Aktivarum

Katrine Kielos – Det påhittade könet – Journalisten som feministiskt språkrör

maj 23, 2012
38 kommentarer

Först lite bakgrund. Förra gången Katrine Kielos skrev en bok så var det en bok om våldtäkter.

Eller rättare sagt ”Våldtäkt och romantik” var en bok som handlade om att förstå våldtäkter utifrån feministiska teorier. Kritiken mot den kan sammanfattas med följande citat från Ann Heberleins recension.

”Katrine Kielos har inte blivit våldtagen, men hon vill väldigt gärna göra sig till språkrör för oss som är våldtagna. Hon vill gärna berätta om de insikter vi alla fall borde ha – det där om att vara bra på att bli våldtagna. ”

Katrine Kielos är varken våldtäktsoffer eller våldtäktsforskare. Hon är mediefeminist och journalist. Därför borde det knappast förvåna att även hennes nya bok handlar mer om feministisk tolkning än om ekonomi.

En vanlig form av manshat idag är att först specifikt prata om kvinnor och sedan säga ”män är allt annat”

Exempelvis i samband med debatten om Men´s Center på Simon Fraser University så kan man läsa följande urtypiska sätt att resonera på skolans Women´s Centers hemsida.

Where is the men’s centre?

The simple answer is that the men’s centre is everywhere else.

Därmed förvånar det väl ingen att Katrine Kielos översätter ”the economic man” till ”den ekonomiska mannen”. Det var inte specifikt kvinnor, alltså måste det vara en man. Feministisk teori i ett nötskal.

Vidare så är hennes hänvisning gällande ordet ekonomis ursprung i Grekland missvisande.

Det stämmer att ordet ekonomi kommer från grekiska ordet för hem. Det beror på att de självförsörjande hemmen i antikens grekland hade mer gemensamt med våra dagars privata företag än med vad vi idag skulle kalla ett hem.

Ekonomi i antikens grekland var självförsörjande för det är precis vad man måste vara för att överleva i brist på ett organiserat samhälle där man i högre grad kan byta till sig andras varor genom specialisering (marknad)

Som jag påpekat tidigare har massmedia en tydlig vänsterbias. Där ingår tydligt feminismen.

När ”Det enda könet – Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin” skall kommenteras i DN vet jag inte vad som är värst: Rubriken eller citat som:

Den ”ekonomiske mannen” är som en västernhjälte utan rädslor, utan känslor. Det är klart att en sådan idé är sexig.”

Detat är ungefär lika intelligent som att säga ”Det är klart demokrati är sexig” Nej den är inte sexig. Den råkar bara upprepade gånger utföra det jobb som skall göras bättre än alla de andra alternativen.

Men som sagt trots fasaden av ekonomi är detta först och främst en ursäkt för feministisk teori.

Vilket bara blir alltför tydligt i SvD-recensionen ”Diagnosen saknar skärpa” Jenny Maria Nilsson skriver där hur boken är helt rätt ut på temat ekonomi och girighet. Därefter lämnas fasaden av ekonomi helt.

”I ”Det enda könet” tecknar författaren en bild ur ett särartsfeministiskt perspektiv. Förförda dansar vi kring denne egenintressets guldtjur medan kvinnliga egenskaper som självuppoffring, omsorgsfullhet och värnande om kollektivet är förpassade till skuggorna.”

Påståendet att de där tre är kvinnliga egenskaper är rent ut sagt skrattretande trams. Som vetenskapliga studier allt tydligare visar handlar de stora könsskillnaderna inte om egenskaper – utan om motivationen.

Män motiveras att vara självuppoffrande av en sak, kvinnor motiveras av en annan. Evolution!

När ”tips” bad mig kommentera denna bok var min första tanke att det egentligen inte var mitt ämne. Skall jag  diskutera ekonomi blir det citat från personer som kan ekonomi. Men Kielos bok handlar inte om ekonomi.

”Angrepp på homo economicus är angrepp på hela synsättet att det är individer som är subjekten i världen. Det är ett billigt sätt att försöka ge kollektiv politiskt företräde i en värld som befolkas av individer. Detta är Kielos uppsåt. Vanligt flum.” – sl

Det nya i detta är att individen ges könet man, Kielos ger sedan ”värna om kollektivet” könet kvinna. Och nu är det plötsligt ok att attackera individen som subjekt för som vi vet är manshat nya folksporten.

Därmed är detta inlägg ett utmärkt svar på frågan -Varför är du engagerad i MRA-frågor?

Det politiskt korrekta manshatet är inte bara moraliskt förkastligt i sin syn på halva mänskligheten. Det är även vetenskapligt förkastligt i att allt som ges manligt kön blir svårare att försvara – oavsett kunskap.

Inga fakta i världen som ekonomer läser kommer att hjälpa om allmänheten via massmedias inkompetens börjar tro att ekonomi har manligt kön i en värld där manshat är legio. Därför behöver Sverige MRA.

När nedvärdering av manliga könet accepteras som argument behöver idéer inte ens vara bra.

Att det via mansförakt blir lättare att få igenom dåliga ideer är dåligt för de allra flesta människor. Läs gärna vad Elin Grelsson skriver i Göteborgsposten och bedöm massmedieras dummifiering.

”Den verkligt feministiska gärningen är snarare att Kielos skrivit en bok som får en feminist med usla mattebetyg att sträcka på ryggen. Var det inte svårare än så här?” 

Jo det är just det som är poängen. Det är mycket svårare än så här men att berätta det till kvinnor i kommersiellt mest gångbar ålder SÄLJER inte bättre än vetenskap på hur FERTILITETEN fungerar.

Pelle Billing briljerar med lite humor att skina upp I-phonen med i sommarsolen.

Sist men inte minst, tusen tack till de människor som hjälper Aktivarum att förmedla ej-säljande budskap.

Jättetack för era donationer! Detta är som sagt budskap som inte säljer bra alls jämfört med att säga vad folk vill höra. Men å andra sidan var det vad folk ville höra som skapade ekonomisk kris i världen.

Jag är som sagt inte ekonom men den som vill fördjupa sig i hur ekonomer resonerar kan se nedan.

(mer…)

Annonser

Könsmaktsordningen är baserad på lögner från början till slut – Del 1

oktober 12, 2010
7 kommentarer

Detta inlägg kommer huvudsakligen att handla om de falska förutsättningarna för debatten om könsmaktsordningen.

I samband med släppet av filmen ”Tusen gånger starkare” så har Sverige fått se en låtsasdebatt utan dess like. Jag kallar det låtsasdebatt eftersom man debatterar en analysmetod som om det vore en förklaringsmodell – Vilket inte alls är samma sak.

Trots detta så gick pennorna varmaPär Ströms Genusnytt.

Först lite bakgrund. Den analysmetod som kallas perspektivism uppfanns av filosofen Friedrich Nietszche. Han förespråkade avskaffandet av sanningsbegreppet eftersom vetenskapen (som han stöttade i början) i hans ögon hade blivit för dogmatisk.

I dagens Sverige har dock de forna filosofernas kritik mot specifika system bara använts som ursäkt för nya mer politiskt korrekta dogman.

Enligt perspektivismen vore det värdefullt att ha feministers analys av världen utifrån perspektivet ”kvinnor som grupp har mindre makt än män som grupp” som ett i mängden av alla sätt att se på saken för att nå ökad förståelse om omvärlden.

Men när det är det enda sättet man ser på saken och dessutom hävdar att folk som inte håller med skall hålla käften så har man blivit just den sorts dogmatiska självförhärligande religion som vetenskapen kritiserade redan på 1700-talet.

Enligt filosoferna skulle en sådan ensidighet leda till sämre kunskap, sämre sanningar och sämre lösningar.

Tecknen på denna form av intellektuell latmask kan vi med lätthet se. Hur kritiserar man exempelvis, utan att behöva anstränga sig, en man som just vunnit nobelpriset i litteratur . Jo man utgår från könsmaktsordningen som gudagiven sanning.

”Män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp och därför blir männens fantasier en smula osympatiska.” Manne Forssberg om nobelprisvinnaren Vargas Llosa

Om Manne tycker mäns fantasier är sympatiska så får han väl tycka det men då får han stå för att det är hans personliga åsikt också.

Den enkla sanningen är att ingen, förutom kultureliten som Manne tillhör – utbildade i något så idiotiskt som vilka åsikter man skall ha – har något emot att läsa segrarens samlagssagor. Det finns massor av storsäljande böcker och filmer med det innehållet.

Manne baserade sitt resonemang på könsmaktsordningen – verkligheten motbevisade honom på två röda och ger filosoferna rätt. Det är inte så att folk kritiserade Llosa. Det är så att kultureliten kritiserade folk och deras val av läsning och olydnad.

En till lättlurad Manne-klon som dessutom själv har maktposition men låtsas kritisera makten hittar vi i Evelina Svensson.

Hon (chefsredaktör på studenttidningen Mahskara) vill så gärna vara upprorisk rebell. Problemet är att i enlighet med Professor Katherine Youngs analys av misandry är både debatten och högskolan redan dominerad av kvinnor och så kallade hederskvinnor (minoritetsmän).

Vilka människor är det som Evelina vill bekämpa? (Sådana som Oh The Irony! kanske? Det största hotet kommer logiskt från de som håller upp en spegel.)

Givetvis framgår svaret inte alls – istället flummar hon om ”normer” och strukturer.

Men hon kanske som Expressen, som Katerine Kielos och som Tusen gånger starkare-gänget skall uppfinna några fiktionella män som får tolkningsföreträde att visa hur onda män är? Detta vore inget nytt utan är välkänt i forskningen på misandry.

Precis som påpekas av Professor Young är det kvinnor och ”hederskvinnor” som Guidos som tillskrivs såväl godhet som tolkningsrätten. Man skall inte vara kunnig eller ha genomtänkta resonemang för att ha rätt, man skall vara född politiskt ”rätt”.

Vår forskning visade ett mönster där män framställdes antingen som onda, odugliga eller som hederskvinnor – Professor Katherine Young.

Är man inte född rätt är det bara att utbilda sig i vilka åsikter som inte är minerad mark och spendera resten av livet med att be om ursäkt för att man finns. Och för att andra personer man inte känner gjort något man helt saknar koppling till.

Genusteoretiker förespråkar könsmaktsordningen, genom att styrka den på teoretisk nivå med fiktionella idiotkillar de själva har uppfunnit.

Det riktiga killarna är uppenbarligen sällan maktfullkomliga nog att duga till någon som helst utmaning. Nej flumnormer, flumroller (mansrollen – Oh The Irony!), flumstrukturer och flumskådisar som patriarkats-Simon i Expressen det är ”vetenskapliga grunden”

Eller, nej det finns ju de enstaka tillräckligt våldsamma kriminella männen också. Eliten vill kalla detta att utmana mansrollen, vi kallar det att utmana tre idioter som normalt funtade människor – av bägge kön – inte gav någon som helst betydelse från början.

Man kan fråga om kritiken av dessa våldsbrottslingar inte i själva verket är ett upphöjande av deras idiothandlingar till norm.

Pjäsförfattarna behöver nämligen dessa våldsbrottslingar precis som Kielos behöver våldtäktsmän och offer. Ju fler av dem desto bättre för pjäsförfattarnas teoretiska inbillning att det är någon slags norm som behöver göras uppror mot.

Normer är nämligen – till skillnad från det normala – något som kontrolleras av just eliten. När samma elit utifrån sina höga positioner på skolor och tidningar skall vara rebelliska måste de uppfinna en skurk de inte de själva kan ges skulden för.

”Vi är alla med och skapar ett samhällsklimat där yttersta måttet på manlighet handlar om hur man med hot om våld skaffar sig makt, säger hon.”

Problemet är att mediaeliten är medskyldiga till precis alla riktiga skurkar, så de måste fantisera fram flumskurkar som de kan kontrollera.

Sedan använder de sin egen maktposition (den de lögnaktigt hävdar sig sakna) till att fylla den publika debatten med just sådana påhittade exempel – samt skriva kopiösa mängder texter om den lilla kriminella minoritet som ens är i närheten av att motsvara ”strukturteorins bild”

Det handlar framför allt för mediaeliten om att framställa sig själv som de tystade när de bevisligen inte alls är det. Det handlar – som i fallet med Anna Laestadius Larsson – om att ha rätt trendig image av förtryck samtidigt som man kontrollerar vad som får sägas.

Genom att framställa sig själva som förtryckta får de legitimitet och kan trots sin makt begära arenor där de i ännu högre grad är envåldshärskare.

På genusvetarprogram går 9 kvinnor per man. Matte Matik featuring Tanja Bergkvist

Jättetack till alla som länkat till Aktivarum eller stöttat mig på ännu viktigare sätt. Till skillnad från de eliter som yttrar sig i denna fråga så är vi ständiga offer för riktig marginalisering. Dvs inte där vi på en statusfylld arena med intränad teknik framställer oss som tystade

Utan där vi inte kan eller får deltaga på sådana arenor alls. En betydligt mer genuin form av marginalisering.

Del 2 om könsmaktsordningen hittar ni här. Vi utvecklar resonemanget om hur man positionerar sig som svag och marginaliserad och gör åter ett besök i franska flumfilosofers flumteorier på jakt efter svaret


Det politiska behovet av fler våldtäktsoffer

oktober 5, 2010
7 kommentarer

Så fortsätter Wennstams våldtäktsskola i Expressen. Enligt henne och Borgström har vuxna kvinnor inte kompetens bedöma om de är våldtagna.

I del 2 av våldtäktsskolan är det operation övertalning som gäller. Sanna har sex med en kille och vet inte hur det började för hon minns helt enkelt inte gårdagskvällen pga för mycket alkohol. Anna Ekelund filmades på en nyårsfest en gång när hon var med om en liknande händelse.

Wennstam var inte först med modellen. Det var Mary Koss i USA som utarbetade modellen hur man skall kunna ignorera vad vuxna kvinnor själva anser och blåsa upp siffran som anger hur många kvinnor som är våldtäktsoffer.

”During the 1980s, feminist researchers committed to the rape-culture theory discovered that asking women directly if they had been raped yielded disappointing results”

Vad bestod deras besvikelse av? Jo alldeles för många kvinnor var inte våldtagna. Det bestred teorier om manskultur som universitsfeminister investerat enorm prestige i.

Dessa teorier om hur kulturen är ond var inget nytt men under första halvan av 1900-talet så var det den högutbildade burgoisen som fick bära skurkrollen. Efter andra världskriget så ändrade man sig och nu var plötsligt arbetarnas värderingar källan till världens ondska och akademikerna de goda.

Det är såklart inget oväntat med det. När rebeller växer upp och blir affärsinnehavare är stenkastning på affärsrutor något de brukar sluta med. När kritikerna själva blev etablissemang och medelklass så ville man inte betrakta dessa saker som den onda makten längre.

Då behövde man nåt att sparka på som man själva inte kunde anklagas tillhöra. Och mycket riktigt så är det vid denna tidsperiod som universiteten börjar sparka på mansrollen, mansnormen, patriarkatet, manssamhället, strukturer vad som helst de själva ansåg sig stå över.

Man påstod att mansrollen var en våldtäktskultur. Men var fanns då alla våldtäktsoffer? Svaret blev såklart att kvinnorna själva inte vet om de är våldtäktsoffer.

Sålunda måste godhjärtade Elin (förlåt Wennstam) och Koss ut och rädda dem från den hemska tillvaron av ett liv utan ”fördelarna” det innebär att ha utsatts för ett av de grövsta våldsbrott som finns. Fast fördelarna tillfaller såklart inte offren utan de som får betalt för att skriva om detta.

Inte minst statistiken av kvinnor som håller med talar sitt tydliga språk

”It was a flawed study on a number of levels, but the most powerful refutation came from her own subjects: 73% of the women whom the study characterized as rape victims told the researchers that they hadn’t been raped.”

Att kvinnor själva anser sig må bra och inte alls är våldtagna har dock förespråkarna av rape-culture-theory vanan att cirkelförklara bort. Frånvaron av bevis som styrker kulturteorin visar bara hur rätt kulturteorin har hävdar alla som får en fet statlig lönecheck unisont.

”In a rape culture, which ”condones physical and emotional terrorism against women as a norm,” sexual assault will wind up underreported, argued Carole Goldberg, the director of Yale’s Sexual Harassment and Assault Resources and Education Center, in a March 2007 newsletter.”

Beviset för att en sådan finns är enligt förespråkarna i sin tur att ingen förutom de själva (som får betalt för det – av staten) stödjer den beskrivningen. Hela poängen är ju att ju mer nöjda kvinnor är ju mer bevisar det att de måste övertalas inse att de i själva verket är offer för strukturer.

Sålunda existerar inte på denna jord någon som helst data som kunde bevisa motsatsen. Att kvinnorna säger ja styrker teorin, att kvinnorna säger nej styrker teorin och bevisar de hindras säga ja av strukturer. Att fråga kvinnor om detta är i själva verket rätt onödigt då forskarna ändå vet vad svaren betyder.

Av samma anledning som de helt ignorerar de svar de får av kvinnor i allmänhet så behöver de heller inte besvara kritik eller delta i debatter. All kritik bevisar ju bara hur rädda de som tjänar på strukturerna är att förlora sin makt. Alla är nämligen egoister – utom våldtäktsarbetarna själva.

Vad är då Wennstams argument i den senaste delen av den sk våldtäktsskolan? Vi tar dem här i tur och ordning.

Eftersom vissa människor har svårt att förstå vad objektiv debatt innebär så tar vi en disclaimer. Jag har personligen våldtäktsoffer i min närhet så säg inte jag inte vet hur det är. Snarare är det vissa kritiker som har lite för mycket fantiserade teorier i bagaget.

Våldtäkt är ett av de vidrigaste våldsbrott som finns. Just därför är det mycket allvarligt att Wennstam vill ta resurser från de som verkligen är illa däran och ge till sin ideologiska övertygelse att Sanna är utsatt för brott likvärdigt f.d. feministikonen Göran Lindbergs vidrigheter.

Det finns inte hur många poliser som helst och heller inte hur mycket pengar som helst. Wennstam vill ha fler anmälningar, från vilka offer vill hon ta resurserna? Det säger hon såklart ingenting om och som släkt till en våldtagen kille som hotades till livet så undrar jag var han finns i din serie Wennstam?

Här besvarar jag argumenteten.

– Du var ju i princip medvetslös, du ville inte.

Om detta bara var sant… men nu är det ju så att tjejen ifråga inte sagt sig veta om hon ville eller inte. Tvärtom verkar hon inte minnas alls då hon hänvisar till att det hela bara är pinsamt. Och visst är det pinsamt att morgonen efter av andra personer höra saker man själv inte minns.

Vidare så är påståendet att hon var i princip medvetslös nonsens. Här spelar Wennstam på iden att om tjejen tror hon aldrig skulle göra så måste hon – om det hänt – blivit tvingad.

– Det var bara för att du inte kunde du inte sade nej eller hur?

Om Sanna inte minns hur det hela gick till så kan hon knappast svara på frågan om hon kunde säga nej eller inte.

Det hela vilar på ett rent antagande som Elin gör, som Wennstam vill läsarna skall göra men som det saknas belägg för i serierutorna.

– Om du inte gillade honom och han var påflugen måste du polisanmäla honom.

Faktum är att det inte alls är ovanligt att tjejer hamnar i samma säng som killar de inte gillar eller känner (se Anna Ekelunds berättelse) och det är inget fel med det. Att Sanna inte gillar honom är ingen som helst grund för antagandet att hon aldrig samtyckt till sex.

Däremot har Professor Roy Baumeister i flera studier visat hur andra tjejer skuldbelägger kvinnan när hon går till sängs med fel kille. ”Hur kunde du gå hem med det äcklet?” Det är också främst andra kvinnors åsikter som kvinnan ifråga visat sig påverkas av efteråt.

Det är helt enkelt enligt radikalfeminismens ideologi inte kvinnan själv som bestämmer över sin kropp. Det är först kompisar och ideologi som bestämmer vilken kille det är ok att ligga med och sedan experter som bestämmer om förutsättnigarna för sexet var ok. Hennes egen åsikt är värdelös.

Du måste sätta dit den där killen, fyllan spelar ingen roll.

Detta var det enda vettiga argumentet som Wennstam hade i del 2. Givetvis så har polisen ingen orsak att tycka en riktig våldtäkt är hennes eget fel oavsett hur full hon är. Lika dumt som att hon skulle anmäla för att hon inte gillar killen och han är påflugen, lika dumt är att hon inte skulle anmäla pga fylla.

Wennstam verkar älska att försöka göra ett icke-argument till fokus. Ingen hävdar att det är ok att förgripa sig på fulla personer. Tvärtom så är det inte ok att förgripa sig varken på fulla eller nyktra personer oavsett hur de är klädda så fyllan i sig liksom korta kjolar är ett icke-argument, en ren halmgubbe.

Att folk luras av detta är beklagligt men inte oväntat. Wennstam skapar vidare en falsk premiss som kanske inte alla läsare lägger märke till.

Så här skriver Wennstam i texten till del 1 ”Sanna, 19, har blivit full och somnat på en fest.”

Ingenstans anger dock Sanna var hon vaknade. Hon kan lika gärna vaknat i sin egen lägenhet, eller i killens lägenhet. Det är varken omöjligt eller ens ovanligt att så sker både för killar och tjejer.

Men i Wennstams svart-vita fantasivärld så är endast vad som stödjer hennes tes möjligt. Sålunda vet inte Elin enbart vad Sanna berättar. Hon verkar även läsa tankar och lägga till information som inte alls kommer från Sanna.

Faktum är att det verkar helt onödigt att Sanna berättar någonting då Elin redan vet allt och är experten på vad som ”egentligen” hände.

Det skall allstå föreställa feminism och kvinnopolitik att totalt ignorera vad kvinnor själva gör, tycker och tänker. Välkommen till radikalfeminismen.

Enligt radikalfeminismen skall kvinnor inte agera för sig själva. Alla kvinnor skall hela tiden tänka på hur deras handlingar påverkar andra kvinnor och framför allt de som får betalt för att föra kvinnors talan utan att ens lyssna på vad kvinnorna i allmänhet säger.

Ett exempel på detta faktum är debatten mellan Katrine Kielos och Ann Heberlein. Katrine Kielos som aldrig blivit våldtagen i hela sitt liv har skrivit en bok som beskriver hur det är att vara våldtagen kvinna. Etikforskaren Ann Heberlein som har råkat ut för brottet ifråga ifrågasätter bokens innehåll

Det är förståeligt att det är attraktivt att jobba som representant för en grupp som man varken tillhör eller lyssnar på då man då kan göra och säga precis vad man vill.

Ann Heberlein kommenterar: ”Nej, berättelsen är inte självupplevd utan fiktiv. Katrine Kielos har inte blivit våldtagen, men hon vill väldigt gärna göra sig till språkrör för oss som är våldtagna. Hon vill gärna berätta om de insikter vi alla fall borde ha”

”Kielos behöver nämligen oss och våra våldtäkter, men hon har inte bemödat sig om att intervjua några våldtagna kvinnor (måhända på grund av risken för att våra berättelser inte illustrerar hennes teori lika galant).”

Vad blir då lösningen? Jo Kielos ger ett fiktivt offer tolkningsföreträde framför riktiga offer. Något som riktiga offret Heberlein upplever negativt.

Det är inte bara Heberlein som sågar metoden. Även nyblivna riksdagsledamoten och ledarskribenten Maria Abrahamsson har varit inne på ämnet i en Svd-artikel. Där hon förklarar att det inte är en väntjänst att stämpla våldtagna kvinnor i pannan.

”På senare tid har jag mött en rad våldtagna kvinnor som vittnar om hur deras själsliga illamående har förvärrats av att de har stämplats som otillräkneliga offer.”

Om det är kvinnoförakt att påpeka dessa saker, då verkar det vara slående många kompetenta kvinnor som ingår i det påstådda kvinnoföraktet.

Länk till del 1, Wennstam urvattnar våldtäktsbegreppet


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 382 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: