Aktivarum

En riktig genusdebatt – Del 1

oktober 16, 2010
36 kommentarer

Lina Arvidsson som först svarade i kommentarsfältet har lämnat ett långt välskrivet svar på sin blogg.

Debatten började med inlägget jag skrev efter SVT-debatten om tusen gånger starkare. Ni kan läsa i kommentarerna de första texterna på ämnet. Men nu har debatten utvecklat sig att omfatta längre texter som är synd att slösa bort på ett kommentarsfält.

Där håller jag med så svaren till Linas långa inlägg blir flera separata inlägg. Först och främst så tog hon upp mina kommentar angående hur underhållande Nour är. Jag hade tänkt poängtera detta tidigare men here goes. Det är Nour själv som klagat på detta.

”Jag kan fortfarande ha ork att stå och käfta mot fyra män om ett skämt som efter att ha blivit dissekerat visat sig vara kritiskt mot mansrollen”

Problemet jag har med Nour är att hon pratar om eliten och strukturer. Hon missar att det är vi i publiken som bestämmer vad som är underhållande.

Om muslimer blir förbannade på kritik mot islam borde rimligtvis män bli förbannade på kritik mot mansrollen. Den logiken är så enkel den kan bli. Samma sekund mansrollen är sparkobjekt ja då kan folk sluta klaga på Sverigedemokraterna och hylla dem för ”normbrott”

Ni som vill kan förklara detta för mig, för jag förstår det inte. Om muslimer förväntas bli så förbannade på kritik mot islam att Sverigedemokrater inte får kritisera. Varför finns det då folk på SVT som tycker det är konstigt män blir förbannade av kritik mot mansrollen?

För övrigt så var det väl Nour själv som valde att slänga in manskritik? Rätt hycklande att säga hon inte valt det då. ”Jag är alltså en politisk aktion, inte komiker. Vare sig jag vill eller inte.”

Beträffande lönepositionerna så handlar oenigheten inte om löneskillnader utan orsaken till dessa skillnader.

”Notan blir lägre om man räknar bort skillnader i yrke, ålder och utbildning mellan män och kvinnor”

Kan någon här nämna någon orsak att inte ta hänsyn till skillnader i yrke, ålder och utbildning mellan två personer? Och då skall man komma ihåg att dessa saker är de enda saker som Medlingsinstitutet tar hänsyn till medan många andra saker påverkar lön.

Warren Farrell angående löneskillnader mellan könen

Dvs Medlingsinstitutet ignorerar avsiktligt faktorer som påverkar lön och tillskriver dessa skillnader kön fast de i mailkontakt är upplysta om felaktigheten i detta. Som svar säger de att de inte mäter exakta skillnader, bara bedömer ”trender”

Medlingsinstututet är alltså överhuvudtaget inte intresserade att ta reda på om skillnaden beror på könsdiskriminering eller inte.

Frågan är då hur noga de varit med att påpeka detta då ekonomen de anlitat tvärtom hävdar att resten är könsdiskriminering enbart. Något för folk som har dem som källa (observera att SCB har Medlingsinstitutet som källa) att tänka på. I övrigt finns olika argument här besvarar jag dem i korthet.

* Slentrianmässigt tänk att kvinnor behöver mer pengar är åt skogen.

Man kan tycka vad man vill om det på etisk nivå men på statistisk och praktisk nivå behöver män mer pengar än kvinnor så länge kvinnor föredrar män med mer pengar än dem själva. Det är inte en värdegrundsfråga utan enkel logik och matematik.

Bradford Wilcox sociologiska studie visar att till och med feministiska kvinnor som säger sig föredra mer jämställda relationer inte blir mer nöjda av att vara i sådana relationer

”These women are also not happier when their husbands take on an equal share of the housework. So, even women who affirm gender equality in theory are less likely to enjoy happy marriages if their marriages are constituted along egalitarian lines. These results suggests that one of our contemporary marital innovations does not quite deliver on its promise of greater marital quality, even though it enjoys a substantial amount of institutional support and legitimacy both inside and outside of marriage.”

* Kvinnor försvinner från arbetslivet i lång mammaledighet

Även detta är en statistisk fråga, inte en etisk. Det handlar inte om värdegrund huruvida det är så, det handlar rena fakta. Ren statistik och för företagare, ren ekonomi.

* Kvinnor jobbar oftare som sjuksköterska och män jobbar oftare i industrin.

Samma skillnad gäller en man som jobbar i industrin och en man som jobbar som sjuksköterska så då handlar det inte om könsdiskriminering. Ni som sett serien SCRUBS vet ju att en kille i den yrkesbanan i rosa sjuksköterskeuniform inte direkt är högstatus.

* Kvinnor är svåra att få till chefspositioner

De flesta män ser inte röken av chefspositioner så hela iden att nån gudomlig rättvisa borde se till att kvinnor gör det är inte bara löjlig utan dessutom raka motsatsen till jämställdhet.

* Kvinnor jobbar oftare deltid

Jag har själv jobbat deltid. Att jag är man innebar inte att jag fick mer i lönekuvertet. Men nej det beror inte på familjen. Svenska kvinnor föder barn sent i livet och många av dem som arbetar deltid är under medelåldern för första barnet.

”Jag tror på att det behövs politiska beslut för att underlätta för kvinnor på arbetsmarknaden, ge samma villkor.”

Det finns inga politiska beslut som underlättar för män så detta vore också raka motsatsen till jämställdhet. Det vore inte samma villkor.

Man kan försöka rättfärdiga det retoriskt och teoretiskt hur mycket man vill men faktum kvarstår att om staten hjälper kvinnor men inte män så är det inte jämställt. Med staten på ena sidan är det alltid orättvist åt andra hållet.

Det finns många män som har lika svårt som kvinnor att klara av chefskraven. Hur skall de männen se på att en kvinna i samma situation får politisk hjälp men en man får det inte utan hamnar kanske med A-laget på parkbänken och dricker sprit?

”Göra det lättare för män att ta ut föräldraledighet är ett exempel. Som det är nu väljer många familjer att låta kvinnan stanna hemma med barnet eftersom hon är den som tjänar minst.”

Vilket är en direkt följd av unga kvinnors sexuella mönster. Så fort en man får hög status så blir han mer intressant, detta oavsett kvinnans egen inkomst. Vi kommer att återgå till detta ämne och även presentera tydliga källor.

* Sjukskrivningar domineras också av kvinnor.

Javisst, det stämmer. Dödsfall däremot domineras av män, uteliggarskap domineras av män, missbruk domineras av män och fängelserna/brottsligheten domineras av män. Det är alltså knappast så att kvinnors sjukskrivningar visar det är lätt att vara man.

”Vad vi också ser är det moment 22 som förekommer. Hur alla har att vinna på att en sned fördelning upprätthålls, eftersom vi annars måste göra stora förändringar.”

Om alla tjänar på att en sned fördelning upprätthålls vad skulle då grunden till kritik av den fördelningen vara? Alla tjänar ju på det.

”Och stora förändringar är ju alltid jobbiga, eller hur? Lite därför din sida finns, tänker jag. För folk som är emot stora förändringar.”

Absolut inte! Aktivarum finns för folk som är emot att man baserar förändringarna på falsk/oärlig/lögnaktig/missvisande grund.

Det är helt enkelt en blogg som ser till att inte fakta knuffas undan för att de inte var politiskt korrekta. Det är en nyhetskanal för saker som personer som jobbar på dagstidningar antagligen är kompetenta nog att känna till men som de inte vågar skriva.

”Du skriver att kvinnor dominerar i statliga institutioner. Det verkar faktiskt stämma! Du hänvisade inte till nån källa här, men jag hittade det hos Statistiska Centralbyrån, ”På tal om kvinnor och män 2010”. Där står att läsa följande: ”I de 30 största yrkena finns 58 procent av alla anställda kvinnor och 35 procent av alla anställda män i åldern 20–64 år.”

Jag angav ingen källa för att det är ett såpass välkänt faktum.

”Endast fyra av de 30 största yrkena har en jämn könsfördelning, dvs. 40–60 procent av vardera könet. Dessa är: Administratörer i offentlig förvaltning med 60 procent kvinnor och 40 procent män, Kockar och kokerskor med 57 procent kvinnor och 43 procent män, Läkare med 47 procent kvinnor och 53 procent män samt Universitets- och högskollärare med 45 procent kvinnor och 55 procent män.”

Detta är helt logiskt när man vet att kvinnor motiveras i högre grad än män av trygghet. Ett mindre yrke innebär högre risker. Det är givetvis lättare att avancera i ett mindre yrke men sådana prioriteringar har generellt inte kvinnor främst.

”Det mest kvinnodominerade yrket är Kontorssekreterare, läkarsekreterare m.fl. med 97 procent kvinnor och 3 procent män.  Det mest mansdominerade yrket är byggnadsträarbetare, inredningssnickare m.fl. med 1 procent kvinnor och 99 procent män. Det lät ju mycket bättre än jag trott, så det var betryggande läsning!”

Och i och med att uppmuntra till den läsningen så har jag redan gett debatten ett värdefullt bidrag. Oavsett vilken åsikt man har är det bättre att veta hur det verkligen ser ut eller hur?

Byggarbetare har högre lön än kontorssekreterare men kontorssekreterare lever bättre och tryggare liv i trevligare miljö än byggarbetarna gör. För att citera Warren Farrell i videon ovan. Män får bättre ekonomi, kvinnor får bättre liv, kvinnornas val är det bättre valet.

Fortsättning följer i Del 2

Annonser

Könsmaktsordningen är baserad på lögner från början till slut – Del 4

oktober 14, 2010
9 kommentarer

Förra inlägget granskade bl.a. skolan, här skall vi titta på underhållningsbranschen.

Som den ledande forskaren på mansförakt, Katherine Young påpekar i ”Spreading Misandry” så har populärkulturen tre huvudsakliga sätt att beskriva män. a) Ondskefulla b) Odugliga c) Hederskvinnor. (mer…)


Könsmaktsordningen är baserad på lögner från början till slut – Del 3

oktober 12, 2010
24 kommentarer

Fascinerande att något som presenteras på högskolan som en seriös vetenskap inte ens kan göra ett försök till rättfärdigande ute i verkligheten.

Det har nu gått ett antal timmar sedan kommentarerna på Bitte Assarmos SvD-artikel började ramla in. Länge såg könsmaktsordningens anhängares (mer…)


Könsmaktsordningen är baserad på lögner från början till slut – Del 1

oktober 12, 2010
7 kommentarer

Detta inlägg kommer huvudsakligen att handla om de falska förutsättningarna för debatten om könsmaktsordningen.

I samband med släppet av filmen ”Tusen gånger starkare” så har Sverige fått se en låtsasdebatt utan dess like. Jag kallar det låtsasdebatt eftersom man debatterar en analysmetod som om det vore en förklaringsmodell – Vilket inte alls är samma sak.

Trots detta så gick pennorna varmaPär Ströms Genusnytt.

Först lite bakgrund. Den analysmetod som kallas perspektivism uppfanns av filosofen Friedrich Nietszche. Han förespråkade avskaffandet av sanningsbegreppet eftersom vetenskapen (som han stöttade i början) i hans ögon hade blivit för dogmatisk.

I dagens Sverige har dock de forna filosofernas kritik mot specifika system bara använts som ursäkt för nya mer politiskt korrekta dogman.

Enligt perspektivismen vore det värdefullt att ha feministers analys av världen utifrån perspektivet ”kvinnor som grupp har mindre makt än män som grupp” som ett i mängden av alla sätt att se på saken för att nå ökad förståelse om omvärlden.

Men när det är det enda sättet man ser på saken och dessutom hävdar att folk som inte håller med skall hålla käften så har man blivit just den sorts dogmatiska självförhärligande religion som vetenskapen kritiserade redan på 1700-talet.

Enligt filosoferna skulle en sådan ensidighet leda till sämre kunskap, sämre sanningar och sämre lösningar.

Tecknen på denna form av intellektuell latmask kan vi med lätthet se. Hur kritiserar man exempelvis, utan att behöva anstränga sig, en man som just vunnit nobelpriset i litteratur . Jo man utgår från könsmaktsordningen som gudagiven sanning.

”Män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp och därför blir männens fantasier en smula osympatiska.” Manne Forssberg om nobelprisvinnaren Vargas Llosa

Om Manne tycker mäns fantasier är sympatiska så får han väl tycka det men då får han stå för att det är hans personliga åsikt också.

Den enkla sanningen är att ingen, förutom kultureliten som Manne tillhör – utbildade i något så idiotiskt som vilka åsikter man skall ha – har något emot att läsa segrarens samlagssagor. Det finns massor av storsäljande böcker och filmer med det innehållet.

Manne baserade sitt resonemang på könsmaktsordningen – verkligheten motbevisade honom på två röda och ger filosoferna rätt. Det är inte så att folk kritiserade Llosa. Det är så att kultureliten kritiserade folk och deras val av läsning och olydnad.

En till lättlurad Manne-klon som dessutom själv har maktposition men låtsas kritisera makten hittar vi i Evelina Svensson.

Hon (chefsredaktör på studenttidningen Mahskara) vill så gärna vara upprorisk rebell. Problemet är att i enlighet med Professor Katherine Youngs analys av misandry är både debatten och högskolan redan dominerad av kvinnor och så kallade hederskvinnor (minoritetsmän).

Vilka människor är det som Evelina vill bekämpa? (Sådana som Oh The Irony! kanske? Det största hotet kommer logiskt från de som håller upp en spegel.)

Givetvis framgår svaret inte alls – istället flummar hon om ”normer” och strukturer.

Men hon kanske som Expressen, som Katerine Kielos och som Tusen gånger starkare-gänget skall uppfinna några fiktionella män som får tolkningsföreträde att visa hur onda män är? Detta vore inget nytt utan är välkänt i forskningen på misandry.

Precis som påpekas av Professor Young är det kvinnor och ”hederskvinnor” som Guidos som tillskrivs såväl godhet som tolkningsrätten. Man skall inte vara kunnig eller ha genomtänkta resonemang för att ha rätt, man skall vara född politiskt ”rätt”.

Vår forskning visade ett mönster där män framställdes antingen som onda, odugliga eller som hederskvinnor – Professor Katherine Young.

Är man inte född rätt är det bara att utbilda sig i vilka åsikter som inte är minerad mark och spendera resten av livet med att be om ursäkt för att man finns. Och för att andra personer man inte känner gjort något man helt saknar koppling till.

Genusteoretiker förespråkar könsmaktsordningen, genom att styrka den på teoretisk nivå med fiktionella idiotkillar de själva har uppfunnit.

Det riktiga killarna är uppenbarligen sällan maktfullkomliga nog att duga till någon som helst utmaning. Nej flumnormer, flumroller (mansrollen – Oh The Irony!), flumstrukturer och flumskådisar som patriarkats-Simon i Expressen det är ”vetenskapliga grunden”

Eller, nej det finns ju de enstaka tillräckligt våldsamma kriminella männen också. Eliten vill kalla detta att utmana mansrollen, vi kallar det att utmana tre idioter som normalt funtade människor – av bägge kön – inte gav någon som helst betydelse från början.

Man kan fråga om kritiken av dessa våldsbrottslingar inte i själva verket är ett upphöjande av deras idiothandlingar till norm.

Pjäsförfattarna behöver nämligen dessa våldsbrottslingar precis som Kielos behöver våldtäktsmän och offer. Ju fler av dem desto bättre för pjäsförfattarnas teoretiska inbillning att det är någon slags norm som behöver göras uppror mot.

Normer är nämligen – till skillnad från det normala – något som kontrolleras av just eliten. När samma elit utifrån sina höga positioner på skolor och tidningar skall vara rebelliska måste de uppfinna en skurk de inte de själva kan ges skulden för.

”Vi är alla med och skapar ett samhällsklimat där yttersta måttet på manlighet handlar om hur man med hot om våld skaffar sig makt, säger hon.”

Problemet är att mediaeliten är medskyldiga till precis alla riktiga skurkar, så de måste fantisera fram flumskurkar som de kan kontrollera.

Sedan använder de sin egen maktposition (den de lögnaktigt hävdar sig sakna) till att fylla den publika debatten med just sådana påhittade exempel – samt skriva kopiösa mängder texter om den lilla kriminella minoritet som ens är i närheten av att motsvara ”strukturteorins bild”

Det handlar framför allt för mediaeliten om att framställa sig själv som de tystade när de bevisligen inte alls är det. Det handlar – som i fallet med Anna Laestadius Larsson – om att ha rätt trendig image av förtryck samtidigt som man kontrollerar vad som får sägas.

Genom att framställa sig själva som förtryckta får de legitimitet och kan trots sin makt begära arenor där de i ännu högre grad är envåldshärskare.

På genusvetarprogram går 9 kvinnor per man. Matte Matik featuring Tanja Bergkvist

Jättetack till alla som länkat till Aktivarum eller stöttat mig på ännu viktigare sätt. Till skillnad från de eliter som yttrar sig i denna fråga så är vi ständiga offer för riktig marginalisering. Dvs inte där vi på en statusfylld arena med intränad teknik framställer oss som tystade

Utan där vi inte kan eller får deltaga på sådana arenor alls. En betydligt mer genuin form av marginalisering.

Del 2 om könsmaktsordningen hittar ni här. Vi utvecklar resonemanget om hur man positionerar sig som svag och marginaliserad och gör åter ett besök i franska flumfilosofers flumteorier på jakt efter svaret


SVT debatt om Tusen gånger starkare amerikaniserad film

oktober 6, 2010
16 kommentarer

Så var det dags använda popkultur för politiska budskap igen. Filmen ”Tusen gånger starkare” är rena parodin på amerikansk komedi.

Om bara folk bakom denna film visade en gnutta ödmjukhet och distans men nej det tar sig själva på blodigt allvar och tror de gör någonting jätteviktigt. Tydligen skall det i deras värld vara en nyhet med den fula ankungen som dominerar skolan.

Det är bara det att man stulit det mesta från betydligt bättre amerikanska filmer. Med skillnaden att amerikaner gör komedier menade att roa medan svenskarna gör vad Regissören Peter Schildt kallar ett drama om könsmaktsordningen avsett att väcka debatt.

I grunden ett finare sätt att beskriva en politisk propagandafilm. Varför gör man då inte en dokumentär istället? Svaret är rätt enkelt, vill man lura i ungdomar de skall köpa något skall man förpacka det som underhållning.

Problemet tanken är att debatter ofta inkluderar vuxna personer och de är inte lika lättlurade av billiga propagandatrick som filmens målgrupp.

Liberala politikern Camilla Lindberg som arbetat som lärare i 12 år tycker filmen känns 70-tal. En annan lärare, Helena Mechlaoui, tycker heller inte att filmen ger en korrekt bild av klassrummen.

Uppdelningen i kön beskrivs som överdriven och filmen saknar den uppdelning som sker mellan klasser, individer och personligheter. Genusskeptikern Pär Ström kallar det en feministisk propagandafilm.

En person presenteras som forskare, Pamela Von Sabljar nyanserar dock genom att säga hon är genusvetare.

I brist på konkreta argument så går det ju alldeles utmärkt med luddiga uttalanden mer baserade på ideologi än fakta. Här kommer en summering av budskapet. Jag skrev ner dem så fort jag hörde dem för att synliggöra strukturen i språket..

Det handlar om att förstå vi inte är medvetna… Vi måste lyfta… Det handlar om en struktur… Vi måste begränsa strukturen… Vi måste erkänna att det finns en struktur… Vi måste vara medveten om en struktur.

Läs vad Tanja Bergkvist skriver om denna sorts genus-struktur-snack och förespråkan av skapandet av den socialkonstruktivistiska elitmänniskan.

Detta var kontentan av Von Sabljars budskap pennan hann med. Jag har hört sociologer säga samma saker om kultur.

Den enkla sanningen är att det knppast finns något konkret budskap. Bara en känsla med politiska baktankar som man antingen håller med om eller inte. En som verkligen håller med om känslan är forna Big Brother deltagaren Kitty Jutbring.

Människan skulle nog kunna motivera kritik mot Einstein och relativitetsteorin med att det känns fel. Det känns som om tjejer måste… Alltså som tjej måste man. Det känns som om det… Det känns känns känns känns.

Och skulle nån säga emot är det bara att försöka ge intryck av att de har fel genom att flina. Detta sker upprepade gånger när nån annan talar.

Några argument med ordentliga belägg behöver man uppenbarligen inte ha i Jutbrings värld, popularitet är allt.

Tjejer känner de måste stå framför spegeln hela tiden för de känner det är en del av deras uppgift. Och varifrån kommer denna revolutionerande kunskap? Jo den känner de också, och om inte annat så framkommer den när de snackar med kompisar.

Den  totala bristen på riktiga argument var också vad som utmärkte genuspositiva sidan. Igår var det kunskapsmässigt upp-och-ner vända världen. De som är positiva till Tusen Gånger Starkares bild tror, tycker och känner men motiverar ingenting på en högre nivå.

Därmed var det rejäl uppförsbacke för genusskeptiske Pär Ström som gjorde raka motsatsen och berättade hur det bevisats se ut.

Bland annat så anser vissa skolor att om det går lika bra för killar som för tjejer är detta något som skall åtgärdas så tjejerna blir överlägsna igen. Detta berättade Pär Ström och några reaktioner blev det inte trots att det bevisligen är sant.

Det är Arabyskolan som det rör sig om. Smålandsposten berättar de fått 80.000 kronor för att utreda varför flickorna inte dominerar resultaten där också. Men som sagt ingen reagerar på detta. Killarna är för dem stökiga oavsett om de är det eller inte.

För dem har bilden av killen blivit det viktiga att diskutera. Iden om mansrollen. Inte riktiga killar.

Pelle Billing ger en bra beskrivning av problemen med att debattera skolfrågan. Bland annat så pratar man om ”killar” inte om hur det är några enstaka killar som tjejerna själva mestadels pratar om.

Det fascinerande är att man kallar det forskning att fråga ungdomar vad de tror och tycker. Ungdomar i sin tur tror och tycker vad de ser i populärkulturen eftersom skolans nuvarande ideologi är fientlig till iden faktabaserad utbildning.

Detta är inget nytt. I ett program om Area 51 så kommenterar komikerna Penn & Teller hur UFO-rörelsens uppfattning av UFO:n ser ut. Det visar sig att om en film visas där aliens är gröna så vips börjar abductees berätta de har träffat gröna aliens.

Det är just pga detta fenomen som tanke är att vi skall bedöma saker vetenskapligt, empiriskt och kvantifierat. Inte fråga efter ”upplevelser”

Folk upplever precis vad som helst de ser på TV och hör andra människor uppleva. När flera människor är i ett rum och rök börjar strömma in är det vanligt att folk väntar på att någon annan skall reagera. Om ingen reagerar så kan de bortförklara röken helt.

Sålunda är de psykologiska mekanismer som får människor att reagera så här på framför allt vad de ser i underhållningsfilmer betydligt mer vetenskapliga än den könsmaktsordning man lurar folk att tro på genom att visa den sortens populärkultur.

En av dem som verkligen inte begriper skillnaden mellan fakta och populärkulturella åsikter är komikern Nour El-Refai.

Hon sammanfattar sitt budkap på Newsmill. Ni som inte tror på könsmaktsordningen håll käften. Det kunde lika gärna vara ni som inte tror på tredje skytten mot JFK håll käften eller ni som inte tror på alien abductions håll käften. Motivationen är samma.

Precis som Eva Lundgren så hävdar El-Refai att vi absolut måste tro på flickorna när de berättar vad de upplever. El-Refai menar att det är elakt att förutsätta de ljuger. Vad hon helt fullt och hållet missat är att det inte är någon som säger de ljuger.

Ungdomarna tror säkerligen på vad de säger. Däremot saknas helt förmågan att se till vad de tror på också är objektivt vetenskapligt sant.

Istället har man försökt basera debatten på det helt felaktiga antagandet att populariteten hos en upplevelse motsvarar sanningsgraden hos den upplevelsen. Eva Lundgren och Nour El-Refai har i grunden samma budskap.

De vill vända upp och ner på kunskapsbegreppet. Kunskap är inte en professor som undervisar ungdomar. Kunskap enligt dem är ungdomar som undervisar en professor. Inget nytt med detta. Hollywood är fullt av filmer med smarta ungdomar och dumma vuxna.

Inte för att Hollywood själva anställer 15-åringar på höga poster utan för att Hollywood vill tjäna pengar.

Ungdomarnas tendens att ta till sig vad de ser i filmerna innebär att de gärna tror på bilden som ges i filmerna trots att ett kort besök i Hollywood avslöjar filmbolagen inte alls har en överrepresentation av ungdomar i sina styrelser.

Men Nour El-Refai tror på Hollywoodbilden. Hon vill sparka lärarna när de inte låter sig undervisas av ungdomarna.

”Helena Meclaom, du borde bli av med din lärarlicens bums. ”Jag har inte sett filmen, men jag fattar poängen” börjar hon. Nej, du fattar fan ingenting. Lyssna på eleverna”

Det är tur vi vet du är komiker Nour El-Refai, annars kunde vi tro du menar allvar med din åsikt att vända upp och ner på kunskapsförmedling så de som kan lite och tittar massor på populärkultur undervisar de som kan mycket och läser facklitteratur.

Men trots att människor med Nours åsikter dominerar massmedia så finns det allt fler som inser skillnaden mellan popularitet och sanning

Bloggen Kunskap Bildning Tradition påpekar vad Nour säger är fullt av retoriska felaktigheter och namnger flera av dem. argumenta ad misericordiam, argumenta ad populum, och argumenta ad verecundiam.

Nour: ”Det handlar om individer, tycker motståndargruppen, inte om kön, som om de stod utanför våra patriarkala strukturer”

Vi har redan besvarat detta argument tidigare men då uppenbarligen många har missat det enormt felaktiga i antagandet genuspositiva människor som Nour gör så tar vi det igen:

”De flesta strukturförklaringar, vare sig de avser det patriarkala förtrycket eller andra slags förtryck, bygger inte på en sådan metodologisk individualism utan istället på en funktionalistisk ide som bortser från de reellt agerande aktörernas motiv och intressen och de saknar därmed ett fundament på aktörsnivån som gör det möjligt att förstå och förklara varför aktörerna reproducerar de strukturella förhållandena de ingår i”

Eller på enkel svenska så vi inte diskriminerar personer med invandrarbakgrund: Beskrivningen av ett visst antal människor som agerar på ett visst sätt är inte i sig någon giltig förklaring på varför de agerar på det sättet.

Vem är förresten Nour El-Refai? Vad utöver vanligt yttrandefrihet är hennes kvalifikation för debatten? Info har summerat det åt oss:

Vem är denna drygt tjugo år gamla dam från Libanon, som vill undervisa hela Sverige om att ”genusvetenskap” är en vetenskap? Tja, låt oss ta en titt på denna auktoritets meritlista.

• Hon är själv varken vetenskapsgenus eller ens högskolestuderande utan ”komiker”.

• En av hennes tyngst vägande insatser för ”jämställdheten” är att ha visat tuttarna offentligt i centrala Stockholm i ett TV-program.

• En annan insats har varit att göra en film tillsammans med Gudrun Schyman.

• Sitt förakt för män och för Sverige lär hon ha visat – också i TV – genom att ”ta på högvaktens kön”.

• En av hennes många beundrarinnor uttrycker sig så här sofistikerat: ”Nour El-Refais sommarprat i P1 är helt jävla magiskt. Så grymt bra att man får gåshud.” – (Hur gammal tror ni att den bloggerska är, som yttrade detta? Tretton år? Fel. Hon är drygt trettio…)

I kontinuitetens intresse är här länkar till senare inlägg

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Vad genusfolk missar


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: