Aktivarum

Dokumentär om mannens biologi

juli 10, 2010
14 kommentarer

Denna National Geographic dokumentär ”Mannens vetenskap” tar upp betydelsen av biologi och testosteron.

Tyvärr kommer Mannens vetenskap inte att gå att se på SVT efter den 14 juli (om fyra dagar) så vi kommer av den anledningen att dokumentera de viktigaste punkterna här (namnen på forskarna, 2d4d forskningen, testosteronets betydelse hos olika djur, erfarenheter av könsbyte etc.)

Det är viktigt att diskutera denna dokumentär vars engelska titel är Science of men: Testosterone factor. Detta eftersom den inte ger alla svaren färdigförpackade som om de vore snabbmat utan snarare innehåller sunda vetenskapliga data som kan användas som hjälp att söka svaren.

On a related note skriver Tanja Bergkvist ett mycket intressant inlägg om dokumentären ”den hotade mannen” som handlar om hur bekämpningsmedel enligt forskare i reduktionsbiologi skadar mannens fortplantningsförmåga.

En bild av en slags motsats presenterar Anders B Westin när han kommenterar radioserien ”Det sista ägget” Läs även diskussion om Testosterone factor hos Pelle Billing.


Sagors betydelse för genustroende

juli 5, 2010
3 kommentarer

Så var det dags för nästa person att komma med dåliga ursäkter för attacker på männen och manskulturen.

Denna gång är det en Lisbeth Larsson professor i litteraturvetenskap som skall försvara kvinnors rätt att snacka skit om män. Som sanningsvittne kommer hon dragande med en saga från antikens grekland. Hennes användning av den kan jämställas med  de sagor som föräldrar skrämmer barn med. Barnen ifråga som skall skrämmas är i detta fall vuxna kvinnor.

Givetvis visar sig hennes område vara genusstudier. Det kan därmed vara dags att påpeka en grundläggande paradox gällande genus. Nämligen att ordet har dubbel betydelse. Genus definieras ofta som socialt kön eller könsroll men det namnbytet hjälper inte då de flesta inte har en aning om vad dessa är heller.

För att förstå genusstudier måste man sålunda först ha en förståeligt definition av vad genus betyder.

Efter en hel del diskussioner kan jag presentera två alternativ.  Det första alternativet är att man tror könet bestäms av sociala faktorer och man forskar på hur dessa yttrar sig. Det andra och mindre välkända alternativet är dock att man utgår från vad folk tror om kön. Eller rättare sagt utgår från vad genusteoretiker tycker folk tror.

Vad det innebär rent praktiskt är att om genusvetare anser folk anser män är starka och dugliga är det helt ok att framställa män som klantiga och odugliga. Det går nämligen helt i linje med den politiska uppgiften att motverka stereotyper som könsrollen. Det innebär att folk skall bemötas med motsatsen till vad genusteoretiker tycker folk tror.

Detta är anledningen Reklamombudsmannens opinionsnämnd går i taket när en reklamfilm visar en kvinna som kör truck dåligt.

Genusteorin anser att folk anser att kvinnor kör dåligt. Då blir det sexism att visa en enda kvinna som kör dåligt. Uppgiften för samhället är enligt genustroende att visa saker som är tvärtom vad folk tror. Fakta spelar ingen som helst roll. Det viktiga är att vara tvärtom, inte vad som är sant.

Detta faktum färgar också Lisbeth Larssons resonemang. Medan män som yttrar sig kritiskt om kvinnor blir aggressivt bemötta och kan få sparken bara för att antyda kvinnor inte är bäst på något så är det i Lisbeth Larssons litterära fantasivärld kvinnors kritik mot män som tystas.

Genom att betrakta vad kvinnor säger som en ”berättelse” så kommer hon dessutom elegant ifrån alla sanningskriterier.

”Att berätta om sitt liv, vare sig det var i enrum för en annan kvinna eller en psykoanalytiker, eller för en grupp andra kvinnor som i de feministiska consciousnessraising-grupperna eller i den litterära offentligheten var, liksom att lyssna till och läsa andra kvinnors berättelser, för oss detsamma som att befrias och bli till som människa.”

Observera att professorn här lagt bort alla krav på vetenskaplig objektivitet. Om en kvinna berättar om sitt liv är det att betrakta som ett sanningsvittne, inte för att historien är trovärdig och stöds av fakta utan för att hon är kvinna. Det kvinnliga genus representerar alltså godhet och sanning men denna stereotypa goda kvinnliga könsroll får man såklart inte alls i uppgift att motverka.

Likheterna med religion är här mycket tydliga. De tror på detta för att urgamla sagor säger det, nån rationell orsak finns inte.

Som Anders B Westin kommenterat det. ”Litteraturvetenskapen börjar sin kronologi ungefär vid samma tidpunkt som kreationismens föreställning om skapelsen.” Han är inte ensam om att upptäcka likheterna mellan kulturen av mansförakt och gamla religioner.

Faktum är att den ovan avbildade boken ”Spreading Misandry” där fenomenet spridande av manshat dvs misandri analyseras är skriven av just två religionsforskare. Katherine Young och Paul Nathanson.

Katherine Young kommenterade ämnet på OntarioTV i ett unikt specialprogram på ämnet.

Mönstret (strukturen) de såg på 90-talet: Män beskrivs antingen som inkompetenta eller onda eller som hederskvinnor. Hederskvinnor är de enda män som tillskrivs goda egenskaper och en hederskvinna är antingen en man tillhörande minoriteter eller en feminist som håller med om vad kvinnor säger för den bilden av man stämmer med den bild kvinnor ville ha.

”The pattern we found was that men was portrayed as inadequate, evil or honorary women”

Av dessa tre alternativ så hittar vi inte mindre än två av dem i Lisbeth Larssons artikel.

Män som säger emot kvinnors berättelse är onda förtryckare som skall associeras med våldtäkt, avhuggna huvuden och bestulna tankar. De enda goda männen i teorin är de feminister som håller med vad skit som helst för det är den bild som de kvinnodominerade klasserna vill ha av mannen och de får vad de ber om. Ändå tror de att det är de som är förtryckta.

Denna akademiska paranoias orsaker kommer jag att skriva mer om i ett senare inlägg men jag kan påpeka att Larsson avslöjar en av huvudpersonerna i sin artikel. Helene Cixous: Hon uttrycker nämligen åsikten att logiken och rationaliteten är manliga uppfinningar skapade för att förtrycka kvinnor och ”kvinnlig kunskap”

Det handlar helt enkelt inte om någon vetenskap. Det handlar om politisk aktivism på högskolor.

”Under 70-talet när den feministiska litteraturkritiken utvecklades placerade vi oss i den systerliga positionen och tänkte oss att vi gentemot en lång tradition av miss- och ickeläsningar kunde förstå det kvinnliga tal som för and­ra tedde sig som fåglalåt.”

Iden är såklart att endast de själva kan ”förstå” dvs tolka texterna och därpå följer såklart makten att bestämma vad allting betyder och göra påståenden som varken kan eller får utsättas för annan vetenskaplig kritik. Kritik är ju bara ett till bevis på teori om kvinnan som tystas av männen att säga vad tusan hon vill. ”Bara att läsa om den väcker i dag mina studenters indignation.”

I Lisbeth Larssons egna ord handlar det om rätten att bestämma verkligheten och strunta helt i fakta.

”Det var en fråga om makt och närvaro, men också om sanning. Om rätten och modet att berätta sanningen och att hävda denna sanning gentemot en kultur som förtigit, skambelagt och trivialiserat den.”

Observera att sanning här inte betyder välgrundad. Sanningen betyder här rasism, dvs den som är kvinna talar sanning (om hon inte är hedersman dvs säger emot feministisk teori) för att hon är kvinna och den som är man är att betrakta som ond lögnare (om han inte är hedersman dvs okritiskt håller med feministisk teori) pga att han är man.

Genom att behandla män och kvinnor som olika raser har man  gjort män och kvinnor till olika raser också i texterna.

Men rasism anses sedan länge inte ok så hur får man ägna sig åt rasism i fred trots att det enligt liberala demokratins värderingar inte är ok att klumpa ihop folk på det sättet då det tar ifrån dem rätten att vara individer? Svaret är genom språklig akrobatik. Genom språkliga omskrivningar kan man skydda både andra och sig själv från att se rasismen.

Exemelvis på bloggen Fjärde väggen klagas det ”Hur kan man förstå de ryggradslösa existenser som tvångsmässigt abuseanmäler varje resonerande text som problematiserar de här sakerna annat än att de är… ryggradslösa?”

Om män visar ryggrad är de traditionellt manliga vilket anses dåligt. Här utmålas dock att sakna denna traditionella manlighet som något dåligt. Damned if you do, damned if you dont.

Detta kan jämföras med hur Lisbeth Larsson försöker dölja vad textens innehåll handlar om med liknande språkvolter.

”Låt oss bryta den och lära oss tala öppet även om de mindre tilltalande, för att inte säga upprörande, delarna av den manliga praktiken.”

Detta är bara den senaste i raden nonsenstermer man gömmer mansförakt  bakom. Man pratar om att resonera, problematisera, kritik, manlighet, maskulinitet, manlig kultur,  manlig struktur, manlig identitet, mansroll, patriarkat, manssamhälle, osv. Det finns ingen ände på allt nonsens de inbillar sig själva för att få snacka skit om män.

Är det biologi? Har kvinnor ett medfött och genetiskt tvång att de bara måste beskriva män negativt?

Hur skall man annars förklara skillnaden på innehåll i mansdominerade och kvinnodominerade diskurser? På mansdominerade arbetsplatser florerar bilder av vackra kvinnor. På kvinnodominerade arbetsplatser är det berättelser om hemska män som dominerar. Männen dyrkar kvinnorna, kvinnorna föraktar männen.

Samma sak i tidningar. Det finns ingen kvinnotidning som beundrar män. Det finns bara manstidningar som beundrar kvinnor. Därav tusenåriga sagors betydelse för genustroende. De har inga exempel i verkligheten. De har helt tappat kontakten med verkligheten och det enda som finns för dem är deras egna teorier och perspektiv.

Matte Matik skriver under rubriken Män är djur 3.0 fortsätter hur det funkar praktiskt.

”Nej, det är inte elitfeminister som Larsson och Ullgren som är tystade idag – tvärtom! Jag påstår att det idag är mycket lättare att komma undan med artiklar av Larssons slag än artiklar som kritiserar denna syn.”


Mer könsbiologi och en vettig källa

juni 24, 2010
8 kommentarer

Så var det åter dags att kasta sig in evighetsdebatten om könets betydelse. Biology & Politics har ett nytt inlägg.

Denna gång är ämnet könsroller hos syrsor i naturen. Här har vi ju kritiserat Professor Svensson tidigare för dålig länkning och då passar det ju bra att börja med det positiva den här gången. Nämligen länken till en mycket intressant studie om syrsor i Science Daily.

”Varför är då detta intressant att studera? Jo, enligt en klassisk princip som kallas för Batemans Principle så ska vi förvänta oss att hannars, men inte honors reproduktionsframgång (eller fitness, som vi biologer brukar säga), är positivt relaterad till antalet parningar.”

Dominansen av kulturradikal negativism är verkligen massiv här.

Samma retoriska taktik igen. Svensson envisas med att basera sina inlägg på att beskriva sig själv som någons eller någontings motsats istället för att låta vetenskapliga fakta inom könsbiologi tala för sig själva. Men det enda han gör är slår in vidöppna dörrar.

Exempelvis ingen här har hänvisat till principen. Ingen här tror heller på principen. Tvärtom så föreslås läsning i denna bok av Robin Baker som tydligt förklarar hur kvinnor tjänar på promiskuösitet. Men det är inte poängen här.

Poängen är att artikeln ifråga överhuvudtaget inte jämför mellan könen.

Vad artikeln visar är att kvinnliga syrsor som parade sig med fler partners tjänade på det jämfört med andra kvinnor. Att jämföra en kvinna med en annan kvinna säger dock ingenting om likheter och skillnader mellan könen. Artikeln är sålunda en utmärkt källa på syrsors parningsbeteende inom könen men säger inte mycket om förhållandet mellan könen.

Det finns dock ett par stycken som ger ledtrådar. ”even the most successful (females) have only a handful of offspring that survive to maturity. For males the situation is even more extreme with most leaving no heirs and a few having many.”

Den texten bestrider inte traditionella könsroller, tvärtom den bekräftar dem.

Mäns situation är mer extrem, män måste därför motsvara vissa krav (som artikeln inte säger kvinnor behöver motsvara) Män skall helst vara stora och starka men är de inte det så kan de ändå få para sig om de sjunger en längre tid än konkurrenterna vilket kvinnor uppfattar som tecken på styrka.

Studien som källa är alltså betydligt bättre än de slutsatser som Svensson försökt styrka. Och stödjer helt och hållet evolutionspsykologins slutsatser. Observera även i följande text “A female’s reproductive success is relatively small … we predict that sexual selection – variation in mating success – will be a more potent force in the evolution of males than in the evolution of females”

Detta är en jämförelse mellan könen där man hävdar det för hannar har större betydelse.

Men så här presenteras argumentet av Svensson på b&p: ”Enligt denna klassiska princip”…”så ska antalet parningar hos honor inte spela någon större roll i deras reproduktionsframgång, och honor förväntas därför vara i huvudsak monogama, och borde nöja sig med en hanne.” Står det så? Nej det står att honor förväntas vara mer monogama än hannar.

Det är två helt olika saker som man hänvisar till. En kvinna kan vara promiskuös, och ändå kan hon vara mycket mer monogam jämfört med en promiskuös man. Att hannar anses mer promiskuösa betyder inte man hävdar honor nöjer sig med en enda hanne. Det är inte en felaktig teori utan en felaktig tolkning.

Så här lyder motiveringen på b&p till kritiken mot teorins företrädare

”Biologi, eller snarare kvasibiologiska och mer eller mindre vulgära evolutionspsykologiska argument, används tyvärr ofta i politiska sammanhang för att motivera mer eller mindre konservativa åsikter inom t. ex. familjepolitiken.”

Detta är osant, det är inte åsikterna som är konservativa. Det är snarare resultatet som lätt blir det. Den liberala åsikten angående familjepolitiken är att staten inte skall lägga sig i hur folk planerar familjer överhuvudtaget. Det är inte en konservativ familjepolitik. Det är en familjepolitik där folk får välja själva.

Om kärnfamiljen är det konservativa så väljer de flesta människor bevisligen att leva konservativt utan politisk hjälp.

Det är dock inte en politisk handling att låta dem göra det. Att hindra dem är däremot definitivt en politisk handling och ingen retorik i världen ändrar detta. Att kalla den som förespråkar att människor får välja själva för ”högerbloggande med politiska drivkrafter” funkar helt enkelt inte längre. För många ser igenom detta.

Det är inte reaktionärt att förespråka att folk får bestämma själva. Det är heller inget radikalt med konservativa familjeval. Det är vad de flesta redan idag väljer så det behöver man inga som helst ursäkter för. Iden att den demokratiska majoriteten skall försvara sina val är enbart löjlig.

Snarare behövs väldigt mycket bättre argument för andra val för att folk frivilligt skall göra de andra valen istället.

Att som Hanna Fahl hos SR förespråka att staten skall ”puffa på” (en retorisk skönskrivning av att tillämpa tvång) bevisar bara att de bättre argumenten för alternativen saknas. Det visar att man vill få folk att göra val som man vet är sämre för dem och som därmed måste tvingas fram.

Den familjekritiken och de kraven på ökad statlig social kontroll är det inte ”höger” att kritisera. Snarare är det gammal kristenhöger att stödja den synen på familjen som kyrklig elits angelägenhet och mera liberal vänster att kräva folk får mer inflytande själva.


Efterspel Biology & Politics

juni 21, 2010
14 kommentarer

Här kommenterar jag den diskussion som drogs igång på Professor Svenssons blog Biology & Politics.

Den mänskliga naturen är en av de mer universella saker man kan diskutera. Rent generellt så börjar vår berättelse med Darwin. Hans teori om arternas uppkomst resulterade på många håll i att man betraktade människan som en rent biologisk varelse.

Detta ledde till en mängd katastrofala exempel på politiska trender. Senare så svängde pendeln i frågan 180 grader och nya rön hävdade att människan är en rent social varelse. Pga önskan att komma bort från biologisk politik så ledde detta till nya andra exempel på katastrofala politiska experiment.

Den nya förklaringen och den som gäller idag blev att människan är biologisk och social.

Det har dock varit mycket hårt motstånd mot att acceptera dessa biologiska delar har betydelse. Man skall komma ihåg den akademiska och politiska dominans det sociala perspektivet hade stora delar av 1900-talet. Personer som har makten vill inte lämna den ifrån sig.

Sålunda blev den nya kampen fakta mot idealism. Eller som Thomas Sowell beskriver det i sin fantastiska bok A Conflict of Visions. ”The Unconstrained (Utopiska) visionen vs The Constrained (Tragiska) visionen”

När Svensson (ES) sålunda hävdar att ”frågan med säkerhet aldrig kan besvaras” så innebär det även att ingen kan vinna i ovanstående politiska kamp oavsett vad fakta säger. Det intressanta är att så länge fakta stödde utopiska synsätt så ansågs sådan seger vara ok.

Nu när fakta hotar utopiska drömmar säger man plötsligt vi inget kan veta. ES: ”Däremot blir det problematiskt när sådana spekulationer i främst media, upphöjs som någon slags vetenskapliga ”sanningar”, och det är tyvärr vanligare än många tror.”

Här ser vi mer av den retorik jag berättade om i Evolutionstrilogin. Det vanliga framställs som ett hot.

ES: ”Oavsett dessa reservationer så håller jag om att såväl könsskillnader som könslikheter är oerhört intressanta forskningsområden som lär vara fortsatta aktiva i många år till.”

Könslikheter är dock inget forskningsområde. Forskar man empiriskt på kön är det en fråga om empiri. Min erfarenhet är att genusteori bygger mycket på kvalitativ forskning dvs där forskaren själv och dennes handledare i samråd är mycket mer fria att tycka vad de vill.

Bloggen Negativismkritik med utgångspunkt från ”Thomsen och Stjernfeldt” rapporterar om denna trend.

”Man ser hur tankarna spinner hos de negativistiska studenterna. Aj då, detta var ju positiva uttryck. Hmm, hur ska vi göra nu då? Det blev plötsligt jättesvårt att vara kritisk rebell” Vi kan se följderna av detta negativistiska synsätt i Eva Berglunds kritik av frk Tanja Bergkvist.”Jag har lite svårt att se meningen med hennes genuskritiska korståg. Det är ju lite fånigt att tro att INTE samhället skulle ha en stor roll i hur människor lever.”

Här ser vi den klassiska polariseringen igen. Tanja har aldrig påstått att hon tror samhället inte har en stor roll i hur människor lever och genusteorin är ingen försvarare av det sociala synsättet utan har tvärtom ryckt på axlarna och skyllt det mesta på vad de kallar strukturer.

Ett klassiskt sidospår dyker upp i form av inlägget Måns B skriver om Naxifolket.

”kulturen där ‘könsrollerna’ var omvända fanns till ganska nyligen i en liten by i sydvästra Kina som heter Lijiang, hos Naxifolket.”

Varför är då detta ett sidospår? Svaret är ganska enkelt. Evolutionen handlar om framgångsrika strategier. Vi kan jämföra Naxifolket med att titta på olympiska spelen. Vem tar du själv efter om du skall springa? Usain Bolt eller killen som kom sist i kvalifikationen och inte ens var med i finalen?

Därmed kan vi lära oss en enkel regel: Att en ovanlig taktik existerar betyder inte den taktiken är framgångsrik.

ES: ”Vidgar vi det biologiska perspektivet ytterligare så vågar jag nog påstå att hanligt val av honor och honors ”påfågling” är vanligare än många trott, och det kommer alltfler studier på framförallt insekter och fiskar som visat på dessa fenomen.”

Saken är den att människan är för det första ingen fisk. För det andra så är detta inte en relevant kritik av evolutionspsykologi. Tvärtom, att könens uppgifter kan vara omkastade hos olika arter poängteras av Professor David W. Martin (North Carolina State) i föreläsningen ”Altruism & Mating”

Det som dock bestämmer vilken art som har vilken roll är vilken art som kan få barn med minsta möjliga ansträngning

Hos människan är det alltså logiskt att honor under normala omständigheter är mer kräsna och hannar mer tvingade att anstränga sig och imponera. Hur det ser ut hos andra djurarter är irrelevant för människans natur.

Fortsättes


Roy Baumeister mot Erik Svensson, Evolutionstrilogin avslutas

juni 20, 2010
1 kommentar

Så var det dags att avsluta Evolutionstrilogin som dessa inlägg blev. Här har vi kommenterat påståenden gjorda på biology & politics

Först lite snabb tillbakablick. På biology & politics kommenteras denna debattartikel. Här på Aktivarum finns del 1 och del 2 som kommenterar bakgrund såväl som artikelns innehåll i sig. Här i del 3 kommer vi att kommentera artikeln lite mer och fokusera på blogginlägget i sig. Vi börjar med att citera det relevanta blogginlägget.

”Artikelns huvudbudskap är en kritik mot de de föreställningar om stereotypa könsroller som dessvärre fortfarande florerar, och som alltför ofta kläs i en ytlig evolutionsbiologisk men dåligt underbyggd klädedräkt.

Här ser vi samma retoriska strategi igen. Kritik utan någon tydlig måltavla kritik mot ideer. Denna gång från Professor Svensson. Här får vi dock en länk. Den visar sig dock leda till en annan artikel i Yelah skriven av Svensson själv och med fokus på kritik av Germund Hesslow. Dock inte vetenskaplig sådan. Det Svensson kritiserar är att Hesslow inte är progressiv nog. Vi återgår till den text av KJA som Svensson vill föra fram.

”Eftersom evolution verkar kontinuerligt är den inte heller ett argument för att könsroller skulle vara statiska eller omöjliga att ändra på. När förhållanden ändras kommer det naturliga urvalet att verka; vissa egenskaper kommer att försvinna medan andra ökar. Egenskaper som var bra att ha för ett stenåldersbarn skulle förmodligen inte vara samma som för ett nutida barn.”

Här har Professor Svensson missat det moderna samhällets effekt. Evolutionen handlar inte om vad som är ”bra att ha” utan om vad som krävs för att överleva och få barn. Evolution är när vår omgivning manipulerar oss. Men vi började manipulera vår omgivning istället och det i en omfattning ingen annan levande varelse gjort.

”evolutionspsykologin lider av ett högst kontroversiellt antagande om mer eller mindre konstanta miljöer och selektionstryck över långa perioder”

Den lider snarare av medvetenhet om att vi människor satte evolutionens krafter ur spel genom att skapa samhällen där vi själva kunde påverka vem som överlevde och fick barn med vem. Detta innebär att forskning på andra djur inte kan användas. De djuren är beroende av miljön. Vi kan skapa vår egen miljö och se till vi själva inte behöver ändras.

”Att könsskillnader mellan hannar och honor, och mellan män och kvinnor, inte är statiska utan kan variera avsevärt mellan olika miljöer med skilda selektionstryck är vardagsmat för de biologer som har studerat olika populationer.”

Det relevanta är inte om de kan det, det relevanta är om de hos människan gör det.

”Könsdimorfismen, alltså den realiserade skillnaden mellan hannar och honor, kan ofta skilja sig dramatiskt mellan olika arter, men även mellan olika populationer av samma art.”

Men kan det förmodligen inte hos människan, och gör det vanligen inte hos människan.

”Ytterligare en aspekt på könsskillnader, som de tre doktoranderna inte går in på i sin artikel, är att vi faktiskt a priori inte nödvändigtvis ska förvänta oss stora könsskillnader, utan tvärtom: könens inneboende likhet är snarare regel än undantag.”

Det här argumentet från Professor Svensson är obegripligt. Ingen jämför män och kvinnor utifrån vacuum. Diskussionen handlar om huruvida män och kvinnor är så lika vi normalt tror, mindre lika än vi normalt tror eller mer lika än vi normalt tror.

”Gener som bara gynnar det ena könet och som sänker det andra könets fitness mer än vad det gynnar det första kommer att försvinna ur genpoolen, eftersom de under halva sin livstid kommer att ha en selektiv nackdel”

Som Jason Wilders och Roy Baumeisters forskning visar så har könen aldrig haft samma fitness.

Kvinnor har tvärtom haft dubbelt så hög fitness. Detta har i sin tur tvingat män att ta mer risker, vara mer extrema, testa smarta saker, testa dumma saker och tänja gränserna i mycket högre grad än kvinnor bara för att uppnå samma resultat.

”Det här evolutionsbiologiska perspektivet, som är grundat i hur de grundläggande genetiska mekanismerna fungerar för sexuellt reproducerande organismer, skiljer sig alltså radikalt från det traditionella evolutionspsykologiska paradigmet där könsskillnader ofta överdrivs och tas för givna.”

Svensson har inte visat att könsskillnaderna är överdrivna. Han har inte förespråkat vi forskar på könsskillnader och undersöker saken. Sålunda bekräftar han Lee J. Jussim, Clark R. McCauley, och Yueh-Ting Lees forskning på sterotype accuracy. De berättar om det bias de upptäckte.

”The preponderance of scholarly theory and research on stereotypes assumes that they are bad and inaccurate.”

”Utifrån ett mer evolutionsgenetiskt perspektiv är det istället könens inneboende likhet som är utgångspunkten för forskningen kring könsdimorfismen och dennas utveckling.”

Här ser vi en ren lek med ord. Likhet och lika är såklart inte samma sak. Likhet är hur nära könen kommer från varandra utifrån vacuum. Lika är om det finns några olikheter alls. I största allmänhet försvåras denna text av otydligheten hos Svenssons text. Källor länkas men nån koppling presenteras inte.

”Biologiskt kön är definitivt inte en social konstruktion, i motsats till vad en del extrema postmodernistiskt influerade feminister kanske har hävdat. Men det är heller inte riktigt så enkelt som svepande och rabiata genuskritiker som bloggaren och genuskritikern Tanja Bergkvist försöker slå i oss.”

Gör hon det? Inget i den länken styrker det påståendet. Jag vet inte om Erik Svensson är slarvig eller vad men varför ens bry sig om att länka när han inte anger nån som helst koppling till det han länkar till?

”Könsroller” är definitivt mer än biologi och genetik. Där finns också en miljömässig komponent, inte minst det omgivande samhället. Att förneka detta är lika ovetenskapligt som att hävda att biologiskt kön inte existerar.”

Det fascinerande är att det var just miljöns påverkan på evolutionen som Svensson hade ignorerat ovan där han menade att evolutionen var kontinuerlig och utgick från vad som var bra att ha.

”Därför tycker jag att man ska ha en lite mer öppen syn på t. ex. ”genus” och vad detta kan vara, och inte a priori avfärda sådan forskning som ”Lysenkoism”, ”genusfascism”, ”fördumningsindustri” och genom andra svepande schabloner.”

Det är inte forskningen som avfärdas, det är de politiska åtgärderna dess anhängare förespråkar.

I Tanjas fall genuscertifiering. Det har visat sig ungefär lika lätt att separera genusvetenskap från genuspolitiska åtgärder som det en gång i tiden var att separera kyrkans makt från politiken. Därmed återgår vi till några flera delar av KJA:s artikel i Fria Tidningen.

”Det finns förvisso biologiska skillnader mellan könen men män och kvinnor är faktiskt mer lika än vad som hävdas”

Jag vill här uppmärksamma att det inte hävdats någonting. Att läsa KJA-artikeln är som att se en fotbollsmatch med bara ett mål på plan. De bemöter hela tiden egensnickrade argument men precis som i fallet med Erik Svensson så framgår det med mycket få undantag (dvs Hesslow) inte alls vem artikeln riktar sig mot.

”Variationen inom könen är för de flesta egenskaper större än skillnaden mellan de båda könens medelvärde för egenskapen ifråga.”

Som vi visat ovan är variationen inom män mycket olik variationen inom kvinnor. som Wilder visat så var det många färre män som hade vad som krävdes. Så här lyder ett avsnitt från Jason A. Wilder, Zahra Mobasher, and Michael F. Hammer, University of Arizona 9 Juli 2009. Genetic Evidence for Unequal Effective Population Sizes of Human Females and Males

”As an explanation for the observed differences in the genealogies of the human NRY and mtDNA, we favor a model in which the human effective population size is skewed toward an excess of females by sex-biased demographic processes.”

”Det är en vanlig missuppfattning att evolution och vår biologi skulle vara ett argument mot att vi lär oss nya mönster. Kan inte män ta hand om sina barn och kvinnor vara karriärsinriktade? Och visst kan väl en kille få vara en rosa ballerina och en tjej leka vilda lekar?”

Här sysslar doktoranderna JKA med trams. Det är såklart inte samma sak att kunna någonting som att välja/vilja någonting. Kan inte män ta hand om barn och kvinnor vara karriärsinriktade? Det är en felställd fråga. Frågan är om kvinnorna som har mest ekonomiska möjligheter vill ha männen som har minst ekonomiska möjligheter? Samt i vilken omfattning. Hur många miljonärskor letar sin man bland de män som satsar minst på sin egen karriär? Här har KJA en mycket stark  bias. 100% kvinnor är inte bästa underlaget för att diskutera relationsbyggande.

”Evolution har använts som argument mot att införa genuspedagogik på förskolor. Det är inte ett hållbart argument att man skulle ”förstöra” några genetiskt betingade egenskaper genom att ändra på den sociala inlärningen.”

Det är ett faktum redan idag att såväl manliga lärare som killar i klassen uppfattas negativt i skolan. Vi kommer att återkomma till hur dessa behandlas i skolan i ett senare inlägg. Att man förstört för killar är dock ett empiriskt faktum som Maria Nycander redan påvisat.

”Den sociala inlärningen ändras kontinuerligt utan att vår biologi ändras. Se bara på det stora antalet olika språk och kulturer som finns. Och inte skulle vi väl uppfostra våra barn som förr, med barnaga och mycket begränsad skolgång för flickor – om ens någon?”

Just för att vår biologi inte ändras så drabbas killar generellt evolutionärt hårdast av att inte motsvara de traditionella roller som KJA förespråkar vi lämnar. Kvaliteten i argumentet är här kraftigt försämrad pga att det bara är tjejer i gruppen.

”Den gängse uppfattningen att könsroller är huggna i sten motsägs av forskningen om så kallad fenotypisk plasticitet, hur individers egenskaper tar sig olika uttryck beroende på i vilken miljö de lever.”

Det moderna samhället skapar en miljö där tjejer kan hålla sig till de mest traditionella killarna. Åter så är det gruppen som har mest frihet som kritiserar gruppen som har minst frihet.

”Evolutionsbiologi verkar fortfarande upplevas som en lättbegriplig vetenskap vars resultat kan ifrågasättas och debatteras av lekmän. I medier förekommer ofta argument som ligger så långt ifrån konsensus inom forskningsfältet att aktiva forskare tyvärr inte bemödar sig att bemöta dessa.”

Hur lättbegriplig vetenskap är hänger inte på vetenskapen i sig utan på kommunikationsförmågan hos forskarna som sysslar med fältet ifråga. Vidare är vetenskap inte beroende av konsensus. Man röstar inte vilka resultat som är mest rätt.

”Här ligger givetvis ansvaret på oss forskare att bättre synliggöra nya rön och delta i debatten. Om vi forskare inte bemöter direkta missuppfattningar finns risken att sådana argument kommer att påverka privata såväl som politiska beslut.”

Vilka dessa nya rön de synliggjort är framkommer inte i deras artikel som mest består av kritik mot ospecificerade måltavlor Personligen anser jag ansvaret ligger på oss alla att se till att så bra information som möjligt finns tillgänglig för viktiga beslut. Vi kan knappast lämpa över hela det ansvaret på forskare och betrakta dem som en isolerad grupp.


Används evolutionen som politiskt slagträ?

juni 20, 2010
9 kommentarer

Detta är den andra delen som kommenterar de påståenden som Erik Svensson, professor i Zoologi, gör på sin blogg.

Den första delen kan läsas här. I detta inlägg skall vi dock kommentera artikeln Om evolutionsbiologi och könsrollerbiology & politics och därmed även debattinlägget (more…)


Så var det dags för biologin att bli politisk

juni 20, 2010
4 kommentarer

Några politiska aktivister tycks ha beslutat sig för att det bästa sättet att bli av med hotet från biologin var att själva bli biologer.

Det finns i grunden två sätt att bestämma vems teori som är vetenskapligt bäst. Den traditionella metoden som innebär filosofisk debatt om vad som är sant och den moderna metoden som innebär olika former av tvångshandlingar som mynnar ut i vem som har starkast position.

Tanja Bergkvists blog i ett inlägg om miljonregnet över allt genusrelaterat blev jag underrättad om ”en vänsterradikal zoolog från Lund med bilder på Engels och Marx på sin blogg” vilken tydligen har kritiserat Tanjas genuskritik gjort svepande anklagelser mot henne och den genuskritik hon framfört. Bloggen ifråga visar sig vara Biology & Politics.

Där framför Zoologiprofessor Erik Svensson i Lund sina åsikter om den nuvarande debatten om könets vara och inte vara.

Det kan vara bra med lite bakgrund. Germund Hesslow är professor i Neurofysiologi i Lund. Han har summerat debatten ifråga på en webbsida med titeln kommentarer till debatten om feminism. Orsaken till debatten är att Hesslow skrev en DN-artikel med den talande rubriken Omöjlig kamp för att uppnå likformighet mellan könen. Länken till DN fungerar inte och varför kan vi undra men här är en fungerande länk.

”Det oskyldiga slagordet jämställdhet stod ursprungligen för något som alla anser vara rätt och bra, nämligen att ingen skall hindras att göra viktiga livsval på grund av sitt kön. Den aktuella feministiska kampen för likformighet mellan könen är däremot både omöjlig och onödig. Den är på väg att skapa nya orättvisor och den innebär att naturliga skillnader mellan könen, som kunde ha hanterats med förståelse och humor, i stället leder till onödiga samhälleliga konflikter och förgiftar personliga relationer.”

För vetenskaplighetens skull så bifogar jag även länkar till repliken ”Kvinnorna gynnas av att ha många män” (som underligt nog finns kvar på DN) Hesslow skrev svar på tal även där med rubriken Praktfullt magplask om löneskillnader.

(Stort tack till Johan för den fungerande länken.)

Erik Svensson å sin sida är den biolog som påstod sig tidigare ha krossat Germund Hesslow i debatt. Hesslow återger händelseförloppet:

”Rektor och hennes sympatisörer tycktes anse att själva existensen av en ojämn könsfördelning bevisade att kvinnor på de aktuella institutionerna var utsatta för diskriminering. Mot detta anförde jag att det finns biologiskt orsakade skillnader i temperament och talanger som gör att en ojämn könsfördelning skulle kunna uppkomma även om kvinnor inte diskriminerades. Ingen vet, fortsatte jag, hur könsfördelningen skulle bli i frånvaro av diskriminering, vad den s.a.s. ”naturliga fördelningen” skulle vara. Därför, menade jag, kan man inte ta existerande fördelning som bevis för diskriminering. Det var det hela. Ingenting sades om evolutionsbiologi. Då reste sig en ung man ur publiken och meddelade i myndig ton att han faktiskt var biolog och att han för sin del ”aldrig hade hört något så dumt och obiologiskt, som att det skulle finnas en naturlig könsfördelning”. Det var allt. Ja, så applåderna förstås, de där som inte var så viktiga för honom men som efter tio år fortfarande ringer i hans öron. Jag tänker mig att de nog ändå betydde något och att det nog gör minnet extra ljuvt, att han tror att applåderna enbart berodde på den logiska skärpan i hans replik och ingenting hade att göra med att han sade vad ett hundratal församlade feminister gärna ville höra.”

Svensson har även kritiserat Hesslow i socialistiska tidskriften Yelah.

”Anta att Hesslows påstående om testosteronets betydelse är riktigt! Hur skulle vi då kunna pröva om detta påstående har någon grund i verkligheten?”

Ja hur kan vi veta om testosteronet har någon betydelse för konkurrensförmåga?

Ett förslag kan vara att titta på BBC:s Secrets of the Sexes där Professorerna Simon Baron Cohen och John Manning visar hur man försöker undersöka saken. Här följer ett utdrag på Youtube. Manning gör ett intressant test i slutet av filmklippet.

Skall vi tro att dessa två forskare i hemlighet samarbetar för en politisk agenda?

Svensson frångår senare i artikeln området helt och börjar istället kritisera marknadsekonomi.

”Betyder det då att dessa löneskillnader är ”naturliga” och omöjliga att göra någonting åt? Givetvis inte. Det finns ingenting som hindrar Riksdagen eller olika kommunfullmäktige att höja lönerna för dessa kvinnodominerade yrken, så att de kommer i nivå med manligt dominerade yrken, till exempel ingenjörer.”

Då Germund Hesslow inte är ekonom och inte debatterar ämnet, bara utgår från existerande förutsättningar i debatten om människans biologi är det närmast obegripligt varför Svensson försöker dra in honom i den ekonomiska debatten. Han är dock inte ensam.

Utöver ”debatten” med Erik Svensson har Germund Hesslow även varit i Aftonbladet och haft denna diskussion om ekonomi med dåvarande JämO Claes Borgström. ”Germund Hesslow: det är marknaden som sätter lönerna. Claes Borgström: Marknaden är beroende av vilka normer som gäller i samhället.”

Det var alltså bakgrunden. Nu till Erik Svenssons senaste blogginlägg på biology & politics

Eller rättare sagt ännu mera bakgrund. Två av Erik Svenssons egna doktorander har gjort honom glad och stolt genom att skriva ett debattinlägg i Fria tidningen. Då han börjar sitt blogginlägg med att kommentera doktorandernas debattartikel så måste vi för tydlighetens skull bedöma även den för att kunna besvara hans blogginlägg enligt konstens alla regler.

För att ge er läsare tid att sätta er in i bakgrunden så postas sålunda fortsättningen separat.

Detta inlägg döpte jag till del 1 i Evolutionstrilogin. Här hittar ni del 2 och del 3. Trilogin känns lätt igen då alla tre inläggen nu har bilden av Roy Baumeisters kommande bok högst upp.


Ole Birk Olesens text om kvinnor på Svenska

juni 8, 2010
14 kommentarer

Danske Ole Birk Olesen har på damefrokosten.com skrivit ett inlägg i jämställdhetsdebatten.

originalkällan är på danska så kommer för enkelhetens skull här screenshots av översättningarna på svenska. Anledningen jag postar denna text står att finna i tidigare poster här på bloggen om yttrandefrihet, liberaldemokrati och vetenskap. Det var Camilla-Dorthea Bundgaard som i en kommentar hos Genusnytt informerade om texten ifråga.

Det finns många som ifrågasätter om den sådan här text behövs. Men titta då på inlägget Pelle Billing postade om dejtingkonsulten Marie Hagberg som hävdar att män är snöpta trots att hon betraktar sig själv som feminist.

”Fråga: Varför är så många ensamma i Sverige?” ”Svar: Kvinnorna  är för kräsna, männen är för blyga”

Nåväl här kommer den svenska versionen av den danska texten (nedanstående är att betrakta som citat)

Vi kan tydligen inte lita på google translate. Ett fel har redan visat sig. Nedan i det första stycket påstås ”de flesta av dem har jag vetenskapliga belägg för”  Som föredömligt påpekas av Phillip Bergen så skall den korrekta översättningen vara ”fåtalet av dem har jag vetenskapliga belägg för”

Uppdatering: Danska nyhetssajten 180grader.dk har uppmärksammat oss och vår översättning.

”Ole Birk Olesens indlæg ”Jeg anklager… kvinder!” på Damefrokosten.com er nu nået over sundet. På bloggen Aktivarum.wordpress.com er teksten blevet oversat til svensk.” ”Herhjemme stiger interessen også fortsat, og anklagen tiltrækker hver dag flere tusinde læsere.”

Jag vill ta tillfället i akt och hälsa våra nya danska läsare välkomna.

Jag hade ingen aning att intresset var så stort för ämnet i Danmark men sedan 180grader nämnde inlägget har flödet av besökare ökat påtagligt. Här hemma i Sverige har vissa försökt väcka debatt i frågan en längre tid utan framgång. Svenska massmedia ignorerar ämnet till synes livrädda för att verka misogyniska så pendlar de istället till gynocentrism. Men nu kanske frågan lyfts.

Å andra sidan får det givetvis inte pendla åt andra hållet heller. Att behandla sångerskan Medina så här var verkligen uselt. Bra av henne att säga ifrån. Så skall det se ut!

Besök gärna fler artiklar här på bloggen om ni tycker ämnet är viktigt. Genusfrågan är central här på Aktivarum sedan länge. Precis som Olesen påpekar så hamnar man dock automatiskt på diskussioner om liberala värderingar, yttrandefrihet, maktmissbruk och den totalitära staten. Exempelvis så har vi rapporterat om Theory of sexist language vilket handlar om yttrandefrihet och censur. Vi har även rapporterat om Manlighetslära (Male studies) Beträffande ämnet genus/gender i sig så finns även utöver de redan nämnda Tanja Bergkvist blogg.

Also if anyone has any questions (since there are bound to be stuff lost in translation) just contact us at aktivarum@gmail.com


Kriget mot stereotyper i klassrummet!

juni 6, 2010
21 kommentarer

I många klassrum får elever idag lära sig att vi styrs av fördomar och stereotyper som är falska och måste bekämpas.

Alla resurser man lägger på detta motiveras på två sätt: Politiskt och vetenskapligt. Dels menar man vi är rasister och att det skall föreställa en form av antirasism. Dels att vi har felaktig information av omvärlden som påstås vara för komplex för vår normala metod. Det implicita budskapet är alltså att eleverna är okunniga rasister som måste bli upplysta och botade. Här är ett exempel på förekomst och metod.

Kortfattat så har enligt ”antirasism-tränarna” ifråga alla personer i hela USA samma två källor på kunskap om asiatiska män och kvinnor. Otroligt nog så var, enligt föredragshållaren, länge alltihop Marko Polos fel. Men på sistone så ligger även ansvar hos Edmund Blackhouses memoarer från 1943… och, så, liksom hamnade allting i popkulturen och effekterna ser vi oturligtvis än idag – eller gör vi?

I vanliga fall skulle jag påpeka den usla vetenskapliga kvaliteten här. Det ges inga som helst belägg för att källorna ifråga är orsaken till effekterna hon pratar om. Hur många var ens läskunniga på Marko Polos tid? Av hennes tal kan man luras att tro dessa böcker sålt bättre än Da Vinci koden. Men det finns otroligt nog ett ännu större fel med hennes ”utbildning” nämligen huruvida hon talar sanning om effekterna öht.

Hennes argument är att vi har falsk information vilket förklarar ett visst beteende. Botemedlet påstås vara att vi upplyses om ”error of our ways” Men tänk om hennes information om det beteendet i sig är mindre riktig och en följd av hennes fördomar. Kan en sådan tavla ens vara möjlig i ett modernt klassrum att en person som hävdar sig bekämpa stereotypa fördomar bygger sitt arbete på fördomar om personerna hon har framför sig?

Det skrämmande svaret är ja!

Redan 1995 så intresserade sig tre forskare för ämnet stereotyper. De heter Lee J. Jussim, Clark R. McCauley, och Yueh-Ting Lee. Tillsammans skrev de avhandlingen: Stereotype Accuracy: Toward appreciating group differences. Jag gissar att de flesta av er inte känner till den för om många kände till denna skulle debatten om vetenskaplig frihet vara högljudd. Hör själv vad författarna säger:

”First, research on any type of accuracy in social perception was all but unthinkable until the 1980s. Theoretically, social psychology has been and continues to be dominated by a focus on social cognition that emphasizes error and bias; research finding evidence of accuracy runs against the theoretical zeitgeist.”

”As Thomas Kuhn might have predicted, this is probably one of the major sources of resistance to accuracy research. Second, the idea that stereotypes may sometimes have some degree of accuracy is apparently anathema to many social scientists and laypeople. Those who document accuracy run the risk of being seen as racists, sexists, or worse.”

Här vill jag påpeka att politisk korrekthet har en svaghet. En politiskt korrekt person tillhör vanligen själv den starka gruppen och blir sålunda en förtryckare om denne säger emot någonting som en medlem av den svaga gruppen säger. Det är sålunda inte förvånande att 2/3 av forskarna här själva tillhör ”svaga grupper” det var nog snarare ett krav. Forskarna bemötte eventuella tveksamheter redan i bokens introduktion

”Is this book necessary? The chapters contained each address issues of  stereotype accuracy and inaccuracy. But don’t we already know that stereotypes are inaccurate, exaggerated, resistant to change, ethnocentric, and harmful? Aren’t only racists and sexists interested in stereotype accuracy?”

”Our answers are yes (a book on accuracy and inaccuracy is sorely needed), no (we do not know that stereotypes are generally inaccurate), and no (racism and sexism have no place in the study of stereotype accuracy)”

”However, these questions highlight an important limitation and bias within the social sciences: The preponderance of scholarly theory and research on stereotypes assumes that they are bad and inaccurate.”

Pelle Billing påpekar i kommentaren angående Nick Clegg att det är oerhört sällan någon toppolitiker tar upp mansfrågor. Sett i ljuset att man inom de akademiska fälten anser sådana frågor skulle baseras på fördomar är det förståeligt dessa frågor saknas. Kvinnofrågor skulle det såklart vara lika illa med men vi har ju inga kvinnofrågor. Bara jämställdhetspolitik och genusfrågor.

En artikel i Associated Content påpekar den absurda dubbelmoral som forskningsfältet har uppvisat. Timothy Sexton påpekar att antagandet att stereotyper är dåliga är ett stereotypt antagande. Den dominerande åsikten är alltså inte att stereotyper är dåliga, bara att andras stereotyper är det.

”The conventional wisdom suggests that there is nothing advantageous or positive to be gained from stereotyping, but recent social theory has inched further away from that, well, stereotypical view.”

Ser man på det sättet är det faktiskt antirasisterna som är fördomsfulla. De tar för givet folk reagerar på ett sätt som inte stöds av vetenskapen. Ibland menar de till och med att deras egna fördomar skall ses som norm för bedömning av alla andra. Så här resonerade företrädare för Centrum mot Rasism i aftonbladet.

”Stig Wallin är ordförande för Centrum mot Rasism. Han reagerade direkt då han såg kampanjaffischerna på tisdagseftermiddagen. – Jag läste dem som ”Nigger + lakrits = sant”. Det var omöjligt att inte se det som en anspelning på rasism, säger han till aftonbladet.se.” ”GB lägger ihop det svarta med namnet Nogger, som associerar till nigger och neger, säger Amina Ek på Centrum mot rasism till Svenska Dagbladet.”

Amina Ek associerar så, Stig Wallin associerar så men det är ju varken Wallin eller Ek som argumentet handlar om. Utan om folk i allmänhet. Mottagarna av budskapet. Ur det perspektivet menar centrum mot rasism fördomsfullt att svarta är oförmögna att se detta på ett annat sätt än Centrum mot rasism själva.

”folkpartisten och riksdagsledamoten Nyamko Sabuni känner sig kränkt som afrosvensk – av Centrum mot rasism.

Kom ihåg inlägget om symboliskt språk, vad som skrevs i avsnitet om kommunikationsteori. Ömsesidigt meningsbyggande. Ansvaret ligger på både sändare och mottagare inte bara på sändaren. Läs även på Tanja Bergkvists blog citatet från Etnologiprofessorn Jonas Frykman, även medförfattare till boken Försvenskningen av Sverige.

”Frykman säger: ”Nutidens skola ska hjälpa varje elev att utvecklas och ”hitta sig själv”, ”bli en bra människa”, att inte vara rasist, inte mobba, inte skämmas utan vara stolt över sin religion, sin klass, sitt kön etc. Ja, det finns ett helt personlighetsutvecklande program som eleven förväntas omfatta efterhand. I fokus står inte kunskaper utan egenskaper.”

Det absurda i sammanhanget är ju att detta inte alls är vad antirasisterna gör. Det av detta som stämmer bäst på deras undervisning är att de struntar i kunskaper. Beträffande de stereotyper de hävdar sig bekämpa struntar de i vetenskapen. Eleverna får lära sig de skall vara fördomsfulla rasister från början och skämmas.

Det rakt motsatta vad man hävdar sig försöka åstadkomma.

Observera att det inte bara är antirasismens krig mot stereotyper detta gäller. Det är lika sant för genuspedagogiken som också bekämpar stereotyper efter socialpsykologin mångåriga bestämmelse/antagande det är dåligt, punkt slut! Där kan man tala om att vara en skam för sin disciplin såväl som för vetenskapen som helhet.

Det skrämmande är att till skillnad från den falska effekten att folk är fulla av felaktiga stereotyper så är den riktiga effekten något som kan påvisas. Hos genusnytt berättas att massmedia kommit fram till att unga kvinnor är den grupp som mår sämst i Stockholm. Så här såg den vetenskapliga metodiken ut.

”I samband med FHE 2006 fick deltagarna skatta sitt eget hälsotillstånd genom att besvara frågan ?Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd?? Fem svarsalternativ fanns att välja mellan”

Först så får eleverna undervisning i hur de skall känna och sedan baseras vetenskapen på att be eleverna återberätta vad de undervisats i. En undervisning som enligt en professor i Etnologi fokuserar mer på egenskaper än på kunskaper. Kanske inte så konstigt då den paradox som inlägget om okunnigare människor påvisar? Läs gärna citatet från Amelia Anderdotter hur nyskapande skapar immaterialrätter.

”The scientific evidence is that the primary function of stereotypes is what researchers very prettily call ”the reality function”. That is, stereotypes are useful tools for dealing with the world. Confronted with a snake or a faun, our immediate behavior is determined by generalized beliefs—stereotypes—about snakes and fauns.”

”Stereotypes are, in fact, merely one aspect of the mind’s ability to make generalizations, without which science and mathematics, not to mention much of everyday life, would be impossible. Researcher Clark R. McCauley:”

Jag vill avsluta med en uppmaning till alla som har någonting att göra med dessa undervisningsformer, politiker, journalister, etc. Maila oss på aktivarum@gmail.com om ni vill åtgärda fördomar istället för skapa dem. Till skillnad från dem ni idag anställer så undersöker vi saker istället för att anta saker.


Symbolik, hur språket blir politisk lekstuga

juni 4, 2010
8 kommentarer

Många i dagens debatt baserar sina påståenden och åsikter på iden det symboliska språket och den symboliska kommunikationen.

Redan tidigare har jag skrivit om diskussionen rörande förslaget att i jämställdhetens (genuskorrekthetens?) namn byta ut han och hon mot hen. Det är dock inte bara Elin Grelsson som tycker svenska språket skall bli en politisk lekstuga bedömd rent symboliskt. Ann Sofie Ohlander är av exakt samma åsikt.

Som Tanja Bergkvist påtalar har detta yttrat sig i två statliga utredningar som utreder jämställdhet i Historia och Samhällsvetenskap. Givetvis är bägge utredningarna helt baserade på iden om det symboliska allsmäktiga språket. Hur står det då till med alternativa åsikter? Finns sådana? Ja för att besvara den frågan så kan vi ta en titt på följande text av Ph.D Kelley L Ross.

Against the theory of a sexist language..

What a language with its gender system means is what people use it to mean. It is an evil principle to think that we can tell other people what they mean by what they say, because of some theory we have that makes it mean something in particular to us, even when they obviously mean something else.”

”Nevertheless, there is now a common principle, in feminism and elsewhere (especially flourishing in literary criticism), that meaning is only in the response of the interpreter, not in the mind of the speaker”

Om ni läser kommunikationsteori eller nån som helst handbok om praktisk kommunikation kommer ni förmodligen angående detta påstående tänka ”what the heck were they thinking?!” Hur är man funtad om man påstår nåt så dumt att det enda som betyder någonting är hur avsändaren uppfattar det? Det spelar exempelvis ingen roll om polisen försöker skapa ett fredligt samhälle, AFA har rätt att kasta sten på polisen för DE uppfattar polisen som facistiska hantlangare och de och endast deras tolkning har betydelse.

Varför är det i så fall en enda vuxen människa som tar ett enda ord som en lärare eller professor i ämnen som literacy criticism säger på allvar någonsin? Deras åsikter gör ju ett civiliserat samhälle omöjligt. Vad än du gör finns nån som kan uppfatta det som stötande och finns inte en stötande tolkning redan är det bara att uppfinna en och låtsas den fanns från första början men inte ”avslöjats” tidigare.

Modern kommunikationsteori bygger tvärtom på uppfattningen att kommunikation är ömsesidigt meningsbyggande. Man kan alltså inte bortse från sändarens avsikt mer än man kan bortse från om mottagaren förstår språket. Alla är vi delaktiga i kommunikation. Mottagare har alltid ansvaret att se till att deras tolkning är korrekt och inte resultatet av deras egna fördomar.

”There is also on top of this the Marxist theory of ”false consciousness,” which holds that ”true” meaning follows from the underlying economic structure, today usually just called the ”power” relationships.”

”Most people are unaware of the power relationships which produce the concepts and language that they use, and so what people think they mean by their own statements and language is an illusion.”

Detta verkar väldigt lika definitionen av en religion. Tron att osynliga makter styr och folk som saknar den rätta tron ”true meaning” lever i en illusion. Prästerna skall bestämma, massan skall bara lyda och underkasta sig. En av dem som påpekar faran med att sådan blind tro och underkastelse av tankemönster är Richard Dawkins. Här skall vi dock fortsätta med Ross.

”The implications of these principles are dehumanizing and totalitarian:  what individual people think and want is irrelevant and to be disregarded, even by laws and political authorities forcing them to behave, and speak, in certain ways.

But they are principles that make it possible to dismiss the common sense view that few people speaking English who said ”man” in statements like ”man is a rational animal” were referring exclusively to males, even though this usage was clear to all, from the context, for centuries before feminism decided that people didn’t ”really” mean that.”

För den som inte läser och skriver flytande akademiska är kontext bara ett annat ord för sammanhang. Kortfattat innebär detta att språket i sig inte kan betraktas som exkluderande på basis av språket enbart när det är uppenbart av sammanhanget att betydelsen var en annan. Den enda form av text som måste räkna upp alla alternativ är nämligen juridiska dokument. (som därmed blir urtråkiga och nästan oläsbara) Här kommer ett exempel speciellt för alla er matteälskare.

Prime Numbers

”Logically, English ”he” stands to ”she” as ”number” stands to ”prime.” Number, in a sense, is more ”fundamental” than primeness, just because it is more general; but prime numbers are certainly no less numbers than any other numbers. Prime numbers are simply marked with a certain property that other numbers do not have.”

”If ”she” is logically subsumed under a more general ”he,” it may then be because the female was regarded as more ”marked” than the male. Feminists sometimes notice this, to their irritation, especially in the structures of the words ”female” and ”woman” as compared to ”male” and ”man.”

”Such superadded distinctness, properties, or syllables, of course, could represent something either positive or negative — femaleness could be either more valuable or less valuable than humanity in general. Or the property could be just salient and distinguishing, without being relatively more or less valuable.”

”Feminists argue in effect that the feminine as the more ”marked” gender is the less human gender. This is ridiculous, like arguing that prime numbers are less ”numerical” than other numbers.”

”But all this as a theory can actually be tested:  We would expect that if linguistic gender were a correlate of social form, an engine for the enforcement of patriarchy or a reflection of the existence of patriarchy, then we would find it present in sexist or patriarchal societies and absent in non-sexist or non-patriarchal societies.”

”In fact, the presence of gender in language bears no relation whatsoever to the nature of the corresponding societies. The best historically conspicuous example is Persian.”

”Old Persian, like Greek, Latin, and Sanskrit, had the original Indo-European genders of masculine, feminine, and neuter. By Middle Persian all gender had disappeared. This was not the result of Persian feminist criticism, nor was it the result of the evolution of an equal opportunity society for women. It just happened — as most kinds of linguistic change do.”

”Modern Persian is a language completely without gender. There are not even different words for ”he” and ”she,” just the unisex un. (There are not even different titles for married and unmarried women:  Persian khânum can be translated as ”Ms.”)”

Här har vi själva skiljelinjen i den politiska debatten. Förklaringen är alltså ”it just happened” men det är en del av den mänskliga naturen att söka mönster även när sådana mönster bevisligen inte finns så det borde inte förvåna någon att samhällsplanerare inbillar sig all sådan utveckling är deras egen förtjänst (ego är en mycket stark motivation). På så sätt kan de likt troende tacka sin tro/gud för bra saker men inte dåliga som istället skylls på att man inte var troende nog. (Alla fel kan alltså enligt planerare lösas med ännu hårdare kontroll, nåt annat kan de inte föreställa sig än att de har en perfekt teori där dåliga resultat beror på slapphet)

”Nevertheless, after some progress under Western influence, the Revolutionary Iran of the Ayatollah Khomeini retreated from the modern world into a vigorous reëstablishment of mediaevalism, putting everyone, especially women, back into their traditional places. So the advice could be:  If someone wants ”non-sexist language,” move to Iran. But that probably would not be quite what they have in mind. Why didn’t the ”gender free” Persian language create a feminist utopia? This goes to show us that gender in language is completely irrelevant to the sexual openness of society.”

Detta förklarar också varför dessa akademiska fält är så extremt fientliga till empirisk vetenskap. Att bli postmodernist och förkasta objektiv sanning är inget val utan ett tvång utan vilket teorin i sig vore en omöjlighet att ha. Först bestämmer man vilken åsikt man vill ha, sedan skapar man metod efter detta önskemål att behålla den åsikten. Andra metoder måste attackeras för att den önskade åsikten skall få behållas. Sanning betyder inte ett dugg. Teorin är allt! Man undviker helt enkelt situationer där teorin inte funkar.

Se exemplet hispaniska språk

”I often notice this kind of tangle over languages with much more complete gender systems than English since the politically correct term for people of Hispanic derivation or identity these days is ”Latino,” which is of the masculine grammatical gender but of course embraces both men and women.”

”The feminine term ”Latina” is never used unless only women are referred to. That sounds like it should make for a cause célèbre in the non-sexist language world, but of course no feminist would want to be labeled ethnocentric or culturally imperialist by applying their critique of English to Spanish.”

Efter detta tydliga exempel så övergår Ross till allmän diskussion. Trots alla dessa uppenbara felaktigheter varför finns då önskemål inom västeuropeiska regeringar, på universitet och t.o.m. i EU:s byråkrati att skapa ett sådant språk?

”I ett memorandum kallat Gender Neutral Language  (Könsneutralt språk) förbjuds EU:s parlamentsledamöter att använda orden Fröken/Fru, Mr/Mrs, Madame/Mademoiselle, Frau-Fräulein, Senora/Senorita; alla ord på ”man” anses sexistiska. Ord som sportsmen får inte använda, istället skall en korrekt EU-ledamot säga atlet. Statesmen får det inte heta, man skall säga politisk ledare. Ordet man-made är förstås också förbjudet. Likaså förbjuds orden fireman, hostess, headmaster, policeman etc – allt på man stoppas av EU:s språkpolis.”

Ross har en förklaring som i enkla ord lyder ”follow the money” Dvs titta på vad du får en ursäkt att göra. Alltså vad behövs för att överhuvudtaget kunna genomföra ett sådant projekt.

”To reform a natural language like that, we would have to set up some political authority to decide what changes to make and then spend many decades coercing people into following the preferred forms: all to produce something that often happens spontaneously anyway, has progressed almost completely to the loss of gender in English already, and never in the past with the slightest effect on the structure of society.”

”So why bother with all the grief and recriminations of trying to impose a feminist New Speak? But perhaps that is the point. All the grief gives ideologues something else with which to browbeat people and a completely phony issue through which to claim political authority over how people speak”

”As feminism has wanted to control, mainly to abolish, the use of gender, it thus puts itself into the pinched shoes of the traditional grammatical martinet — leaving us with the image of a fussy schoolmarm swatting knuckles with a ruler rather than of the heroic revolutionary woman leading the way to a better future.

Det är  långtifrån bara feminister som har denna ide. I boken ”The Language Police” berättar Diane Ravitch hur den ena lobbyorganisationen (Pressure group) efter den andra placerar ord på önskelistorna. Det är allt från katoliker till dvärgar som vill ha språkmakt. Det är de som skall bestämma, inte folk. Man formulerar sig såklart som den svaga men i praktiken är det såklart absurt att hävda den katolska kyrkan är svag i förhållande till en ensam människa. Vem är förtryckaren egentligen?

”In the end, gender, in any language, is just an expression of the affinity of our understanding for logical divisons and hierarchies; and since logical divisions and hierarchies are essential to thought, the principle of eradicating gender (or ”hierarchy”) is absurd. Even if the feminine gender is usually more ”marked” than the masculine, this can really mean anything, depending, indeed, on what we intend to mean.”

Och där är också poängen. Språket kontrolleras inte av regeringar eller universitet (inte i demokratiska länder, bara i diktaturer, och även där säger folk otillåtna saker när polis och spioner modell Stasi inte är i närheten, människans frihet är mycket viktigare, folk har historiskt dött hellre än följa sådana regler) Konflikten finns inte mellan rättvisa och orättvisa eller mellan personer med mer och mindre makt som bla feminister och vissa sociologer påstår.

Konflikten finns istället mellan demokrati och representativ demokrati. Representativ demokrati kan inte kontrollera språk men av nån underlig anledning så har nu demokratiska representanter fått för sig det är ett demokratiproblem att språket är direkt demokratiskt och inte styrs av ideer från politiska representanter (dvs dem själva och de lobbygrupper de väljer och gillar).

Dvs språket är för demokratiskt för deras ”demokratiska” värderingar. De tycker det är de själva som skall bestämma – i demokratins namn.


Storhetsvansinne: Att ljuga om vad som skedde under Vilks-föreläsningen när allt är filmat

maj 21, 2010
10 kommentarer

Det är fascinerande hur långt den politiskt korrekta ovetenskapligheten nått i Sverige. Trots att allt filmades så har Newsmill publicerat en artikel som ljuger gång på gång.

Så här skriver Jorge Capelan på newsmill om de våldsamma händelserna i samband med Lars Vilks föreläsning. Dessa händelser videofilmades och fotograferades så vilken amatör som helst kan kontrollera om det påstådda stämmer. Tack vare internet finns det idag många glada amatörer. En av dem hittar ni här på Affes statistikblogg.

Man måste bara fråga om Jorge Capelan (som alltså skall vara journalist, hur nu nån kan lita på ett ord han skriver i fortsättningen) är medveten om vad han gör eller om han ljuger så han tror sig själv. Trodde han verkligen att det var den grupp han ansåg var förtryckt som var det trots mängder med videobevis på motsatsen?

Är detta ett ämne öppet för diskussion? Det finns video, det finns audio. Det är pinsamt att diskussionen finns. Det går knappast att hålla detta på en hög nivå.

Ännu värre blir det när vi läser retorikern Elaine Bergqvists text på ämnet. Då jag själv läst ämnet blir jag förfärad av hennes naivitet. Retorik är tre saker. 1. Förmågan att övertyga (genom kombination av etos, patos och logos). 2 Förmågan att lära andra att tala inför grupp och 3. Förmågan att analysera retorik utifrån det förstnämnda.

Så här ser Bergkvists analys ut:

”Han trycker på knappar som inte heller jag förstår men jag ser att de sårar delar av den svenska befolkningen och världen. Jag är inte muslim och ändå ser jag det. Så varför inte sluta trycka?”

Svaret är väldigt enkelt. De delar av muslimska befolkningen som hon hänvisar till är idioter som själva sårar andra delar av den muslimska befolkningen. Den som kort sagt trycker på lisvfarliga knappar är Elaine och hennes gelikar.

Här följer några kommentarer på hennes text jag hittade som illustrerar problemet.

”Din andra mening innehöll tre sakfel:
- Filmen är inte gjord av Lars Vilks
- Bögarna är inte nakna.
- De har inte sex.
Dessutom har det sagts att maskerna inte föreställer Muhammed”
Håkan Thorsell

Här kommer ett till exempel.

”Elaine Bergqvist lägg ner själv! Du raljerar över yttrandefriheten som den mest passionerade antidemokrat, men tvekar inte själv en sekund att använda den i syfte att förtala Lars Vilks med en massa felaktiga påståenden (se Håkans inlägg #3).

Vilks bryter inte mot någon lag, det gör däremot de som mordhotar, trakasserar och överfaller honom. Du tar villkorslöst de senares parti, vilket säger tillräckligt mycket om din samhällsyn för att jag ska rysa av obehag. Tack men nej tack, jag vill inte leva i ditt samhälle där inte lagen – utan de individer och grupper som är villiga att bruka våld och hot – ska få avgöra vad som får sägas och inte sägas. ”Sårade känslor” är ett patetiskt lågt pris för rätten till fri diskussion och information” Erik Larsson2

Bergkvist avslutar sin artikel med påståendet att: ”Det är inte en fråga om att inskränka yttrandefriheten utan en fråga om respekt för medmänniskors känslor.”

Detta är helt falskt (logos bedömning). För det första är det precis inskränkningar av yttrandefriheten det handlar om och för det andra så handlar det inte om respekt utan att få välja vilka medmänniskors känslor som man respekterar och inte tvingas respektera våldshot och argument modell ”sitt ner din j*vla gris, sitt ner j*desvin osv”

Det är pinsamt uppenbart att Elaine är livrädd för de människorna (den delen av muslimerna) och hellre låter dem få som de vill än står upp för de värderingar hon hävdar sig stödja (dvs står upp för andra delar av världens muslimer).

Hennes retoriska analys är ett stort skämt! Retorik är inte ”sitt ner annars får du stryk” och att hon menar sådan ”upprördhet” är tecken på att de som säger så har rätt visar hennes objektivitet är puts väck.

Att hota med stryk är inte retorik Elaine så hur tusan kan du som retoriker mena att de som gör det har rätt i denna fråga. Vad håller du på med?

Videon ovan är dock en retorisk text men det krävs inga större retorikkunskaper för att korrekt analysera vem som trakasserar vem. Och vem som övertygar med etos, patos och logos. Frågan är då vad Elaine menar. Att retorik är inte övertygade men våldshot är det?


Lars Vilks och våldets makt

maj 13, 2010
2 kommentarer

I frånvaro av fakta och upplysningstidens ideal så blir det våld som bestämmer vad som är sant. Alla försök att ”relativisera” vetenskapen ökar sannolikheten debatter enbart handlar om våldets makt.

Det finns två debatter i dagens Sverige som i stort sett enbart handlar om vem som har våldets makt. Den ena är debatten om modern feminism (sorterar under genusteori) och den andra är debatten om politisk islam (sorterar under mångkulturalism). Det här är alltså en logisk och högst väntad form av relationssamhället som vi skrev om tidigare.

Det är alltså konstnären Lars Vilks som blivit överfallen under en föreläsning på Uppsala Universitet. Det räcker nämligen inte med hot om våld. För att hot om våld skall vara effektiva måste det finns faktiskt våld också. Annars vet ju folk inte vad de skall vara rädda för. Nu vet däremot alla som håller tyst precis varför de håller tyst. De vet vad de skall vara rädda för.

De skall vara rädda för fysiskt våld samt såklart för aggressiva skrikande människor som trakasserar dem.

Det är nämligen de som bestämmer om de själva får välja. Oh The Irony har på ett utmärkt sätt summerat de tre huvudargumenten mot våldsverkarna i inlägget med titeln ”med vilken rätt yttrar sig lars vilks?”.

1) Även om Vilks gör fel är det i domstol det skall avgöras. Yttrandefriheten begränsas alltså inte av kränkningar

2) Även om Vilks syfte är att provocera så är han i sin fulla rätt enligt svensk lag att göra det

3) Religionsfrihet är frihet att utöva religion, inte ett skydd mot hädelse. Vi har ingen hädelselag.

Så det enda debatten egentligen handlar om är om Sverige skall styras av svensk lag eller om Sverige skall antingen a) vara nån annans lydstat eller b) om lagar skall sakna betydelse i Sverige och allt avgöras av vem som har våldets makt. Det vore tacksamt om de som försvarade angreppen på Lars Vilks förtydligade var de stod i den frågan.


Mer kunskap än någonsin men okunnigare människor?

april 28, 2010
9 kommentarer

För några år sedan på grundskolan och gymnasiet pratade man om övergången från jordbrukssamhälle till industrisamhälle.

På historielektionerna hade man en hel del att säga om denna övergång. Vilka svårigheter som fanns och vilka lösningar på som blev nödvändiga. Ingen som läser ämnet får lära sig att det hela gick smärtfritt och att alla som tog upp svårigheter till diskussion var reaktionära bakåtsträvare och en del av problemet med övergången.

På sin blogg kommenterar Andreas Froby övergången från industrisamhälle till informationssamhälle. Även om detta är ett bra utgångsläge vill jag gå vidare till de tankar som Fredrik Fischer här kommenterar där vi redan lämnat informationssamhället till förmån för ett relationssamhälle.

All information är inte bara relativ i betydelsen att sanningen i sig högst påtagligen blivit en subjektiv upplevelse utan även i den meningen att all yttrad sanning förväntas relatera till någon annan. Diskussionen är ständigt pågående, som sagt. Ett blogginlägg som kommer med något slags påstående av någon slags vikt förväntas länka till grunderna för detta. Jag kommer ofta på mig själv med att ifrågasätta information som inte är försedd med hyperlänkar.

Fischers resonemang är absurt. Om hyperlänkar saknas eller inte säger ingenting om innehållets kvalitet. Tanken på relationssamhället hämtade han dock från Mindpark och dess ursprungsman påstås vara David Weinberger som i ett föredrag på Reboot hävdar:

”tendenser mot att distribuera och producera olika typer av användargenererat och individuellt material, tillsammans med ett evigt hyperlänkande driver oss ifrån den rena informationsåldern. Information är med andra ord inte längre baserad på vad som tidigare antagits vara absoluta sanningar eller vetenskaper. Nätet innehåller helt enkelt för mycket referensmaterial för att information inte ska kunna ses som objektiv.

Det intressanta här är att medan Weinbergers tes om relationssamhället paradoxalt nog är  baserad på just sanning och vetenskap så har han helt fel i frågan om objektivitet. Det är såklart bra för en person som arbetar med reklam att folk tror popularitet är en garant för objektivitet, och därmed hög pålitlighet. Men med utgångspunkt i retorikens lagar är det ett helt falskt påstående.

Snarare menar Weinberger att i det användargenererade materialet så blir det i allt högre grad den sorts material de tror andra vill läsa som dominerar. Ett bra exempel på detta är den bloggande radiobilspolisens motivering. ”Kort och gott är de ”smaskiga” inläggen skrönor alltihop. De är bara inte skrivna så eftersom det inte tilltalar läsarna. De vill hellre höra och läsa ”sanningar”, påstår polismannen.

Observera att det var många läsare som tvärtom blev fly förbannade av ”sanningarna”. Det var inte deras åsikter om materialet som bloggpolisen beskrev som deras ”vilja”. Det var enbart deras villighet att konsumera materialet som han menade när han pratade om vad som är tilltalande. Hans resonemang säger allt om objektiviteten. ”Som bloggare handlar allt om att skaffa sig och behålla läsare.”

Mängden material som Weinberger hänvisar till garanterar alltså inte högre grad av objektivitet. Låt säga du har två personer som bägge skriver vad de tror den andra vill läsa. Då har vi inte tvåvägskommunikation utan tvärtom omvänd envägskommunikation. Då har vi gått från den gamla tiden då användarna inte hade nåt att säga till om till den nya tiden då producenterna inte har nåt att säga till om.

Då har relationssamhället inte alls haft den positiva effekt man inom kommunikationsteori hoppas på där vi alla tillsammans skapar värde och mening. Då har de flesta av föreläsarna med detta perspektiv på exempelvis MKV-ämnet bara hittat på strunt inför eleverna utan vetenskaplig grund för sina påståenden. Ur detta perspektiv kan man se Piratpartiets Amelia Andersdotters inlägg på newsmill.

”Jag tror också att naturvetenskapen som ämne får sig en törn av att vi som samhälle inte värdesätter befintlig kunskap. Vi har en allmän samhällelig informationsdebatt om det fina i att skapa något eget och nytt. Entreprenörskap, kreativitet och uppfinningsrikedom höjs till skyarna, men inte för att den bygger på tidigare kunskaper utan för att den skapar immaterialrätter!”

Ni som följer bloggen känner redan till teorin bakom denna filosofi. Ni som är nya rekommenderas att skriva negativism i bloggens sökfält. Jag skall inte tjata mer om den saken här jag lovar. Men vad skall man tro när Stephen Hawking som skall föreställa kunskapsbaserad sprider information om rymdvarelser som har kvalitet på samma nivå som intrigen i 80-tals sci-fi-serien V? Och är det en tillfällighet tramset från Hawking kommer när man just gjort en upphottad 2009 nyversion av serien i fråga?

För att summera blir slutsatsen att medan vi har allt mer kunskap att tillgå är det allt mindre kunskap som används. Inom den klassiska retoriken med anor hos Aristoteles så beskrivs tre sorters samtal. De lärande samtalen, de politiska samtalen och de sociala samtalen.De lärande, eller informativa samtalen verkar dock närmast försvunnit från offentligheten idag.

Istället upprepas samma populära saker om och om igen i ett tillstånd som orsakar ren stagnation. Det finns dock undantag. Exempelvis så skriver Carl Bildt om besöket vid krigskyrkogården i Luxemburg. ”Här vilar ca 5 000 amerikanska soldater som stupade i striderna här i december 1944. Och här vilar också den legendariske generalen från dessa strider George Patton.

Samhällsvetaren Mårten Lewander menar i en artikel på newsmill att ”Det är samhällsvetenskapen snarare än naturvetenskapen som har potential att både skänka förståelse för världen och att rädda densamma” ”Den som vidare hävdar att relevant ”förståelse av världen” kan nås genom studier av naturvetenskap har en i mitt tycke mycket inskränkt syn på världen. ”Världen”, i den mening de flesta använder begreppet, är bara till liten del materiell eller fysisk och tillgänglig för att studeras av naturvetenskapen.”

Ärligt talat förstår jag inte varför jag skall  lyssna på en person vars motivation mot något är ”inskränkhet” precis som det också är obegripligt varför någon enda människa lyssnar på personer som motiverar sina påståenden med att de anser alternativet de opponerar sig mot är ”förlegat” ”mossigt”, ”unket”  eller liknande ovetenskapligt nonsensargument.

Udda Nyheters Mickey J Barczyk gav på Mindparks medieblogg en summering av varför Lewanders tes knappast stämmer: ”En reform utan verklig handling är lika mycket en reform som en hög byggmaterial är ett hus” Barczyk skriver även. ”Genom att bara ta till oss information och sprida den vidare förändrar vi inte världen, vi ser bara på när den själv förändras och försöker förstå vad det är som händer.”

I kommentarerna till Lewanders hyllning av samhällsvetenskapen så hittar vi dock denna text av Yngve Frey som jag särskilt vill uppmärksamma.

”Det är ingen motsättning mellan samhällsvetaren och ingenjören egentlig. Du låter som jag gjorde i början av 70-talet!!! Verksam i u-länder i decennier som ingenjör med samhällsvetenskapliga studier bakom mig, kan jag bara konstatera att den teknologiska utvecklingen har bidragit enormt till at minska fattigdomen men det är också många institusjonella problem att lösa. Tyvärr kvarstår många problem just på grund av att samhällsvetaren ofta är så opragmatisk och fjärran från verkligheten. Bilden som målas upp av världens problem, t.ex. om u-länder: Afrikas svältande etc. – jag har nu arbetat i 4 länder i öst, väst och södra Afrika dom senaste 2 åren och jag frågar: var finns dom svältande, för jag har ej hittat dom trots att jag rest vida omkring. Problemen jag ser här i Nigeria är snarare fetma. – även på landet. Så till klimathysterin: stora natur och jordbruksområden i Afrika hotas nu av projekt för att odla biobränslen. Detta är antagligen det största miljöhot kontinenten någonsin har blivit utsatt för. Detta är en utveckling skapad av orealistiska politiker och samhällsvetare. Människan skapar hela tiden nya irrationella idéer ”religioner” och hjärnspöken. Upplysningstidens ideal har ju försvunnit för länge sen, nu är det tro på det rätta och mobbmentalitet med fördömanden av alla med fel åsikt som gäller. Vi är snart tillbaka i en ny medeltid…Det är därför oerhört viktigt att vi har naturvetare med bena på jorden som utvärderar kalla fakta som kan balansera samhällsvetare och politiker.”

Jag skall inte påstå jag vet om Freys berättelse om Afrika stämmer Men om den vid kontroll av källor visar sig vara korrekt begriper jag inte vad det är för skillnad mellan att vara politiker och samhällsvetare för då hittar ju Lewander bara på strunt som inte inträffar på riktigt precis som kommunikationteorins påståenden om tvåvägsbaserat meningsskapande.

Vi fick lära oss hur mångfalden skulle öka. Det har inte inträffat i verkligheten. Däremot har en enorm mängd människor sett samma slapstick-humor video där en ung kille blir träffad av en frisbee och i stundens hetta yttrat ”vem vare?” ”vad skall jag göra med min fakking skjorta” Att döma av kommentarsfälten på youtube och titlarna har dock knappast mängden människor haft nån objektiv effekt. Snarare det motsatta.

Bloggen Det virtuella samtalet beskriver hur utvecklingen sett ut: ”Vill en ung person veta något viktigt frågar den helst sina vänner eller vänners vänner. Eller skickar ut sin fråga via Twitter eller andra kanaler där man har möjlighet att få svar från många. Men i spåren av kris i världsekonomin, vulkanutbrott, epidemier och jordbävningar är tendensen att människor nu i viss mån återvänder till det traditionellt säkra och pålitliga”… ”Samtidigt som man i allt högre grad använder sig av sociala medier finns alltså önskan om att kunna vända sig till en expert i frågor som rör sådant som är verkligt viktigt. Till exempel den egna ekonomin, hälsan eller liknande.”… ”De sociala nätverken räcker inte till, utan experterna har sin roll i att hjälpa människor lösa sina problem.”

Vi hittar Bibliobuster inne på samma linje. ”Nu svänger vi om från postmodernism till modernism, eller post-postmodernism kanske. Eller vad heter det? Vi vill ha något beständigt att hålla oss i.” Vi föredrar sann kunskap när det rör viktiga saker? Vilken revolutionerande nyhet. Var det verkligen nödvändigt med en ekonomisk kris för att komma fram till den slutsatsen?

På tal om experter så skriver Pär Ström på Genusnytt om en artikel i pappersversionen av DN som också förkastar föreställningar etablerade i samhällsvetenskap. Medan bla Percy Barnevik och flera biståndsorganisationer menar män i U-länder är lata, improduktiva och själviska så visar DN:s artikel en minst sagt annan bild. Där reser männen från Mali ut i världen för att tjäna pengar som de sedan inte alls behåller eller super upp utan skickar hem till familjerna.

Därmed hamnar vi i en diskussion om vad dessa utbildade människor har för förhållande till den kunskap som är källan till legitimiteten i deras position. Observera att när jag pratar om kunniga människor pratar jag inte om intelligenta människor. Hur intelligent du är beskriver din förmåga att hantera den kunskap du har. Har man ingen kunskap hjälper det inte att vara intelligent.

En fiskare på en söderhavsö kan vara intelligent men kommer ändå aldrig att använda den begåvningen till att bota cancer eftersom denne inte har medicinsk grundkunskap.

Detta innebär att alla resonemang som inte baseras på sådan grundkunskap har ungefär samma värde som vad denne fiskare kan uppfinna på egen hand. Antingen använder vi kunskapen vi har och respekterar de traditioner den kommer från eller så slutar vi hävda vad vi säger har större värde än vad fiskaren på en söderhavsö har att säga om medicinsk cancerforskning.

Anders B Westin kommenterar på sin blogg ökad flumdencitet i svenska samhället och frågar vilken status har den svenska skolan? Kristian Grönqvist ger följande kommentar som svar: ”Om folk tror på detta sortens stolleri, trots att de gått i svensk skola, ja då gör skolan något, som är allvarligt fel med barnen.”

Man kan undra om det ens går att hitta opposition på det påståendet men bevisligen måste det finnas personer som tvärtom tycker personer som tror exempelvis på Klas Hyllanders förnekande av all utvecklingslära innebär skolan gjort ett bra jobb. Westin kommenterar ironiskt.65 miljoner år av biologisk kodning har enligt Klas ingen betydelse. Däremot har det stor betydelse att sk Föräldratidningar visar mest kvinnor på bilder i tidningen. Det skapar en kulturell programmering som sopar mattan med evolutionen.”

Eller kan det möjligen vara så att det informativa intresset hos Hyllander är noll? Kan det möjligen vara så att han precis som bloggpolisen hittar på vad publiken vill höra?


Manlighetslära och jämställdhet i krig

april 16, 2010
21 kommentarer

Ett påstående som ofta upprepas från politiska, akademiska och mediaeliten idag är att de, dvs vi, landet, samhället, strävar mot jämställdhet.

Vad som sällan diskuteras är att dessa aldrig konkret beskriver vad denna jämställdhet består av. Oavsett om det är media, universitet eller riksdag upprepas jämställdhetsmål ofta. Men vad som diskuteras mindre är att detta mål inte ens existerar i konkreta termer.

Hur kommer det sig? Svaret är enkelt. Eftersom ingenting finns att jämföra med så accepterar folk vad än man påstår som sant. Nu är detta på väg att ändras i och med skapandet av ett akademiskt fält där jämställdhet inte bara är en abstrakt känsla utan där konkreta fakta ställs mot eliternas påståenden att de faktiskt vill ha jämställdhet på riktigt.

Det nya fältet kallas male studies. Viss osäkerhet råder om hur detta skall översättas jag tänkte jag skulle bringa klarhet i denna fråga här.

Den svenska översättningen lyder som rubriken avslöjar

Male Studies = Manlighetslära

Pelle Billing har tidigare gjort översättningen mansvetenskap men jag förespråkar att denna byts ut till manlighetslära av följande tre orsaker. Unikhet: Mansvetenskap kan lätt förväxlas med liknande ord från kritisk genusforskning Trovärdighet: Faktabaserade fält döper sig inte till något som slutar på ordet vetenskap. Översättningsmässigt: Male betyder manlig, inte man.

Det finns flera andra skäl men jag presenterar ovan de tre som är lättast att begripa och hoppas de flesta är med på dem. Det vore onödigt att skriva en uppsats om varför male studies svenska benämning bör vara manlighetslära då det inte finns någon presenterad fördel med att kalla det mansvetenskap men flera uppenbara nackdelar.

Manlighetslära handlar om att lära sig mer om manligheten i världen. Med manlighet avses den manliga befolkningen, inte det abstrakta könsrollsideal som felaktigt fått den benämningen. Ett bra sätt att förstå vad manlighetslära handlar om är att googla det medicinska fältet Andrologi. Manlighetslära är alltså dess motsvarighet inom samhällsvetenskapliga ämnen. På samma sätt som läkare måste lära sig hur en man funkar på samma sätt måste andra fält lära sig hur manligheten funkar istället för att sprida fördomar om den.

Eftersom male studies – manlighetslära knappt existerar på universiteten idag och flera åsikter om manlighet på universiteten i andra fält är djupt fördomsfulla, kränkande och empiriskt falska så kommer den initiala perioden att handla om att samla in fakta utifrån. Det är helt enkelt inte forskarna som är experter på manligheten idag.

Som exempel på det usla arbete som forskningssamhället har gjort hittills på ämnet presenterar jag den film om jämställdhet i krig som Genusnytt uppmärksammat. Filmen ifråga kommer från manwomanmyth som också låg bakom denna film. Jag skulle varna tittarna för starka och obehagliga bilder men jag tror bloggens besökare är smarta nog att inse vad en dokumentär om krig kommer att innehålla.

Den första delen fokuserar på vilka som dödas i krig, hur massmediaeliten beskriver detta offer och det absurda faktum att de få kvinnliga soldater som finns krigar mer mot egna sidan i rättssalar än de krigar mot fienden på slagfältet. Filmklipp från ”Saving Private Ryan” med Tom Hanks och ”A Few Good Men” med Jack Nicholsson illustrerar fenomenet.

Man påtalar även att Indira Patel vid Womens National Commission på fullaste allvar är så okunnig hon tror det är fler kvinnor än män som blir offer för krig. Fast då räknade hon förstås barn som kvinnor för att få upp statistiken. Och eliten låter henne hållas, kvinnor i hennes position kan påstå vad som helst.

Mediaeliten upprepar även mekaniskt frasen ”servicemen and women” men vilka kommer hem i kistor? När männen skall kommenteras används alla tänkbara ord förutom ordet män. Veterans, soldiers, causalities, eller som i ett reportage från en kyrkogård där ”dead” och ”almost a generation of people” påstås vara begravda. Ett liknande klipp avslöjar absurditeten när en intervjuad som svar på könsskillnaden svarar ”13 women are buried here, the rest are men”

Den exakta siffran män säger inte den intervjuade mannen men enligt texten som skaparen av filmen inkluderar är det 3799 män. När intervjuaren framhärdar visar det sig att de 13 kvinnorna ingick i röda korset och mest dödades i olyckor. Detta var kommentaren av första delen, del två och tre kommenteras här. Observera att manlighetslära – male studies nu är ny kategori/Erik

Tillägg: I och med införandet av det nya akademiska fältet manlighetslära – male studies så ändras en mängd saker på bloggen för att göra den mer effektiv. Ändringarna blir främst i kategorier och tags. Under en övergångsperiod använder vi både svenska och engelska begreppen.


Vissa bloggare har varken logik eller sunda förnuftet i behåll

april 14, 2010
6 kommentarer

Mer om Rudolfssons mansfientliga debattartikel. Här tittar vi lite närmare på argumenten som ej var kritiska till den.

Ett av de mest usla exemplen hittar vi hos truthandfiction som spelar på – här på bloggen redan beskrivna – moment 22 argumentet: ”Den vanligaste formen är att de påstår att om du reagerar negativt på någon annans påstående visar detta i sig att dennes ursprungliga påstående var sant.”

Stämmer då detta på truthandfictions resonemang? Gissa två gånger. Faktum är att prediktionen av denna taktik bekräftas redan i hennes rubrik som menar. ”Sanningen avslöjas i kommentarsfältet” Detta är så klart ren bullshit, sanningen avslöjas i argumenten som styrker ett påstående. Det som inom retoriken kallas grunden och garanten.

Dåliga svar bevisar inte att dåliga frågor var mindre dåliga.

Men det hindrar inte truthandfiction såklart.trots att artikeln hade såväl uppenbara brister som intressanta poänger så är det inte den jag främst reagerade på- det var istället kommentarsfältet. Debattartikeln fokuserade på männens skuld och ansvar, och hade en tydlig könsrollsanalys, och tydligen är det kryptonit för de människor som spenderar sina dagar i tidningarnas kommentarsfält. Jag blev rädd för landets framtid när jag läste kommentarerna, de hatiska, ljusskygga ord som präglades av kvinnohat, antifeminism och en djupare frustration än jag ens visste fanns.”

Observera den fiffiga taktiken att först göra en beskrivning helt utan konkreta värderingar (En del beskrivs som bra en del som mindre bra, ingen beskrivning på vad som är vad och heller ingen motivering av någonting – klassisk negativism som vanligt) för att sedan hävda denna som bevis på påståenden som varken är styrkta, specificerade eller ens har något samband.

Här är det guilt by association – strukturella tolkande bevis – som gäller för hela slanten. (För mer om g.b.a. läs följande inlägg på axessbloggen) Först är problemet kvinnohat (en anklagelse som såklart varken specificeras eller styrks) men sedan blir snabbt problemet antifeminism och djup frustration istället. Och det stannar såklart inte där utan sanning-fiction går raskt vidare till att identifiera fler ”problem” där ”Öppna kommentarsfält sägs vara bra för demokratin, men det enda jag ser är ett illa förtäckt kvinnohat och en ogenerad rasism som får fritt utlopp i frihetens namn.”

Här går vår sanningsfiktive bloggare samma väg som Professor Sörlin vilken nyligen kritiserade ”frihetens fundamentalister som förväxlat frihet med en självpåtagen rätt att intet vilja och intet välja och därför riskerar att allt kränka.”

Det är alltså inte egna bristen på argument som är problemet utan det demokratiska fria samhället, fullt som det är av dessa hemska kvinnohatare och rasister som lurar runt varje huskrök. Just att anklaga folk för att vara rasister och kvinnohatare verkar vara universalmetoden för att slippa motivera påståenden idag.

Där har vi dock viss logik från vår favoritkritiker. Det är ju logiskt att motivera ett grundlöst påstående med en lika grundlös anklagelse eller hur?

Jag skulle hänvisa till Ad-hominem men det verkar vara overkill i detta fall.


Varje man är en potentiell mansmördare?

april 13, 2010
14 kommentarer

Nu räcker det med massmedias onyanserade och ologiska påståenden i genusdebatten.

Denna kommer via Genusnytt. Aftonbladet har av obegriplig anledning tagit in en insändare som saknar all form av verklighetsförankring och mest sprider fördomar. Denna insändare har rubriken ”Tänk om det var män som blev våldtagna” och är skriven av journaliststudenten Mikael Rudolfsson vid JMG i Göteborg.

Update: Denna Rudolfsson visar sig även vara studerande-representant och vice sekreterare på Publicistklubbens (förkortas Pk) västra krets.

Hans resonemang lyder ungefär så här: Eftersom killar inte riskerar att bli våldtagna så har en kille ingen aning hur det är att vara kvinna, om bara killar blev våldtagna så skulle de minsann göra bot och bättring i sina hemska åsikter och förstå kvinnors perspektiv.

”Som kille är det svårt att riktigt förstå vad tjejer går igenom.”

Jovisst, godafton! Även Badlands Hyena har uppmärksammat den idiotiska argumentationen från Rudolfsson. ”Resonemanget går ungefär så här: alla män kan i teorin genomföra en våldtäkt. Därför är varje man en potentiell våldtäktsman, även om det i praktiken alltid kommer att vara en försvinnande liten minoritet som faktiskt genomför ett sådant övergrepp.”

Låt mig som skriver börja med en liten upplysning för den som menar man måste ha personlig erfarenhet för att ”förstå”

I min släkt så finns inte bara en utan två män som blivit våldtagna av sk fula gubbar i tonåren. De utsattes för misshandel, vapenhot och omfattande psykisk press av personer de kände och ingen i omgivningen märkte någonting.

Utöver detta faktum så är inte våldtäkt det enda hemska en människa kan råka ut för. Såväl mobbing som grov misshandel skördar psykiska problem och kan leda till självmord. Vidare så begås även riktiga mord. Rudolfsson menar kvinnor har orsak att vara rädda. Statistiskt är det många fler män än kvinnor som råkar ut för våldsbrott.

Vi kan göra en analys av orsak och verkan och se vad de budskap som sprids sannolikt resulterar i.

Rudolfsson menar att kvinnor vet varje man är en potentiell våldtäktsman. Lösningen skulle alltså vara att kvinnor höll sig borta från män. Stämmer detta? Svar: Det är så fel som det kan bli och jag undrar verkligen vad man lär sig på journalistlinjer i form av källkritik.

De flesta män är nämligen hyggliga och sålunda är kvinnor tryggare med de flesta män än utan män. Läs om det förra! Kvinnor är generellt tryggare med män än utan män. Varje man är ett potentiellt skydd. Läs även om det där så kanske det sjunker in vilka dumheter aftonbladet bidrar till. Vi kan av detta dra följande slutsats:

Kvinnor som lyssnar på aftonbladet löper större risk att våldtas än kvinnor som lyssnar på förnuft och logik.

De kvinnor som pga sådana här vinklade artiklar håller sig borta från de potentiella hoten håller sig också borta från de enormt mycket vanligare potentiella beskyddarna. Och aftonbladet kommer då inte att ta deras plats. Nej kvinnorna blir sålunda betydligt mer utsatta för verkliga hot.

Betänk även att det inte bara är journaliststudenten som sprider korkade fördomar. Det är även någon högre upp (ansvarig utgivare) som godkände detta uselt underbyggda skräp för publicering? Hur låga krav får man ha på journalistiskt arbete?

”Det får tjejer att tänka ”vad vill nu den jäveln?” när en kille kommer fram för att prata.”

Vad är då motiveringen bakom denna form av skräpjournalistik som skapar skrämda kvinnor?

När jag 1993 såg stridsflygplanet JAS 39 Gripen störta mitt i centrala Stockholm så var svaret tydligt. Det första uppskrämda människor brukar göra är att försöka få mer information om vad som skrämmer dem. Alla försökte då få mer information om det rökmoln som bolmade upp från en av öarna.

I detta fall har massmedia gjort sig själv till försäljare av våldtäktsinformation. Lustigt nog är det ingen som skriver att varje man måste vara rädd för män. Detta trots att varje man som män möter är en potentiell mansmisshandlare och mansmördare och detta i mycket hög grad än en kvinna möter personer som begår våldtäkter.

Detta är en av anledningarna jag berättade om den tragik vissa i min släkt råkat ut för.

De blev inte utsatta för övergrepp för att de umgicks med killar. De blev snarare utsatta för att de inte gjorde det utan var isolerade som skydd mot inbillade hot. Som sagt varje man är en potentiell beskyddare av samhället från de enstaka riktiga hoten.

När massmedia publicerar en text som hävdar vi ”vet” varje man är ett hot så är vetskapen hos massmedia inte ett vitten värd. Det här med källgranskning verkar man inte ha tid med längre på journalisthögskolan.

Eller vet de kanske att med rädda människor kan man sälja mer information gällande vad de skall vara rädda för?

Precis så funkar det i rasistiska sammanslutningar. Först uppmuntrar man folk att vara rädda för de där andra. Sedan säljer man information om ”hotet”  och hur folk kan skydda sig. Artikeln i aftonbladet spelar på samma mekanismer som rasistisk propaganda. Se transgenus ursprungligen skapad av Matte Matik för typiska exempel.

När man väl har en rädd konsumentgrupp är det bara att producera mängder av information om hotet – de andra. Likheten är uppenbar. I ena fallet är man rädd för att varje man är en potentiell våldtäktsman. I andra fallet är man rädd för att varje mörkhyad är en potentiell börda. De flesta vill arbeta men ändå menar rasister att mörkhyade helst lever på bidrag.

Hur kan det vara mer acceptabelt att sprida fördomar om män än om mörkhyade? Är inte mörkhyade män, män?

Fördomar av denna sort som försöker beskriva våldsbrott som något vanligt bland män hittar man inte bara i massmedia. Pelle Billing rapporterar att t o m i högskoleprovet innehåller en artikel med detta negativa och nedvärderande sätt att beskriva män.

”De [dvs kurser om maskulinitet och män] kan även belysa återkommande inslag i manlighetens konstruktion, som till exempel självkontroll, kontroll över andra, våld, makthierarkier”

Via Tanja Bergkvists inlägg om kvotering, polisens värdegrund och genusteori får vi läsa mer i citat tagna från Jeanette Darebloms avhandling ”könsmaktsstrukturerna betraktas som grundläggande. Män sägs ha dikterat villkoren för vad ett kvinnoliv och ett mansliv är, bör och ska vara. Dessutom påstås mannen uppfattas som människa och kvinnan som könet.”

Mannen påstås uppfattas som människa? Att vara ett potentiellt hot skall alltså föreställa den normala människosynen?

Bloggen Trollans tankar kommenterar dödsmisshandeln av ett äldre par. Med Rudolfssons och ansvarige utgivares logik borde jag sålunda i högsta grad veta precis hur det är vara kvinna och vara rädd för våld. I detta fall så råkade kvinnan i paret mer illa ut men det var mannen som först blev angripen och de flesta offer i statistiken är män.

Vidare så kan man hos bloggaren Cattas bubbla läsa hur Expressen skriver om misstänkta mansmördaren Levona Svensson. Ännu mer att vara rädd för? Kanske bäst att vi män följer tjejernas exempel och har överfallsspray i handväskan? Alla dessa hotfulla människor, tänk om människan framför oss är ett hot?

Det finns dock en avgörande skillnad mellan att läsa om hoten som Catta beskriver på sin blogg.

De hot som beskrivs i aftonbladet handlar om hur den okända medmänniskan i allmänhet är en potentiell fara. Catta beskriver några få människor som har psykiska problem och som vi alltså vet är faktiska hot – detta mot inte bara andra utan även sig själva.

Cattas lösning är verkar vara att vi betraktar personer som bevisats vara ett hot som ett hot. Aftonbladets lösning tycks vara att vi är rädda för personer som inte bevisats vara hot och som med största sannolikhet heller inte är det. Detta med argumentet ”ja men de skulle ju kunna vara det, man kan ju aldrig vara säker”

Nej helt säker kan man aldrig vara men det kanske man inte behöver vara heller när de flesta är helyllen?

Isolerad riskerar man i högre grad att möta den minoritet farliga människor som finns. Det var vad som hände två killar i min släkt. Resultatet av rädslan för inbillade hot blev att de lättare råkade ut för verkliga hot.

Intressant att jag vet tjejer som våldtogs i sin ungdom och killar som våldtogs i sin ungdom. Fler killar än tjejer misshandlas och mördas varje år men Aftonbladet menar via en student att något vore annorlunda om det var killar som var (ännu mer) utsatta för våldsamma idioter.

Upplysning till journalister och journaliststudenter. Killar är redan utsatta för grova våldsbrott, mest utsatta av alla faktiskt.

Massmedia ignorerar fakta för det är svårare att med den informationen skrämma upp killar att köpa mer information om hoten. Att skrämma kvinnor att tro denna information är av värde tycks vara lättare. För om det inte betalade sig skulle massmedia sluta med det.

Som Obama sade om perioden George Bush säger jag om deras ständiga försök att få vanliga män till hotet. Ett hot som dessutom bara skall gälla kvinnor.

Enough! Nog nu.


Svenska universitetsvärlden – Vetenskap eller personkult?

april 10, 2010
7 kommentarer

Vad innebär det egentligen när de etablissemangskritiska värderingarna själva blir ett etablissemang?

I DN:s ledare så skriver Lena Andersson om det kulturrelativistiska tankeskiftet. Hon kommenterar den paradox som verkar finnas i vänstern att stötta exotiska regimer som står för raka motsatsen till egna värdena. För att ge sammanhang så utgår hon från de tankar som Pernilla Ouis uttrycker i senaste numret av Access angående Foucaults stöd av revolutionen i Iran.

”Hon skriver: ”Foucault är Gud i den svenska universitetsvärlden, inte profet, utan Gud fader själv. Inom socialvetenskaperna är det han som banat vägen för […] hur makten förtrycker de avvikande med sina normalitetsnormer och uteslutningsmekanismer. Foucault är far till det postmoderna tänkandet och diskursanalysen. Varje student som aspirerar på högre studier måste begripa hans storhet och förhålla sig till hans tankar. Att kritisera dem är en omöjlighet i den akademiska världen.

Skulle den beskrivningen vara korrekt så står den svenska akademiska världen i dag för precis raka motsatsen till den kritiska hållning som Foucault lärde ut. En minst sagt rejäl paradox, först lär man ut någonting, sedan förkastar man det fullkomligt. Så fort man fick makten så var makt inte problematisk längre och behöver inte kritiseras.

Att kritisera makten är viktigt, till makten blev Foucault, då blev det plötsligt otänkbart att kritisera makten.

Lena Andersson kommenterar i artikeln den absurda paradoxen när önskan att upphöja andra kulturer och bli medveten om sin västliga självbelåtenhet leder till stöd av just personer och regimer som använder makt och våld för att förtrycka dem som skiljer sig från normen. Foucault kritiserade maktmissbruk, ändå stödde han den islamiska revolutionen och Khomeini, som praktiserade exakt vad han kritiserade

För att förstå varför Foucault stödde en revolution som ströp samtliga värden han höll för riktiga i det egna samhället tvingas man till antagandet att det handlade om något annat än Iran och iranierna; nämligen om en strid mot upplysningens värdeliberala tankehegemoni i den egna kultursfären.

Eller i korthet, när de goda värdena var dominanta så stöttade Foucault de onda för han ansåg det var viktigare att bryta hegemonier än vilken hegemoni det var och vad den stod för. Men just detta är ju raka motsatsen till vad de personer som själva okritiskt dyrkar Foucault står för. Detta ä r nog främsta anledningen poststrukturalismen är så falsk.

Genom att göra Foucaults kritik till hegemoni så har de ju kritiserat Foucaults tankar hundra gånger värre än om de sade emot honom.

De som hävdar man inte får säga emot Foucault säger själva redan emot Foucault och de som okritiskt dyrkar honom som gud fader står för raka motsatsen till vad de förespråkar. Deras tankar präglas av ofattbart enorm dubbelmoral. De hyllar hegemoniskt en man vars livsverk handlade om att bryta ner hegemoni. Kan det gå mer snett?

I grund och botten förväntas människor i svenska akademin alltså förhålla sig till texter på basis av förkastande av deras innehåll. Detta eftersom det nu plötsligt är de själva som är den hegemoni som det enligt texterna är så viktigt att kritisera? Denna paradox är även uppenbar i de texter som skrivs på nyaste tillskottet i debatten Carolinas blogg. Akademin har gått från maktkritik till envåldsmakt.

Den enda slutsats som kan göras av de texter som är grunden till dagens akademiska samtal är förkastande av de värden det samtalet står för.

Det finns dubbel grund för denna slutsats. Dels har vi fått lära oss sådan hegemoni i sig är dålig. Dels så kan vi förkasta värdena i sig som representativa för diktaturer, förtryck, en förkastlig syn på människovärde och ett hyllande av våld framför samtal. Vi får lära oss ”här men inte där” men i dagens globala värld så är avståndet mellan här och där allt mindre.

Artikeln om kulturrelativism kommenteras bla även av Axess och Björn Östbring


Polisfacket till sina medlemmar: Vad håller vi på med?

april 8, 2010
4 kommentarer

Det är alltså polisfackets ledning som ifrågasätter polismyndighetens ledning och agerande i värdegrundsfrågor.

I Sydsvenskan kan man läsa det brev som polisförbundet i Skåne har skickat ut till sina medlemmar angående nuvarande värdegrundsproblematik. Så här står det bland annat i brevet som de skickat ut till medlemmarna (vi tackar QED för tipset)

”Vi har de senaste veckorna mötts av många medlemmar som kraftigt ifrågasätter trovärdigheten i myndighetens värdegrundshantering. Anledningen är att man från ledningens sida polisanmält vad man anser vara olämpliga ordval.”

”Vi har också hört av medlemmar som blivit tillrättavisade av vår informationsavdelning. Budskapet var att ett ord inte längre var lämpligt att använda i våra interna produktioner. Vi anser att det är dags att vi ställer frågan … Vad håller vi på med? Ordet vi inte skall använda är ”utländsk”. Vi skall heller inte kalla en polsk medborgare för ”polack”. Får vi kalla en dansk för dansk eller en tysk för tysk?”

”Tysken kanske är en trevlig bayrare i lederhosen för någon men kanske lägervakt för en annan. Smålänningen har sedan urminnes tider i Sverige beskrivits som ”snål”!? Vi hoppas att saken beskrivits tillräckligt klart. Vad håller vi på med?”

”Vi vill inte ha en arbetsplats där man inte vet om någon ”rapporterar” vidare vad som sägs vid utsättningar, fikabord eller omklädningsrum. Ett angiverisystem dödar all diskussion och begränsar yttrandefriheten. En öppen diskussion i värdegrundsfrågor är vital. Vad håller vi på med?”

”Vi måste också hitta ett normalläge på vår arbetsplats där det inte är en självklarhet att polisanmäla varandra. Det får inte vara en självklarhet att som chef, skriva en anmälan bara för att inte själv riskera att, i ett senare skede, bli anklagad för att man ”inte gjort något”. Vad håller vi på med?”

”Vår uppfattning är att det som pågår i dagsläget skadar värdegrundfrågorna långt mer än t ex några våldutsatta och hyperstressade polisers språkbruk i en polisbil. Vi har nu enligt vår uppfattning förlöjligat en av de senaste årens viktigaste frågor för polisen.”

Man måste verkligen fråga sig vilka ideer som slagit rot hos de höga polischeferna. Inte minst i och med exemplet Göran Lindberg är det dags att fråga hur väl personer som förespråkar de höga idealen själva motsvarar vad de och myndigheten förespråkar.

Dagens besatthet vid teorier om språklig styrning är ovärdig ett modernt demokratiskt samhälle. Människor måste som exemplet Kapten Klänning så tydligt visar bedömas efter vad de gör, inte efter vad de säger eller vilken image de vill visa upp för andra.

När ens egen etikexpert och föredragna föreläsare på ämnet åtalas för våldtäkt är det dags att fråga hur stor skillnaden mellan det sagda och det gjorda blivit egentligen.


En positivistisk genusvetare?

april 4, 2010
7 kommentarer

Man måste säga att Carolinas blogg utmanar vissa fördomar om studenter,  tyvärr bekräftar den också fördomar om vissa kurser och lärare.

Det var tack vare Tanjas blogs kommentarsfält som jag hittade Carolinas blogg och tur var det för hennes inlägg Vart är Sverige på väg? är den mest välbehövliga dos realism man kan tänka sig. Först och främst så har hon all bakgrund som gör att hon kan skriva inlägget överhuvudtaget. Hon är med egna ord ”Stolt för att vara aramé, armenier, lebanese och svensk samtidigt. Jag är kvinna, akademiker, genusvetare och språkvetare”

Vad hon skriver är bra nog att det i helhet kunde stått på denna blogg men med kommentarer blir det ännu bättre.

Carolinas inlägg är långt och sålunda blir detta en massiv kommentar men det är en längd som har substans. Det är många viktiga saker Carolina påpekar och hennes tillhörighet såväl som erfarenheter skänker rejäl tyngd åt diskussionen i den mån man bryr sig om sådana saker. Därmed ger vi Carolina ordet.

”Att ifrågasätta är ett väldigt modernt ord i akademiska sammanhang, även att tänka kritiskt. Men är det så egentligen. Under tiden då jag läste genusvetenskap så rådde det konsensus mellan eleverna vad gäller åsikter kring ämnena.”

Just detta har vi märkt också. Våra lärare motsvarar inte alls vad de lär ut. De föreläser om att vara kritiska men är det inte alls till egna arbetet. Det här med konsensus mellan eleverna i genusvetenskap är ju inget nytt utan visar snarare att den allmänna bilden av ämnet stämmer med verkligheten.

”Andra åsikter klingade alltid konstigt i gruppen. Det som bekymrar mig idag är det konsensus som har skapats mellan många feminister och genusvetare. Och jag har frågat mig själv sedan länge var har det kritiska tänkandet tagit vägen.”

Här får vi åter en bekräftelse på kopplingen mellan det politiska och akademiska inom ämnet.

Vi ser den klassiska mentaliteten att äta kakan och ha den kvar. Å ena sidan vill man ha den kritiska vetenskapens legitimitet, status och värde. Å andra sidan vill man vara fri att bryta mot alla regler som skapar legitimitet, status och värde. När det gäller är det till politiker man vänder sig, inte till vetenskapens tradition och värderingar. När detta leder till minskad status skyller man statusminskningen på att det ses som ”kvinnligt” och kräver politiska åtgärder som utjämnar.

Hur kan man tro blint att kön är endast socialt konstruerat, köra på det i tillämpningen i samhällets alla områden, utan att någon vågar ifrågasätta och utan hälsosam atmosfär för kritisk tänkande? Genusvetenskapen är styrd av politiska intressen. Dem som ifrågasätter genusvetenskapliga normer och konsensus klandras för politisk inkorrekta och sexistiska.

Att folk inte vågar ifrågasätta underlättar såklart möjligheten att köra på i denna tro men varför vågar inte folk ifrågasätta?

Jag tror vi har ett svar i det faktum att Carolina faktiskt gör det. Anledningen många inte vågar ifrågasätta är att de inte tycker personer av fel sort har den moraliska rätten att göra det. Carolina kan ifrågasätta för hon är en invandrare och kvinna. Det som gör henne orädd för den stigmatisering som följer är hennes immunitet mot att råka ut för den.

”Dessutom så är den feministiska diskursen hegemonisk och utesluter många grupper av kvinnor även om man försöker visa till ytan att så är inte fallet. Jag var ensam invandrad på kurserna, jag kände mig flera gånger inte välkommen varken av den hegemoniska diskursen eller på plan. Men detta är väldigt litet problem jämfört med vad jag ser vart den här extrema feminismen leder samhället.

Det här är någonting typiskt, de som vill representera svaga grupper vill i sin tur använda inte kunskap från medlemmar av de grupperna utan sin teori om vad som är bäst för dem. Här visar Carolina enormt hög grad av karaktär.

Hon inte bara uppmärksammar problemet hon påpekar även att trots hon personligen drabbas mest så ser hon andra saker som betydligt större problem.

”I detta så kritiserar man den klassiska vetenskapen för att den har gett sig ut för att vara neutral samtidigt som den tycktes tala om männen och männens värld. Det andra problemet var att kvinnor var inte representerade och att de var beskrivna på ett mindervärdigt sätt. Är detta hela sanningen?? Det tvivlar jag på.”

Här ser vi även de återkommande ämnena. Carolina påpekar i tur och ordning Negativismen i akademin.

Ämnets attacker på traditionell vetenskap i allmänhet och positivistisk vetenskap i synnerhet är påtagliga.

”Jag tycker inte att jag har tagit del under mina studier i genusvetenskap av den klassiska vetenskapen i tillräcklig omfång på dessa lektioner för att jag ska kunna tänka och avgöra själv om detta är sanningen såsom den besklrivs. sanningen var redan bara där välförpackat av några enstaka som har makten att formulera feminismen, det var bara att hålla med och tycka så synd om kvinnan. Trots att kritisk tänkande uppmuntrades så fanns det inte riktiga förutsättningar för det.”

Här får vi även en bild av synen på demokratiska värderingar inom ämnet. Några enstaka personer bestämmer allt. Bara att hålla med. Och detta från ett ämne som är kritiskt mot hierarkier!

Hon påtalar den dogmatiska synen att allt måste ses som sociala konstruktioner

”För att inte tala om den enorma ström av socialkonstruktivism av kön och det ena och det andra som har blivit en helig dogm kring vilken alla sitter ihopkrypna. Är detta vetenskap? Är tillämpningen som sker i samhällets alla institutioner hälsosam för människor?”

Men huruvida detta är hälsosamt för människor är ju en av de saker som de ansvariga bevisligen blivit tillsagda att ignoera i sin jakt på moralisk godhetsstatus.

Hon påpekar den okritiska och ovetenskapliga synen på mångkulturen

”För att inte tala om mångkulturalism och att allting är svenskarnas fel. Alla mångkulturalister som jag har studerat skyller på svensk politik, svensk lagstiftning, svenskarnas självbild, svensk rasism utan att någonsin benämna individernas/invandrarnas ansvar i något alls. Det är så synd om invandrare i forskningen hela tiden.”

Egentligen är det bara tragiskt. Man önskar ju att hon på något ämne skall ha en berättelse som går emot fördomarna men nej hennes beskrivningar av sina erfarenheter visar tyvärr att fördomarna stämmer.

Hon påtalar hatet mot Väst i allmänhet och Sverige i synnerhet.

”I kritiken mot svenskar så saknar jag hyfs och respekt. Teorin stämmer många gånger dåligt med en hel del av verkligheten och en stor skara av människors självuppfattning och självbild. Forskare ger sig ut att veta bättre vad som är bäst för vanliga arbetande människor som är nöjda med livet i Sverige.”

Här ser vi kanske den egentliga motiveringen hos de människor som arbetar i dessa ämnen. De får chansen att utmåla sig själva till auktoriteter. ”jag är minsann doktorand och vet bäst” utan att behöva göra jobbet som krävs för mödosamt faktainsamlande.

”Alla lever här och det känns för mig att alla bråkar om Sverige och var och en vill slita loss en bit till sig. Ett mer civiliserad men ändå i mina ögon primitivt politiskt och diskursivt krig mot Sverige och svenskarna.”

Ett diskursivt krig pågår mot Sverige och svenskarna. Men om vem är då motparten?

”Dessa krafter utövar starka angrepp mot den västerländska kristna arvet som västvärlden vilar på. Vart leder detta? Har dem frågat sig det. Feminister bland andra lider av lyxproblem och de saknar en hel del verklighetsförankring.”

Det här är kanske det enda stora problemet med Carolinas bloggtext. Hon nämner dem inte vid namn vilket hon faktiskt borde göra. Att hon påtalar de är feminister hjälper ju inte. Feminist är ingen konkret term. Hade hon sagt ”språkvetare” så hade det sagt mer om situationen.

”De har både tid och råd att socialt konstruera en helt ny världsbild som okritisk och oreflekterande förväntas tas emot av politiker som p.g.a. brist på andra alternativa röster och alternativ forskning och valmöjligheter känner sig tvungna att internalisera denna nya världsbild för att inte kallas sexistiska och politiskt okerrekta.”

Här ser vi ett påpekade angående politisk korrekthet, det är alltså inte politiker själva som bestämmer vad som är politiskt korrekt.

”Många vanliga männiksor som inte lider av stora problem är lyckliga över sitt liv i Sverige. det är människor av kött och blod som förstjänar respekt och skydd av sitt integritet. feminismen och den extrem kritiska mångkulturalismen är kränkande många gånger för vanliga svenskars integritet.”

Här borde Carolina få nån slags pris för kurage. Hon säger alltså att dessa bägge godhetens ideologier är kränkande för vanliga svenskars integritet (jag vill också påpeka att Carolina är en av de kränkta svenskarna)

”eliten dominerar och vill bestämma över allas identitet och självuppfattning och förvränga det som om dessa diskurser äger hela sanningen som kunde ägas någonsin i historien från Kristi födelse till idag.”

En kommentar om kultur och nationalitet.

Det finns ju en orsak att statsvetaren Cristopher Lasch döpte sin bok till Eliternas uppror. Budskapet är tydligt, de vill inte längre vara till för andra, allra minst egna kulturens andra. Likt sagans grekiska tragedi Anakin Skywalker bestämmer de sig för att bryta med jediorden och göra vad de vill men sina positioner.

”Precis som i alla andra länder så är det I sverige. man har som en vanlig människa rätt till sitt eget land och sin egen nationella identitet. Jag skulle aldrig acceptera något ifrågasättande av min varför då skulle jag göra det mot andra OCH på ett onyanserat sätt.”

En bra fråga som vi lämnar obesvarad eftersom den är ställd till de som motsvarar det beteendet och vi är lika undrande till deras korkade beteende. Vad håller de på med? Vet de själva det eller kanske det är dags för dem att tillämpa den kritik de hävdar är så värdefull på egna tänkandet?

Angående nuvarande politiska intressen görs följande intressanta påpekanden

”Varför skulle jag dölja hela sanningen? Vilka politiska intressen har jag för det? Och om jag vore forskare idag med den blindheten för helheten som jag skriver om, hur partiskt skulle inte min forskning vara??”

Lika partisk som den som redan finns i de existerande fälten och som beskrivs på hennes blogg kanske?

”Med några få ord och i ärlighetens namn så en del som sker i samhället är omvänd rasism och omvänd sexism. Och detta är destruktivt för samhället och männiksor helt enkelt och leder dem åt fel riktning och vilseleder dem.”

Om det finns nån svaghet vi hittar i Carolinas text är det att hon tar för givet folk förstår vad rätt riktning skulle vara medan bevisligen många skulle behöva ha den skriven på näsan. Något Carolina verkar för väluppfostrad för att göra. Eller så är det helt enkelt hennes sätt att inte sjunka till deras nivå. Som avslutning skriver hon.

”I kraft av att jag är en Svensk invandrad medborgare här som har inte bara rättigheter utan också skyldigheter mot detta samhälle och mot allmänheten,och har ansvar att säga vad jag tycker utifrån min kunskap, mina erfarenheter och min enkla vardag, för allmännas bästa och kännedom så skriver jag detta och kräver vetenskaplig, förnuftig, nyanserad, demokratiskt, logiskt och politisk oberoende granskning och kritik av ovannämnda diskurser.”

Då man inte vet om texten får stå kvar (se hur Ingrid Carlqvist pressades) så citerar vi ganska stora delar av den men låt det inte hindra er från att läsa resten för de delar vi inte citerade är lika bra.


Välkommen till en rundtur av Aktivarum

april 1, 2010
6 kommentarer

Detta inlägg är dels en chans för nya läsare att bekanta sig med de ämnen som tagits upp och dels för stammisar att få en snabb överblick.

Vi började med att skriva om definitioner. Då vi visste ord som normal, generell, normer och strukturer skulle förekomma ofta var det smidigare att skriva en separat förklaring istället för att upprepa oss i varje inlägg. Dessa första inlägg byggde sålunda grunden för hur resonemangen kunde formas. Vi fann två enkla regler för dessa texter.

Strukturer kan inte ge några förklaringar, bara beskrivningar. Effekt förklarar inte orsak. Därefter så kom det första ”riktiga” inlägget. En kommentar angående en nyhetsartikel som försökte utmåla samarbete och generaliseringar som något dåligt. Redan här grundlades vår syn på negativism.

faktum är att författaren inte ger några som helst alternativ till vad denne kritiserar

Om negativismen inom akademiska ämnen

Sedan kritiserade vi hur psykoanalysen används. Framför allt den moment-22 liknande vanan där vissa menar att hur mycket motstånd de får visar hur rätt de har. Nästa inlägg att uppfinna elden om och om igen handlade om en destruktiv trend i akademin.

Man kan verkligen fråga sig hur det kommer sig att kritiker ofta utan att komma med några som helst egna alternativ till vad man uttalar sig negativt om fått så stark ställning och empiriska forskare sådan svag ställning.

Om yttrandefriheten och politisk korrekthet

Efter denna djupdykning angående negativismen i akademin och vetenskapen så hamnade vi på ett annat viktigt ämne. Nämligen yttrandefriheten. Det visade sig snabbt att man då också måste ta upp ämnen som politisk korrekthet och identitetspolitik.

Eftersom de har så rätt och motståndaren har så fel och de är så säkra på att folk kommer att inse detta om det blir debatt om saken så är det enklaste att folk slipper en sådan debatt helt. Enklare är att de säger vad folket skulle tycka utan att först tvingas fråga

Om jämställdheten och genus

Vi ställde frågan om det var jämställdhet eller propaganda som var det viktiga, där vi även påpekade man använde cirkelresonemang. När vi ändå var inne å jämställdhet passade vi på att kommentera hur genusfällan ger män hög lön (men sämre livskvalitet). Vid denna tidpunkt bytte bloggen även utseende till nuvarande tema.

Ännu ett inlägg skrevs om genus. Denna gång kommenterades om jämnare könsfördelning skall vara ett mål eller inte. Här ser vi också den första artikel som kan härledas till transgenus.

Om män inte får draghjälp kommer kvinnor att dominera som psykologer men av samma anledning kommer kvinnor utan draghjälp att vara minoriteter i styrelser

Om transgenus. Byts gruppen ut hade det inte varit ok

Anledningen detta kan härledas till transgenus är att du å ena sidan kan skriva det är ok att kvinnor är bättre psykologer än män och därmed dominerar där men om du skriver en artikel där män påstås vara bättre styrelseproffs än kvinnor blir den genast hetsande och kränkande. Mer relaterat till jämställdhet. Vi påpekade att soldater är mer utsatta än civila under krig.Vi påpekade även att begreppet manligt används felaktigt.

Manlig betyder det är vanligt för män, inte att män dominerar i den lilla minoritetsgrupp som sysslar med den specifika förteelsen ifråga. Säkerhetspolitisk analys är inte mer manlig än fotbollshuliganism

Därefter skrev vi vårt första riktiga inlägg om transgenus där vi påpekade likheterna mellan Sverigedemokrater och genusvetare.

Det är inget nytt att personer i offentlig debatt försöker använda den lilla grupp som begår våldsbrott som belägg för kritik mot den större grupp man ingår i.

Om mansforskning och misandri

Efter denna generella beskrivning valde vi ett specifikt fall. Manforskaren Jackson Katz. En studie av de tekniker han använde avslöjar falska förspeglingar och uppenbar misandri. Hans metod kallas av retoriken för halmgubbe och av statistiken för snett urval. Dvs de blir representativa enbart för att forskaren väljer att göra dem representativa.

Om fördelningen på wikipedia och bloggar

Inlägget om kvinnor på bloggar och män på wikipedia var typiskt transgenus. Först så glädjer man sig åt att kvinnor dominerar bloggar. Sedan gnäller man över hur män dominerar wikipedia och kallar det ett problem. Vad var problemet? Jo sannolikt att kvinnor inte är de som dominerar wikipedia. Detta oavsett vad kvinnor själva är intresserade av.

Sedan mer mansforskning eller rättare sagt ”jakten på sätt att associera normalt manligt beteende med onormalt manligt beteende.” Katz gör två tydliga fel, han jämställer dels styrka med våld, dels våld med brottslighet. Han ger inga belägg för kopplingen man försöker smita undan med att han tycker det känns rimligt att ta för givet det är så.

I ett inlägg om ännu mer mansforskning så visas den omvända förståelse av verklighet dessa låtsasforskare har. De bedömer inte kultur från verklighet. De försöker bedöma verklighet från kultur. Ett bra exempel på detta hittar man i kommentarerna på Sf-bloggen piruett

Om Tolkiens etiska mognad var så pass sofistikerad att hans alver kunde vara vargar i ariska kläder så kanske man kan rädda Sagan om Ringen genom att tolka den som en partsinlaga mot Sauron och Saruman, alltså att man inte ska tolka den bokstavligt utan som vad en nazist skulle beskrivit andra världskriget som…

Bortsett förstås att det inte var en nazist som skrev böckerna. Men det underlättar ju att låtsas det var det för att slippa ta hänsyn till den insnöade positivistiska verkligheten.

Nu kanske ni undrar varför vi kommenterar attacker på fiktion? Svaret handlar om kunskapskontroll.

När vetenskapliga fakta inte längre prioriteras får böcker och filmer i högre grad bidra människorna med kunskap om världen. Då vill kritikerna ha kontroll över deras  innehåll också.

Nästa inlägg handlade om liberaldemokrati. Det var en generell kommentar om den politiska diskurs som då pågick. En mer specifik politisk kommentar var försvaret av demokratin som vi gjorde i samband med den folkomröstning Schweiz genomförde angående minareter. En summering därifrån lyder

Om alternativen inte är lika bra och ingen av sidorna hindras eller diskrimineras. Isåfall kommer förlorarna antingen att ha förespråkat ett sämre alternativ eller så kommer de att ha haft dåliga argument för ett bättre.

Nästa inlägg vi skrev handlade om identitetspolitik och sålunda också om politisk korrekthet.
Fortsättning följer


« Föregående sidaNästa sida »

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 438 andra följare

    Arkiv

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 438 andra följare

%d bloggers like this: