Aktivarum

Ann Heberlein har drabbats av Maria Svelands politiska depression? Söker tröst hos alfahannen Steinar Bragi

mars 20, 2012
87 kommentarer

Så var det dags för ytterligare ett kapitel i sagan som Maria Svelands ”Breivikism” startade på DN-kultur.

Den här gången är det Ann Heberleins tur att kritisera ”antifeminismen” och liksom Sveland & Co före henne så har hon gjort det centrala argumentet en sammanblandning av begrepp har absolut ingenting med varandra att göra, alltså förutsatt att bevisning ens är en del av diskursen och här kan man undra…

Låt oss därför återvända till Svelands text och hennes hävdande av ett samband mellan främlingsfientlighet och antifeminism. Hennes främs­ta källor för detta, i sig intressanta, påstående är två: för det första Magnus Lintons bok ”De hatade” och för det andra hennes egna kroppsliga reaktioner.

Redan här blandar Heberlein ihop begreppen. Det var när Maria Sveland läste Lintons bok som den kroppslinga reaktionen kom. Sålunda lever hela resonemanget på Lintons tolkning av Breiviks manifest och här borde Heberlein alltså analysera den tolkningen – märkligt nog är det inte alls vad hon gör.

Istället hoppar Ann Heberlein vidare och betraktar tolkningen som ett ”fait accompli” – fullbordat faktum.

”Sveland läser alltså en bok vars resonemang hon sväljer med hull och hår, får ont i magen när hon tänker på Anders Behring Breivik och hans rasistiska och feministhatande manifest. Detta – magkänslan – blir bryggan till det jag tror att hon egentligen vill diskutera, nämligen hatet mot feminister och mot kvinnor i allmänhet.”

Här börjar Heberlein tappa fotfästet fullkomligt. Låt mig summera de olika begreppen. Först har vi Breivik som är en ensam psyksjuk galning som begått ett hemskt vansinnesdåd. Sedan har vi Breiviks manifest som till större delen består av en mängd inklippta citat helt utan koppling till Breivik.

Vidare har vi Magnus Lintons bok ”de hatade” som av allt att döma förväxlar Breiviks vansinnesdåd med de texter han klippte in till sitt Manifest. Detta är givetvis allvarligt då författarna som Breivik klipp-o-klistrade till skillnad från Breivik själv inte är ensamma galningar som mördar folk.

Det handlar alltså om en otäck variant av ”Guilt By Association” där man försöker klistra ett massmord på andra än förövaren.

Inte nog med det Heberlein går sedan vidare och pratar om rasism och kvinnohat. Till synes omedveten om att detta är allvarliga anklagelser man skall ha ordentliga bevis för. Men om det är något som idag utmärker personer i media  är det att de anser sig stå över bevisbörda.

”Pär Ström, Pelle Billing, Marcus Birro och Karl­ Ove Knausgård får i vanlig ordning företräda kvinnohatarna. Att Ström och Billing ger uttryck för både rädsla och förakt för kvinnor framgår med all tydlighet, men Knausgård?”

Jaså? Och varför skulle Pär Ström och Pelle Billing företräda ”kvinnohat”? För att de skrivit kritiskt om vissa former av feminism? Det är ett obestridligt faktum att feminist och kvinna är två olika saker där det förstnämnda är en politisk åsikt och det andra ett biologiskt kön.

”Varje text som protesterar mot ett destruktivt samhällsklimat, som vill varna för att gränserna för vad som är tillåtet att hävda förflyttas är viktig.”

Vem skall bestämma vad som är ett ”destruktivt samhällsklimat” då, kan det möjligen vara dem själva?

Det är knappast konstigt att de medlemmar som förespråkar det viktiga i censur och offentlig åsiktskontroll ofta är just de personer som anser det är de själva som skall sitta på toppen och bestämma vilka åsikter som är viktiga och ok att yttra. Sedan klagar de över att känna sig ”hatade”

”Kvinnor vill också bli respekterade av män, beundrade och smickrade: inte för sin sex appeal utan för sin intellektuella förmåga. Det vet männen. Det är därför de hatmejl jag får från män alltid handlar om mitt utseende (”ditt blonda luder”, ”din spacklade hora”) och mitt kön (jävla fitta) och aldrig om mina argument.”

Här blandar Heberlein ihop begreppen igen. Plötsligt blir attackerna hon får ta emot pga sitt beteende i media attacker mot ”kvinnor”. Att kritisera en specifik kvinna blir i Heberleins värld ett tecken på ett kvinnohat. Vad vissa mediakvinnor som hon själv vill blir i hennes värld vad ”gruppen kvinnor” vill.

Har Heberlein missat hur mycket tid som många kvinnor lägger ner på att uppmärksammas pga sex appeal?

Den intellektuella invändningen mot hennes argument lyder så här: Om dessa kvinnor vill beundras för sin intellektuella förmåga varför lägger de så mycket tid på helt andra saker som hon hävdar de inte vill bli uppmärksammade för? Det är i grunden playerargumentet

– Om kvinnor inte gillade players så kunde inte players vara players heller.

Här finns nämligen den möjliga relationen mellan rasism och kvinnohat, maklösheten: ”För varje kvinna som tar plats i ett parlament, på en direktörsstol, eller ’hånar’ män på något annat sätt med sin makt, produceras det tusen porrfilmer där kvinnor ’sätts på plats’ igen, är maktlösa, underdåniga och för det mesta förnedrade”, säger den egocentriske konstnären Joseph Novak i Steinar Bragis hyllade ”Kvinnor”. 

Vilket är ungefär lika relevant som vad Sauron säger i Sagan om Ringen. Steinar Bragi skriver poesi och skönlitteratur, han är ingen forskare, Novaks åsikter på ämnen som porr och kvinnor är bara viktiga i medias egocentriska klubb för inbördes beundran där bevisbörda tycks vara ett fult ord.

Beträffande de åsikter om pornografi som Steinar Bragi sprider så är skönlitteratur inte facklitteratur.

Forskartrion Alan McKee, Kath Albury and Catharine Lumby däremot har fakta i mängder på ämnet.  I tre år arbetade de med projektet ”Understanding Pornography in Australia” Det är talande för tidens anda att wikipedia beskriver det kontroversiellt de baserade sina påståenden på bevisning. 

”This research proved controversial for taking an evidence-led approach to understanding sexually explicit media. For example, rather than beginning from the assumption that the primary effects of exposure to pornography must be negative, the project surveyed…”

Hur vet då journalister och författare som Bragi och Heberlein någonting alls om effekterna av pornografi? Enkelt, de går till feministorganisationer och låter dem agera ”experter” Feminister får fritt fram att göra argumentationsfel typ ”everyone knows” som ex. uttalandet från ”the Women’s Electoral Lobby”

”Everyone knows a lot of women participate in the production of porn through coercive means or to feed a drug habit, and to me that’s what makes pornography obscene,”

Medias inställning: Att basera sina påståenden på bevis är kontroversiellt, att låta feminister hitta på saker är det inte.

Sedan har vi det här hyckleriet där media först säger det är fel att bunta ihop alla invandrare. När mediafolk däremot pratar om det manliga könet är åsikten man inte skall bunta ihop människor puts väck och de släpper förbi i stort sett vad som helst: Ann Heberlein citerar glatt misandri från Bragi.

Alla män måste erkänna att de föraktar kvinnor”, sade den isländske författaren Steinar Bragi i ett samtal på Mariehamns litteraturdagar i våras och menade att detta, erkännandet, är den enda vägen mot förändring, ett jämställt och mindre misogynt samhälle.

Vad hade hänt om Steinar Bragi istället hade sagt alla invandrarmän måste erkänna de föraktar kvinnor? Vilken sida hade det uttalandet hamnat på i Heberleins värld? Att lyssna på mediafolk som först skall attackera rasism och sedan i nästa andetag attackera män är enbart löjligt.

Steinar Bragi beter sig som Kapten Klänning och mitt svar är: Föraktar han kvinnor är det hans sak, hans problem.

För övrigt är faktum att hade vi levt i ett misogynt samhälle så hade inte Bragi blivit hyllad för den sortens uttalanden och de hade inte spridits i media. Att dessa åsikter sprids i media visar att vi lever i ett fullkomligt gynocentriskt samhälle där kvinnan som ide har blivit en besatthet.

Observera att jag säger kvinnan som IDÉ. Jag pratar inte om riktiga kvinnor för faktum är att riktiga kvinnor klarar inte av att empiriskt motsvara varken Heberleins eller Bragis idéer. Därav anledningen det blir kontroversiellt att basera påståenden på vetenskaplig bevisning. Den stödjer inte fantasierna.

Ann Heberlein vill beundras för intellektuell förmåga säger hon,  jaså? Varför latar hon sig då med citat från Bragi?

Vilken intellektuell förmåga krävs för att lyssna på ett helt obevisat, ovetenskapligt påstående från en ickeforskare och sedan reproducera det i Sveriges största dagstidning? Tror Heberlein på allvar att hon förtjänar beundran för att hon behadlar Bragi som om hon vore en nyförälskad 13-åring?

”Det skulle vara en lättnad att någon gång bli kallad idiot i stället för fitta/hora/luder. Att slippa reduceras till en kropp, ett kön. Att faktiskt, någon gång, bli bemött som en tänkande varelse.”

Låt mig summera Heberleins logik. Först så ignorerar hon på alla sätt hur män vill bli behandlade. Sedan tycker hon att män skall ge respons på det sätt som hon vill de skall behandla ”kvinnor”. Alltså först är hon själv ett respektlöst svin, sedan har hon synpunkter på hur respektfullt hon bemöts.

Idioti är bara förnamnet!

Musik och Signaler: Om män är på detta vis Blir männen på något sätt bättre av att läsa Ann Heberleins och Maria Svelands texter?

Medborgarperspektiv skriver om Ann Heberlein och det destruktiva feministiska samhällsklimatet

”Manshatet ser inte Ann Heberlein. Istället medverkar hon till att ytterligare höja tonläget mot män. Därmed är hon också ännu en i raden av privilegierade, vita, medelålders, heterosexuella, övre medelklasskvinnorna från den feministiska kulturvänstern som än mer spär på det destruktiva samhällsklimatet.”


Myten om föräldrars makt att forma sina barn – Manliga Feministers ofta svinaktiga bakgrund – Del 3

februari 23, 2012
29 kommentarer

Så var det dags för en ny teori att få sig en känga på Aktivarum – Denna gång handlar det om barnuppfostran.

Här ser ni omslaget till Judith Rich Harris bok ”The Nurture Assumption / ”Myten om föräldrars makt” Liksom flera andra av de böcker jag presenterat här på Aktivarum dyker även denna upp i källförteckningen till Steven Pinkers ”The Blank Slate – The Modern Denial of Human Nature”

Tidigare diskuterade jag forskningen på könsskillnader på barn där forskarna släppte småbarn fria bland leksaker och studerade vilka leksaker som pojkar respektive flickor gillade bäst. Här utvecklar jag de resonemangen. Tack går till Mariel för utformningen av frågeställningarna:

”Gjorde forskarna det på barn som behandlats jämställt då? Eller hade bebisflickorna fått mer ögonkontakt än pojkarna?”

Varför tror vi ofta på den teori som säger att dessa saker har stor betydelse för barnens utveckling?

Vad som borde testas i den här situationen är att fråga om alla pojkar hade fått lika stor mängd ögonkontakt som de andra pojkarna? Då skall ju enligt konventionell teori pojkarna som fick mer ögonkontakt än sina kamrater (det är omöjligt att de fått exakt samma) välja bilar mer sällan.

Vad som är sant för sociala skillnader mellan en pojke och en flicka borde vara lika sant för sociala skillnader mellan en pojke och en annan pojke. Om flickor blir feminina pga mer ögonkontakt borde de pojkar som får mest ögonkontakt också visa ett mer feminint beteende inklusive val av leksaker.

Detta  är en studie som är relativt enkel att göra men jag kan närmast slå vad om att den aldrig blivit gjord

Forskningen i Hjernevask Del 1 av Simon Baron-Cohen visar nämligen att det är mängden testosteron som avgör vilka killar som är mer på bilarna och inte. Mängden testosteron i mammas mage innan födelsen lär knappast påverkas av hur mycket ögonkontakt barnet fick efter födelsen.

Som Steven Pinker påpekar finns här en alternativ teori: Ärftlighet. Rent praktiskt skulle det innebära att barnen som har mer testosteron exempelvis ger sämre respons på ögonkontakt vilket föräldrarna rättar sig efter. Som Pinker påpekar är studier på ämnet värdelösa om de inte kontrollerat för ärftlighet.

Att barn som hade våldsamma föräldrar själva ofta blir våldsamma bevisar inte uppfostran gjorde dem sådana.

Föräldrarna kan nämligen lika gärna rätta sig efter barnets behov kommunicerat genom barnets beteende. Föräldrar pratar mer med naturligt frågvisa barn, föräldrar ger mer frihet till naturligt ansvarsfulla barn osv, att dessa saker korrelerar säger inte vad som orsakade vad.

”Hade man burit dem lika? Osv.”

Vad får oss att tro barn påverkas av sådant här? Beteendegenetikens tre lagar (pdf) och principen om sexuellt urval formulerad av Charles Darwin indikerar att det snarare är de barn som har mest testosteron som blir burna minst. Kvinnor blir också mest attraherade till män med hög testosteronhalt.

Det är särskilt vid ägglossning som kvinnor ger stark respons på manliga beteenden som tyder på högt testosteron.

Inget av detta indikerar att tjejer vid partnerval prioriterar hur pappan kommer att hantera barnen efter födelsen. Vad detta kräsna väljande med fokus på macho-markerande faktorer tyder på är att kvinnor själva anser en mycket stor del av barnens framtid bestäms av pappans gener.

”Hur vet man att de inte redan blivit ‘påverkade’? Barn leker ju ofta också mer med de som de är vana att leka med.”

Tvärtom! Givetvis blir de påverkade men varifrån kom påverkan från början egentligen? Feminister har länge antagit att det börjar i hemmet men som denna Recension av Myten om föräldrars makt visar: Forskningen visar tydligt att hemmet är den minst viktiga delen i barns uppväxt.

”Föräldrar känner ett slags produktutvecklingsansvar för sina barn: har man skaffat barn så gäller det att se till att de klarar sig så bra som möjligt. Vi åhörare på föreläsningen skrattar till när Lars Dencik, professor i social psykologi, uttrycker sig så.”

I det moderna samhället är det kompisarna som sköter uppfostran av varandra.

Psykoterapeuten Barbro Goldinger menar att gränsen går vid 7-års ålder. Det är då det blir viktigare att tillhöra kamratgruppen än att vara mammas & pappas barn. Dencik motsätter sig denna beskrivning. Han menar att i dagens samhälle är barn i kamratgruppen från början. Så här sammanfattar Lars Dencik sociologiskt barnens utveckling i den så kallad Identifikationsfasen:

1. Kontemplering. Barnet betraktar/spanar in/scannar läget. Oftast är det de jämnåriga som betraktas, och oftast de av samma kön 2. Imitering. Barnet härmar och gör som de andra barnen 3. Konformering. De andra barnen tänker: ”Se på honom. Han gör som vi, han bankar – han är som vi.” Barnet blir en del av gruppen.

Det är bara ett problem med denna tjusiga teori: Den säger att vissa barn imiterar andra barn men den säger inget om hur de bestämmer vilket barn som skall imitera vilket barn. Föreställ er att barnen sitter och glor på vad de andra barnen gör, det enda som kan imiteras då är att glo på andra barn.

Vissa barn kommer att bli ledare och vissa andra barn kommer att bli följare, hur bestäms rangen?

Det vet vi inte säkert men att killar med mer testosteron skulle ta risken att gå först och därmed imiteras av killar med mindre testosteron är knappast en teori så osannolik man kan förkasta den utan att först undersöka om det är så. Vi kommer åter till Judith Rich Harris bok.

”Harris tror att skillnaderna främst handlar om att pojkar och flickor har olika lekbeteenden. Pojkar försöker dominera andra pojkar och flickor när de leker, redan vid 2,5 års- 3års ålder. Eftersom flickor har en mindre dominerande lekbeteende så tröttnar de och de bägge könen bildar spontant enkönade lekgrupper om det finns tillräckligt med barn.”

Observera ”försöker dominera andra pojkar och flickor”

Transcribed at GWW:s blog

Männen som diskriminerar mot kvinnor kan alltså med rätta antas även diskriminera mot andra män. Min egen forskningshypotes är att många av de mest dominanta männen är manliga feminister idag. Personer som Johannes Forssberg, Svelands guru Magnus Linton eller gänget som trakasserade Hanna Fridén.

Dessa är långtifrån de enda, det finns många fler manliga feminister som beter sig på liknande sätt.

Det spelar ingen roll att feminismen är kvinnors teori: Liksom alla andra teorier så kan de renast troende utnämna sig till tolkare av den sanna läran. Som exemplet Hanna Fridén visar ovan så är det inget som hindrar manliga feminister från att attackera de kvinnor (som girlwriteswhat) som inte är tillräckligt ”feministiska.”

Vissa män blir alltså feminister eftersom de där får en plattform att undervisa (dominera) kvinnor och trycka till (dominera) andra män. För dem som tvivlar så bjuder jag på en kvinnlig feminists recension av sociologen och superfeministen Michael Kimmels bok Guyland. Enjoy:

”it wasn’t too long before the way he acts as though he’s entitled to define women made me want to put his book through a paper shredder and tell the library it was lost. (I didn’t.) In Kimmel’s view, any woman who doesn’t adhere to the version of feminism advocated by privileged, upper-middle-class, middle-aged-bordering-on-elderly female academics and ”cultural leaders” is anti-feminist – even if they themselves say otherwise.”

Det är alltså inte bara i styrelser och på VD-poster som högpresterande män dominerar.

De har även höga positioner inom den feministiska rörelsens hirarki med akademiska positioner där de manliga feministerna tolkar vad som är den rätta feministiska läran – hos de kvinnor feminismen skall vara till för. Fast å andra sidan, det kanske är ett billigt pris för att få högpresterande män som attackerar andra män?

De finns nämligen överallt, de högavlönade männen som hävdar de vill släppa fram kvinnor när det i själva verket råkar gynna deras egen position jämfört med andra män. De finns inom Näringslivet, inom Högskoleledningar och det är numera status för dem att ha kvinnligt nätverk.

Pär Ström tar nu upp kampen med de dominanta manliga macho-feminist-männen på Newsmill.

Genusnytt berättar han om hur Newsmill nu publicerat hans respons på speciella vägfiler för kvinnoprofessorer. Dessa texter blir ännu mer förståeliga om ni först lyssnar på youtubevideon ”how feminism conned society and other tales” med Girlwriteswhat (ovan)

”En och annan läsare kanske undrar hur det egentligen kommer sig att manliga forskare finner sig i den grova mansdiskrimineringen utan att protestera. Jag vet varför, eftersom jag fått flera email och telefonsamtal från upprörda och frustrerade forskare. De vågar inte protestera, för då bränner de sitt namn, minskar möjligheterna till en kommande akademisk karriär och minskar möjligheterna att få forskningsanslag i framtiden.”

Poängen är att dessa män ofta är betydligt mindre dominanta än de högt uppsatta som bestämt dessa saker skall gälla. Det skrattretande är att vi har en lag mot könsdiskriminering i Sverige men dominanta män har såklart bestäms att lagen får brytas om det drabbar andra (konkurrerande) män.

Sedan sitter feministiska teoretiker och påstår män hjälper varandra  Kan det bli mer skrattretande?


Maria Sveland ser högerextremister bakom varje buske – En man krävdes för att visa henne hur allt hänger ihop

februari 9, 2012
26 kommentarer

Dagens inlägg handlar om den ofrivilligt komiska historia som Maria Svelands senaste alster blivit.

Maria Sveland skriver på DN-kultur den mest förvirrade samling nonsens vi sett sedan Breiviks stolliga manifest. Maria Sveland är det ultimata exemplet på att strukturella resonemang bör bannlysas från intellektuella diskussioner eftersom människor med den retoriken verkar förr eller senare tro allting hänger ihop.

”Hur märker man att kartan håller på att ritas om? Man läser något här, ser något där, små tecken som vart och ett för sig inte behöver betyda något väsentligt men som tillsammans bildar ett större sammanhang.”

Men om man är en vänsterradikal feministisk kvinna letar man uppenbarligen en ännu mer vänsterradikal feministisk man att underställa sig. Maria Sveland hittar sin läromästare och köper därefter glatt och okritiskt den sistnämnda teorier -inte det minsta konservativa könsroller där inte.

”Min punkt, där den där skavande magkänslan plötsligt blir formulerad, är när jag läser Lintons bok. Där och då om kvällarna faller bitarna på plats och helheten gör mig sömnlös och sömnlös och sömnlös.”

Feminister brukar klaga på andra kvinnor som har denna sorts relationer men själv letar hon alltså en man att se upp till.

Denne man visar sig vara Magnus Linton med tillhörande stollig Utoyateori. Maria Sveland bygger vidare på Lintons trams och lyckas inbilla sig Breivik skulle döda Gro Harlem Brundtland – inte för hennes höga politiska position – utan pga hans åsikter om kvinnor. Det är bara början på vansinnigheterna..

”Det är först när jag läser Magnus Lintons avsnitt om massakern på UtØya som jag förstår hur hatet mot mångfalden hör ihop med antifeminismen som blomstrar i medierna bland reaktionära ledarskribenter, högerkonservativa och liberala tankesmedjor som Timbro och Axess, bloggar och nätdebattörer.”

Axessbloggen kommenterar hur liberaler blev högerextremister. Ett epitet som för övrigt – på Svelands politiska karta – verkar gälla alla som står till höger om Lenin. Och om inte det vore roligt nog så försöker hon även  koppla ihop Breivik med jämställdistiska bloggare som Pär Ström och Pelle Billing.

Det finns ingen hejd på Sveland när hon går igång. Det enda konsekventa är hennes beundran av Magnus Linton.

”Linton skriver om faran med att betrakta Breiviks tankar om förrädarna som en enslings verk. Många delar Breiviks föreställning om att det finns ett antal sanningar som inte får sägas på grund av makten.”

Och om Linton skriver det måste det ju vara sant? Nevermind norska polisen inte funnits minsta spår av organisation bakom Breivik. Hennes påpekan är dessutom urdum! Att många delar bilden i Breiviks texter är en självklarhet då han kopierade texterna från just väldigt många författtare. Bland annat Mark Steyn:

”It quotes me, as well as several friends of NR — Theodore Dalrymple, Daniel Pipes, Roger Scruton, Melanie Phillips, Daniel Hannan (plus various pieces from NR by Rod Dreher and others) — and many other people, including Churchill, Gandhi, Orwell, Jefferson, John Locke, Edmund Burke, Bernard Shaw, Mark Twain, not to mention the U.S. Declaration of Independence.*”

Breivik var knäpp nog att tro han blev auktoritet på området PK genom att först kopiera många andras texter och sedan begå massmord. Är Sveland så vrickad hon tror Breivik hade rätt? Beträffande mängden författare och tänkare som Breivik snodde texter från så avslutar Mark Steyn sin argumentation så här:

”Those new “hate speech” codes the Left is already clamoring for might find it easier just to list the authors Europeans will still be allowed to read.”

Det är dock inte bara texterna Breivik snodde som är högerextremism i Svelands värld, alla som skrivit om PK går samma väg.

Breivik var dock galen nog att tro han styrde en stor högerkonspiration. Det är den galna iden som Magnus Linton och Maria Sveland sprider vidare.

”Det Breivik kallar ’kulturmarxism’ heter i den mer etablerade världen ’politisk korrekthet’, men grundtanken är densamma; vissa sanningar får inte sägas och det sprängstoff som aldrig kommer till ytan handlar alltid – för både extremister och högeretablissemang – om feminism och mångfald, den politiska korrekthetens två kärnor.”

Det är dock inte Breivik som kallar det kulturmarxism. Han är ingen auktoritet på politisk korrekthet utan kopierade bara texter från andra personer som är det.  Det är nog också orsaken Maria Sveland tror den politiska korrektheten handlar om två kärnor.

Som beskrivs i inlägget om 60 tals-mytologin består den politiska korrektheten snarare av sju kärnor som alla bygger på teorin att centrismen är en folksjukdom som politikerklassen skall bota med kollektiv psykoterapi.

”1.) Eurocentrism (race)

2.) Judeo-Christian centrism (religion)

3.) Phallocentrism (gender)

4.) Heterosexual-centrism (sexual orientation)

5.) High class centrism (class)

6.) High culture centrism (civilization)

7.) Anthropocentrism (environmentalism)

Det här är vad Maria Sveland menar när hon säger gränserna förskjutits. De har flyttats bort från vänster och närmare mitten.

Enligt 60-talets vänsterradikala världsbild är alla som inte bygger livet kring kampen mot ”centristiskt förtryck” att betrakta som extremister och på gränsen till nazister.

”eftersom gränserna långsamt förskjutits kallar ingen Pär Ström eller Pelle Billing för de extremister de faktiskt är”

Alla ”goda” skall tycka lika punkt! Att kalla denna totalitära konsenskultur (Del 1) verklighetsfrämmande vore en  grov underdrift. Det är inte det minsta förvånande Maria Sveland attackerar Bengt Olssons kritik av konsensustänket inom kulturvänstern.

Den röda tråden med hela Maria Svelands text är att det fanns en tid då alla tyckte precis likadant eller iaf hade vett att hålla tyst om de hade (enligt kultureliten i media) impopulära åsikter.

”Det fanns en tid när de flesta var överens om att det inte var okej att använda ordet ”neger” eftersom det är ett ord som både har en rutten historisk kontext och är ett ord som många känner sig kränkta av. ”

Correns Chefsredaktör Marika Formgren konstaterar samma sak, åsiktspluralism är Svelands riktiga problem.

Marika Formgren räknar upp alla de saker som utgör kärnan av Maria Svelands politiska depression och kommenterar:

”Kort sagt är Maria Sveland upprörd över att människor med andra åsikter än hennes, får möjlighet att framföra dessa åsikter i offentligheten.”

Här vill jag påpeka att det lite är missvisande att säga Sveland är upprörd över att människor med andra åsikter än hennes får framföra sina tankar. Sveland får ofta själv sina åsikter från andra personer.

Maria Sveland är inte en människa med egna tankar. Hon är mer den sorts vänstermänniska som Bengt Olssons DN-artikel kommenterade.

”Jag vet ingenting om de olika Slussenförslagen, men jag litar mer på Lars Norén än på någon fet moderat.”

Det här är något jag på senare tid börjat se allt mer av från radikala vänstern – kanske särskilt hos dess kvinnor. På toppen är det väldigt ofta karismatiska personligheter. Vad än dessa tycker kommer man okritiskt att hålla med om. Det handlar inte om att använda sin egen hjärna, det handlar om att känna ”fint folk”.

Vi ser allt tydligare en återgång till gamla tiders uppdelning där fina familjer inte umgås med och helst inte ens pratar med pöbeln.

När SCUM skulle debatteras kunde man se Twittertexter där feminister uppmanade varandra att inte se på TV eftersom Pär Ström skulle debattera.  Vi känner igen det beteendet också. Från tiden när rasister hade svårt att ta svarta i hand av rädsla för att det skulle ”smitta”

Sveland går dock snäppet längre. För henne är problemet inte risken att stöta ihop med pöbeln och smittas av högersjuka. För henne är problemet att de överhuvudtaget tillåts yttra sig. Sålunda är det bara en tidsfråga innan hon följer sina nu fyra ”medsystrar” och ger internet skulden för sina problem.

Svelands inlägg har kommenterats föredömligt (och kritiserats) såväl av Certatio som av Hannah Lemoine.

”Givetvis ser jag ett problem i det faktum att främlingsfientliga partier får folkets stöd i våra grannländer och i våra egna. Men jag vägrar tro att det är för att folk generellt är dumma i huvudet.”

Detta är inte första gången Aktivarum har texter om Maria Sveland. Ett tidigare inlägg Hanne Kjöller vs Maria Sveland handlade om den sistnämndas dubbelmoral. Sveland försvarades då av Katarina Wennstam 

Newsmill Statsvetaren Ivar Arpi kritiserar Maria Sveland och försvarar åsiktspluralismen

Pater Semper Est om Maria Svelands manshat och ogenerade angrepp på yttrandefriheten.

Vinden viskar mitt namn näthat är allt som inte är radikalfeminism´

Medborgarperspektiv anser det är feministiskt hat som gör män politiskt deprimerade. fortsättning följer

För er som vill hjälpa Aktivarum växa här kommer tre förslag. (maila gärna egna tips)

1. Möjligheten finns att ge donationer. De bekostar främst arbetstid och nya böcker.

2. Ni kan skriva en kort kommentar om ni har för avsikt att skaffa kommande Aktivarumboken ONE.

3. Ni kan hjälpa till genom att skapa en blogg (om ni inte redan har en) och länka till Aktivarum.


Magnus Linton är ett ”reformerat svin” – Liksom mängder av andra Manliga Feminister

januari 14, 2012
31 kommentarer

Det enda som slår hyckleriet bland feminister är det ännu värre hyckleriet bland manliga feminister.

Jag pratar om det fenomen som Andreas Björsten för länge sedan påtalade på Sourze. Nämligen manliga feministers bakgrund, ofta som klassens värsta översittare, svin, mobbare och utövare av sexuella trakasserier.

Så här beskrivs Magnus Linton.

”När jag gick i nian brukade vi kladda loss på klassens brudar. En tjej med kropp man tyckte såg skön ut kunde aldrig gå säker från matsalen; bakifrån dök vi upp med fladdriga händer och juckande underliv, och tog för oss som vi ville – greppade kön, körde upp händer, tryckte kön. Flickorna skrek. Vi garvade.”

Det fascinerande med denna sort är att ju värre de var som unga ju mer credd skall de sedan ha som vuxna och tala ”mot förtrycket”. Det är förståeligt folk som Linton inte vill ta personligt ansvar för egna ungdomen.

Desto mindre förståeligt vuxna kvinnor skall belöna svinpälsar för att de berättar hur sviniga de inte längre är.

Som Björsten berättar kom klappen på axeln som ett brev på posten. Åhh så modigt, så fint, han berättar han varit ett äckel. Zendry Svärdskronas beundran i Aftonbladet finner inga gränser.

 ”I Aftonbladet den 29 oktober heter det: ”Äntligen en man som törs tala om sin egen skuld i det normsystem som säger att tillgängliga eller sexuellt nyfikna tjejer får skylla sig själva om de blir våldtagna. Ett normsystem, rotat i folkdjupen, som ser kvinnor antingen som horor eller madonnor. Fler sådana modiga män, tack!”

Klart Linton vill stå och säga att det beror på normer och strukturer. Då har det ju inget med han själv att göra vad han själv valde att göra som ung. Och de killar som gjorde helt andra val blir inte ett dugg bättre. Genusnytt skriver nu om Magnus Linton och hans idiotiska teorier om Breivik.

Enligt Lintons bok ”De hatade” så var det statsfeminismens som var Breiviks främsta mål.

Jo, det där låter ju väldigt logiskt, Breivik klagar på Islam och integrationspolitiken i uppåt 800 sidor men han råkade nämna feminism på 20 sidor så det var säkert där hans fokus låg och inte i kritiken av integrationsfrågan.

Fördelen för manliga feminister är att ovavsett hur idiotiska saker de säger så finns någon som belönar dem. Ett typiskt exempel på denna sorts man är Hugo Schwyzer, professor i genusvetenskap. Så här presenteras han på sin blogg.

”Hugo Schwyzer is an American author, speaker and professor of history and gender studies at Pasadena City College. He presents workshops on body image, sexual harassment, rape prevention, and the “myth of male weakness.”

Så här skriver P.Z. Myers som själv är feminist – av allt att döma mest för att det skall man vara i hans politiskt korrekta vänsterkretsar där man alltid är på offrets sida – om Hugo Schwyzer och dennes meriter för genusämnet.

”Schwyzer is a professor who lectures on feminism…he’s also a professor who had sex with his students and who tried to murder an ex-girlfriend. We could stop right there; just those acts alone make him contemptible. But for some unfathomable reason, he now makes money lecturing women on feminist ethics and patriarchal culture”

Kvinnor lär sig genusetik av en man som hade sex med sina egna elever och som försökte mörda sin flickvän. 

Är detta nån sorts skämt?

Liksom Magnus Linton och flera andra manliga feminister så ståtar Schwyzer stolt med sin smutsiga bakgrund. Hans andra äktenskap tog slut när han försökte mörda sin dåvarande flickvän, alltså tjejen han hade sex med bakom ryggen på sin fru.

För manshatande män verkar att ha betett sig som ett svin vara någonting som enbart höjer trovärdigheten hos tjejer.

”Schwyzer claims to be a “male feminist” and to have focused his life on feminism out of remorse and to make amends for his past grotesque history of woman-hating and violence, including both having sex with his female students and attempting to murder his ex-girlfriend. This opportunistic motherfucker is full of shitte.”

Till och med för politiskt korrekta feministen Myers så blev denna smörja för mycket. Den feministkritiska skribenten Arguseyes (Mark) skriver i en artikel om Schwyzers hyckleri och manliga feministers mentalitet.

”I don’t think that money is the reason Hugo does his thing. I even don’t think it’s a pursuit of sex. I think he is weak and substantially flawed and riddled with guilt over his own feelings for women. His embrace of feminism is a way of getting acceptance and of being seen as a “right thinking” when the winds change over to a female-centric world. 

In short, Schwyzer is messed up and weak, and in desperate need of validation from females.”

Samma sak med Johan Ehrenberg som bekänner han personligen varit värsta sortens översittare.

Poängen är att jag tror det är just hos de radikala männen detta är särskilt vanligt. Dvs jag tror att svaga svinaktiga skitstövlar lockas att bli radikala just för att få skylla allt de själva gjorde tidigare på ”normer”.

”Jag vet att jag är väl tränad i det manliga översitteriet, jag har själv suttit i tv-rutan och använt just de exempel på härskarteknik, nedtystanden och fördummanden av kvinnliga debattmotståndare som de feministiska texterna talar om. /…/ Jag tror jag delar detta med många andra radikala män.”

Det är ett sätt för ryggradslösa opportunister att slippa allt som heter personlig ansvar och dessutom bli belönade för tjejer verkar ha lättare att beundra män för att sluta mobba och trakassera – än män som aldrig började.

Johannes Forssberg är ännu ett exempel på denna grupp av reformerade skitstövlar. 

Det är lätt att känna igen manliga feminister. De har alltid någoting negativt att säga om män i allmänhet medan de försäkrar omvärlden det minsann inte gäller dem själva längre. Allt dåligt de gjort var ”manlig norm”.

Johannes Forssberg i Expressen

”Självklart finns det också många begåvade tjejer som slarvar och skolkar och käftar emot. Det är möjligt att lärare vid betygsättning har ännu mindre överseende med deras otypiska beteende än med killarnas mer förväntade trots. Men det är mycket vanligare att killar är som jag var.

Det är typiskt manligt att sakna ödmjukhet och vägra lyssna på någon.”

Det kanske är typiskt manligt att som Hugo Schwyzer ha sex med sina kvinnliga elever och försöka mörda sin flickvän också? Inte alls hans eget ansvar, bara manliga normer och strukturer man kan belönas att ”låtsasbryta” senare?

Det mest utmärkande med manlig feminism tycks vara hyckleriet gällande egna ansvaret.

Med tanke på Schwyzers position är det dags att fråga sig. När Våldtäktsdömde Kapten Klänning kommer ut i det fria. Skall kanske han bli hedersdoktor i genusvetenskap och applåderas för att berätta om våldtäkterna HAN begick?

Göran Lindberg kanske kan bli hedersmedlem i #prata om det och inför fullsatta  hus berätta om hur män (inte han själv) begår övergrepp på kvinnor? Vore det inte toppen om Sverige fick sin egen Hugo Schwyzer som positiv mansbild?

Den bästa mannen är inte den som inte begått våldtäkt. Den bästa mannen är den som gjort det och slutat?

Vi skall alla ta lektioner i hur man inte blir våldtäktsman, av hagamannen, alexandramannen och Kapten Klänning. Allt enligt genusvetenskapens och flumskolans tvärtom-logik.


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 382 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: