Aktivarum

Tankar efter pubkvällen i Stockholm – Allt Åt Alla??? Uppenbarligen inte Vetenskap Åt Alla!

mars 6, 2012
32 kommentarer

Det skulle egentligen behövas tio blogginlägg för att bemöta alla påståenden jag hörde igår

Först en bokreferens. Många känner redan till den men jag vill ändå påpeka grunderna till den här debatten finns i Roy Baumeisters bok ”Is There Anything Good About Men?” Med detta sagt vidare tiil nästa ämne.

Låt oss ta diskussionen kring fattigdom och rikedom och hur världen påverkas av den vita mannen. Professor Steven Pinker har empiriskt summerat hur ”hemskt” världen har påverkats.

Varsågod! Föreläsningen är 50 minuter lång, resterande tid är frågestund.

Jag skall inte ”spoila” genom att berätta hur det går men jag kan avslöja att vänsterfolkets narrativ om vita män inte är riktigt riktigt hela sanningen. Sålunda erbjuder jag här ett komplement till gårdagens världsbild.

Det är möjligt att jag skriver ett mer utförligt inlägg om forskningen ifråga i ett senare inlägg men här måste jag av utrymmesskäl begränsa mängden information angående ett och samma ämne.

Vi går vidare till ideerna om mäns och kvinnors likhet som dök upp rätt ofta igår.

Låt mig för debattens skull använda kvinnliga källor. Vänsterfolket brukar mena att kvinnors röster inte kommer fram så låt oss kvinnodagen 8 Mars till ära  se vad högt meriterade kvinnor säger om saken.

Professor Patricia Hausman:

“Wherever you go, you will find females less likely than males to see what is so fascinating about ohms, carburetors, or quarks.” She said that she finds people endlessly fascinating, just like other women do. But as for things, well, “things bore me!”

Professor Jackie Eccles:

”Motivation is the key. This isn’t just an opinion (expert or otherwise). Rather, this is the result of years of research and huge amounts of data, including studies that tracked students’ careers over many years and looked at both abilities and motivations as well as outcomes such as what they chose to study and how well they performed.”

Professor Agneta Fischer:

”There’s no glass ceiling, she said, other than women’s own widespread unwillingness to put in the long hours of planning and working to make it to the top. Women who are willing to pay that price succeed too, just like the men.”

Jag tittar här på mina manliga källor och lustigt nog ser det exakt likadant ut där. Kön går uppenbarligen inte före kompetens inom de delar av vetenskapen där man samlar in och sammanställer stora mängder data.

Då återkommer vi till objektiviteten i vetenskapen. Här blir det favorit i repris. Alan Sokal

Jag tar gärna emot forskning som ger en bättre bild av situationen men kom ihåg att denna forskning skall bedöms efter vetenskapliga riktlinjer. Hur de ser ut förklarar Sokal i ovan video

Redigerade texten om pubkvällen igår. Det var jättekul att träffa Pär, Pelle, Tanja och de andra men inte särskilt utvecklande att komma till pubkvällen och bemötas av personer som skrivit de skall ägna sig åt k_kmätning!

Inte heller särskilt givande att puben var alldeles för full av människor.

Och sist men inte minst har vi den här oerhört givande lappen som ger två lika dåliga alternativ. Den här lappen gjorde mig totalt ointresserad av diskussion. I detta fall är alltså skulden inte feminismens utan AåA:s

Kort sagt var de alldeles för många och de flesta hade ingen vettig funktion Av hemsidan framgår att de räknade det som en fördel att vara många fler. Oklart varför eftersom det knappast hjälper en diskussion.

Det finns såklart möjligheten att syftet inte var att diskutera jämställdhet….

Man kan snarare ana att baktanken var att hindra jämställdister från att samlas. Vilket lyckades galant. Flera personer vände vid dörren pga den allt annat än välkommnande stämningen som mötte dem.

Sålunda blir slutsatsen att det inte spelar någon roll om det var syftet eller inte. Effekten blev givetvis att mötet som helhet stördes. Men sedan stördes de AåA personer som ville diskutera av dem som ville ”sabba”

(som en AåA-sympatisör själv uttryckte sig när hån tillfrågades varför vad de gjorde där)

Pär Ström om Pubkvällen

Pelle Billing om Pubkvällen

Elin om Allt Åt Alla är Douchebags

Hannah Lemoine om varför ilska riktas mot Pär Ström

Annonser

UR och Svenska skolan del 1 – Genuspropaganda istället för utbildning

februari 4, 2011
4 kommentarer

Det är svårt att hinna kommentera all genuspropaganda som sprids i media men när man är några stycken så går det enklare.

Pelle Billing (som här kommenterar skolverkets film) och Pär Ström (som här avslöjar gynocentrismen i Egyptenjournalistiken) är oerhört duktiga på att samla ihop data på ämnet. Själv är jag… (mer…)


Könsmaktsordningen är baserad på lögner från början till slut – Del 2

oktober 12, 2010
42 kommentarer

Vi konstaterande tidigare att debatten till stor del handlar om att starka aktörer skall positionera sig som svaga.

Detta är i sig en svår konst som den genuint svaga kanppast behärskar. Här hittar ni del 1 om könsmaktsordningen.

Överdrifter och fiktionella beskrivningar används för att rättfärdiga teorin om denna påstådda könsmaktsordnings existens. Ingen vikt läggs vid proportioner eller korrekt statistik. Det gäller för legitimitetens skull att få killar/män att verka så hemska som möjligt.

Och vad liknar då den sortens positionering? Jo som vi påpekat, och som här påpekas av Alice Teodorescu är den snarlik retoriken från det parti alla säger sig avsky. Polisprofessorn GW Persson har också påpekat hur tricket fungerar.

”…allt sammantaget handlar det om det politiska tjuvknepet att göra ytterst sällsynta undantag till allmänna exempel.”

Därmed blir det ännu mer uppenbart hur full av hål teorin om könsmaktsordning är om dess kritiker lånar metoden med annat resultat.

När sålunda Bitte Assarmo i SvD-artikeln Myten om den förtryckta skolflickan med samma kvalitativa ”hur jag upplever det” metod kommer fram till att könsmaktsteorin har fel så låtsas inte ens förespråkarna att de respekterar sin egen analysmetod.

Poängen här är inte metoden. Poängen är att det ideligen är precis på detta sätt de grundlagt iden att könsmaktsteorin är något annat än löst tyckande motiverat av politiska behov och möjligheten att få forskningspengar utan ansträngning eller resultatskrav.

Med den kvalitativa metoden kan man helt enkelt få vilket resultat som helst. Ändå är det genom att agera så här man skapat könsmaktsteorin.

För att citera feministiska skribenten Loretto Linusson på bloggen Kaffekopp.

”jag är ju etnolog så jag besitter noll om intet kunskap kring statiska undersökningar, bara kvalitativa undersökningar som utförts av kvinnliga forskare som har forskat om flickors situation utifrån feministiska begrepp.”

Bara kvinnliga forskare som utfört kvalitativ forskning (intervjuer med fåtal personer) om flickors situation utifrån feministiska begrepp. Man hade alltså sitt eget utgångsläge från början. Allt som behövdes var att hitta sätt att tolka fram det önskade resultatet.

I Bitte Assarmos fall är tolkning av resultatet inte ens en utmaning. Hon konstaterar att Saga inte är en nyhet utan brukade heta Asta.

”När jag gick i högstadiet i mitten av 1970-talet visades en TV-serie som hette Tjejerna gör uppror. Den handlade om Asta, som fått nog av patriarkatet och beslöt sig för att samla ihop resterna av tjejerna i klassen och visa att tjejer kan.”

Hade forskningen inom fysik eller medicin inte nått en ny stavelse sedan 70-talet gissar jag att vetenskapsrådet skulle dra in alla forskningsanslag. Hela poängen med vetenskap och forskning är att få ny kunskap men i ett politiserat fält går det såklart inte att komma på något nytt.

Sålunda blir ”tjejers uppror” modell 2010 Saga precis likadan som ”tjejers uppror” modell 1970 Asta. Gissningvis så fanns invändningarna på teorin här presenterade av Pelle Billing även de för fyrtio år sedan

Så precis som på 70-talet blir slutsatserna a) det behövs mer forskning och b) ungdomar skall luras av propaganda maskerad som underhållning.

Vid varje misslyckande att komma nån vart så kommer genuseliten fram till att det behövs mer av samma sak. Forskningens främsta kännetecken är kodord som ”synliggörande” Vilket dels innebär man är närmast sjukligt misstänksam mot vardagsförteelser.

Tanja Bergkvist har dock i sitt inlägg om Genusmotioner hittat ytterligare en dold innebörd i kodordet synliggörande.

”Dessutom betyder det att pumpa statskassan på pengar för att skriva nonsens-utredningar som aldrig kommer fram till något (jag har ju läst ett antal nu…) och de avslutas alltid med att ”här behövs mer forskning”

Den som tvivlar på detta kan läsa citat från en hel drös sådana utredningar på Tanjas blogg. ”Formuleringen ”skyddskläder” är i sig intressant, män ”skyddar” medan kvinnor ”vårdar” (motionen: genusskillnader i avdrag för skyddskläder)

Skall man skratta eller gråta? Det är kläderna som skyddar och definitivt inte personerna som bär kläderna. Men här ser vi hur det blir när samma personer som skriver är de som bedömer kvaliteten.

”vid den borgerliga regeringens utförsäljningar av statliga bolag finns risken att jämställdheten inom bolagen går förlorad. År av jämställdhetsarbete kan därmed slås sönder.” (motionen: jämställdhet vid försäljning av statliga bolag)

Om marknadskrafterna slår sönder jämställdhetsarbete så var det liksom inte jämställdhetsarbete. Bra att veta vad man betalar för.

”Idag är inte genusvetenskapen en naturlig del i lärarutbildningen och det på grund av att sådana krav aldrig har ställts. Genus bör genomsyra hela samhället” (Motionen: Genusperspektiv som obligatorium vid lärarutbildningarna)

Här ser vi tydligt graden av ovetenskaplig idioti det rör sig om.

(På tal om ovetenskaplig idioti, läs på Genusnytt vad Feministikonen professor Germaine Greer förespråkar. T o m Daniel Pernikliski hos AB Wendela tycker det är det dummaste förslag han någonsin hört.)

När man använder ord som ”genomsyra” eller ”färga” eller liknande så är det en kraftig varningssignal om total ovetenskaplighet. Dessa ord har nämligen ingen konkret innebörd.

Eller jo, som Tanja påpekar betyder de påfallande ofta vederbörande behöver några miljoner för att konkretisera vad ordet ifråga betyder.

”Vänsterpartiet vill synliggöra könsmaktsordningen för att kunna befria oss från den…” (motionen: feministisk strategi för en jämställd kultur)

Nu hör det dock till saken att så länge könsmaktsordning kan stå för vad som helst så är det såklart omöjligt att bli fri från den. Ta exempelvis teaterfolkets genusåsikt i del 1 att manlighet handlar om hur man med våld/hot skaffar sig makt.

Faktum är ju att det yttersta måttet på manlighet enligt de flesta inte alls är hur man med våld eller hot om våld skaffar sig makt.

Snarare verkar det att döma om genuselitens tjat vara de själva som vill skapa ett sådant mått på manlighet – tvärtemot den trilskande majoriteten människor som ser det yttersta måttet på manlighet i andra saker som fotbollsdribblingar eller skapande av musik.

Könsmaktsordningens påstådda fiender är ju dess främsta stöttepelare. Utan dem finns den inte, men hjälten behöver en skurk. Genusteoretiker påminner sålunda mest om poliserna i filmen Kopps som försöker skapa en brottsvåg för att inte förlora jobbet.

Anhängare av könsmaktsordning i ett nötskal. De ville bara ha upp statistiken lite.

Men till skillnad från poliserna i Kopps behöver genusfolk ingen riktig brottsvåg. Som de makthavare genuseliten är kan de lika gärna lura folk en sådan finns genom att göra underhållning om denna påhittade ”brottsvåg” de säger sig behövas för att avskaffa.

Observera även att vi med uttrycket ”anhängare av könsmaktsordning” beskriver de som säger en sådan finns och förespråkar den avskaffas. Frågan är om man kan hitta en enda människa av betydelse för andra människor som säger en sådan finns och att denne stödjer den.

(Vem skulle det vara som stödjer en sådan könsmaktsordning? Någon som kan nämna namn?)

Annars blir det inte särskilt ansträngande att vara genusteoretiker då man närmast spelar fotboll med ett mål på plan och utan motståndarlag

Och vad handlar det då om. Jo som Kajsa Ekis Ekmans artikel i DN beskrev handlar det om positionering baserad på att framstå som den svage. Detta för att nå det idag närmast heliga tolkingsföreträdet förbehållet till offer och offers sändebud.

Och detta med metoder som de – om de nu vore svaga – aldrig hade haft tillgång till. Hyckleriet är alltså totalt bland förespråkarna av denna uppvisning i hur dogmatisk utbildning i vad man skall tycka bara kan leda till att man tvingas ljuga om faktiska förutsättningar.

”För att legitimera sig som ”marginaliserad” krävs i själva verket att man kan koderna, att man vet exakt hur man presenterar sig som tystad. Det är en avancerad konst. Vem som helst klarar det inte och definitivt inte någon som är politiskt marginaliserad. Därför blir ett system som detta, byggt på marginalisering, betydligt mer uteslutande än ett system byggt på kunskap.”

Men i världen av anhängare av teorin könsmaktsordning gör det såklart ingenting då det ju är ett system som utesluter rätt personer.

Vad det kunskapsföraktande systemet inkluderar är människor som fått en utbildning i vad som är politiskt korrekt och en uppgift att förhärliga sig själva och skoningslöst attackera kritisera kritisera och kritisera de som har någon annan åsikt än den de lärt sig man skall ha.

Vad är då auktoriteten på den åsikt man skall ha? Att döma av denna debatt så är det att vara viljelös nickedocka till Michael Foucault. Deras beteende är ganska snarlikt vad han här säger vid 04.00 kritisera, attackera. Och vem är fienden?

Jo, enligt språkvetaren Ferdinand de Sassures teorier råder föga eller – i extrema versioner – ingen skillnad mellan språk och verklighet.

En följd av detta är att sanningsanspråk blir degraderade till rena maktanspråk. I det moderna samhället är humanvetenskaperna, enligt postmodernister som Foucault, bara maktinstrument för kontroll av befolkningen.

Då det inte är meningsfullt att skilja mellan vetenskap och makt, uppmanas historikerna att acceptera disciplinens politiska karaktär och ställa den i olika så kallade motmakters tjänst. Den fiende som Foucault kritiserade var den moderna vetanderegimen.

För feministiska anhängare av könsmaktsordningen är Foucaults tankar på detta område en gudomlighets heliga skrift.

Anledningen till detta är att kvinnorna för feminister blir den motmakt de vill ägna sig åt. Detta medan det ur Foucaults vrickade tes vore att stödja den manliga kunskapsregimen att ens försöka vara objektiv och hålla sig till fakta.

”Enligt en feministisk variant på Foucaults makt-kunskapstes kan endast kvinnor skriva kvinnors historia därför att män saknar kvinnors erfarenheter.”

Men som historikern Richard Evans påpekar får detta resonemang helt orimliga konsekvenser så snart man lämnar de bekväma ramarna.

Den logiska konsekvensen vore då att nazister är de enda som kan skriva nazismens historia och kommunister de enda som kan skriva kommunismens historia.  Inga empiriska redogörelser om brott mot mänskligheten vore möjliga utan brottslingens godkännande.

För kan sådana redogörelser så otidsenligt objektivt göras om en historisk händelse så kan de såklart i någon grad göras även på andra historiska händelser. Postmodernister klarar inte ens av de vetenskapliga grund-rekvisiten.


Könsmaktsordningen är baserad på lögner från början till slut – Del 1

oktober 12, 2010
7 kommentarer

Detta inlägg kommer huvudsakligen att handla om de falska förutsättningarna för debatten om könsmaktsordningen.

I samband med släppet av filmen ”Tusen gånger starkare” så har Sverige fått se en låtsasdebatt utan dess like. Jag kallar det låtsasdebatt eftersom man debatterar en analysmetod som om det vore en förklaringsmodell – Vilket inte alls är samma sak.

Trots detta så gick pennorna varmaPär Ströms Genusnytt.

Först lite bakgrund. Den analysmetod som kallas perspektivism uppfanns av filosofen Friedrich Nietszche. Han förespråkade avskaffandet av sanningsbegreppet eftersom vetenskapen (som han stöttade i början) i hans ögon hade blivit för dogmatisk.

I dagens Sverige har dock de forna filosofernas kritik mot specifika system bara använts som ursäkt för nya mer politiskt korrekta dogman.

Enligt perspektivismen vore det värdefullt att ha feministers analys av världen utifrån perspektivet ”kvinnor som grupp har mindre makt än män som grupp” som ett i mängden av alla sätt att se på saken för att nå ökad förståelse om omvärlden.

Men när det är det enda sättet man ser på saken och dessutom hävdar att folk som inte håller med skall hålla käften så har man blivit just den sorts dogmatiska självförhärligande religion som vetenskapen kritiserade redan på 1700-talet.

Enligt filosoferna skulle en sådan ensidighet leda till sämre kunskap, sämre sanningar och sämre lösningar.

Tecknen på denna form av intellektuell latmask kan vi med lätthet se. Hur kritiserar man exempelvis, utan att behöva anstränga sig, en man som just vunnit nobelpriset i litteratur . Jo man utgår från könsmaktsordningen som gudagiven sanning.

”Män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp och därför blir männens fantasier en smula osympatiska.” Manne Forssberg om nobelprisvinnaren Vargas Llosa

Om Manne tycker mäns fantasier är sympatiska så får han väl tycka det men då får han stå för att det är hans personliga åsikt också.

Den enkla sanningen är att ingen, förutom kultureliten som Manne tillhör – utbildade i något så idiotiskt som vilka åsikter man skall ha – har något emot att läsa segrarens samlagssagor. Det finns massor av storsäljande böcker och filmer med det innehållet.

Manne baserade sitt resonemang på könsmaktsordningen – verkligheten motbevisade honom på två röda och ger filosoferna rätt. Det är inte så att folk kritiserade Llosa. Det är så att kultureliten kritiserade folk och deras val av läsning och olydnad.

En till lättlurad Manne-klon som dessutom själv har maktposition men låtsas kritisera makten hittar vi i Evelina Svensson.

Hon (chefsredaktör på studenttidningen Mahskara) vill så gärna vara upprorisk rebell. Problemet är att i enlighet med Professor Katherine Youngs analys av misandry är både debatten och högskolan redan dominerad av kvinnor och så kallade hederskvinnor (minoritetsmän).

Vilka människor är det som Evelina vill bekämpa? (Sådana som Oh The Irony! kanske? Det största hotet kommer logiskt från de som håller upp en spegel.)

Givetvis framgår svaret inte alls – istället flummar hon om ”normer” och strukturer.

Men hon kanske som Expressen, som Katerine Kielos och som Tusen gånger starkare-gänget skall uppfinna några fiktionella män som får tolkningsföreträde att visa hur onda män är? Detta vore inget nytt utan är välkänt i forskningen på misandry.

Precis som påpekas av Professor Young är det kvinnor och ”hederskvinnor” som Guidos som tillskrivs såväl godhet som tolkningsrätten. Man skall inte vara kunnig eller ha genomtänkta resonemang för att ha rätt, man skall vara född politiskt ”rätt”.

Vår forskning visade ett mönster där män framställdes antingen som onda, odugliga eller som hederskvinnor – Professor Katherine Young.

Är man inte född rätt är det bara att utbilda sig i vilka åsikter som inte är minerad mark och spendera resten av livet med att be om ursäkt för att man finns. Och för att andra personer man inte känner gjort något man helt saknar koppling till.

Genusteoretiker förespråkar könsmaktsordningen, genom att styrka den på teoretisk nivå med fiktionella idiotkillar de själva har uppfunnit.

Det riktiga killarna är uppenbarligen sällan maktfullkomliga nog att duga till någon som helst utmaning. Nej flumnormer, flumroller (mansrollen – Oh The Irony!), flumstrukturer och flumskådisar som patriarkats-Simon i Expressen det är ”vetenskapliga grunden”

Eller, nej det finns ju de enstaka tillräckligt våldsamma kriminella männen också. Eliten vill kalla detta att utmana mansrollen, vi kallar det att utmana tre idioter som normalt funtade människor – av bägge kön – inte gav någon som helst betydelse från början.

Man kan fråga om kritiken av dessa våldsbrottslingar inte i själva verket är ett upphöjande av deras idiothandlingar till norm.

Pjäsförfattarna behöver nämligen dessa våldsbrottslingar precis som Kielos behöver våldtäktsmän och offer. Ju fler av dem desto bättre för pjäsförfattarnas teoretiska inbillning att det är någon slags norm som behöver göras uppror mot.

Normer är nämligen – till skillnad från det normala – något som kontrolleras av just eliten. När samma elit utifrån sina höga positioner på skolor och tidningar skall vara rebelliska måste de uppfinna en skurk de inte de själva kan ges skulden för.

”Vi är alla med och skapar ett samhällsklimat där yttersta måttet på manlighet handlar om hur man med hot om våld skaffar sig makt, säger hon.”

Problemet är att mediaeliten är medskyldiga till precis alla riktiga skurkar, så de måste fantisera fram flumskurkar som de kan kontrollera.

Sedan använder de sin egen maktposition (den de lögnaktigt hävdar sig sakna) till att fylla den publika debatten med just sådana påhittade exempel – samt skriva kopiösa mängder texter om den lilla kriminella minoritet som ens är i närheten av att motsvara ”strukturteorins bild”

Det handlar framför allt för mediaeliten om att framställa sig själv som de tystade när de bevisligen inte alls är det. Det handlar – som i fallet med Anna Laestadius Larsson – om att ha rätt trendig image av förtryck samtidigt som man kontrollerar vad som får sägas.

Genom att framställa sig själva som förtryckta får de legitimitet och kan trots sin makt begära arenor där de i ännu högre grad är envåldshärskare.

På genusvetarprogram går 9 kvinnor per man. Matte Matik featuring Tanja Bergkvist

Jättetack till alla som länkat till Aktivarum eller stöttat mig på ännu viktigare sätt. Till skillnad från de eliter som yttrar sig i denna fråga så är vi ständiga offer för riktig marginalisering. Dvs inte där vi på en statusfylld arena med intränad teknik framställer oss som tystade

Utan där vi inte kan eller får deltaga på sådana arenor alls. En betydligt mer genuin form av marginalisering.

Del 2 om könsmaktsordningen hittar ni här. Vi utvecklar resonemanget om hur man positionerar sig som svag och marginaliserad och gör åter ett besök i franska flumfilosofers flumteorier på jakt efter svaret


Efterspel Biology & Politics

juni 21, 2010
14 kommentarer

Här kommenterar jag den diskussion som drogs igång på Professor Svenssons blog Biology & Politics.

Den mänskliga naturen är en av de mer universella saker man kan diskutera. Rent generellt så börjar vår berättelse med Darwin. Hans teori om arternas uppkomst resulterade på många håll i att man betraktade människan som en rent biologisk varelse.

Detta ledde till en mängd katastrofala exempel på politiska trender. Senare så svängde pendeln i frågan 180 grader och nya rön hävdade att människan är en rent social varelse. Pga önskan att komma bort från biologisk politik så ledde detta till nya andra exempel på katastrofala politiska experiment.

Den nya förklaringen och den som gäller idag blev att människan är biologisk och social.

Det har dock varit mycket hårt motstånd mot att acceptera dessa biologiska delar har betydelse. Man skall komma ihåg den akademiska och politiska dominans det sociala perspektivet hade stora delar av 1900-talet. Personer som har makten vill inte lämna den ifrån sig.

Sålunda blev den nya kampen fakta mot idealism. Eller som Thomas Sowell beskriver det i sin fantastiska bok A Conflict of Visions. ”The Unconstrained (Utopiska) visionen vs The Constrained (Tragiska) visionen”

När Svensson (ES) sålunda hävdar att ”frågan med säkerhet aldrig kan besvaras” så innebär det även att ingen kan vinna i ovanstående politiska kamp oavsett vad fakta säger. Det intressanta är att så länge fakta stödde utopiska synsätt så ansågs sådan seger vara ok.

Nu när fakta hotar utopiska drömmar säger man plötsligt vi inget kan veta. ES: ”Däremot blir det problematiskt när sådana spekulationer i främst media, upphöjs som någon slags vetenskapliga ”sanningar”, och det är tyvärr vanligare än många tror.”

Här ser vi mer av den retorik jag berättade om i Evolutionstrilogin. Det vanliga framställs som ett hot.

ES: ”Oavsett dessa reservationer så håller jag om att såväl könsskillnader som könslikheter är oerhört intressanta forskningsområden som lär vara fortsatta aktiva i många år till.”

Könslikheter är dock inget forskningsområde. Forskar man empiriskt på kön är det en fråga om empiri. Min erfarenhet är att genusteori bygger mycket på kvalitativ forskning dvs där forskaren själv och dennes handledare i samråd är mycket mer fria att tycka vad de vill.

Bloggen Negativismkritik med utgångspunkt från ”Thomsen och Stjernfeldt” rapporterar om denna trend.

”Man ser hur tankarna spinner hos de negativistiska studenterna. Aj då, detta var ju positiva uttryck. Hmm, hur ska vi göra nu då? Det blev plötsligt jättesvårt att vara kritisk rebell” Vi kan se följderna av detta negativistiska synsätt i Eva Berglunds kritik av frk Tanja Bergkvist.”Jag har lite svårt att se meningen med hennes genuskritiska korståg. Det är ju lite fånigt att tro att INTE samhället skulle ha en stor roll i hur människor lever.”

Här ser vi den klassiska polariseringen igen. Tanja har aldrig påstått att hon tror samhället inte har en stor roll i hur människor lever och genusteorin är ingen försvarare av det sociala synsättet utan har tvärtom ryckt på axlarna och skyllt det mesta på vad de kallar strukturer.

Ett klassiskt sidospår dyker upp i form av inlägget Måns B skriver om Naxifolket.

”kulturen där ‘könsrollerna’ var omvända fanns till ganska nyligen i en liten by i sydvästra Kina som heter Lijiang, hos Naxifolket.”

Varför är då detta ett sidospår? Svaret är ganska enkelt. Evolutionen handlar om framgångsrika strategier. Vi kan jämföra Naxifolket med att titta på olympiska spelen. Vem tar du själv efter om du skall springa? Usain Bolt eller killen som kom sist i kvalifikationen och inte ens var med i finalen?

Därmed kan vi lära oss en enkel regel: Att en ovanlig taktik existerar betyder inte den taktiken är framgångsrik.

ES: ”Vidgar vi det biologiska perspektivet ytterligare så vågar jag nog påstå att hanligt val av honor och honors ”påfågling” är vanligare än många trott, och det kommer alltfler studier på framförallt insekter och fiskar som visat på dessa fenomen.”

Saken är den att människan är för det första ingen fisk. För det andra så är detta inte en relevant kritik av evolutionspsykologi. Tvärtom, att könens uppgifter kan vara omkastade hos olika arter poängteras av Professor David W. Martin (North Carolina State) i föreläsningen ”Altruism & Mating”

Det som dock bestämmer vilken art som har vilken roll är vilken art som kan få barn med minsta möjliga ansträngning

Hos människan är det alltså logiskt att honor under normala omständigheter är mer kräsna och hannar mer tvingade att anstränga sig och imponera. Hur det ser ut hos andra djurarter är irrelevant för människans natur.

Fortsättes


Roy Baumeister mot Erik Svensson, Evolutionstrilogin avslutas

juni 20, 2010
1 kommentar

Så var det dags att avsluta Evolutionstrilogin som dessa inlägg blev. Här har vi kommenterat påståenden gjorda på biology & politics

Först lite snabb tillbakablick. På biology & politics kommenteras denna debattartikel. Här på Aktivarum finns del 1 och del 2 som kommenterar bakgrund såväl som artikelns innehåll i sig. Här i del 3 kommer vi att kommentera artikeln lite mer och fokusera på blogginlägget i sig. Vi börjar med att citera det relevanta blogginlägget.

”Artikelns huvudbudskap är en kritik mot de de föreställningar om stereotypa könsroller som dessvärre fortfarande florerar, och som alltför ofta kläs i en ytlig evolutionsbiologisk men dåligt underbyggd klädedräkt.

Här ser vi samma retoriska strategi igen. Kritik utan någon tydlig måltavla kritik mot ideer. Denna gång från Professor Svensson. Här får vi dock en länk. Den visar sig dock leda till en annan artikel i Yelah skriven av Svensson själv och med fokus på kritik av Germund Hesslow. Dock inte vetenskaplig sådan. Det Svensson kritiserar är att Hesslow inte är progressiv nog. Vi återgår till den text av KJA som Svensson vill föra fram.

”Eftersom evolution verkar kontinuerligt är den inte heller ett argument för att könsroller skulle vara statiska eller omöjliga att ändra på. När förhållanden ändras kommer det naturliga urvalet att verka; vissa egenskaper kommer att försvinna medan andra ökar. Egenskaper som var bra att ha för ett stenåldersbarn skulle förmodligen inte vara samma som för ett nutida barn.”

Här har Professor Svensson missat det moderna samhällets effekt. Evolutionen handlar inte om vad som är ”bra att ha” utan om vad som krävs för att överleva och få barn. Evolution är när vår omgivning manipulerar oss. Men vi började manipulera vår omgivning istället och det i en omfattning ingen annan levande varelse gjort.

”evolutionspsykologin lider av ett högst kontroversiellt antagande om mer eller mindre konstanta miljöer och selektionstryck över långa perioder”

Den lider snarare av medvetenhet om att vi människor satte evolutionens krafter ur spel genom att skapa samhällen där vi själva kunde påverka vem som överlevde och fick barn med vem. Detta innebär att forskning på andra djur inte kan användas. De djuren är beroende av miljön. Vi kan skapa vår egen miljö och se till vi själva inte behöver ändras.

”Att könsskillnader mellan hannar och honor, och mellan män och kvinnor, inte är statiska utan kan variera avsevärt mellan olika miljöer med skilda selektionstryck är vardagsmat för de biologer som har studerat olika populationer.”

Det relevanta är inte om de kan det, det relevanta är om de hos människan gör det.

”Könsdimorfismen, alltså den realiserade skillnaden mellan hannar och honor, kan ofta skilja sig dramatiskt mellan olika arter, men även mellan olika populationer av samma art.”

Men kan det förmodligen inte hos människan, och gör det vanligen inte hos människan.

”Ytterligare en aspekt på könsskillnader, som de tre doktoranderna inte går in på i sin artikel, är att vi faktiskt a priori inte nödvändigtvis ska förvänta oss stora könsskillnader, utan tvärtom: könens inneboende likhet är snarare regel än undantag.”

Det här argumentet från Professor Svensson är obegripligt. Ingen jämför män och kvinnor utifrån vacuum. Diskussionen handlar om huruvida män och kvinnor är så lika vi normalt tror, mindre lika än vi normalt tror eller mer lika än vi normalt tror.

”Gener som bara gynnar det ena könet och som sänker det andra könets fitness mer än vad det gynnar det första kommer att försvinna ur genpoolen, eftersom de under halva sin livstid kommer att ha en selektiv nackdel”

Som Jason Wilders och Roy Baumeisters forskning visar så har könen aldrig haft samma fitness.

Kvinnor har tvärtom haft dubbelt så hög fitness. Detta har i sin tur tvingat män att ta mer risker, vara mer extrema, testa smarta saker, testa dumma saker och tänja gränserna i mycket högre grad än kvinnor bara för att uppnå samma resultat.

”Det här evolutionsbiologiska perspektivet, som är grundat i hur de grundläggande genetiska mekanismerna fungerar för sexuellt reproducerande organismer, skiljer sig alltså radikalt från det traditionella evolutionspsykologiska paradigmet där könsskillnader ofta överdrivs och tas för givna.”

Svensson har inte visat att könsskillnaderna är överdrivna. Han har inte förespråkat vi forskar på könsskillnader och undersöker saken. Sålunda bekräftar han Lee J. Jussim, Clark R. McCauley, och Yueh-Ting Lees forskning på sterotype accuracy. De berättar om det bias de upptäckte.

”The preponderance of scholarly theory and research on stereotypes assumes that they are bad and inaccurate.”

”Utifrån ett mer evolutionsgenetiskt perspektiv är det istället könens inneboende likhet som är utgångspunkten för forskningen kring könsdimorfismen och dennas utveckling.”

Här ser vi en ren lek med ord. Likhet och lika är såklart inte samma sak. Likhet är hur nära könen kommer från varandra utifrån vacuum. Lika är om det finns några olikheter alls. I största allmänhet försvåras denna text av otydligheten hos Svenssons text. Källor länkas men nån koppling presenteras inte.

”Biologiskt kön är definitivt inte en social konstruktion, i motsats till vad en del extrema postmodernistiskt influerade feminister kanske har hävdat. Men det är heller inte riktigt så enkelt som svepande och rabiata genuskritiker som bloggaren och genuskritikern Tanja Bergkvist försöker slå i oss.”

Gör hon det? Inget i den länken styrker det påståendet. Jag vet inte om Erik Svensson är slarvig eller vad men varför ens bry sig om att länka när han inte anger nån som helst koppling till det han länkar till?

”Könsroller” är definitivt mer än biologi och genetik. Där finns också en miljömässig komponent, inte minst det omgivande samhället. Att förneka detta är lika ovetenskapligt som att hävda att biologiskt kön inte existerar.”

Det fascinerande är att det var just miljöns påverkan på evolutionen som Svensson hade ignorerat ovan där han menade att evolutionen var kontinuerlig och utgick från vad som var bra att ha.

”Därför tycker jag att man ska ha en lite mer öppen syn på t. ex. ”genus” och vad detta kan vara, och inte a priori avfärda sådan forskning som ”Lysenkoism”, ”genusfascism”, ”fördumningsindustri” och genom andra svepande schabloner.”

Det är inte forskningen som avfärdas, det är de politiska åtgärderna dess anhängare förespråkar.

I Tanjas fall genuscertifiering. Det har visat sig ungefär lika lätt att separera genusvetenskap från genuspolitiska åtgärder som det en gång i tiden var att separera kyrkans makt från politiken. Därmed återgår vi till några flera delar av KJA:s artikel i Fria Tidningen.

”Det finns förvisso biologiska skillnader mellan könen men män och kvinnor är faktiskt mer lika än vad som hävdas”

Jag vill här uppmärksamma att det inte hävdats någonting. Att läsa KJA-artikeln är som att se en fotbollsmatch med bara ett mål på plan. De bemöter hela tiden egensnickrade argument men precis som i fallet med Erik Svensson så framgår det med mycket få undantag (dvs Hesslow) inte alls vem artikeln riktar sig mot.

”Variationen inom könen är för de flesta egenskaper större än skillnaden mellan de båda könens medelvärde för egenskapen ifråga.”

Som vi visat ovan är variationen inom män mycket olik variationen inom kvinnor. som Wilder visat så var det många färre män som hade vad som krävdes. Så här lyder ett avsnitt från Jason A. Wilder, Zahra Mobasher, and Michael F. Hammer, University of Arizona 9 Juli 2009. Genetic Evidence for Unequal Effective Population Sizes of Human Females and Males

”As an explanation for the observed differences in the genealogies of the human NRY and mtDNA, we favor a model in which the human effective population size is skewed toward an excess of females by sex-biased demographic processes.”

”Det är en vanlig missuppfattning att evolution och vår biologi skulle vara ett argument mot att vi lär oss nya mönster. Kan inte män ta hand om sina barn och kvinnor vara karriärsinriktade? Och visst kan väl en kille få vara en rosa ballerina och en tjej leka vilda lekar?”

Här sysslar doktoranderna JKA med trams. Det är såklart inte samma sak att kunna någonting som att välja/vilja någonting. Kan inte män ta hand om barn och kvinnor vara karriärsinriktade? Det är en felställd fråga. Frågan är om kvinnorna som har mest ekonomiska möjligheter vill ha männen som har minst ekonomiska möjligheter? Samt i vilken omfattning. Hur många miljonärskor letar sin man bland de män som satsar minst på sin egen karriär? Här har KJA en mycket stark  bias. 100% kvinnor är inte bästa underlaget för att diskutera relationsbyggande.

”Evolution har använts som argument mot att införa genuspedagogik på förskolor. Det är inte ett hållbart argument att man skulle ”förstöra” några genetiskt betingade egenskaper genom att ändra på den sociala inlärningen.”

Det är ett faktum redan idag att såväl manliga lärare som killar i klassen uppfattas negativt i skolan. Vi kommer att återkomma till hur dessa behandlas i skolan i ett senare inlägg. Att man förstört för killar är dock ett empiriskt faktum som Maria Nycander redan påvisat.

”Den sociala inlärningen ändras kontinuerligt utan att vår biologi ändras. Se bara på det stora antalet olika språk och kulturer som finns. Och inte skulle vi väl uppfostra våra barn som förr, med barnaga och mycket begränsad skolgång för flickor – om ens någon?”

Just för att vår biologi inte ändras så drabbas killar generellt evolutionärt hårdast av att inte motsvara de traditionella roller som KJA förespråkar vi lämnar. Kvaliteten i argumentet är här kraftigt försämrad pga att det bara är tjejer i gruppen.

”Den gängse uppfattningen att könsroller är huggna i sten motsägs av forskningen om så kallad fenotypisk plasticitet, hur individers egenskaper tar sig olika uttryck beroende på i vilken miljö de lever.”

Det moderna samhället skapar en miljö där tjejer kan hålla sig till de mest traditionella killarna. Åter så är det gruppen som har mest frihet som kritiserar gruppen som har minst frihet.

”Evolutionsbiologi verkar fortfarande upplevas som en lättbegriplig vetenskap vars resultat kan ifrågasättas och debatteras av lekmän. I medier förekommer ofta argument som ligger så långt ifrån konsensus inom forskningsfältet att aktiva forskare tyvärr inte bemödar sig att bemöta dessa.”

Hur lättbegriplig vetenskap är hänger inte på vetenskapen i sig utan på kommunikationsförmågan hos forskarna som sysslar med fältet ifråga. Vidare är vetenskap inte beroende av konsensus. Man röstar inte vilka resultat som är mest rätt.

”Här ligger givetvis ansvaret på oss forskare att bättre synliggöra nya rön och delta i debatten. Om vi forskare inte bemöter direkta missuppfattningar finns risken att sådana argument kommer att påverka privata såväl som politiska beslut.”

Vilka dessa nya rön de synliggjort är framkommer inte i deras artikel som mest består av kritik mot ospecificerade måltavlor Personligen anser jag ansvaret ligger på oss alla att se till att så bra information som möjligt finns tillgänglig för viktiga beslut. Vi kan knappast lämpa över hela det ansvaret på forskare och betrakta dem som en isolerad grupp.


Så var det dags för biologin att bli politisk

juni 20, 2010
4 kommentarer

Några politiska aktivister tycks ha beslutat sig för att det bästa sättet att bli av med hotet från biologin var att själva bli biologer.

Det finns i grunden två sätt att bestämma vems teori som är vetenskapligt bäst. Den traditionella metoden som innebär filosofisk debatt om vad som är sant och den moderna metoden som innebär olika former av tvångshandlingar som mynnar ut i vem som har starkast position.

Tanja Bergkvists blog i ett inlägg om miljonregnet över allt genusrelaterat blev jag underrättad om ”en vänsterradikal zoolog från Lund med bilder på Engels och Marx på sin blogg” vilken tydligen har kritiserat Tanjas genuskritik gjort svepande anklagelser mot henne och den genuskritik hon framfört. Bloggen ifråga visar sig vara Biology & Politics.

Där framför Zoologiprofessor Erik Svensson i Lund sina åsikter om den nuvarande debatten om könets vara och inte vara.

Det kan vara bra med lite bakgrund. Germund Hesslow är professor i Neurofysiologi i Lund. Han har summerat debatten ifråga på en webbsida med titeln kommentarer till debatten om feminism. Orsaken till debatten är att Hesslow skrev en DN-artikel med den talande rubriken Omöjlig kamp för att uppnå likformighet mellan könen. Länken till DN fungerar inte och varför kan vi undra men här är en fungerande länk.

”Det oskyldiga slagordet jämställdhet stod ursprungligen för något som alla anser vara rätt och bra, nämligen att ingen skall hindras att göra viktiga livsval på grund av sitt kön. Den aktuella feministiska kampen för likformighet mellan könen är däremot både omöjlig och onödig. Den är på väg att skapa nya orättvisor och den innebär att naturliga skillnader mellan könen, som kunde ha hanterats med förståelse och humor, i stället leder till onödiga samhälleliga konflikter och förgiftar personliga relationer.”

För vetenskaplighetens skull så bifogar jag även länkar till repliken ”Kvinnorna gynnas av att ha många män” (som underligt nog finns kvar på DN) Hesslow skrev svar på tal även där med rubriken Praktfullt magplask om löneskillnader.

(Stort tack till Johan för den fungerande länken.)

Erik Svensson å sin sida är den biolog som påstod sig tidigare ha krossat Germund Hesslow i debatt. Hesslow återger händelseförloppet:

”Rektor och hennes sympatisörer tycktes anse att själva existensen av en ojämn könsfördelning bevisade att kvinnor på de aktuella institutionerna var utsatta för diskriminering. Mot detta anförde jag att det finns biologiskt orsakade skillnader i temperament och talanger som gör att en ojämn könsfördelning skulle kunna uppkomma även om kvinnor inte diskriminerades. Ingen vet, fortsatte jag, hur könsfördelningen skulle bli i frånvaro av diskriminering, vad den s.a.s. ”naturliga fördelningen” skulle vara. Därför, menade jag, kan man inte ta existerande fördelning som bevis för diskriminering. Det var det hela. Ingenting sades om evolutionsbiologi. Då reste sig en ung man ur publiken och meddelade i myndig ton att han faktiskt var biolog och att han för sin del ”aldrig hade hört något så dumt och obiologiskt, som att det skulle finnas en naturlig könsfördelning”. Det var allt. Ja, så applåderna förstås, de där som inte var så viktiga för honom men som efter tio år fortfarande ringer i hans öron. Jag tänker mig att de nog ändå betydde något och att det nog gör minnet extra ljuvt, att han tror att applåderna enbart berodde på den logiska skärpan i hans replik och ingenting hade att göra med att han sade vad ett hundratal församlade feminister gärna ville höra.”

Svensson har även kritiserat Hesslow i socialistiska tidskriften Yelah.

”Anta att Hesslows påstående om testosteronets betydelse är riktigt! Hur skulle vi då kunna pröva om detta påstående har någon grund i verkligheten?”

Ja hur kan vi veta om testosteronet har någon betydelse för konkurrensförmåga?

Ett förslag kan vara att titta på BBC:s Secrets of the Sexes där Professorerna Simon Baron Cohen och John Manning visar hur man försöker undersöka saken. Här följer ett utdrag på Youtube. Manning gör ett intressant test i slutet av filmklippet.

Skall vi tro att dessa två forskare i hemlighet samarbetar för en politisk agenda?

Svensson frångår senare i artikeln området helt och börjar istället kritisera marknadsekonomi.

”Betyder det då att dessa löneskillnader är ”naturliga” och omöjliga att göra någonting åt? Givetvis inte. Det finns ingenting som hindrar Riksdagen eller olika kommunfullmäktige att höja lönerna för dessa kvinnodominerade yrken, så att de kommer i nivå med manligt dominerade yrken, till exempel ingenjörer.”

Då Germund Hesslow inte är ekonom och inte debatterar ämnet, bara utgår från existerande förutsättningar i debatten om människans biologi är det närmast obegripligt varför Svensson försöker dra in honom i den ekonomiska debatten. Han är dock inte ensam.

Utöver ”debatten” med Erik Svensson har Germund Hesslow även varit i Aftonbladet och haft denna diskussion om ekonomi med dåvarande JämO Claes Borgström. ”Germund Hesslow: det är marknaden som sätter lönerna. Claes Borgström: Marknaden är beroende av vilka normer som gäller i samhället.”

Det var alltså bakgrunden. Nu till Erik Svenssons senaste blogginlägg på biology & politics

Eller rättare sagt ännu mera bakgrund. Två av Erik Svenssons egna doktorander har gjort honom glad och stolt genom att skriva ett debattinlägg i Fria tidningen. Då han börjar sitt blogginlägg med att kommentera doktorandernas debattartikel så måste vi för tydlighetens skull bedöma även den för att kunna besvara hans blogginlägg enligt konstens alla regler.

För att ge er läsare tid att sätta er in i bakgrunden så postas sålunda fortsättningen separat.

Detta inlägg döpte jag till del 1 i Evolutionstrilogin. Här hittar ni del 2 och del 3. Trilogin känns lätt igen då alla tre inläggen nu har bilden av Roy Baumeisters kommande bok högst upp.


Kriget mot stereotyper i klassrummet!

juni 6, 2010
22 kommentarer

I många klassrum får elever idag lära sig att vi styrs av fördomar och stereotyper som är falska och måste bekämpas.

Alla resurser man lägger på detta motiveras på två sätt: Politiskt och vetenskapligt. Dels menar man vi är rasister och att det skall föreställa en form av antirasism. Dels att vi har felaktig information av omvärlden som påstås vara för komplex för vår normala metod. Det implicita budskapet är alltså att eleverna är okunniga rasister som måste bli upplysta och botade. Här är ett exempel på förekomst och metod.

Kortfattat så har enligt ”antirasism-tränarna” ifråga alla personer i hela USA samma två källor på kunskap om asiatiska män och kvinnor. Otroligt nog så var, enligt föredragshållaren, länge alltihop Marko Polos fel. Men på sistone så ligger även ansvar hos Edmund Blackhouses memoarer från 1943… och, så, liksom hamnade allting i popkulturen och effekterna ser vi oturligtvis än idag – eller gör vi?

I vanliga fall skulle jag påpeka den usla vetenskapliga kvaliteten här. Det ges inga som helst belägg för att källorna ifråga är orsaken till effekterna hon pratar om. Hur många var ens läskunniga på Marko Polos tid? Av hennes tal kan man luras att tro dessa böcker sålt bättre än Da Vinci koden. Men det finns otroligt nog ett ännu större fel med hennes ”utbildning” nämligen huruvida hon talar sanning om effekterna öht.

Hennes argument är att vi har falsk information vilket förklarar ett visst beteende. Botemedlet påstås vara att vi upplyses om ”error of our ways” Men tänk om hennes information om det beteendet i sig är mindre riktig och en följd av hennes fördomar. Kan en sådan tavla ens vara möjlig i ett modernt klassrum att en person som hävdar sig bekämpa stereotypa fördomar bygger sitt arbete på fördomar om personerna hon har framför sig?

Det skrämmande svaret är ja!

Redan 1995 så intresserade sig tre forskare för ämnet stereotyper. De heter Lee J. Jussim, Clark R. McCauley, och Yueh-Ting Lee. Tillsammans skrev de avhandlingen: Stereotype Accuracy: Toward appreciating group differences. Jag gissar att de flesta av er inte känner till den för om många kände till denna skulle debatten om vetenskaplig frihet vara högljudd. Hör själv vad författarna säger:

”First, research on any type of accuracy in social perception was all but unthinkable until the 1980s. Theoretically, social psychology has been and continues to be dominated by a focus on social cognition that emphasizes error and bias; research finding evidence of accuracy runs against the theoretical zeitgeist.”

”As Thomas Kuhn might have predicted, this is probably one of the major sources of resistance to accuracy research. Second, the idea that stereotypes may sometimes have some degree of accuracy is apparently anathema to many social scientists and laypeople. Those who document accuracy run the risk of being seen as racists, sexists, or worse.”

Här vill jag påpeka att politisk korrekthet har en svaghet. En politiskt korrekt person tillhör vanligen själv den starka gruppen och blir sålunda en förtryckare om denne säger emot någonting som en medlem av den svaga gruppen säger. Det är sålunda inte förvånande att 2/3 av forskarna här själva tillhör ”svaga grupper” det var nog snarare ett krav. Forskarna bemötte eventuella tveksamheter redan i bokens introduktion

”Is this book necessary? The chapters contained each address issues of  stereotype accuracy and inaccuracy. But don’t we already know that stereotypes are inaccurate, exaggerated, resistant to change, ethnocentric, and harmful? Aren’t only racists and sexists interested in stereotype accuracy?”

”Our answers are yes (a book on accuracy and inaccuracy is sorely needed), no (we do not know that stereotypes are generally inaccurate), and no (racism and sexism have no place in the study of stereotype accuracy)”

”However, these questions highlight an important limitation and bias within the social sciences: The preponderance of scholarly theory and research on stereotypes assumes that they are bad and inaccurate.”

Pelle Billing påpekar i kommentaren angående Nick Clegg att det är oerhört sällan någon toppolitiker tar upp mansfrågor. Sett i ljuset att man inom de akademiska fälten anser sådana frågor skulle baseras på fördomar är det förståeligt dessa frågor saknas. Kvinnofrågor skulle det såklart vara lika illa med men vi har ju inga kvinnofrågor. Bara jämställdhetspolitik och genusfrågor.

En artikel i Associated Content påpekar den absurda dubbelmoral som forskningsfältet har uppvisat. Timothy Sexton påpekar att antagandet att stereotyper är dåliga är ett stereotypt antagande. Den dominerande åsikten är alltså inte att stereotyper är dåliga, bara att andras stereotyper är det.

”The conventional wisdom suggests that there is nothing advantageous or positive to be gained from stereotyping, but recent social theory has inched further away from that, well, stereotypical view.”

Ser man på det sättet är det faktiskt antirasisterna som är fördomsfulla. De tar för givet folk reagerar på ett sätt som inte stöds av vetenskapen. Ibland menar de till och med att deras egna fördomar skall ses som norm för bedömning av alla andra. Så här resonerade företrädare för Centrum mot Rasism i aftonbladet.

”Stig Wallin är ordförande för Centrum mot Rasism. Han reagerade direkt då han såg kampanjaffischerna på tisdagseftermiddagen. – Jag läste dem som ”Nigger + lakrits = sant”. Det var omöjligt att inte se det som en anspelning på rasism, säger han till aftonbladet.se.” ”GB lägger ihop det svarta med namnet Nogger, som associerar till nigger och neger, säger Amina Ek på Centrum mot rasism till Svenska Dagbladet.”

Amina Ek associerar så, Stig Wallin associerar så men det är ju varken Wallin eller Ek som argumentet handlar om. Utan om folk i allmänhet. Mottagarna av budskapet. Ur det perspektivet menar centrum mot rasism fördomsfullt att svarta är oförmögna att se detta på ett annat sätt än Centrum mot rasism själva.

”folkpartisten och riksdagsledamoten Nyamko Sabuni känner sig kränkt som afrosvensk – av Centrum mot rasism.

Kom ihåg inlägget om symboliskt språk, vad som skrevs i avsnitet om kommunikationsteori. Ömsesidigt meningsbyggande. Ansvaret ligger på både sändare och mottagare inte bara på sändaren. Läs även på Tanja Bergkvists blog citatet från Etnologiprofessorn Jonas Frykman, även medförfattare till boken Försvenskningen av Sverige.

”Frykman säger: ”Nutidens skola ska hjälpa varje elev att utvecklas och ”hitta sig själv”, ”bli en bra människa”, att inte vara rasist, inte mobba, inte skämmas utan vara stolt över sin religion, sin klass, sitt kön etc. Ja, det finns ett helt personlighetsutvecklande program som eleven förväntas omfatta efterhand. I fokus står inte kunskaper utan egenskaper.”

Det absurda i sammanhanget är ju att detta inte alls är vad antirasisterna gör. Det av detta som stämmer bäst på deras undervisning är att de struntar i kunskaper. Beträffande de stereotyper de hävdar sig bekämpa struntar de i vetenskapen. Eleverna får lära sig de skall vara fördomsfulla rasister från början och skämmas.

Det rakt motsatta vad man hävdar sig försöka åstadkomma.

Observera att det inte bara är antirasismens krig mot stereotyper detta gäller. Det är lika sant för genuspedagogiken som också bekämpar stereotyper efter socialpsykologin mångåriga bestämmelse/antagande det är dåligt, punkt slut! Där kan man tala om att vara en skam för sin disciplin såväl som för vetenskapen som helhet.

Det skrämmande är att till skillnad från den falska effekten att folk är fulla av felaktiga stereotyper så är den riktiga effekten något som kan påvisas. Hos genusnytt berättas att massmedia kommit fram till att unga kvinnor är den grupp som mår sämst i Stockholm. Så här såg den vetenskapliga metodiken ut.

”I samband med FHE 2006 fick deltagarna skatta sitt eget hälsotillstånd genom att besvara frågan ?Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd?? Fem svarsalternativ fanns att välja mellan”

Först så får eleverna undervisning i hur de skall känna och sedan baseras vetenskapen på att be eleverna återberätta vad de undervisats i. En undervisning som enligt en professor i Etnologi fokuserar mer på egenskaper än på kunskaper. Kanske inte så konstigt då den paradox som inlägget om okunnigare människor påvisar? Läs gärna citatet från Amelia Anderdotter hur nyskapande skapar immaterialrätter.

”The scientific evidence is that the primary function of stereotypes is what researchers very prettily call ”the reality function”. That is, stereotypes are useful tools for dealing with the world. Confronted with a snake or a faun, our immediate behavior is determined by generalized beliefs—stereotypes—about snakes and fauns.”

”Stereotypes are, in fact, merely one aspect of the mind’s ability to make generalizations, without which science and mathematics, not to mention much of everyday life, would be impossible. Researcher Clark R. McCauley:”

Jag vill avsluta med en uppmaning till alla som har någonting att göra med dessa undervisningsformer, politiker, journalister, etc. Maila oss på aktivarum@gmail.com om ni vill åtgärda fördomar istället för skapa dem. Till skillnad från dem ni idag anställer så undersöker vi saker istället för att anta saker.


Symbolik, hur språket blir politisk lekstuga

juni 4, 2010
9 kommentarer

Många i dagens debatt baserar sina påståenden och åsikter på iden det symboliska språket och den symboliska kommunikationen.

Redan tidigare har jag skrivit om diskussionen rörande förslaget att i jämställdhetens (genuskorrekthetens?) namn byta ut han och hon mot hen. Det är dock inte bara Elin Grelsson som tycker svenska språket skall bli en politisk lekstuga bedömd rent symboliskt. Ann Sofie Ohlander är av exakt samma åsikt.

Som Tanja Bergkvist påtalar har detta yttrat sig i två statliga utredningar som utreder jämställdhet i Historia och Samhällsvetenskap. Givetvis är bägge utredningarna helt baserade på iden om det symboliska allsmäktiga språket. Hur står det då till med alternativa åsikter? Finns sådana? Ja för att besvara den frågan så kan vi ta en titt på följande text av Ph.D Kelley L Ross.

Against the theory of a sexist language..

What a language with its gender system means is what people use it to mean. It is an evil principle to think that we can tell other people what they mean by what they say, because of some theory we have that makes it mean something in particular to us, even when they obviously mean something else.”

”Nevertheless, there is now a common principle, in feminism and elsewhere (especially flourishing in literary criticism), that meaning is only in the response of the interpreter, not in the mind of the speaker”

Om ni läser kommunikationsteori eller nån som helst handbok om praktisk kommunikation kommer ni förmodligen angående detta påstående tänka ”what the heck were they thinking?!” Hur är man funtad om man påstår nåt så dumt att det enda som betyder någonting är hur avsändaren uppfattar det? Det spelar exempelvis ingen roll om polisen försöker skapa ett fredligt samhälle, AFA har rätt att kasta sten på polisen för DE uppfattar polisen som facistiska hantlangare och de och endast deras tolkning har betydelse.

Varför är det i så fall en enda vuxen människa som tar ett enda ord som en lärare eller professor i ämnen som literacy criticism säger på allvar någonsin? Deras åsikter gör ju ett civiliserat samhälle omöjligt. Vad än du gör finns nån som kan uppfatta det som stötande och finns inte en stötande tolkning redan är det bara att uppfinna en och låtsas den fanns från första början men inte ”avslöjats” tidigare.

Modern kommunikationsteori bygger tvärtom på uppfattningen att kommunikation är ömsesidigt meningsbyggande. Man kan alltså inte bortse från sändarens avsikt mer än man kan bortse från om mottagaren förstår språket. Alla är vi delaktiga i kommunikation. Mottagare har alltid ansvaret att se till att deras tolkning är korrekt och inte resultatet av deras egna fördomar.

”There is also on top of this the Marxist theory of ”false consciousness,” which holds that ”true” meaning follows from the underlying economic structure, today usually just called the ”power” relationships.”

”Most people are unaware of the power relationships which produce the concepts and language that they use, and so what people think they mean by their own statements and language is an illusion.”

Detta verkar väldigt lika definitionen av en religion. Tron att osynliga makter styr och folk som saknar den rätta tron ”true meaning” lever i en illusion. Prästerna skall bestämma, massan skall bara lyda och underkasta sig. En av dem som påpekar faran med att sådan blind tro och underkastelse av tankemönster är Richard Dawkins. Här skall vi dock fortsätta med Ross.

”The implications of these principles are dehumanizing and totalitarian:  what individual people think and want is irrelevant and to be disregarded, even by laws and political authorities forcing them to behave, and speak, in certain ways.

But they are principles that make it possible to dismiss the common sense view that few people speaking English who said ”man” in statements like ”man is a rational animal” were referring exclusively to males, even though this usage was clear to all, from the context, for centuries before feminism decided that people didn’t ”really” mean that.”

För den som inte läser och skriver flytande akademiska är kontext bara ett annat ord för sammanhang. Kortfattat innebär detta att språket i sig inte kan betraktas som exkluderande på basis av språket enbart när det är uppenbart av sammanhanget att betydelsen var en annan. Den enda form av text som måste räkna upp alla alternativ är nämligen juridiska dokument. (som därmed blir urtråkiga och nästan oläsbara) Här kommer ett exempel speciellt för alla er matteälskare.

Prime Numbers

”Logically, English ”he” stands to ”she” as ”number” stands to ”prime.” Number, in a sense, is more ”fundamental” than primeness, just because it is more general; but prime numbers are certainly no less numbers than any other numbers. Prime numbers are simply marked with a certain property that other numbers do not have.”

”If ”she” is logically subsumed under a more general ”he,” it may then be because the female was regarded as more ”marked” than the male. Feminists sometimes notice this, to their irritation, especially in the structures of the words ”female” and ”woman” as compared to ”male” and ”man.”

”Such superadded distinctness, properties, or syllables, of course, could represent something either positive or negative — femaleness could be either more valuable or less valuable than humanity in general. Or the property could be just salient and distinguishing, without being relatively more or less valuable.”

”Feminists argue in effect that the feminine as the more ”marked” gender is the less human gender. This is ridiculous, like arguing that prime numbers are less ”numerical” than other numbers.”

”But all this as a theory can actually be tested:  We would expect that if linguistic gender were a correlate of social form, an engine for the enforcement of patriarchy or a reflection of the existence of patriarchy, then we would find it present in sexist or patriarchal societies and absent in non-sexist or non-patriarchal societies.”

”In fact, the presence of gender in language bears no relation whatsoever to the nature of the corresponding societies. The best historically conspicuous example is Persian.”

”Old Persian, like Greek, Latin, and Sanskrit, had the original Indo-European genders of masculine, feminine, and neuter. By Middle Persian all gender had disappeared. This was not the result of Persian feminist criticism, nor was it the result of the evolution of an equal opportunity society for women. It just happened — as most kinds of linguistic change do.”

”Modern Persian is a language completely without gender. There are not even different words for ”he” and ”she,” just the unisex un. (There are not even different titles for married and unmarried women:  Persian khânum can be translated as ”Ms.”)”

Här har vi själva skiljelinjen i den politiska debatten. Förklaringen är alltså ”it just happened” men det är en del av den mänskliga naturen att söka mönster även när sådana mönster bevisligen inte finns så det borde inte förvåna någon att samhällsplanerare inbillar sig all sådan utveckling är deras egen förtjänst (ego är en mycket stark motivation). På så sätt kan de likt troende tacka sin tro/gud för bra saker men inte dåliga som istället skylls på att man inte var troende nog. (Alla fel kan alltså enligt planerare lösas med ännu hårdare kontroll, nåt annat kan de inte föreställa sig än att de har en perfekt teori där dåliga resultat beror på slapphet)

”Nevertheless, after some progress under Western influence, the Revolutionary Iran of the Ayatollah Khomeini retreated from the modern world into a vigorous reëstablishment of mediaevalism, putting everyone, especially women, back into their traditional places. So the advice could be:  If someone wants ”non-sexist language,” move to Iran. But that probably would not be quite what they have in mind. Why didn’t the ”gender free” Persian language create a feminist utopia? This goes to show us that gender in language is completely irrelevant to the sexual openness of society.”

Detta förklarar också varför dessa akademiska fält är så extremt fientliga till empirisk vetenskap. Att bli postmodernist och förkasta objektiv sanning är inget val utan ett tvång utan vilket teorin i sig vore en omöjlighet att ha. Först bestämmer man vilken åsikt man vill ha, sedan skapar man metod efter detta önskemål att behålla den åsikten. Andra metoder måste attackeras för att den önskade åsikten skall få behållas. Sanning betyder inte ett dugg. Teorin är allt! Man undviker helt enkelt situationer där teorin inte funkar.

Se exemplet hispaniska språk

”I often notice this kind of tangle over languages with much more complete gender systems than English since the politically correct term for people of Hispanic derivation or identity these days is ”Latino,” which is of the masculine grammatical gender but of course embraces both men and women.”

”The feminine term ”Latina” is never used unless only women are referred to. That sounds like it should make for a cause célèbre in the non-sexist language world, but of course no feminist would want to be labeled ethnocentric or culturally imperialist by applying their critique of English to Spanish.”

Efter detta tydliga exempel så övergår Ross till allmän diskussion. Trots alla dessa uppenbara felaktigheter varför finns då önskemål inom västeuropeiska regeringar, på universitet och t.o.m. i EU:s byråkrati att skapa ett sådant språk?

”I ett memorandum kallat Gender Neutral Language  (Könsneutralt språk) förbjuds EU:s parlamentsledamöter att använda orden Fröken/Fru, Mr/Mrs, Madame/Mademoiselle, Frau-Fräulein, Senora/Senorita; alla ord på ”man” anses sexistiska. Ord som sportsmen får inte använda, istället skall en korrekt EU-ledamot säga atlet. Statesmen får det inte heta, man skall säga politisk ledare. Ordet man-made är förstås också förbjudet. Likaså förbjuds orden fireman, hostess, headmaster, policeman etc – allt på man stoppas av EU:s språkpolis.”

Ross har en förklaring som i enkla ord lyder ”follow the money” Dvs titta på vad du får en ursäkt att göra. Alltså vad behövs för att överhuvudtaget kunna genomföra ett sådant projekt.

”To reform a natural language like that, we would have to set up some political authority to decide what changes to make and then spend many decades coercing people into following the preferred forms: all to produce something that often happens spontaneously anyway, has progressed almost completely to the loss of gender in English already, and never in the past with the slightest effect on the structure of society.”

”So why bother with all the grief and recriminations of trying to impose a feminist New Speak? But perhaps that is the point. All the grief gives ideologues something else with which to browbeat people and a completely phony issue through which to claim political authority over how people speak”

”As feminism has wanted to control, mainly to abolish, the use of gender, it thus puts itself into the pinched shoes of the traditional grammatical martinet — leaving us with the image of a fussy schoolmarm swatting knuckles with a ruler rather than of the heroic revolutionary woman leading the way to a better future.

Det är  långtifrån bara feminister som har denna ide. I boken ”The Language Police” berättar Diane Ravitch hur den ena lobbyorganisationen (Pressure group) efter den andra placerar ord på önskelistorna. Det är allt från katoliker till dvärgar som vill ha språkmakt. Det är de som skall bestämma, inte folk. Man formulerar sig såklart som den svaga men i praktiken är det såklart absurt att hävda den katolska kyrkan är svag i förhållande till en ensam människa. Vem är förtryckaren egentligen?

”In the end, gender, in any language, is just an expression of the affinity of our understanding for logical divisons and hierarchies; and since logical divisions and hierarchies are essential to thought, the principle of eradicating gender (or ”hierarchy”) is absurd. Even if the feminine gender is usually more ”marked” than the masculine, this can really mean anything, depending, indeed, on what we intend to mean.”

Och där är också poängen. Språket kontrolleras inte av regeringar eller universitet (inte i demokratiska länder, bara i diktaturer, och även där säger folk otillåtna saker när polis och spioner modell Stasi inte är i närheten, människans frihet är mycket viktigare, folk har historiskt dött hellre än följa sådana regler) Konflikten finns inte mellan rättvisa och orättvisa eller mellan personer med mer och mindre makt som bla feminister och vissa sociologer påstår.

Konflikten finns istället mellan demokrati och representativ demokrati. Representativ demokrati kan inte kontrollera språk men av nån underlig anledning så har nu demokratiska representanter fått för sig det är ett demokratiproblem att språket är direkt demokratiskt och inte styrs av ideer från politiska representanter (dvs dem själva och de lobbygrupper de väljer och gillar).

Dvs språket är för demokratiskt för deras ”demokratiska” värderingar. De tycker det är de själva som skall bestämma – i demokratins namn.


Vad är rädsla egentligen Professor Sörlin?

mars 28, 2010
3 kommentarer

Professor Sverker Sörlin verkar ha en minst sagt intressant syn på vad begrepp som rädsla och kränkningar egentligen betyder.

I sitt nyaste blogginlägg berättar Tanja Bergkvist om ett inlägg på axessbloggen från Johan Lundberg som kommenterar en artikel av Professor Sverver Sörlin. Så här kommenteras denna av Lundberg.

För att återupprätta Brage och Bexell har deras professorskollega Sverker Sörlin skrivit en krönika i dagens DN (ej på nätet), där han på ett sätt som kan leda tankarna till Orwellskt nyspråk argumenterar för att statlig styrning av universitetens verksamhet är att betrakta som frihet, alltmedan de som menar att staten inte ska gå in och styra forskning och undervisning politiskt, företräder en, enligt Sörlin, högst problematisk form av frihet, nämligen friheten att kränka andra. Så här avslutas Sörlins artikel: ”Hotet mot universiteten består inte i ökad orättvisa och jämställdhet utan i de frihetens fundamentalister som förväxlat frihet med en självpåtagen rätt att intet vilja och intet välja och därför riskerar att allt kränka.”

Det är intressant argument professorn använder. Att vara fri är att problem för då riskerar ”allt” att kränkas.

För det första är omfattningen imponerande. Wow! Man riskerar att träffa allt? Inga dåliga Weapons Of Mass Destruction tydligen. Menar för övrigt Sörlin att inga kränkningar riskerar att uppstå med staten som bestämmer? Kan han möjligen ge nåt exempel på land/kultur där sådan kränkningsbrist existerar i verkligheten också? Jag känner inte till några stater som inte sysslar med kränkningar. Gör ni?

För det andra, finns det överhuvudtaget något sätt som en kunskapsinstitution kan verka utan att riskera kränka någon? Vetenskapen kränker vissa tolkningar av samtliga kyrkor bara genom att finnas men samtliga de kyrkorna kränker även varandra. Då att hålla med en av dem innebär en kränkning för de andra så kan man aldrig uppnå att inte kränka nån genom att hålla med alla.

För det tredje verkar definitionen av kränkning idag vara att anse sig kränkt, tillhöra nåt som på något sätt anses vara en minoritetsgrupp och vara upprörd. Med den definitionen existerar ingenting som inte skulle kunna vara en kränkning. Oavsett vilket val som en människa gör så kan det kränka nån. Det ena landet anser sig kränkt för att FN agerar. Det andra landet anser sig kränkt för att FN inte gör något. Sörlins taktik innebär globalt setting yourself up for failure regardless of action

Avslutningsvis måste man fråga om det är att folk blir kränkta som är det riktiga problemet i världen eller om det är de då valda effekterna av kränkningar som är ett större problem.

Här är ju det område där Sörlins resomang kollapsar som ett korthus. Å ena sidan förespråkar han every step of the way att vi är kulturella varelser… (en syn som kritiseras här av Anders B Westin.)

Har inte Sverker beaktat att sociotopen (kulturen) är biotopens förlängning och skapad som en konsekvens av den evolutionära utvecklingen av människans neocortex.

Men det är uppenbart det är effekterna av kränkningar som gör dem till problem. Å andra sidan blir då dessa negativa effekter determinerade dvs ett biologiskt tvång. Om vi blir kränkta så måste reaktionen bli att vi avreagerar vår ilska genom att skada och kanske döda andra människor. Vi bara måste skjuta och bomba folk om vi kränks. Vi måste!

Om detta kultificerades vore det nämligen bättre – och mer praktiskt – att avskaffa reaktionerna på kränkningar (lära sig acceptera och hantera upprördhet utan att hota och skada folk) istället för det sannolikt helt omöjliga projektet att försöka avskaffa kränkningarna i sig.

Därmed så är Sörlins resonemang också värdeskapande. De som känner sig kränkta som reagerar aktivt med våld är de goda som styrs av ilska.  De som känner sig kränkta och reagerar passivt med regler som skyddar egna kulturen är de onda som styrs av rädsla. Exempel på de onda/dåliga personerna ges i denna DN-artikel.

Så talar folk som Sörlin enbart när grupperna svenskar/invandrare diskuteras (Se TRANSGENUS) Om debatten istället rör män/kvinnor gäller det rakt motsatta argumentet, kvinnor är passiva och rädda dvs goda. Män är aktiva och arga, dvs onda. Nån konsekvens finns inte. Man säger man vad än man behöver säga för att rätt grupp skall bli de goda.

Danmark öppnar skolorna denna höst sina portar för den första generationen som skall ta del av den nya kanon, ”29 afgörende begivenheder”. För en icke-dansk ter sig urvalet exotiskt: Erteböllekulturen, Jellingestenen, Solvagnen. Samma ängsligt nationalistiska trend finns över hela Europa. Den ingår i rekylen efter murens fall, EU:s utvidgning och globaliseringen. I Sverige restes en förs­ta skyddsmur med begreppet ”kulturarv” i 1994 års läroplan.

Här ser vi åter samma retorik från Sörlin. Det kallas en nationalistisk trend som bygger på ängslan (rädsla) och i Sverige pratade dess förespråkare om kulturarv. En av dessa är enligt Sörlin skolministern vilken kommenteras så här

Han får inget stöd i opinionen och framför allt inte bland lärarna. De vet bättre. Inför hoten om att skolan skulle förvandlas till en identitetspolitisk uppfostringsanstalt verkar professionen komma samman.

Här ser vi ett klassiskt argumentationsfel av Sörlin. ”De vet bättre” – vädjan till popularitet argumentum ad populum – är förstås inget argument alls. Och då hela Danmark anses veta sämre så verkar Sörlin vara minst lika svenskt nationalistisk som alla andra. Bara med skillnaden att medan vissa anser Sverige är bäst för kultur och framgång inom teknik så anser Sörlin Sverige är bäst för att vi tycker bättre än danskarna.

Medan danskarna med sin patriotiska kanon fortsätter på den utstakade vägen mot växande etniska klyftor och socialt våld, tycks det i Sverige ändå finnas en insikt om att historieämnet måste fylla en annan funktion. Människor måste få redskap att orientera sig i en samtid där det nationella blir allt mer villkorligt och flytande och där alla tillhör många ”vi”.

Sist jag hörde någon argumentera så här uppenbart uselt var det George Bush som pratade om skolpolitiken och hur ”alla skulle med” Problemet med att alla skall med är att allting som gäller alla per definition gäller ingen. Om Oskarsgalan gav priset till alla nominerade (eller varför inte alla som görs alls?) filmer skulle priset vara värdelöst och ingen vara intresserad att kämpa för att uppnå det. Sörlin försöker trots detta argumentera för denna icke-syn.

Också i en sådan skola måste det finnas något som är viktigare än annat. Men att acceptera en kärna går nog an om man vet varför den finns och om det är de professionella som definierar den, under full insyn och i en öppen debatt, och att den alltid kan definieras om. Det förutsätter att lärarna själva tar ledningen.

Om jag minns rätt så finns det vetenskap på detta område redan utförd av tidningen Jyllansposten.

Det var det just de professionella tecknarna och publicisterna som i öppen debatt och under full insyn testade den där teorin med resultatet att ett antal kränkta muslimer i mellanöstern brände nordiska flaggor och ambassader. Att de under öppen debatt fick veta varför figurerna tecknades fick dem inte alls att acceptera kärnan. Sörlin applicerar inte vetenskapliga kriterier på någonting han säger. Lärarna lär knappast ha större möjlighet än massmedia att gå emot våldshoten som de kommer att få om de inte ger hänsyn till diktaturer och med västliga mått förlegad folktro.

Som Mirza, en 16 årig iransk pojke i Malmö, säger i en intervju: Nuet är en staty, historien är skulptörerna. ”Om varje typ tidsperiod fortsätter att typ skulptera på den här statyn, har den ändrats för varje gång.” Rätt, typ.

Bortsett från – så klart – att om samma resonemang appliceras på Tysklands förintelse av judar blir det inte bara fel utan även i flera länder straffbart med långa fängelsestraff som påföljd. Det är heller inte det enda exempel på vad som knappast skulpteras om i historien. Med tanke på Irans ställning i just den frågan är kanske inte barn från landet ifråga den allra bästa källan. Fel typ.

Avslutningvis måste jag undra över professorns rädslosyn. Vad är det han menar med rädsla egentligen?

Är rädsla ett vetenskapligt faktum som kan bevisas eller är att kalla en annan människa rädd bara en fiffig retorisk strategi för att inte få sina påståenden om den människan granskade under samma lupp som man just applicerat på den människan ifråga? I dagens offentliga debatt slungas anklagelser om rädsla och ängslan vilt men hur vet vi att personer som anklagas vara rädda är rädda? Finns rädslan överhuvudtaget eller är den bara en retorisk tävlan? Bäst på att få folk att tycka den andra är rädd vinner?

Och är inte Sörlin själv lika rädd? Han kallar det visserligen ”problematiskt” men är det inte bara en omskrivning för rädslan han som har av tänkbara konsekvenser (risker)? Och är inte hans påståenden om Danmark just rädsla? Är rädsla bra eller dåligt, hur skall Sörlin ha det?  Om rädsla inte betraktas som dåligt så är hans argument mot såväl nationalistiska trender i allmänhet och Danmark i synnerhet helt utan motivering.

Vad Sörlins resonemang leder till är enkelt att konstatera: Kränktast vinner och räddast vinner (fast bara när det är ”rätt” rädsla)


Nästa sida »

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 382 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: