Aktivarum

Misandry for Dummies – NY BLOGG! Mansförakt i Reklamen

oktober 24, 2012
46 kommentarer

Vissa människor tror det fortfarande går att hävda att vår kultur inte är färgad av misandri.

För dessa människor har jag nu skapat en alldeles särskild överraskning. Den nya bloggen ”MANSFÖRAKT I REKLAMEN” är härmed öppnad. En hel blogg bara med youtube-filmer.

Den har även en engelsk version ”MISANDRYCOMMERCIALS”. De har samma innehåll, bara färgerna skiljer sig. Jag importerar helt enkelt den svenska bloggens innehåll till den engelska.

Ovan: Exempel från bloggen ”Mansförakt i Reklamen”

Tanken var att inviga med 20 klipp på plats från början. Som ni kommer att märka blev det många fler.

(Över 70st so far!)

Lagom till sjösättningen av den nya bloggen så hittade jag också Psychology Today-artikeln ”Why Some People Have Issues With Men: Misandry” av Sociologiprofessor Anthony Synnott.

”The word misandry may not be in everyone’s computer dictionary, but the reality is out there. A reality without a name, however, is largely invisible.”

Artikeln kan enklast summeras som ”Misandry for Dummies” I tolv enkla steg förklarar Synnott vad Misandry betyder. Låt oss granska hans presentation av detta sällan rapporterade ämne..

De flesta vet att misogyni står för kvinnohat. Färre vet att misandri är den manliga motsvarigheten.

1. Reality: First we must acknowledge that misandry is partly reality-based to the degree that it is in part a reaction to misogyny, and to the real or perceived oppression of women by men.”

Här måste vi också se risken att misandri leder till misogyni. I den mån det existerar kvinnoförakt idag är det alltså en lika stor risk att det var samtidshistorisk misandri som var orsaken.

2. History: Misandry is also based in history, or herstory, or a misreading of history. Most of the major villains of the last century have been male: Hitler, Stalin, Pol Pot, Idi Amin, Charles Taylor, Ceaucescu, Slobodan Milosevic, Saddam Hussein and Osama bin Laden. But the misreading of history is three-fold.

Här kan vi gällande feminister närmast tala om ren historierevisionism.

First, their villainy was a matter of power not gender. Second, women with absolute power have sometimes been absolute villains too. Third, we cannot ignore the male heroes, including those who fought against the tyrants and eventually deposed them, or died trying. It is poor scholarship and short-term politics to portray men as solely villains and to ignore the evil women (no names mentioned) and the good men.”

I korthet 1) historisk ondska ligger hos de få som som hade makten, inte hos deras ”grupp” 2) Även kvinnor har haft makt och utövat onda handlingar 3) Mäns grupp har även bekämpat grymheter.

3. Today: About 90% of all murders in North America are committed by men. The Top 10 on the FBI Most Wanted List are usually all male. Most of the corporate CEOs and CFOs arrested recently from Enron to Bernie Madoff have been men; Martha Stewart was a lowly exception. So there seem to be real grounds for misandry.

Att det verkar vara så betyder dock inte att det nödvändigtvis är så.

”…But this is the Cyclops syndrome: to see with only one eye, in only one dimension and only half of reality (as with #2 above). Cyclops people stereotype the male by the actions of a minority, define the exceptions as the rule, ignore the majority, and ignore too the minority of female villains for a cleaner, clearer (supposedly) picture. Most murderers are male but most males are not murderers, and some women are. This is not rocket science. But misandry is less about reality than politics.

Det brukar sägas att i den blindes värld är den enögde kung. Det råder ingen tvekan om att så är fallet beträffande feministisk teori. Cyklops syndrome kan vi för övrigt översätta till Genusglasögon.

4. Personal: Some misandry is likely to be grounded, like misogyny, in bitter personal experiences. Many women say that that they have had unpleasant personal experiences with men: fathers, brothers, lovers, co-workers, bosses etc. But I suppose that we have all been hurt by members of the opposite sex, and by members of our own sex too; however, to extrapolate from a minority to the general is surely unfortunate, even if understandable.”

Här ser vi varför personliga upplevelser aldrig kan betraktas som vetenskaplig grund. Man vet inte vilka personliga upplevelser de andra människorna har och därmed inte hur representativa de egna är.

5. Political Demonization: This new sexism, reverse sexism, is widespread in feminist and pro-feminist literature – or propaganda, one might say, – but largely ignored. One does not criticize feminism! But a fair number of feminists have criticized men in sexist terms.”

Feminismen är givetvis Elefanten som står mitt i rummet närhelst dessa frågor diskuteras.

Det är lika omöjlgt som löjligt att hävda feminismen är oskyldig till dagens misandri. Därmed inte sagt att misandri styrs av feminister idag. Att skapa monstret betyder inte man kan styra det.

6. Angelization: The political demonization of men is complemented by the angelization of women in a moral bi-polar totally sexist evaluation of gender: women/good and men/bad. Elizabeth Cady Stanton stated in 1848: ”In my opinion, he [man] is infinitely women’s inferior in every moral virtue.”

Feminismen har alltså demoniserat män och ängellförklarat kvinnor. Detta är en process som pågått under mycket lång tid. Det är dock de senaste 20-25 åren effekterna blivit påtagliga.

7. War: Misandry escalated in the 1990s.The battle of the sexes became the war against women. Susan Faludi subtitled ”Backlash: The Undeclared War against American Women.” It was mostly about media criticism of feminism – the ”war” was sheer hyperbole – but it won another Pulitzer.

Som påpekas handlade det hela mycket mer om politik än om verklighet. Man tjänade på att mobba ut män.

8. Law: The homicidal war against men kills mostly men. Men are the principal victims of homicide. But never mind reality. Politics is all. The U.S. government passed the ”Violence against Women Act in 1994, and this was followed soon afterwards by similar legislation in Canada. Forget the far greater violence against men and, especially in the States, black men, and in Canada First Nations men”

Hur kom det sig att lagarna började diskriminera män? Det enkla svaret är att feministiska kvinnopförbund fick makt medan män inte hade några lobbygrupper som såg efter deras intressen.

9. Popular Culture: Misandry is now institutionalized in popular culture. Joke books, fridge magnets, T-shirts, coffee mugs, newspaper cartoons, TV sitcoms all deride all men all the time. There is no equal opportunity contempt, which in some respects is probably a good thing, but one wonders about the need for contempt. T-shirts say: ”Women Rule. Men Drool” and ”Boys are smelly. Throw rocks at them.” – an advocacy of violence which would be unconscionable were the sexes reversed.”

Att misandri är djupt rotad i populärkulturen upptäckte forskarna Katherine Young och Paul Nathanson. Deras ”Spreading Misandry” (2001) är förmodligen världens första riktiga studie på ämnet.

10. The Media: Our sit-coms portray men as bumbling fools and idiots and usually overweight, with the women as sensible, together and attractive. Everybody might love Raymond, but he’s an idiot. The same idiots are re-played every night: Beavis and Butthead, Trailer Park Boys, The Simpsons, Home Improvement…We may laugh at such sexism, not recognizing it as such, but we do not laugh at racism nor sexist misogyny.

Warren Farrell uppmärksammade detta skifte. Han påpekade sådana tendenser mot kvinnor kallas sexism. Samma tendenser mot svarta kallas rasism. Men riktade mot män kallas de idag för humor.

11. High Culture: Sit-coms might be defined as low culture, but misandry is everywhere. Dr. Phil (Ph.D.) put on a show recently: ”What’s Wrong with Men?” and he found some pretty miserable specimens of manhood to destroy and despise in public, almost entirely a female public.”

Här ser vi det riktiga problemet. Misandri finns överallt. Den är en del av systemet. Till skillnad från misogyni betraktas misandri som ett naturligt inslag och uppmärksammas av få människor.

12. Sexism: Michael Kimmel, who owns Men’s Studies in the States, is particularly misandric, opening his book ”Manhood in America” (1996) with a long list of male villains – not a hero, hard working man, good father, Nobel Peace Prize winner, not a useful Newton, Darwin, Freud, Einstein, Gandhi, Mandela, King, Carnegie Medal winner in sight. It’s amazing.”

Observera att Men´s Studies är vad som i Sverige kallas Kritiska maskulinitetsstudier

Alla med ögon i behåll kan se de attackerar män. Själva menar de att de bara kritiserar manliga strukturer. Regeringen är så vilsna de till och med låtit Kimmel utreda pojkar i skolan!

”…Then in ”Men’s Lives” he adds more villains and this suggestion: ”Perhaps we should slap a warning label on penises across the land. WARNING: OPERATING THIS INSTRUMENT CAN BE DANGEROUS TO YOUR AND OTHERS’ HEALTH” (2004:565. His emphasis).”

Såg ni att den här killen är en av de högst respekterade mansforskarna i världen? Detta är vad genusvetare menar när de hävdar det redan finns etablerad forskning gällande mansfrågor.

En kardinaldåre som efter för lång tid på kvinnoskola föreslår varningstexter på killars könsorgan.

Sedan har vi förstås inte sällan liknande åsikter i Universitetsledningar.

”Om det vippar över diket åt andra hållet, så att ledningen består endast av kvinnor, kan vi säkert leva med det ett tag, med tanke på hur länge universiteten varit enkönade åt andra hållet.” – Anna Furst, Uppsala Universitet

Historisk kompensation för individer som överhuvudtaget inte upplevt vad de kompenseras för alltså.

Genusnytt: Jordens vänner har en policy som utgår från 50-50 tolkning av jämställdhet.

Pelle Billing: Reflektioner efter föreläsning om könsrollernas (könsskillnadernas) uppkomst.

Annonser

Legend of the Seeker och Wheel of Time – Missriktad Pseudo-feminism i Fantasy

augusti 7, 2012
11 kommentarer

Denna text handlar om fantasyböcker från Terry Goodkind (LoTS)*** och Robert Jordan (WoT)

På Genusnytt skriver Pär Ström under rubriken ”Manshatets självförstärkande spiral” om fantasyserien Legend of the Seeker där han hittar en tydlig negativ vinkling av manliga könet.

”en värld där kvinnliga bekännare automatiskt blir goda medan manliga bekännare automatiskt blir onda. Känns grundtemat igen?”

Jadå grundtemat känns igen från bortgångne Robert Jordans ”The Wheel of Time” där de kvinnliga Aes Sedaierna tränas av systerskap att hantera kraften medan de manliga Aes Sedaierna blir galna.

Det är alltså två kända fantasyserier som har ”endast kvinnor kan bruka magi utan att bli farliga” regeln.

Varken Goodkind eller Jordan kommer dock från Sverige så i den mån deras verk har likheter med svenska samhällsdebatten är det nog för att de och svenska debattörer har samma inspirationskällor.

”Jag brukar skriva rätt ofta på denna blogg att enligt dagens svenska samhällsklimat är mannen Det Skyldiga Könet och kvinnan Det Drabbade Könet.”

Därmed är det intressant att se hur män och kvinnor gestaltas i dessa böcker som definitivt inte fått inspiration från Svenska samhällsklimatet. Här är en summering från ett engelskt forum:

The feminist slant is so heavy I created this account just to post about it, I’m not sure I can continue with the show. So far I’ve watched up to around the first sixteen or seventeen episodes of season one.

Feministvinkeln upplevs så uppenbar att serien knappt går att se om man inte har negativ syn på män.

Som Pär Ström reagerat på: Alla Mord Sith-kvinnor har som initiationsrit att döda sin pappa. Alla manliga confessors betraktas så farliga att de måste dödas. Och huvudpersonen är en oduglig man.

Seeker = A dumb kid who really has no magic or powers, even his magic sword doesn’t appear to do anything

Sith = super magical dominatrix whom kill their fathers and had an entire episode (Denna) dedicated to a ”training”

Confessor = Pure good women capable of controlling anyone whom they can touch mind, when they do the person often responds with ”Command me Confessor” and refers to them as ”mistress.” Any time a male confessor is born they are assumed to be so evil they are drowned immediately.

Betyder detta att Goodkind är feminist som trådskaparen trodde?  Doktoranden ”Limyaael” som kommenterat både Goodkind och Jordan anser denna variant av feminism inte alls duger.

Medan Pär Ström hittar manshat så hittar Limyaael negativ gestaltning – Av kvinnor!

2) Hello Misogyny

Goodkind and Jordan both display a variation of “feminism” which is actually more damaging than the normal pseudo-feminism in fantasy”

Här börjar det bli riktigt obehagligt för om hennes analys stämmer är den sannolika förklaringen på hur könen beskrivs att författarna bara skriver pseudo-feminism som de tror folk vill ha.

”Goodkind’s other female characters often either fall in love with Richard, get tortured and raped and killed, or both.”

Detta är helt i enlighet med feministisk ideologi. En svag kille tjejerna blir förälskade i och sedan är såklart kvinnor som inte är under denna killes beskydd otrygga och ständigt offer för patriarkatet

Hundreds and hundreds of women raped are nothing unusual for just one book, and the series now numbers eight.

Som grädde på moset har vi de onda Mord-Sith-kvinnorna vs goda Confessor-kvinnor.

Vi kunde lika gärna ha pratat om utviksmodeller vs radikalfeminister. Mord-Sith är sexuellt aggresiva medan Confessors är vitklädda jungfrur som aldrig skulle ha sex utan att först vara kära.

Det sistnämnda visar sig vara Limyaeels stora invändning. ”The Confessor” blir kär i ”The Seeker of Truth”. Hon oroar sig över att han inte är kär i henne och bla bla bla… Från detta till Jordans TWOT

Robert Jordans tolkning av vad feministerna vill ha lyder: Män är dumma, klaga konstant på dem.

Tro det eller ej. Även här lyckas feminist-doktoranden tolka det till en negativ gestaltning av kvinnor. När kvinnor är offer är det fel, när kvinnor är förövare blir det också fel.

Or you could read Jordan, of course. His women become indistinguishable after a while. They all sniff, smooth their skirts, and cross their arms under their breasts. They all call men woolheads. They all abuse men—and I also use that word advisedly; one of the three main male characters is subject to verbal abuse from his wife, the other to rape from a lover—so that their relationships are not equal. They also get into situations where they have to be half-naked all the time. No, ask Jordan. Not me.

Hängde ni med på hur det inte är manshat att beskriva män som dumskallar som förtjänar konstant verbal abuse av kvinnor men det är kvinnohat att beskriva kvinnor i lättklädda situationer.

Nej fråga Limyaael, eller nån annan ”lättklädda kvinnor är hat”-stolle. Inte mig!.

Misogyni var alltså inte negativ gestalning av kvinnor jämfört med hur män gestaltades. Misogyni var negativ gestaltning av kvinnor jämfört med de ideal som genusexperter hittat på.

Att gestalta både män och kvinnor negativt som ”flawed” räknas alltså inte som ”jämställdhet”

*** Bokserien heter ”Sword of Truth” TV-serien ”LOTS” är löst baserad på böckerna men innehåller en mängd saker som TV-folket själva hittade på.


Hur organiseras en Rättviserörelse för Mansfrågor i Sverige? – Del 1

maj 16, 2012
15 kommentarer

Som ni märkt så har Aktivarum börjat blicka utanför Sverige gällande genusdebatten.

Filosofin bakom detta är att jag inte anser det produktivt att lägga tiden på att uppfinna någonting som redan finns (Jämställdhet 2.0). Enligt mig är det mer effektivt att leta sätt att förbättra saker.

Vad som redan finns på temat är rörelsen MRM (Men´s Rights Movement) och beteckningen MRA (Men´s Rights Advocate) Nedan video ”Men´s issues” är producerad av bloggen/hemsidan Men Are Good.com 

För den oinsatte är detta ett utmärkt sätt att snabbt få ett hum om vad MRA handlar om?

Det märkliga är att vi på papperet skall föreställa ett att världens mest jämställda länder men i praktiken är det bara jämställdhet om man med ”jämställdhet” menar att det finns finansierad hjälp åt kvinnor.

Detta beror på flera saker. Dels att det finns en förställning att rättigheter åt kvinnor (definierade av feminism) – ju skullevara till mäns nytta också och därmed behövs ingen finansiering specifikt för problem män har.

En annan föreställning som finns är att statsapparaten redan skulle företräda män.

Med det synsättet skulle alltså exempelvis uttalat feministiska partier som Socialdemokraterna vara ”manspartier” och sedan skulle kvinnoförbundet S-kvinnorna vara den kvinnliga motsatsen.

Det behövs – enligt förespråkarna – inga mansförbund, partiet är ju ett. Samma sorts personer brukar hävda absurditeter som att vi har en internationell kvinnodag för alla andra dagar skulle tillhöra män.

Vad denna trivilalisering av mansfrågor leder till i längden ser vi i Jared Whites musikvideo ”Those Who Oppose Us”

No More Mr Nice Guy! Så kan budskapet från A Voice for Men (som drivs av Paul Elam) sammanfattas. Det är den argare delen av samma rörelse vars mer dämpade budskap hittas hos National Coalition For Men 

Vilka gästade Tom Leykis på ämnet ”male victims of domestic violence” där de berättade hur feministiska kvinnojourer presenterat falska data för elever på High School.

Vidare så nämns sällan de biologiska orsaker som motiverar dåliga ursäkter att förkasta mansfrågor.

För medan människan ”kan” överkomma sin biologiska programmering som förespråkar okritisk prioritering av kvinnor (Chivalry & Misandry) så visar erfarenheten det bara brukar inträffa i verkligheten…

1. När vi funktionellt måste (ekonomisk politik)

2. När vi verkligen logiskt tänker på det (vetenskap)

Men…. säger vän av ordning. Nu glömmer du väl det historiska förtrycket av kvinnor? Nej, vad jag gör är kommer ihåg att historiskt är har både män och kvinnor varit förtryckta och en liten minoritet gynnade.

När feminismen säger kvinnor varit utsatta för orättvisor historiskt så visst stämmer det.

Men orättvisor jämfört med vilket alternativ?

Problemet är att feminister och genusforskare vanligen är människor specialiserade på att undersöka kvinnors situation. När de sedan menar kvinnor förtryckts så hur vet de hur män hade det?

Vem är specialiserad på mäns situation idag – förutom nystartade Male Studies? Så här kommenterades ämnet av Charlotte vars forskningsområde är Genushistoria. (Obs! Se kommentarsfältet och OwC)

”Fokus på högstatusmän är i svensk forskning en mycket oturlig effekt av att vi helt enkelt har jättedåligt med källor som berättar om vad vanligt folk tänkte och gjorde.”

Detta ser jag som en tänkbar orsak till varför forskning drabbas av felslutet ”The Apex Fallacy”

Jag ifrågasätter inte denna orsak. Jag påpekar effekterna den isf haft: Just för att det är så dåligt med bra källor om vanligt folk så är det heller inte vanliga män som är utgångsläget när mäns situation beskrivs.

Därmed grundas nutida jämställdhet ofta i en  felaktig ”historisk förankring”. En där feminism placeras på ena sidan och påstås representera jämställdhet medan vem än som representerar män hamnar på andra sidan.

Det narrativet är dessutom en självuppfyllande profetia för vad händer när feminism motarbetar MRA?

Kom ihåg att det redan finns statligt finansierad feminism. Det finns inte statligt finansierad MRA. På vilken sida om kampen hamnar feminismen när MRA kritiserar diskriminering av män på samhällsnivå?

Är feminismen samhällets tjänare eller försvarare? MRA motsätter sig hur män behandlas av samhället. Den stora frågan är: På vilken sida av den kampen vill feminismen hamna?

Fortsättning följer… Rättviserörelse för Mansfrågor i Sverige – Del 2

Pelle Billing kommenterar politiskt förslag från KD, Hannah Lemoines inlägg  Genusperspektiv = forskning ledde till 136 kommentarer (flera från undertecknad) och Charlotte vill genuskritiker skall upp till bevis.

Låt mig avslutningsvis citera de två strategier som – enligt misandryforskarna Katherine Young & Paul Nathanson (New Male Studies Vol 1, 2012) – män erbjuds för att hantera dagens situation.

Any man can feel good about himself as an individual even now, after all, by adopting one of two strategies that prevent him from feeling good about himself as a man. The first requires dissociation from other men as a male feminist and thus becoming an honorary woman.

The other strategy, as anyone who watches the news knows by now, requires dissociation from society and thus becoming an antisocial threat to it.”

Kort sagt antingen blir män feminister arga på andra män – eller så blir män arga på samhället. Texten i Jared Whites ”Those Who Oppose Us” (längst ner) såväl som A Voice for Men ger indikationer på det sistnämnda.

Här under hittar ni den fullständiga (ocensurerade) sångtexten till ”Those Who Oppose Us”  (mer…)


Alla män är inte likadana – Om manlighet, vet Sophie Gunnarsson ens vad det betyder?

april 15, 2012
13 kommentarer

Nu går det knappt att vara seriös i genusdebatten. Sophie Gunnarssons NSD-krönika slår alla bottenrekord.

Genusdebatten är nu så urspårad att den inte går att ta på allvar. Låt mig börja med att citera några rader ur Harvey C. Mansfields bok ”Manliness” som visar hur långt det har gått redan på sina håll. Jag kan för övrigt inte låta bli att undra hur många läsare som nu får höra om den här boken för första gången.

”Recently I had a call from the alumni magazine at the university where I work, asking me to comment on a former professor of mine now being honored. Responding too quickly, I said: “What impressed all of usabout him was his manliness.” There was silence at the other end of the line, and finally the female voice said: “Could you think of another word?””

Som de flesta av er redan vet finns det redan ett annat ord som används i dessa sammanhang. Mansfield, som sedan 1962 är ”Professor of Goverment” på Harvard University, konstaterar att det i namnbytet ingår en agenda från manlighetens fiender. En recensent summerar:

”The opponents of manliness (feminists and advocates of a gender-neutral society) have tried to depose the term altogether, in favor of “masculinity.” They want to expose manliness as a mere social invention, a rationale for male power.”

Därmed kommer vi till de akademiska fälten och den så kallade radikalfeministiska teorin om hur samhället funkar.

Om jag skulle skriva en text som visar vad som är dåligt med radikalfeministisk teori skulle den i många och mycket se ut som denna NSD-krönika av Sophie Gunnarsson. Det är en sak när Helen Lindberg akademiskt kritiserar dåliga teorier. En helt annan att se den effekt dessa teorier kan ha på människor.

”Jag är arg. Jag är så jäkla arg. På patriarkatet. På detta system, skapat av oss människor, som låter personer födda med kuk växa upp till ibland väldigt obehagliga och för den delen även farliga människor. Till någon sorts norm som vi andra (lika många är vi, men ändå är vi kvinnor/tjejer/transpersoner ”de andra”) måste anpassa oss till. Jag är arg mest hela tiden i och för sig, inte bara nu när jag skriver detta. Patriarkatet gör mig upprörd varje dag. Året om. Jag är arg för att alla personer som spelade trummor idag på torget var snubbar. Vad ger män rätt att alltid ta detta offentliga utrymme i beslag?”

Behöver jag påpeka att genusvetaren Sophie Gunnarsson i sin ilska råkade förväxla gruppen ”de snubbar som stod på torget och trummade” med ”män ”? Jag tror inte det. Läsare på Aktivarum har nog för länge sedan lärt sig de här retoriska fultricken som alldeles för många identitetspolitiska människor använder.

”Jag blir så jäkla arg när män tar sig rätten att börja kladda på kvinnor på nattklubbar utan att veta om det är okej eller inte. Jag blir arg för att män tar sig rätten att våldta, mörda och slå kvinnor. Dagligen. I Sverige och i världen.”

Där har vi den där lilla detaljen att skilja på de personer som gör det och de som inte gör det igen!

”Jag är arg för att män krigar, pucklar på andra män och ger varandra kompislöner. Män gör mig fett irriterad när de alltid tror att de vet bäst, när de tar sin hand om sin fru/flickvän som om de ägde henne.”

Och så det där med att skilja på de ansvariga individerna och män i allmänhet. Om en man ger en annan man kompislöner drabbar det alla anställda inklusive männen. Varenda man som beter sig som om han äger en kvinna valdes av den kvinnan. Hon fick vad hon valde så varför klagar inte Sophie på henne?

”Jag blir arg på män för att de inte själva ser de patriarkala strukturerna, för att de inte ger ifrån sig makten de besitter, för att de löjligförklarar kvinnor i maktpositioner och för att de tror att de kan döma/kommentera/utöva/skriva om sport bättre än vad kvinnor kan.”

Upplysningsvis ”Personer” har makt, ”Män” har inte makt. Beträffande de ”patriarkala strukturerna” är det inte mäns ansvar att tro på den teorin. Det är Sophies ansvar att argumentera den (Om jag förstått saken rätt så jobbar hon på RFSL i Luleå så hon borde ha mer att komma med)

Är det någon hon skall vara arg på är det på sig själv för att hon inte argumenterar bättre för sin åsikt.

Den som på allvar tror att män ibland blir obehagliga/farliga av någon slags samhällssystem som styr allting är fånge i sina egna vanföreställningar, inget annat.  Våra samhällssystem är inte perfekta men bristen på dem vore värre och revolutioner istället för reformer tenderar att göra allting värre.

Som om inte Sophies text var kass nog så får vi dessutom Johan Håkanssons absurda replik ”Jag vill inte bära en kollektiv skuld” Johan kategoriserar svaren som Sophie Gunnarsson fått i tre olika kategorier och säger sedan sig själv tillhöra alla tre. Så här motiverar han de två första.

”Direkt jag läst krönikan skrattade jag och viftade undan den, ungefär som vid exemplet ovan. Det är ju det absolut enklaste och mest bekväma. Sedan blev jag förbannad och kände mig less på dessa påhopp eftersom jag inte är intresserad av att bära en kollektiv skuld för allt helvete som män har åstadkommit.”

Jag reagerade själv precis tvärtom. Först blev jag förbannad, sedan insåg jag deta är droppen som fick bägaren att rinna över.

Sophie Gunnarssons inlägg är omöjligt att ta på allvar, det är inte det första idiotiska inlägget i genusdebatten men det är utan tvekan det mest öppet usla jag sett. Alltså jag blir inte ens arg och jag bryr mig knappt om att argumentera – så dåligt är det. Så långt allt väl men vad skriver Johan Håkasson?

”Men sedan – när jag verkligen LÄSTE vad Sophie Gunnarsson skrev – hamnade jag i den andra kategorin. Visst, tonläget var våldsamt högt, exemplen en blandning mellan banaliteter och provokationer, men likförbannat fanns där en röd tråd av viktiga poänger”

Låt oss då titta vilka viktiga poänger som Johan menar att Sophie hade.

”Till exempel går den bild Sophie målade upp med männen som spelar trummor på torget att väldigt lätt överföra till vilken diskussion som helst på vilken arbetsplats som helst. Vilka är det som tar platsen? Vilka är det som pratar högst, mest och längst? Vilka är det som tar på sig rollen som intresserade lyssnare?”

Ja vilka är det som spelar trummor? Det är chilenska indianer kan jag tänka mig. Och vilka tar platsen och pratar högst? Spanjorer såklart? De står dessutom alldeles för nära när de pratar. Och vilka är det som tar på sig rollen som intresserade lyssnare? Det måste vara bögarnas fel! 

Jag vet att jag fånar mig men det är ännu fånigare att ge personer som inte trummar skulden för dem som trummar.

”Att vara man och försöka försvara manlighet är egentligen ett omöjligt projekt. Jag vet inte heller om jag har så stor lust till det. Det känns som att det liksom blir fel hur man än försöker.”

Observera att Johan Håkansson råkar försäga sig själv här och påtala det inte är omöjligt att försvara manlighet. Man måste bara tillhöra en av de priviligerade grupperna som äger mest lobbyistmakt för att få göra det. Exempelvis Camille Paglias försvar av manlighet.

 ”If civilization had been left in female hands we would still be living in grasshuts.”

Hur kommer det sig att Camille Paglia kan säga så men Johan Håkansson kan inte göra det? Om man skall hävda att det är män som kan ta plats och prata högt hur kommer det sig att Johan Håkansson inte kan prestera ett pip? Först säger han män kan ta plats sedan vågar han inte göra det.

”Däremot skulle jag gärna sätta mig ner med Sophie Gunnarsson och diskutera manligt och kvinnligt – och förmodligen skulle jag lära mig mycket.”

Skulle hon lära sig lika mycket av honom tro eller skulle Johan bara sitta och ta emot som han har lärt sig göra?

Detta samtidigt som han fått höra överallt att det är män som tar plats? Är det någon som kan argumentera för att den här kontrollen som utövas över män som Johan skall föreställa jämställd? Innebar jämställdhet att män kunde göra samma saker som kvinnor eller hur var det nu igen?

”Då skulle jag även fråga vad som är det stora problemet med de där männen som spelade trummor på torget. Var det att de spelade där – eller var det att inga kvinnor tog den platsen och spelade ännu högre?”

Har tanken slagit Johan ännu att det säkerligen finns män som har problem med trummandet på torget? Som sagt det är fånigt att prata om trummandet med en man som inte trummar såvida inte Sophie vill utöva lite traditionell kvinnoroll där hon istället för själv klaga skall ha en man (Johan) att göra det åt henne.

Som om inte denna argumentation vore stolpskott nog så har vi en rejäl dos mansförakt att vänta i nästa stycke. 

”Jag skulle också berätta om den makt som kvinnor faktiskt har över oss män. Oj, om ni bara visste (vilket jag misstänker att ni ändå gör). För de flesta män jag känner, inklusive mig själv, är i grunden mesar som lyder åtminstone en kvinna. Men mest skulle jag försöka att lyssna – vilket inte är en typiskt manlig egenskap. Vi vill ju så gärna berätta hur det ligger till…”

Där ser vi vilka fina åsikter om män som skall spridas i landets tidningar. De flesta män är mesar, de lyder sin kvinna och de kan heller inte lyssna… Duktig vovve Johan! Sitt vackert Johan! Män kan inte lyssna? Nä visst!!! Män kan varken lyssna på sport, nyheter eller aktiekurser. Trovärdigt eller hur?

Faktum är att män och kvinnor är precis lika bra på att lyssna vad som intresserar dem. Däremot är inte män och kvinnor lika intresserade av samma saker. Vi har för övrigt inte ett mansdominerat samhälle vi har ett kvinnofixerat samhälle, de flesta (även kvinnor) är idag fixerade vid kvinnor (gynocentrism)

Att de sedan har olika ursäkter för att vara det ändrar inte att alla vägar bär till rom, oavsett syftet.

Och så några länkar av betydelse. Pelle Billing undrar om det är dags att damma av Transgenusmotorn. Hannah Lemoine ställer frågan Vad vill vi egentligen? Jag har skrivet ett längre svar på hennes inlägg här. Sedan har Sophie Gunnarssons krönika fått så negativa reaktioner det blivit en interndebatt.

Sålunda har NSD:s chefesredaktör själv skrivit först en kommentar ”Kommentarer som berör och upprör” och sedan ännu en ”Het debatt om krönikor fortsätter” där han försvarar sitt beslut att publicera den uppenbart mansföraktande krönikan.

Hannah Lemoines inlägg finns även på hennes blogg One-Way Communication och där finns även ett nyare inlägg som kommenterar debatten.

PS: För den som undrade vad Camille Paglia menade när hon sade att om kvinnor fick bestämma bodde vi fortfarande i gräshyddor:

”There is no female Mozart because there is no female Jack the Ripper.”


Hanna Fridén drabbad av manshatet – Många manliga feminister är ”reformerade svin” – Del 2

januari 29, 2012
35 kommentarer

Så har det hänt igen! Manliga feminister har visat sig vara svin vars ”feminism” ger kvinnlig validering.

Här kan ni läsa Del 1 på ämnet Manliga feminister. Nu är det mediefeministen Hanna Fridén som reagerat på påhoppen hon fått motta från mestadels manliga feminister efter att ha försvarat #killgruppen. Hanna Fridén har skrivit två mycket talande inlägg.

Först så skrev hon under rubriken ”De här människorna förtjänar inte privilegiet att kallas feminist” där hon kritiserade manshatet (misandrin) i debatten som skedde på Twitter under hashtaggen #killgruppen.

”Det finns en grupp kvinnor som inte sällan jag får bära bördan att förklara mig mot. Kvinnorna som hatar män. Kvinnorna som beter sig som skit mot män. Som kräver att varje man ska bära skulden för vår historia, skulden av det hon utsatts för.”

Tror ni att hon fick tack och massivt medhåll om att manshat inte har i feminismen att göra?

Nej hon fick epitet som ”förrädare” och ”kvinnohatare” för att hon kritiserade manshat. Varefter hon skrev ett nytt inlägg under rubriken ”Hotbrev, hat och skällsord – Att mobba folk till tystnad” Jag vill här påminna om  hur jag skrev Del 1 om Konsensuskulturen.

Så här summerar Hanna Fridén situationen som uppstod bland feministerna själva när hon försvarade #killgruppen och kritiserade manshatet.

”En del personer kände sig utpekade och trodde att jag talade om dem, andra tog deras ord för sanning, en tredje grupp ville uttrycka sin rätt att trakassera dessa unga killar. Andra hoppade på och hånade.”

Observera hur Hannas fokus inte är på den femte gruppen där man håller med om att manshat är dåligt.

Istället är det de feminister som kände sig illa berörda av Hannas kritik som har huvudrollen i dramat. Detta fick Hanna att känna sig manad att försöka separera de två grupperna i ”skyldiga” och ”oskyldiga” där hon personligen anser de skyldiga inte skall få kalla sig feminister ens.

”Några av er missförstod och trodde att jag talade om radikalfeminism och diskussion kring maktstrukturer. Det  gjorde jag inte. Det gör jag ej heller i detta inlägg. Jag talar om hat. Regelrättigt hat.”

Problemet som Hanna Fridén verkar ha missat är att det förstnämnda skapar det sistnämnda. Den utopi där feminister kritiserar strukturella män men inte riktiga män existerar helt enkelt inte. För att förstå den miljö där personer som Hanna Fridén rör sig läs den nyskrivna texten på sidan Radikalfeminism.

För mig som utgår från vetenskaplig syn är manshatet inom radikalfeminismen nämligen ytterst förutsägbart.

De anser strukturer är fel, hur kan de logiskt anse det utan att anse männen som skapat dem är fel? Samtidigt har jag ingen orsak att ifrågasätta det för Hanna verkligen var något nytt. Så här skriver hon själv om det manshat som drabbade henne (för att hon kritiserade den kulturella negativa synen på män)

”Jag har inte trott att detta har behövts tidigare. Ni som gjort detta har bevisat att jag hade fel. Jag är ledsen över att det finns så många av er. Jag trodde inte det och är bedrövad över hur detta drabbar jämställdheten.”

Här ser vi åter ett exempel på den strukturella synen. Detta drabbar inte alls ”jämställdheten”. Det drabbar de delar av den feministiska rörelsen som inte hyser någon form av negativ kulturell syn på det manliga könet. För manshatarna är detta en ren maktdemonstration.

Hanna Fridéns lösning på problemet är att vägra betrakta manshatarna som feminister överhuvudtaget.

Det är beundransvärt initiativ men det kommer inte att fungera rent praktiskt för hon har inte baserat sin kritik av dem på någon feministisk auktoritet av betydelse. Varför skulle de tycka manshat var fel bara för att Hanna Fridén tycker det är fel? De har sina feministiska guruer, de slutar inte kalla sig feminister för det.

”Under gårdagen utvecklades allting till en stor diskussion kring manshat där ett femtiotal personer inom media var ytterst aktiva. Idag gjorde Cissi Wallin ett program om manshat på Radio 1.”

Här har ni länken till Cissi Wallins program. Ni kan bland annat höra hur hon tycker manshatiska åsikter är ok men hon kritiserar manshatisk retorik för hon tror inte det gynnar kampen. Kampen mot vem? Det framgår inte (skulle vara Pär Ström då). Hon upprepar däremot ordet Retorik om och om igen.

Programmet är ett saligt tjat om hur viktigt det är att se alllting som strukturella saker. Strukturer strukturer strukturer. Sedan sitter de och ursäktar manshatiska åsikter genom att hävda det bara är klumpiga sätt att uttrycka sig. Jag tänker återkomma till Cissi Wallins program i ett separat inlägg.

Nu kommer vi till den andra delen av inläggets tema – Manliga feminister och hur deras feminism ursäktar svinaktigt beteende.

Jag har skrivit om manliga feminister som Hugo Schwyzer och Kapten Klänning tidigare. Hur de i grunden är svinaktiga förtryckande personer vars feminism är ett maktmedel mot främst andra män och ett sätt att få kvinnlig validering. Läs nu hur Hanna Fridén upplevde situationen.

”Om ni förresten undrar – Det är inte en majoritet av kvinnor som kallar sig för feminister som betett sig såhär. Det är fler killar som kallar sig för feminister som hotat och hånat. Betydligt, betydligt fler.

Hänger ni med på vad hon skriver? Det är alltså en större del av de personer i den feministiska rörelsen (i denna diskurs) som är positiva till attacker på män – som själva är män. Hur kommer det sig då att dessa män mobbar och trakasserar Hanna för att hon sade manshat inte var ok? Här kommer en del av svaret:

Däremot så har ett flertal av kvinnorna som propagerat för manshat skickat mycket, mycket kärlek till dessa killar som hoppat på mig och hånat mig. De har uttryckt kärlek, värme, de har varit mycket glada över att dessa feministiska män har tagit tag i situationen och hånat, förlöjligat och hotat.”

Det är en stor del av den manliga könsrollen att konkurrera ut andra män om kvinnor – Do I make myself clear?

Vill ni ha ett till exempel på manliga feminismens lockelse för svinaktiga personer? Pröva då Charles Orlando författare till boken ”The Problem with Women… is Men: The Evolution of a Man’s Man to a Man of Higher Consciousness” Orlando är ” self-proclaimed reformed womanizer” som nu blivit manskritiker.

Vi snackar alltså Michael Kimmel-typen av man. Killar som springer runt på kvinnoprogram som Oprah och The View där de säger män har (är) fel och kvinnor har (är) rätt. Här vill jag särskilt be er att lägga märke till reaktionerna som uppenbart manshat får på nationell TV (ABC-Daytime)

– What I am suggesting here is there are four flaws that men have…

– Only four?

– Hahahaha!

En till manlig feminist säljer manshat på burk till en mestadels kvinnlig publik. Vem köper sånt här skräp egentligen?

Åter till Hanna Fridén. Så här beskriver hon problematiken.

Systerskapet är i sanning vackert när man ena stunden kallar en kvinna som har en annan åsikt för en svikare – För att nästa sekund slicka upp på männen som utövar det förakt och förtryck ni påstår er vara emot.

Men systerskapet handlar ju om feminismen och inte om könet kvinna. Rätt förutsägbart många feministiska kvinnor skulle sätta starkt feministiska machomän framför en svagt feministisk kvinna som uttrycker åsikter som för dem är borderline-antifeminism och inte följer den rätta läran.

Det är fascinerande hur tätt inpå Feministiskt Perspektivs intervju med Pelle Billing som dessa saker sker.  Mediefeministen Elin Grelsson gjorde ett inhopp i den debatten, jag avslutar med att citera henne. Det kanske är meningen att vi skall säga hon också bara har klumpig retorik?

”Ni kanske tror att ni i eran inskränkta, sekteristiska, icke-toleranta och humorlösa grupp har nått framsteg. Men det har ni inte. Ni är en grupp som gärna skriker ”generalisering!” så fort man försöker säga någonting om makt mellan grupper i samhället. Patetiskt. Ni kanske lurar några, men kärnan går inte att rubba.”


New Male Studies #01 – Ny Internationell Akademisk Tidskrift för Mansfrågor

januari 16, 2012
25 kommentarer

Pga feministers oförmåga att hålla misandry (manshat) borta från sina forskningsfält har en ny tidskrift skapats.

Den nya tidskriften heter New Male Studies – An International Journal (vilket inte skall förväxlas med fältet Masculinity studies som den är i klar opposition till). På publikationens advisory board hittas i stort sett alla akademiska giganter på mansfrågor samlade.

Vi har bland annat Warren Farrell (Myth of Male Power) Roy Baumeister (Is there anything good about men) Paul Nathanson & Katherine Young (Spreading & Legalizing Misandry).  Sverige är representerat av Pelle Billing. Leder den nya tidningen gör Psykologiprofessorn Miles Groth.

Den inledande texten ”Masculine Indentity in a Toxic Cultural Enviroment” fokuserar på manlig hantering av misandry och är rena dynamiten.

Författarna Paul Nathanson & Catherine Young börjar med att fastställa den hypotes som utgör forskningens utgångspunkt.

”We began our research on men with the following hypothesis, which we invite social scientists to verify or falsify on empirical grounds:

that no person or group can have a healthy identity without being able to make at least one contribution to the larger society, one that is distinctive, necessary and publicly valued.

För oss som läst och skrivit om dessa saker ett bra tag redan är det inte nya saker som tas upp. Det nya är istället att de saker vi länge skrivit om nu slås fast och definieras i en akademisk tidskrift. Det kommer inte att bli lika lätt för etablissemanget att vifta undan dessa frågor nu när de plockas upp på högre nivåer.

”Misandry is hatred toward men. We refer here not to anger but to hatred. Anger is an emotion and transient; hatred is neither. Hatred is a culturally propagated way of thinking.”

Centralt i dessa frågor är misandry, manshat, aversion mot män och saker associerade till män. Observera att jag inte använder begreppet ”misandri” Sverige är ett tvåspråkigt land och det borde enligt mig ge bättre genomslag att använda den internationella (engelska) termen för att beskriva förteelsen.

Misandry har uppenbara kopplingar till rasism, beteenden observerade hos grupper utsatta för rasism kan nu ses hos män.

Författarna tar upp ett tydligt exempel. Den personliga indentiteten där män helt fråntas möjligheten att ha en kollektiv identitet. Detta medan kvinnor har flera varav en räcker för att bli gynnad av statsmakten.

”Any man can feel good about himself as an individual even now, after all, by adopting one of two strategies that prevent him from feeling good about himself as a man.”

”The first requires dissociation from other men as a male feminist”

”The other strategy requires dissociation from society and thus becoming an antisocial threat to it.”

Här ser vi också hur feminismens metod biter sig själv i svansen. Statsfeministisk forskning utgår från kvinnors perspektiv och är sålunda förutsägbart nog besatt vid rädslan för våldshandlingar. Trots att män är den grupp som utsätts oftast för våld så hävdar statsapparaten att kvinnor är särskilt utsatta.

Men genom att frånta män positiv kollektiv identitet så är feministerna själva delaktiga i att skapa våldsamma män. Våldet och liknande destruktiva yttringar blir den kollektiva identitet som man har lämnat åt män efter att ha inbillat sig att mäns nya identitet skulle bli den manliga feministens som kritiserar män.

Vad feminister inte förstått är att ju mer en man tar kvinnors perspektiv ju större tecken på dissociation med andra män är det.

De manliga feministerna kan sålunda aldrig bli de hjältar och förebilder som de utnämner sig själva till. De kan bara bli fiender som försöker bli medlemmar av det kvinnliga kollektivet som belöning för att förstöra det manliga och sålunda öka risken för de våldshandlingar som kvinnorna själva är så rädda för.

Det här vet alla som nyktert skådat massmedia de sista åren. De manliga feministerna flyr från kommentarsfälten, flyr från bloggarna, gömmer sig bakom murar av moderatorer, censur och blir så kritiserade när de yttrar sig att de börjat kalla alla åsikter förutom de egna för ”Näthatet”

fortsätting följer (i takt med läsning)


Wennstam gör en Kazmierska och dömer ut internet

juli 15, 2011
22 kommentarer

Så var det inte bara Kazmierska som klagat över att internet inte tillfredställer kontrollfreaks.

Förra gången var det Natalia Kazmierska. Nu har även Katarina Wennstam gnällt ut i media över att internet inte följer samma regler som Kubas politik. I tidningen Fokus pratar hon om hatet, föraktet, på internet.

Uppdatering: På Misandrybloggen hittar ni Transgenusversionen av Wennstams inlägg.

Visst finns det ord som plockas bort för att de är för stötande, men det massiva hatet som möter många debattörer, krönikörer och skribenter – oftast kvinnliga – är slående. 

Mest gnäller hon över användingen av fula ord. Man kunde tycka den debatten tog slut i och med South Park långfilmen 1999 men Wennstam tycks inte ha en aning om vilka Trey Parker och Matt Stone är.

Som väntat är det ett rent negativistiskt inlägg, Wennstam skriver inget om hur hon vill ha det.

Hon skriver enbart om hur fel det är på alla andra. Hennes inlägg är mest att betrakta som en demonstration av dogmatisk kritisk teori. Sålunda är det åter den liberala västdemokratins värderingar som attackeras

”Med risk för att låta just som någon censurivrande diktator, så är möjligheten att alltid kunna säga vad som helst, när som helst om vem som helst – utan någon som helst eftertanke – ett gigantiskt, demokratiskt problem.”

Med risk att låta insatt och kunnig måste jag påpeka Wennstam inte verkar ha den minsta koll på vad demokrati betyder. Anledningen hon låter som en diktator är att hon förespråkar just antidemokratiska åsikter.

Hänvisningar till hennes journaliststudier ger bara ytterligare svart på vitt hur lite hon begriper.

För fungerande demokrati räcker det inte med fler hjärnor, det krävs fler åsikter. Men istället för att se andra åsikter som en av många så blir det för Wennstam ett demokratiskt problem vissa åsikter får finnas alls.

”Jag minns mina journaliststudier för snart tjugo år sedan då vi pratade mycket om redaktörsrollen och riskerna med att allt »gick så snabbt«. För varje utgivningsbeslut behövs det helt enkelt flera hjärnor.”

Det är i verkligheten ett större problem för demokratin det finns människor som faktiskt tror andra åsikter än de egna är ett demokratiskt problem. Där kan vi prata om ett riktigt hot mot demokratin.

Det är heller inte nog för dem att smutskasta demokrati. Som vanligt skall jämställdhet omdefinieras också.

Och sålunda blir det radikalfeministisk teori om sexistiskt språk för hela slanten. Att lyssna seriöst på stollerier av den sort som utgör grunden för dessa resonemang innebär omedelbar risk att IQ sjunker.

”Det är lätt att låtas sig tystas, och det är exaktvad dessa olika män är ute efter då dom slänger fram sexistiska påståenden om kvinnor, då dom drar ett skämt om att jag ska ”hålla mig i köket” eller anser att jag ”fått för lite kuk”. ”

Hängde ni med? Om någon säger fula saker om en kvinna så är det omedelbart enligt dessa idiot-teorier (för de är inget annat än intelligensbefriad rappakalja) en attack på alla kvinnor. Hur gick det till?

Hur blev påståendet att du skall hålla dig i köket ett angrepp på någon mer än den avsedda personen?

Hur korkad måste man vara för att tro ”jag tycker du är en bitch” är ett angrepp på fler personer än en? Vi kan diskutera hur trevlig åsikten är men vem åsikten berör är överhuvudtaget inte öppet för diskussion.

”Allt är samma gamla kvinnofientliga chauvinistiska skit som alltid som handlar om att hån, förlöjligande, förolämpningar och förakt är könat och riktat mot kvinnor just för att hon är kvinna.”

Här har vi samma ihopljugna dumheter igen. Med den här logiken blir alltså att säga fula saker om en person samma sak som att säga fula saker om alla personer av samma typ som den avsedda personen.

Problemet är att man måste vara från vettet för att acceptera det resonemanget.

”Du finner inte något liknande från kvinnor mot män. Du finner inte tusentals facebook grupper som är sexistiska om män. Du finner inte tusentals sexistiska kommentarer om män från kvinnor på youtube, eller på alla stora medianätsidor bland kommentarfälten.”

Detta implicita påstående är tredubbelt felaktigt. Dels så handlar inte sexism om sex (ligga) som hon verkar tro, dels så handlade de flesta av de utpekade inläggen inte om kvinnor utan om en kvinna.

Avslutningsvis är det så att sexism mot män (misandry) är så vanlig att den inte märks om man inte först kör den sexistiska texten genom transgenus (länk på g) och bedömer hur samma text ser ut med män utbytt till invandrare.

Feministiska teorier om sexistspråk hittar vi på flera ställen exempelvis bloggen Discordia.

”Det finns åtminstone ett par olika undersökningar som pekar på att när kvinnor kommer in i en diskussion så ändras diskussionsklimatet. Det betyder inte att det var trevligt från början, men transformationen går antingen mot ett mer vårdat språk eller mot ett mer sexualiserat språk.” 

Dvs kvinnors språk är mer vårdat och mäns språk är mer sexualiserat. Och det vårdade är såklart rätt och fint medan det manliga är… ja det kan man lusta ut på egen hand var resonemanget slutar någonstans.

(byt ut män mot invandrare och se vad som händer)

Det handlar såklart om att om män får vara fria känner vissa lika fria kvinnor sig ofria och därmed måste män modereras, censureras, tryckas ner och tystas för att de kvinnorna skall känna sig fria.

Och tro inte det bara handlar om internet, alla ej kvinnodominerade miljöer bedöms på samma sätt.

Observera att jag inte skriver mansdominerad. Att de flesta personer på ett ställe är män betyder inte män bestämmer där. Däremot om de flesta betalande konsumenter är män påverkas det kommersiella utbudet.

”Det var här jag slogs av den massiva mängd berättelser om hur kvinnor tas emot på konvent”

Discordia verkar helt ha missat skillnaden. Här diskuteras dels hur konvent är mansdominerade och dels om berättelser som såklart visar behovet att feministisk teori skall bestämma vad som är tillåtet.

Ovan berättar Bernard Chapin hur en manlig campusförening råkade ut för samma sak.

Av ingen annan orsak än att det var en manlig förening och att de kallade sig ”maskulinistisk koalition” så blev de måltavla för feminister som ansåg att inga föreningar får finnas med andra åsikter än deras egna.

Var än män befinner sig måste alltså feminister vara och vad än män tycker är roligt ser feminister som ett hot mot ”sin mångfald” Och Wennstam har nu liksom Kazmierska kommit på hey, vi har inte tagit internet ännu

I sin totala ignorans för alla andra åsikter än sin egen förstår Wennstam heller inte sin impopuläritet.

”Varför hatar ni så? Vad är det som gör att andras åsikter måste bemötas med ord som idiot, hora, imbecilla jävla missfoster, feministfitta eller svartskalleluder?”

Menar hon bortsett sina försök att erövra, bestämma över och kontrollera både internet och de som befinner sig där, eller tror hon likt amerikanska militärer de som invaderas av kontrollfreaks gillar det?

Det skall krävas en person som Wennstam för att känna sig som offer för att den part hon vill ockupera och bestämma över inte bara kastar sig på knä och ber Drottning PK skriva regelverk som passar henne.

Här i den andra delen berättar Bernard Chapin hur feminister reagerade när de inte fick bestämma.

Feministernas ordförande ville föra fram sitt perspektiv för vad som vore en ”positiv manlig förening” Som ni kanske gissat innebar detta att tvingas på politiska perspektiv, få en massa uppförande-regler etc.

Kort sagt, det är som en relation med Anna Ardin-typen av kvinna som inte blir ihop med sin sorts man utan med en helt annan man varefter hon försöker förvandla honom till sin sort.

Likheterna med detta och Wennstams klagomål är uppenbara. Allt handlar för dem om kontroll och makt.

Det negativa i fallet masculinist coalition var alltså att män drack öl, spelade playstation, hade kul och inte brydde sig det minsta om politik. Utöver detta så hade de valt det där jättejättehemska namnet.

Det fascinerande är hur feminister som Wennstam verkar anse allt som inte innebär att alla andra följer deras regler måste åtgärdas med att de får kontrollen och rätten att bestämma.


Luftslottet som sprängdes – på riktigt!

januari 28, 2010
7 kommentarer

Den pensionerade polischefen och jämställdhetsföreläsaren Kapten Klänning är toppen på isberget!

Idag skriver Expressen samt Göteborgs-posten om hur Kapten Klänning, vars riktiga namn (precis som PI hävdade) är Göran Lindberg, inte är det mest kända namnet i den härva av sexhandel med och våldtäkter på småflickor som är på väg att rullas upp. Det började med en dator och mobiltelefon som polisen fick tag på i samband med utredningen gällande mordet på en hallick.

Den dödade mannen  skall en lång tid ha utnyttjat en ung kvinna sexuellt, tjänat stora pengar på henne och gjort henne mycket illa. Detta skall ha resulterat i att hennes pojkvän och flickan under förevändningen mannen skulle få ha sex med en flicka lurade honom till den lägenhet vars balkong han kastades ut från.

”När utredarna granskade innehållet närmare hittade de namn på flera kända män. De insåg att de kommit en ny sexhärva på spåret och överlämnade materialet till länskriminalen. Det var inte polischefen, Göran Lindbergs, namn utredarna reagerade över utan på några av de andra.”

Kapten Klänning åtnjöt stort förtroende för sin kvinnosyn:

Nu diskuteras kvinnosynen inom polisen hos SvD, vilket innebär att alla missat att poängen är att polisen inte alls hade samma kvinnosyn som Kapten Klänning själv. Vad har hänt? Är det ingen journalist som källgranskar längre? Man diskuterar även hur internet gör det lätt för en snuskgubbe att vara anonym idag, men internet är inte problemet. Problemet är politiska korrektheten som tvingar fram anonymitet som sedan kan användas till brott.

I Intervju med tidigare rikspolischefen Björn Eriksson så kommenteras de förmåner personer med rätt genusperspektiv har: ”Han åtnjöt stort förtroende för sin kvinnosyn, säger Björn Eriksson.”

Vår kommentar: Förtroendet som åsyftas är hos höjdare och politiker och med kvinnosynen verkar menas hans enorma fientlighet mot ”machoattityd” så egentligen är det väl manssynen han hade som varit så populär. Flera kommentarer från personer som skall ha arbetat med Lindberg ger en helt annan bild än stort förtroende.

Från signatur Pocher kommer detta omdöme:

”Känner väl till denne ”karl” sedan hans tid som polischef i bl.a. Uppsala. En i en lång rad av odugliga chefer som tyvärr alltid har dragit ner polismyndigheten i gyttjan. Han har tydligen charmat murvlar och andra – men knappast i ett enda fall de han har haft som underställda. Ett kräk till människa och chef som aldrig backade upp sin personal, aldrig lyssnade till dem, aldrig tordes ta ett enda rakt och bestämt beslut osv, osv.”

Signatur Roger berättar å sin sida:

”Denne man, Göran Lindberg jagade ett flertal aspiranter under tiden på Poilshögskolan under bl.a. 1994 på ett helt rättsvidrigt sätt där han anklagade dem för sexuella trakasserier och en förnedrande kvinnosyn helt utan grund. Lindberg hängde dessutom ut dessa aspiranter i kvällspressen som järngänget och som kvinnofientliga poliser som skulle avskiljas från utbildningen. Men aspiranterna var kloka nog att in topp advokater som smulade sönder Lindbergs anklagelser helt och hållet.”

Man kan verkligen undra vad hans förtroende baserar sig på. Är det kanske så illa att förtroendet är en direkt följd av villighet att attackera kollegor?

Signatur Franxappa säger om Lindberg:

”När svinet var rektor på PHS så var det många som blev föremål för en s.k ”särskild lämplighetsprövning” eftersom man kanske inte hade helt politiskt korrekta tankar. Och snälla, svinet är inte polis, har aldrig varit polis och kommer aldrig att bli polis. Han är ett hån mot oss som försöker hålla skiten flytande”

Signatur Tarzan har följande historia:

”Jag träffade en Uppsala polis på Mallis , vi satt och drack kaffe en hel eftermiddag och han gav mig en föreläsning om hur totalt värdelös han var. Öknamnet skulle han ha fått för att han var en smilfink som alltid ställde in sig hos damerna och att han åkte omkring och höll föredrag om ”jämställdhet” och liknande. – Däremot så var det klent med polisarbete sa polismannen till mig. Göran Lindberg skulle alltså vara helt värdelös som chef.”

Att döma av kommentarerna har Lindberg pga att låtsas respektera kvinnor och pratat mångfald varit immun mot all kritik. Han var politiskt korrekt ”dvs åsiktsmässigt fläckfri” och då kan man bevisligen bete sig hur illa som helst mot kollegor och medmänniskor.

Andra som skriver om fallet är Rapport24 som använder rubriken ”Känd polischef greps för barnsex” Flera uppgifter har även ramlat in hos Politiskt Inkorrekt. Kapten klänning greps i Falun:

”Enligt polisen hade han inga uppdrag som föreläsare i staden utan istället ska det ha handlat om att han förberett ett nytt sexuellt övergrepp på en minderårig tjej på ett hotell den 25 januari.”

En mycket intressant och talande intervju med Leif GW Persson finns nu hos för oss nya bekantskapen Ment.se

”GW tror att någon inom polisen varnat Lindberg redan i höstas. – Jag tyckte väl det var konstigt att han sade upp sig från rikspolisstyrelsen, med den höga lönen, säger GW till Ment.se.”

Om Kapten Klännings mjukismans-genusglasögons image säger GW: ”Lindberg gillade inte att kröka. En osocial och otrevlig jävel. Jag vill mig minnas att jag en gång blev så trött på att höra hans gnäll så jag erbjöd honom en smäll på käften.”

Ment.se har även upptäckt Kapten Klänning var anlitad som föreläsare vid seminarierna på evenemanget World Challenge som arrangeras av armbryterskan från Ensamheten, Heidi Andersson. Ment.se spekulerar om Lindberg planerade att ragga unga damer där men berättar att han avbokats redan vilket enligt Resurs Centra som har hand om seminarieverksamheten var ett lätt beslut.

Debattsidan Newsmill söker nu skribenter gällande det inträffade. Anmärkningsvärt är att Newsmill antyder Kapten Klänning – en manlighetskritisk genusföreläsare – skall vara representativ för just de män och den mansnorm han kritiserat. Så här lyder texten på newsmill för ämnet Mäns sexövergrepp:

”Förra veckan stod sextrakasserande kulturpersonligheter i fokus, den här handlar det om en polischef som misstänks för våldtäkt på barn. Vad är det för fel på män?”

Män? Skall det vara något fel på män i allmänhet? Det är väl omanliga feministmän som tycker gubbar skall ha klänning det är fel på om det är någon det är fel på? Vad är det för fel på feministiska politiker som tror att det mest utmärkande för bra människosyn och god karaktär är hur negativ och kritisk personen ifråga är till manlighet, machofasoner och maskulinitet? De verkar tycka mansförakt är ett tecken på pålitlighet.

Skäms de inte det minsta över hyckleriet att en fjollig karl duktig på att smöra in sig håller föreläsningar om hur fel det är på normala killar som är mer macho än han själv? Observera att den sorts föreläsningar som Göran Lindberg hållit ofta innehåller påståenden att kalla en man fjollig är kvinnoförtryck att det inte är nåt fel på att vara fjollig osv. Vi har länge vetat dessa teorier empiriskt är rent trams.

Problemet är att dessa manskritiska trendiga teorier gått hem hos de damer, politiker och journalister som inte har några större sanningskrav. Att kalla sig genus-någonting och smutskasta könet man har varit en alltmer lönsam affär.

Bloggen kotka kommenterar nu det inträffade.

”De som sett snett på ”Kapten klännings mission”  får nu vatten på kvarn, och jämställdsarbetet en svår knäck bland poliser i synnerhet. Man kan hoppas att misstankarna inte har någon grund, och att uppgifterna inte stämmer.”

Vad personer som gör denna sorts kommentarer inte förstår är att de är en del av problemet. De framställer det som hyperviktigt det ”arbete” Kapten Klänning gör för att de gillar vad de hör medan de normala killarna får rena sjukdomsförklaringen. Att glorfiera sig själv genom machokritik vad har det med jämställdhet att göra? Hur lurad får man vara?

”Han har inte haft det lätt kan man förmoda inom en yrekskår där manschavunismen sitter i väggarna.”

Javisst, höga tankar om män är såklart problemet, och personer som är fjolliga, avskyr machoattityd och därför springer efter småtjejer skall sedan framställas som lösningen. Etik och moral? Lurendrejeri snarare!


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: