Aktivarum

Misandri (Mansfientlighet) i media – Del 1 Klappturk och Gubbröra?

augusti 27, 2012
11 kommentarer

Det har blivit dags att samla incidenterna av misandri i media under ett och samma inlägg.

Vi kan börja i DN med Amelie Björks stolliga ”Därför äter riktiga karlar kött” I Björks värld äter inte män kött för att de är hungriga, det är en sort dominans över djur, kvinnor och barn.

En ”riktig” man äter kött, en ”riktig” kvinna måste inte göra det.

Varifrån har då Björk fått den idén? Givetvis från en högt uppsatt man hon beundrar, Apex fallacy när det är som bäst. I detta fall är det franska flumfilosofins Derrida som skall vara den ”riktiga riktiga mannen”

Så har vi incidenten där Jennifer Aniston menade pappor är onödiga och fick mothugg av Bill O Reilly

Expressen beskriver detta som ”Tv-mannens påhopp på Jennifer Aniston” Alltså hon som menar att pappor är onödiga i barns liv är i Expressens ögon den påhoppade parten i målet.

”Hon slänger ur sig detta budskap till 12- och 13-åringar att ”Hej, ni behöver inga killar, ni behöver inga fäder.” Sådant bryter ner vårt samhälle!”

Och detta skulle föreställa ett påhopp? Skäms rubriksättare! Vi går vidare i till Kerstin Alex recension av dataspelet Darksiders II ”Manschauvinistiskt – tyvärr inte mästerligt”

”Inte ens danska kompositören Jesper Kyd (”Assassin’s creed”, ”Hitman”, ”Borderlands”) kan överrösta att det gjorts gubbröra…”

Som synes är det inte svårt att hitta tecken på att media betraktar manliga könet som ett problem. Desto svårare att hitta hänvisningar till det manliga könet som inte är kopplade till det negativa.

Sedan har vi grodan som hoppade ur Margot Wallströms FN-istiska mun som svar på Akins tokerier.

”Och visst önskar man att sådana dumma uttalanden automatiskt förhindrades från att slinka ur män …”

Pär Ström har redan kommenterat den absurda hänvisningen där manligt kön kopplas till en åsikt från den extrema kristenhögern. Men låt oss titta närmare på den kultur Wallström kommer från.

”Under två år var Margot Wallström FN:s särskilda representant för att bevaka kvinnors utsatta situation i krig och andra konflikter.”

Vem tror ni i nu i jämställdhetens namn var FN:s särskilda representant för att bevaka utsatta mäns situation i krig? Vågar vi gissa på att FN inte har någon och struntar i sexuella övergrepp mot män?

(Chris) Dolan points to a November 2006 UN report that followed an international conference on sexual violence in this area of East Africa. ”I know for a fact that the people behind the report insisted the definition of rape be restricted to women

Mänskliga rättigheter skrivs alltså så att de specifikt inte gäller människor av manligt kön

Hur FN gör med pojkar är okänt, gissningsvis ser de likt Annacarin Aronsson pojkar som potentiella våldtäktsmän i ständigt behov av att styras i rätt riktning bort från macho-manligheten.

Min son kommer, peppar pepparaldrig heller bli en våldtäktsman. Vi har nämligen många år på oss av barnuppfostran för att se till att det inte kommer att hända.

Till skillnad från den statistiska sannolikheten att det inte inträffar oavsett vad de gör? Den allmänna synen på manlighet är idag så usel att ett helt nytt forskningsfält skapats.

Desto större är kontrasten mellan bemötandet av misandri och reaktionerna på ”Klappturk”

”Jämför med liknande Youtube-fenomen som “Laserturken” eller “Skogsturken – vem var det som kasta?”, där de medverkande snarare blivit “kändisar” John

Och då pratar jag inte ens om en seriöst menad artikel som i ovan fall av misandri utan om moderater som skvallrade på Twitter och hänvisade till titeln på ett videoklipp på Youtube.

Men det är såklart enorm skillnad på att problematisera turk och man. Alla vet ju att det manliga ÄR ont och behöver styras till Neotenisk bot och bättring för det har feministisk forskning visat.

Jag beslutade att kalla detta inlägg Del 1 för det blir garanterat fler exempel på misandri i media.

Hjälp mig att samla fler exempel på hur det manliga könet används som negativ beskrivning i media. Observera att det inte spelar någon roll vad artikarna handlar om.

Länktips: Kristian Stålne från Lunds tekniska högskola har ritat en karta över jämställdhetslabyrinten.


Ann Heberlein har drabbats av Maria Svelands politiska depression? Söker tröst hos alfahannen Steinar Bragi

mars 20, 2012
87 kommentarer

Så var det dags för ytterligare ett kapitel i sagan som Maria Svelands ”Breivikism” startade på DN-kultur.

Den här gången är det Ann Heberleins tur att kritisera ”antifeminismen” och liksom Sveland & Co före henne så har hon gjort det centrala argumentet en sammanblandning av begrepp har absolut ingenting med varandra att göra, alltså förutsatt att bevisning ens är en del av diskursen och här kan man undra…

Låt oss därför återvända till Svelands text och hennes hävdande av ett samband mellan främlingsfientlighet och antifeminism. Hennes främs­ta källor för detta, i sig intressanta, påstående är två: för det första Magnus Lintons bok ”De hatade” och för det andra hennes egna kroppsliga reaktioner.

Redan här blandar Heberlein ihop begreppen. Det var när Maria Sveland läste Lintons bok som den kroppslinga reaktionen kom. Sålunda lever hela resonemanget på Lintons tolkning av Breiviks manifest och här borde Heberlein alltså analysera den tolkningen – märkligt nog är det inte alls vad hon gör.

Istället hoppar Ann Heberlein vidare och betraktar tolkningen som ett ”fait accompli” – fullbordat faktum.

”Sveland läser alltså en bok vars resonemang hon sväljer med hull och hår, får ont i magen när hon tänker på Anders Behring Breivik och hans rasistiska och feministhatande manifest. Detta – magkänslan – blir bryggan till det jag tror att hon egentligen vill diskutera, nämligen hatet mot feminister och mot kvinnor i allmänhet.”

Här börjar Heberlein tappa fotfästet fullkomligt. Låt mig summera de olika begreppen. Först har vi Breivik som är en ensam psyksjuk galning som begått ett hemskt vansinnesdåd. Sedan har vi Breiviks manifest som till större delen består av en mängd inklippta citat helt utan koppling till Breivik.

Vidare har vi Magnus Lintons bok ”de hatade” som av allt att döma förväxlar Breiviks vansinnesdåd med de texter han klippte in till sitt Manifest. Detta är givetvis allvarligt då författarna som Breivik klipp-o-klistrade till skillnad från Breivik själv inte är ensamma galningar som mördar folk.

Det handlar alltså om en otäck variant av ”Guilt By Association” där man försöker klistra ett massmord på andra än förövaren.

Inte nog med det Heberlein går sedan vidare och pratar om rasism och kvinnohat. Till synes omedveten om att detta är allvarliga anklagelser man skall ha ordentliga bevis för. Men om det är något som idag utmärker personer i media  är det att de anser sig stå över bevisbörda.

”Pär Ström, Pelle Billing, Marcus Birro och Karl­ Ove Knausgård får i vanlig ordning företräda kvinnohatarna. Att Ström och Billing ger uttryck för både rädsla och förakt för kvinnor framgår med all tydlighet, men Knausgård?”

Jaså? Och varför skulle Pär Ström och Pelle Billing företräda ”kvinnohat”? För att de skrivit kritiskt om vissa former av feminism? Det är ett obestridligt faktum att feminist och kvinna är två olika saker där det förstnämnda är en politisk åsikt och det andra ett biologiskt kön.

”Varje text som protesterar mot ett destruktivt samhällsklimat, som vill varna för att gränserna för vad som är tillåtet att hävda förflyttas är viktig.”

Vem skall bestämma vad som är ett ”destruktivt samhällsklimat” då, kan det möjligen vara dem själva?

Det är knappast konstigt att de medlemmar som förespråkar det viktiga i censur och offentlig åsiktskontroll ofta är just de personer som anser det är de själva som skall sitta på toppen och bestämma vilka åsikter som är viktiga och ok att yttra. Sedan klagar de över att känna sig ”hatade”

”Kvinnor vill också bli respekterade av män, beundrade och smickrade: inte för sin sex appeal utan för sin intellektuella förmåga. Det vet männen. Det är därför de hatmejl jag får från män alltid handlar om mitt utseende (”ditt blonda luder”, ”din spacklade hora”) och mitt kön (jävla fitta) och aldrig om mina argument.”

Här blandar Heberlein ihop begreppen igen. Plötsligt blir attackerna hon får ta emot pga sitt beteende i media attacker mot ”kvinnor”. Att kritisera en specifik kvinna blir i Heberleins värld ett tecken på ett kvinnohat. Vad vissa mediakvinnor som hon själv vill blir i hennes värld vad ”gruppen kvinnor” vill.

Har Heberlein missat hur mycket tid som många kvinnor lägger ner på att uppmärksammas pga sex appeal?

Den intellektuella invändningen mot hennes argument lyder så här: Om dessa kvinnor vill beundras för sin intellektuella förmåga varför lägger de så mycket tid på helt andra saker som hon hävdar de inte vill bli uppmärksammade för? Det är i grunden playerargumentet

– Om kvinnor inte gillade players så kunde inte players vara players heller.

Här finns nämligen den möjliga relationen mellan rasism och kvinnohat, maklösheten: ”För varje kvinna som tar plats i ett parlament, på en direktörsstol, eller ’hånar’ män på något annat sätt med sin makt, produceras det tusen porrfilmer där kvinnor ’sätts på plats’ igen, är maktlösa, underdåniga och för det mesta förnedrade”, säger den egocentriske konstnären Joseph Novak i Steinar Bragis hyllade ”Kvinnor”. 

Vilket är ungefär lika relevant som vad Sauron säger i Sagan om Ringen. Steinar Bragi skriver poesi och skönlitteratur, han är ingen forskare, Novaks åsikter på ämnen som porr och kvinnor är bara viktiga i medias egocentriska klubb för inbördes beundran där bevisbörda tycks vara ett fult ord.

Beträffande de åsikter om pornografi som Steinar Bragi sprider så är skönlitteratur inte facklitteratur.

Forskartrion Alan McKee, Kath Albury and Catharine Lumby däremot har fakta i mängder på ämnet.  I tre år arbetade de med projektet ”Understanding Pornography in Australia” Det är talande för tidens anda att wikipedia beskriver det kontroversiellt de baserade sina påståenden på bevisning. 

”This research proved controversial for taking an evidence-led approach to understanding sexually explicit media. For example, rather than beginning from the assumption that the primary effects of exposure to pornography must be negative, the project surveyed…”

Hur vet då journalister och författare som Bragi och Heberlein någonting alls om effekterna av pornografi? Enkelt, de går till feministorganisationer och låter dem agera ”experter” Feminister får fritt fram att göra argumentationsfel typ ”everyone knows” som ex. uttalandet från ”the Women’s Electoral Lobby”

”Everyone knows a lot of women participate in the production of porn through coercive means or to feed a drug habit, and to me that’s what makes pornography obscene,”

Medias inställning: Att basera sina påståenden på bevis är kontroversiellt, att låta feminister hitta på saker är det inte.

Sedan har vi det här hyckleriet där media först säger det är fel att bunta ihop alla invandrare. När mediafolk däremot pratar om det manliga könet är åsikten man inte skall bunta ihop människor puts väck och de släpper förbi i stort sett vad som helst: Ann Heberlein citerar glatt misandri från Bragi.

Alla män måste erkänna att de föraktar kvinnor”, sade den isländske författaren Steinar Bragi i ett samtal på Mariehamns litteraturdagar i våras och menade att detta, erkännandet, är den enda vägen mot förändring, ett jämställt och mindre misogynt samhälle.

Vad hade hänt om Steinar Bragi istället hade sagt alla invandrarmän måste erkänna de föraktar kvinnor? Vilken sida hade det uttalandet hamnat på i Heberleins värld? Att lyssna på mediafolk som först skall attackera rasism och sedan i nästa andetag attackera män är enbart löjligt.

Steinar Bragi beter sig som Kapten Klänning och mitt svar är: Föraktar han kvinnor är det hans sak, hans problem.

För övrigt är faktum att hade vi levt i ett misogynt samhälle så hade inte Bragi blivit hyllad för den sortens uttalanden och de hade inte spridits i media. Att dessa åsikter sprids i media visar att vi lever i ett fullkomligt gynocentriskt samhälle där kvinnan som ide har blivit en besatthet.

Observera att jag säger kvinnan som IDÉ. Jag pratar inte om riktiga kvinnor för faktum är att riktiga kvinnor klarar inte av att empiriskt motsvara varken Heberleins eller Bragis idéer. Därav anledningen det blir kontroversiellt att basera påståenden på vetenskaplig bevisning. Den stödjer inte fantasierna.

Ann Heberlein vill beundras för intellektuell förmåga säger hon,  jaså? Varför latar hon sig då med citat från Bragi?

Vilken intellektuell förmåga krävs för att lyssna på ett helt obevisat, ovetenskapligt påstående från en ickeforskare och sedan reproducera det i Sveriges största dagstidning? Tror Heberlein på allvar att hon förtjänar beundran för att hon behadlar Bragi som om hon vore en nyförälskad 13-åring?

”Det skulle vara en lättnad att någon gång bli kallad idiot i stället för fitta/hora/luder. Att slippa reduceras till en kropp, ett kön. Att faktiskt, någon gång, bli bemött som en tänkande varelse.”

Låt mig summera Heberleins logik. Först så ignorerar hon på alla sätt hur män vill bli behandlade. Sedan tycker hon att män skall ge respons på det sätt som hon vill de skall behandla ”kvinnor”. Alltså först är hon själv ett respektlöst svin, sedan har hon synpunkter på hur respektfullt hon bemöts.

Idioti är bara förnamnet!

Musik och Signaler: Om män är på detta vis Blir männen på något sätt bättre av att läsa Ann Heberleins och Maria Svelands texter?

Medborgarperspektiv skriver om Ann Heberlein och det destruktiva feministiska samhällsklimatet

”Manshatet ser inte Ann Heberlein. Istället medverkar hon till att ytterligare höja tonläget mot män. Därmed är hon också ännu en i raden av privilegierade, vita, medelålders, heterosexuella, övre medelklasskvinnorna från den feministiska kulturvänstern som än mer spär på det destruktiva samhällsklimatet.”


Hanna Fridén drabbad av manshatet – Många manliga feminister är ”reformerade svin” – Del 2

januari 29, 2012
35 kommentarer

Så har det hänt igen! Manliga feminister har visat sig vara svin vars ”feminism” ger kvinnlig validering.

Här kan ni läsa Del 1 på ämnet Manliga feminister. Nu är det mediefeministen Hanna Fridén som reagerat på påhoppen hon fått motta från mestadels manliga feminister efter att ha försvarat #killgruppen. Hanna Fridén har skrivit två mycket talande inlägg.

Först så skrev hon under rubriken ”De här människorna förtjänar inte privilegiet att kallas feminist” där hon kritiserade manshatet (misandrin) i debatten som skedde på Twitter under hashtaggen #killgruppen.

”Det finns en grupp kvinnor som inte sällan jag får bära bördan att förklara mig mot. Kvinnorna som hatar män. Kvinnorna som beter sig som skit mot män. Som kräver att varje man ska bära skulden för vår historia, skulden av det hon utsatts för.”

Tror ni att hon fick tack och massivt medhåll om att manshat inte har i feminismen att göra?

Nej hon fick epitet som ”förrädare” och ”kvinnohatare” för att hon kritiserade manshat. Varefter hon skrev ett nytt inlägg under rubriken ”Hotbrev, hat och skällsord – Att mobba folk till tystnad” Jag vill här påminna om  hur jag skrev Del 1 om Konsensuskulturen.

Så här summerar Hanna Fridén situationen som uppstod bland feministerna själva när hon försvarade #killgruppen och kritiserade manshatet.

”En del personer kände sig utpekade och trodde att jag talade om dem, andra tog deras ord för sanning, en tredje grupp ville uttrycka sin rätt att trakassera dessa unga killar. Andra hoppade på och hånade.”

Observera hur Hannas fokus inte är på den femte gruppen där man håller med om att manshat är dåligt.

Istället är det de feminister som kände sig illa berörda av Hannas kritik som har huvudrollen i dramat. Detta fick Hanna att känna sig manad att försöka separera de två grupperna i ”skyldiga” och ”oskyldiga” där hon personligen anser de skyldiga inte skall få kalla sig feminister ens.

”Några av er missförstod och trodde att jag talade om radikalfeminism och diskussion kring maktstrukturer. Det  gjorde jag inte. Det gör jag ej heller i detta inlägg. Jag talar om hat. Regelrättigt hat.”

Problemet som Hanna Fridén verkar ha missat är att det förstnämnda skapar det sistnämnda. Den utopi där feminister kritiserar strukturella män men inte riktiga män existerar helt enkelt inte. För att förstå den miljö där personer som Hanna Fridén rör sig läs den nyskrivna texten på sidan Radikalfeminism.

För mig som utgår från vetenskaplig syn är manshatet inom radikalfeminismen nämligen ytterst förutsägbart.

De anser strukturer är fel, hur kan de logiskt anse det utan att anse männen som skapat dem är fel? Samtidigt har jag ingen orsak att ifrågasätta det för Hanna verkligen var något nytt. Så här skriver hon själv om det manshat som drabbade henne (för att hon kritiserade den kulturella negativa synen på män)

”Jag har inte trott att detta har behövts tidigare. Ni som gjort detta har bevisat att jag hade fel. Jag är ledsen över att det finns så många av er. Jag trodde inte det och är bedrövad över hur detta drabbar jämställdheten.”

Här ser vi åter ett exempel på den strukturella synen. Detta drabbar inte alls ”jämställdheten”. Det drabbar de delar av den feministiska rörelsen som inte hyser någon form av negativ kulturell syn på det manliga könet. För manshatarna är detta en ren maktdemonstration.

Hanna Fridéns lösning på problemet är att vägra betrakta manshatarna som feminister överhuvudtaget.

Det är beundransvärt initiativ men det kommer inte att fungera rent praktiskt för hon har inte baserat sin kritik av dem på någon feministisk auktoritet av betydelse. Varför skulle de tycka manshat var fel bara för att Hanna Fridén tycker det är fel? De har sina feministiska guruer, de slutar inte kalla sig feminister för det.

”Under gårdagen utvecklades allting till en stor diskussion kring manshat där ett femtiotal personer inom media var ytterst aktiva. Idag gjorde Cissi Wallin ett program om manshat på Radio 1.”

Här har ni länken till Cissi Wallins program. Ni kan bland annat höra hur hon tycker manshatiska åsikter är ok men hon kritiserar manshatisk retorik för hon tror inte det gynnar kampen. Kampen mot vem? Det framgår inte (skulle vara Pär Ström då). Hon upprepar däremot ordet Retorik om och om igen.

Programmet är ett saligt tjat om hur viktigt det är att se alllting som strukturella saker. Strukturer strukturer strukturer. Sedan sitter de och ursäktar manshatiska åsikter genom att hävda det bara är klumpiga sätt att uttrycka sig. Jag tänker återkomma till Cissi Wallins program i ett separat inlägg.

Nu kommer vi till den andra delen av inläggets tema – Manliga feminister och hur deras feminism ursäktar svinaktigt beteende.

Jag har skrivit om manliga feminister som Hugo Schwyzer och Kapten Klänning tidigare. Hur de i grunden är svinaktiga förtryckande personer vars feminism är ett maktmedel mot främst andra män och ett sätt att få kvinnlig validering. Läs nu hur Hanna Fridén upplevde situationen.

”Om ni förresten undrar – Det är inte en majoritet av kvinnor som kallar sig för feminister som betett sig såhär. Det är fler killar som kallar sig för feminister som hotat och hånat. Betydligt, betydligt fler.

Hänger ni med på vad hon skriver? Det är alltså en större del av de personer i den feministiska rörelsen (i denna diskurs) som är positiva till attacker på män – som själva är män. Hur kommer det sig då att dessa män mobbar och trakasserar Hanna för att hon sade manshat inte var ok? Här kommer en del av svaret:

Däremot så har ett flertal av kvinnorna som propagerat för manshat skickat mycket, mycket kärlek till dessa killar som hoppat på mig och hånat mig. De har uttryckt kärlek, värme, de har varit mycket glada över att dessa feministiska män har tagit tag i situationen och hånat, förlöjligat och hotat.”

Det är en stor del av den manliga könsrollen att konkurrera ut andra män om kvinnor – Do I make myself clear?

Vill ni ha ett till exempel på manliga feminismens lockelse för svinaktiga personer? Pröva då Charles Orlando författare till boken ”The Problem with Women… is Men: The Evolution of a Man’s Man to a Man of Higher Consciousness” Orlando är ” self-proclaimed reformed womanizer” som nu blivit manskritiker.

Vi snackar alltså Michael Kimmel-typen av man. Killar som springer runt på kvinnoprogram som Oprah och The View där de säger män har (är) fel och kvinnor har (är) rätt. Här vill jag särskilt be er att lägga märke till reaktionerna som uppenbart manshat får på nationell TV (ABC-Daytime)

– What I am suggesting here is there are four flaws that men have…

– Only four?

– Hahahaha!

En till manlig feminist säljer manshat på burk till en mestadels kvinnlig publik. Vem köper sånt här skräp egentligen?

Åter till Hanna Fridén. Så här beskriver hon problematiken.

Systerskapet är i sanning vackert när man ena stunden kallar en kvinna som har en annan åsikt för en svikare – För att nästa sekund slicka upp på männen som utövar det förakt och förtryck ni påstår er vara emot.

Men systerskapet handlar ju om feminismen och inte om könet kvinna. Rätt förutsägbart många feministiska kvinnor skulle sätta starkt feministiska machomän framför en svagt feministisk kvinna som uttrycker åsikter som för dem är borderline-antifeminism och inte följer den rätta läran.

Det är fascinerande hur tätt inpå Feministiskt Perspektivs intervju med Pelle Billing som dessa saker sker.  Mediefeministen Elin Grelsson gjorde ett inhopp i den debatten, jag avslutar med att citera henne. Det kanske är meningen att vi skall säga hon också bara har klumpig retorik?

”Ni kanske tror att ni i eran inskränkta, sekteristiska, icke-toleranta och humorlösa grupp har nått framsteg. Men det har ni inte. Ni är en grupp som gärna skriker ”generalisering!” så fort man försöker säga någonting om makt mellan grupper i samhället. Patetiskt. Ni kanske lurar några, men kärnan går inte att rubba.”


Luftslottet som sprängdes – på riktigt!

januari 28, 2010
7 kommentarer

Den pensionerade polischefen och jämställdhetsföreläsaren Kapten Klänning är toppen på isberget!

Idag skriver Expressen samt Göteborgs-posten om hur Kapten Klänning, vars riktiga namn (precis som PI hävdade) är Göran Lindberg, inte är det mest kända namnet i den härva av sexhandel med och våldtäkter på småflickor som är på väg att rullas upp. Det började med en dator och mobiltelefon som polisen fick tag på i samband med utredningen gällande mordet på en hallick.

Den dödade mannen  skall en lång tid ha utnyttjat en ung kvinna sexuellt, tjänat stora pengar på henne och gjort henne mycket illa. Detta skall ha resulterat i att hennes pojkvän och flickan under förevändningen mannen skulle få ha sex med en flicka lurade honom till den lägenhet vars balkong han kastades ut från.

”När utredarna granskade innehållet närmare hittade de namn på flera kända män. De insåg att de kommit en ny sexhärva på spåret och överlämnade materialet till länskriminalen. Det var inte polischefen, Göran Lindbergs, namn utredarna reagerade över utan på några av de andra.”

Kapten Klänning åtnjöt stort förtroende för sin kvinnosyn:

Nu diskuteras kvinnosynen inom polisen hos SvD, vilket innebär att alla missat att poängen är att polisen inte alls hade samma kvinnosyn som Kapten Klänning själv. Vad har hänt? Är det ingen journalist som källgranskar längre? Man diskuterar även hur internet gör det lätt för en snuskgubbe att vara anonym idag, men internet är inte problemet. Problemet är politiska korrektheten som tvingar fram anonymitet som sedan kan användas till brott.

I Intervju med tidigare rikspolischefen Björn Eriksson så kommenteras de förmåner personer med rätt genusperspektiv har: ”Han åtnjöt stort förtroende för sin kvinnosyn, säger Björn Eriksson.”

Vår kommentar: Förtroendet som åsyftas är hos höjdare och politiker och med kvinnosynen verkar menas hans enorma fientlighet mot ”machoattityd” så egentligen är det väl manssynen han hade som varit så populär. Flera kommentarer från personer som skall ha arbetat med Lindberg ger en helt annan bild än stort förtroende.

Från signatur Pocher kommer detta omdöme:

”Känner väl till denne ”karl” sedan hans tid som polischef i bl.a. Uppsala. En i en lång rad av odugliga chefer som tyvärr alltid har dragit ner polismyndigheten i gyttjan. Han har tydligen charmat murvlar och andra – men knappast i ett enda fall de han har haft som underställda. Ett kräk till människa och chef som aldrig backade upp sin personal, aldrig lyssnade till dem, aldrig tordes ta ett enda rakt och bestämt beslut osv, osv.”

Signatur Roger berättar å sin sida:

”Denne man, Göran Lindberg jagade ett flertal aspiranter under tiden på Poilshögskolan under bl.a. 1994 på ett helt rättsvidrigt sätt där han anklagade dem för sexuella trakasserier och en förnedrande kvinnosyn helt utan grund. Lindberg hängde dessutom ut dessa aspiranter i kvällspressen som järngänget och som kvinnofientliga poliser som skulle avskiljas från utbildningen. Men aspiranterna var kloka nog att in topp advokater som smulade sönder Lindbergs anklagelser helt och hållet.”

Man kan verkligen undra vad hans förtroende baserar sig på. Är det kanske så illa att förtroendet är en direkt följd av villighet att attackera kollegor?

Signatur Franxappa säger om Lindberg:

”När svinet var rektor på PHS så var det många som blev föremål för en s.k ”särskild lämplighetsprövning” eftersom man kanske inte hade helt politiskt korrekta tankar. Och snälla, svinet är inte polis, har aldrig varit polis och kommer aldrig att bli polis. Han är ett hån mot oss som försöker hålla skiten flytande”

Signatur Tarzan har följande historia:

”Jag träffade en Uppsala polis på Mallis , vi satt och drack kaffe en hel eftermiddag och han gav mig en föreläsning om hur totalt värdelös han var. Öknamnet skulle han ha fått för att han var en smilfink som alltid ställde in sig hos damerna och att han åkte omkring och höll föredrag om ”jämställdhet” och liknande. – Däremot så var det klent med polisarbete sa polismannen till mig. Göran Lindberg skulle alltså vara helt värdelös som chef.”

Att döma av kommentarerna har Lindberg pga att låtsas respektera kvinnor och pratat mångfald varit immun mot all kritik. Han var politiskt korrekt ”dvs åsiktsmässigt fläckfri” och då kan man bevisligen bete sig hur illa som helst mot kollegor och medmänniskor.

Andra som skriver om fallet är Rapport24 som använder rubriken ”Känd polischef greps för barnsex” Flera uppgifter har även ramlat in hos Politiskt Inkorrekt. Kapten klänning greps i Falun:

”Enligt polisen hade han inga uppdrag som föreläsare i staden utan istället ska det ha handlat om att han förberett ett nytt sexuellt övergrepp på en minderårig tjej på ett hotell den 25 januari.”

En mycket intressant och talande intervju med Leif GW Persson finns nu hos för oss nya bekantskapen Ment.se

”GW tror att någon inom polisen varnat Lindberg redan i höstas. – Jag tyckte väl det var konstigt att han sade upp sig från rikspolisstyrelsen, med den höga lönen, säger GW till Ment.se.”

Om Kapten Klännings mjukismans-genusglasögons image säger GW: ”Lindberg gillade inte att kröka. En osocial och otrevlig jävel. Jag vill mig minnas att jag en gång blev så trött på att höra hans gnäll så jag erbjöd honom en smäll på käften.”

Ment.se har även upptäckt Kapten Klänning var anlitad som föreläsare vid seminarierna på evenemanget World Challenge som arrangeras av armbryterskan från Ensamheten, Heidi Andersson. Ment.se spekulerar om Lindberg planerade att ragga unga damer där men berättar att han avbokats redan vilket enligt Resurs Centra som har hand om seminarieverksamheten var ett lätt beslut.

Debattsidan Newsmill söker nu skribenter gällande det inträffade. Anmärkningsvärt är att Newsmill antyder Kapten Klänning – en manlighetskritisk genusföreläsare – skall vara representativ för just de män och den mansnorm han kritiserat. Så här lyder texten på newsmill för ämnet Mäns sexövergrepp:

”Förra veckan stod sextrakasserande kulturpersonligheter i fokus, den här handlar det om en polischef som misstänks för våldtäkt på barn. Vad är det för fel på män?”

Män? Skall det vara något fel på män i allmänhet? Det är väl omanliga feministmän som tycker gubbar skall ha klänning det är fel på om det är någon det är fel på? Vad är det för fel på feministiska politiker som tror att det mest utmärkande för bra människosyn och god karaktär är hur negativ och kritisk personen ifråga är till manlighet, machofasoner och maskulinitet? De verkar tycka mansförakt är ett tecken på pålitlighet.

Skäms de inte det minsta över hyckleriet att en fjollig karl duktig på att smöra in sig håller föreläsningar om hur fel det är på normala killar som är mer macho än han själv? Observera att den sorts föreläsningar som Göran Lindberg hållit ofta innehåller påståenden att kalla en man fjollig är kvinnoförtryck att det inte är nåt fel på att vara fjollig osv. Vi har länge vetat dessa teorier empiriskt är rent trams.

Problemet är att dessa manskritiska trendiga teorier gått hem hos de damer, politiker och journalister som inte har några större sanningskrav. Att kalla sig genus-någonting och smutskasta könet man har varit en alltmer lönsam affär.

Bloggen kotka kommenterar nu det inträffade.

”De som sett snett på ”Kapten klännings mission”  får nu vatten på kvarn, och jämställdsarbetet en svår knäck bland poliser i synnerhet. Man kan hoppas att misstankarna inte har någon grund, och att uppgifterna inte stämmer.”

Vad personer som gör denna sorts kommentarer inte förstår är att de är en del av problemet. De framställer det som hyperviktigt det ”arbete” Kapten Klänning gör för att de gillar vad de hör medan de normala killarna får rena sjukdomsförklaringen. Att glorfiera sig själv genom machokritik vad har det med jämställdhet att göra? Hur lurad får man vara?

”Han har inte haft det lätt kan man förmoda inom en yrekskår där manschavunismen sitter i väggarna.”

Javisst, höga tankar om män är såklart problemet, och personer som är fjolliga, avskyr machoattityd och därför springer efter småtjejer skall sedan framställas som lösningen. Etik och moral? Lurendrejeri snarare!


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: