Aktivarum

Mansfrågor och Genusforskning är inte samma sak – Del 3 Mansfrågeforskning på riktigt

oktober 5, 2012
9 kommentarer

De bägge förra inläggen om hur genusforskare studerar ”maskuliniteter” beskrev vad mansfrågor INTE är.

Nu efter Del 1 och Del 2 har det blivit dags att beskriva vad mansfrågeforskning faktiskt ÄR. I detta syfte lägger jag ut videoklippen av 2nd Conference on Male Studies 2011 från New York Academy of Medicine.

Här hittar ni även en transkribering av konferensen, läsa eller lyssna, valet är fritt. Här följer en lista av deltagarna och som ni märker ingår varken fälten maskulinitetsstudier eller genusforskning.

Edward M Stephens, Ordförande, Foundation of Male Studies

Guy Garcia (The Decline of Men), Moderator 

Maryanne J Legato, MD, Founder and Director, Partnership for Gender-Specific Medicine, Columbia College of Medicine

Tom Mortenson, Utbildningsforskare

Gordon E Finley, Psykologiprofessor

Michael Gilbert (The Disposable Male)

Paul Nathanson, (Misandry-Triloguy) Misandriforskare

Matthew Wilcox, Reklamstrateg

Mansfrågor handlar om problem som mestadels drabbar män vilket kräver en unik kompetens.

Det är dessutom frågor som personer anställda för att hantera de problem som drabbar specifikt kvinnor är helt ointresserade av att behandla annat än utifrån perspektivet ”whats in it for me?”

I detta syfte har genusforskare framställt som sig som neutral part trots att man specifikt sysslar med kvinnofrågor. Även deras så kallade maskulinitetsforskare sysslar bara med kvinnofrågor.

Genusforskning handlar nämligen inte alls om könsfrågor, de sysslar med makt och förtryck.

När genusforskare kallar sig kritiska mansforskare är det som om marxistiska teoretiker kallade sig kritiska burgoise-forskare. Alla vet marxister avskyr burgoisen, alla vet genusvetare avskyr män av idag**

”Efter den veckan i september när tre mord har skett, känns det naturligt att utesluta männen från det offentliga rummet.” Ur ROKS månadsbrev

Ovan ROKS-citat från Rockis månadsbrev är ett typiskt exempel på hur personer som sysslar med kvinnofrågor saknar kompetens och personlig lämplighet att syssla med mansfrågor.

Det kan inte sluta med annat än att de letar sätt att få mansfrågor att handla om att gynna kvinnor.

Mansfrågor är sålunda ett fält som kan hanteras antingen av personer som har en tydligt positiv inställning till män av idag eller av personer som är både konsekventa och neutrala i sakfrågan.

Personligen skulle jag inte bara ifrågasätta genusforskningens lämplighet i Mansfrågor. Med tanke på (den marxistiska) fixeringen vid makt så skulle säga de även missköter flera kvinnofrågor.

Kvinnofrågor är nämligen oftast relationella medan genusforskningen vill omfördela makt.

Mäns normala reaktion på relationella problem är att försöka få kvinnor nöjda. Mäns normala reaktion på maktkonflikter är att hävda sin frihet framför allt annat i världen – Av goda orsaker!***

För en riktig mansfrågeforskare är detta inget konstigt så den enda slutsatsen som kan dras av de ”forskare” som hävdar det bara är att träna bort på dagis är att de antingen är helt inkompetenta på ämnet…

Eller så säger de precis vad som helst bara det ger dem ursäkter att omfördela makt.

Det spelar ingen roll vilket av alternativen vi väljer. Vare sig förtrycksforskare under genusetiketten luras eller är okunniga så kvarstår faktum de är helt olämpliga för att lösa mansproblem (mansfrågor).

Genusforskningens syfte gällande män är att hitta den magiska fras som gör män mer fogliga och då ingen sådan fras existerar slutar det vanligen med okritiskt stöd för statlig tvångsmakt i mängder.

Detta innebär genusforskare tar statsmaktens sida mot arbetare och hamnar i en trovärdighetskris.

Genus är inte vänster för arbetare mot makten. Genus är inte kvinnofrågor för relationer och Genus är heller inte mansfrågor för frihet. Genus är mest för kulturelitens känsla av överlägsenhet.

Pelle Billing besvarar de Fyra Genusvetarnas Svd-artikel med konstaterandet att det behövs en mycket bredare forskning om mansfrågor än den som genusforskare vill ägna sig åt.

Här på bloggen konstateras Pelles bok Jämställdhetsbluffen är en perfekt introduktion. Läs även Kristian Stålnes recension som gör liknelser till den kopernikanska revolutionen.

fortsättning följer…

** Genusfältets manshat döljs bakom idén om könet som social konstruktion där genusforskare gillar män, inte för hurdana de är idag utan för hur de tror män kunde bli med rätt fostran.

*** Kvinnors evolutionära orsak att försöka ändra män är att testa mannens styrka. Om mannen gav med sig fanns stor risk kvinnan tappade intresset.


Mansfrågor och Genusforskning är inte samma sak – Del 1 Male Studies

oktober 2, 2012
24 kommentarer

Mansfrågor skall inte bedömas av personer som betraktar det manliga könet som ett problem.

Nyligen utlyste regeringen en utredning om mansfrågor ledd av journalisten PM Nilsson. Som Marika Formgren påpekar i Smålandsposten var detta ett helt intetsägande val av utredare.

”Om regeringen hade valt statsvetaren Bo Rothstein, som har varit kritisk mot statsfeminismen, eller genusvetaren Ingemar Gens, som vill avskaffa fri lek i förskolan för att barnen leker könsrollsstereotypt, hade det sänt tydliga signaler. PM Nilsson framstår mer som hemliga lådan.”

Nu visar det sig att även fyra genusforskare dragit den slutsatsen. På SvD-opinion kritiserar de regeringens initiativ och menar det är ”Fel utgångsläge att män inte har utretts”

Under etableringen av det akademiska fältet mansfrågor i USA kunde samma sorts beteenden ses.

Genusforskare tycks vara en av de mest arroganta yrkesgrupper som existerar. Inte nog med att man i Sverige kallar sig vetenskap trots att fältet i praktiken är en utväxt av amerikanska Womens studies.

 ”Som forskare om män och maskuliniteter välkomnar vi detta initiativ.”

Nu inbillar man sig också att man kan företräda Mansfrågor samtidigt som man är negativ till det manliga könet. Bara att inrätta en underavdelning till genus och kalla det ”Maskulinitetsforskning”?

”Våra genomgångar visar tydligt att maskulinitetsforskning är ett starkt och etablerat fält inom svensk genusforskning.”

Den enkla sanningen är att Mansfrågor och Maskulinitetsforskning är två helt olika fält.

Fältet Mansfrågor (Male Studies) existerar redan. The Foundation for Male Studies grundades 2010 av Dr. Edward M. Stephens och fältet presenterades med ett symposium på Wagner College samma år.

”Leading scholars concerned about today’s men and boys recently convened at Wagner College on Staten Island to plan for a new academic discipline at the university level: Male Studies.”

Vidare så skapades en ny internationell akademisk tidskrift: New Male Studies, som publiceras hos AIMHS (Australian Institute of Male Health and Studies). Under 2012 har tre nummer givits ut.

Representanter för Male Studies är starkt kritiska till det sätt Maskulinitetsforskning / Mansforskning utövas.

Lionel Tiger, Charles Darwin-professor i Antropologi som redan 1969 skrev boken ”Men in groups” om Male Bonding påpekar det absurda med att feministiska kvinnoforskare kallar sig mansforskare.

”According to Professor Tiger, the trouble with men’s studies is that it’s “a wholly owned branch of women’s studies.”

Mansfrågor företräds vidare av mer objektiva personer som Roy Baumeister, professor i socialpsykologi medan Maskulinitetsforskning företräds av uttalat manskritiska feminister som R. W. Connell.

R. W. Connels syn på manlighet sammanfattas bäst med det könsbyte till kvinna som han genomgått.

Det biologiska könet var alltså så ”oviktigt” att den ledande företrädaren för mansforskning inte stod ut med att leva som man. Dessa människor lever uppenbarligen inte det minsta som de lär.

Nu är de maskulinitetskritiska genusforskarna oroliga för deras monopol på att utmåla mäns beteenden som förklaring på alla problem i världen (inklusive mäns egna) hotas av riktig vetenskap.

Först krossades deras informations-monopol av internet, nu krossas deras forskningsmonopol.

Cirkusen vi nu ser i Sverige är inget nytt. Även i USA såg vi genusforskare kalla 30 år av angrepp på det manliga könet ”mansforskning” och hävda disciplinen Mansfrågor inte behövs.

”ultimately the differences have to do with radically different notions of what it means to be a man in the first place.”

Eller rättare sagt, företrädare av mansfrågor anser att vara man betyder något alls förutom problem. Den variant av feminism som mansforskare företräder kan sammanfattas med följande tweet:

Och därmed borde jag inte behöva påpeka genusforskning har noll trovärdighet hos mansgrupper!

Fortsättning följer. I andra delen skall vi titta närmare på manshatet som maskulinitetsforskare underblåser genom att lova dyrt och heligt att män går att ”rätta till”

Jag har även en överraskning planerad

Aktivarum: Male Studies får kritik från feministiska mansforskare

Aktivarum: Recension, Jämställdhetsbluffen – Introduktion till Mansfrågor

Genusnytt: Glädjande och oroande regeringsinitiativ

Pelle Billing: Glädjande se PM Nilsson diskutera mansfrågor

 


Hur organiseras en Rättviserörelse för Mansfrågor i Sverige? – Del 2

maj 18, 2012
14 kommentarer

Andra inlägget som kommenterar det arbete som redan skett med mansfrågor utanför Sverige.

I det första inlägget presenterade jag ett par ofta använda begrepp (MRM och MRA). På hemsidan A Voice for Men så har John The Other summerat vad MRM står för och några myter som sprids. Korrekt är:

”The Men’s Rights Movement (MRM) is a grass roots, unfunded and loosely associated collection of human rights advocates focused on opposing the marginalization and vilification of men and boys in Western society.”

Listan på myter berör anklagelser om 1) Kvinnoförakt 2) Kvinna-kök och 3) Våldsamheter. Som John The Other påpekar på AVfM finns det en mängd argument som visar alla tre är lika ogrundade som absurda.

Den fjärde och kanske vanligaste anklagelsen togs dock inte upp så vad sägs om 4) Antifeminism?

Är MRA inte bara ett finare namn för Antifeminist? Det beror helt och hållet på vilka feminister man menar. Här kan vi se paralleller till hur Hannah Lemoine nyligen bloggade att hon slutar kalla sig feminist.

Hon är trött på meta-debatten om vad feminist betyder som stjäl tiden. Det är ganska precis av samma orsak som jag definierar och använder uttryck som ”statsfeminist” och ”mediefeminist”

”Det finns de som hävdar att det finns lika många olika sorters feminismer som det finns feminister, och med den utgångspunkten är det ju fullkomligt värdelöst att hålla fast vid en etikett som ändå bara ger alla människor som läser en vitt skilda men lika förutfattade meningar om vad en tycker och vad en tänker.”

Denna poäng försökte jag nyligen göra i en diskussion gällande utökad betydelse av ordet ”Gender”

Gender (Genus) började en gång användas som beskrivning på så kallade könsroller. Vilket på enkel svenska betyder något i stil med: ”Socialt motiverade frivilliga könsspecifika beteenden”

Jag fick berättat att forskarna nu även inkluderar biologiska könet (sex) i begreppet gender. Sålunda när forskare pratar om ”gender” (genus) blir det inte längre möjligt att utan kontext veta vad de pratar om.

På samma sätt har ordet ”feminist” upphört att beskriva saker utan åtföljande kontext.

Samma sak gäller ordet ”jämställdhet” som också fått flera betydelser och inte längre kan användas utan förtydligande vilken variant som åsyftas för stunden. Menas formell (de jure) eller reell (de facto)? Regeringsformen ur ett könsperspektiv.

Dessa utökade definitioner har effekten att kommunikation mellan människor försämras då de skapar behovet att ständigt förhandla om betydelsen. Allt blir beroende av kontext (sammanhang)

Vill man sålunda inte leva i en evighetslång förhandling är enda vägen att hoppa av Ekorrhjulet.

Dvs antingen inte använda ordet ifråga eller enbart använda det i ett tydligt definierat sammanhang (som inte är öppet för tolkning) vilket skapar ”Certainess” i en miljö där högsta idealet idag tycks vara ”Uncertainess”.

Att försätta en människa i ett konstant tillstånd av osäkerhet kallas manipulativt ledarskap. Människor osäkra på sig själva är helt enkelt lättare att styra utan att man själv behöver vara duktig på sitt område.

Så för att avsluta den fjärde punkten: MRA kan inte definieras som antifeminism.

MRA handlar om att inkludera män i begreppet mänskliga rättigheter. Som en växande mängd empirisk bevisning avslöjar så hittar personer som skall värna om dessa ständigt sätt att exkludera en grupp.

MRM: ”Men and women who believe, based on a growing body of evidence that the human rights of males are being systematically removed by activists, lobbyists, politicians and academicians who cling to a misguided and wrongheaded belief that masculinity is fundamentally violent or harmful.”

En bekräftelse på detta är etablerandet av nya forskningsfältet Male Studies där en av profilerna: Antropologen Lionel Tiger påpekar det absurda i att ha extra hjälp åt kvinnor inom akademia.

Kvinnor har nämligen dominerat studieplatser och examina där i flera decennier.

Avslutningvis ett förtydligande för den som förvirras av de bägge vanligast förekommande begreppen.

MRM = Men´s Rights Movement dvs Rörelsen

MRA = Men´s Rights Advocate dvs Personerna ”advocating”

Pelle Billing bloggar om svårigheten att sätta sig in i andra könets perspektiv, här hittar ni min kommentar.


Male Studies – Lionel Tiger om Reproduktiva Strategier och Absurd Universitetsfeminism

april 6, 2012
14 kommentarer

Ett videoklipp relevant för sändningarna från den andra årliga konferensen för Male Studies i New York.

Vår diskussion om Male studies fortsätter med videoklipp från ideaCity10 av Lionel Tiger, Charles Darwin-professor i Antropologi och författare av flera böcker. Bland annat ”The Decline of Males” som stöds av en massiv mängd statistik som visar nedgången började tidigare än många trodde.

Denna föreläsning handlar huvudsakligen om reproduktiva strategier (sex och dating). Insikten att dessa är viktiga för människans utveckling tog han upp första gången 1969 i ”Men in groups” som hanterade ”Male Bonding” vilket New York Times recensent gav rubriken:

”The Starkling (Disturbing) Rediscovery of the Obvious”  

Vad Lionel Tiger nu anser är uppenbart är att de måste sluta med feminismen på universiteten på en gång.

Kritiken mot manlighet i högre utbildning grundar han på ett resonemang han kallar ”The male original sin” Han anser de även måste även sluta försöka förvandla pojkar till flickor. En av de metoder som detta sker idag är med hjälp av drogen Ritalin. 90% av alla offer för den drogen är pojkar.

Lionel Tiger summerar hur äktenskap hände förr i tiden ”shotgun-marriage” och berättar hur 40% av barnen i västvärlden idag föds av ogifta kvinnor. Betyder detta att kvinnorna är oberoende? Nej Lionel Tiger berättar senare i föreläsningen vi gått från monogami till vad han kallar byrågami: Mother, her child and an official.

De av er som läste kommentarerna i förra inlägget vet att jag redan påpekat detta nya beroende hos kvinnor.

Vidare så konstaterar han det absurda i hur universitetens kurser är upplagda. På Universitetet i Toronto så fanns det 40 anställda som sysslade med ”Womens studies” 2 anställda som sysslade med ”Mens studies” och bägge studerade enbart homosexuella queer-män. Faculty studying normal guys: Inga.

Han kallar förfarandet neglegent och liknar det med att forska på däck men endast på dem som sitter på högra sidan. Han förespråkar ett Embargo på Womens studies. Det finns ingen orsak för dessa institutioner att växa menar han, eftersom universiteten redan är kraftigt kvinnodominerade.

Det viktigaste argumentet är dock att det system som stöttar dessa institutioner är destruktivt mot pojkar.

”The industry that supports them is short-changing half the tax-paying population – The boys!”

Vidare är de styrda av byråkrat-statistiska-advokater som letar med ljus och lykta efter minsta lilla statistisk avvikelse att förstora upp, beskriva som ett kvinnoproblem och göra till huvudberättelsen. Exempelvis att det saknas kvinnor som är ingenjörer eller ännu mer smala ”problem” typ

”Shortfall of young female welders in the workforce.”

Han berättar även om hur föräldrar helst vill ha döttrar eftersom det ökar chansen för egna barnbarn. Martin Daly & Margo Wilson gjorde en simpel studie på BB som konstaterade hur mammans familj hanterar ”Paternity Certainty” genom att vid födsel av en son försäkra pappan om att denne är pappan.

”Ohhh! He looks just like you”

Lionel Tiger kommenterar ”What an insult!”

Han avslutar med att konstatera att de som vill förstå sig på vad som händer män måste förstå grundläggande biologi.

Vad som däremot inte behövs är mer ideologi!

På tal om ”rediscovery” så uppmärksammar Pelle Billing en debattartikel där vi återupptäcker Anna Ekelund. Vad menar jag med att vi återupptäcker henne? Jo för länge sedan när feministkritiker var sällsynta och kvinnliga feministkritiker ännu mer sällsynta in a media not far far away…

Glöm inte att videoklippen från konferensen i New York 2011 finns på Foundation for Male Studies hemsida där finns även en pdf med utskrifter av allt som sades.


Den andra årliga konferensen för Male Studies – 6 April 2011 på NY Center of Medicine

april 5, 2012
37 kommentarer

The Male Studies Foundation anordnade den 6:e April den andra årliga konferensen för forskningsfältet Male Studies. 

Låt mig först upplysa nya läsare om att Male Studies inte är samma sak som Men´s studies (Som också kallas masculinity studies.) Male Studies är ett helt nytt forskningsfält som grundades på Wagner College 2010 och höll sin andra årliga konferens på NY Center of Medicine den 6 April 2011.

Bland de inbjudna talarna fanns bland annat Michael Gilbert, författare av boken ”The disposable male – Sex, Love and Money – The World Through Darwins Eyes” Gilbert beskriver alltså mäns plats i världen ur ett evolutionsteoretiskt perspektiv.

Konferenserna för Male Studies filmas och filmerna läggs ut på stiftelsens hemsida via Vimeo.

The Foundation for Male Studies länkar till filmerna från den första konferensen (ett symposium) och den andra årliga konferensen på temat Looking for solutions. Vidare så har man även grundat den internationella akademiska tidskriften New Male Studies vars första nummer går att ladda ner från hemsidan.

Nu är det upp till läsarna att sprida informationen om denna historiska händelse. För Male Studies-konferensen ÄR en historiskt viktig händelse. Eran av feministiska antaganden om makt är på väg att ta slut. Med de siffror som Male Studies presenterar är diskussionen om mäns överläge enbart löjlig.

Det finns Womens center på Universitetens Campus i USA trots att kvinnor nådde mäns nivå redan 1981.

Varför fortsatte politikerna år efter år att lägga pengar på kvinnor som redan var jämställda? Svar för att det säljer! Det säljer att svartmåla män. Det säljer att öka antalet kvinnor från 70% till 80% och kalla det jämställdhet. Chauvinister vill beskydda kvinnor, Radikalfeminister vill trycka ner män.

Här får vi den absurda paradoxen att den moderna feminismen säljer sig som en sociologisk utveckling men i själva verket förespråkar en ordning i västvärlden som kan sammanfattas ”Back to the primitive” De biologiska drifterna får friare spelrum och som konsekvens får vi åter alfahannar med harem.

Män är antingen alfahannar med harem eller betahannar utan ambitioner eller incitament att anstränga sig.

Average Joe är ”Below average” medan en minoritet män är skyhögt över både män och kvinnor. Feministrörelsen vill inte att kvinnor skall vara jämlika män. Feministrörelsen vill att kvinnor skall vara jämlika männen det går bäst för på toppen ”the apex” Därav begreppet Apex Fallacy.

Pelle Billing påpekar kvinnorna som kritiserar feminismen börjar bli många.

Uppdatering: Inlägget redigerat, blandade ihop datumen, detta inlägg rör alltså inte den kommande konferensen i år utan den som gick av stapeln förra året.


Maria Sveland kallar mansfrågor högerextremism – Pelle Billing undrar vilken del av hans arbete hon menar

februari 15, 2012
119 kommentarer

Så är det dags för ytterligare diskussion om Maria Svelands politiska depression.

Här hittar ni först och främst de tidigare inläggen om Svelands DN-artikel från förra veckan. Höger-extremister bakom varje buske (Del 1, Sveland) och Sveland delar det politiska landskapet (Del 2, Pär Ström). Idag får vi Del 3 då Pelle Billings svar finns på DN-kultur.

”Exakt vad som stör henne med mina tankar om jämställdhet framkommer inte, så låt oss undersöka det närmare.”

Själv har jag en väldigt bra bild av vad som stör Maria Sveland och hennes PD-fanclub men det är ju inte alla som har det, dessutom är det nyttigt att kontrollera hur bra den bild jag har stämmer med verkligheten. Sålunda skriver jag detta inlägg även åt mig själv. Pelle Billing bloggar här om ämnet.

”En av grundbultarna i mitt jämställdhetsarbete är att kvinnor och män ska ha lika rättigheter och skyldigheter i alla lägen. Vi ska vara lika inför lagen helt enkelt.”

Javisst! Och ifall det är en nyhet för någon så är detta något som Maria Sveland & Co (de politiskt deprimerade) inte vill. Det är inte en åsikt, det är fakta som jag kan redovisa om det behövs.

”En annan viktig princip är att diskriminering aldrig ska accepteras. Oberoende av kön, sexualitet, etnicitet, religion, etcetera så ska vi inte missgynnas på arbetsmarknaden eller i samhället som helhet.”

Om vi är lika inför lagen så kan givetvis diskriminering aldrig accepteras. Detta gäller alla individer.

Som jag dock påpekat vill Maria Sveland & Co inte alls att vi skall vara lika för lagen.

”Kan det vara någon av dessa principer som Sveland ogillar?Troligtvis inte, då de åtnjuter ett brett stöd i dagens Sverige.”

Här behagar Pelle Billing vara optimist. Det finns ett massivt motstånd mot principen likhet inför lagen hos stora delar av Sveriges s.k. talande eliter. Poängen är att det hos dessa elitmänniskor anses onödigt att informera övriga befolkningen om denna sak. De anses nämligen inte veta sitt eget bästa.

Lösningen eliterna ser är att lobba för en omskrivning av Sveriges grundlagar så att definitioner istället kan läggas utanför Sverige framför allt på FN som redan betraktar jämställdhet enligt den definition som bara eliterna kommit överrens om men som befolkningen hade noll talan över.

”Inte heller tror jag att Sveland störs av att jag låtit flera kloka feminister gästblogga hos mig, för att möjliggöra ett brett samtal om jämställdhet.”

Gissningsvis så anses inte heller gästbloggarna veta sitt eget bästa. Strukturer…

”Den första av mina idéer som kan vara kontroversiell i Svelands värld är att jag står upp för varje individs rätt att få leva som han eller hon vill, inom lagens råmärken.”

Som jag förklarade tidigare är PK-avsikten att skriva om grundlagarna så Pelle Billings ideer om att leva som han/hon vill inom lagens råmärken är knappast en av de för Sveland mer problematiska åsikterna. Det är snarare Pelle Billings ideer om hur lagen skall tolkas hon har problem med.

”I dagens politiska feminism är det däremot kontroversiellt att något annat än 50/50-fördelning av könen ska accepteras vare sig i hemmet eller på arbetsplatsen. Således skam- och skuldbeläggs vanliga människor för hur de väljer att inordna sin vardag.”

Faktum är att i dagens samhällsklimat är påståendet att vanliga människor väljer att inordna sin vardag, i sig ett kontroversiellt påstående. Att däremot helt utan bevis hävda saker väljs av samhället, av kulturen, av strukturer, av patriarkatet, av reklambranschen sådana påståenden är helt okontroversiella.

Hävda att det inte är folks eget fel och de står på kö för att hylla dig som progressiv tänkare. 

I tidigare inlägg om Jean Kilbournes föreläsning påpekade jag att dessa obevisade påståenden kommer från den så kallade ”Standardiserade Socialvetenskapen” (SSSM) och förklarade vilka grupper som har intresse i att folk fortsätter att upprepa dess obevisade bluffpåståenden samt varför.

”Den andra av mina idéer som möjligen kan störa Sveland är att jag vill se en breddning av svensk jämställdhetspolitik.”

Även detta är i förlängningen bara en effekt av att Sveland och hennes fanclub inte vill ha likhet inför lagen. Givetvis vill de inte bredda svensk jämställdhetspolitik att omfatta män då all deras makt i frågan bygger på att männen är fienden och jämställdhetspolitik är att skydda kvinnorna från männen.

Kort sagt så bygger hela deras ide om vad jämställdhet är för någonting på onda män och goda fina staten som stoppar dem.

I detta sammanhang är det högintressant med Trollans bägge inlägg: Vad är det för samhälle vi har? (om hur polisen dvs staten agerat i samband med Hockeymatcher) och Tankar kring polisens arbete som beskriver polisens sätt att bedöma om ett mål skall läggas ner eller inte.

”Jag funderar för mig själv vad som är bäst, att tro på patriarkiska strukturer i samhället – eller att tro att polisen är lata och inkompetenta?” Trollan svarar Ester Pharasyn

Åter till Pelle Billings DN-artikel.

”Jag stödjer till fullo att vi i dag arbetar med viktiga kvinnofrågor, vare sig det handlar om våld i nära relationer, snedvridna utseendeideal eller kvinnors hälsa.”

Frågan är inte om vi arbetar med kvinnofrågor, eller om vi arbetar med mansfrågor, eller om vi arbetar med våld i nära relationer, eller utseendeideal, eller kvinnors hälsa. Frågan är vilka resultat som sätts upp för arbetet och vilka metoder som används för att uppnå de resultaten.

Stora delar av vad som idag exempelvis används när man ”arbetar” med våld i nära relationer är ärligt rena tramset!

Det är samma gamla socialvetenskapliga standardmodell där man vill åka och informera och ändra folks attityder. Dvs man vill bara använda våldsdåd som ursäkt för att banna folks värdegrund. Någonting som aldrig bevisats ha ett enda dugg med saken att göra!

Sålunda när Pelle Billing vill lyfta på locket även för mansfrågor….

”Samtidigt ser jag att vi glömt bort mansfrågorna, och där kan behöva lyfta på locket och undersöka vad som finns.”

…så är problemet inte att det är män han vill hjälpa. Faktum är att många av de personer som idag arbetar feministiskt med kvinnofrågor inte gör ett dugg för kvinnor! Inte ett dugg! Deras jobb är snarare att utnyttja kvinnor som ursäkt för att sprida den socialvetenskapliga standardteorin.

Som jag påpekat i tidigare inlägg om Male Studies. Det finns ett fält för Gender studies.

Men det finns inga female studies! Detta mer än något annat ser jag som orsaken till motståndet mot skapandet av male studies. Det handlar inte om att man skall fokusera på män. Det handlar om att man inte kommer att vara bundna av de ideologiska (politiska) SSSM-tramsteorierna.

Om det skapas ett framgångsrikt ”Male Studies” och de sedan bygger en vetenskapligt studerar det manliga könet utifrån objektiva kriterier. Hur lång tid dröjer det innan även kvinnor vill ha ett fält som studerar kvinnors villkor vetenskapligt istället för att följa bluffteorier från SSSM?

”Själv känner jag mig trygg i att dessa idéer, som jag kallar Jämställdhet 2.0, är jämställdhetens framtid. Människor vill ha stöd från samhället, men inte dekret om hur de ska inordna sin vardag.”

Visst är det som Pelle Billing säger. Problemet är ju bristen på mångfald.

Människor som bara får ett och samma stöd från samtliga politiska partier, från nästan alla massmedier och från praktiskt taget alla akademiker hur skall de kunna välja vilket stöd som funkar bäst för dem när bara en sorts stöd erbjuds.

Vi är en mer och mer individualiserad kultur med en politikerklass som har lösningar anpassade för ett kollektivt landskap som helt enkelt inte existerar annat än i deras egna fantasier. Ljuset i tunneln är internet, ingen som besöker internet kan undgå att inse hur individuella vi skulle vara om vi fick vara det!

Detta är inte slutet på serien, vi har inte kommenterat Svelands ideologiska guru Magnus Linton ännu.

För er som vill hjälpa Aktivarum växa här kommer tre förslag. (maila gärna egna tips)

1. Möjligheten finns att ge donationer. De bekostar främst arbetstid och nya böcker att skriva om.

2. Ni kan skriva en kort kommentar om ni har för avsikt att skaffa kommande Aktivarumboken ONE.

3. Ni kan hjälpa till genom att skapa en blogg (om ni inte redan har en) och länka till Aktivarum-artiklar.


Den nya Vetenskapen för Mansfrågor Del 2 – Reaktioner från Politiska Vänstern

februari 5, 2012
15 kommentarer

Här fortsätter jag att skriva om den nya akademiska disciplinen Male Studies.

Här hittas Mansfrågor Del 1. Förra inlägget visade hur kritiken från gender studies såg ut. Den här gången skall vi titta på kritik från den politiska vänstern i form av Joy Grays text i The Daily Kos.

Redan i inledningen slår hon fast att -studies är till för förtryckta minoriteter. Enligt vilken logik hon menar kvinnor – en majoritet av landets röstberättigade befolkning – skall räknas som minoritet förklarar hon inte.

”Up is down, black is white, and men are the world’s most oppressed minority.”

Budskapet är att om du inte tillhör en minoritet äger du ej tillträde till de akademiska fälten.

Låt mig kommentera detta: För det första är kvinnor inte mer minoritet än  män så hur förklaras Women´s studies? För det andra så är det uppenbart denna regel beslutats av just personer med makt som utövar förtryck.

Det är inte männen som har makten. Det är bevisligen människorna som bestämmer denna sorts regler som har makten. Forna tiders rebeller vill äta upp kakan (ha makt) och ha den kvar (bete sig som rebeller)

”That’s why a group of brave souls have decided it’s long past time for a new academic program to confront this oppression head on: Male Studies.” (länk till Forbes)

Här ser vi strategin ”upprepning”. Åter slår hon fast att akademin bara är för de förtryckta.

Att akademiskt arbete skulle handla om något annat än att slåss mot ”förtryck” är i hennes värld otänkbart. Här skall vi minsann inte ha någon positivistisk bevisbörda inte, sånt är för ”töntar” som i nedan exempel.

Kulturvetaren Peter Ahonen anklagade män som inte håller med om hans teorier för patologiska besvär. När han upprepade sin attack mot privilegieförnekare krävde jag bevis. Resultat ovan, hela Twitterflödet hittas längst ner.

PK-folk struntar helt enkelt i att bevisa saker. Här kan vi återkoppla till tidigare inlägg.

Nämligen texterna om 60s Culture Wars och hur Manliga feminister ofta beter sig svinaktigt där ”rätt sida” i kampen blir deras alibi. Vi återgår till huvudämnet. Lionel Tiger motiverar Male Studies i Forbes-artikeln.

“It’s not men’s studies as contrasted with women’s studies. It’s a study of males without all the ideology and self-righteousness of feminists about turning over patriarchy.”

Som svar på detta hävdar Joy Gray i Daily Kos att det redan finns en akademisk disciplin som studerar könsroller och maskulinitet, Men´s studies från 1970. Här följer först svaret från Male Studies, därefter tar vi upp hur Joy tolkade det.

”The supporters of the new discipline believe that existing programs are biased toward feminist ideology and critique masculinity rather than study it. ”

Ovan är alltså hur Forbes skribent Jenna Goudreau summerade argumentationen. Läs nu hur uttalandet Tolkades av Joy Gray på The Daily Kos.

”And that’s the problem for the sanctimonious male studies set. The already existing men’s studies programs do not critique the irritating, self-righteous almighty feminists.”

Här ser ni varför man som jämställdist måste citera ordagrant hela tiden. Vad hon säger är inte i närheten av sanningen. Lionel Tiger sade att de skulle ha ett program som inte gick ut på att feminister kritiserade män.

Joy Gray däremot hävdar att programmet skulle gå ut på att kritisera feminister. Att inte smutskasta män är alltså kritik – av dem som anser det är så man absolut skall göra! Endast en metod tillåten, kan det bli mer vrickat?

Än värre blir det när hon kommenterar svaret från Male Studies-grundaren Miles Groth.

”The male studies program initiative and a degree in the discipline as proposed would give serious attention for the first time to the unique experience and history of human beings who are male.”

Så här lyder hennes statusblinda invändning (apex fallacy).

”Yes, because our entire educational system has, for too long, ignored the contributions of men to history, art, literature, politics, economics, and science.”

Det här sättet att resonera känner jag igen från mitt första inlägg om Male Studies. Så här började artikeln från New York Times.

”IF you are a college graduate of a certain age, you probably remember that there used to be an all-purpose discipline that studied men and their behavior. It was called history. There was also a subject, called literature, that studied what men wrote. And art examined the pictures men painted.”

Det här är nonsens. Historia et.al studerar inte mäns generella situation, historia studerar selekterade män. Vad Joy Gray förespråkar är likvärdigt idiotiskt med att skriva om Obama och kalla det ”studies of black people”

Idiotierna tar inte slut där, hon går raskt vidare till att avfärda idén om skolans ”Boy crisis”.

Hon motiverar detta med en artikel från Washington Post. Problemet är att texten hon hänvisar till är korkad bortom all förståelse. Skribenten Jay Mathews verkar ha förlorat förståndet.

”The real story is not bad news about boys doing worse,” the report says, ”it’s good news about girls doing better.”

Alltså – Det går inte sämre för pojkar – Det går bättre för flickor –  Yee! Goda nyheter!

Behöver jag förklara varför detta är ett urkorkat påstående så kan jag göra det men jag hoppas ni läsare inser felet med Jay Mathews påstående på egen hand. Åter till Daily Kos:

”To the male studies set, it’s a zero sum game. Women’s success means men’s failure. And that success rightfully belongs to men.”

Vilket är precis hur Women´s studies (Gender Studies) ser på större delen av människans historia.

”Some defenders of male studies argue that it’s only fair. If women get their own area of study, shouldn’t men? Isn’t that equality? The short answer? No.

Vågar vi gissa att hon kommer att motivera detta med en syn på människans historia som ett nollsummespel där kvinnor inte hade lika mycket som män?

”Women’s studies emerged out of a need to give visibility and acknowledgment to the half of the population that had been left out of everything, including academia.”

Låt mig förklara för människor som inte förstått Apex Fallacy än: Alla män har heller inte fått högre utbildning! Högre utbildning för en större mängd människor är en modern ide, färre personer (totalt) gick på universitet FÖRR!

Det är alltå större andel kvinnor som fått högre utbildning idag än det var män som det förut.

De flesta män fick inte ordentlig utbildning förr i tiden. De flesta män får inte ordentlig utbildning idag heller. Kvinnor har helt enkelt varit främsta förmånstagarna av det system där fler individer skulle få chansen!

Ett system som nu har nått så långt i sitt manshat att en person som försöker inbilla mig han begriper ekonomi berättar forskning visar det inte är tävlan i sig som kvinnor ogillar utan konkurrens om vinsten.

”Resultatet var tydligt. Utan någon form av påverkan var antalet kvinnor som ville tävla bara hälften så stort som antalet män. Med tre av de fyra kvoteringsmetoderna visade kvinnorna betydligt högre större vilja att delta. Effekten var särskilt stor när kvinnorna var starkt gynnade.

Tävlan: försöka göra något bättre än andra personer. Såvitt jag kan bedöma är vad forskarna beskriver överhuvudtaget ingen ”tävlan” utan en situation där vissa inte behöver vara bättre för att domarna är partiska med effekten att tävlingsmomentet försvinner.

Läs även Pelle Billings inlägg om hur människovärdigt jämställdhetsarbete 

Nedanför denna punkt hittas ovan nämnda Twitterflöde. (mer…)


Den nya Vetenskapen för Mansfrågor Del 1 – Kritik från Feministiska Mansforskare

februari 2, 2012
35 kommentarer

Här skriver jag om reaktionerna på den nya akademiska disciplinen Male Studies.

Tidigare bloggade jag om New Male Studies, den första akademiska tidskrift som tar upp mansfrågor utan att forskningen är kritisk mot den grupp vars villkor forskningen handlar om. Pelle Billing bloggade också om den..

New York Timesskribenten Charles McGrath skrev redan i Januari förra året en längre artikel om den nya disciplinen Males studies (Mansfrågor) och hur den förhåller sig till redan existerande Mens studies (Kritisk mansforskning)

Det kan inte ha varit en lätt uppgift. Många var öppet fientliga till den nya disciplinen Male Studies.

McGrath löste problemet genom att ta med bägge sidorna i artikeln men i övrigt förhålla sig neutral. Han konstaterar ”Men´s studies” uppkom via ”Women´s studies” och bla har producerat tänkare som sociologen Michael Kimmel.

”The academic turf devoted to sex and gender these days is so crowded, in fact, that the prospect of a newcomer, a discipline called male studies, has generated a minor controversy.”

Male Studies huvudsakliga upphovsman är psykiatrikern Dr Edward M. Stephens som grundat the Foundation for Male Studies. Vid ett symposium på Wagner College fanns bland deltagarna antropologen Lionel Tiger och religionsforskaren Paul Nathanson.

Främsta motståndare till den nya disciplinen är American Men´s Studies Association (AMSA).

AMSA:s ordförande sociologen Robert Heasley har som främsta invändning mot Male Studies anklagat dem för:

“inventing something that I think already exists.”

Historikern Rocco Capraro, som var en av deltagarna på Wagner College, hade en liknande invändning.

”Men’s studies had been around for 30 years, he pointed out, and was “an emerging interdisciplinary field concerned with men’s identity and experience in the present, over time, across space.”

McGrath konstaterar dock att det finns orsaker att ta de invändningarna med en nypa salt.

”His definition was sufficiently vague, in other words, that it seemed to cover just about everything male-related, and he suggested that the differences between men’s studies and male studies were mostly ones of emphasis”

Han köper inte alls det resonemanget utan konstaterar det finns belägg att hävda reella skillnader.

Exempelvis så beskrivs Male Studies som ett självständigt fält medan Men´s studies är att betrakta som underordnat vad man tycker inom Women´s studies.

Actually, the differences are a good deal deeper than that. One argument that male studies advocates make is that men’s studies has essentially been co-opted. According to Professor Tiger, the trouble with men’s studies is that it’s “a wholly owned branch of women’s studies.”

Vidare finns en tydlig politisk dimension där såväl Men´s studies som Women´s studies har en vänstervridning.

”There is also a political dimension to the split. “I’d like to get away from this terminology but it’s true,” Professor Heasley said in a recent interview. “It’s left wing/right wing.”

Avslutningsvis så är Men´s studies dominerat av Sociokulturella förklaringar där man tror könsroller är fullt möjliga att ändra.

”The people in men’s studies, like those in women’s studies, take a mostly sociological perspective and believe that masculinity is essentially a cultural construct and that gender differences in general are fluid and variable.”

Medan vi hos Male Studies hittar en högre grad av Essentialism där man tar hänsyn även till biologin dvs evolutionära förklaringar.

”The male studies people, on the other had, are what their critics call “essentialists” and believe that male behavior is in large part biologically determined. Men think and act differently from how women think and act because that’s how evolution shaped them.”

Avslutningvis konstaterar New York Times-skribenten precis samma sak som jag brukar poängtera.

Deras förklaringar och lösningar må skilja sig men de är överrens om själva situationen.

”the biology vs. culture argument has been going on for years, and the male studies movement is less an expansion of that debate than a response to a specific crisis, the nature of which both sides agree on: academically at least, young men are in trouble.”

En till huvudperson vid skapandet av Male Studies är Psykologen Miles Groth, numera ansvarig utgivare av ”New Male Studies”.

”Miles Groth, who teaches psychology at Wagner College and was host of the conference there last spring, says that what he hears all the time from male undergraduates on his campus is “I just don’t feel welcome here.”

Miles Groth har lyckats etablera ett ”Men´s center” på Wagner, en liten skola för ”liberal arts” där bara 36 procent av studenterna är män. På sina kurser tar han upp hur det är tyst om män pga myten om den manliga makten.

“It’s the continuing myth of male power. If I as a man raise these issues I’m just raising that old specter of male power because I want to keep women under control.”

McGrath konstaterar en uppenbart låg grad av Antifeminism i argumenten från Male Studies.

Som exempel på Antifeminism idag tar han istället upp de mer radikala bloggarna i utkanterna av ”Male Studies Movement”

”in Web sites like Paul Elam’s A Voice for Men, is a certain amount of anti-feminist hostility, if not outright misogyny.”

Det håller jag absolut med om. Å andra sidan skulle jag göra samma påpekande som Girlwriteswhat gör i sina videos: MRA-antifeminismen måste jämföras med NAFALT-ursäkterna angående feministers misandry.

Samma miss gjorde fyra nationalekonomer när de kritiserade Pär Ströms forskningsdata.

De fyra ekonomerna hävdade i tidskriften Ekonomisk debatt att Pär Ström inte var bra nog vetenskapligt. Däremot verkade ingen av dem fatta att de även måste bedöma hur bra den kritiserade genusforskningen klarar det kriteriet.

Samma brist i resonemanget hittas hos bloggen En trevlig tjej. Anna riktade kritik mot Pär Ström för hon ansåg Genusnytt inte är en jämställdistisk blogg utan en maskulinistisk. Dessa åsikter blev en självuppfyllande profetia.

Anna tog för givet läsarna inte var jämställdistiska (nog), läsarna blev arga och tog för givet Anna var feminist.

Edit: Detta antagande ger oss en förklaring på eventuell ilska men är ingen ursäkt för dåligt bemötande.

Det slutade med ett inlägg där Anna säger Genusnytts läsare försökte göra henne till feminist. Hon citerar någon som kallade henne fula ord och pratar om kvinnosynen på Genusnytt. Manssynen hos feminister nämner hon inte.

”Då vet vi vad du är för ett patetisk fittslem. OM du inte har något intelligent att komma med så öppna inte käften”

Är detta ett ok sätt att uttrycka sig enligt mig? Absolut inte! Sådant här penslar jag direkt bort. Detta är dock rätt snarlikt hur vissa feminister bemötte först Simon Lundström och sedan Hanna Fridén.

Var Genusnytt mer kvinnofientlig mot Anna än feministerna var mansfientliga mot Simon?

Ingen aning, uppenbart är att Simon bemöttes av mansfientlighet som även drabbade Hanna Fridén när hon kritiserade hatarna. Lika uppenbart är dock att ovan citat mot Anna ÄR kvinnofientligt och förkastligt. Åter till huvudämnet dvs Male Studies.

”Last semester, Professor Groth taught a course on the psychology of men; of 30 students, all but five were women.

“I asked everyone, ‘Why are you taking this course?’ ” he recalled. “The boys didn’t say anything. The girls all said, ‘We want to understand the guys better.’ ”

Kunde någonting vara mer talande för situationen som råder? Killarna sitter tysta i en kurs som handlar om dem. Kan ni föreställa er en kurs i genusvetenskap där kvinnorna sitter tysta?

Här följer en Ordlista som beskriver hur jag definierar de olika begreppen

Ingen måste använda dessa definitioner. Jag skapade nedanstående lista för att det skulle bli enklare för er att följa med i mina texter. Ni får gärna föreslå förbättringar.

Akademiska fält

Male Studies – Forskning om Mansfrågor

Men´s studies – Forskning om Genusfrågor för män (pro-feminism)

Women´s Studies – Forskning om Genusfrågor för kvinnor (pro-feminism)

Female Studies – Forskning om Kvinnofrågor

Övriga begrepp

Feminism – Politisk Lobby för Kvinnor

Men´s Rights Activism – Politisk Lobby för Män

Jämställdism – Politisk Lobby för Män & Kvinnor.

Pickup Arts – Mansrörelse med att vara attraktiv ”dhv” som ideal (Erik Von Markovik)

Raunch Culture – Kvinnorörelse med att vara attraktiv ”hot” som ideal (Ariel Levy)


New Male Studies #01 – Ny Internationell Akademisk Tidskrift för Mansfrågor

januari 16, 2012
25 kommentarer

Pga feministers oförmåga att hålla misandry (manshat) borta från sina forskningsfält har en ny tidskrift skapats.

Den nya tidskriften heter New Male Studies – An International Journal (vilket inte skall förväxlas med fältet Masculinity studies som den är i klar opposition till). På publikationens advisory board hittas i stort sett alla akademiska giganter på mansfrågor samlade.

Vi har bland annat Warren Farrell (Myth of Male Power) Roy Baumeister (Is there anything good about men) Paul Nathanson & Katherine Young (Spreading & Legalizing Misandry).  Sverige är representerat av Pelle Billing. Leder den nya tidningen gör Psykologiprofessorn Miles Groth.

Den inledande texten ”Masculine Indentity in a Toxic Cultural Enviroment” fokuserar på manlig hantering av misandry och är rena dynamiten.

Författarna Paul Nathanson & Catherine Young börjar med att fastställa den hypotes som utgör forskningens utgångspunkt.

”We began our research on men with the following hypothesis, which we invite social scientists to verify or falsify on empirical grounds:

that no person or group can have a healthy identity without being able to make at least one contribution to the larger society, one that is distinctive, necessary and publicly valued.

För oss som läst och skrivit om dessa saker ett bra tag redan är det inte nya saker som tas upp. Det nya är istället att de saker vi länge skrivit om nu slås fast och definieras i en akademisk tidskrift. Det kommer inte att bli lika lätt för etablissemanget att vifta undan dessa frågor nu när de plockas upp på högre nivåer.

”Misandry is hatred toward men. We refer here not to anger but to hatred. Anger is an emotion and transient; hatred is neither. Hatred is a culturally propagated way of thinking.”

Centralt i dessa frågor är misandry, manshat, aversion mot män och saker associerade till män. Observera att jag inte använder begreppet ”misandri” Sverige är ett tvåspråkigt land och det borde enligt mig ge bättre genomslag att använda den internationella (engelska) termen för att beskriva förteelsen.

Misandry har uppenbara kopplingar till rasism, beteenden observerade hos grupper utsatta för rasism kan nu ses hos män.

Författarna tar upp ett tydligt exempel. Den personliga indentiteten där män helt fråntas möjligheten att ha en kollektiv identitet. Detta medan kvinnor har flera varav en räcker för att bli gynnad av statsmakten.

”Any man can feel good about himself as an individual even now, after all, by adopting one of two strategies that prevent him from feeling good about himself as a man.”

”The first requires dissociation from other men as a male feminist”

”The other strategy requires dissociation from society and thus becoming an antisocial threat to it.”

Här ser vi också hur feminismens metod biter sig själv i svansen. Statsfeministisk forskning utgår från kvinnors perspektiv och är sålunda förutsägbart nog besatt vid rädslan för våldshandlingar. Trots att män är den grupp som utsätts oftast för våld så hävdar statsapparaten att kvinnor är särskilt utsatta.

Men genom att frånta män positiv kollektiv identitet så är feministerna själva delaktiga i att skapa våldsamma män. Våldet och liknande destruktiva yttringar blir den kollektiva identitet som man har lämnat åt män efter att ha inbillat sig att mäns nya identitet skulle bli den manliga feministens som kritiserar män.

Vad feminister inte förstått är att ju mer en man tar kvinnors perspektiv ju större tecken på dissociation med andra män är det.

De manliga feministerna kan sålunda aldrig bli de hjältar och förebilder som de utnämner sig själva till. De kan bara bli fiender som försöker bli medlemmar av det kvinnliga kollektivet som belöning för att förstöra det manliga och sålunda öka risken för de våldshandlingar som kvinnorna själva är så rädda för.

Det här vet alla som nyktert skådat massmedia de sista åren. De manliga feministerna flyr från kommentarsfälten, flyr från bloggarna, gömmer sig bakom murar av moderatorer, censur och blir så kritiserade när de yttrar sig att de börjat kalla alla åsikter förutom de egna för ”Näthatet”

fortsätting följer (i takt med läsning)


Manlighetslära och jämställdhet i krig del 2

april 16, 2010
7 kommentarer

Analysen av filmen som handlar om jämställdhet i krig fortsätter med kommentarer av de två sista delarna.

Här hittar ni Manlighetslära och jämställdhet i krig del 1. Nu skall vi se klart på de övriga delarna.

I del två påtalas det absurda i att man år 2004 skapade monument för djur och kvinnor som deltog i världskrigen. Detta eftersom de förminskar mäns uppoffring. En ”territorial army advert” ger kvinnor en stor roll i striderna trots den obestridliga statistiken. Medialögnen är här helt uppenbar då ingen kan delta i stridssituationer utan att i hög grad dödas.

Evolutionspsykologen Oliver Curry vid London School of Economics påtalar dessutom att med en liten minoritet kvinnor i stridande förband ökar riskerna för de manliga soldaterna. Dvs kvinnorna är inte där för att vara till hjälp för de är helt enkelt inte till någon hjälp.

En tidningsartikel proklamerar stolt ”Girl Power” med en bild av tre uniformerade kvinnliga soldater. Budskapet från mediaeliten är att de minsann gör ett bra jobb.

Detta är sant, de kvinnliga soldaterna gör ett bra jobb, poängen är att de inte har ett lika svårt jobb som de manliga soldaterna att göra. Det finns ingen jämställdhet där. Männen kommer inte hem i kistor för att kvinnorna är bättre soldater. Männen kommer hem i kistor för kvinnorna gör inte de jobben i lika hög grad. Samt för att de skyddas av män när de gör dem.

Som jag påtalade tidigare. Varje man är en potentiell beskyddare av kvinnor. Men hur vill mediaeliten beskriva män i allmänhet? Jo som hot mot kvinnor eller helst inte alls eftersom mediaeliten kräver exceptionella män som Tiger Woods för att överhuvudtaget bry sig.

Den tredje och sista delen påtalar hur absurt det är med kvinnor inkvoterade i militären. Vissa kvinnor var varken starka nog att resa tälten eller osäkra en kulspruta (M-60). Observera att många män heller inte är starka nog att göra detta men de männen får heller inte jobba där.

Vidare påtalas fenomenet med vita fjädrar som gavs till män som tecken på feghet. Att kalla män fega är i sig en absurditet då definitionen avslöjar den motsats som ingen i mediaeliten skulle ha ryggrad nog att säga högt. Om någon är rädd eller feg så är det med få undantag eliten själva och de grupper de promotar.

Den stora frågan handlar inte om abuse of women, den stora frågan handlar om varför det är den enda abuse våra eliter överhuvudtaget bryr sig om.

Jämställdhet? Ingenting i mediaelitens, politiska elitens eller akademiska elitens agerande tyder på att de överhuvudtaget vill ha jämställdhet i ordets konkreta bemärkelse. Tvärtom så kan vi konstatera att medan samhällseliten fört krig mot män har vi nu fler eliter som vill kriga mot män och förkasta mäns bidrag.

Uppdatering: Typiskt exempel på dessa eliter är feministen Lars Einar Engström som verkar bygga hela sitt liv på nedvärdering och smutskastning av män. Och soldater är ju män, sålunda är det fritt fram att smutskasta och håna dem i aftonbladet. Kalla dem psykopater som individer och monster som grupp. Bortsett från de få kvinnorna såklart.

En annan av eliterna som byggde sitt liv på att smutskasta och nedvärdera mäns samhällsbidrag var feministen Göran Lindberg aka Kapten Klänning numera häktad misstänkt för våldtäkt och koppleri. Projektet NTG Argus hade bilder av dem sida vid sida men när Lindbergs dubbelliv avslöjades så raderade projektet allting från internet.

Jämställdhet innebär inte fler kvinnliga liksäckar i krig, med vilken rätt klagar man på antalet kvinnliga generaler? Avslutningsvis påtalas det löjliga i påståendet att de kvinnor som har diamantringar på fingrarna inte startar krig när krig som Leo DiCaprios ”Blood Diamonds” visar handlar just om resurser och några diamanter finns inte i de länder de kvinnorna bor i.

En av de få filmer som påtalar detta är ”I m through with white girls” från 2007. observera likheten med titeln och fenomenet vita män som gifter sig med asiatiskor.

Men denna film handlar alltså om svarta män och i klippet kommenteras det absurda påståendet ”a diamond is a girls best friend” pluspoäng till den av läsarna som kan hitta källan till påståendet. Vi avslutar med att påpeka att alla filmer och TVserier som spelar på bröllop och diamanter alltså är betydligt mer medskyldiga krig än manligheten.

Män startar inte krig, filmer som Sex And The City The Movie med sin fixering på diamanter och livsstilen som hör till startar krig genom att skapa efterfrågan på något som överhuvudtaget inte kan finnas här utan att man krigar om det i världen.


Nästa sida »

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 382 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: