Aktivarum

Radikalfeminism

Radikalfeminism är den andra halvan av Statsfeminismen. Utmärkande för radikalfeminister är dess olika akademiska teorier.

Det centrala i radikalfeministisk teori är att prata kritiskt om strukturer.

Det finns dock ett mycket stort problem med denna praxis.

Låt mig förklara det med Professor Bo Rothsteins egna ord, så här summerar han problemet med strukturer.

”Samhälleliga strukturer skapas och reproduceras av konkret handlande enskilda individer. Strukturella förhållanden är inga organiska fenomen som saknar koppling till enskilda individers handlingar därför att ingen formell eller informell regel eller systematisk ordning i samhället kan existera utan att de enskilda individerna agerar för att reproducera dessa.”

Därmed kan man heller inte hysa negativa åsikter om strukturen utan att tycka illa om de aktörer som ingår i strukturen. Eller på enkel på svenska – Tycker du illa om beslut så tycker du illa om beslutsfattarna också. Detta förhållande är nog så problematiskt när vi pratar om folkvalda politiker där en tydlig hierarki finns.

Men när vi pratar om den sorts ickecentraliserade strukturer som vi kallar kulturer blir allting mycket värre. Om man kritiserar kulturella beslut hyser man nämligen agg mot något som alla är delaktiga i. Man kritiserar alltså inte ledningen av en grupp, man har negativa åsikter om beslut alla medlemmar tagit.

Rent praktiskt finns det bara tre sätt i världen på vilka man kan rättfärdiga sådan kritik.

Gruppen kan antingen betraktas som korkad /lurad, eller så kan den betraktas som elak /ondeskefull, altenativt så kan den betraktas som rationell /funktionell. Det sistnämnda är rent ideologisk kritik och betraktas i de flesta sammanhang inte som relevant eller giltig invändning mot någonting.

Återstår gör då att förklara den manliga strukturen antingen genom åsikten att män är för dumma för att veta bättre ”mamma-perspektivet” och/eller för elaka för att agera bättre ”offer-perspektivet”. Observera att dessa definitioner formulerades för syftet att #prataomdom, feministerna alltså.

Att i denna miljö manshat dvs misandri uppkommer är inte anmärkningsvärt, tvärtom är det förvånande vissa feminister inte hatar män.

Som vi kan se i Bo Rothstein-citatet så innebär detta att de måste bortse helt från vetenskapliga fakta om de strukturer som är föremålet för kritiken. Strukturer är vetenskapligt inte levande fristående organismer men de mer avancerade feministiska tänkarna tvingas bortse från detta obestridliga faktum.

Därmed kan vi kalla vissa feminister ”de sant troende” För dem är det så viktigt att kunna betrakta världen i strukturer att de bortser helt från vetenskapen och ändå betraktar strukturer som helt fristående från personerna – bara för att de anser det är så viktigt att kunna kritisera!

Problemet har jag dock redan bloggat om. Nämligen det faktum att könsroller är ett påhittat nonsensbegrepp.

Eller på enkel svenska, könsroller är vad än genuseliten själva säger de är!

fortsättning följer

WIP

7 kommentarer »

  1. […] Problemet som Hanna Fridén verkar ha missat är att det förstnämnda skapar det sistnämnda. Den utopi där feminister kritiserar strukturella män men inte riktiga män existerar helt enkelt inte. För att förstå den miljö där personer som Hanna Fridén rör sig läs den nyskrivna texten på sidan Radikalfeminism. […]

    Pingback av Hanna Fridén drabbad av manshatet – Många manliga feminister är ”reformerade svin” – Del 2 « Aktivarum — januari 29, 2012 @ 8:20 f m

  2. Din kritik av strukturbegreppen som de används är utmärkta, men några formuleringar skulle jag spetsa till.

    ”Därmed kan man heller inte hysa negativa åsikter om strukturen utan att tycka illa om de aktörer som ingår i strukturen.”

    Jag skulle nyansera detta till att säga att tycker man illa om strukturen så kan detta inte skiljas från en kritik gentemot de enskilda beslut som enskilda aktörer fattar. Det är däremot sedan just underlåtenheten att därifrån skilja på sak (besluten) och person som leder över i att generaliserat tycka illa om aktörerna som människor också.

    ”Gruppen kan antingen betraktas som korkad /lurad, eller så kan den betraktas som elak /ondeskefull, altenativt så kan den betraktas som rationell /funktionell. ”

    Jag skulle vilja lägga till detta irrationell/omedveten. Vilket är just den etikett jag tycker passar bra på den kategori personer som anammar de teoribyggen du tar upp. De tycks bottna i en enbart känslomässigt grundad övertygelse – alltså av religiös natur. Så får man såklart tycka, men politiserandet är ett problem.

    Kommentar av masa — januari 29, 2012 @ 3:52 e m

  3. ”Därmed kan man heller inte hysa negativa åsikter om strukturen utan att tycka illa om de aktörer som ingår i strukturen. Eller på enkel på svenska – Tycker du illa om beslut så tycker du illa om beslutsfattarna också.”

    Jag förstår inte varför jag per automatik tycker illa om beslutsfattarna om jag tycker illa om ett beslut. Kan du förklara? Menar du att det alltid är så?

    Kommentar av Eva — mars 22, 2012 @ 11:49 f m

  4. Eva:

    Ett beslut tas inte av sig själv, ett beslut uppkommer heller inte magiskt ur tomma intet. Ett beslut uppkommer för att en person eller en grupp personer tar det beslutet – väljer det beslutet. Exempelvis islam ser ut som den gör för att ett antal personer tagit beslut som skapat det resultatet. Vad jag alltså påpekar är att du inte kan klaga på strukturen islam utan att också klaga på muslimer (Något SD fått erfara) för islam är i praktiken vad en grupp muslimer vill islam skall vara. Nothing more – Nothing less.

    Ju mer demokratiskt (eller decentraliserat) ett beslut är ju större grupp personer har tagit beslutet och ju större grupp personer har du agg mot om du har problem med beslutet i sig. Exempelvis en jämförelse mellan Västeuropa i modern tid och Dynastiernas Kina visar att det är en mycket större grupp personer som bestämt hur Västeuropeiska kulturen ser ut än det var som bestämde hur dynastiernas Kina såg ut. Beslutet existerar inte bortom denna grupp av människor som tagit beslutet men när vi pratar om en kultur har beslutet tagits kollektivt av nästan hela befolkningen.

    Du kan inte bara tycka illa om resultatet utan att det påverkar din syn på de människor som skapat resultatet. Vad är kulturen om inte resultatet av dessa människor önskemål och prioriteringar?

    Kommentar av Aktivarum — mars 22, 2012 @ 12:15 e m

  5. Det känns lite väl komplext att ta en hel religion som exempel. Om vi istället säger att riksdagen fattar ett beslut som jag tycker är fel, menar du då att jag hyser agg till våra riksdagspolitiker? Vad händer om riksdagen senare fattar ett beslut som jag tycker är bra? Tycker jag ”halvbra” om riksdagspolitikerna då?

    Kommentar av Eva — mars 22, 2012 @ 1:17 e m

  6. […] av begreppet statsfeminism som framför allt består av mediefeministiska journalister och radikalfeministiska teorier om människans […]

    Pingback av Assange-fallet, Statsfeminismen och Genusvetenskapen « Aktivarum — augusti 22, 2012 @ 11:51 f m

  7. Kanske lite korttänkt, men bara för att jag ogillar vissa av Alliansens och framförallt Borgs ekonomiska beslut, så ser jag till helheten och förblir moderat och beundrar Borgs intellekt. Jag inser också att oavsett om det är kristendom eller islam så finns det olika läror, vissa ogillar jag men jag ogillar inte individerna totalt sett.

    Kommentar av Peter — september 3, 2012 @ 2:13 e m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör som 1 383 andra, prenumerera du med.

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: