Aktivarum
Mansfrågor och Genusforskning är inte samma sak – Del 3 Mansfrågeforskning på riktigt
9 kommentarer
De bägge förra inläggen om hur genusforskare studerar ”maskuliniteter” beskrev vad mansfrågor INTE är.
Nu efter Del 1 och Del 2 har det blivit dags att beskriva vad mansfrågeforskning faktiskt ÄR. I detta syfte lägger jag ut videoklippen av 2nd Conference on Male Studies 2011 från New York Academy of Medicine.
Här hittar ni även en transkribering av konferensen, läsa eller lyssna, valet är fritt. Här följer en lista av deltagarna och som ni märker ingår varken fälten maskulinitetsstudier eller genusforskning.
Edward M Stephens, Ordförande, Foundation of Male Studies
Guy Garcia (The Decline of Men), Moderator
Maryanne J Legato, MD, Founder and Director, Partnership for Gender-Specific Medicine, Columbia College of Medicine
Tom Mortenson, Utbildningsforskare
Gordon E Finley, Psykologiprofessor
Michael Gilbert (The Disposable Male)
Paul Nathanson, (Misandry-Triloguy) Misandriforskare
Matthew Wilcox, Reklamstrateg
Mansfrågor handlar om problem som mestadels drabbar män vilket kräver en unik kompetens.
Det är dessutom frågor som personer anställda för att hantera de problem som drabbar specifikt kvinnor är helt ointresserade av att behandla annat än utifrån perspektivet ”whats in it for me?”
I detta syfte har genusforskare framställt som sig som neutral part trots att man specifikt sysslar med kvinnofrågor. Även deras så kallade maskulinitetsforskare sysslar bara med kvinnofrågor.
Genusforskning handlar nämligen inte alls om könsfrågor, de sysslar med makt och förtryck.
När genusforskare kallar sig kritiska mansforskare är det som om marxistiska teoretiker kallade sig kritiska burgoise-forskare. Alla vet marxister avskyr burgoisen, alla vet genusvetare avskyr män av idag**
”Efter den veckan i september när tre mord har skett, känns det naturligt att utesluta männen från det offentliga rummet.” Ur ROKS månadsbrev
Ovan ROKS-citat från Rockis månadsbrev är ett typiskt exempel på hur personer som sysslar med kvinnofrågor saknar kompetens och personlig lämplighet att syssla med mansfrågor.
Det kan inte sluta med annat än att de letar sätt att få mansfrågor att handla om att gynna kvinnor.
Mansfrågor är sålunda ett fält som kan hanteras antingen av personer som har en tydligt positiv inställning till män av idag eller av personer som är både konsekventa och neutrala i sakfrågan.
Personligen skulle jag inte bara ifrågasätta genusforskningens lämplighet i Mansfrågor. Med tanke på (den marxistiska) fixeringen vid makt så skulle säga de även missköter flera kvinnofrågor.
Kvinnofrågor är nämligen oftast relationella medan genusforskningen vill omfördela makt.
Mäns normala reaktion på relationella problem är att försöka få kvinnor nöjda. Mäns normala reaktion på maktkonflikter är att hävda sin frihet framför allt annat i världen – Av goda orsaker!***
För en riktig mansfrågeforskare är detta inget konstigt så den enda slutsatsen som kan dras av de ”forskare” som hävdar det bara är att träna bort på dagis är att de antingen är helt inkompetenta på ämnet…
Eller så säger de precis vad som helst bara det ger dem ursäkter att omfördela makt.
Det spelar ingen roll vilket av alternativen vi väljer. Vare sig förtrycksforskare under genusetiketten luras eller är okunniga så kvarstår faktum de är helt olämpliga för att lösa mansproblem (mansfrågor).
Genusforskningens syfte gällande män är att hitta den magiska fras som gör män mer fogliga och då ingen sådan fras existerar slutar det vanligen med okritiskt stöd för statlig tvångsmakt i mängder.
Detta innebär genusforskare tar statsmaktens sida mot arbetare och hamnar i en trovärdighetskris.
Genus är inte vänster för arbetare mot makten. Genus är inte kvinnofrågor för relationer och Genus är heller inte mansfrågor för frihet. Genus är mest för kulturelitens känsla av överlägsenhet.
Pelle Billing besvarar de Fyra Genusvetarnas Svd-artikel med konstaterandet att det behövs en mycket bredare forskning om mansfrågor än den som genusforskare vill ägna sig åt.
Här på bloggen konstateras Pelles bok Jämställdhetsbluffen är en perfekt introduktion. Läs även Kristian Stålnes recension som gör liknelser till den kopernikanska revolutionen.
fortsättning följer…
** Genusfältets manshat döljs bakom idén om könet som social konstruktion där genusforskare gillar män, inte för hurdana de är idag utan för hur de tror män kunde bli med rätt fostran.
*** Kvinnors evolutionära orsak att försöka ändra män är att testa mannens styrka. Om mannen gav med sig fanns stor risk kvinnan tappade intresset.
Tags: jämställdhetsbluffen, Male studies, mansfrågeforskning, mansfrågor
Mansfrågor och Genusforskning är inte samma sak – Del 1 Male Studies
24 kommentarer
Mansfrågor skall inte bedömas av personer som betraktar det manliga könet som ett problem.
Nyligen utlyste regeringen en utredning om mansfrågor ledd av journalisten PM Nilsson. Som Marika Formgren påpekar i Smålandsposten var detta ett helt intetsägande val av utredare.
”Om regeringen hade valt statsvetaren Bo Rothstein, som har varit kritisk mot statsfeminismen, eller genusvetaren Ingemar Gens, som vill avskaffa fri lek i förskolan för att barnen leker könsrollsstereotypt, hade det sänt tydliga signaler. PM Nilsson framstår mer som hemliga lådan.”
Nu visar det sig att även fyra genusforskare dragit den slutsatsen. På SvD-opinion kritiserar de regeringens initiativ och menar det är ”Fel utgångsläge att män inte har utretts”
Under etableringen av det akademiska fältet mansfrågor i USA kunde samma sorts beteenden ses.
Genusforskare tycks vara en av de mest arroganta yrkesgrupper som existerar. Inte nog med att man i Sverige kallar sig vetenskap trots att fältet i praktiken är en utväxt av amerikanska Womens studies.
”Som forskare om män och maskuliniteter välkomnar vi detta initiativ.”
Nu inbillar man sig också att man kan företräda Mansfrågor samtidigt som man är negativ till det manliga könet. Bara att inrätta en underavdelning till genus och kalla det ”Maskulinitetsforskning”?
”Våra genomgångar visar tydligt att maskulinitetsforskning är ett starkt och etablerat fält inom svensk genusforskning.”
Den enkla sanningen är att Mansfrågor och Maskulinitetsforskning är två helt olika fält.
Fältet Mansfrågor (Male Studies) existerar redan. The Foundation for Male Studies grundades 2010 av Dr. Edward M. Stephens och fältet presenterades med ett symposium på Wagner College samma år.
”Leading scholars concerned about today’s men and boys recently convened at Wagner College on Staten Island to plan for a new academic discipline at the university level: Male Studies.”
Vidare så skapades en ny internationell akademisk tidskrift: New Male Studies, som publiceras hos AIMHS (Australian Institute of Male Health and Studies). Under 2012 har tre nummer givits ut.
Representanter för Male Studies är starkt kritiska till det sätt Maskulinitetsforskning / Mansforskning utövas.
Lionel Tiger, Charles Darwin-professor i Antropologi som redan 1969 skrev boken ”Men in groups” om Male Bonding påpekar det absurda med att feministiska kvinnoforskare kallar sig mansforskare.
”According to Professor Tiger, the trouble with men’s studies is that it’s “a wholly owned branch of women’s studies.”
Mansfrågor företräds vidare av mer objektiva personer som Roy Baumeister, professor i socialpsykologi medan Maskulinitetsforskning företräds av uttalat manskritiska feminister som R. W. Connell.
R. W. Connels syn på manlighet sammanfattas bäst med det könsbyte till kvinna som han genomgått.
Det biologiska könet var alltså så ”oviktigt” att den ledande företrädaren för mansforskning inte stod ut med att leva som man. Dessa människor lever uppenbarligen inte det minsta som de lär.
Nu är de maskulinitetskritiska genusforskarna oroliga för deras monopol på att utmåla mäns beteenden som förklaring på alla problem i världen (inklusive mäns egna) hotas av riktig vetenskap.
Först krossades deras informations-monopol av internet, nu krossas deras forskningsmonopol.
Cirkusen vi nu ser i Sverige är inget nytt. Även i USA såg vi genusforskare kalla 30 år av angrepp på det manliga könet ”mansforskning” och hävda disciplinen Mansfrågor inte behövs.
”ultimately the differences have to do with radically different notions of what it means to be a man in the first place.”
Eller rättare sagt, företrädare av mansfrågor anser att vara man betyder något alls förutom problem. Den variant av feminism som mansforskare företräder kan sammanfattas med följande tweet:
Och därmed borde jag inte behöva påpeka genusforskning har noll trovärdighet hos mansgrupper!
Fortsättning följer. I andra delen skall vi titta närmare på manshatet som maskulinitetsforskare underblåser genom att lova dyrt och heligt att män går att ”rätta till”
Jag har även en överraskning planerad
Aktivarum: Male Studies får kritik från feministiska mansforskare
Aktivarum: Recension, Jämställdhetsbluffen – Introduktion till Mansfrågor
Genusnytt: Glädjande och oroande regeringsinitiativ
Pelle Billing: Glädjande se PM Nilsson diskutera mansfrågor
Tags: jämställdhetsbluffen, Lionel Tiger, Male studies, mansfrågor
Recension: Jämställdhetsbluffen av Pelle Billing – Introduktion till Mansfrågor
17 kommentarer
Pelle Billings bok är den perfekta introduktionen till forskningsområdet ”Mansfrågor”
När berättelsen börjar är det 1991, Pelle Billings familj har just flyttat tillbaka till Sverige efter fyra års vistelse i Förenade Arabemiraten. Han är 16 år gammal och skall börja gymnasiet…
”För att provocera brukar jag ibland svara frågeställaren att jag är svensk, född på 1970-talet och man. Mer än så behövs inte för att få någon typ av intresse för kön och jämställdhet.”
Jämställdhetsbluffen inleds med Pelle Billings bakgrund och tankar för att sedan gå vidare till att presentera hans syn på mansfrågor. Inte för att de är mer viktiga, utan för att de är mer okända.
Många av bokens pasager utgår från bägge könens situation. Vi lär känna både ”Conny och Camilla”
Boken kommer att vara enormt värdefull för minst två olika läsargrupper. Den ej insatte läsaren kommer för första gången att kunna få en snabb och behaglig överblick av ämnet Mansfrågor.
”En mansfråga är helt enkelt ett problem som drabbar gruppen män så pass mycket mer än gruppen kvinnor, att det är meningsfullt att åtminstone delvis se det som kopplat till kön”
Den mer insatte läsaren å sin sida kommer för första gången att ha ett ordentligt utgångsläge för vidare diskussion. Dessa två grupper kan sedan för första gången ha en effektiv kommunikation med varandra.
Den grupp som kommer att ha minst utbyte av boken är de som redan anser sig vara experter på genus.
Det beror dock inte på att de bestrider Pelle Billings beskrivningar av mansfrågor. Det beror snarare på att de har förklaringsmodeller som inte klarar av konkurrens eftersom de bygger på maktanalyser.
”Begreppet makt är helt centralt i den svenska jämställdhetsdebatten. Delvis har det att göra med den så kallade Maktutredningen som ursprungligen tillsattes av Ingvar Carlson och presenterades i färdig form 1990”
En av de fyra ledamöterna där var genusteoretikern Yvonne Hirdman. Maktutredningen ägnade ett helt kapitel åt att diskutera det genussystem med tillhörande könskonflikt som hon själv lanserade 1988.
Det historiska perspektiv där könen anses i konflikt med varandra ägnar Billing ett helt kapitel åt.
Han konstaterar genusteorins samhällssyn i hög grad bygger på förväxlingar av orsak och konsekvens. Genusteoretiker verkar ofta ta för givet att vad än som hände också var meningen.
Vad fanns det för orsak att göra uppror mot rådande roller så länge dessa roller var helt nödvändiga för att säkerställa att ens barn skulle överleva och ha en framtid?
Detta är en fråga Hirdmans anhängare sällan bryr sig om att besvara. För dem tycks det inte vara en fråga om vad som var möjligt att göra utan vad som var önskvärt att göra. Det sk Nirvana-felslutet.
Detta är min första riktiga bokrecension och jag försökte att inte ”spoila” för mycket.
Anteckningarna från första läsningen täcker dock upp 3 hela wordsidor och många av dem tar upp ämnen som redan finns beskrivna på bloggen. Det finns helt enkelt hur mycket material som helst.
Två underkapitel är direkt relaterade till Billings bakgrund som läkare. Det ena visar hur svenska staten lägger flera miljarder mer på kvinnors hälsa. Det andra tar upp frågan om manlig omskärelse.
Jämställdhetsbluffen består av 200 sidor uppdelade på 10 kapitel bestående av 3-5 underkapitel.
Nedan följer en uppräkning av bokens samtliga kapitel och underkapitel. Den som redan bestämt sig för att skaffa boken och vill överraskas behöver inte läsa texten i nedanstående citatruta.
Personer som är osäkra om just de frågor som intresserar dem tas upp i boken får dock här svar på det mesta. Är det något ni saknar är det bara att säga till i kommentarsfältet.
Kapitel 1: Könsroller som fungerar, Den manliga könsrollen, Kvinnorörelsens födelse
Kapitel 2: Båda könen har makt, Osynlig Makt, Rösträtt, Vem slår vem?
Kapitel 3: Kvinnorna på stark frammarsch, Money Money Money, Flickornas skola, Män – en outbildad underklass
Kapitel 4: Är du jämställd. Hur jämställdheten kidnappades, Jämställdhet i vardagen, Vem vill bli inkvoterad?
Kapitel 5: Mansfrågor och deras uppkomst, Hälsa och livslängd, Kampen om förhuden, Varför ingen stor mansrörelse?
Kapitel 6: Vår tids mansbild, En mans dåd, alla mäns skuld, Oskyldig tills motsatsen är bevisad, Män, kvinnor och krig, Män som defekta kvinnor
Kapitel 7: Pappan som självklar förälder, Föräldrars olikhet inför lagen, Vårdnadstvister,
Kapitel 8: Biologin gör sig påmind, Biologism kontra biofobim Hjärnans formbarhet
Kapitel 9: Sveriges feminism, Mediefeminismen, Feminism som allenarådande förklaringsmodell, Genuspedagogik, Att vända på steken
Kapitel 10: Framtiden, Författarens tack, Källförteckning
Beställ boken
Länkar:
Pelle Billing: Jämställdhetsbluffen är släppt, läs smakprov
Genusnytt: Gästblogg, mannen på gatan förstår mer än forskarna.
Pelle Billing: Första utredningen om mansfrågor diskuteras i TV
Genusnytt: Marika formgren har farhågor när mansfrågor utreds
Fler länkar
Flashback: Pelle Billing släpper boken Jämställdhetsbluffen
Tags: jämställdhetsbluffen, mansfrågor, pelle billing
Boksläpp av Pelle Billing – Jämställdhetsbluffen
Kommentera
Dags för nästa boksläpp, Pelle Billing lyfter mansfrågorna i boken Jämställdhetsbluffen.
I dag släpper Pelle Billing sin bok Jämställdhets-bluffen. Boken handlar om att jämställdhetspolitiken hamnat snett. Mansfrågorna lyser med sin frånvaro. Målet idag är ofta minst 50% kvinnor.
Känner du att det är något som inte stämmer i jämställdhetsdebatten? Har du svårt att få ihop den negativa bilden av män och manlighet med dina egna erfarenheter av vänner och närstående? Pelle Billing är en central röst och en ledande bloggare för de nya tankarna om jämställdhet. I denna bok presenterar han argument och fakta som ger en annorlunda och överraskande bild av jämställdhet.
Några områden som tas upp i boken är:
– 50/50-fördelning: Måste varje arbetsplats ha en jämn könsfördelning för att få kallas jämställd?
– Medfödda könsskillnader: Finns de? Och hur stora är de i så fall?
– Män som förbrukningsvara: Läs om hur framgångsrika kulturer använder manliga uppoffringar som en viktig del i sin framgång.
– Kvinnors ekonomiska framsteg: Fler kvinnor än män utbildar sig och skaffar sig chefspositioner. Hur förändrar det samhället på sikt?
En fullständig recension av boken dyker upp här på Aktivarum inom kort.
Uppdateras eventuellt under dagen. Tills dess här är min kritik av Vita Kränkta Män (Ovita Kränkta Hen) och här är min senaste kritik av Hen-debatten (en mer lättsam variant här)
För dem som undrar: Artikelserien där jag kommenterar Genusfolket.se kommer att få fler delar i framtiden. Jag har åtminstone två till inlägg jag kan skriva bara om de två Hanna Gustafsson postat.
Genusnytt: Män underrepresenterade i åklagarämbetet
Pelle Billing: Nyanko Sabuni tar upp Mansfrågor
One Way Communicaion: Transkribering, Jämställdhetsminister Nyanko Sabuni
Tags: hen-debatten, jämställdhetsbluffen, jämställdism, vita kränkta män
Genusfolket vs Jämställdismen! – Del 1 Lagstiftning och sexbrott
13 kommentarer
Genusfolket bjuder upp till debatt om Jämställdismen (men glömde bjuda in oppositionen)
I veckan släppte Pär Ström sin bok Mansförbjudet och på måndag släpps Pelle Billings bok Jämställdhetsbluffen. I många sammanhang blir detta Jämställdismens officiella startskott.
”Eftersom den kvinnocentrerade analysen på jämställdhetsområdet varit allenarådande under en så lång period, har den med tiden blivit en allmän sanning. Ordet jämställdhet är i folkmun synonymt med kvinnors rättigheter. ” Jämställdhetsbluffen
Hur ser då Jämställdismens politiska motpart ut? Ord som Feminism och Jämställdhet har fått så vida betydelser att de blivit närmast oanvändbara. Istället används begrepp som Genuseliten.
”Få saker är så larviga som försöken från en liten självutnämnd genuselit att pracka på svenska folket HEN som könsneutralt pronomen.”
Denna benämning har dock problemet att det inte är en som genusfeministerna själva använder.
När de nu använder Genusfolket kan vi lika gärna också göra det. Det är inget perfekt ord (det är inte Jämställdism heller). Däremot är de funktionella ord där det framgår vad man menar.
”Ibland får man som feminist frågan varför vi är så arga på Pär Ström. Varför just han hela tiden utsätts för kritik när hans det enda hans rörelse, ”Jämställdismen”, vill är att män och kvinnor ska vara jämställda?”
På bloggen Genusfolket har Hanna Gustafsson börjat artikelserien ”Vad säger Jämställdismen?” Som syfte anger hon att svara på varför feminister är så arga på Pär Ström.
”I ett försök att kasta lite ljus över det kan man titta på vad Jämställdismen faktiskt säger och vilket samhälle de jobbar för”
Här gör Hanna Gustafsson det för genusdebatten oerhört vanliga ”Negativistiska felslutet”
För att kunna bedöma jämställdismen måste vi nämligen ha någonting att jämföra med. FI gjorde samma miss på ett årsmöte: Avskaffa kapitalismen! Ok, vad förespråkar de istället då? Ingen vet!
”Våldtäktslagstiftningen är en stor fråga för Jämställdismen. Läser man Pär Ströms texter är ämnet ett genomgående tema.”
Lagstiftningen är en stor fråga för Jämställdismen. Pär Ström förespråkar Könsneutral Lagstiftning vilket var en av de saker Genusfolkets egen representant Kawa Zolfagary (Vita Kränkta Män) kritiserade i TV-debatten.
Fokusering på våldtäkter och sexbrott är nog betydligt större hos Genusfolket själva.
Hanna Gustafsson började exempelvis serien ”Vad säger jämställdister” med en diskussion om våldtäkter. Vad hon egentligen kommenterar är dock hur jämställdister ifrågasätter feministers åsikter.
”Enligt Pär Ströms synsätt borde de två fallen dömts till våldtäkt, istället för bara det ena. Män ska inte behöva tåla mer. Att att smeka ett könsorgan på någon som sover ses som mildare än att sticka in något i någon som sover”
Det sistnämnda är alltså den feministiska åsikt som blivit ifrågasatt. Män och kvinnor har inte likadana könsorgan. Varför skulle det vara mer ok att fingra på mäns om vi är jämställda?
Vilket svar som ges hänger helt på om man definierar jämställdhet som lika rättigheter mellan könen.
Exempelvis vid ”Sexuella övergrepp mot män i krig” gäller den feministiska jämställdheten inte alls män. Antingen ljuger eller mörkar man antalet offer eller så har man policydokument där män exkluderas.
”The UN Security Council Resolution 1325 in 2000 treats wartime sexual violence as something that only impacts on women and girls”
Observera ”treats” Alltså vad de själva tycker oberoende av fakta. Vad jämställdismen i praktiken säger är att om vi är jämställda så anser vi inte vaginan är det enda fredade könsorganet.
Vill genusfolket förklara hur det är jämställt att sätta vaginan över allt annat får de gärna göra det.
Rent praktiskt är dock den definitionen betydligt närmare de äldre samhällsystem som är besatta vid kvinnans renhet och oskuld. Mäns sexualitet är smutsig så mäns könsorgan är inte lika viktiga.
”Våldtäktslagstiftningen enligt Jämställdismens syn skulle alltså gå tillbaka till en syn på våldtäkt som fokuserade på våld, hot om våld, och penetrationen.”
Det viktiga att komma ihåg här är att jämställdister och genusfolk har två helt olika filosofier om syftet med lagstiftningen vilka i sin tur är grundade i två olika syner på människan.
Det är omöjligt att bedöma ovanstående jämställdismen utan att känna till bägge alternativen.
Jämställdister ser lagar som ett juridiskt redskap för att bestraffa avvikelser hos befolkningen. En tydlig definition av våldtäkt hjälper polisen att med bibehållen rättssäkerhet utföra den uppgiften.
Genusfolk ser lagar som ett normativt redskap för att förmedla rätt attityder till befolkningen. Deras defintion av våldtäkt utgår från idén om vad vi kan kalla ”den sunda sexuella relationen”
Fortsättning följer (Länk till Del 2 kommer här)
Genusnytt: Vänsterpartiets flumdefinition av Patriarkatet.
Malte On The Roxxx: Feminister har inte längre ”Kvinnor kan” som rättesnöre.
Rockis Månadsbrev: Hälsning till Kawa Zolfagary och Vita Kränkta Män-gänget
Tags: genusfolket, hanna gustafsson, jämställdhetsbluffen, jämställdismen, mansförbjudet, vita kränkta män
Vpk – VänsterPartiet Könsseparatisterna?
9 kommentarer
Framtidskommissionens rapport gör det lämpligt att återinföra förkortningen Vpk för Vänsterpartiet.
Vpk stod en gång i världen för VänsterPartiet Kommunisterna. De har sedan dess försökt göra upp med sitt kommunistiska förflutna, deras nya inspirationskälla visar sig vara patrikarkatsteori.
När John The Other inte är ute och Affischerar Vancouver gör han videoklipp. Ovan video är en kort presentation av de större problemen med den så kallade tredjevågs-feminismen.
Här presenteras hur feminismen står för två saker: fördelar åt kvinnor och demonisering av män.
Det är talande att bägge dessa saker förekommer i slutrapporten (pdf) från vänsterpartiets s.k. framtidskommission**. Författarna varnar för ”mäns gemensamma intressen” (som om sådana fanns.)
”I ett patriarkalt samhälle har män som grupp ett gemensamt intresse och behov av att hålla ihop och försvara sin överordnade ställning. Även inom Vänsterpartiet måste vi vara vaksamma på hur män söker sig till varandra för att utveckla politiska idéer, diskutera något de har läst eller höra hur andra tänker i en specifik fråga.”
Genusnytt citerar delar i rapporten som visar de förespråkar såväl konspirationsteoretisk misstänksamhet mot män (Misandri) som kvinnlig könsseparatism dvs The Saudi Way
”Det finns inget inom den feministiska praktiken som provocerar så mycket som kvinnlig separatism. Det kan ibland bero på missförstånd och okunnighet men ofta har det handlat om att män faktiskt känner sig hotade. Det finns inte heller någon internfeministisk praktik som är så effektiv som separatism om man vill flytta fram kvinnors positioner.”
Det finns heller inget statsskick så effektivt som socialistisk diktatur om man vill slippa opposition.
Därmed är det rena hjärnsläppet att använda retorik av det slaget. Inget har varit så förödande i världen som när vänsterpolitiker börjar tänka i termer av hur effektivt andra rättar sig i leden.
Det är uppenbart att Vänsterpartiet under Jonas Sjöstedt använder Feminismen – förlåt, Internfeminismen*** – som ursäkt att återgå till de mer kontrollfixerade varianterna av socialism.
”Bland annat krävs att “talarstatistik” förs vid varje större centralt arrangemang (sedan 10). Då menar de statistik över hur länge män respektive kvinnor talar.” – Genusnytt
Den här gången är det dock inte arbetarnas intressen man vill tillvarata utan ”minoriteters”.
Hur blir kvinnor en minoritet undrar ni kanske? Kvinnor är trots allt ca 50% av befolkningen och över 60% på Universitetsutbildningarna. Svaret är att (V) här menar sk ”maktminoriteter”
Något ljushuvud har alltså kommit på idén att kalla den demokratiskt röstberättigade majoriteten för en minoritet för att de inte gör vad nämnda Einstein tycker en majoritet borde göra.
Det är inget nytt resonemang. Det är bara märkligt att Vänsterpartiet ger sig efter FI:s väljarskara.
Det var vid förra valet färre än 1% av väljarna som röstade på Feministiskt Initiativ. Man kan undra varför Jonas Sjöstedt & Co tror att den här strategin kan göra annat än försvaga partiet.
”Är det någon mer som tänker samma tanke som jag – vänsterpartiet verkar storsatsa på sin egen undergång.” – Pär Ström
**Socialdemokraterna hade en egen liknande framtidsgrupp. Sedan inträffade det här!
***Inte lätt att hålla ordning på denna myriad av olika ”feminismer”
Pelle Billing: Utdrag ur kommande boken Jämställdhetsbluffen.
Tags: jämställdhetsbluffen, könsseparatism, misandri, vänsterpartiet
Boksläpp av Pär Ström – Mansförbjudet – Könsdiskriminering av Män och Pojkar
25 kommentarer
Mansförbjudet är den första boken i Sverige som tar upp könsdiskriminering riktad mot män.
Därmed blir Pär Ströms ”Mansförbjudet” en svensk motsvarighet till David Benatars ”The Second Sexism” . Den första engelska bok som på allvar tog upp könsdiskriminering av män.
”It is worth pre-empting the joke that a book about discrimination against males must be a very short book.” David Benatar
På Genusnytt handlar två inlägg om boken. Det nyaste presenterar bokens innehållsförteckning. Det tidigare tipsade om debatten mellan Pär Ström och Kawa Zolfagary på TV4 imorse.
Länk till debatten på TV4 Nytt inlägg på Genusnytt.
I det här inlägget kommer jag att under dagen att skriva och länka om saker relevanta för boken.
För nya läsare så kan jag berätta vi redan blogat om Kawa Zolfagarys Vita Kränkta Män under rubriken ”Peka finger som argumentationsrubrik”. Där kommenteras ovita kränkta hen.
Observera: Debatten handlar nu till stor del om hur personer positiva till att diskriminera män för fram sina egna obevisade antaganden om verkligheten under etiketten strukturell diskrminering.
Uppdatering: Jag och David Holman blockade av Admin på ”Vita Kränkta Män”
Jag gick in på Facebookgruppen Vita Kränkta Män och erbjöd mig svara på frågor. Just som en bra diskussion kom igång så blev jag blockad av admin. (Bilder kommer eventuellt)
Uppdatering: Jag stängde aldrig ner mitt andra webbläsarfönster. Alla kommentarer som ”Vita Kränkta Män” ansåg känsliga nog att föranleda censur och blockering är nu sparade som bilder.
Pär Ströms bok kommenterar hur svenska samhällets institutioner bevisligen diskriminerar män.
Å ena sidan ett obevisat antagande. Å andra sidan ett bevisat och konkret presenterat skattefinansierat övergrepp som till stor del begås mot just skattebetalarna ifråga.
”ideological feminism is silently reshaping law, pubic policy, education, and journalism”
Citatet kommer från ”Legalizing Misandry” av Katherine Young och Paul Nathanson. De har i åratal forskat på manshat (Misandri) och diskuterar sina upptäckter i New Male Studies #01
Sakta men säkert skapas allt mer känslan det är ok att behandla män på sätt som mot andra vore oacceptabelt.
Det här inlägget kommer att uppdateras
I övrigt: Nästa vecka släpper Pelle Billing sin bok: Jämställdhetsbluffen. Senare kommer även jag att släppa en bok. Den kommer att summera arbetet med bloggen inklusive detta inlägg.
Aktivarumboken (svensk titel ej klar) är fortfarande under arbete. För att göra den mer läsvänlig så har jag länkat och sorterat bloggens 401+ inlägg. Sålunda blir det nu temabaserade kapitel.
Tags: aktivarumboken, Benatar, jämställdhetsbluffen, kawa zolfagary, mansförbjudet, second sexism, vita kränkta män
- PK-Nytt #002: Medborgerlig Samling Nazistämplas i SR och Tim Pool högermålas av TYT
- #NPC Memen är en kulturikon för vår tid och här för att stanna.
- PK-Nytt: UD deklarerar oberoende från Regeringen och Kanye West är inte svart längre?
- ”Hatgrupper” och Digital Censur på Sociala Medier – Hur Internet blir en enpartistat
- När har vänstern gått för långt? Bret Weinstein, Tim Pool och Jordan Peterson
- Per Kornhall och Isak Skogstad granskar Skolverket och Kunskapssynen
- UR Normkritik är ännu ett exempel på medias postmoderna vänstervridning
- Här är de 12 principer som Jordan Peterson förespråkar
- Hur media inbillar sig Cathy Newman kan vara både stark oberoende kvinna och svagt stackars offer
- Jordan Peterson mosar Channel 4:s uppenbart partiska Cathy Newman i fiaskointervju
Aktivarum 