Aktivarum

Likheten mellan RFSU och Sverigedemokraterna

Nyligen skrev Pär Ström ett inlägg på Genusnytt där han kommenterade RFSU:s Jens Klitgaards Ottar-artikel ”Manlighet – en folksjukdom?”

Pär Ström var försiktigt positiv till frånvaron av uppenbart nedvärderande åsikter om män. Det är lätt att se varför han ansåg denna artikel vara en förbättring. Här beskrivs inte män som elaka rika fabriksägare modell 20-talets Europa som skall tryckas ner eftersom de annars trycker ner andra, utan mer som en redan nedtryckt grupp som behöver hjälp.

Kan detta betyda att RFSU plötsligt blivit positiva till manlighet? Har någonting hänt som fått dem mer positiva till män. Vi kunde hoppas de skulle ta sitt förnuft tillfånga men det vore att hoppas förgäves. RFSU  har bara anpassat sig efter rådande ideal – att skylla sitt agerande på idealet – en yttre faktor. Klitgaard skriver:

”Det är dags att börja kalla manlighetsidealet för en folksjukdom. 2007 dog 3 140 fler män än kvinnor i åldrarna 15-64 i Sverige, det motsvarar ungefär antalet människor som under samma år dog på grund av prostata- och livmodercancer. På varje löpsedel borde det stå »Manlighet – farligt för hälsan«”

Klitgaard utnyttjar den dubbla innebörden i ordet manlighet. En manlig läkare = läkare som är man. En manlig läkare – en läkare som är typ macho.

Hade det varit för Sverigedemokraternas räkning som Klitgaard skrev så hade det sannolikt stått ”Det är dags att kalla Islamidealet för en folksjukdom” samt ”Islam – farligt för hälsan” När Jimmie Åkesson skrev att Islam(idealet) är ett hot så döpte aftonbladet om rubriken till ”Muslimerna är ett hot”

I alla efterföljande debatter så ignorerades Åkessons åsikt att man kan attackera Islam(idealet) utan att man attackerat muslimer. Den som hävdar att det finns en accepterad delning mellan idealet islam och gruppen muslimer ljuger helt enkelt. Media förkastade den delningen.

Det är uppenbart att muslimer regelbundet betraktar attacker på Islams ideal som attacker på muslimerna själva.

Idealet och människorna som följer idealet betraktas alltså i praktiken som en och samma sak oavsett teoretisk skillnad och frågan är om det finns en enda journalist, forskare eller politiker som ärligt kan hävda sig ha representerat den motsatta åsikten och stöttat Åkesson.

Då Islam faktiskt har en officiell regelbok så skulle påståendet att Islamidealet är en folksjukdom dessutom ha större legitimitet än RFSU:s påståenden om manlighet. Vi kan bedöma om områden där Islams regler är särskilt åtlydda har större problem.

Desto svårare för forskare att bedöma om det är enligt maskulinitetens regler man lever i de grupper där de problem som RFSU nämner är som störst.

Det finns nämligen ingen regelbok som kan användas i det fallet. Medan det finns svårigheter med tolkningen av Islams bok Koranen så är faktumet att manlighetens bok inte existerar alls. Manlighetens nationella råd som kan avgöra tvistemål existerar heller inte.

Hade manlighetens internationella råd (MIR) existerat så hade de såklart agerat precis som muslimernas organsationer gör när de upplever hot. Anledningen MIR inte attackerat mediamänniskors ovana att attackera ideologin är att manligheten som organiserad ideologi (i stil med Islam) inte existerar.

Vad detta innebär är att medan attacker på Islam träffar såväl idealet som muslimerna så träffar attacker på mansidealet endast männen.

Någon annan måltavla finns inte. Man kan inte träffa skogen som består av träd utan att också träffa de träd som utgör skogen. Ursäkten ”jag skjuter på skogen – inte på träden” är alltså inte tillämpbar.

Faktum är att medan inte alla muslimer får uttala sig om vad som är rätt enligt islam så är vem som helst lika legitim auktoritet på manlighet. Medan Islam faktiskt kan betraktas som normativ så är det helt falskt av RFSU att hävda att manlighet är eller ens kan betraktas som normativ.

Sålunda kan följande enligt konsekvensens regler konstateras :

I och med det faktum att attacker på Islamidealet betraktas som attacker på muslimer, därmed kan konstateras att attacker på mansidealet också måste betraktas som attacker på män. Detta i högre grad än attacker på islam kan betraktas som attacker på muslimer då islam via koranen är normativ medan maskulinitet inte har någon sådan auktoritär källa.

Skulle vi sålunda tycka att det är fel att Jimmie Åkesson drar alla muslimer över en kant pga islamidealet så är det automatiskt betydligt mer fel att RFSU drar alla män över en kant pga manlighetsidealet. Det är omöjligt att kritisera manlighetsidealet utan att legitimera Sverigedemokraternas svartmålning av islam.

Betyder då detta att vi måste acceptera rasism och nedvärdering av grupper så snart man som Klitgaard lärt sig hur man skall formulera orden?

”Myten om att en man ska »leva hårt och dö ung« verkar tyvärr stämma, men det är skillnad på att födas till man och att vara manlig enligt normen om vad som anses manligt, och det är just manlighetsidealet som är problemet.”

Hur skulle denna text ha sett ut i en Sverigdemokratisk tidning? Just det, precis likadan. I Islam lever man hårt och dör ung, det är skillnad på att födas till muslim enligt idealet (normen) vad som är en god muslim och anses muslimskt, och det är just islamidealet som är problemet.

Faktum är att detta är ganska precis vad Sverigedemokraterna anser om Islam. Enligt RFSU:s  teori när de skriver om manlighet är denna formulering helt ok. Det är dock bara sant i teorin, i praktiken så har Sverige betraktat det som rasism mot muslimer och det har resulterat i tusentals människor som protesterat.

Att detta inte är ett engångsfall blir dessutom tydligt när vi läser vidare i Klitgaards text om manlighetsidealet.

”För även om det skiljer sig åt beroende på tid, kultur och klass, så står det »manliga« alltid i motsats till det som anses feminint. Och troligen är det mäns rädsla för att vara feminina som hindrar många från att ta till sig en mer hälsosam livsstil.”

Vad skulle Sverigdemokraterna säga om Islam? För även om det skiljer sig åt beroende på tid, kultur och klass så står det muslimska alltid i motsats till det som anses svenskt (europeiskt/västerländskt/modernt take your pick.) Och troligen är det muslimers rädsla för att vara svenska som hindrar många från att ta till sig en mer hälsosam livsstil kanske?

”Detta är häpnadsväckande och brutalt, det handlar om unga människor som borde ha ett långt och gott liv framför sig, men av olika anledningar dött för att de tagit stora hälsorisker, undvikit att hantera sina känslomässiga problem eller medvetet försökt ta sina liv.”

Här råkade Klitgaard försäga sig och ägna sig åt lite härlig blame-the-victim-mentalitet. Det blir lätt tragikomiska effekter när en person sitter med en tanke i huvudet hela tiden men inte får skriva ner den utan måste skriva runt den om och om igen. Här orkade inte Klitgaards hjärna med längre och resultatet blev att han hackade öppet på männen.

Föreställ er samma text angående exempelvis Palestina. Med en medelålder på under 18 år är det lätt att hävda att palestinier (pga Islamidealet) tar för stora risker, inte hanterar sina känslomässiga problem (inte minst attachment till en viss jordplätt) och medvetet tar sina liv meddels väpnad kamp mot uppenbart överlägsen motståndare.

Om det är männens eget fel så är det alltså också de palestinska muslimernas eget fel. Lösningen på detta har RFSU: Bort med alla ideal!

När Palestinska flickor kastar bomber på Israeliska tanks eller självmordsbombar hotell är det betydligt mer logiskt att hävda de tar hälsorisker eller dödar sig själv pga Islamidealet än att de tar risker pga något mansideal att tala om.

Vad som då återstår för den som ändå absolut vill svartmåla mansideal finns det bara en sak att göra. Hänvisa till skillnader i enskild statistik. Någon som blir förvånad om jag säger detta är precis vad Klitgaard gjorde? Det går dock snabbare att visa det.

”Unga svenska män dricker mer än dubbelt så mycket alkohol som kvinnor. Att det just är män som dricker och dör av alkoholen är inte en slump, det är en del av en manlighetskultur där en hög alkoholkonsumtion idealiseras.”

Med samma logik är det alltså enligt denna teoretiska räddning fortfarande mansnormen det handlar om när flickor kastar bomber på Israeliska tanks bara det är fler pojkar än flickor som gör det. Det är alltså enligt samma logik mansnorm att dricka när massor av flickor gör det bara det råkar vara fler pojkar som gör det. Detta även när flickorna är på väg ikapp.

Problemet är att i riktig forskning så tar man reda på så många faktorer som möjligt. Man beslutar sig inte för en enda.

Sålunda när vi ställer frågan ”kan det finnas andra orsaker än könet att det är fler pojkar än flickor som kastar bomber på stridsvagnar” så blir hela resonemanget tämligen löjligt. Det finns en miljon orsaker att fler pojkar än flickor hamnar i de situationerna. Inte minst nyttomaximeringsprincipen.

Dvs fler pojkar får utföra den uppgiften för då förstörs fler stridsvagnar (Av samma anledning har vi delat upp idrotten i en herrklass och en damklass). Fler pojkar får utföra den uppgiften för om flickorna gjorde det så skulle Israel vinna på det. På samma sätt finns såklart massor av orsaker att dricka alkohol som inte har med könet att göra.

Det är bara det att personer som Klitgaard VILL det skall vara könet i sig som är orsaken vilket blir uppenbart i längden.

”Det är också svårt att tro att anledningen till att unga män kör ihjäl sig i trafiken, blir förgiftade, eller omkommer i olyckor handlar om något annat än ett idealiserande av att män »ska« ta risker.”

Öhh, nej! Det finns tusen andra möjliga anledningar som riktiga forskare får fram när de gör riktig forskning och ”jag har svårt att tänka mig nåt annat” är för övrigt heller inte en valid vetenskaplig argumentation utan bara en politisk propagandafras som visar ensidigt tänkande. Detta är inte så svårt, jämför själv om nån skulle säga

”Jag har svårt att tänka mig det beror på nåt annat än Islam att de flyger in i tornen med passagerarplan.”

Det mest intressanta med ovanstående fras är att spekulera i hur många – och vilka – internationella organisationer som skulle få spel om den kom från en statlig källa. Och då pratar vi inte bara om islams egna organisationer. Vi pratar även om alla självpåtagna godhetens vakthundar som Amnesty och FN.

”Men vad ska vi göra åt detta? För det är klart att det måste gå att förändra beteenden.”

Måste det? Isåfall varför förändrar vi inte islamidealet-beteendet att inte ta i hand med motsatt kön till beteendet att ta i hand? Om vi inte ens kan förändra en sådan struntsak hos Islamidealet så varifrån får då RFSU-människor sin befängda ide att det går att förändra större saker hos ideal? Att det går i teorin är inte samma sak som att det faktiskt går att göra.

”Socialstyrelsen skriver i sin lägesrapport att skillnaden i medellivslängd i hög grad är påverkbar: »En central orsak till könsskillnader i hälsa är det så kallade genussystemet, det vill säga det system av socila mekanismer som verkar för att göra flickor och pojkar, kvinnor och män olika i en mängd aspekter av livet, exempelvis vad gäller hälsorelaterade levnadsvanor.”

Med samma logik så kan Sverigedemokraterna förklara att det är det så kallade Islamsystemet som skapar utanförskap, arbetslöshet, dåliga förutsättningar och terrorism. Islamsystemet är det system av sociala mekanismer som verkar för att göra rättrogna (believers) och otrogna (infidels) olika i en mängd aspekter av livet.

Detta säger såklart ingenting om någonting överhuvudtaget.

Oavsett om man pratar om genus eller om islam så är detta ”system” (som inte brukar kallas system utan struktur) rent nonsens!

Det är dessutom farligt nonsens. Det ursäktar rasism mot vilken grupp som helst i vilken omfattning som helst eftersom man har avhumaniserat människorna till den grad de inte betraktar sig själva som av någon som helst betydelse. Diskrimineringen utförs inte av människor längre den utgörs av ”mekanismer” i en byråkrati.

Skulle sålunda 6 miljoner av nån grupp diskrimineras eller dödas så var det ingens fel, dödandet utfördes av ”sociala mekanismer” i systemet. Där finns inga människor, ingen fri vilja, inget individuellt ansvar. Faktum är att individen inte existerar för om individen existerade så vore det bara en godtycklig frikoppling från detta töcken/myller som tycks vara det enda de anser sig kunna se.

Detta perspektiv har dock inget reellt vetenskapligt stöd även om dess företrädare gärna kallar sig forskare och låtsas ha vetenskapen på sin sida.

Så här sammanfattas det hela av Professor Bo Rothstein i Statsvetenskaplig tidsskrift:

”Denna slags struktur-funktionalistiska förklaringar har emellertid sedan början av 1980-talet utsatts för en närmast förödande vetenskapsteoretisk kritik.”

Samhälleliga strukturer skapas och reproduceras av konkret handlande enskilda individer. Strukturella förhållanden är inga organiska fenomen som saknar koppling till enskilda individers handlingar därför att ingen formell eller informell regel eller systematisk ordning i samhället kan existera utan att de enskilda individerna agerar för att reproducera dessa. Därmed kan inte strukturförklaringar existera frikopplade från aktörsförklaringar, utan strukturförklaringar måste kombineras med en förklaring av vilka de sociala mekanismer är som förmår individerna att handla i enlighet med strukturernas krav och därmed reproducera dem (Hedström & Swedberg 1998; Rundqvist 1998).”

”De flesta strukturförklaringar, vare sig de avser det patriarkala förtrycket eller andra slags förtryck, bygger inte på en sådan metodologisk individualism utan istället på en funktionalistisk ide som bortser från de reellt agerande aktörernas motiv och intressen och de saknar därmed ett fundament på aktörsnivån som gör det möjligt att förstå och förklara varför aktörerna reproducerar de strukturella förhållandena de ingår i”

Eller på enkel svenska, beskrivningen av ett visst antal människor som agerar på ett visst sätt är inte i sig någon förklaring på varför de agerar på det sättet. ”Det beror på att det finns en struktur” – är ingen förklaring utan det är i bästa fall vetenskaplig lathet – i värsta fall rent bedrägeri.

Det är ingen slump det är Professor Bo Rothstein som ger detta svar. Som har påpekats av Tanja Bergkvist var det också han som drev med förespråkare av genussystemet genom att i ett svarsbrev angående könsfördelning driva den till dess yttersta konsekvens.

”Mina medarbetare kan som framgår ovan ha en könstillhörighet/genus på morgonen, en annan till lunch och en tredje till kvällen och hur skall jag kunna hålla reda på detta? Med förlov sagt har jag en del annat att syssla med.”

Vilken effekt har då dessa attacker på män (förlåt mansidealet menar jag – vi skall ju låtsas det är skillnad) haft? Svaret är enkelt. De har resulterat i att ett mansdominerat politiskt parti som använder samma retorik har växt och kommit in i riksdagen.

Har detta resulterat i att maktmänniskorna fattar vinken och slutar inbilla sig att de inte attackerar män, (dvs individer människor?) Glöm det! Senaste i raden av alla bevis på att man vill fler män röstar på SD är en artikel i DN.

Fredrika-Bremer-Förbundets ordförande, Birgitta Wistrand ondgör sig i en DN-artikel över att SD inte drar sitt strå till stacken

Det gäller den informella överenskommelse de partier och organisationer (som annars enbart motarbetar SD) gjort on kvinnlig representation. Först sparkar man på SD, sedan tycker man att SD skall visa respekt för deras åsikter. Korkat är bara förnamnet vad trodde de skulle hända?

Valet gick precis som väntat. Analyser gjorda på reella data hade förutspått exakt vad som inträffade. Trodde de på allvar att ett parti som kvinnor inte röstar på skulle skicka en massa kvinnor till riksdagen? På vilken grund då? (Jag såg just att någon sade Wistrand arbetar på Uppsala Universitet, vem är förvånad?)

”Många analytiker spådde att Sverige i årets val skulle kunna nå 50/50. En jämställd representation tycktes som något naturligt.”

Antalgligen så är det inte särskilt bra analytiker. De som känner till förutsättningarna för samhällsvetenskap vet dock att beskrivningarna i sig betraktas som en del av påverkan. I vilket fall som helst är ”det tycks naturligt” ingen vetenskapligt valid motivering. Det är dock inte bara SD som den här organisationens ordförande vill hacka på.

”Folkpartiet behöver exempelvis se över sin representation. Vad har hänt i det jämställda partiet som i förra valet hade 16 kvinnor på sina 28 mandat? (43% män, min anmärkning) Nu får endast 10 kvinnliga ledamöter ta plats i riksdagsgruppen med 24 mandat.” (42% kvinnor, min anmärkning)

”Centerpartiet däremot, som redan hade en dålig representation, är nu nere vid 30 procentstrecket – nedåt 8 procent trots kvinnlig partiledare! Detta är helt emot handboken som ofta framhåller att en kvinnlig partiledare lockar fler kvinnor. Vad har Maud Olofsson gjort för fel i sitt parti när resultatet blivit det motsatta?”

Snarare än att fråga vad Maud Olofsson gjort för att resultatet skall gå emot handboken kan man undra vad det är för ”handbok” som Birgitta Wistrand hänvisar till?

Finns det en sådan handbok? Isåfall vem skrev den? På basis av vilken kompetens och vad händer när det visat sig de ljugit sida upp och sida ner och lovat saker som inte alls inträffar? Vi har facit i Norge där man införde kvotering. Där verkar handboken som Wistrand pratar om heta ”många lovade”

”Jämställdheten har inte heller, stick i stäv med vad många lovade, sipprat ned i företagen och gjort att fler kvinnor blir chefer. Li Jansson menar dessutom att det faktum att kvinnliga chefer i Norge arbetar betydligt färre timmar än sina manliga kollegor utgör ett avgörande hinder för jämställdheten.”

Det är Li Jansson på Timbro som skrivit rapporten ”kvotering – inte bara en kosmetisk reform” där nackdelarna med kvoteringen i Norge blir tydliga. Inte minst blir det uppenbart att löftena, handboken eller vad de nu vill kalla det är rena påhittet. Ingen korrelation syns mellan kvinnor i styrelse och ledande position.

När det gäller ökad jämställdhet i företagen så ger Li Jansson obönhörlig kritik mot nuvarande politiska tankegångar. Det är bakläxa för praktiskt taget hela genusbranschen och alla andra som påstår män är ”inkvoterade” för att de är män.

”En viktig lärdom är att män inte blir styrelseledamöter för att de är män. De flesta män kommer aldrig i fråga för en styrelseposition. De män – och kvinnor – som blir styrelseledamöter har rätt utbildning, har varit företagare, gjort chefskarriär och har långa arbetsdagar. För fler kvinnor i styrelserna krävs att fler kvinnor gör samma val som männen.”

Samma val som männen? Betyder det månne att fler kvinnor skall få den där folksjukdomen som Klitgaard pratar om i RFSU-tidningen? Eller kommer man kanske att börja se den där sjukdomen som något annat när de som drabbas av effekterna är kvinnor?

Uppdatering: Som vanligt när genusfolk pratar om sina framgånger så har de liken gömda i garderoberna. Kvoteringen av kvinnor till styrelser i Norge har minskat antalet kvinnor i norska styrelser från 950 till 765

”Enligt enkäter säger sig företagen ha så svårt att hitta kompetenta kvinnor till styrelserna att de gör om ASA till AS. Lagen gäller ASA, allmänt handlade bolag, och inte AS, onoterade bolag med enstaka ägare.”

Det är alltså numera färre kvinnor i norska styrelser pga feministernas idiotlag.

---