Mansfrågor | Aktivarum

Göteborgspostens agenda och Håkan Bjärsdals absurda argumentation

oktober 19, 2012
11 kommentarer

Så var det dags för tidningarna att gå lite längre i sin uppenbara diskriminering av det manliga könet.

I flera mail till jämställdisten Robert berättar Håkan Bjärsdal – redaktör för Göteborgspostens Namn-sida – hur tidningen aktivt sorterar bort män från avdelningen för att bättra på ”helhetsbilden”

”Vårt uppdrag, på NAMN, är att ha en stor kvinnoövervikt bland porträtten (cirka 60-40 i vardagslag) Detta för att de andra, nyhetsinriktade avdelningarna, har svårt att uppnå en jämn kvot, männen dominerar, som det är i samhällslivet”

Genusarbetet på Namn-avdelningen innebär alltså att ha mycket mer än 50% kvinnor. Sidan används för att uppväga andra delar av tidningen, exempelvis dem som rapporterar höga politiker.

”Namns uppgift i det här fallet, är att balansera upp underskottet av kvinnor på andra sidor i GP med ett rejält överskott. Ju större desto bättre! /bästa hälsningar Håkan Bjärsdal”

Alltså, ju fler kvinnor desto bättre! Män skall inte ha samma rättigheter som kvinnor annat går nu före!

Inte nog med att Göteborgsposten i vissa delar av tidningen tillämpar aktiv diskriminering av män. Håkan Bjärsdal bjuder till och med på en uppskattning av hur omfattande könsdiskrimineringen är.

”Om inte jag skulle ”styra” över namnmaterialet skulle det med automatik bli cirka 75 procent män gissar jag…”

Det är alltså m.a.o. fler män än kvinnor som försöker komma med och sedan sitter Håkan Bjärsdal och ser till kvinnor får förtur. Hans motivering på detta är redan från början helt absurd.

”Framför allt under sommaren är det svårt att uppnå ett jämnläge på nyhetsavdelningarna och då har vi, Namn alltså, ”order på” att ha så mycket kvinnor som möjligt.”

Här beskrivs nyheter som om tidningar inte rapporterar dem utan skapar dem från tomma intet.

Nyhetsavdelningarna har alltså svårt att trolla fram kvinnor under sommaren. Det låter nästan som om de önskar det var fler våldtäktsoffer så de kunde ”bättra” på sin superviktiga kvinno-statistik?

”grejen är att man får se gp som helhet och där olika avdelningar får fylla olika funktioner.”

Bjärsdal menar alltså på fullaste allvar att om fler män begår mord eller hoppar fallskärm och hamnar på nyhetsplats så skall Namn-sidan uppväga detta genom att diskriminera andra män.

Inte nog med att GP förespråkar diskriminering. De cementerar även hur könsroller visas i media.

Göteborgsposten lyckas i denna fråga med konststycket att vara i strid med både jämställdismens och genusfeminismens åsikter. Jämställda eller genusmedvetna? GP är varken eller.

”En kvinna omnämnd på GP:s familjesida bör alltså uppfattas som inkvoterad utan eget publiceringsvärde, och en kvinna omnämnd i någon annan del av tidningen bör uppfattas som en konstig anomali.”

Inte nog med att tidningens absurda kvotpolicy genom att uppväga manliga VD:ar på Namn-sidan. cementerar könsrollerna med bilden på kvinnor som familjeinriktade och män som karriärister.

Den cementerar även radikalfeminismens könsroller med männen som förövare och kvinnorna som offer.

Tidningen kallar detta ”helhetsbild”. För dem som inte fattar effekten av att uppväga manlig dominans i grova brott (med högt nyhetsvärde) i andra delar av tidningen här är argumenten från GW Persson.

”För det första att alla dessa brott begås av mindre än en procent av hela befolkningen och detta alldeles oavsett om vi talar “svenskar” eller “invandrare…”

Med andra ord det är ingen ”representation” tidningen pratar om. Det är samma sorts människor och inte sällan samma lilla grupp personer som cirkuleras om och om igen vid högt nyhetsvärde.

Andra avdelningar av tidningen har alltså funktionen att skriva om ej redan kända människor.

Att vika de avdelningarna till de människor av rätt sort, hudfärg, kön som ej förekom i andra avdelningar är med andra ord fullkomligt vanvett! Ta exempelvis den sk ”mångfaldskvoten”

”För det andra att yngre män med invandrar- eller flyktingbakgrund är mycket kraftigt överrepresenterade bland de gärningsmän som begår sådana brott.”

Skall antalet grova brottslingar från Irak påverka tidningens rapportering av Irakiska trädsgårdsmästare? Är det verkligen så Göteborgsposten resonerar gällande tidningens helhet?

Här misstänker jag att de knappast är konsekventa gällande mångfaldskvoten i den frågan.

Men det spelar faktiskt ingen roll vad jag anser. Det är Göteborgspostens ansvariga som skall svara på dessa frågor. Här kan det vara bra att komma ihåg bristen på åsiktsmässig mångfald i media.

”För hela Göteborgs-Posten är det Carina Söderström (adm red chef) som ansvarar för kvinnokvoten. Chefredaktören heter Cecilia Krönlein. Epostadresserna följer principen fornamn.efternamn@gp.se.”

Bättrar våldtagna kvinnor på tidningens kvinno-kvot? Bättrar kriminella invandrare på mångfaldskvoten? Skriv gärna och fråga om minoriters mindre smickrande sidor räknas i ”helheten”.

Fortsättning följer…

Internationella mansdagen 19 November.

Demonstration på internationella mansdagen

Du har väl inte missat Sveriges idag bästa böcker i dessa frågor?

Pär Ström – Mansförbjudet – Könsdiskriminering av män och pojkar

Pelle Billing – Jämställdhetsbluffen.

Framtida boksläpp: Erik Wedin – ”Aktivarumboken” (Titel ej bestämd, flera förslag finns)

Aktivarum når strax 500 inlägg. Det blir allt svårare att undvika upprepningar eller motsägelser av tidigare material här på bloggen. Den kommande boken ger mina slutrepliker i flera frågor.

Publicerat i Genus, Jämställdhet, Mansfrågor
Tags: håkan bjärsdal. mansfrågor

MFJ – Män för vilken sorts jämställdhet?

oktober 17, 2012
27 kommentarer

Organisationen Män för jämställdhet (Mfj) har replikerat Pelle Billings inlägg om mansutredningen.

Under rubriken ”En replik på en replik” sprider Män för jämställdhet på sin hemsida den sedvanliga teorin om privillegier, makt och andra ihopljugna påhitt som redan är avhandlade här.

”Män för Jämställdhet anser att det är avgörande att se frågorna om män och jämställdhet i ett helhetsperspektiv.”

Min tolkning: Vad Mfj menar med ”helhetsperspektiv” är att man varken kan eller får ha någon åsikt om män och kvinnor som inte feminister godkänt utifrån hittepå-genusteorin om makt.

För att skydda denna tramsteori har man skapat ad-hoc argumentet ”Patriarkatet skadar män också”

Med andra ord för att kunna hävda genusnormer ger män fördelar måste man kunna bortförklara mäns nackdelar inom samma hittepåsystem som svensk genusforskning fantiserade fram 1990.

”Samma sociala normer som skapar makt och privilegier för män bidrar också till den utsatthet som en del män erfar.”

Här ser vi tydligt att Mfj är en misandrisk organisation. De är inbillar sig man kan applicera två helt olika synsätt på det manliga könet beroende på vilket behov som skall uppfyllas.

Privilegier sprids alltså magiskt till alla män men nackdelar begränsar sig till de män som drabbas?

”Precis som Linn Sandberg m.fl. skriver på Brännpunkt (20121001) har jämställdhetspolitiken länge uppmärksammat män, både som kollektiv och som individer.”

Med andra ord – problemet enligt Mfj är inte att genusforskare vägrat att lyssna på män – problemet enligt Mfj är att män varit för korkade för att begripa deras eget bästa är ”tig och lyd”?

”Forskning om män och maskuliniteter är kritisk mot maskulinitetsnormer, men inte kritisk mot män i sig, som Pelle Billing tror.”

Genusfolk tycks tro det där blir sant bara för att de säger det. Ta exempelvis kritik mot islam. Vilka håller med om att man kan kritisera islam utan att muslimer blir utsatta och förbannade?

Faktum är att det inte ens går att kritisera människors normer utan att kritisera människorna.

”Samhälleliga strukturer skapas och reproduceras av konkret handlande enskilda individer. Strukturella förhållanden är inga organiska fenomen som saknar koppling till enskilda individers handlingar” – Professor Bo Rothstein.

Med andra ord: Kritik av strukturella förhållanden ÄR kritik av konkret handlande individer. Åtskillnaden som genusforskare gör är – som så mycket annat de kommer med – helt påhittad.

”Politiker och myndigheter är generellt intresserade av att involvera alla människor i arbetet för jämställdhet.”

Då kommer vi till inläggets rubrik: Vilken sorts jämställdhet då? I sin bok ”Mansförbjudet” konstaterar Pär Ström politiker och myndigheter diskriminerar män. Är det jämställdhet?

Själv konstaterar jag att flera ledande genussforskare är öppet negativa mot det manliga könet.

Jeff Hearn utmålar män ”the gender of opression” Tiina Rosenberg har skriker ”jag är kvinna, du är man och därför håller du käften” Sedan har vi Robert Connell som bytte kön till kvinna.

Män, som grupp, har fler privilegier i dagens svenska samhälle än gruppen kvinnor.”

Grupper varken har eller kan ha privilegier. Precis som en del män har manliga nackdelar så har en del män manliga fördelar. Antalet fördelar och nackdelar är helt oviktiga för resonemanget.

Det enda viktiga för resonemanget är vilka konkreta effekter som kan bli vetenskapligt bevisade.

När dessa konkreta effekter är bevisade återstår att åtgärda dem. Det är dock inte vad Mfj sysslar med. Vad de vill göra är försöka förklara dessa nackdelar utifrån teorin om könsmaktsordningen.

”Då krävs ett helhetsperspektiv utifrån kunskapen om hur mäns maktställning i samhället påverkar både kvinnor och män.Det är viktigt att utredningen tar vara på den kunskap som utvecklats av forskare på området kritiska studier av maskuliniteter”

Med andra ord när en man drabbas av diskriminering så vill inte Mfj åtgärda diskrimineringen. De vill ge ursäkter på diskrimineringen som stämmer med egna teorin om makt och genusordning.

Om en man blir misshandlad av sin fru och polisen skrattar åt honom när han anmäler detta…

Jämställdismen vill då lobba för regler som tvingar poliser att hjälpa alla våldsutsatta personer, oavsett offretas kön. Vad genusfolket däremot vill är gå ut i media med ursäkter i stil med denna:

”Så länge vi lever i ett patriarkat där männen faktiskt har makten och företrädet så kommer det att vara så här.”

Helt felaktigt! Allt vi behöver göra är införa regler som gör det åtalbart för personer avlönade via skattekassan att – oavsett kön – diskriminera pga kön. Fattar man inte det har man noll trovärdighet.

Jag har sagt det tidigare och säger det igen: Mansfrågeforskningen behöver inte genusfolk.

Genusvetenskapen företräder inget av könen Del 1 (Maktfrågor) Del 2 (Misandri) Vi behöver människor positiva till det manliga könet. Inte ännu fler överskattade glorifierade ”kritiker”

Genusforskning och Mansfrågor är inte samma sak Del 1 (Male Studies) Del 2 (Mansforskare) Del 3 (Mansfrågeforskning på riktigt) Se även Pelle Billings Bok ”Jämställdhetsbluffen” (Recension)

Genusnytt: Pär Ström frågar om Mansförbjudet ingår i mäns privilegier.

Pelle Billing: Kvinnors medellivslängd är fortfarande fyra år längre än mäns.

Publicerat i Genus, Jämställdhet, Male Studies Foundation, Mansfrågor
Tags: genusordning, genussystem, mansfrågor, mansutredningen, män för jämställdhet

Mansfrågor och Genusforskning är inte samma sak – Del 1 Male Studies

oktober 2, 2012
24 kommentarer

Mansfrågor skall inte bedömas av personer som betraktar det manliga könet som ett problem.

Nyligen utlyste regeringen en utredning om mansfrågor ledd av journalisten PM Nilsson. Som Marika Formgren påpekar i Smålandsposten var detta ett helt intetsägande val av utredare.

”Om regeringen hade valt statsvetaren Bo Rothstein, som har varit kritisk mot statsfeminismen, eller genusvetaren Ingemar Gens, som vill avskaffa fri lek i förskolan för att barnen leker könsrollsstereotypt, hade det sänt tydliga signaler. PM Nilsson framstår mer som hemliga lådan.”

Nu visar det sig att även fyra genusforskare dragit den slutsatsen. På SvD-opinion kritiserar de regeringens initiativ och menar det är ”Fel utgångsläge att män inte har utretts”

Under etableringen av det akademiska fältet mansfrågor i USA kunde samma sorts beteenden ses.

Genusforskare tycks vara en av de mest arroganta yrkesgrupper som existerar. Inte nog med att man i Sverige kallar sig vetenskap trots att fältet i praktiken är en utväxt av amerikanska Womens studies.

”Som forskare om män och maskuliniteter välkomnar vi detta initiativ.”

Nu inbillar man sig också att man kan företräda Mansfrågor samtidigt som man är negativ till det manliga könet. Bara att inrätta en underavdelning till genus och kalla det ”Maskulinitetsforskning”?

”Våra genomgångar visar tydligt att maskulinitetsforskning är ett starkt och etablerat fält inom svensk genusforskning.”

Den enkla sanningen är att Mansfrågor och Maskulinitetsforskning är två helt olika fält.

Fältet Mansfrågor (Male Studies) existerar redan. The Foundation for Male Studies grundades 2010 av Dr. Edward M. Stephens och fältet presenterades med ett symposium på Wagner College samma år.

”Leading scholars concerned about today’s men and boys recently convened at Wagner College on Staten Island to plan for a new academic discipline at the university level: Male Studies.”

Vidare så skapades en ny internationell akademisk tidskrift: New Male Studies, som publiceras hos AIMHS (Australian Institute of Male Health and Studies). Under 2012 har tre nummer givits ut.

Representanter för Male Studies är starkt kritiska till det sätt Maskulinitetsforskning / Mansforskning utövas.

Lionel Tiger, Charles Darwin-professor i Antropologi som redan 1969 skrev boken ”Men in groups” om Male Bonding påpekar det absurda med att feministiska kvinnoforskare kallar sig mansforskare.

”According to Professor Tiger, the trouble with men’s studies is that it’s “a wholly owned branch of women’s studies.”

Mansfrågor företräds vidare av mer objektiva personer som Roy Baumeister, professor i socialpsykologi medan Maskulinitetsforskning företräds av uttalat manskritiska feminister som R. W. Connell.

R. W. Connels syn på manlighet sammanfattas bäst med det könsbyte till kvinna som han genomgått.

Det biologiska könet var alltså så ”oviktigt” att den ledande företrädaren för mansforskning inte stod ut med att leva som man. Dessa människor lever uppenbarligen inte det minsta som de lär.

Nu är de maskulinitetskritiska genusforskarna oroliga för deras monopol på att utmåla mäns beteenden som förklaring på alla problem i världen (inklusive mäns egna) hotas av riktig vetenskap.

Först krossades deras informations-monopol av internet, nu krossas deras forskningsmonopol.

Cirkusen vi nu ser i Sverige är inget nytt. Även i USA såg vi genusforskare kalla 30 år av angrepp på det manliga könet ”mansforskning” och hävda disciplinen Mansfrågor inte behövs.

”ultimately the differences have to do with radically different notions of what it means to be a man in the first place.”

Eller rättare sagt, företrädare av mansfrågor anser att vara man betyder något alls förutom problem. Den variant av feminism som mansforskare företräder kan sammanfattas med följande tweet:

Och därmed borde jag inte behöva påpeka genusforskning har noll trovärdighet hos mansgrupper!

Fortsättning följer. I andra delen skall vi titta närmare på manshatet som maskulinitetsforskare underblåser genom att lova dyrt och heligt att män går att ”rätta till”

Jag har även en överraskning planerad

Aktivarum: Male Studies får kritik från feministiska mansforskare

Aktivarum: Recension, Jämställdhetsbluffen – Introduktion till Mansfrågor

Genusnytt: Glädjande och oroande regeringsinitiativ

Pelle Billing: Glädjande se PM Nilsson diskutera mansfrågor