Aktivarum

Mer kunskap än någonsin men okunnigare människor? | april 28, 2010

För några år sedan på grundskolan och gymnasiet pratade man om övergången från jordbrukssamhälle till industrisamhälle.

På historielektionerna hade man en hel del att säga om denna övergång. Vilka svårigheter som fanns och vilka lösningar på som blev nödvändiga. Ingen som läser ämnet får lära sig att det hela gick smärtfritt och att alla som tog upp svårigheter till diskussion var reaktionära bakåtsträvare och en del av problemet med övergången.

På sin blogg kommenterar Andreas Froby övergången från industrisamhälle till informationssamhälle. Även om detta är ett bra utgångsläge vill jag gå vidare till de tankar som Fredrik Fischer här kommenterar där vi redan lämnat informationssamhället till förmån för ett relationssamhälle.

All information är inte bara relativ i betydelsen att sanningen i sig högst påtagligen blivit en subjektiv upplevelse utan även i den meningen att all yttrad sanning förväntas relatera till någon annan. Diskussionen är ständigt pågående, som sagt. Ett blogginlägg som kommer med något slags påstående av någon slags vikt förväntas länka till grunderna för detta. Jag kommer ofta på mig själv med att ifrågasätta information som inte är försedd med hyperlänkar.

Fischers resonemang är absurt. Om hyperlänkar saknas eller inte säger ingenting om innehållets kvalitet. Tanken på relationssamhället hämtade han dock från Mindpark och dess ursprungsman påstås vara David Weinberger som i ett föredrag på Reboot hävdar:

”tendenser mot att distribuera och producera olika typer av användargenererat och individuellt material, tillsammans med ett evigt hyperlänkande driver oss ifrån den rena informationsåldern. Information är med andra ord inte längre baserad på vad som tidigare antagits vara absoluta sanningar eller vetenskaper. Nätet innehåller helt enkelt för mycket referensmaterial för att information inte ska kunna ses som objektiv.

Det intressanta här är att medan Weinbergers tes om relationssamhället paradoxalt nog är  baserad på just sanning och vetenskap så har han helt fel i frågan om objektivitet. Det är såklart bra för en person som arbetar med reklam att folk tror popularitet är en garant för objektivitet, och därmed hög pålitlighet. Men med utgångspunkt i retorikens lagar är det ett helt falskt påstående.

Snarare menar Weinberger att i det användargenererade materialet så blir det i allt högre grad den sorts material de tror andra vill läsa som dominerar. Ett bra exempel på detta är den bloggande radiobilspolisens motivering. ”Kort och gott är de ”smaskiga” inläggen skrönor alltihop. De är bara inte skrivna så eftersom det inte tilltalar läsarna. De vill hellre höra och läsa ”sanningar”, påstår polismannen.

Observera att det var många läsare som tvärtom blev fly förbannade av ”sanningarna”. Det var inte deras åsikter om materialet som bloggpolisen beskrev som deras ”vilja”. Det var enbart deras villighet att konsumera materialet som han menade när han pratade om vad som är tilltalande. Hans resonemang säger allt om objektiviteten. ”Som bloggare handlar allt om att skaffa sig och behålla läsare.”

Mängden material som Weinberger hänvisar till garanterar alltså inte högre grad av objektivitet. Låt säga du har två personer som bägge skriver vad de tror den andra vill läsa. Då har vi inte tvåvägskommunikation utan tvärtom omvänd envägskommunikation. Då har vi gått från den gamla tiden då användarna inte hade nåt att säga till om till den nya tiden då producenterna inte har nåt att säga till om.

Då har relationssamhället inte alls haft den positiva effekt man inom kommunikationsteori hoppas på där vi alla tillsammans skapar värde och mening. Då har de flesta av föreläsarna med detta perspektiv på exempelvis MKV-ämnet bara hittat på strunt inför eleverna utan vetenskaplig grund för sina påståenden. Ur detta perspektiv kan man se Piratpartiets Amelia Andersdotters inlägg på newsmill.

”Jag tror också att naturvetenskapen som ämne får sig en törn av att vi som samhälle inte värdesätter befintlig kunskap. Vi har en allmän samhällelig informationsdebatt om det fina i att skapa något eget och nytt. Entreprenörskap, kreativitet och uppfinningsrikedom höjs till skyarna, men inte för att den bygger på tidigare kunskaper utan för att den skapar immaterialrätter!”

Ni som följer bloggen känner redan till teorin bakom denna filosofi. Ni som är nya rekommenderas att skriva negativism i bloggens sökfält. Jag skall inte tjata mer om den saken här jag lovar. Men vad skall man tro när Stephen Hawking som skall föreställa kunskapsbaserad sprider information om rymdvarelser som har kvalitet på samma nivå som intrigen i 80-tals sci-fi-serien V? Och är det en tillfällighet tramset från Hawking kommer när man just gjort en upphottad 2009 nyversion av serien i fråga?

För att summera blir slutsatsen att medan vi har allt mer kunskap att tillgå är det allt mindre kunskap som används. Inom den klassiska retoriken med anor hos Aristoteles så beskrivs tre sorters samtal. De lärande samtalen, de politiska samtalen och de sociala samtalen.De lärande, eller informativa samtalen verkar dock närmast försvunnit från offentligheten idag.

Istället upprepas samma populära saker om och om igen i ett tillstånd som orsakar ren stagnation. Det finns dock undantag. Exempelvis så skriver Carl Bildt om besöket vid krigskyrkogården i Luxemburg. ”Här vilar ca 5 000 amerikanska soldater som stupade i striderna här i december 1944. Och här vilar också den legendariske generalen från dessa strider George Patton.

Samhällsvetaren Mårten Lewander menar i en artikel på newsmill att ”Det är samhällsvetenskapen snarare än naturvetenskapen som har potential att både skänka förståelse för världen och att rädda densamma” ”Den som vidare hävdar att relevant ”förståelse av världen” kan nås genom studier av naturvetenskap har en i mitt tycke mycket inskränkt syn på världen. ”Världen”, i den mening de flesta använder begreppet, är bara till liten del materiell eller fysisk och tillgänglig för att studeras av naturvetenskapen.”

Ärligt talat förstår jag inte varför jag skall  lyssna på en person vars motivation mot något är ”inskränkhet” precis som det också är obegripligt varför någon enda människa lyssnar på personer som motiverar sina påståenden med att de anser alternativet de opponerar sig mot är ”förlegat” ”mossigt”, ”unket”  eller liknande ovetenskapligt nonsensargument.

Udda Nyheters Mickey J Barczyk gav på Mindparks medieblogg en summering av varför Lewanders tes knappast stämmer: ”En reform utan verklig handling är lika mycket en reform som en hög byggmaterial är ett hus” Barczyk skriver även. ”Genom att bara ta till oss information och sprida den vidare förändrar vi inte världen, vi ser bara på när den själv förändras och försöker förstå vad det är som händer.”

I kommentarerna till Lewanders hyllning av samhällsvetenskapen så hittar vi dock denna text av Yngve Frey som jag särskilt vill uppmärksamma.

”Det är ingen motsättning mellan samhällsvetaren och ingenjören egentlig. Du låter som jag gjorde i början av 70-talet!!! Verksam i u-länder i decennier som ingenjör med samhällsvetenskapliga studier bakom mig, kan jag bara konstatera att den teknologiska utvecklingen har bidragit enormt till at minska fattigdomen men det är också många institusjonella problem att lösa. Tyvärr kvarstår många problem just på grund av att samhällsvetaren ofta är så opragmatisk och fjärran från verkligheten. Bilden som målas upp av världens problem, t.ex. om u-länder: Afrikas svältande etc. – jag har nu arbetat i 4 länder i öst, väst och södra Afrika dom senaste 2 åren och jag frågar: var finns dom svältande, för jag har ej hittat dom trots att jag rest vida omkring. Problemen jag ser här i Nigeria är snarare fetma. – även på landet. Så till klimathysterin: stora natur och jordbruksområden i Afrika hotas nu av projekt för att odla biobränslen. Detta är antagligen det största miljöhot kontinenten någonsin har blivit utsatt för. Detta är en utveckling skapad av orealistiska politiker och samhällsvetare. Människan skapar hela tiden nya irrationella idéer ”religioner” och hjärnspöken. Upplysningstidens ideal har ju försvunnit för länge sen, nu är det tro på det rätta och mobbmentalitet med fördömanden av alla med fel åsikt som gäller. Vi är snart tillbaka i en ny medeltid…Det är därför oerhört viktigt att vi har naturvetare med bena på jorden som utvärderar kalla fakta som kan balansera samhällsvetare och politiker.”

Jag skall inte påstå jag vet om Freys berättelse om Afrika stämmer Men om den vid kontroll av källor visar sig vara korrekt begriper jag inte vad det är för skillnad mellan att vara politiker och samhällsvetare för då hittar ju Lewander bara på strunt som inte inträffar på riktigt precis som kommunikationteorins påståenden om tvåvägsbaserat meningsskapande.

Vi fick lära oss hur mångfalden skulle öka. Det har inte inträffat i verkligheten. Däremot har en enorm mängd människor sett samma slapstick-humor video där en ung kille blir träffad av en frisbee och i stundens hetta yttrat ”vem vare?” ”vad skall jag göra med min fakking skjorta” Att döma av kommentarsfälten på youtube och titlarna har dock knappast mängden människor haft nån objektiv effekt. Snarare det motsatta.

Bloggen Det virtuella samtalet beskriver hur utvecklingen sett ut: ”Vill en ung person veta något viktigt frågar den helst sina vänner eller vänners vänner. Eller skickar ut sin fråga via Twitter eller andra kanaler där man har möjlighet att få svar från många. Men i spåren av kris i världsekonomin, vulkanutbrott, epidemier och jordbävningar är tendensen att människor nu i viss mån återvänder till det traditionellt säkra och pålitliga”… ”Samtidigt som man i allt högre grad använder sig av sociala medier finns alltså önskan om att kunna vända sig till en expert i frågor som rör sådant som är verkligt viktigt. Till exempel den egna ekonomin, hälsan eller liknande.”… ”De sociala nätverken räcker inte till, utan experterna har sin roll i att hjälpa människor lösa sina problem.”

Vi hittar Bibliobuster inne på samma linje. ”Nu svänger vi om från postmodernism till modernism, eller post-postmodernism kanske. Eller vad heter det? Vi vill ha något beständigt att hålla oss i.” Vi föredrar sann kunskap när det rör viktiga saker? Vilken revolutionerande nyhet. Var det verkligen nödvändigt med en ekonomisk kris för att komma fram till den slutsatsen?

På tal om experter så skriver Pär Ström på Genusnytt om en artikel i pappersversionen av DN som också förkastar föreställningar etablerade i samhällsvetenskap. Medan bla Percy Barnevik och flera biståndsorganisationer menar män i U-länder är lata, improduktiva och själviska så visar DN:s artikel en minst sagt annan bild. Där reser männen från Mali ut i världen för att tjäna pengar som de sedan inte alls behåller eller super upp utan skickar hem till familjerna.

Därmed hamnar vi i en diskussion om vad dessa utbildade människor har för förhållande till den kunskap som är källan till legitimiteten i deras position. Observera att när jag pratar om kunniga människor pratar jag inte om intelligenta människor. Hur intelligent du är beskriver din förmåga att hantera den kunskap du har. Har man ingen kunskap hjälper det inte att vara intelligent.

En fiskare på en söderhavsö kan vara intelligent men kommer ändå aldrig att använda den begåvningen till att bota cancer eftersom denne inte har medicinsk grundkunskap.

Detta innebär att alla resonemang som inte baseras på sådan grundkunskap har ungefär samma värde som vad denne fiskare kan uppfinna på egen hand. Antingen använder vi kunskapen vi har och respekterar de traditioner den kommer från eller så slutar vi hävda vad vi säger har större värde än vad fiskaren på en söderhavsö har att säga om medicinsk cancerforskning.

Anders B Westin kommenterar på sin blogg ökad flumdencitet i svenska samhället och frågar vilken status har den svenska skolan? Kristian Grönqvist ger följande kommentar som svar: ”Om folk tror på detta sortens stolleri, trots att de gått i svensk skola, ja då gör skolan något, som är allvarligt fel med barnen.”

Man kan undra om det ens går att hitta opposition på det påståendet men bevisligen måste det finnas personer som tvärtom tycker personer som tror exempelvis på Klas Hyllanders förnekande av all utvecklingslära innebär skolan gjort ett bra jobb. Westin kommenterar ironiskt.65 miljoner år av biologisk kodning har enligt Klas ingen betydelse. Däremot har det stor betydelse att sk Föräldratidningar visar mest kvinnor på bilder i tidningen. Det skapar en kulturell programmering som sopar mattan med evolutionen.”

Eller kan det möjligen vara så att det informativa intresset hos Hyllander är noll? Kan det möjligen vara så att han precis som bloggpolisen hittar på vad publiken vill höra?

Annonser

9 kommentarer »

  1. Eftersom jag förekommer i din kommentar, kan jag inte, artig som jag är, undvika att åtminstone artigt kommentera Din blogg, vilken redan ingår i mina favoriter och som jag därför med regelbundenhet kommer att besöka i fortsättningen.
    Egentligen är allt bekvämlighetens fel.
    Kunskap finns överallt, men den emottas ganska okritiskt, som Du antydde, man frågar någon vän, som kanske gick i samma handikappande klass och man utgår helt enkelt från att vännen är ett sanningsvittne.
    Jag ser allt fler hänvisningar på olika ”vetenskapliga” bloggar till Wikipedia, som om det vore en vetenskaplig källa.
    Det värsta är att sanningsrelativister(skrönoberättare) kommer högre och högre upp på samhällsstegen, eftersom de aldrig behöver omsätta ord i handling. Det finns inget som är så avslöjande som praktisk handling. Först då avslöjas mytologen.
    Senaste exemplet är att en vetenskapsfientlig skrönoberättare blivit rektor på Södertörns högskola. Hur kommer det att påverka de studenternas CV i framtiden? Det antyds redan i elakare kommentarer än mina, att svenska högskolors meritstatus kommer att sjunka jämfört med resten av Europa om detta får fortgå. Genusstudier i all ära, men vad ger det för kompetens till ett arbete? Vi kan ju inte sätta alla i kommunfullmäktige heller, eftersom det då kommer att visa sig att de måste göra någonting….annars blir inget gjort.

    Kommentar av Kristian Grönqvist — april 28, 2010 @ 8:14 e m

  2. Onekligen är det så att påståenden som görs offentligt – i blogggar, i journalistik, i politiska tal, i ”framtidsprogram”, i ”sann historia”-romaner som Ondskan och Myggor och tigrar – mer och mer bedöms efter ett underförstått ”subjektiviteten är sanningen”, ”det är *din* sanning, och här är min”. Folk är inte speciellt på hugget när det gäller att källkritiskt granska påståenden, vare sig det finns länkar eller angivna källor eller ej, men däremot vill man ha en levande person knuten till det – någon man kan tycka om, ogilla, gulla med, gräla på eller identifiera sig med.

    ”Det är sant för att jag säger det, det är LAG” skrev Elin Alvemark en gång på sin kampblogg efter att hon blivit ifrågasatt på en del utsvävande beskrivningar av män. Det var extremt som formulering men i sättet att backa upp aggressiva påståenden genom att peka på sig själv, antyda att ”om du gillar mig så köper du det jag säger” (de flesta läsare kan inte ha någon bild av Elin Alvemark som är oberoende av den hon själv producerar; direkt reality check är omöjlig om man inte träffat henne några gånger irl) var det bara väldigt tidstypiskt, så fungerar allt mer kommunikation idag och det accepteras av förvånande många. Johan Satël von Holstein och Linda Skugge använder samma metod och ytterst få invänder. Självklart är det ett problem, men det har ingen status bland journalister eller ens medie- och statsvetare att ge sig på detta och verkligen bena ut problematiken. Istället blir det alltmer dadaistikst: det är ointressnat ifall en sak verkligen har hönt, så läönge den är underhållande eller listig, hör man ganska ofta. Med den logiken äör det naturligtvis sant att Hitler dansade som en trana infrö sina marskalkar efter att fransmännen undertecknat kapitulationen 1940, Klippet finns ju (dte är bara det att det skapades av några innovativa killar på den brittiska propagandabyrån).

    Kommentar av Hasse — april 30, 2010 @ 4:17 e m

  3. Hasse:

    Det är onekligen en lika korrekt som pessimistisk analys som du gör. Men då är frågan varför så många människor klagar på exempelvis den ekonomiska krisen. Om de inte bryr sig om saker som sägs är sanna skall de väl inte klaga när effekterna av osanning drabbar dem heller. Det verkar snarare vara sanning a la carte.

    Elin Alvemark vem är det? Och den enda effekten det skulle ha om det var lag för att hon sade det var att lagar var värdelösa. Om lagar är värdelösa skall hon inte klaga om hon eller nån hon känner drabbas personligen av lagbrott heller. Där har vi juridik a la carte istället.

    ”Det var extremt som formulering men i sättet att backa upp aggressiva påståenden genom att peka på sig själv, antyda att ”om du gillar mig så köper du det jag säger””

    Och gud skapade människan till sin avbild.

    ”Självklart är det ett problem, men det har ingen status bland journalister eller ens medie- och statsvetare att ge sig på detta och verkligen bena ut problematiken.”

    Och vad har då de yrkena för praktiskt värde i ett civiliserat samhälle? Det verkar tvärtom vara utbildning i politik. Och dessutom dålig sådan då flera statsvetare jag känner bara ljuger på sina uppsatser för att tillmötesgå lärarnas egon. Ingen tror på skiten men alla tvingas upprepa den.

    ”Istället blir det alltmer dadaistikst: det är ointressnat ifall en sak verkligen har hönt, så läönge den är underhållande eller listig, hör man ganska ofta.”

    Med den logiken varför hyllar vi inte Enrons chefer för att de blåste hederligt arbetade människor på sin pension? Folk blev av med sina besparingar och hus det var väl listigt och kul? Det är ärligt talat ett småbarns naiva tankar som represenetras av dadaister. De vill å ena sidan ha dessa åsikter men de vill såklart inte hylla effekterna av dem.

    Frågan är då om vi tvingas acceptera fler smällar först eller om de fattar att smällarna kommer på köpet av att ha samma omdöme i faktafrågor hos ett småbarn som ännu inte har förmågan att förstå skillnaden mellan vilja och verklighet.

    Kommentar av Erik — maj 2, 2010 @ 2:45 e m

  4. Kristian:

    Hej, kul att höra du gillar bloggen, tack för att du svarar så artigt (en nästan glömd konst idag då folk ersätter artighet med att vara pk)

    Du har rätt i vad du säger om skrönoberättare. Jag kallar dem sagoberättare. Moira Von Genus på Södertörn har i flertalet texter talat om behovet att utveckla ”relationell kunskap”

    (Ser du likheten till relationssamhället?)

    (dvs sagor) och sedan ta dem på allvar i lika hög grad som riktig kunskap (empiri). Hennes motivering till detta var såklart ingen fakta eller funktionell nej rent politisk. Det var enligt henne ”förtryckande” att inte lyssna lika mycket på den sida som har grundlösa påstående och den sida som har välgrundade sådana. Ty Moira (som alltså skall ha en rektors respekt trots sin egen orespekt för allt rektorsämbetet bygger på) står tydligt i Foucaults anda där kunskap bara handlar om makt.

    Och vilken kompetens ger genusstudier? Saken är ju att genusstudier ger ingen som helst kompetens för prestationssporter men i bedömningssporter kan genusvetare såklart få högsta poäng om det är andra genusvetare som är domare och sätter poäng.

    Kommentar av Erik — maj 2, 2010 @ 2:50 e m

  5. Kul att vi sitter med en samsyn i frågan…

    Kommentar av Kristian Grönqvist — maj 2, 2010 @ 5:55 e m

  6. Erik: Visst är det Enron logic, men man kan notera att det inte alls bara är politiska rabiata eller extrema personer som anser det tråk-PK och stenåldersmässigt att begära at media skulle granska sina nyheter, krönikörer skulle bry sig om argument ellere att debatt som är frikopplad från debattörernas egon skulle få förekomma. Anders Mildner, uppburen mediebloggare och erfaren journalist, har gång på¨gång deklarerat på sina bloggar att det är helt ointressant ifall något är sant så länge det är kul, att nyhetsfabriken måste flytta fokus från granskning och objektiv beskrivning till avsändarens häftiga person – och att sanningen kommer vi fram till genom att snvacka oss samman som på wikipedia eller facebook. Det är ohyggligt naivt, men killen är ingen extremit och han är ju hyllad. så vad ska man tyro? han förmodligenaldrig en tänkt tanken att ett twitterflöde eller ett bloggkluster också kn användas av låt ois säga Putins hantlangare.

    Kommentar av Hasse — maj 3, 2010 @ 10:10 f m

  7. Hasse

    ”Visst är det Enron logic, men man kan notera att det inte alls bara är politiska rabiata eller extrema personer som anser det tråk-PK och stenåldersmässigt att begära at media skulle granska sina nyheter, krönikörer skulle bry sig om argument ellere att debatt som är frikopplad från debattörernas egon skulle få förekomma.”

    Tja det beror väl på vad man har för definition av rabiat eller extrem. Jag skulle säga att det är minst sagt rabiata personer som sitter vid rodret. Det var för övrigt också vad man sade en dokumentär om massmedia jag nyligen såg. Där beskrevs hur skvallerpressens metoder för att tjäna pengar hittat till mainstreampressen.

    ”Anders Mildner, uppburen mediebloggare och erfaren journalist, har gång på¨gång deklarerat på sina bloggar att det är helt ointressant ifall något är sant så länge det är kul”

    Vem skall bestämma vad som är kul då? Olika människor tycker olika saker är kul. Vem skall bestämma vilket ”kul” som är rätt sorts kul?

    ”att nyhetsfabriken måste flytta fokus från granskning och objektiv beskrivning till avsändarens häftiga person”

    Lustigt. Jag googlade Mildner och själv är han ganska tråkig. Menar han alltså att jag skall lyssna mer på nån häftig snubbe som snackar skit än på mes-mildner? Det låter isåfall en hel del som det kritiska budskapet i dokumentärfilmen Videocrazy om Berlusconis makt i Italien.

    Där har vi en riktigt häftig snubbe ”Fabrizio Corona” som odlar gangster-image och pratar skit om alla. Bäst av allt är att han är en paparazzi som säljer fotona inte till pressen utan tillbaka till de fotade kändisar som inte vill hamna i skvallerpressen. Det fanns även en ödmjuk trevlig kille som ville hamna på TV. Gissa vilken av de två som tjänade mest på Mildners drömsamhälle?

    ”och att sanningen kommer vi fram till genom att snvacka oss samman som på wikipedia eller facebook.”

    Vad skall vi basera det snacket på om det inte finns nån källa?

    ”Det är ohyggligt naivt, men killen är ingen extremit och han är ju hyllad.”

    Är killen mindre extremit för att han är hyllad i klubben för inbördes beundran? Det är så fascinerande hur Sverige med ena handen gnäller på Italien och med andra handen klagar för att Sverige inte är mer som Italien.

    ”så vad ska man tyro? han förmodligenaldrig en tänkt tanken att ett twitterflöde eller ett bloggkluster också kn användas av låt ois säga Putins hantlangare.”

    Han har förmodligen inte fattat att i ett samhälle besatt vid en viss sorts människa är det bara vad den sortens människa säger som hörs. Förespråkar han allså att vi inte skall lyssna på honom själv? För han är inte häftig, tatuerad, solbränd, har inte suttit i fängelse eller har nån annan av de egenskaper hans drömsamhälle alltid kommer att prioritera.

    Kommentar av Erik — maj 5, 2010 @ 2:55 e m

  8. […] mer på egenskaper än på kunskaper. Kanske inte så konstigt då den paradox som inlägget om okunnigare människor påvisar? Läs gärna citatet från Amelia Anderdotter hur nyskapande skapar immaterialrätter. […]

    Pingback av Kriget mot stereotyper i klassrummet! « Aktivarum — juni 6, 2010 @ 3:57 e m

  9. […] liknande sexbrott. Å andra sidan kan också se den som ett exempel på grunden för vår kritik av relationssamhället. Dvs många sociala kontakter garanterar inte alls bättre […]

    Pingback av Assangeaffären skapade explosion i sociala medier « Aktivarum — augusti 22, 2010 @ 6:04 f m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 118 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: