Aktivarum
MFJ – Män för vilken sorts jämställdhet?
27 kommentarer
Organisationen Män för jämställdhet (Mfj) har replikerat Pelle Billings inlägg om mansutredningen.
Under rubriken ”En replik på en replik” sprider Män för jämställdhet på sin hemsida den sedvanliga teorin om privillegier, makt och andra ihopljugna påhitt som redan är avhandlade här.
”Män för Jämställdhet anser att det är avgörande att se frågorna om män och jämställdhet i ett helhetsperspektiv.”
Min tolkning: Vad Mfj menar med ”helhetsperspektiv” är att man varken kan eller får ha någon åsikt om män och kvinnor som inte feminister godkänt utifrån hittepå-genusteorin om makt.
För att skydda denna tramsteori har man skapat ad-hoc argumentet ”Patriarkatet skadar män också”
Med andra ord för att kunna hävda genusnormer ger män fördelar måste man kunna bortförklara mäns nackdelar inom samma hittepåsystem som svensk genusforskning fantiserade fram 1990.
”Samma sociala normer som skapar makt och privilegier för män bidrar också till den utsatthet som en del män erfar.”
Här ser vi tydligt att Mfj är en misandrisk organisation. De är inbillar sig man kan applicera två helt olika synsätt på det manliga könet beroende på vilket behov som skall uppfyllas.
Privilegier sprids alltså magiskt till alla män men nackdelar begränsar sig till de män som drabbas?
”Precis som Linn Sandberg m.fl. skriver på Brännpunkt (20121001) har jämställdhetspolitiken länge uppmärksammat män, både som kollektiv och som individer.”
Med andra ord – problemet enligt Mfj är inte att genusforskare vägrat att lyssna på män – problemet enligt Mfj är att män varit för korkade för att begripa deras eget bästa är ”tig och lyd”?
”Forskning om män och maskuliniteter är kritisk mot maskulinitetsnormer, men inte kritisk mot män i sig, som Pelle Billing tror.”
Genusfolk tycks tro det där blir sant bara för att de säger det. Ta exempelvis kritik mot islam. Vilka håller med om att man kan kritisera islam utan att muslimer blir utsatta och förbannade?
Faktum är att det inte ens går att kritisera människors normer utan att kritisera människorna.
”Samhälleliga strukturer skapas och reproduceras av konkret handlande enskilda individer. Strukturella förhållanden är inga organiska fenomen som saknar koppling till enskilda individers handlingar” – Professor Bo Rothstein.
Med andra ord: Kritik av strukturella förhållanden ÄR kritik av konkret handlande individer. Åtskillnaden som genusforskare gör är – som så mycket annat de kommer med – helt påhittad.
”Politiker och myndigheter är generellt intresserade av att involvera alla människor i arbetet för jämställdhet.”
Då kommer vi till inläggets rubrik: Vilken sorts jämställdhet då? I sin bok ”Mansförbjudet” konstaterar Pär Ström politiker och myndigheter diskriminerar män. Är det jämställdhet?
Själv konstaterar jag att flera ledande genussforskare är öppet negativa mot det manliga könet.
Jeff Hearn utmålar män ”the gender of opression” Tiina Rosenberg har skriker ”jag är kvinna, du är man och därför håller du käften” Sedan har vi Robert Connell som bytte kön till kvinna.
Män, som grupp, har fler privilegier i dagens svenska samhälle än gruppen kvinnor.”
Grupper varken har eller kan ha privilegier. Precis som en del män har manliga nackdelar så har en del män manliga fördelar. Antalet fördelar och nackdelar är helt oviktiga för resonemanget.
Det enda viktiga för resonemanget är vilka konkreta effekter som kan bli vetenskapligt bevisade.
När dessa konkreta effekter är bevisade återstår att åtgärda dem. Det är dock inte vad Mfj sysslar med. Vad de vill göra är försöka förklara dessa nackdelar utifrån teorin om könsmaktsordningen.
”Då krävs ett helhetsperspektiv utifrån kunskapen om hur mäns maktställning i samhället påverkar både kvinnor och män.Det är viktigt att utredningen tar vara på den kunskap som utvecklats av forskare på området kritiska studier av maskuliniteter”
Med andra ord när en man drabbas av diskriminering så vill inte Mfj åtgärda diskrimineringen. De vill ge ursäkter på diskrimineringen som stämmer med egna teorin om makt och genusordning.
Om en man blir misshandlad av sin fru och polisen skrattar åt honom när han anmäler detta…
Jämställdismen vill då lobba för regler som tvingar poliser att hjälpa alla våldsutsatta personer, oavsett offretas kön. Vad genusfolket däremot vill är gå ut i media med ursäkter i stil med denna:
”Så länge vi lever i ett patriarkat där männen faktiskt har makten och företrädet så kommer det att vara så här.”
Helt felaktigt! Allt vi behöver göra är införa regler som gör det åtalbart för personer avlönade via skattekassan att – oavsett kön – diskriminera pga kön. Fattar man inte det har man noll trovärdighet.
Jag har sagt det tidigare och säger det igen: Mansfrågeforskningen behöver inte genusfolk.
Genusvetenskapen företräder inget av könen Del 1 (Maktfrågor) Del 2 (Misandri) Vi behöver människor positiva till det manliga könet. Inte ännu fler överskattade glorifierade ”kritiker”
Genusforskning och Mansfrågor är inte samma sak Del 1 (Male Studies) Del 2 (Mansforskare) Del 3 (Mansfrågeforskning på riktigt) Se även Pelle Billings Bok ”Jämställdhetsbluffen” (Recension)
Genusnytt: Pär Ström frågar om Mansförbjudet ingår i mäns privilegier.
Pelle Billing: Kvinnors medellivslängd är fortfarande fyra år längre än mäns.
Tags: genusordning, genussystem, mansfrågor, mansutredningen, män för jämställdhet
Genusvetenskapen företräder inget av könen – Del 2 Misandri = Negativ syn på manlighet
10 kommentarer
Välkommen till Institutet för Mansfrågeforskning. Här besvaras frågor om män som andra ignorerar.
Tidigare slog jag fast att Genusvetenskap = Maktfrågor. Här tänker jag titta på genusvetenskapens hantering av män och manlighet. Så här skriver Stenman på Newsmill:
”Majoriteten av feminister varken hatar män eller hyser något mansförakt. I själva verket är det snarare tvärtom, feminister slåss för att kvinnor och män skall få ses som individerna de är, utan att begränsas av normer kring kön och behandlas lika.”
Utan att veta det lyckas Stenman bekräfta flera av mina åsikter om feminism, genusforskning och misandri. Först det första förväxlar hon vad man försöker åstadkomma med vad som görs.
Hon pratar inte om hur feminister agerar utan tror att bara målet är gott är allt annat nödvändigt.
För det andra så pratar hon om ”individerna de är” och inte individerna de vill vara. Hon har tydliga problem med konceptet fri vilja. Låt oss nu titta på vad som sägs i New Male Studies #01.
”We began our research on men with the following hypothesis, which we invite social scientists to verify or falsify on empirical grounds: that no person or group can have a healthy identity without being able to make at least one contribution to the larger society, one that is distinctive, necessary and publicly valued”
Men det är ju just detta som de godhjärtade genusforskarna vill ”befria” män från. Hur går det ihop egentligen? Svaret är att inom samhällsvetenskapen är ”Teorin” bara idéer om världen.
Samtidigt inom den breda vetenskapen förutsätts Teorier vara säkra kunskaper styrkta av forskning.
Teorier och ”Teorin” är alltså inte alls samma sak. Ta exempelvis evolutionsteori. Man har samlat mängder av fossil och liknande som styrker att människan i själva verket är en moddad apa. Men…
”Inom genusvetenskap finns massa skilda teoribildningar och områden t ex inom etnicitet/postkolonial studier, queer, maskulinitet, klass/marxism, psykoanalytiskt inspirerade teorier, diskursanalys, poststrukturalistiska teorier, femininitet, crip theory, organisation och kön, feministisk materialism mm mm. Inom alla dessa områden finns en mängd forskare med egna teorier.” (kommentarsfältet)
Men när vi nu tittar på den här ”Teorin” vad styrker att dessa påståenden om världen stämmer? Exempelvis Malin Stenmans ideer om ”individer som vi är” hur har den kunskapen forskats fram?
Dessa påståenden om individen styrks inte av vetenskapliga bevis på hur människor funkar.
Vad Malin Stenman beskriver bygger snarare på 1700-tals filosofen Jean-Jacques Rousseaus moralsyn och det moraliska skifte som skedde i USA under The 60s Culture Wars.
”Rousseau held that this third savage stage of human societal development was an optimum, between the extreme of the state of brute animals and animal-like ”ape-men” on the one hand, and the extreme of decadent civilized life on the other.”
Om genusvetarna var säkra på att det är så borde de redovisa forskning och källor. Att jag skall leta rätt på och redovisa de källor deras tankar kommer från är en fullkomligt absurd situation.
I vilket fall som helst så glömmer Stenman att alla inte vill tvingas på Roussaeus moralsyn.
Vi har exemepvlsi Steven Pinkers ”The Blank Slate”. Där visas med jämförelser mellan Roussaeu och Thomas Hobbes att vetenskapen objektivt snarare stödjer Hobbes moralsyn.
”Rousseau criticized Hobbes for asserting that since man in the ”state of nature . . . has no idea of goodness he must be naturally wicked; that he is vicious because he does not know virtue”. On the contrary, Rousseau holds that ”uncorrupted morals” prevail in the ”state of nature”
Stämmer verkligen detta? Om alla bara får vara unika och sig själva löser sig allting? Fast när vi pratar om en seriemördare som är sig själv kanske det här resonemanget inte verkar lika vettigt?
Rosseau skulle ha hävdat att om vi bara låter människor vara så lär de sig aldrig att bli seriemördare.
Är det rimligt? Knappast, dagens kriminalpsykologi har heller inte råd med lyxen att hävda det inte är skillnad på de värsta mördarna och på helt vanliga människor oavsett hur populär den åsikten är.
”Denna idévärld om ett mansförakt stämmer väl överens med missförståndet om att kritisk maskulinitetsforskning i själva verket handlar om kritik av män som individer.” Stenman
Kritisk maskulinitetsforskning utgår från en radikal idé om individer som per definition är starkt negativ till de män som inte distanserar sig från gruppen. Att vara omanlig belönas och uppmuntras.
Låt mig kommentera den idén om manlighet med ett par till citat från New Male Studies #01
Mansfrågeforskarna Katherine Young och Paul Nathanson specialiserar sig på att studera misandri dvs manshat. Här är deras slutsater gällande de buskap som prackas på män angående deras kön.
“Any man can feel good about himself as an individual even now, after all, by adopting one of two strategies that prevent him from feeling good about himself as a man.” … “The first requires dissociation from other men as a male feminist” … “The other strategy requires dissociation from society and thus becoming an antisocial threat to it.”
Med andra ord hatet mot män handlar inte om att de föds som pojkar. Hatet mot män handlar om idén att deras normala beteenden är skadliga och behöver hjärntvättas bort, helst i tidig ålder.
Med detta sagt, nu till något helt annat.
Nyligen så ändrade jag Aktivarums undertitel till ”Institutet för Mansfrågeforskning”
Mansfrågor diskuterar problem som är specifika för män och deras relationer. Mansfrågeforskning (del 3) sammanställer och presenterar vetenskap som beskriver/löser dessa specifika problem.
”Mäns normala reaktion på relationella problem är att försöka få kvinnor nöjda. Mäns normala reaktion på maktkonflikter är att hävda sin frihet framför allt annat i världen – Av goda orsaker!”
Mansfrågeforskning gav noll träffar på google före den 5 Oktober 2012. Begreppet kan inte sammanblandas med genusforskning (del 1) eller maskulinitetsforskning (del 2).
Fortsättning följer…
Genusnytt: Demonstration utanför Riksdagen på Internationella Mansdagen
Pelle Billing: Utrdrag ur Jämställdhetsbluffen på Engelska
Tags: malin stenman, mansfrågeforskning, misandri, tuggmotstånd
Mansfrågor och Genusforskning är inte samma sak – Del 1 Male Studies
24 kommentarer
Mansfrågor skall inte bedömas av personer som betraktar det manliga könet som ett problem.
Nyligen utlyste regeringen en utredning om mansfrågor ledd av journalisten PM Nilsson. Som Marika Formgren påpekar i Smålandsposten var detta ett helt intetsägande val av utredare.
”Om regeringen hade valt statsvetaren Bo Rothstein, som har varit kritisk mot statsfeminismen, eller genusvetaren Ingemar Gens, som vill avskaffa fri lek i förskolan för att barnen leker könsrollsstereotypt, hade det sänt tydliga signaler. PM Nilsson framstår mer som hemliga lådan.”
Nu visar det sig att även fyra genusforskare dragit den slutsatsen. På SvD-opinion kritiserar de regeringens initiativ och menar det är ”Fel utgångsläge att män inte har utretts”
Under etableringen av det akademiska fältet mansfrågor i USA kunde samma sorts beteenden ses.
Genusforskare tycks vara en av de mest arroganta yrkesgrupper som existerar. Inte nog med att man i Sverige kallar sig vetenskap trots att fältet i praktiken är en utväxt av amerikanska Womens studies.
”Som forskare om män och maskuliniteter välkomnar vi detta initiativ.”
Nu inbillar man sig också att man kan företräda Mansfrågor samtidigt som man är negativ till det manliga könet. Bara att inrätta en underavdelning till genus och kalla det ”Maskulinitetsforskning”?
”Våra genomgångar visar tydligt att maskulinitetsforskning är ett starkt och etablerat fält inom svensk genusforskning.”
Den enkla sanningen är att Mansfrågor och Maskulinitetsforskning är två helt olika fält.
Fältet Mansfrågor (Male Studies) existerar redan. The Foundation for Male Studies grundades 2010 av Dr. Edward M. Stephens och fältet presenterades med ett symposium på Wagner College samma år.
”Leading scholars concerned about today’s men and boys recently convened at Wagner College on Staten Island to plan for a new academic discipline at the university level: Male Studies.”
Vidare så skapades en ny internationell akademisk tidskrift: New Male Studies, som publiceras hos AIMHS (Australian Institute of Male Health and Studies). Under 2012 har tre nummer givits ut.
Representanter för Male Studies är starkt kritiska till det sätt Maskulinitetsforskning / Mansforskning utövas.
Lionel Tiger, Charles Darwin-professor i Antropologi som redan 1969 skrev boken ”Men in groups” om Male Bonding påpekar det absurda med att feministiska kvinnoforskare kallar sig mansforskare.
”According to Professor Tiger, the trouble with men’s studies is that it’s “a wholly owned branch of women’s studies.”
Mansfrågor företräds vidare av mer objektiva personer som Roy Baumeister, professor i socialpsykologi medan Maskulinitetsforskning företräds av uttalat manskritiska feminister som R. W. Connell.
R. W. Connels syn på manlighet sammanfattas bäst med det könsbyte till kvinna som han genomgått.
Det biologiska könet var alltså så ”oviktigt” att den ledande företrädaren för mansforskning inte stod ut med att leva som man. Dessa människor lever uppenbarligen inte det minsta som de lär.
Nu är de maskulinitetskritiska genusforskarna oroliga för deras monopol på att utmåla mäns beteenden som förklaring på alla problem i världen (inklusive mäns egna) hotas av riktig vetenskap.
Först krossades deras informations-monopol av internet, nu krossas deras forskningsmonopol.
Cirkusen vi nu ser i Sverige är inget nytt. Även i USA såg vi genusforskare kalla 30 år av angrepp på det manliga könet ”mansforskning” och hävda disciplinen Mansfrågor inte behövs.
”ultimately the differences have to do with radically different notions of what it means to be a man in the first place.”
Eller rättare sagt, företrädare av mansfrågor anser att vara man betyder något alls förutom problem. Den variant av feminism som mansforskare företräder kan sammanfattas med följande tweet:
Och därmed borde jag inte behöva påpeka genusforskning har noll trovärdighet hos mansgrupper!
Fortsättning följer. I andra delen skall vi titta närmare på manshatet som maskulinitetsforskare underblåser genom att lova dyrt och heligt att män går att ”rätta till”
Jag har även en överraskning planerad
Aktivarum: Male Studies får kritik från feministiska mansforskare
Aktivarum: Recension, Jämställdhetsbluffen – Introduktion till Mansfrågor
Genusnytt: Glädjande och oroande regeringsinitiativ
Pelle Billing: Glädjande se PM Nilsson diskutera mansfrågor
Tags: jämställdhetsbluffen, Lionel Tiger, Male studies, mansfrågor
Male Studies – Lionel Tiger om Reproduktiva Strategier och Absurd Universitetsfeminism
14 kommentarer
Ett videoklipp relevant för sändningarna från den andra årliga konferensen för Male Studies i New York.
Vår diskussion om Male studies fortsätter med videoklipp från ideaCity10 av Lionel Tiger, Charles Darwin-professor i Antropologi och författare av flera böcker. Bland annat ”The Decline of Males” som stöds av en massiv mängd statistik som visar nedgången började tidigare än många trodde.
Denna föreläsning handlar huvudsakligen om reproduktiva strategier (sex och dating). Insikten att dessa är viktiga för människans utveckling tog han upp första gången 1969 i ”Men in groups” som hanterade ”Male Bonding” vilket New York Times recensent gav rubriken:
”The Starkling (Disturbing) Rediscovery of the Obvious”
Vad Lionel Tiger nu anser är uppenbart är att de måste sluta med feminismen på universiteten på en gång.
Kritiken mot manlighet i högre utbildning grundar han på ett resonemang han kallar ”The male original sin” Han anser de även måste även sluta försöka förvandla pojkar till flickor. En av de metoder som detta sker idag är med hjälp av drogen Ritalin. 90% av alla offer för den drogen är pojkar.
Lionel Tiger summerar hur äktenskap hände förr i tiden ”shotgun-marriage” och berättar hur 40% av barnen i västvärlden idag föds av ogifta kvinnor. Betyder detta att kvinnorna är oberoende? Nej Lionel Tiger berättar senare i föreläsningen vi gått från monogami till vad han kallar byrågami: Mother, her child and an official.
De av er som läste kommentarerna i förra inlägget vet att jag redan påpekat detta nya beroende hos kvinnor.
Vidare så konstaterar han det absurda i hur universitetens kurser är upplagda. På Universitetet i Toronto så fanns det 40 anställda som sysslade med ”Womens studies” 2 anställda som sysslade med ”Mens studies” och bägge studerade enbart homosexuella queer-män. Faculty studying normal guys: Inga.
Han kallar förfarandet neglegent och liknar det med att forska på däck men endast på dem som sitter på högra sidan. Han förespråkar ett Embargo på Womens studies. Det finns ingen orsak för dessa institutioner att växa menar han, eftersom universiteten redan är kraftigt kvinnodominerade.
Det viktigaste argumentet är dock att det system som stöttar dessa institutioner är destruktivt mot pojkar.
”The industry that supports them is short-changing half the tax-paying population – The boys!”
Vidare är de styrda av byråkrat-statistiska-advokater som letar med ljus och lykta efter minsta lilla statistisk avvikelse att förstora upp, beskriva som ett kvinnoproblem och göra till huvudberättelsen. Exempelvis att det saknas kvinnor som är ingenjörer eller ännu mer smala ”problem” typ
”Shortfall of young female welders in the workforce.”
Han berättar även om hur föräldrar helst vill ha döttrar eftersom det ökar chansen för egna barnbarn. Martin Daly & Margo Wilson gjorde en simpel studie på BB som konstaterade hur mammans familj hanterar ”Paternity Certainty” genom att vid födsel av en son försäkra pappan om att denne är pappan.
”Ohhh! He looks just like you”
Lionel Tiger kommenterar ”What an insult!”
Han avslutar med att konstatera att de som vill förstå sig på vad som händer män måste förstå grundläggande biologi.
Vad som däremot inte behövs är mer ideologi!
På tal om ”rediscovery” så uppmärksammar Pelle Billing en debattartikel där vi återupptäcker Anna Ekelund. Vad menar jag med att vi återupptäcker henne? Jo för länge sedan när feministkritiker var sällsynta och kvinnliga feministkritiker ännu mer sällsynta in a media not far far away…
Glöm inte att videoklippen från konferensen i New York 2011 finns på Foundation for Male Studies hemsida där finns även en pdf med utskrifter av allt som sades.
Den andra årliga konferensen för Male Studies – 6 April 2011 på NY Center of Medicine
37 kommentarer
The Male Studies Foundation anordnade den 6:e April den andra årliga konferensen för forskningsfältet Male Studies.
Låt mig först upplysa nya läsare om att Male Studies inte är samma sak som Men´s studies (Som också kallas masculinity studies.) Male Studies är ett helt nytt forskningsfält som grundades på Wagner College 2010 och höll sin andra årliga konferens på NY Center of Medicine den 6 April 2011.
Bland de inbjudna talarna fanns bland annat Michael Gilbert, författare av boken ”The disposable male – Sex, Love and Money – The World Through Darwins Eyes” Gilbert beskriver alltså mäns plats i världen ur ett evolutionsteoretiskt perspektiv.
Konferenserna för Male Studies filmas och filmerna läggs ut på stiftelsens hemsida via Vimeo.
The Foundation for Male Studies länkar till filmerna från den första konferensen (ett symposium) och den andra årliga konferensen på temat Looking for solutions. Vidare så har man även grundat den internationella akademiska tidskriften New Male Studies vars första nummer går att ladda ner från hemsidan.
Nu är det upp till läsarna att sprida informationen om denna historiska händelse. För Male Studies-konferensen ÄR en historiskt viktig händelse. Eran av feministiska antaganden om makt är på väg att ta slut. Med de siffror som Male Studies presenterar är diskussionen om mäns överläge enbart löjlig.
Det finns Womens center på Universitetens Campus i USA trots att kvinnor nådde mäns nivå redan 1981.
Varför fortsatte politikerna år efter år att lägga pengar på kvinnor som redan var jämställda? Svar för att det säljer! Det säljer att svartmåla män. Det säljer att öka antalet kvinnor från 70% till 80% och kalla det jämställdhet. Chauvinister vill beskydda kvinnor, Radikalfeminister vill trycka ner män.
Här får vi den absurda paradoxen att den moderna feminismen säljer sig som en sociologisk utveckling men i själva verket förespråkar en ordning i västvärlden som kan sammanfattas ”Back to the primitive” De biologiska drifterna får friare spelrum och som konsekvens får vi åter alfahannar med harem.
Män är antingen alfahannar med harem eller betahannar utan ambitioner eller incitament att anstränga sig.
Average Joe är ”Below average” medan en minoritet män är skyhögt över både män och kvinnor. Feministrörelsen vill inte att kvinnor skall vara jämlika män. Feministrörelsen vill att kvinnor skall vara jämlika männen det går bäst för på toppen ”the apex” Därav begreppet Apex Fallacy.
Pelle Billing påpekar kvinnorna som kritiserar feminismen börjar bli många.
Uppdatering: Inlägget redigerat, blandade ihop datumen, detta inlägg rör alltså inte den kommande konferensen i år utan den som gick av stapeln förra året.
Den nya Vetenskapen för Mansfrågor Del 2 – Reaktioner från Politiska Vänstern
15 kommentarer
Här fortsätter jag att skriva om den nya akademiska disciplinen Male Studies.
Här hittas Mansfrågor Del 1. Förra inlägget visade hur kritiken från gender studies såg ut. Den här gången skall vi titta på kritik från den politiska vänstern i form av Joy Grays text i The Daily Kos.
Redan i inledningen slår hon fast att -studies är till för förtryckta minoriteter. Enligt vilken logik hon menar kvinnor – en majoritet av landets röstberättigade befolkning – skall räknas som minoritet förklarar hon inte.
”Up is down, black is white, and men are the world’s most oppressed minority.”
Budskapet är att om du inte tillhör en minoritet äger du ej tillträde till de akademiska fälten.
Låt mig kommentera detta: För det första är kvinnor inte mer minoritet än män så hur förklaras Women´s studies? För det andra så är det uppenbart denna regel beslutats av just personer med makt som utövar förtryck.
Det är inte männen som har makten. Det är bevisligen människorna som bestämmer denna sorts regler som har makten. Forna tiders rebeller vill äta upp kakan (ha makt) och ha den kvar (bete sig som rebeller)
”That’s why a group of brave souls have decided it’s long past time for a new academic program to confront this oppression head on: Male Studies.” (länk till Forbes)
Här ser vi strategin ”upprepning”. Åter slår hon fast att akademin bara är för de förtryckta.
Att akademiskt arbete skulle handla om något annat än att slåss mot ”förtryck” är i hennes värld otänkbart. Här skall vi minsann inte ha någon positivistisk bevisbörda inte, sånt är för ”töntar” som i nedan exempel.
Kulturvetaren Peter Ahonen anklagade män som inte håller med om hans teorier för patologiska besvär. När han upprepade sin attack mot privilegieförnekare krävde jag bevis. Resultat ovan, hela Twitterflödet hittas längst ner.
PK-folk struntar helt enkelt i att bevisa saker. Här kan vi återkoppla till tidigare inlägg.
Nämligen texterna om 60s Culture Wars och hur Manliga feminister ofta beter sig svinaktigt där ”rätt sida” i kampen blir deras alibi. Vi återgår till huvudämnet. Lionel Tiger motiverar Male Studies i Forbes-artikeln.
“It’s not men’s studies as contrasted with women’s studies. It’s a study of males without all the ideology and self-righteousness of feminists about turning over patriarchy.”
Som svar på detta hävdar Joy Gray i Daily Kos att det redan finns en akademisk disciplin som studerar könsroller och maskulinitet, Men´s studies från 1970. Här följer först svaret från Male Studies, därefter tar vi upp hur Joy tolkade det.
”The supporters of the new discipline believe that existing programs are biased toward feminist ideology and critique masculinity rather than study it. ”
Ovan är alltså hur Forbes skribent Jenna Goudreau summerade argumentationen. Läs nu hur uttalandet Tolkades av Joy Gray på The Daily Kos.
”And that’s the problem for the sanctimonious male studies set. The already existing men’s studies programs do not critique the irritating, self-righteous almighty feminists.”
Här ser ni varför man som jämställdist måste citera ordagrant hela tiden. Vad hon säger är inte i närheten av sanningen. Lionel Tiger sade att de skulle ha ett program som inte gick ut på att feminister kritiserade män.
Joy Gray däremot hävdar att programmet skulle gå ut på att kritisera feminister. Att inte smutskasta män är alltså kritik – av dem som anser det är så man absolut skall göra! Endast en metod tillåten, kan det bli mer vrickat?
Än värre blir det när hon kommenterar svaret från Male Studies-grundaren Miles Groth.
”The male studies program initiative and a degree in the discipline as proposed would give serious attention for the first time to the unique experience and history of human beings who are male.”
Så här lyder hennes statusblinda invändning (apex fallacy).
”Yes, because our entire educational system has, for too long, ignored the contributions of men to history, art, literature, politics, economics, and science.”
Det här sättet att resonera känner jag igen från mitt första inlägg om Male Studies. Så här började artikeln från New York Times.
”IF you are a college graduate of a certain age, you probably remember that there used to be an all-purpose discipline that studied men and their behavior. It was called history. There was also a subject, called literature, that studied what men wrote. And art examined the pictures men painted.”
Det här är nonsens. Historia et.al studerar inte mäns generella situation, historia studerar selekterade män. Vad Joy Gray förespråkar är likvärdigt idiotiskt med att skriva om Obama och kalla det ”studies of black people”
Idiotierna tar inte slut där, hon går raskt vidare till att avfärda idén om skolans ”Boy crisis”.
Hon motiverar detta med en artikel från Washington Post. Problemet är att texten hon hänvisar till är korkad bortom all förståelse. Skribenten Jay Mathews verkar ha förlorat förståndet.
”The real story is not bad news about boys doing worse,” the report says, ”it’s good news about girls doing better.”
Alltså – Det går inte sämre för pojkar – Det går bättre för flickor – Yee! Goda nyheter!
Behöver jag förklara varför detta är ett urkorkat påstående så kan jag göra det men jag hoppas ni läsare inser felet med Jay Mathews påstående på egen hand. Åter till Daily Kos:
”To the male studies set, it’s a zero sum game. Women’s success means men’s failure. And that success rightfully belongs to men.”
Vilket är precis hur Women´s studies (Gender Studies) ser på större delen av människans historia.
”Some defenders of male studies argue that it’s only fair. If women get their own area of study, shouldn’t men? Isn’t that equality? The short answer? No.”
Vågar vi gissa att hon kommer att motivera detta med en syn på människans historia som ett nollsummespel där kvinnor inte hade lika mycket som män?
”Women’s studies emerged out of a need to give visibility and acknowledgment to the half of the population that had been left out of everything, including academia.”
Låt mig förklara för människor som inte förstått Apex Fallacy än: Alla män har heller inte fått högre utbildning! Högre utbildning för en större mängd människor är en modern ide, färre personer (totalt) gick på universitet FÖRR!
Det är alltå större andel kvinnor som fått högre utbildning idag än det var män som det förut.
De flesta män fick inte ordentlig utbildning förr i tiden. De flesta män får inte ordentlig utbildning idag heller. Kvinnor har helt enkelt varit främsta förmånstagarna av det system där fler individer skulle få chansen!
Ett system som nu har nått så långt i sitt manshat att en person som försöker inbilla mig han begriper ekonomi berättar forskning visar det inte är tävlan i sig som kvinnor ogillar utan konkurrens om vinsten.
”Resultatet var tydligt. Utan någon form av påverkan var antalet kvinnor som ville tävla bara hälften så stort som antalet män. Med tre av de fyra kvoteringsmetoderna visade kvinnorna betydligt högre större vilja att delta. Effekten var särskilt stor när kvinnorna var starkt gynnade.”
Tävlan: försöka göra något bättre än andra personer. Såvitt jag kan bedöma är vad forskarna beskriver överhuvudtaget ingen ”tävlan” utan en situation där vissa inte behöver vara bättre för att domarna är partiska med effekten att tävlingsmomentet försvinner.
Läs även Pelle Billings inlägg om hur människovärdigt jämställdhetsarbete
Nedanför denna punkt hittas ovan nämnda Twitterflöde. (mer…)
Den nya Vetenskapen för Mansfrågor Del 1 – Kritik från Feministiska Mansforskare
35 kommentarer
Här skriver jag om reaktionerna på den nya akademiska disciplinen Male Studies.
Tidigare bloggade jag om New Male Studies, den första akademiska tidskrift som tar upp mansfrågor utan att forskningen är kritisk mot den grupp vars villkor forskningen handlar om. Pelle Billing bloggade också om den..
New York Times–skribenten Charles McGrath skrev redan i Januari förra året en längre artikel om den nya disciplinen Males studies (Mansfrågor) och hur den förhåller sig till redan existerande Mens studies (Kritisk mansforskning)
Det kan inte ha varit en lätt uppgift. Många var öppet fientliga till den nya disciplinen Male Studies.
McGrath löste problemet genom att ta med bägge sidorna i artikeln men i övrigt förhålla sig neutral. Han konstaterar ”Men´s studies” uppkom via ”Women´s studies” och bla har producerat tänkare som sociologen Michael Kimmel.
”The academic turf devoted to sex and gender these days is so crowded, in fact, that the prospect of a newcomer, a discipline called male studies, has generated a minor controversy.”
Male Studies huvudsakliga upphovsman är psykiatrikern Dr Edward M. Stephens som grundat the Foundation for Male Studies. Vid ett symposium på Wagner College fanns bland deltagarna antropologen Lionel Tiger och religionsforskaren Paul Nathanson.
Främsta motståndare till den nya disciplinen är American Men´s Studies Association (AMSA).
AMSA:s ordförande sociologen Robert Heasley har som främsta invändning mot Male Studies anklagat dem för:
“inventing something that I think already exists.”
Historikern Rocco Capraro, som var en av deltagarna på Wagner College, hade en liknande invändning.
”Men’s studies had been around for 30 years, he pointed out, and was “an emerging interdisciplinary field concerned with men’s identity and experience in the present, over time, across space.”
McGrath konstaterar dock att det finns orsaker att ta de invändningarna med en nypa salt.
”His definition was sufficiently vague, in other words, that it seemed to cover just about everything male-related, and he suggested that the differences between men’s studies and male studies were mostly ones of emphasis”
Han köper inte alls det resonemanget utan konstaterar det finns belägg att hävda reella skillnader.
Exempelvis så beskrivs Male Studies som ett självständigt fält medan Men´s studies är att betrakta som underordnat vad man tycker inom Women´s studies.
Actually, the differences are a good deal deeper than that. One argument that male studies advocates make is that men’s studies has essentially been co-opted. According to Professor Tiger, the trouble with men’s studies is that it’s “a wholly owned branch of women’s studies.”
Vidare finns en tydlig politisk dimension där såväl Men´s studies som Women´s studies har en vänstervridning.
”There is also a political dimension to the split. “I’d like to get away from this terminology but it’s true,” Professor Heasley said in a recent interview. “It’s left wing/right wing.”
Avslutningsvis så är Men´s studies dominerat av Sociokulturella förklaringar där man tror könsroller är fullt möjliga att ändra.
”The people in men’s studies, like those in women’s studies, take a mostly sociological perspective and believe that masculinity is essentially a cultural construct and that gender differences in general are fluid and variable.”
Medan vi hos Male Studies hittar en högre grad av Essentialism där man tar hänsyn även till biologin dvs evolutionära förklaringar.
”The male studies people, on the other had, are what their critics call “essentialists” and believe that male behavior is in large part biologically determined. Men think and act differently from how women think and act because that’s how evolution shaped them.”
Avslutningvis konstaterar New York Times-skribenten precis samma sak som jag brukar poängtera.
Deras förklaringar och lösningar må skilja sig men de är överrens om själva situationen.
”the biology vs. culture argument has been going on for years, and the male studies movement is less an expansion of that debate than a response to a specific crisis, the nature of which both sides agree on: academically at least, young men are in trouble.”
En till huvudperson vid skapandet av Male Studies är Psykologen Miles Groth, numera ansvarig utgivare av ”New Male Studies”.
”Miles Groth, who teaches psychology at Wagner College and was host of the conference there last spring, says that what he hears all the time from male undergraduates on his campus is “I just don’t feel welcome here.”
Miles Groth har lyckats etablera ett ”Men´s center” på Wagner, en liten skola för ”liberal arts” där bara 36 procent av studenterna är män. På sina kurser tar han upp hur det är tyst om män pga myten om den manliga makten.
“It’s the continuing myth of male power. If I as a man raise these issues I’m just raising that old specter of male power because I want to keep women under control.”
McGrath konstaterar en uppenbart låg grad av Antifeminism i argumenten från Male Studies.
Som exempel på Antifeminism idag tar han istället upp de mer radikala bloggarna i utkanterna av ”Male Studies Movement”
”in Web sites like Paul Elam’s A Voice for Men, is a certain amount of anti-feminist hostility, if not outright misogyny.”
Det håller jag absolut med om. Å andra sidan skulle jag göra samma påpekande som Girlwriteswhat gör i sina videos: MRA-antifeminismen måste jämföras med NAFALT-ursäkterna angående feministers misandry.
Samma miss gjorde fyra nationalekonomer när de kritiserade Pär Ströms forskningsdata.
De fyra ekonomerna hävdade i tidskriften Ekonomisk debatt att Pär Ström inte var bra nog vetenskapligt. Däremot verkade ingen av dem fatta att de även måste bedöma hur bra den kritiserade genusforskningen klarar det kriteriet.
Samma brist i resonemanget hittas hos bloggen En trevlig tjej. Anna riktade kritik mot Pär Ström för hon ansåg Genusnytt inte är en jämställdistisk blogg utan en maskulinistisk. Dessa åsikter blev en självuppfyllande profetia.
Anna tog för givet läsarna inte var jämställdistiska (nog), läsarna blev arga och tog för givet Anna var feminist.
Edit: Detta antagande ger oss en förklaring på eventuell ilska men är ingen ursäkt för dåligt bemötande.
Det slutade med ett inlägg där Anna säger Genusnytts läsare försökte göra henne till feminist. Hon citerar någon som kallade henne fula ord och pratar om kvinnosynen på Genusnytt. Manssynen hos feminister nämner hon inte.
”Då vet vi vad du är för ett
patetisk fittslem.OM du inte har något intelligent att komma med så öppna inte käften”
Är detta ett ok sätt att uttrycka sig enligt mig? Absolut inte! Sådant här penslar jag direkt bort. Detta är dock rätt snarlikt hur vissa feminister bemötte först Simon Lundström och sedan Hanna Fridén.
Var Genusnytt mer kvinnofientlig mot Anna än feministerna var mansfientliga mot Simon?
Ingen aning, uppenbart är att Simon bemöttes av mansfientlighet som även drabbade Hanna Fridén när hon kritiserade hatarna. Lika uppenbart är dock att ovan citat mot Anna ÄR kvinnofientligt och förkastligt. Åter till huvudämnet dvs Male Studies.
”Last semester, Professor Groth taught a course on the psychology of men; of 30 students, all but five were women.
“I asked everyone, ‘Why are you taking this course?’ ” he recalled. “The boys didn’t say anything. The girls all said, ‘We want to understand the guys better.’ ”
Kunde någonting vara mer talande för situationen som råder? Killarna sitter tysta i en kurs som handlar om dem. Kan ni föreställa er en kurs i genusvetenskap där kvinnorna sitter tysta?
Här följer en Ordlista som beskriver hur jag definierar de olika begreppen
Ingen måste använda dessa definitioner. Jag skapade nedanstående lista för att det skulle bli enklare för er att följa med i mina texter. Ni får gärna föreslå förbättringar.
Akademiska fält
Male Studies – Forskning om Mansfrågor
Men´s studies – Forskning om Genusfrågor för män (pro-feminism)
Women´s Studies – Forskning om Genusfrågor för kvinnor (pro-feminism)
Female Studies – Forskning om Kvinnofrågor
Övriga begrepp
Feminism – Politisk Lobby för Kvinnor
Men´s Rights Activism – Politisk Lobby för Män
Jämställdism – Politisk Lobby för Män & Kvinnor.
Pickup Arts – Mansrörelse med att vara attraktiv ”dhv” som ideal (Erik Von Markovik)
Raunch Culture – Kvinnorörelse med att vara attraktiv ”hot” som ideal (Ariel Levy)
New Male Studies #01 – Ny Internationell Akademisk Tidskrift för Mansfrågor
25 kommentarer
Pga feministers oförmåga att hålla misandry (manshat) borta från sina forskningsfält har en ny tidskrift skapats.
Den nya tidskriften heter New Male Studies – An International Journal (vilket inte skall förväxlas med fältet Masculinity studies som den är i klar opposition till). På publikationens advisory board hittas i stort sett alla akademiska giganter på mansfrågor samlade.
Vi har bland annat Warren Farrell (Myth of Male Power) Roy Baumeister (Is there anything good about men) Paul Nathanson & Katherine Young (Spreading & Legalizing Misandry). Sverige är representerat av Pelle Billing. Leder den nya tidningen gör Psykologiprofessorn Miles Groth.
Den inledande texten ”Masculine Indentity in a Toxic Cultural Enviroment” fokuserar på manlig hantering av misandry och är rena dynamiten.
Författarna Paul Nathanson & Catherine Young börjar med att fastställa den hypotes som utgör forskningens utgångspunkt.
”We began our research on men with the following hypothesis, which we invite social scientists to verify or falsify on empirical grounds:
that no person or group can have a healthy identity without being able to make at least one contribution to the larger society, one that is distinctive, necessary and publicly valued.”
För oss som läst och skrivit om dessa saker ett bra tag redan är det inte nya saker som tas upp. Det nya är istället att de saker vi länge skrivit om nu slås fast och definieras i en akademisk tidskrift. Det kommer inte att bli lika lätt för etablissemanget att vifta undan dessa frågor nu när de plockas upp på högre nivåer.
”Misandry is hatred toward men. We refer here not to anger but to hatred. Anger is an emotion and transient; hatred is neither. Hatred is a culturally propagated way of thinking.”
Centralt i dessa frågor är misandry, manshat, aversion mot män och saker associerade till män. Observera att jag inte använder begreppet ”misandri” Sverige är ett tvåspråkigt land och det borde enligt mig ge bättre genomslag att använda den internationella (engelska) termen för att beskriva förteelsen.
Misandry har uppenbara kopplingar till rasism, beteenden observerade hos grupper utsatta för rasism kan nu ses hos män.
Författarna tar upp ett tydligt exempel. Den personliga indentiteten där män helt fråntas möjligheten att ha en kollektiv identitet. Detta medan kvinnor har flera varav en räcker för att bli gynnad av statsmakten.
”Any man can feel good about himself as an individual even now, after all, by adopting one of two strategies that prevent him from feeling good about himself as a man.”
”The first requires dissociation from other men as a male feminist”
”The other strategy requires dissociation from society and thus becoming an antisocial threat to it.”
Här ser vi också hur feminismens metod biter sig själv i svansen. Statsfeministisk forskning utgår från kvinnors perspektiv och är sålunda förutsägbart nog besatt vid rädslan för våldshandlingar. Trots att män är den grupp som utsätts oftast för våld så hävdar statsapparaten att kvinnor är särskilt utsatta.
Men genom att frånta män positiv kollektiv identitet så är feministerna själva delaktiga i att skapa våldsamma män. Våldet och liknande destruktiva yttringar blir den kollektiva identitet som man har lämnat åt män efter att ha inbillat sig att mäns nya identitet skulle bli den manliga feministens som kritiserar män.
Vad feminister inte förstått är att ju mer en man tar kvinnors perspektiv ju större tecken på dissociation med andra män är det.
De manliga feministerna kan sålunda aldrig bli de hjältar och förebilder som de utnämner sig själva till. De kan bara bli fiender som försöker bli medlemmar av det kvinnliga kollektivet som belöning för att förstöra det manliga och sålunda öka risken för de våldshandlingar som kvinnorna själva är så rädda för.
Det här vet alla som nyktert skådat massmedia de sista åren. De manliga feministerna flyr från kommentarsfälten, flyr från bloggarna, gömmer sig bakom murar av moderatorer, censur och blir så kritiserade när de yttrar sig att de börjat kalla alla åsikter förutom de egna för ”Näthatet”
fortsätting följer (i takt med läsning)
Tags: catherine young, katherine young, Male studies, Misandry, new male studies, paul nathanson, Roy Baumeister
- PK-Nytt #002: Medborgerlig Samling Nazistämplas i SR och Tim Pool högermålas av TYT
- #NPC Memen är en kulturikon för vår tid och här för att stanna.
- PK-Nytt: UD deklarerar oberoende från Regeringen och Kanye West är inte svart längre?
- ”Hatgrupper” och Digital Censur på Sociala Medier – Hur Internet blir en enpartistat
- När har vänstern gått för långt? Bret Weinstein, Tim Pool och Jordan Peterson
- Per Kornhall och Isak Skogstad granskar Skolverket och Kunskapssynen
- UR Normkritik är ännu ett exempel på medias postmoderna vänstervridning
- Här är de 12 principer som Jordan Peterson förespråkar
- Hur media inbillar sig Cathy Newman kan vara både stark oberoende kvinna och svagt stackars offer
- Jordan Peterson mosar Channel 4:s uppenbart partiska Cathy Newman i fiaskointervju
Aktivarum 