Aktivarum

Bör Obama avsättas i jämställdhetens namn?

december 14, 2009
5 kommentarer

Barack Obama är populär bland många kvinnor, räknas deras röster överhuvudtaget?

Ja det kan man undra efter att Sydsvenskan skrivit inte bara en utan två artiklar där de kritiserar utnämningen av Lundakarnevalens nya General. Utöver detta har tidningen även haft en artikel där man försöker vifta bort den kritik Emmas första artikel fick i kommentarerna. Där man bland annat påpekade Sydsvenskan själva aldrig haft en kvinnlig chefsredaktör. Snacka om att Sydsvenskan kastar sten i glashus.

Jämställdhetsbloggaren Pelle Billing skrev ett inlägg om den första artikeln där han nyanserade behovet att hålla en högre nivå på kommentarerna

”Att skriva kommentarer på tidningsartiklar är ett utmärkt sätt att bedriva vardagsaktivism, men låt oss i så fall skriva smarta, penetrerande kommentarer som tvingar läsarna att tänka om. Låt feministerna vara dem med den hätska och obalanserade retoriken”

Hans kommentar om hätsk obalanserad retorik blev närmast profetisk när Sydsvenskans ekonomiska krönikör Thomas Frostberg skrev sin artikel. Redan i rubriken så sätts låghetens nya standard med hänvisningar till ”allvarligt synfel” hos oliktänkande -förmodligen är det både människosyn och faktiskt syn han menar.. Standard för obalans sätter sedan Frostberg själv med kommentaren att:

”med raden av män i karnevalstoppen går det inte heller att sopa undan argumentet att det finns en struktur som motverkar jämnare könsspridning och bättre mångfald.”

Dels så är, som stammisarna här på Aktivarum redan vet, strukturer aldrig orsaker till någonting. Dels är det inte ens ett argument utan bara ett påstående för vilka Frostberg ger inga som helst argument annat än att han tycker så. Vilket är marginellt bättre än ett cirkelresonemang från 1600-talet.

I och med Frostbergs artikel så tappade till och med Pelle Billing lite av sitt berömda lugn och svarade att han ansåg de män som förespråkar bortkvotering av män till förmån för kvinnor kan börja med sig själva. Billing skriver på sin blogg:

”Ifall er respons till det jag skriver här är att ni aldrig förtryckt någon, utan ni har jobbat hårdare än många andra och därmed förtjänat er maktposition, så föreslår jag er att detta kan vara fallet med de flesta männen som har en maktposition i samhället.”

Billing fortsätter med att påtala alla de saker som journalister som Frostberg verkar missat och avslutar artikeln med kommentaren:

Framtidens debatt om jämställdhet är nyanserad, och inkluderar även alla de uppoffringar män gjort genom historien, inte bara kvinnornas uppoffringar. När ska ni släppa taget om gårdagens debatt, och följa med oss in i framtiden?

Detta klockrena påpekande var så slagkraftigt att Frostberg själv såg sig manad att besvara i kommentarsfältet på Billings blogg. Den som har den minsta erfarenhet av debatten behöver dock inte ens läsa Frostbergs försvar för att veta vad han skriver, han babblar såklart om system och strukturer detta trots att hans kollegor på Aftonbladet i sin kritik mot Sverigedemokraterna redan konstaterat att strukturer och system är människor.

Anmärkningsvärt i Frostbergs försvar är även att han kommenterar lösningen vara: ”Personligen är jag övertygad om att åtgärderna måste sättas in där rekryteringarna sker för att ha störst effekt”

Och varför är det så anmärkningsvärt? Jo för han var började Frostbergs kritik? Jo Lundakarnevalen och hur såg fördelningen ut könsmässigt vid rekrytering/utnämning där? Jo en kommitté bestående av 8 kvinnor och 6 män beslutade vem som blev karnevalsgeneral. En kvinnlig majoritet ville ha en manlig general och därför bör kvinnornas rösträtt i frågan omedelbart öveföras till Frostberg som bara råkar vara man.

Samma mönster såg vi för övrigt vid amerikanska presidentvalet.

Majoriteten av de röstande var kvinnor. Demokratiska nomineringen stod mellan Barack Obama och Hillary Clinton. Sakta men säkert började allt fler kvinnor föredra Obama.  Med den logik som Sydsvenskan utgår från undrar man om de tycker kvinnor skall ha rösträtt överhuvudtaget? Eller kanske lösningen är att bara kvinnliga kandidater tillåts så kvinnorna får rösta men inte välja om de röstar på en man eller kvinna av rädsla för att kvinnorna skall föredra en man.

Låt kvinnorna bestämma själva men ge dem bara de val vi redan godkänt? Skall det vara jämställdhet? Att ett gäng män sitter och bestämmer vad kvinnor får välja?


Relativismen och identitetspolitiken

december 4, 2009
Kommentera

Här vill jag först prata om den förskjutning som skett på ämnet jämställdhet.

Jämställdhet handlade ursprungligen om praktiska konkreta orättvisor. Exempelvis diskriminerande lagstiftning. Detta var förståeliga och troligen enligt de flesta, rättmätiga argument. Människans lika värde innebär att lagarna gäller alla. Det fanns dock redan då ett undantag – militärtjänst – som bara gällde män. Men i övrigt fanns aspirationer på att regler skall gälla alla lika och jag tror inte jag går för långt om jag påstår detta ansågs vara ett demokratiskt ideal. Jämställdhet var helt enkelt något vi ville sträva efter och vi hade en mycket bra bild av vad jämställdhet innebar. Nämligen att lika regler gäller för alla.

Det är dock allt oftare inte alls vad begreppet står för idag vilket innebär ett problem för oss som kämpar för jämställdhet.

För om jämställdhet är att regler gäller lika för alla, då är motsatsen till att regler gäller lika för alla även raka motsatsen till jämställdhet. Låt mig vara lite retorisk. Anta det handlade om förespråkandet av raka vägar. Om vägarna inte är raka så är de helt enkelt inte raka längre. Sålunda är det i grunden fel att bygga krokiga vägar medan man säger sig vara för raka vägar. Vad jag säger här är att jag tillhör dem som var för raka vägar från början och det har inte ändrats alls.

Inga argument jag hört styrker påståendet att krokiga vägar plötsligt skulle vara mer raka än de raka vägarna. Till ev. opponenter vill jag bara säga en sak: Min ståndpunkt har inte ändrats, det är er ståndpunkt som ändrats. Det finns som jag ser det två grundläggande anledningar för den ändring av ståndpunkten som skett. Jag tänker prata om bägge. Den ena kallas relativism och den andra kallas identitetspolitik. Tillsammans innebär dessa att personer kan börja förespråka raka motsatsen till vad de förespråkat medan de ofta tror sig ha samma åsikt som de hade tidigare.

Effekten relativism har är att ta bort grunden som det ursprungliga argumentet stod på.

Vad jag menar med detta är att det finns två sätt att bedöma saker i världen. Det första sättet är utifrån om de är sanna eller inte. Det andra är utifrån vem som har den största knölpåken. Vad relativismen innebär är att det förstnämnda blir mindre viktigt medan det sistnämnda blir mer viktigt. Anledningen personer inte längre är för jämställdhet medan de tror och säger sig vara det är alltså att personer som förespråkade något annat hade en större knölpåk. Detta medan hur sanningsenliga deras argument var blev av underordnad betydelse.

Vad identitetspolitik å sin sida innebär är att utseende blir viktigare än innehåll.

Intressant i sammanhanget är att detta är raka motsatsen till den åsikt man började med. Från början ansågs problemet med världen vara för stor fixering på utseende. Än idag så finns kritik av hur exempelvis fotomodeller ser ut och vad de äter. Man kan då tro att tonvikten i den offentliga debatten läggs vid faktiskt innehåll. Särskilt beträffande jämställdhet eftersom de grupper som ingår är 100% av världens befolkning. Men identitetspolitik innebär att den praktiska realiteten är raka motsatsen. Vi ser en allt ökande fixering på utseende där innehållet ignoreras eller beskylls vara en konsekvens av utseendet.

Vi ser alltså hur det viktiga blivit vem som har störst knölpåk.

Att påpeka det är hyckleri att säga sig stå för en sak medan man stödjer identitstpolitik som per definition står för raka motsatsen blir meningslöst. Hycklarna har ju rätten på sin sida. Eftersom de är relativister är det i deras ögon den starkes rätt som gäller. Att identitetspolitik står för motsatsen av vad de förespråkar åtgärdas i sin tur av storleken på deras knölpåk. De förespråkar förteelser byggda på en tradition de är motståndare till. Detta har de i sin tur rätt att göra eftersom deras knölpåk (makt, förmåga att ljuga, censur etc) är större.

Vilken åsikt har då en relativist när det inte är relativisten själv som har den största knölpåken?

Min erfarenhet är att då säger man från deras sida att förtryck är fel. Men där är också poängen. Begrepp som rätt och fel förutsätter saker bedöms utifrån om de är sanna. Relativismen förkastar sanning, därmed har man omedvetet uppmuntrat till förtryck. Vad relativismen visar är sålunda inte en djupare förståelse för någonting. Mer troligt är att personer blir relativister när de upplever den position de tillhör har den för tillfället största knölpåken och förutsätter att detta varar för evigt.


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör som 1 383 andra, prenumerera du med.

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: