Aktivarum

Könsmaktsordningen är baserad på lögner från början till slut – Del 4

oktober 14, 2010
9 kommentarer

Förra inlägget granskade bl.a. skolan, här skall vi titta på underhållningsbranschen.

Som den ledande forskaren på mansförakt, Katherine Young påpekar i ”Spreading Misandry” så har populärkulturen tre huvudsakliga sätt att beskriva män. a) Ondskefulla b) Odugliga c) Hederskvinnor. (mer…)


Könsmaktsordningen är baserad på lögner från början till slut – Del 2

oktober 12, 2010
42 kommentarer

Vi konstaterande tidigare att debatten till stor del handlar om att starka aktörer skall positionera sig som svaga.

Detta är i sig en svår konst som den genuint svaga kanppast behärskar. Här hittar ni del 1 om könsmaktsordningen.

Överdrifter och fiktionella beskrivningar används för att rättfärdiga teorin om denna påstådda könsmaktsordnings existens. Ingen vikt läggs vid proportioner eller korrekt statistik. Det gäller för legitimitetens skull att få killar/män att verka så hemska som möjligt.

Och vad liknar då den sortens positionering? Jo som vi påpekat, och som här påpekas av Alice Teodorescu är den snarlik retoriken från det parti alla säger sig avsky. Polisprofessorn GW Persson har också påpekat hur tricket fungerar.

”…allt sammantaget handlar det om det politiska tjuvknepet att göra ytterst sällsynta undantag till allmänna exempel.”

Därmed blir det ännu mer uppenbart hur full av hål teorin om könsmaktsordning är om dess kritiker lånar metoden med annat resultat.

När sålunda Bitte Assarmo i SvD-artikeln Myten om den förtryckta skolflickan med samma kvalitativa ”hur jag upplever det” metod kommer fram till att könsmaktsteorin har fel så låtsas inte ens förespråkarna att de respekterar sin egen analysmetod.

Poängen här är inte metoden. Poängen är att det ideligen är precis på detta sätt de grundlagt iden att könsmaktsteorin är något annat än löst tyckande motiverat av politiska behov och möjligheten att få forskningspengar utan ansträngning eller resultatskrav.

Med den kvalitativa metoden kan man helt enkelt få vilket resultat som helst. Ändå är det genom att agera så här man skapat könsmaktsteorin.

För att citera feministiska skribenten Loretto Linusson på bloggen Kaffekopp.

”jag är ju etnolog så jag besitter noll om intet kunskap kring statiska undersökningar, bara kvalitativa undersökningar som utförts av kvinnliga forskare som har forskat om flickors situation utifrån feministiska begrepp.”

Bara kvinnliga forskare som utfört kvalitativ forskning (intervjuer med fåtal personer) om flickors situation utifrån feministiska begrepp. Man hade alltså sitt eget utgångsläge från början. Allt som behövdes var att hitta sätt att tolka fram det önskade resultatet.

I Bitte Assarmos fall är tolkning av resultatet inte ens en utmaning. Hon konstaterar att Saga inte är en nyhet utan brukade heta Asta.

”När jag gick i högstadiet i mitten av 1970-talet visades en TV-serie som hette Tjejerna gör uppror. Den handlade om Asta, som fått nog av patriarkatet och beslöt sig för att samla ihop resterna av tjejerna i klassen och visa att tjejer kan.”

Hade forskningen inom fysik eller medicin inte nått en ny stavelse sedan 70-talet gissar jag att vetenskapsrådet skulle dra in alla forskningsanslag. Hela poängen med vetenskap och forskning är att få ny kunskap men i ett politiserat fält går det såklart inte att komma på något nytt.

Sålunda blir ”tjejers uppror” modell 2010 Saga precis likadan som ”tjejers uppror” modell 1970 Asta. Gissningvis så fanns invändningarna på teorin här presenterade av Pelle Billing även de för fyrtio år sedan

Så precis som på 70-talet blir slutsatserna a) det behövs mer forskning och b) ungdomar skall luras av propaganda maskerad som underhållning.

Vid varje misslyckande att komma nån vart så kommer genuseliten fram till att det behövs mer av samma sak. Forskningens främsta kännetecken är kodord som ”synliggörande” Vilket dels innebär man är närmast sjukligt misstänksam mot vardagsförteelser.

Tanja Bergkvist har dock i sitt inlägg om Genusmotioner hittat ytterligare en dold innebörd i kodordet synliggörande.

”Dessutom betyder det att pumpa statskassan på pengar för att skriva nonsens-utredningar som aldrig kommer fram till något (jag har ju läst ett antal nu…) och de avslutas alltid med att ”här behövs mer forskning”

Den som tvivlar på detta kan läsa citat från en hel drös sådana utredningar på Tanjas blogg. ”Formuleringen ”skyddskläder” är i sig intressant, män ”skyddar” medan kvinnor ”vårdar” (motionen: genusskillnader i avdrag för skyddskläder)

Skall man skratta eller gråta? Det är kläderna som skyddar och definitivt inte personerna som bär kläderna. Men här ser vi hur det blir när samma personer som skriver är de som bedömer kvaliteten.

”vid den borgerliga regeringens utförsäljningar av statliga bolag finns risken att jämställdheten inom bolagen går förlorad. År av jämställdhetsarbete kan därmed slås sönder.” (motionen: jämställdhet vid försäljning av statliga bolag)

Om marknadskrafterna slår sönder jämställdhetsarbete så var det liksom inte jämställdhetsarbete. Bra att veta vad man betalar för.

”Idag är inte genusvetenskapen en naturlig del i lärarutbildningen och det på grund av att sådana krav aldrig har ställts. Genus bör genomsyra hela samhället” (Motionen: Genusperspektiv som obligatorium vid lärarutbildningarna)

Här ser vi tydligt graden av ovetenskaplig idioti det rör sig om.

(På tal om ovetenskaplig idioti, läs på Genusnytt vad Feministikonen professor Germaine Greer förespråkar. T o m Daniel Pernikliski hos AB Wendela tycker det är det dummaste förslag han någonsin hört.)

När man använder ord som ”genomsyra” eller ”färga” eller liknande så är det en kraftig varningssignal om total ovetenskaplighet. Dessa ord har nämligen ingen konkret innebörd.

Eller jo, som Tanja påpekar betyder de påfallande ofta vederbörande behöver några miljoner för att konkretisera vad ordet ifråga betyder.

”Vänsterpartiet vill synliggöra könsmaktsordningen för att kunna befria oss från den…” (motionen: feministisk strategi för en jämställd kultur)

Nu hör det dock till saken att så länge könsmaktsordning kan stå för vad som helst så är det såklart omöjligt att bli fri från den. Ta exempelvis teaterfolkets genusåsikt i del 1 att manlighet handlar om hur man med våld/hot skaffar sig makt.

Faktum är ju att det yttersta måttet på manlighet enligt de flesta inte alls är hur man med våld eller hot om våld skaffar sig makt.

Snarare verkar det att döma om genuselitens tjat vara de själva som vill skapa ett sådant mått på manlighet – tvärtemot den trilskande majoriteten människor som ser det yttersta måttet på manlighet i andra saker som fotbollsdribblingar eller skapande av musik.

Könsmaktsordningens påstådda fiender är ju dess främsta stöttepelare. Utan dem finns den inte, men hjälten behöver en skurk. Genusteoretiker påminner sålunda mest om poliserna i filmen Kopps som försöker skapa en brottsvåg för att inte förlora jobbet.

Anhängare av könsmaktsordning i ett nötskal. De ville bara ha upp statistiken lite.

Men till skillnad från poliserna i Kopps behöver genusfolk ingen riktig brottsvåg. Som de makthavare genuseliten är kan de lika gärna lura folk en sådan finns genom att göra underhållning om denna påhittade ”brottsvåg” de säger sig behövas för att avskaffa.

Observera även att vi med uttrycket ”anhängare av könsmaktsordning” beskriver de som säger en sådan finns och förespråkar den avskaffas. Frågan är om man kan hitta en enda människa av betydelse för andra människor som säger en sådan finns och att denne stödjer den.

(Vem skulle det vara som stödjer en sådan könsmaktsordning? Någon som kan nämna namn?)

Annars blir det inte särskilt ansträngande att vara genusteoretiker då man närmast spelar fotboll med ett mål på plan och utan motståndarlag

Och vad handlar det då om. Jo som Kajsa Ekis Ekmans artikel i DN beskrev handlar det om positionering baserad på att framstå som den svage. Detta för att nå det idag närmast heliga tolkingsföreträdet förbehållet till offer och offers sändebud.

Och detta med metoder som de – om de nu vore svaga – aldrig hade haft tillgång till. Hyckleriet är alltså totalt bland förespråkarna av denna uppvisning i hur dogmatisk utbildning i vad man skall tycka bara kan leda till att man tvingas ljuga om faktiska förutsättningar.

”För att legitimera sig som ”marginaliserad” krävs i själva verket att man kan koderna, att man vet exakt hur man presenterar sig som tystad. Det är en avancerad konst. Vem som helst klarar det inte och definitivt inte någon som är politiskt marginaliserad. Därför blir ett system som detta, byggt på marginalisering, betydligt mer uteslutande än ett system byggt på kunskap.”

Men i världen av anhängare av teorin könsmaktsordning gör det såklart ingenting då det ju är ett system som utesluter rätt personer.

Vad det kunskapsföraktande systemet inkluderar är människor som fått en utbildning i vad som är politiskt korrekt och en uppgift att förhärliga sig själva och skoningslöst attackera kritisera kritisera och kritisera de som har någon annan åsikt än den de lärt sig man skall ha.

Vad är då auktoriteten på den åsikt man skall ha? Att döma av denna debatt så är det att vara viljelös nickedocka till Michael Foucault. Deras beteende är ganska snarlikt vad han här säger vid 04.00 kritisera, attackera. Och vem är fienden?

Jo, enligt språkvetaren Ferdinand de Sassures teorier råder föga eller – i extrema versioner – ingen skillnad mellan språk och verklighet.

En följd av detta är att sanningsanspråk blir degraderade till rena maktanspråk. I det moderna samhället är humanvetenskaperna, enligt postmodernister som Foucault, bara maktinstrument för kontroll av befolkningen.

Då det inte är meningsfullt att skilja mellan vetenskap och makt, uppmanas historikerna att acceptera disciplinens politiska karaktär och ställa den i olika så kallade motmakters tjänst. Den fiende som Foucault kritiserade var den moderna vetanderegimen.

För feministiska anhängare av könsmaktsordningen är Foucaults tankar på detta område en gudomlighets heliga skrift.

Anledningen till detta är att kvinnorna för feminister blir den motmakt de vill ägna sig åt. Detta medan det ur Foucaults vrickade tes vore att stödja den manliga kunskapsregimen att ens försöka vara objektiv och hålla sig till fakta.

”Enligt en feministisk variant på Foucaults makt-kunskapstes kan endast kvinnor skriva kvinnors historia därför att män saknar kvinnors erfarenheter.”

Men som historikern Richard Evans påpekar får detta resonemang helt orimliga konsekvenser så snart man lämnar de bekväma ramarna.

Den logiska konsekvensen vore då att nazister är de enda som kan skriva nazismens historia och kommunister de enda som kan skriva kommunismens historia.  Inga empiriska redogörelser om brott mot mänskligheten vore möjliga utan brottslingens godkännande.

För kan sådana redogörelser så otidsenligt objektivt göras om en historisk händelse så kan de såklart i någon grad göras även på andra historiska händelser. Postmodernister klarar inte ens av de vetenskapliga grund-rekvisiten.


Könsmaktsordningen är baserad på lögner från början till slut – Del 1

oktober 12, 2010
7 kommentarer

Detta inlägg kommer huvudsakligen att handla om de falska förutsättningarna för debatten om könsmaktsordningen.

I samband med släppet av filmen ”Tusen gånger starkare” så har Sverige fått se en låtsasdebatt utan dess like. Jag kallar det låtsasdebatt eftersom man debatterar en analysmetod som om det vore en förklaringsmodell – Vilket inte alls är samma sak.

Trots detta så gick pennorna varmaPär Ströms Genusnytt.

Först lite bakgrund. Den analysmetod som kallas perspektivism uppfanns av filosofen Friedrich Nietszche. Han förespråkade avskaffandet av sanningsbegreppet eftersom vetenskapen (som han stöttade i början) i hans ögon hade blivit för dogmatisk.

I dagens Sverige har dock de forna filosofernas kritik mot specifika system bara använts som ursäkt för nya mer politiskt korrekta dogman.

Enligt perspektivismen vore det värdefullt att ha feministers analys av världen utifrån perspektivet ”kvinnor som grupp har mindre makt än män som grupp” som ett i mängden av alla sätt att se på saken för att nå ökad förståelse om omvärlden.

Men när det är det enda sättet man ser på saken och dessutom hävdar att folk som inte håller med skall hålla käften så har man blivit just den sorts dogmatiska självförhärligande religion som vetenskapen kritiserade redan på 1700-talet.

Enligt filosoferna skulle en sådan ensidighet leda till sämre kunskap, sämre sanningar och sämre lösningar.

Tecknen på denna form av intellektuell latmask kan vi med lätthet se. Hur kritiserar man exempelvis, utan att behöva anstränga sig, en man som just vunnit nobelpriset i litteratur . Jo man utgår från könsmaktsordningen som gudagiven sanning.

”Män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp och därför blir männens fantasier en smula osympatiska.” Manne Forssberg om nobelprisvinnaren Vargas Llosa

Om Manne tycker mäns fantasier är sympatiska så får han väl tycka det men då får han stå för att det är hans personliga åsikt också.

Den enkla sanningen är att ingen, förutom kultureliten som Manne tillhör – utbildade i något så idiotiskt som vilka åsikter man skall ha – har något emot att läsa segrarens samlagssagor. Det finns massor av storsäljande böcker och filmer med det innehållet.

Manne baserade sitt resonemang på könsmaktsordningen – verkligheten motbevisade honom på två röda och ger filosoferna rätt. Det är inte så att folk kritiserade Llosa. Det är så att kultureliten kritiserade folk och deras val av läsning och olydnad.

En till lättlurad Manne-klon som dessutom själv har maktposition men låtsas kritisera makten hittar vi i Evelina Svensson.

Hon (chefsredaktör på studenttidningen Mahskara) vill så gärna vara upprorisk rebell. Problemet är att i enlighet med Professor Katherine Youngs analys av misandry är både debatten och högskolan redan dominerad av kvinnor och så kallade hederskvinnor (minoritetsmän).

Vilka människor är det som Evelina vill bekämpa? (Sådana som Oh The Irony! kanske? Det största hotet kommer logiskt från de som håller upp en spegel.)

Givetvis framgår svaret inte alls – istället flummar hon om ”normer” och strukturer.

Men hon kanske som Expressen, som Katerine Kielos och som Tusen gånger starkare-gänget skall uppfinna några fiktionella män som får tolkningsföreträde att visa hur onda män är? Detta vore inget nytt utan är välkänt i forskningen på misandry.

Precis som påpekas av Professor Young är det kvinnor och ”hederskvinnor” som Guidos som tillskrivs såväl godhet som tolkningsrätten. Man skall inte vara kunnig eller ha genomtänkta resonemang för att ha rätt, man skall vara född politiskt ”rätt”.

Vår forskning visade ett mönster där män framställdes antingen som onda, odugliga eller som hederskvinnor – Professor Katherine Young.

Är man inte född rätt är det bara att utbilda sig i vilka åsikter som inte är minerad mark och spendera resten av livet med att be om ursäkt för att man finns. Och för att andra personer man inte känner gjort något man helt saknar koppling till.

Genusteoretiker förespråkar könsmaktsordningen, genom att styrka den på teoretisk nivå med fiktionella idiotkillar de själva har uppfunnit.

Det riktiga killarna är uppenbarligen sällan maktfullkomliga nog att duga till någon som helst utmaning. Nej flumnormer, flumroller (mansrollen – Oh The Irony!), flumstrukturer och flumskådisar som patriarkats-Simon i Expressen det är ”vetenskapliga grunden”

Eller, nej det finns ju de enstaka tillräckligt våldsamma kriminella männen också. Eliten vill kalla detta att utmana mansrollen, vi kallar det att utmana tre idioter som normalt funtade människor – av bägge kön – inte gav någon som helst betydelse från början.

Man kan fråga om kritiken av dessa våldsbrottslingar inte i själva verket är ett upphöjande av deras idiothandlingar till norm.

Pjäsförfattarna behöver nämligen dessa våldsbrottslingar precis som Kielos behöver våldtäktsmän och offer. Ju fler av dem desto bättre för pjäsförfattarnas teoretiska inbillning att det är någon slags norm som behöver göras uppror mot.

Normer är nämligen – till skillnad från det normala – något som kontrolleras av just eliten. När samma elit utifrån sina höga positioner på skolor och tidningar skall vara rebelliska måste de uppfinna en skurk de inte de själva kan ges skulden för.

”Vi är alla med och skapar ett samhällsklimat där yttersta måttet på manlighet handlar om hur man med hot om våld skaffar sig makt, säger hon.”

Problemet är att mediaeliten är medskyldiga till precis alla riktiga skurkar, så de måste fantisera fram flumskurkar som de kan kontrollera.

Sedan använder de sin egen maktposition (den de lögnaktigt hävdar sig sakna) till att fylla den publika debatten med just sådana påhittade exempel – samt skriva kopiösa mängder texter om den lilla kriminella minoritet som ens är i närheten av att motsvara ”strukturteorins bild”

Det handlar framför allt för mediaeliten om att framställa sig själv som de tystade när de bevisligen inte alls är det. Det handlar – som i fallet med Anna Laestadius Larsson – om att ha rätt trendig image av förtryck samtidigt som man kontrollerar vad som får sägas.

Genom att framställa sig själva som förtryckta får de legitimitet och kan trots sin makt begära arenor där de i ännu högre grad är envåldshärskare.

På genusvetarprogram går 9 kvinnor per man. Matte Matik featuring Tanja Bergkvist

Jättetack till alla som länkat till Aktivarum eller stöttat mig på ännu viktigare sätt. Till skillnad från de eliter som yttrar sig i denna fråga så är vi ständiga offer för riktig marginalisering. Dvs inte där vi på en statusfylld arena med intränad teknik framställer oss som tystade

Utan där vi inte kan eller får deltaga på sådana arenor alls. En betydligt mer genuin form av marginalisering.

Del 2 om könsmaktsordningen hittar ni här. Vi utvecklar resonemanget om hur man positionerar sig som svag och marginaliserad och gör åter ett besök i franska flumfilosofers flumteorier på jakt efter svaret


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 382 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: