– Det går inte att kommentera det här. Det finns inga konkreta berättelser att ta ställning till.
Har du haft sex med dem?
– De är anonymiserade i media. Jag har ingen aning om vilka de är.
Har du haft sex över huvud taget under din vistelse i Sverige?
– Det är en sak som tillhör mitt och eventuellt förekommande kvinnors privatliv.
Men är det inte lika bra att du i den här situationen är så öppen som möjligt?
– Jo, men jag vill inte dra människors privatliv i smutsen utan att först ha hela situationen klar för mig. Varför vänder de sig till polisen? Vad ligger bakom?
Undrar vad Assange tänkte när han fick frågan om han hade haft sex i Sverige överhuvudtaget. Klockrent av honom att konstatera att det har ”ni i massmedia” inte att göra med överhuvudtaget eftersom det är en privatsak.
Assange-gate och anklagelserna om sexköp mot Littorin har tydliga likheter. I bägge fallen så rör det sig om obefintlig juridisk bevisning som de ombeds kommentera i massmedia. I bägge fall så är det tydligt många personer av ideologiska orsaker från början utgår från att de är skyldiga.
Och där sitter bloggare, skribenter och journalister och undrar ”Vad sjutton nu?” Skägget i brevlådan som sagt.Plötsligt var det ingenting!
Från världshändelse till världs-antiklimax. Man tycker nästan synd om tokfeministerna som spekulerade vilken kvinnosyn Assange kunde ha och ändå mer synd om foliehattarna som såg ett angrepp mot demokratin meddels den gamla spiontekniken honungsfälla.
En anmälan är inte samma sak som ett åtal, en anhållan är inte samma sak som en skyldighetsförklaring. Polisen kan inte trolla fram lösningar.
När polisen får en anmälan om misstänkt brott så reagerar de på basis av den information polisen har. När massmedia får information om brottsmisstanke agerar de på basis av den information massmedia har. Men vad folk missar är att våldtäkt är precis som alla andra brott rent faktamässigt.
Dvs varken polisen eller massmedia vet mycket i början. Att allmänheten har ett mycket större behov att diskutera just sexbrott, eftersom det är ett skambrott med skamstraff, ger varken polisen eller massmedia mer kunskap när misstanken rör just det brottet. Det är samma som för alla andra brott.
Kort formulerat, marknadsprincipen om tillgång och efterfrågan gäller inte rättssystemet. Det finns inte mer information för att intresset är högre.
”Jag har själv varit med om det några gånger och det har då berott på att man grundat det första beslutet på knapphändiga uppgifter. Men sedan fått fram sådana omständigheter som gjort att man har ändrat sig. Jag tycker att det är hedervärt att man kan ändra sin ståndpunkt, eftersom en sådan här anklagelse drabbar personen i fråga mycket hårt.”
Leif Silbersky i DNangående att åklagaren häver anhållan. För ”foliehatt light” så kan det kommenteras att anhållan beslutades av jouråklagaren i Stockholm Maria Häljebo Kjellstrand medan avanhållan beslutades av chefsåklagare Eva Finné men det behöver såklart inte betyda någonting.
Sålunda handlar inte Assangeaffären främst om varken rättsväsendet eller massmedia. Den handlar om hur allmänheten reagerar på informationen från de bägge.
Aktivarum har aspirationen att hålla hög klass faktamässigt. Jag tycker vi lyckades någorlunda med detta igår även om vi rycktes med av den gigantiska hajpen av å ena sidan Julian Assange som person och av å andra sidan våldtäkt och likande sexkrim som brott.
Assangeaffären kan å ena sidan ses som ett exempel på hur radikalfeminism leder till vettlöshet så snart någon nämner ordet våldtäkt eller liknande sexbrott. Å andra sidan kan också se den som ett exempel på grunden för vår kritik av relationssamhället. Dvs många sociala kontakter garanterar inte alls bättre källor.
Många överskattar kraftigt hur mycket av informationsflödet som är fakta och hur mycket som är i hög grad underhållning, infotainment.
Hos Aktivarum har vi en fördel i källkritik. Denna blogg är inte kommersiell varken via produkt eller via namnen hos de medverkande. Faktum är att antalet läsare, subscriptions endast blir en fråga om uppskattning för gott arbete. Ju fler läsare ju mer meningsfull känns tiden av research och skrivande.
Håller ni med om detta så skulle vi uppskatta om ni spred namnet Aktivarum eller, om ni har en egen webbplats, länkade hit. Ni behöver såklart inte göra det men vi blir glada och får mer energi att skriva och göra bra research om ni gör det för vi är bara människor.
Avslutningvis tackar vi för intresset. Fler besökte Aktivarum igår än det är som besökt oss på en enda dag sedan bloggen grundades/Erik
Vi hade alltså fler förstagångsbesökare igår än vi haft sedan inlägget angående OBE:s text om kvinnan. Den ökningen fick vi eftersom danska knuff-kopian 180 grader skrev om oss. Vi hade sålunda fler svenska förstagångsbesökare igår än vi haft sedan vi skrev om Göran Lindbergs dubbelliv.
Därmed kan vi konstatera att det finns många människor som inte bara är intresserade av kickar av underhållning och OMG-effekten av att massmedia pumpar ut den senaste polisanmälan. Många är intresserade av en diskussion med förutsättningen vi vill veta vad som är sant också. Toppen!
Och för övrigt är det ironiskt att just sanningen är vad Julian Assanges arbete med Wikileaks går ut på.
Han har kritiserat krig som underhållning. Det här inlägget kan sammanfattas som kritik av nyheter som underhållning. Inte minst när nyheterna rör saker som kan förstöra folks rykten och påverka dem negativt resten av livet. Ingen rök utan eld är en urdålig princip vid brottsmisstanke.
Det gäller dock inte bara Assanges anklagade våldtäkt, Littorins anklagade sexköp eller misstankar om sexuella övergrepp mot minderåriga. Det gäller även stora häftiga teorier om konspirationer från Pentagon och sist men inte minst, det gäller även anmälan när den anklagade inte är en kändis.
Uppdatering: Först var det Assange som hängdes ut, nu försöker vissa göra samma sak med de som bär ansvar för anmälan.
Det tar visst aldrig slut. Nu har Flashbacks idoga skvaller gett resultat och spekulationerna om vilka kvinnor som var inblandade har nått bloggosfären. Det var väl bara en tidsfråga. Det var ju känt att det var kvinnor som kände varandra och som han träffat i arbetet.
Hur många personer som stämmer in på den beskrivningen finns det? Antagligen är alternativen inte särskilt många. Som väntat så beskrivs minst den ena av kvinnorna som en utpräglad feminist av politisk modell. Sålunda verkar vår första gissning att det handlade om radikalfeminism allt mer korrekt.
”Den svenska kvinnan tar då sin vana trogen hjälp av sin snuttefilt staten för att reda ut om hon blivit utsatt för ett övergrepp. Hon vill inte anmäla personen i fråga, men vill diffust ”tala ut” och veta om det verkligen är okej att göra si eller så. Med sina vänninor diskuterar hon ingående om han gick för långt, och bestämmer flera dagar senare att göra något slags anmälan, tydligen helt aningslös om att våldtäkt faller under allmänt åtal och reservationslöst leder till häktningsframställan.”
Här vill vi ordentligt poängtera att nedanstående endast rör sig om spekulationer och rykten.
Vissa på Flashback hävdar att det troligen är Amelia Andersdotter för Piratpartiet och Anna Ardin för SKS (Sveriges Kristna Socialdemokrater – Broderskapsrörelsen) som anmälde Julian Assange. Vi länkar till påståendena men passar på att påtala att det rör sig om rena gissningar som lika gärna kan vara helt felaktiga.
Det går inte i ett demokratiskt informationssamhälle att förhindra gissningar av den här sorten. Tvärtom så är vår taktik att släppa gissningarna fria så att det blir tydligt hur värdelösa de är utan belägg. Censur är fel väg att gå. Det om något har Julian Assanges arbete med Wikileaks visat oss.
Vi vet förstås inte om det är rätt person som utpekats av skvallret men genusinnehållet gör ändå en diskussion på ämnet relevant.
”Sexistiska studentsånger upprör”…”Uppsala studentkårs jämlikhetsansvariga Anna Ardin anser att texterna är kränkande och stereotypa:- Man vill bevara en inofficiell tradition och tror att detta är studentikost, därför förs sådana här texter vidare. Det är förstås väldigt negativt om man fortsätter att använda dem, säger hon.”
Innan hennes blogg stängdes för allmänheten såg det ut så här ”Våldtäkt en del av mäns makt”…”Det är dags att göra upp med manlighetsidealet.” Om det är rätt person som utpekats är det skedda ingen som helst överraskning. Ville hon göra upp med manlighet är sex med australiensisk man knappast partilinjen.
OBS: Sista meningen stryken eftersom det nu är oklart om det bara är den ena av kvinnorna som ingått i sexuella handlingar. Ofredande behöver inte ens röra sig om fysiska handlingar. Det kan lika gärna vara snuskiga oönskade SMS.
För några år sedan på grundskolan och gymnasiet pratade man om övergången från jordbrukssamhälle till industrisamhälle.
På historielektionerna hade man en hel del att säga om denna övergång. Vilka svårigheter som fanns och vilka lösningar på som blev nödvändiga. Ingen som läser ämnet får lära sig att det hela gick smärtfritt och att alla som tog upp svårigheter till diskussion var reaktionära bakåtsträvare och en del av problemet med övergången.
”All information är inte bara relativ i betydelsen att sanningen i sig högst påtagligen blivit en subjektiv upplevelse utan även i den meningen att all yttrad sanning förväntas relatera till någon annan. Diskussionen är ständigt pågående, som sagt. Ett blogginlägg som kommer med något slags påstående av någon slags vikt förväntas länka till grunderna för detta. Jag kommer ofta på mig själv med att ifrågasätta information som inte är försedd med hyperlänkar.”
Fischers resonemang är absurt. Om hyperlänkar saknas eller inte säger ingenting om innehållets kvalitet. Tanken på relationssamhället hämtade han dock från Mindparkoch dess ursprungsman påstås vara David Weinberger som i ett föredrag på Reboot hävdar:
”tendenser mot att distribuera och producera olika typer av användargenererat och individuellt material, tillsammans med ett evigt hyperlänkande driver oss ifrån den rena informationsåldern. Information är med andra ord inte längre baserad på vad som tidigare antagits vara absoluta sanningar eller vetenskaper. Nätet innehåller helt enkelt för mycket referensmaterial för att information inte ska kunna ses som objektiv.”
Det intressanta här är att medan Weinbergers tes om relationssamhället paradoxalt nog är baserad på just sanning och vetenskap så har han helt fel i frågan om objektivitet. Det är såklart bra för en person som arbetar med reklam att folk tror popularitet är en garant för objektivitet, och därmed hög pålitlighet.Men med utgångspunkt i retorikens lagar är det ett helt falskt påstående.
Snarare menar Weinberger att i det användargenererade materialet så blir det i allt högre grad den sorts material de tror andra vill läsa som dominerar. Ett bra exempel på detta är den bloggande radiobilspolisens motivering. ”Kort och gott är de ”smaskiga” inläggen skrönor alltihop. De är bara inte skrivna så eftersom det inte tilltalar läsarna. De vill hellre höra och läsa ”sanningar”, påstår polismannen.”
Observera att det var många läsare som tvärtom blev fly förbannade av ”sanningarna”. Det var inte deras åsikter om materialet som bloggpolisen beskrev som deras ”vilja”. Det var enbart deras villighet att konsumera materialet som han menade när han pratade om vad som är tilltalande. Hans resonemang säger allt om objektiviteten. ”Som bloggare handlar allt om att skaffa sig och behålla läsare.”
Mängden material som Weinberger hänvisar till garanterar alltså inte högre grad av objektivitet. Låt säga du har två personer som bägge skriver vad de tror den andra vill läsa. Då har vi inte tvåvägskommunikation utan tvärtom omvänd envägskommunikation. Då har vi gått från den gamla tiden då användarna inte hade nåt att säga till om till den nya tiden då producenterna inte har nåt att säga till om.
Då har relationssamhället inte alls haft den positiva effekt man inom kommunikationsteori hoppas på där vi alla tillsammans skapar värde och mening. Då har de flesta av föreläsarna med detta perspektiv på exempelvis MKV-ämnet bara hittat på strunt inför eleverna utan vetenskaplig grund för sina påståenden. Ur detta perspektiv kan man se Piratpartiets Amelia Andersdotters inlägg på newsmill.
”Jag tror också att naturvetenskapen som ämne får sig en törn av att vi som samhälle inte värdesätter befintlig kunskap. Vi har en allmän samhällelig informationsdebatt om det fina i att skapa något eget och nytt. Entreprenörskap, kreativitet och uppfinningsrikedom höjs till skyarna, men inte för att den bygger på tidigare kunskaper utan för att den skapar immaterialrätter!”
Ni som följer bloggen känner redan till teorin bakom denna filosofi. Ni som är nya rekommenderas att skriva negativism i bloggens sökfält. Jag skall inte tjata mer om den saken här jag lovar. Men vad skall man tro när Stephen Hawking som skall föreställa kunskapsbaserad sprider information om rymdvarelser som har kvalitet på samma nivå som intrigen i 80-tals sci-fi-serien V? Och är det en tillfällighet tramset från Hawking kommer när man just gjort en upphottad 2009 nyversion av serien i fråga?
För att summera blir slutsatsen att medan vi har allt mer kunskap att tillgå är det allt mindre kunskap som används. Inom den klassiska retoriken med anor hos Aristoteles så beskrivs tre sorters samtal. De lärande samtalen, de politiska samtalen och de sociala samtalen.De lärande, eller informativa samtalen verkar dock närmast försvunnit från offentligheten idag.
Istället upprepas samma populära saker om och om igen i ett tillstånd som orsakar ren stagnation. Det finns dock undantag. Exempelvis så skriver Carl Bildt om besöket vid krigskyrkogården i Luxemburg.”Här vilar ca 5 000 amerikanska soldater som stupade i striderna här i december 1944. Och här vilar också den legendariske generalen från dessa strider George Patton.”
Samhällsvetaren Mårten Lewander menar i en artikel på newsmill att ”Det är samhällsvetenskapen snarare än naturvetenskapen som har potential att både skänka förståelse för världen och att rädda densamma” ”Den som vidare hävdar att relevant ”förståelse av världen” kan nås genom studier av naturvetenskap har en i mitt tycke mycket inskränkt syn på världen. ”Världen”, i den mening de flesta använder begreppet, är bara till liten del materiell eller fysisk och tillgänglig för att studeras av naturvetenskapen.”
Ärligt talat förstår jag inte varför jag skall lyssna på en person vars motivation mot något är ”inskränkhet” precis som det också är obegripligt varför någon enda människa lyssnar på personer som motiverar sina påståenden med att de anser alternativet de opponerar sig mot är ”förlegat” ”mossigt”, ”unket” eller liknande ovetenskapligt nonsensargument.
Udda Nyheters Mickey J Barczyk gav på Mindparks medieblogg en summering av varför Lewanders tes knappast stämmer: ”En reform utan verklig handling är lika mycket en reform som en hög byggmaterial är ett hus” Barczyk skriver även. ”Genom att bara ta till oss information och sprida den vidare förändrar vi inte världen, vi ser bara på när den själv förändras och försöker förstå vad det är som händer.”
I kommentarerna till Lewanders hyllning av samhällsvetenskapen så hittar vi dock denna text av Yngve Frey som jag särskilt vill uppmärksamma.
”Det är ingen motsättning mellan samhällsvetaren och ingenjören egentlig. Du låter som jag gjorde i början av 70-talet!!! Verksam i u-länder i decennier som ingenjör med samhällsvetenskapliga studier bakom mig, kan jag bara konstatera att den teknologiska utvecklingen har bidragit enormt till at minska fattigdomen men det är också många institusjonella problem att lösa. Tyvärr kvarstår många problem just på grund av att samhällsvetaren ofta är så opragmatisk och fjärran från verkligheten. Bilden som målas upp av världens problem, t.ex. om u-länder: Afrikas svältande etc. – jag har nu arbetat i 4 länder i öst, väst och södra Afrika dom senaste 2 åren och jag frågar: var finns dom svältande, för jag har ej hittat dom trots att jag rest vida omkring. Problemen jag ser här i Nigeria är snarare fetma. – även på landet. Så till klimathysterin: stora natur och jordbruksområden i Afrika hotas nu av projekt för att odla biobränslen. Detta är antagligen det största miljöhot kontinenten någonsin har blivit utsatt för. Detta är en utveckling skapad av orealistiska politiker och samhällsvetare. Människan skapar hela tiden nya irrationella idéer ”religioner” och hjärnspöken. Upplysningstidens ideal har ju försvunnit för länge sen, nu är det tro på det rätta och mobbmentalitet med fördömanden av alla med fel åsikt som gäller. Vi är snart tillbaka i en ny medeltid…Det är därför oerhört viktigt att vi har naturvetare med bena på jorden som utvärderar kalla fakta som kan balansera samhällsvetare och politiker.”
Jag skall inte påstå jag vet om Freys berättelse om Afrika stämmer Men om den vid kontroll av källor visar sig vara korrekt begriper jag inte vad det är för skillnad mellan att vara politiker och samhällsvetare för då hittar ju Lewander bara på strunt som inte inträffar på riktigt precis som kommunikationteorins påståenden om tvåvägsbaserat meningsskapande.
Vi fick lära oss hur mångfalden skulle öka. Det har inte inträffat i verkligheten. Däremot har en enorm mängd människor sett samma slapstick-humor video där en ung kille blir träffad av en frisbee och i stundens hetta yttrat ”vem vare?” ”vad skall jag göra med min fakking skjorta” Att döma av kommentarsfälten på youtube och titlarna har dock knappast mängden människor haft nån objektiv effekt. Snarare det motsatta.
Bloggen Det virtuella samtalet beskriver hur utvecklingen sett ut: ”Vill en ung person veta något viktigt frågar den helst sina vänner eller vänners vänner. Eller skickar ut sin fråga via Twitter eller andra kanaler där man har möjlighet att få svar från många. Men i spåren av kris i världsekonomin, vulkanutbrott, epidemier och jordbävningar är tendensen att människor nu i viss mån återvänder till det traditionellt säkra och pålitliga”… ”Samtidigt som man i allt högre grad använder sig av sociala medier finns alltså önskan om att kunna vända sig till en expert i frågor som rör sådant som är verkligt viktigt. Till exempel den egna ekonomin, hälsan eller liknande.”… ”De sociala nätverken räcker inte till, utan experterna har sin roll i att hjälpa människor lösa sina problem.”
Vi hittar Bibliobuster inne på samma linje. ”Nu svänger vi om från postmodernism till modernism, eller post-postmodernism kanske. Eller vad heter det? Vi vill ha något beständigt att hålla oss i.” Vi föredrar sann kunskap när det rör viktiga saker? Vilken revolutionerande nyhet. Var det verkligen nödvändigt med en ekonomisk kris för att komma fram till den slutsatsen?
På tal om experter så skriver Pär Ström på Genusnytt om en artikel i pappersversionen av DN som också förkastar föreställningar etablerade i samhällsvetenskap. Medan bla Percy Barnevik och flera biståndsorganisationer menar män i U-länder är lata, improduktiva och själviska så visar DN:s artikel en minst sagt annan bild. Där reser männen från Mali ut i världen för att tjäna pengar som de sedan inte alls behåller eller super upp utan skickar hem till familjerna.
Därmed hamnar vi i en diskussion om vad dessa utbildade människor har för förhållande till den kunskap som är källan till legitimiteten i deras position. Observera att när jag pratar om kunniga människor pratar jag inte om intelligenta människor. Hur intelligent du är beskriver din förmåga att hantera den kunskap du har. Har man ingen kunskap hjälper det inte att vara intelligent.
En fiskare på en söderhavsö kan vara intelligent men kommer ändå aldrig att använda den begåvningen till att bota cancer eftersom denne inte har medicinsk grundkunskap.
Detta innebär att alla resonemang som inte baseras på sådan grundkunskap har ungefär samma värde som vad denne fiskare kan uppfinna på egen hand. Antingen använder vi kunskapen vi har och respekterar de traditioner den kommer från eller så slutar vi hävda vad vi säger har större värde än vad fiskaren på en söderhavsö har att säga om medicinsk cancerforskning.
Anders B Westin kommenterar på sin blogg ökad flumdencitet i svenska samhället och frågar vilken status har den svenska skolan? Kristian Grönqvist ger följande kommentar som svar: ”Om folk tror på detta sortens stolleri, trots att de gått i svensk skola, ja då gör skolan något, som är allvarligt fel med barnen.”
Man kan undra om det ens går att hitta opposition på det påståendet men bevisligen måste det finnas personer som tvärtom tycker personer som tror exempelvis på Klas Hyllanders förnekande av all utvecklingslära innebär skolan gjort ett bra jobb. Westin kommenterar ironiskt. ”65 miljoner år av biologisk kodning har enligt Klas ingen betydelse. Däremot har det stor betydelse att sk Föräldratidningar visar mest kvinnor på bilder i tidningen. Det skapar en kulturell programmering som sopar mattan med evolutionen.”
Eller kan det möjligen vara så att det informativa intresset hos Hyllander är noll? Kan det möjligen vara så att han precis som bloggpolisen hittar på vad publiken vill höra?
Aktivarum 