svelands texter?

Medborgarperspektiv skriver om Ann Heberlein och det destruktiva feministiska samhällsklimatet

”Manshatet ser inte Ann Heberlein. Istället medverkar hon till att ytterligare höja tonläget mot män. Därmed är hon också ännu en i raden av privilegierade, vita, medelålders, heterosexuella, övre medelklasskvinnorna från den feministiska kulturvänstern som än mer spär på det destruktiva samhällsklimatet.”

Annonser

Det politiska behovet av fler våldtäktsoffer

oktober 5, 2010
7 kommentarer

Så fortsätter Wennstams våldtäktsskola i Expressen. Enligt henne och Borgström har vuxna kvinnor inte kompetens bedöma om de är våldtagna.

I del 2 av våldtäktsskolan är det operation övertalning som gäller. Sanna har sex med en kille och vet inte hur det började för hon minns helt enkelt inte gårdagskvällen pga för mycket alkohol. Anna Ekelund filmades på en nyårsfest en gång när hon var med om en liknande händelse.

Wennstam var inte först med modellen. Det var Mary Koss i USA som utarbetade modellen hur man skall kunna ignorera vad vuxna kvinnor själva anser och blåsa upp siffran som anger hur många kvinnor som är våldtäktsoffer.

”During the 1980s, feminist researchers committed to the rape-culture theory discovered that asking women directly if they had been raped yielded disappointing results”

Vad bestod deras besvikelse av? Jo alldeles för många kvinnor var inte våldtagna. Det bestred teorier om manskultur som universitsfeminister investerat enorm prestige i.

Dessa teorier om hur kulturen är ond var inget nytt men under första halvan av 1900-talet så var det den högutbildade burgoisen som fick bära skurkrollen. Efter andra världskriget så ändrade man sig och nu var plötsligt arbetarnas värderingar källan till världens ondska och akademikerna de goda.

Det är såklart inget oväntat med det. När rebeller växer upp och blir affärsinnehavare är stenkastning på affärsrutor något de brukar sluta med. När kritikerna själva blev etablissemang och medelklass så ville man inte betrakta dessa saker som den onda makten längre.

Då behövde man nåt att sparka på som man själva inte kunde anklagas tillhöra. Och mycket riktigt så är det vid denna tidsperiod som universiteten börjar sparka på mansrollen, mansnormen, patriarkatet, manssamhället, strukturer vad som helst de själva ansåg sig stå över.

Man påstod att mansrollen var en våldtäktskultur. Men var fanns då alla våldtäktsoffer? Svaret blev såklart att kvinnorna själva inte vet om de är våldtäktsoffer.

Sålunda måste godhjärtade Elin (förlåt Wennstam) och Koss ut och rädda dem från den hemska tillvaron av ett liv utan ”fördelarna” det innebär att ha utsatts för ett av de grövsta våldsbrott som finns. Fast fördelarna tillfaller såklart inte offren utan de som får betalt för att skriva om detta.

Inte minst statistiken av kvinnor som håller med talar sitt tydliga språk

”It was a flawed study on a number of levels, but the most powerful refutation came from her own subjects: 73% of the women whom the study characterized as rape victims told the researchers that they hadn’t been raped.”

Att kvinnor själva anser sig må bra och inte alls är våldtagna har dock förespråkarna av rape-culture-theory vanan att cirkelförklara bort. Frånvaron av bevis som styrker kulturteorin visar bara hur rätt kulturteorin har hävdar alla som får en fet statlig lönecheck unisont.

”In a rape culture, which ”condones physical and emotional terrorism against women as a norm,” sexual assault will wind up underreported, argued Carole Goldberg, the director of Yale’s Sexual Harassment and Assault Resources and Education Center, in a March 2007 newsletter.”

Beviset för att en sådan finns är enligt förespråkarna i sin tur att ingen förutom de själva (som får betalt för det – av staten) stödjer den beskrivningen. Hela poängen är ju att ju mer nöjda kvinnor är ju mer bevisar det att de måste övertalas inse att de i själva verket är offer för strukturer.

Sålunda existerar inte på denna jord någon som helst data som kunde bevisa motsatsen. Att kvinnorna säger ja styrker teorin, att kvinnorna säger nej styrker teorin och bevisar de hindras säga ja av strukturer. Att fråga kvinnor om detta är i själva verket rätt onödigt då forskarna ändå vet vad svaren betyder.

Av samma anledning som de helt ignorerar de svar de får av kvinnor i allmänhet så behöver de heller inte besvara kritik eller delta i debatter. All kritik bevisar ju bara hur rädda de som tjänar på strukturerna är att förlora sin makt. Alla är nämligen egoister – utom våldtäktsarbetarna själva.

Vad är då Wennstams argument i den senaste delen av den sk våldtäktsskolan? Vi tar dem här i tur och ordning.

Eftersom vissa människor har svårt att förstå vad objektiv debatt innebär så tar vi en disclaimer. Jag har personligen våldtäktsoffer i min närhet så säg inte jag inte vet hur det är. Snarare är det vissa kritiker som har lite för mycket fantiserade teorier i bagaget.

Våldtäkt är ett av de vidrigaste våldsbrott som finns. Just därför är det mycket allvarligt att Wennstam vill ta resurser från de som verkligen är illa däran och ge till sin ideologiska övertygelse att Sanna är utsatt för brott likvärdigt f.d. feministikonen Göran Lindbergs vidrigheter.

Det finns inte hur många poliser som helst och heller inte hur mycket pengar som helst. Wennstam vill ha fler anmälningar, från vilka offer vill hon ta resurserna? Det säger hon såklart ingenting om och som släkt till en våldtagen kille som hotades till livet så undrar jag var han finns i din serie Wennstam?

Här besvarar jag argumenteten.

– Du var ju i princip medvetslös, du ville inte.

Om detta bara var sant… men nu är det ju så att tjejen ifråga inte sagt sig veta om hon ville eller inte. Tvärtom verkar hon inte minnas alls då hon hänvisar till att det hela bara är pinsamt. Och visst är det pinsamt att morgonen efter av andra personer höra saker man själv inte minns.

Vidare så är påståendet att hon var i princip medvetslös nonsens. Här spelar Wennstam på iden att om tjejen tror hon aldrig skulle göra så måste hon – om det hänt – blivit tvingad.

– Det var bara för att du inte kunde du inte sade nej eller hur?

Om Sanna inte minns hur det hela gick till så kan hon knappast svara på frågan om hon kunde säga nej eller inte.

Det hela vilar på ett rent antagande som Elin gör, som Wennstam vill läsarna skall göra men som det saknas belägg för i serierutorna.

– Om du inte gillade honom och han var påflugen måste du polisanmäla honom.

Faktum är att det inte alls är ovanligt att tjejer hamnar i samma säng som killar de inte gillar eller känner (se Anna Ekelunds berättelse) och det är inget fel med det. Att Sanna inte gillar honom är ingen som helst grund för antagandet att hon aldrig samtyckt till sex.

Däremot har Professor Roy Baumeister i flera studier visat hur andra tjejer skuldbelägger kvinnan när hon går till sängs med fel kille. ”Hur kunde du gå hem med det äcklet?” Det är också främst andra kvinnors åsikter som kvinnan ifråga visat sig påverkas av efteråt.

Det är helt enkelt enligt radikalfeminismens ideologi inte kvinnan själv som bestämmer över sin kropp. Det är först kompisar och ideologi som bestämmer vilken kille det är ok att ligga med och sedan experter som bestämmer om förutsättnigarna för sexet var ok. Hennes egen åsikt är värdelös.

Du måste sätta dit den där killen, fyllan spelar ingen roll.

Detta var det enda vettiga argumentet som Wennstam hade i del 2. Givetvis så har polisen ingen orsak att tycka en riktig våldtäkt är hennes eget fel oavsett hur full hon är. Lika dumt som att hon skulle anmäla för att hon inte gillar killen och han är påflugen, lika dumt är att hon inte skulle anmäla pga fylla.

Wennstam verkar älska att försöka göra ett icke-argument till fokus. Ingen hävdar att det är ok att förgripa sig på fulla personer. Tvärtom så är det inte ok att förgripa sig varken på fulla eller nyktra personer oavsett hur de är klädda så fyllan i sig liksom korta kjolar är ett icke-argument, en ren halmgubbe.

Att folk luras av detta är beklagligt men inte oväntat. Wennstam skapar vidare en falsk premiss som kanske inte alla läsare lägger märke till.

Så här skriver Wennstam i texten till del 1 ”Sanna, 19, har blivit full och somnat på en fest.”

Ingenstans anger dock Sanna var hon vaknade. Hon kan lika gärna vaknat i sin egen lägenhet, eller i killens lägenhet. Det är varken omöjligt eller ens ovanligt att så sker både för killar och tjejer.

Men i Wennstams svart-vita fantasivärld så är endast vad som stödjer hennes tes möjligt. Sålunda vet inte Elin enbart vad Sanna berättar. Hon verkar även läsa tankar och lägga till information som inte alls kommer från Sanna.

Faktum är att det verkar helt onödigt att Sanna berättar någonting då Elin redan vet allt och är experten på vad som ”egentligen” hände.

Det skall allstå föreställa feminism och kvinnopolitik att totalt ignorera vad kvinnor själva gör, tycker och tänker. Välkommen till radikalfeminismen.

Enligt radikalfeminismen skall kvinnor inte agera för sig själva. Alla kvinnor skall hela tiden tänka på hur deras handlingar påverkar andra kvinnor och framför allt de som får betalt för att föra kvinnors talan utan att ens lyssna på vad kvinnorna i allmänhet säger.

Ett exempel på detta faktum är debatten mellan Katrine Kielos och Ann Heberlein. Katrine Kielos som aldrig blivit våldtagen i hela sitt liv har skrivit en bok som beskriver hur det är att vara våldtagen kvinna. Etikforskaren Ann Heberlein som har råkat ut för brottet ifråga ifrågasätter bokens innehåll

Det är förståeligt att det är attraktivt att jobba som representant för en grupp som man varken tillhör eller lyssnar på då man då kan göra och säga precis vad man vill.

Ann Heberlein kommenterar: ”Nej, berättelsen är inte självupplevd utan fiktiv. Katrine Kielos har inte blivit våldtagen, men hon vill väldigt gärna göra sig till språkrör för oss som är våldtagna. Hon vill gärna berätta om de insikter vi alla fall borde ha”

”Kielos behöver nämligen oss och våra våldtäkter, men hon har inte bemödat sig om att intervjua några våldtagna kvinnor (måhända på grund av risken för att våra berättelser inte illustrerar hennes teori lika galant).”

Vad blir då lösningen? Jo Kielos ger ett fiktivt offer tolkningsföreträde framför riktiga offer. Något som riktiga offret Heberlein upplever negativt.

Det är inte bara Heberlein som sågar metoden. Även nyblivna riksdagsledamoten och ledarskribenten Maria Abrahamsson har varit inne på ämnet i en Svd-artikel. Där hon förklarar att det inte är en väntjänst att stämpla våldtagna kvinnor i pannan.

”På senare tid har jag mött en rad våldtagna kvinnor som vittnar om hur deras själsliga illamående har förvärrats av att de har stämplats som otillräkneliga offer.”

Om det är kvinnoförakt att påpeka dessa saker, då verkar det vara slående många kompetenta kvinnor som ingår i det påstådda kvinnoföraktet.

Länk till del 1, Wennstam urvattnar våldtäktsbegreppet


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: