Aktivarum

Hur nonsens på universiteten blir nonsens i Matrix-filmerna

oktober 29, 2010
11 kommentarer

Detta inlägg baserar sig på en recension av de bägge uppföljarna till filmen The Matrix.

Flera recensioner av Confused Matthew

Det betyder dock inte att inlägget bara kommer att handla om filmerna. Inlägget handlar om synpunkter på den filosofiska skola som Matthew nämner som tongivande i filmerna. (mer…)

Annonser

Mer kunskap än någonsin men okunnigare människor?

april 28, 2010
9 kommentarer

För några år sedan på grundskolan och gymnasiet pratade man om övergången från jordbrukssamhälle till industrisamhälle.

På historielektionerna hade man en hel del att säga om denna övergång. Vilka svårigheter som fanns och vilka lösningar på som blev nödvändiga. Ingen som läser ämnet får lära sig att det hela gick smärtfritt och att alla som tog upp svårigheter till diskussion var reaktionära bakåtsträvare och en del av problemet med övergången.

På sin blogg kommenterar Andreas Froby övergången från industrisamhälle till informationssamhälle. Även om detta är ett bra utgångsläge vill jag gå vidare till de tankar som Fredrik Fischer här kommenterar där vi redan lämnat informationssamhället till förmån för ett relationssamhälle.

All information är inte bara relativ i betydelsen att sanningen i sig högst påtagligen blivit en subjektiv upplevelse utan även i den meningen att all yttrad sanning förväntas relatera till någon annan. Diskussionen är ständigt pågående, som sagt. Ett blogginlägg som kommer med något slags påstående av någon slags vikt förväntas länka till grunderna för detta. Jag kommer ofta på mig själv med att ifrågasätta information som inte är försedd med hyperlänkar.

Fischers resonemang är absurt. Om hyperlänkar saknas eller inte säger ingenting om innehållets kvalitet. Tanken på relationssamhället hämtade han dock från Mindpark och dess ursprungsman påstås vara David Weinberger som i ett föredrag på Reboot hävdar:

”tendenser mot att distribuera och producera olika typer av användargenererat och individuellt material, tillsammans med ett evigt hyperlänkande driver oss ifrån den rena informationsåldern. Information är med andra ord inte längre baserad på vad som tidigare antagits vara absoluta sanningar eller vetenskaper. Nätet innehåller helt enkelt för mycket referensmaterial för att information inte ska kunna ses som objektiv.

Det intressanta här är att medan Weinbergers tes om relationssamhället paradoxalt nog är  baserad på just sanning och vetenskap så har han helt fel i frågan om objektivitet. Det är såklart bra för en person som arbetar med reklam att folk tror popularitet är en garant för objektivitet, och därmed hög pålitlighet. Men med utgångspunkt i retorikens lagar är det ett helt falskt påstående.

Snarare menar Weinberger att i det användargenererade materialet så blir det i allt högre grad den sorts material de tror andra vill läsa som dominerar. Ett bra exempel på detta är den bloggande radiobilspolisens motivering. ”Kort och gott är de ”smaskiga” inläggen skrönor alltihop. De är bara inte skrivna så eftersom det inte tilltalar läsarna. De vill hellre höra och läsa ”sanningar”, påstår polismannen.

Observera att det var många läsare som tvärtom blev fly förbannade av ”sanningarna”. Det var inte deras åsikter om materialet som bloggpolisen beskrev som deras ”vilja”. Det var enbart deras villighet att konsumera materialet som han menade när han pratade om vad som är tilltalande. Hans resonemang säger allt om objektiviteten. ”Som bloggare handlar allt om att skaffa sig och behålla läsare.”

Mängden material som Weinberger hänvisar till garanterar alltså inte högre grad av objektivitet. Låt säga du har två personer som bägge skriver vad de tror den andra vill läsa. Då har vi inte tvåvägskommunikation utan tvärtom omvänd envägskommunikation. Då har vi gått från den gamla tiden då användarna inte hade nåt att säga till om till den nya tiden då producenterna inte har nåt att säga till om.

Då har relationssamhället inte alls haft den positiva effekt man inom kommunikationsteori hoppas på där vi alla tillsammans skapar värde och mening. Då har de flesta av föreläsarna med detta perspektiv på exempelvis MKV-ämnet bara hittat på strunt inför eleverna utan vetenskaplig grund för sina påståenden. Ur detta perspektiv kan man se Piratpartiets Amelia Andersdotters inlägg på newsmill.

”Jag tror också att naturvetenskapen som ämne får sig en törn av att vi som samhälle inte värdesätter befintlig kunskap. Vi har en allmän samhällelig informationsdebatt om det fina i att skapa något eget och nytt. Entreprenörskap, kreativitet och uppfinningsrikedom höjs till skyarna, men inte för att den bygger på tidigare kunskaper utan för att den skapar immaterialrätter!”

Ni som följer bloggen känner redan till teorin bakom denna filosofi. Ni som är nya rekommenderas att skriva negativism i bloggens sökfält. Jag skall inte tjata mer om den saken här jag lovar. Men vad skall man tro när Stephen Hawking som skall föreställa kunskapsbaserad sprider information om rymdvarelser som har kvalitet på samma nivå som intrigen i 80-tals sci-fi-serien V? Och är det en tillfällighet tramset från Hawking kommer när man just gjort en upphottad 2009 nyversion av serien i fråga?

För att summera blir slutsatsen att medan vi har allt mer kunskap att tillgå är det allt mindre kunskap som används. Inom den klassiska retoriken med anor hos Aristoteles så beskrivs tre sorters samtal. De lärande samtalen, de politiska samtalen och de sociala samtalen.De lärande, eller informativa samtalen verkar dock närmast försvunnit från offentligheten idag.

Istället upprepas samma populära saker om och om igen i ett tillstånd som orsakar ren stagnation. Det finns dock undantag. Exempelvis så skriver Carl Bildt om besöket vid krigskyrkogården i Luxemburg. ”Här vilar ca 5 000 amerikanska soldater som stupade i striderna här i december 1944. Och här vilar också den legendariske generalen från dessa strider George Patton.

Samhällsvetaren Mårten Lewander menar i en artikel på newsmill att ”Det är samhällsvetenskapen snarare än naturvetenskapen som har potential att både skänka förståelse för världen och att rädda densamma” ”Den som vidare hävdar att relevant ”förståelse av världen” kan nås genom studier av naturvetenskap har en i mitt tycke mycket inskränkt syn på världen. ”Världen”, i den mening de flesta använder begreppet, är bara till liten del materiell eller fysisk och tillgänglig för att studeras av naturvetenskapen.”

Ärligt talat förstår jag inte varför jag skall  lyssna på en person vars motivation mot något är ”inskränkhet” precis som det också är obegripligt varför någon enda människa lyssnar på personer som motiverar sina påståenden med att de anser alternativet de opponerar sig mot är ”förlegat” ”mossigt”, ”unket”  eller liknande ovetenskapligt nonsensargument.

Udda Nyheters Mickey J Barczyk gav på Mindparks medieblogg en summering av varför Lewanders tes knappast stämmer: ”En reform utan verklig handling är lika mycket en reform som en hög byggmaterial är ett hus” Barczyk skriver även. ”Genom att bara ta till oss information och sprida den vidare förändrar vi inte världen, vi ser bara på när den själv förändras och försöker förstå vad det är som händer.”

I kommentarerna till Lewanders hyllning av samhällsvetenskapen så hittar vi dock denna text av Yngve Frey som jag särskilt vill uppmärksamma.

”Det är ingen motsättning mellan samhällsvetaren och ingenjören egentlig. Du låter som jag gjorde i början av 70-talet!!! Verksam i u-länder i decennier som ingenjör med samhällsvetenskapliga studier bakom mig, kan jag bara konstatera att den teknologiska utvecklingen har bidragit enormt till at minska fattigdomen men det är också många institusjonella problem att lösa. Tyvärr kvarstår många problem just på grund av att samhällsvetaren ofta är så opragmatisk och fjärran från verkligheten. Bilden som målas upp av världens problem, t.ex. om u-länder: Afrikas svältande etc. – jag har nu arbetat i 4 länder i öst, väst och södra Afrika dom senaste 2 åren och jag frågar: var finns dom svältande, för jag har ej hittat dom trots att jag rest vida omkring. Problemen jag ser här i Nigeria är snarare fetma. – även på landet. Så till klimathysterin: stora natur och jordbruksområden i Afrika hotas nu av projekt för att odla biobränslen. Detta är antagligen det största miljöhot kontinenten någonsin har blivit utsatt för. Detta är en utveckling skapad av orealistiska politiker och samhällsvetare. Människan skapar hela tiden nya irrationella idéer ”religioner” och hjärnspöken. Upplysningstidens ideal har ju försvunnit för länge sen, nu är det tro på det rätta och mobbmentalitet med fördömanden av alla med fel åsikt som gäller. Vi är snart tillbaka i en ny medeltid…Det är därför oerhört viktigt att vi har naturvetare med bena på jorden som utvärderar kalla fakta som kan balansera samhällsvetare och politiker.”

Jag skall inte påstå jag vet om Freys berättelse om Afrika stämmer Men om den vid kontroll av källor visar sig vara korrekt begriper jag inte vad det är för skillnad mellan att vara politiker och samhällsvetare för då hittar ju Lewander bara på strunt som inte inträffar på riktigt precis som kommunikationteorins påståenden om tvåvägsbaserat meningsskapande.

Vi fick lära oss hur mångfalden skulle öka. Det har inte inträffat i verkligheten. Däremot har en enorm mängd människor sett samma slapstick-humor video där en ung kille blir träffad av en frisbee och i stundens hetta yttrat ”vem vare?” ”vad skall jag göra med min fakking skjorta” Att döma av kommentarsfälten på youtube och titlarna har dock knappast mängden människor haft nån objektiv effekt. Snarare det motsatta.

Bloggen Det virtuella samtalet beskriver hur utvecklingen sett ut: ”Vill en ung person veta något viktigt frågar den helst sina vänner eller vänners vänner. Eller skickar ut sin fråga via Twitter eller andra kanaler där man har möjlighet att få svar från många. Men i spåren av kris i världsekonomin, vulkanutbrott, epidemier och jordbävningar är tendensen att människor nu i viss mån återvänder till det traditionellt säkra och pålitliga”… ”Samtidigt som man i allt högre grad använder sig av sociala medier finns alltså önskan om att kunna vända sig till en expert i frågor som rör sådant som är verkligt viktigt. Till exempel den egna ekonomin, hälsan eller liknande.”… ”De sociala nätverken räcker inte till, utan experterna har sin roll i att hjälpa människor lösa sina problem.”

Vi hittar Bibliobuster inne på samma linje. ”Nu svänger vi om från postmodernism till modernism, eller post-postmodernism kanske. Eller vad heter det? Vi vill ha något beständigt att hålla oss i.” Vi föredrar sann kunskap när det rör viktiga saker? Vilken revolutionerande nyhet. Var det verkligen nödvändigt med en ekonomisk kris för att komma fram till den slutsatsen?

På tal om experter så skriver Pär Ström på Genusnytt om en artikel i pappersversionen av DN som också förkastar föreställningar etablerade i samhällsvetenskap. Medan bla Percy Barnevik och flera biståndsorganisationer menar män i U-länder är lata, improduktiva och själviska så visar DN:s artikel en minst sagt annan bild. Där reser männen från Mali ut i världen för att tjäna pengar som de sedan inte alls behåller eller super upp utan skickar hem till familjerna.

Därmed hamnar vi i en diskussion om vad dessa utbildade människor har för förhållande till den kunskap som är källan till legitimiteten i deras position. Observera att när jag pratar om kunniga människor pratar jag inte om intelligenta människor. Hur intelligent du är beskriver din förmåga att hantera den kunskap du har. Har man ingen kunskap hjälper det inte att vara intelligent.

En fiskare på en söderhavsö kan vara intelligent men kommer ändå aldrig att använda den begåvningen till att bota cancer eftersom denne inte har medicinsk grundkunskap.

Detta innebär att alla resonemang som inte baseras på sådan grundkunskap har ungefär samma värde som vad denne fiskare kan uppfinna på egen hand. Antingen använder vi kunskapen vi har och respekterar de traditioner den kommer från eller så slutar vi hävda vad vi säger har större värde än vad fiskaren på en söderhavsö har att säga om medicinsk cancerforskning.

Anders B Westin kommenterar på sin blogg ökad flumdencitet i svenska samhället och frågar vilken status har den svenska skolan? Kristian Grönqvist ger följande kommentar som svar: ”Om folk tror på detta sortens stolleri, trots att de gått i svensk skola, ja då gör skolan något, som är allvarligt fel med barnen.”

Man kan undra om det ens går att hitta opposition på det påståendet men bevisligen måste det finnas personer som tvärtom tycker personer som tror exempelvis på Klas Hyllanders förnekande av all utvecklingslära innebär skolan gjort ett bra jobb. Westin kommenterar ironiskt.65 miljoner år av biologisk kodning har enligt Klas ingen betydelse. Däremot har det stor betydelse att sk Föräldratidningar visar mest kvinnor på bilder i tidningen. Det skapar en kulturell programmering som sopar mattan med evolutionen.”

Eller kan det möjligen vara så att det informativa intresset hos Hyllander är noll? Kan det möjligen vara så att han precis som bloggpolisen hittar på vad publiken vill höra?


Relativismen och identitetspolitiken

december 4, 2009
Kommentera

Här vill jag först prata om den förskjutning som skett på ämnet jämställdhet.

Jämställdhet handlade ursprungligen om praktiska konkreta orättvisor. Exempelvis diskriminerande lagstiftning. Detta var förståeliga och troligen enligt de flesta, rättmätiga argument. Människans lika värde innebär att lagarna gäller alla. Det fanns dock redan då ett undantag – militärtjänst – som bara gällde män. Men i övrigt fanns aspirationer på att regler skall gälla alla lika och jag tror inte jag går för långt om jag påstår detta ansågs vara ett demokratiskt ideal. Jämställdhet var helt enkelt något vi ville sträva efter och vi hade en mycket bra bild av vad jämställdhet innebar. Nämligen att lika regler gäller för alla.

Det är dock allt oftare inte alls vad begreppet står för idag vilket innebär ett problem för oss som kämpar för jämställdhet.

För om jämställdhet är att regler gäller lika för alla, då är motsatsen till att regler gäller lika för alla även raka motsatsen till jämställdhet. Låt mig vara lite retorisk. Anta det handlade om förespråkandet av raka vägar. Om vägarna inte är raka så är de helt enkelt inte raka längre. Sålunda är det i grunden fel att bygga krokiga vägar medan man säger sig vara för raka vägar. Vad jag säger här är att jag tillhör dem som var för raka vägar från början och det har inte ändrats alls.

Inga argument jag hört styrker påståendet att krokiga vägar plötsligt skulle vara mer raka än de raka vägarna. Till ev. opponenter vill jag bara säga en sak: Min ståndpunkt har inte ändrats, det är er ståndpunkt som ändrats. Det finns som jag ser det två grundläggande anledningar för den ändring av ståndpunkten som skett. Jag tänker prata om bägge. Den ena kallas relativism och den andra kallas identitetspolitik. Tillsammans innebär dessa att personer kan börja förespråka raka motsatsen till vad de förespråkat medan de ofta tror sig ha samma åsikt som de hade tidigare.

Effekten relativism har är att ta bort grunden som det ursprungliga argumentet stod på.

Vad jag menar med detta är att det finns två sätt att bedöma saker i världen. Det första sättet är utifrån om de är sanna eller inte. Det andra är utifrån vem som har den största knölpåken. Vad relativismen innebär är att det förstnämnda blir mindre viktigt medan det sistnämnda blir mer viktigt. Anledningen personer inte längre är för jämställdhet medan de tror och säger sig vara det är alltså att personer som förespråkade något annat hade en större knölpåk. Detta medan hur sanningsenliga deras argument var blev av underordnad betydelse.

Vad identitetspolitik å sin sida innebär är att utseende blir viktigare än innehåll.

Intressant i sammanhanget är att detta är raka motsatsen till den åsikt man började med. Från början ansågs problemet med världen vara för stor fixering på utseende. Än idag så finns kritik av hur exempelvis fotomodeller ser ut och vad de äter. Man kan då tro att tonvikten i den offentliga debatten läggs vid faktiskt innehåll. Särskilt beträffande jämställdhet eftersom de grupper som ingår är 100% av världens befolkning. Men identitetspolitik innebär att den praktiska realiteten är raka motsatsen. Vi ser en allt ökande fixering på utseende där innehållet ignoreras eller beskylls vara en konsekvens av utseendet.

Vi ser alltså hur det viktiga blivit vem som har störst knölpåk.

Att påpeka det är hyckleri att säga sig stå för en sak medan man stödjer identitstpolitik som per definition står för raka motsatsen blir meningslöst. Hycklarna har ju rätten på sin sida. Eftersom de är relativister är det i deras ögon den starkes rätt som gäller. Att identitetspolitik står för motsatsen av vad de förespråkar åtgärdas i sin tur av storleken på deras knölpåk. De förespråkar förteelser byggda på en tradition de är motståndare till. Detta har de i sin tur rätt att göra eftersom deras knölpåk (makt, förmåga att ljuga, censur etc) är större.

Vilken åsikt har då en relativist när det inte är relativisten själv som har den största knölpåken?

Min erfarenhet är att då säger man från deras sida att förtryck är fel. Men där är också poängen. Begrepp som rätt och fel förutsätter saker bedöms utifrån om de är sanna. Relativismen förkastar sanning, därmed har man omedvetet uppmuntrat till förtryck. Vad relativismen visar är sålunda inte en djupare förståelse för någonting. Mer troligt är att personer blir relativister när de upplever den position de tillhör har den för tillfället största knölpåken och förutsätter att detta varar för evigt.


Åkessons retorik är hämtad från strukturernas värld

oktober 23, 2009
23 kommentarer

Sverigedemokraternas artikel var lika förutsägbar som det bemötande den fick. Det viktiga med artikeln är dock inte budskapet utan den strukturella bevisning Åkesson använder.

Så skedde då i och med Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet det som hela Sverige förväntat sig, många med bävan.  Sverigedemokraterna visade färg (mer…)


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: