Aktivarum

Mansfrågor och Genusforskning är inte samma sak – Del 1 Male Studies

oktober 2, 2012
24 kommentarer

Mansfrågor skall inte bedömas av personer som betraktar det manliga könet som ett problem.

Nyligen utlyste regeringen en utredning om mansfrågor ledd av journalisten PM Nilsson. Som Marika Formgren påpekar i Smålandsposten var detta ett helt intetsägande val av utredare.

”Om regeringen hade valt statsvetaren Bo Rothstein, som har varit kritisk mot statsfeminismen, eller genusvetaren Ingemar Gens, som vill avskaffa fri lek i förskolan för att barnen leker könsrollsstereotypt, hade det sänt tydliga signaler. PM Nilsson framstår mer som hemliga lådan.”

Nu visar det sig att även fyra genusforskare dragit den slutsatsen. På SvD-opinion kritiserar de regeringens initiativ och menar det är ”Fel utgångsläge att män inte har utretts”

Under etableringen av det akademiska fältet mansfrågor i USA kunde samma sorts beteenden ses.

Genusforskare tycks vara en av de mest arroganta yrkesgrupper som existerar. Inte nog med att man i Sverige kallar sig vetenskap trots att fältet i praktiken är en utväxt av amerikanska Womens studies.

 ”Som forskare om män och maskuliniteter välkomnar vi detta initiativ.”

Nu inbillar man sig också att man kan företräda Mansfrågor samtidigt som man är negativ till det manliga könet. Bara att inrätta en underavdelning till genus och kalla det ”Maskulinitetsforskning”?

”Våra genomgångar visar tydligt att maskulinitetsforskning är ett starkt och etablerat fält inom svensk genusforskning.”

Den enkla sanningen är att Mansfrågor och Maskulinitetsforskning är två helt olika fält.

Fältet Mansfrågor (Male Studies) existerar redan. The Foundation for Male Studies grundades 2010 av Dr. Edward M. Stephens och fältet presenterades med ett symposium på Wagner College samma år.

”Leading scholars concerned about today’s men and boys recently convened at Wagner College on Staten Island to plan for a new academic discipline at the university level: Male Studies.”

Vidare så skapades en ny internationell akademisk tidskrift: New Male Studies, som publiceras hos AIMHS (Australian Institute of Male Health and Studies). Under 2012 har tre nummer givits ut.

Representanter för Male Studies är starkt kritiska till det sätt Maskulinitetsforskning / Mansforskning utövas.

Lionel Tiger, Charles Darwin-professor i Antropologi som redan 1969 skrev boken ”Men in groups” om Male Bonding påpekar det absurda med att feministiska kvinnoforskare kallar sig mansforskare.

”According to Professor Tiger, the trouble with men’s studies is that it’s “a wholly owned branch of women’s studies.”

Mansfrågor företräds vidare av mer objektiva personer som Roy Baumeister, professor i socialpsykologi medan Maskulinitetsforskning företräds av uttalat manskritiska feminister som R. W. Connell.

R. W. Connels syn på manlighet sammanfattas bäst med det könsbyte till kvinna som han genomgått.

Det biologiska könet var alltså så ”oviktigt” att den ledande företrädaren för mansforskning inte stod ut med att leva som man. Dessa människor lever uppenbarligen inte det minsta som de lär.

Nu är de maskulinitetskritiska genusforskarna oroliga för deras monopol på att utmåla mäns beteenden som förklaring på alla problem i världen (inklusive mäns egna) hotas av riktig vetenskap.

Först krossades deras informations-monopol av internet, nu krossas deras forskningsmonopol.

Cirkusen vi nu ser i Sverige är inget nytt. Även i USA såg vi genusforskare kalla 30 år av angrepp på det manliga könet ”mansforskning” och hävda disciplinen Mansfrågor inte behövs.

”ultimately the differences have to do with radically different notions of what it means to be a man in the first place.”

Eller rättare sagt, företrädare av mansfrågor anser att vara man betyder något alls förutom problem. Den variant av feminism som mansforskare företräder kan sammanfattas med följande tweet:

Och därmed borde jag inte behöva påpeka genusforskning har noll trovärdighet hos mansgrupper!

Fortsättning följer. I andra delen skall vi titta närmare på manshatet som maskulinitetsforskare underblåser genom att lova dyrt och heligt att män går att ”rätta till”

Jag har även en överraskning planerad

Aktivarum: Male Studies får kritik från feministiska mansforskare

Aktivarum: Recension, Jämställdhetsbluffen – Introduktion till Mansfrågor

Genusnytt: Glädjande och oroande regeringsinitiativ

Pelle Billing: Glädjande se PM Nilsson diskutera mansfrågor

 


Hur organiseras en Rättviserörelse för Mansfrågor i Sverige? – Del 2

maj 18, 2012
14 kommentarer

Andra inlägget som kommenterar det arbete som redan skett med mansfrågor utanför Sverige.

I det första inlägget presenterade jag ett par ofta använda begrepp (MRM och MRA). På hemsidan A Voice for Men så har John The Other summerat vad MRM står för och några myter som sprids. Korrekt är:

”The Men’s Rights Movement (MRM) is a grass roots, unfunded and loosely associated collection of human rights advocates focused on opposing the marginalization and vilification of men and boys in Western society.”

Listan på myter berör anklagelser om 1) Kvinnoförakt 2) Kvinna-kök och 3) Våldsamheter. Som John The Other påpekar på AVfM finns det en mängd argument som visar alla tre är lika ogrundade som absurda.

Den fjärde och kanske vanligaste anklagelsen togs dock inte upp så vad sägs om 4) Antifeminism?

Är MRA inte bara ett finare namn för Antifeminist? Det beror helt och hållet på vilka feminister man menar. Här kan vi se paralleller till hur Hannah Lemoine nyligen bloggade att hon slutar kalla sig feminist.

Hon är trött på meta-debatten om vad feminist betyder som stjäl tiden. Det är ganska precis av samma orsak som jag definierar och använder uttryck som ”statsfeminist” och ”mediefeminist”

”Det finns de som hävdar att det finns lika många olika sorters feminismer som det finns feminister, och med den utgångspunkten är det ju fullkomligt värdelöst att hålla fast vid en etikett som ändå bara ger alla människor som läser en vitt skilda men lika förutfattade meningar om vad en tycker och vad en tänker.”

Denna poäng försökte jag nyligen göra i en diskussion gällande utökad betydelse av ordet ”Gender”

Gender (Genus) började en gång användas som beskrivning på så kallade könsroller. Vilket på enkel svenska betyder något i stil med: ”Socialt motiverade frivilliga könsspecifika beteenden”

Jag fick berättat att forskarna nu även inkluderar biologiska könet (sex) i begreppet gender. Sålunda när forskare pratar om ”gender” (genus) blir det inte längre möjligt att utan kontext veta vad de pratar om.

På samma sätt har ordet ”feminist” upphört att beskriva saker utan åtföljande kontext.

Samma sak gäller ordet ”jämställdhet” som också fått flera betydelser och inte längre kan användas utan förtydligande vilken variant som åsyftas för stunden. Menas formell (de jure) eller reell (de facto)? Regeringsformen ur ett könsperspektiv.

Dessa utökade definitioner har effekten att kommunikation mellan människor försämras då de skapar behovet att ständigt förhandla om betydelsen. Allt blir beroende av kontext (sammanhang)

Vill man sålunda inte leva i en evighetslång förhandling är enda vägen att hoppa av Ekorrhjulet.

Dvs antingen inte använda ordet ifråga eller enbart använda det i ett tydligt definierat sammanhang (som inte är öppet för tolkning) vilket skapar ”Certainess” i en miljö där högsta idealet idag tycks vara ”Uncertainess”.

Att försätta en människa i ett konstant tillstånd av osäkerhet kallas manipulativt ledarskap. Människor osäkra på sig själva är helt enkelt lättare att styra utan att man själv behöver vara duktig på sitt område.

Så för att avsluta den fjärde punkten: MRA kan inte definieras som antifeminism.

MRA handlar om att inkludera män i begreppet mänskliga rättigheter. Som en växande mängd empirisk bevisning avslöjar så hittar personer som skall värna om dessa ständigt sätt att exkludera en grupp.

MRM: ”Men and women who believe, based on a growing body of evidence that the human rights of males are being systematically removed by activists, lobbyists, politicians and academicians who cling to a misguided and wrongheaded belief that masculinity is fundamentally violent or harmful.”

En bekräftelse på detta är etablerandet av nya forskningsfältet Male Studies där en av profilerna: Antropologen Lionel Tiger påpekar det absurda i att ha extra hjälp åt kvinnor inom akademia.

Kvinnor har nämligen dominerat studieplatser och examina där i flera decennier.

Avslutningvis ett förtydligande för den som förvirras av de bägge vanligast förekommande begreppen.

MRM = Men´s Rights Movement dvs Rörelsen

MRA = Men´s Rights Advocate dvs Personerna ”advocating”

Pelle Billing bloggar om svårigheten att sätta sig in i andra könets perspektiv, här hittar ni min kommentar.


Min kritik av Genusteori – Hur kan allt vara någons fel? – Hur kan allt öht anses fel?

april 10, 2012
55 kommentarer

I det här inlägget lägger jag fram min nya teori beträffande hur könens relationer fungerat och fungerar.

Först lite bakgrund. Det stora problemet jag ser med genusdebatten är bristen på konkret information som kommer från företrädare för genusvetenskapen om ämnet. Det spelar ingen roll om det är fyra nationalekonomer eller Staffan Bergvik från Centrum för genusvtenskap i Uppsala

Uppdaterat inlägg 12/4: se längre ner

Ekonomerna hade ett utopiskt utgångsläge där man inte ens brydde sig om att göra någon analys medan genusforskaren Bergvik gav flummigast tänkbara icke-svar på den mycket enkla frågan: Vad är genusvetenskap? Så här svarade Staffan Bergvik i Radio:

”Det är ju en fråga som är jätte-jättesvår att svara på. Det är ett forskningsfält som är jättestort i dagsläget som är väldigt svårt att överblicka så att

Och så där fortsätter han ett bra tag… (se länk för hela citatet)

Kort sagt genuskritiker har sällan bra information om vad de kritiserar men det är knappast deras eget fel.

Här tänkte jag vi skulle göra lite annorlunda. Istället för att kritisera ämnet ”genusvetenskap” så skall jag granska och kommentera vad en person genusvetare har skrivit. Sålunda får Charlotte som sysslar med genushistorik och bloggar på Hit och dit och tillbaka igen stå för materialet.

Charlotte har redan hunnit kommentera Jämställdhetsparadoxen och delta i debatten om GenuslegoDet var dock via hennes inlägg om hmm… vi kan kalla det städgenus..  som jag hittade ett inlägg hon skrivit om det historiska resonemang som Lionel Tiger (Male Studies) kallar ”The male original sin”

Charlotte har skrivit texten i ett förklarande sammanhang och avslutat med sin personliga åsikt.

”vad är det vi diskuterar här egentligen? Jag skulle vilja föreslå lika rättigheter för män, kvinnor och alla däremellan från och med nu.”

Inlägget i fråga har rubriken ”Vems fel är allt egentligen?” (Därav min rubrik)

”1: Under de senaste 1000 åren är det bara under de senaste kanske 100 som man kan tala om endast två genus. Om vi går tillbaka i tiden 400 år är det helt tydligt att två genus (män och kvinnor) inte räcker till för att beskriva hur människor hade det. En del väljer att tolka vad de ser som att det bara fanns ett enda kön, det manliga, och att de olika varianterna av genus var glidande på en skala “manlig man” till “kvinnlig kvinna” (men av manligt kön).”

Problemet med detta resonemang är att begreppet ”Genus” är kopplat till kön. Rent praktiskt så behövs det tre ”genus” för att beskriva hur folk hade det förr i tiden. Manliga preferenser, kvinnliga preferenser och vad man måste göra för att överleva. Det innebär att vi ofta i praktiken inte diskuterar genus utan kultur.

”2: Män har i allmänhet varit överordnade och kvinnor i allmänhet underordnade. Det betyder inte att det inte fanns vissa kvinnor som bestämde över män (det fanns till exempel kvinnliga slottsherrar på medeltiden) och många män som hade det svårt, men strukturerna fungerade till männens fördel. Juridiskt, ekonomiskt och politiskt var männen gynnade. ”

Det ger en missvisande bild att säga män varit överordnade kvinnor. Som Roy Baumeister påtalar i sin bok ”Is there anything good about men?” är det mer korrekt att säga män var överordnade och underordnade kvinnor. Män dominerar extrema positioner i bägge riktningar.

Män har i allmänhet verkat överordnade då män i högre grad än kvinnor haft ansvaret för den praktiska överlevnaden.

Misstaget som verkar finnas i genusvetenskapen är att man tagit för givet män gör saker av egen lust och vilja medan kvinnor tvingas göra saker och hamnar i kvinnofällor. Om vi antingen går tillbaka i tiden eller färdas till en mindre ”modern” kultur idag är ”överlevnadsgenus” mycket mer dominant än ”manligt genus”

Det är likadant när vi diskuterar dagens politik. Vi har inte att välja mellan män och kvinnor. Vi har att välja mellan män, kvinnor och vad vi kan kalla ”Det ekonomiskt nödvändiga”. Vissa har sedan valt att låtsas det nödvändiga och det manliga är en och samma sak i total ignorans av fenomenet Apexuals.

Detta är anledningen man idag kan ha åtta kvinnoförbund, noll! mansförbund och ändå prata om ”jämställdhet”

Den så kallade ”Jämställdhetsparadoxen” som överraskat många personer blir med detta perspektiv enkel att förstå sig på. I länder med högre grad av ”överlevnadsmässigt genus” är en mängd beteenden mer ”jämställda” eftersom både män och kvinnor väljer av nödvändighet istället för av personliga önskemål.

I rika länder med högre frihet blir som ”Hjernevask” visade i Norge ”jämställda” val ovanligare pga skillnader i preferenser. Denna trippel-genus-teori ger alltså svar på frågan varför fattiga länder och diktaturer i högre grad har den situation som enligt regeringens jämställdhetsdokument vore att föredra.

Svaret är inte att liberala demokratier är ofriare och i högre grad nedtyngda av förtryckande strukturer.

Snarare tyder mängder av vetenskapliga data på att män och kvinnor naturligt är olika pga tusentals års exponering för olika förutsättningar för evolutionär överlevnad. När sedan det moderna samhället uppkom krävdes att både män och kvinnor offrade sina personliga önskemål för den höga sakens skull.

Bedöm själva innehållet i Boston Globe-artikeln  ”The freedom to say ‘no’ ” Där nämns flera studier som alla visar en och samma sak. Att det finns många kvinnor som kan bli ingenjörer men de kvinnorna kan även bli en massa andra saker som intresserar dem mer.

”Why aren’t there more women in science and engineering? Controversial new research suggests: They just aren’t interested.”

Uppdateringen följer här:

Tidigare i citatet från punkt 2 hävdas att strukturerna fungerade till männens fördel juridiskt, politiskt och ekonomiskt. Jag skulle vilja kommentera det antagandet och eftersom jag slutade mitt i punkten så fortsätter jag i det här inlägget.

Min kritik här handlar om det område som kallas Apex Fallacy. Frågan är sålunda inte om ”alla män” tillsammans hade mer än ”alla kvinnor” Frågan är hur stor del av männen som hade del av kakan? Att en man var rik och fick bestämma en massa saker betyder inte att en helt annan man också fick det.

Det torde snarare vara vänner och familj som gynnas av att han bestämmer saker. Inte ”random män”

”De kvinnliga företagarna som man nu talar om (och som absolut fanns men som utgjorde en bråkdel av det totala företagandet) var utsatta och beroende av att männen runt omkring dem tillät verksamheten. Män och kvinnor av samma sociala status var inte jämbördiga. Varför och hur stor ojämlikheten var har varierat över tiden.”

Jovisst, men hur stor del av alla män hade egentligen makten att ”tillåta” eller ”förbjuda” företagande alls? Frågan jag skulle ställa här är hur många män som ingår i definitionen ”männen runt omkring”? Pratar vi om fördelar gruppen män hade eller pratar vi bara om några individer som råkar vara män?

Gruppen män har knappast tävlat med gruppen kvinnor. Gruppen män har snarare tävlat OM gruppen kvinnor. De resurser som män har tillgång till används framför allt för att bräcka andra män och kan sålunda knappast sägas vara till ”mäns fördel” vilket kan påvisas relativt enkelt:

För vem skulle säga att de våldsamma gängmorden som sker då och då i USA är till de svartas fördel?

Visst har de svarta i USA en hel del vapen men hur bra är det för ”alla svarta” att dessa vapen om och om igen används mot andra svarta? Är detta verkligen strukturer som har gynnat svarta som grupp i USA? Det finns stora likheter i hur västvärlden idag beskriver män och hur USA brukade beskriva svarta.

Det brukade vara de svarta som ansågs farliga. Nu är det män som anses farliga (aggressiva). Det brukade vara svarta som ansågs obildade, ociviliserade och i behov av en ”master” som kontrollerar dem. Nu är det män som anses obildade (Anti-plugg kultur) ociviliserade (Har fel intressen) och i behov av en ”mistress” som kontrollerar dem.

SPECIAL: Pelle Billing bloggade nyligen Glad Påsk. Själva inlägget i sig är inte så avancerat men sedan kommer man ner till Louise Astons kommentar om misandry dvs misandri, manshat och den är så bra att den förtjänade en egen länk så läs den om ni inte missat den.


Male Studies – Lionel Tiger om Reproduktiva Strategier och Absurd Universitetsfeminism

april 6, 2012
14 kommentarer

Ett videoklipp relevant för sändningarna från den andra årliga konferensen för Male Studies i New York.

Vår diskussion om Male studies fortsätter med videoklipp från ideaCity10 av Lionel Tiger, Charles Darwin-professor i Antropologi och författare av flera böcker. Bland annat ”The Decline of Males” som stöds av en massiv mängd statistik som visar nedgången började tidigare än många trodde.

Denna föreläsning handlar huvudsakligen om reproduktiva strategier (sex och dating). Insikten att dessa är viktiga för människans utveckling tog han upp första gången 1969 i ”Men in groups” som hanterade ”Male Bonding” vilket New York Times recensent gav rubriken:

”The Starkling (Disturbing) Rediscovery of the Obvious”  

Vad Lionel Tiger nu anser är uppenbart är att de måste sluta med feminismen på universiteten på en gång.

Kritiken mot manlighet i högre utbildning grundar han på ett resonemang han kallar ”The male original sin” Han anser de även måste även sluta försöka förvandla pojkar till flickor. En av de metoder som detta sker idag är med hjälp av drogen Ritalin. 90% av alla offer för den drogen är pojkar.

Lionel Tiger summerar hur äktenskap hände förr i tiden ”shotgun-marriage” och berättar hur 40% av barnen i västvärlden idag föds av ogifta kvinnor. Betyder detta att kvinnorna är oberoende? Nej Lionel Tiger berättar senare i föreläsningen vi gått från monogami till vad han kallar byrågami: Mother, her child and an official.

De av er som läste kommentarerna i förra inlägget vet att jag redan påpekat detta nya beroende hos kvinnor.

Vidare så konstaterar han det absurda i hur universitetens kurser är upplagda. På Universitetet i Toronto så fanns det 40 anställda som sysslade med ”Womens studies” 2 anställda som sysslade med ”Mens studies” och bägge studerade enbart homosexuella queer-män. Faculty studying normal guys: Inga.

Han kallar förfarandet neglegent och liknar det med att forska på däck men endast på dem som sitter på högra sidan. Han förespråkar ett Embargo på Womens studies. Det finns ingen orsak för dessa institutioner att växa menar han, eftersom universiteten redan är kraftigt kvinnodominerade.

Det viktigaste argumentet är dock att det system som stöttar dessa institutioner är destruktivt mot pojkar.

”The industry that supports them is short-changing half the tax-paying population – The boys!”

Vidare är de styrda av byråkrat-statistiska-advokater som letar med ljus och lykta efter minsta lilla statistisk avvikelse att förstora upp, beskriva som ett kvinnoproblem och göra till huvudberättelsen. Exempelvis att det saknas kvinnor som är ingenjörer eller ännu mer smala ”problem” typ

”Shortfall of young female welders in the workforce.”

Han berättar även om hur föräldrar helst vill ha döttrar eftersom det ökar chansen för egna barnbarn. Martin Daly & Margo Wilson gjorde en simpel studie på BB som konstaterade hur mammans familj hanterar ”Paternity Certainty” genom att vid födsel av en son försäkra pappan om att denne är pappan.

”Ohhh! He looks just like you”

Lionel Tiger kommenterar ”What an insult!”

Han avslutar med att konstatera att de som vill förstå sig på vad som händer män måste förstå grundläggande biologi.

Vad som däremot inte behövs är mer ideologi!

På tal om ”rediscovery” så uppmärksammar Pelle Billing en debattartikel där vi återupptäcker Anna Ekelund. Vad menar jag med att vi återupptäcker henne? Jo för länge sedan när feministkritiker var sällsynta och kvinnliga feministkritiker ännu mer sällsynta in a media not far far away…

Glöm inte att videoklippen från konferensen i New York 2011 finns på Foundation for Male Studies hemsida där finns även en pdf med utskrifter av allt som sades.


Den nya Vetenskapen för Mansfrågor Del 1 – Kritik från Feministiska Mansforskare

februari 2, 2012
35 kommentarer

Här skriver jag om reaktionerna på den nya akademiska disciplinen Male Studies.

Tidigare bloggade jag om New Male Studies, den första akademiska tidskrift som tar upp mansfrågor utan att forskningen är kritisk mot den grupp vars villkor forskningen handlar om. Pelle Billing bloggade också om den..

New York Timesskribenten Charles McGrath skrev redan i Januari förra året en längre artikel om den nya disciplinen Males studies (Mansfrågor) och hur den förhåller sig till redan existerande Mens studies (Kritisk mansforskning)

Det kan inte ha varit en lätt uppgift. Många var öppet fientliga till den nya disciplinen Male Studies.

McGrath löste problemet genom att ta med bägge sidorna i artikeln men i övrigt förhålla sig neutral. Han konstaterar ”Men´s studies” uppkom via ”Women´s studies” och bla har producerat tänkare som sociologen Michael Kimmel.

”The academic turf devoted to sex and gender these days is so crowded, in fact, that the prospect of a newcomer, a discipline called male studies, has generated a minor controversy.”

Male Studies huvudsakliga upphovsman är psykiatrikern Dr Edward M. Stephens som grundat the Foundation for Male Studies. Vid ett symposium på Wagner College fanns bland deltagarna antropologen Lionel Tiger och religionsforskaren Paul Nathanson.

Främsta motståndare till den nya disciplinen är American Men´s Studies Association (AMSA).

AMSA:s ordförande sociologen Robert Heasley har som främsta invändning mot Male Studies anklagat dem för:

“inventing something that I think already exists.”

Historikern Rocco Capraro, som var en av deltagarna på Wagner College, hade en liknande invändning.

”Men’s studies had been around for 30 years, he pointed out, and was “an emerging interdisciplinary field concerned with men’s identity and experience in the present, over time, across space.”

McGrath konstaterar dock att det finns orsaker att ta de invändningarna med en nypa salt.

”His definition was sufficiently vague, in other words, that it seemed to cover just about everything male-related, and he suggested that the differences between men’s studies and male studies were mostly ones of emphasis”

Han köper inte alls det resonemanget utan konstaterar det finns belägg att hävda reella skillnader.

Exempelvis så beskrivs Male Studies som ett självständigt fält medan Men´s studies är att betrakta som underordnat vad man tycker inom Women´s studies.

Actually, the differences are a good deal deeper than that. One argument that male studies advocates make is that men’s studies has essentially been co-opted. According to Professor Tiger, the trouble with men’s studies is that it’s “a wholly owned branch of women’s studies.”

Vidare finns en tydlig politisk dimension där såväl Men´s studies som Women´s studies har en vänstervridning.

”There is also a political dimension to the split. “I’d like to get away from this terminology but it’s true,” Professor Heasley said in a recent interview. “It’s left wing/right wing.”

Avslutningsvis så är Men´s studies dominerat av Sociokulturella förklaringar där man tror könsroller är fullt möjliga att ändra.

”The people in men’s studies, like those in women’s studies, take a mostly sociological perspective and believe that masculinity is essentially a cultural construct and that gender differences in general are fluid and variable.”

Medan vi hos Male Studies hittar en högre grad av Essentialism där man tar hänsyn även till biologin dvs evolutionära förklaringar.

”The male studies people, on the other had, are what their critics call “essentialists” and believe that male behavior is in large part biologically determined. Men think and act differently from how women think and act because that’s how evolution shaped them.”

Avslutningvis konstaterar New York Times-skribenten precis samma sak som jag brukar poängtera.

Deras förklaringar och lösningar må skilja sig men de är överrens om själva situationen.

”the biology vs. culture argument has been going on for years, and the male studies movement is less an expansion of that debate than a response to a specific crisis, the nature of which both sides agree on: academically at least, young men are in trouble.”

En till huvudperson vid skapandet av Male Studies är Psykologen Miles Groth, numera ansvarig utgivare av ”New Male Studies”.

”Miles Groth, who teaches psychology at Wagner College and was host of the conference there last spring, says that what he hears all the time from male undergraduates on his campus is “I just don’t feel welcome here.”

Miles Groth har lyckats etablera ett ”Men´s center” på Wagner, en liten skola för ”liberal arts” där bara 36 procent av studenterna är män. På sina kurser tar han upp hur det är tyst om män pga myten om den manliga makten.

“It’s the continuing myth of male power. If I as a man raise these issues I’m just raising that old specter of male power because I want to keep women under control.”

McGrath konstaterar en uppenbart låg grad av Antifeminism i argumenten från Male Studies.

Som exempel på Antifeminism idag tar han istället upp de mer radikala bloggarna i utkanterna av ”Male Studies Movement”

”in Web sites like Paul Elam’s A Voice for Men, is a certain amount of anti-feminist hostility, if not outright misogyny.”

Det håller jag absolut med om. Å andra sidan skulle jag göra samma påpekande som Girlwriteswhat gör i sina videos: MRA-antifeminismen måste jämföras med NAFALT-ursäkterna angående feministers misandry.

Samma miss gjorde fyra nationalekonomer när de kritiserade Pär Ströms forskningsdata.

De fyra ekonomerna hävdade i tidskriften Ekonomisk debatt att Pär Ström inte var bra nog vetenskapligt. Däremot verkade ingen av dem fatta att de även måste bedöma hur bra den kritiserade genusforskningen klarar det kriteriet.

Samma brist i resonemanget hittas hos bloggen En trevlig tjej. Anna riktade kritik mot Pär Ström för hon ansåg Genusnytt inte är en jämställdistisk blogg utan en maskulinistisk. Dessa åsikter blev en självuppfyllande profetia.

Anna tog för givet läsarna inte var jämställdistiska (nog), läsarna blev arga och tog för givet Anna var feminist.

Edit: Detta antagande ger oss en förklaring på eventuell ilska men är ingen ursäkt för dåligt bemötande.

Det slutade med ett inlägg där Anna säger Genusnytts läsare försökte göra henne till feminist. Hon citerar någon som kallade henne fula ord och pratar om kvinnosynen på Genusnytt. Manssynen hos feminister nämner hon inte.

”Då vet vi vad du är för ett patetisk fittslem. OM du inte har något intelligent att komma med så öppna inte käften”

Är detta ett ok sätt att uttrycka sig enligt mig? Absolut inte! Sådant här penslar jag direkt bort. Detta är dock rätt snarlikt hur vissa feminister bemötte först Simon Lundström och sedan Hanna Fridén.

Var Genusnytt mer kvinnofientlig mot Anna än feministerna var mansfientliga mot Simon?

Ingen aning, uppenbart är att Simon bemöttes av mansfientlighet som även drabbade Hanna Fridén när hon kritiserade hatarna. Lika uppenbart är dock att ovan citat mot Anna ÄR kvinnofientligt och förkastligt. Åter till huvudämnet dvs Male Studies.

”Last semester, Professor Groth taught a course on the psychology of men; of 30 students, all but five were women.

“I asked everyone, ‘Why are you taking this course?’ ” he recalled. “The boys didn’t say anything. The girls all said, ‘We want to understand the guys better.’ ”

Kunde någonting vara mer talande för situationen som råder? Killarna sitter tysta i en kurs som handlar om dem. Kan ni föreställa er en kurs i genusvetenskap där kvinnorna sitter tysta?

Här följer en Ordlista som beskriver hur jag definierar de olika begreppen

Ingen måste använda dessa definitioner. Jag skapade nedanstående lista för att det skulle bli enklare för er att följa med i mina texter. Ni får gärna föreslå förbättringar.

Akademiska fält

Male Studies – Forskning om Mansfrågor

Men´s studies – Forskning om Genusfrågor för män (pro-feminism)

Women´s Studies – Forskning om Genusfrågor för kvinnor (pro-feminism)

Female Studies – Forskning om Kvinnofrågor

Övriga begrepp

Feminism – Politisk Lobby för Kvinnor

Men´s Rights Activism – Politisk Lobby för Män

Jämställdism – Politisk Lobby för Män & Kvinnor.

Pickup Arts – Mansrörelse med att vara attraktiv ”dhv” som ideal (Erik Von Markovik)

Raunch Culture – Kvinnorörelse med att vara attraktiv ”hot” som ideal (Ariel Levy)


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 382 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: