”Hatgrupper” och Digital Censur på Sociala Medier – Hur Internet blir en enpartistat

Detta är inte bara det första inlägg jag skriver på länge utan också ett av de viktigaste jag skrivit på länge. Detta är inledningen av en serie inlägg där jag kommer att presentera de indikationer som kan ses på en utveckling som en lång tid gått att observera i den digitala världen. Denna utveckling har pågått medan ni sov. Trots att de flesta idag är beroende av internet är det väldigt få som verkar ha annat än ytliga kunskaper om internet och än färre som har koll på de förändringar som sker i det tysta.

De flesta känner till Orwell och ”1984” men faktum är att när Orwell skrev sin bok 1948 var statlig kontroll modell Sovjet den stora faran för individuell frihet. Idag är detta en inaktuell modell. Att säga något inte är censur bara det inte görs av staten är värsta sortens naivitet. När exempelvis staten eller EU kallar Facebook till möte och Facebook sedan raderar personer som staten eller EU ogillar från Facebook var det censur eller inte då? Något för juridiskt bevandrade att fundera över. Vad säger lagen? Om Facebook gör det på egen hand för att  få bättre förhandlingsposition så vad är den praktiska skillnaden för medborgaren som ytterst påverkas?

Kanariefågeln i kolgruvan

Den senaste tiden har vi haft flera tydliga exempel på fenomenet. Exempel på Kanariefåglar i kolgruvan är hur kreditkortsgiganten Mastercard pressade crowdfunding-företaget Patreon att stänga ner kontot för islamkritikern Robert Spencer (Jihadwatch) eller hur Google, Facebook, Apple och de flesta andra sociala medier inom 24 timmar stängde ner alla konton som innehades av konspirationsteoretikern Alex Jones (Infowars). Innan vi går vidare skall det påpekas att det är oviktigt för argumentet vad läsare tycker om endera av dessa personer/organisationer. Det är inte dem som mina argument handlar om och det stannar inte vid någon av dem heller.

Enbart det faktum att dessa saker skedde visar tydligt att Orwells avgränsning inte existerar idag. Det är förståeligt att Orwell 1948 hade det perspektiv han hade, men idag är hoten mot individuell frihet inte på något sätt begränsade till statsmakt. Hoten mot individuell frihet idag gäller all form av Maktcentralisering vare sig makten placeras på den ena eller andra sidan av det privata/offentliga. Inte sällan saknas denna avgränsning eftersom de privata företagen ofta saknar kompetens i dessa frågor och i det tysta springer till staten eller – än värre – till tredjepart för sina direktiv gällande vad som skall göras. En av de viktigaste åtgärderna de använder kallas ”Shadowbanning”

Shadowbanning

När jag  fick frågan ”Vad är Shadowbanning” insåg jag att folks användning av internet idag är långt större än folks kunskaper om internet. Banning innebär att information stoppas öppet genom att användaren hindras att publicera den. Shadowbanning innebär att information stoppas i hemlighet genom att andra personer hindras från att ta del av den. Detta genom ingrepp i sökmotorernas resultat på internet. Detta rör sig i praktiken om en form av sabotage som fungerar likt att i skydd av nattens mörker skruva bort skyltarna som vägleder kunder till en viss affär och på det sättet se till att en konkurrerande verksamhet får färre kunder.

Observera ”färre”. Till skillnad från banning som sker öppet så är poängen med shadowbanning att folk inte skall känna till det och det ingår därför att kunna ljuga om att det sker. Den mest effektiva formen av shadowbanning är därför att tillåta viss trafik så att man kan låtsas en viss person/sida inte är shadowbannad medan man i hemlighet har minskat synligheten för andra människor på internet. Allt jobb som lades ner på att skapa en bra produkt blir bortkastat för de mekanismer som tidigare bedömde rättvist vad du sökte efter har nu börjat att lägga till en bias där vad de själva eller nån tredjepart de springer till tycker är lämpligt för andra människor att ha rätt att ta del av.

Men är det inte bara hatgrupper och troll de motsätter sig? Shadowbanning har blivit ett så stort problem att verktyg har skapats för att visa vem som drabbats. Frilansjournalister kunde konstatera att flera folkvalda politiker i USA var shadowbannade av Twitter. Dessa inkluderade GOP chairwoman Ronna McDaniel och representatives Mark Meadows (R-North Carolina), Jim Jordan (R-Ohio), and Matt Gaetz (R-Florida) samt House Intelligence Committee chair Devin Nunes (R-California).

Så nej, det är inte bara hatgrupper, galningar eller troll ifall någon trodde det.

https://shadowban.eu/

Vänsteraktivister på storföretag

Vem är det som bestämmer vad som är lämpligt åt dessa företag? Det enkla svaret är aktivistgrupper ofta på vänsterkanten som verkar bakom ryggen på folk. Stora företag är nämligen livrädda för kontroverser och är det något som aktivister är bra på är det att skapa kontroverser. Aktivister kan inte generera inkomst men de är experter på att förstöra inkomster och det har därför uppstått en form av beskyddarverksamhet där företag plockar in aktivister för att minska risken att själva bli måltavlor. De sitter sedan i grupper med namn som kunde hämtas direkt från Orwells böcker. Vad sägs om att avgöra vad som skall vara tillåtet genom att konsultera sitt ”Trust & Safety council”?

Detta är redan verklighet. Den 9:e februari 2016 presenterade Twitter sitt ”Trust & Safety Council” dvs de som skall bestämma vad som är tillåtet att skriva på 280 tecken. För säkerhets skull plockade twitter in alla möjliga aktivistorganisationer och presenterade stolt hur de nu arbetade med 40 organisationer från 13 olika regioner. Ordspråket ”Ju fler kockar ju sämre soppa” gäller uppenbarligen inte hos Twitter. Den 13:e Februari 2016 kommenterade kolumnisten Pascal-Emmanuel Gobry hos The Week: ”Twitter’s new Trust and Safety Council is an Orwellian nightmare” Flera av organisationerna som twitter valt att arbeta med är aktiva censurförespråkare, Cobry konstaterar:

What’s striking isn’t just that there may be a political bias in those decisions. The more serious problems are a lack of due process and explanation,

Precis lika illa ser det ut gällande mitt exempel ovan där Crowdfundingföretaget Patreon stängde ner Islamkritikern Robert Spencers insamlingskonto. Även hos Patreon finns en grupp med samma sorts Orwell-klingande namn. Robert Spencer kontaktades av April från Patreons ”Trust & Safety Team” som meddelade att Robert Spencers konto visserligen inte stred mot deras regler men att kreditkortsjätten Mastercard har samma sorts moralpolis och deras regler är hårdare än Patreons. Enligt Patreons kommunikationer var det på direktiv från Mastercard som de raderade Robert Spencers konto. Det angavs dock inga som helst orsaker varken från Patreon eller Mastercard.

Soutern Poverty Law Center

Rapportering indikerar att det är vänsterorganisationen Southern Poverty Law Center (SPLC) och deras ”Hatewatch” lista över ”Hatgrupper” som ligger bakom Mastercards agerande. SPLC är en enastående märklig historia. Namnet ges likt FN enorm trovärdighet i vissa kretsar trots att det finns tydliga exempel på att SPLC inte kan betraktas som objektiv eller trovärdig källa. Det mest slående exemplet är de händelser där FBI efter en skottlossning tog bort SPLC från sin lista över trovärdiga resurser.

Det var 2012 som en pistolbeväpnad förövare stormade in på den konservativa organisationen Family Research Councils (FRC) kontor i Washingon DC och gapade om deras åsikter. En säkerhetsvakt blev skjuten i armen och förövaren tacklad till marken och fråntagen pistolen. Det visade sig att förövaren – som hade mentala problem och var frivillig vid ett LGBT-center  – motsatte sig FRC för deras traditionellt kristna syn på homosexualitet och hade planerat att skjuta ihjäl FRC:s personal och trycka 15 stycken Chick-A-Fil smörgåsar i ansiktet på dem. Förövaren dömdes till 25 års fängelse.

”leda till våld-argumentet” för Hatgrupper

I efterföljande utredning framgick det att förövaren hade attackerat FRC på grund av att han hittat dem på SPLC:s lista över ”hatgrupper”. Det hela komplicerades av att SPLC inte ansåg att konservativa FRC var en våldsam grupp. Redan när SPLC satte FRC på listan över hatgrupper 2010 så uppstod en debatt där FRC:s ordförande Tony Perkins kallade ”hat-etiketten” en politisk attack från en vänsterorganisation. Perkins ansåg det vettlöst att hans konservativa organisation fanns sida vid sida med nazistiska organisationer som ”Aryan Knights” och ”Stormfront”

SPLC:s talesperson Mark Potok ursäktade FRC:s inkludering på listan över hatgrupper med att SPLC ansåg att FRC:s åsikter och retorik kunde leda till våldsamheter. Efter skottlossningen på FRC:s kontor så konstaterade FRC att det fanns inga exempel på våldsamheter orsakade av FRC medan det tvärtom nu fanns ett tydligt exempel på terrordåd orsakat av SPLC:s egen retorik, Efter att FRC kontaktat FBI och påpekat att deras resurs var iblandad i attacken 2012 så plockades SPLC bort från FBI:s lista över pålitliga resurser.

SPLC:s trovärdighet ifrågasattes ytterligare i Sociologiprofessor George Yanceys studie ”Watching the Watchers: The Neglect of Academic Analysis of Progressive Groups” Yancey konstaterade att SPLC inte använde objektiva kriterier för att bedöma hat utan snarare hade som affärsidé att mobilisera vänstergrupper i politisk opposition mot högergrupper under täckmantel att syssla med ”hat och extremism”. Professor Yancey konstaterade att flera akademikers bedömning av SPLC som trovärdig källa var felaktig och motiverades av att akademikerna själva i hög grad hade samma politiska åsikter som SPLC.

Artikel 13 – Rätten att länka till källor

Ni kanske märker bristen på länkar? Jag vet inte hur många som känner till detta men jag kanske inte kan ha länkar längre i framtiden. Bloggar av den här typen kan vara på väg att göras olagliga av EU. Det handlar om att EU vill införa copyright-regler som innebär att man likt reglerna för fotografier varken får citera eller länka till mediekällor utan att betala licensavgifter (Beskattning av internet-länkar). Vissa inom EU tycker alltså att det är rimligt att artiklar som kritiserar vad medier skriver på allvar skall betala licens till de medier som de kritiserar.

Därför finns inga länkar i detta inlägg. Detta är den verklighet som är på väg att inträffa och detta är det tydligaste sättet jag kan göra läsare uppmärksamma på saken. När EU-parlamentet röstade om den här lagen och (speciellt då den del som kallas Artikel 13) senast så blev resultatet att lagen avslogs med 318 mot och 278 för. Saken är den att EU har bara två möjliga resultat ”Yes” eller ”No for now” och eftersom man inte fick igenom lagen så blev det ”for now” så allt som skett är att lagens förespråkare inte fått igenom lagen ännu. De kommer att fortsätta tills de får igenom den.

Summering

Vad får man när man slår ihop dessa och andra exempel som jag kommer att skriva om i kommande inlägg? Det enkla svaret är mängder med tydliga indikationer på politiskt motiverad digital censur med enkelriktad utveckling mot enpartistat på internet. Denna börjar i sociala medier men vi ser samma utveckling vad gäller sökmotorer och det stannar inte där heller då vi redan sett nästa steg i det att aktivisterna påverkat banker och kreditkortsföretag som VISA och Mastercard att vägra tjänster till organisationer som vänsteraktivisterna ogillar.

Det är faktiskt vad dessa exempel har gemensamt. Den här utvecklingen slår inte mot ”ryska trollfabriker” eller ”hatgrupper” om nu någon inbillade sig det. Den här utvecklingen slår mot vem som helst som vänsteraktivister ogillar så fort deras profil är stor nog. Det är inte en massa okända troll som vänstern vill ha en ursäkt att censurera. Det är stora kända profiler som vänsteraktivisterna vill ha bort från sociala medier. Det handlar heller inte bara om högerprofiler. Det rör sig inte sällan om personer som själva är vänsterprofiler men av fel sorts vänster.

---

Publicerat i Okategoriserade