Katastrofalt ovetenskapliga påståenden från ”Män för jämställdhet”

För vilken gång i ordningen den manlighetskritiska organisationen ”Män för jämställdhet” har gjort bort sig vet jag inte.

Men frågan är om inte den senaste tavlan på deras officiella blogg slår alla tänkbara rekord. Under min inledande analys hittade jag inte mindre än fem allvarliga felaktigheter. Felen blir dessutom värre och värre för de gör nya påståenden grundade på inledande fel.

Texten – som skrivits av Mfj:s kanslist Klas Hyllander har uppmärksammats av Genusnytt. Här skall vi dock mer bemöta texten på djupet.  Observera att med felaktigheter menar jag rena sakfel.

”De senaste åren har ett antal personer och grupper  alltmer högljutt förmedlat sin syn att Sverige präglas av en så kallad ”statsfeminism” som – enligt samma rösters utsagor – representerar ett orättfärdigt särintresse då endast kvinnors och flickors intressen bevakas och tas upp.”

Jag är en av de personer som använt uttrycket statsfeminism som beskrivning på feminister som arbetar via skattepengar och myndigheter samt drivs av ideologi. Deras motsats i den privata sektorn som drivs av kommersiella intressen kallar jag mediefeminister.

Jag håller dock inte alls med om att statsfeminismen representerar kvinnors intressen. Tvärtom så är statsfeminister är lika besatta av tanken att tvinga fler kvinnor välja en annan bana som de är att tvinga fler män att välja en annan bana.

Det är egenintresse! Inte kvinnors intresse.

Vidare som Christina Hoff Sommers påpekat är ett underskännande av männen även ett underkännande av kvinnorna.

Det är omöjligt att vara manskritisk utan att även vara kritisk mot de kvinnor som föredrar de kritiserade männen. Organisationer som ”Män för jämställdhet” förkastar inte bara mäns åsikter, de förkastar i lika hög grad de flesta kvinnors åsikter (levnadsval)

FEL 1: Han påstår vi tror statsfeminismen är orsaken till problem som är äldre än feminismen i sig.

”Kritiken riktas mot staten och den förda jämställdhetspolitiken – det låter ofta som om ”statsfeminismen” är själva orsaken till de problem som män och pojkar är överpresenterade inom: kortare medellivslängd, högre olycksbenägenhet och självmordsfrekvens, överrepresentation inom hemlöshet, ensamhet, drogmissbruk osv.”

Redan här läggs grunden för den ovetenskaplighet som vi kritiserar. Han hävdar inte vi har den åsikten. Han hävdar det ”låter” som om vi har den åsikten. Han läser inte vad vi faktiskt skriver, han hittar på egna saker att läsa (tolka) in i vad vi skriver.

Enligt modern hermeneutik (tolkningslära) så är det irrelevant för tolkningen av en text vilka avsikter författaren hade.

Detta skulle kunna förklara Hyllanders påståenden. Med den logiken så är nämligen eventuella avsikter som en hermenutisk analys visar hos textens författare helt betydelselösa.

Man har ju redan deklarerat man ignorerar författarens sanna avsikt. Vi går vidare i texten, Hyllander lyckas faktiskt sedan prestera några korrekta påståenden. Jag håller med både angående underordningen och bristen på objektivitet men sedan tar det stopp.

FEL 2: Har det statusblinda utgångsläget (Apex fallacy) när han drar slutsatsen att kvinnor är/varit underordnade män.

”Samma grupper hävdar vidare gärna att kvinnor alls inte längre är underordnade  och att jämställdhetspolitiken inte är kunskapsbaserad eller ”objektiv”

Hyllander har missförstått saken. Det handlar inte alls bara om att kvinnor inte längre är underordnade. Det handlar om att någon sådan underordning i sig aldrig existerat. Jag underkänner hela resonemanget om sådan underordning/överordning, detta på basis av den statusblindhet (Apex Fallacy) som personerna som gör den beskrivningen utgår från.

Vi kommenterade fenomenet redan på internationella kvinnodagen 8 Mars. Här är en återblick på hur statusblindhet definieras.

”This critique started when some women systematically looked up at the top of society and saw men everywhere: most world rulers, presidents, prime ministers, most members of Congress and parliaments, most CEOs of major corporations, and so forth — these are mostly men.”

”Seeing all this, the feminists thought, wow, men dominate everything, so society is set up to favor men. It must be great to be a man. The mistake in that way of thinking is to look only at the top. If one were to look downward to the bottom of society instead, one finds mostly men there too.”

Teorin att det finns en manlig överordning faller som ett korthus när den parallella manliga underordningen uppmärksammas.

”when judging female progress, juxtaposition is only made with those males at the apex of our status hierarchy. It seems that feminists can discern none but the elite.”

Den enkla sanningen är att dussintals statusblinda feministiska politiker, akademiker, journalister och lärare antingen tror eller låtsas tro på en samhällsbeskrivning som per definition är en felaktig i sak.

Samhällets och massmedias felaktiga bild.

Män är rikast i världen

Män mår bäst i världen

Män presterar bättre än kvinnor på matematik.

Den riktiga vetenskapligt grundade bilden.

Män är rikast i världen – och fattigast i världen

Män mår bäst i världen – och sämst i världen

Män presterar bättre än kvinnor på matematik – och sämre än kvinnor på matematik

Osv… Den neutrala jämförelse organisationer och grupper som ”Män för jämställdhet” presenterar finns inte och har aldrig funnits. De menar att kvinnor är förtryckta på basis av en jämförelse där man har kvinnor som mall från början. Vi går vidare.

”Om man lyfter blicken så upptäcker man dock att i länder där det helt saknats eller saknas en ”statsfeminism” – d v s en aktivt förd jämställdhetspolitik som vill bryta kvinnors och flickors underordning och förändra ojämställda sociala könsnormer – där är de problem som män och pojkar som grupp upplever som regel långt värre än i Sverige eller i andra jämförbara länder.”

Dessa påståenden är korrekta men ihåg att Hyllander har ett felaktigt utgångsläge. Han har redan tidigare sagt sig tro vad  vi menar är att statsfeminismen är orsaken till mäns generella problem (första felet). Han motiverade detta med att det ”ofta låter så”

Vad han tycker kan dock inte motiveras av vad han tycker. Cirkelresonemang av den typen är sedan länge ogiltigförklarade. I detta fall leder det dessutom till långt värre felslut.

FEL 3: Gör orsakspåståenden (kausala) på basis av observerad korrelation (överensstämmelse)

”Statsfeminismen” tycks alltså inte bara kunna leda till gradvisa förbättringar för kvinnor och flickor utan faktiskt också för män och pojkar.”

Detta kausala påstående är helt felaktigt. Som jag redan påtalat så råder förhållandet inom vetenskaplig sanningsprövning att korrelation och kausalitet inte är samma sak. Statsfeminismen leder inte alls till förbättringar varken för kvinnor eller män.

Däremot så är det i stort sett bara väldigt rika länder och korporationer i västvärlden som har råd att lyssna på feministiska och liknande flumteorier. Statsfeminismen är starkare hos vita män för att vita män är rikare än svarta, vita män är inte rikare än svarta pga statsfeminism.

FEL 4: Gör nya påståenden på basis av den redan felaktiga grunden som skapades av falsk kausalitet.

”Orsaken till de problem som män och pojkar är överpresenterade inom står i själva verket att finna i de könsnormer och -mönster, inklusive manlighetsnormer, som är del av det ojämställda samhället.”

För det första så är den inledande grunden helt falsk. För det andra så är manlighetsnormer bara ett flummigt sätt för sociologer att beskriva en del av resultaten av den empiriskt konstaterade biologiska skillnaden mellan män och kvinnor.

FEL 5: Tar för givet manlighet bara är en social norm, ett antagande som går helt emot empirisk bevisning.

”Samtidigt är det befogat med en viss kritik av jämställdhetsdebatten och -politiken i Sverige: de politiska partierna och dess företrädare, liksom berörda myndigheter och forskare, har i allmänhet ännu inte anammat eller på allvar fört ut kunskapen om hur män och pojkar får privilegier och makt parallellt med en rad svårigheter och utsatta positioner som en följd av det ojämställda samhällets sociala normer för manlighet.”

Manlighet är inte bara en social norm. Det är en produkt av tusentals år av biologisk evolution. Det finns gott om empiri som styrker detta påstående. Det existerar inget område där empiri styrker den ideologiska socialkonstruktivism som Hyllander förespråkar.

Då boken vi håller på med handlar om just dessa saker så är det förståeligt att vår kompetens vida överstiger den som Mfj kan uppvisa på området.

”I själva verket är en tystnad och blindhet inför en normativ manlighet som orsakar också problem för män och pojkar en bärande del av ett ojämställt samhälle – denna tystnad upprätthåller ojämställdheten till men för alla.”

Normativ manlighet är ett påhittat nonsensbegrepp. Som vi visat ovan är det tvärtom så att normen idag är den kvinnliga mittpunkten. Män antingen presterar bättre eller sämre än kvinnor. De män som lyckas anklagas för förtryck, de som misslyckas blir föraktade losers.

Statsfeminismen har inte skapat detta förhållande. Däremot har statsfeminismen gett sociala roller skulden för detta. Då könsrollen är en produkt av evolutionen drabbar detta i längden just de män som Mfj säger sig vilja hjälpa.

Antingen av okunnighet, konkurrensbehov eller illvilja mot män så gör statsfeminister som Mfj allting värre för män i allmänhet.

”De grupper som ensidigt ser män och pojkar som offer, och som finner orsaken till detta  i en  ”statsfeminism” med en felaktig subjektiv verklighetsbeskrivning av kvinnors och flickors underordning, riskerar i själva verkat att göra sig själva och alla män en björntjänst.”

Här har vi en återkoppling till cirkelresonemanget i det första påståendet från Hyllander (första felet) samt till den statusblinda felaktiga fantasivärldsbilden angående kvinnors underordning  (Apex Fallacy)

Jag vet inte om Kanslisten hos Mfj är okunnig eller oärlig men faktum kvarstår att detta är inga småfel som Hyllander har gjort. Då han skall föreställa utbildad civilingenjör är det frågan om okunnighet ens kan användas som ursäkt.

”Män och pojkar behöver inte mindre av jämställdhetspolitik – vi behöver än mer av, men också en väsentligt vidareutvecklad, jämställdhetspolitik som aktivt synliggör också manlighetsnormer – manlighetsnormer som är skadande för kvinnor och flickor och för män och pojkar själva.”

Till saken hör att vad Mfj kallar ”jämställdhet” inte alls är vad de flesta människor kallar jämställdhet.

Jämställdhet har alltid definierats som lika rättigheter. Inga andra betydelser har någonsin tidigare varit förknippade med jämställdhet Det är genom att inbilla folk jämställdhetspolitik handlar om lika rättigheter man lurar dem att stötta den.

De flesta tror fortfarande att jämställdhet betyder lika rättigheter. I regel så är det precis raka motsatsen folk som förespråkar jämställdhetspolitik förespråkar idag. Det är framför allt kvotering och olika tvångsåtgärder av social kontroll de pratar om.

Dessa saker är raka motsatsen till lika rättigheter. De innebär tvärtom specifikt olika rättigheter.

---

Publicerat i Demokrati, Genus, Jämställdhet