Aktivarum

Dilsa Demirbag-Sten föredömligt om debatten på kultursidorna – Colting i TV4 om PK-mobben

mars 2, 2012
12 kommentarer

Demirbag-Sten är en av de få personer i Sverige som tror på debatt istället för positionering.

I sin senaste DN-krönika påtalar hon att intresset för debatt sjunker som en sten när folk inte kan skilja medan tyckande och tänkande. Själv brukar jag gå lite längre och påpeka skillnaden mellan åsikter och vetenskap är att i sistnämnda fallet är det viktigaste inte vad du tycker utan varför du tycker det.

”Varför skulle någon bry sig om skribenter som inte kan skilja mellan tyckande och tänkande, mellan att sätta etiketter och att argumentera?”

Att folk inte bryr sig är inte det stora problemet. Vad som händer är att de bryr sig mer om att befinna sig på rätt sida än om innehållet. Detta gör att kvaliteten på det sagda kan sjunka som en sten utan att någon reagerar.  Debatten blir dummare och dummare och det ses som helt normalt.

Man kan se hur samhällsdebatten allt mer utvecklas i omvänd riktning eller som Demirbag-Sten formulerar det:

”I själva verket är deras insatser för samhällsdebatten att jämföra med Bermudatriangelns betydelse för sjöfarten.”

Personligen anser jag deras insatser för samhällsdebatten är att jämföra med vad Darwin-Awards vinnare är för den mänskliga utvecklingen. Den enda fördelen de har att erbjuda är när deras idiotier når den nivå att de självselekterar bort sig.

Det är för övrigt talande angående kvaliteten på politisk debatt när vad som fastnar inte är argumenten utan en humoristisk betraktelse av deras uselhet. Hon har rätt, på vilket sätt förs debatten framåt av att man tar en liten grupp dårar och sedan försöker hitta sätt att koppla dem till vad än man ogillar?

”Vi behöver gemensamma och tillgängliga arenor för intellektuella samtal. Men hur många känner ansvar för något annat än sig själv och sin positionering i kulturdebatten?”

Hur många anser att det överhuvudtaget är debatt att klistra etiketter på alla som säger något man inte gillar?

Den enkla sanningen är att personer som gillar att klistra etiketter avskyr debatt. Vad skall debatteras? De vet ju att de har rätt och är på den goda sidan redan. Andra är bara ”Breivik” eller någon annan av betraktelserna på listan av idiotier som kastas omkring. Här är en lista jag fick:

”Kan ni inte bara fatta att antisemitism, antiziganism, islamofobi, sexism, klassförakt, rasism och random machokultur är det nya PK?? Man kan ju i princip uttrycka såna åsikter på vilken middag som helst utan att förvänta sig att få mothugg.”

Det här svaret fick jag i kommentarerna hos Radio Sju i Colting-debatten. Observera att kritikern menar att om man säger sådana saker skall det bli mothugg, de är alltså åsikter som inte är PK. Vad kritikern har problem med är att folk kan sitta på middag och häva ur sig sånt utan att det blir mothugg.

Kommentatorn ifråga säger alltså emot sig själv. PK betyder vad man inte får säga, inte vad man får säga.

Uppdatering: Mer bra i Göteborgsposten av Dilsa Demirbag-StenDilsa skriver kritiskt om vänsterns retorik byggd på offer, förlorare och strukturella resonemang.

”Begrepp som intersektionalitet, där identitetsmarkörer schematiseras efter kränkthets-värde, är inte en liberal uppfinning, Det är ingen hemlighet att postkolonialism, som bygger på religion och hudfärg, har varit vänsterns ansats för de flesta politiska utspel de senaste femton åren. Men vem lyssnar?”

Träffsäkert påtalar Demirbag-Sten att det faktiskt är vänstern själva som valde att snöa in sig på Edward Said och liknande postkoloniala ängslighetsförespråkare. Och när detta inte längre dög så behövde man ännu fler offergrupper. När väl den kranen väl vridits så fortsatte det bara att forsa mer och mer.

”När vänstern inte längre trodde att klasskampen kunde samla massorna under fanorna, så letade man efter andra grupptillhörigheter att mobilisera. Man tog tacksamt till sig begrepp som intersektionalitet, genusperspektiv, strukturell diskriminering, och Den Andre. Man vädjade till människors offermentalitet. Om du är en förlorare, så måste det vara för att du är kvinna, invandrare, eller muslim. Och vem är då fienden? Den vite medelålders mannen, förstås. Alltid.”

Senaste nytt på icke-nyhetsfronten med Jonas Colting. Nu har till och med TV4 intervjuat Colting om hur hans åsikter om genus och radikalfeminism resulterat i att han slutat jobba med Borås Tidning. Allt pga rapporteringen som Borås egen ”Pravda” (enligt Colting) Radio Sjuhärad startade.

Dagensmedia har nu skrivit om händelsen under rubriken ”Grovt språk tvingar krönikör att lämna Borås Tidning” Saken är dock att Colting och Chefsredaktören Stefan Eklund långtifrån är överens om orsaken till att Colting slutar. Var det innehållet på bloggen eller Twittrandet?

”Jag har inte ansvar för hans twittrande, men eftersom Jonas Colting är ett starkt varumärke i sig så får det betydelse även för vårt varumärke. Men det var inte den avgörande orsaken.”

Men om det inte var den avgörande orsaken så var det ändå inkluderat, och vad var den avgörande orsaken?

Tja vi kan konstatera att det flög hus i helvete hos Mediasverige när Colting skrev blogginlägget Den stora feministdebatten så här ser inledningen ut:

”Radikala feministtalibaner har devalverat ordet feminism. Det är en feminism som inte bara syftar till jämställdhet och rättvisa, utan till att straffa ut männen i samhället…”

Och här är exempel på fortsättningen:

”Men tokfeminister som så till den milda grad demoniserar mannen och ger honom skulden för allt ont i världen, har givit ordet en så dålig klang att jag aldrig i helvete skulle sålla mig till hennes anhang av kastratvänliga manshatare.”

Utöver denna sorts kritik mot den värsta sortens mansfientlig feminism så var det en part till som fick sig en känga: Radio Sjuhärad.

”Jag är dock förvånad över att det ens är intressant att som lokalradiokanal förmedla vad jag tycker. För om så är fallet har jag en massa andra saker jag kan tycka om! Jag kan tycka till om ALKOHOL! Jag kan tycka till om PORR! Jag kan tycka till om KÖTT! Jag kan tycka till om SEX!”

Och avslutningvis:

”Jag är en stark anhängare av jämställdhet och kvinnors lika värde och lön, med mera, men jag är en rabiat motståndare till det mansförakt och den absurda genuspolitik som dessa feministtalibaner står för”

Var det det här bloggandet som Borås Tidnings Chefsredaktör Stefan Eklund hade sådana problem med?

Det finns ett till alternativ. Colting hann blogga vad han tyckte om Radio Sjuhärads röda agenda också. Var det kanske detta som fick bloggen stoppad?

”Den stora frågan är dock; när blev mina åsikter nyhetsvärdiga? I vilket läge bestämde sig redaktionen på Radio Sju för att just jag och mina på Twitter framförda åsikter borde klassas som nyheter?”

Är detta det grova språk som diskussionen handlar om? Tillåt mig tvivla.

”Jag pratade med tre andra massmediala instanser igår och alla ställde sig mycket frågande till den journalistiska etik, eller brist därav, som Radio Sju uppvisar i fallet.”

Nu börjar det brännas skulle jag tro. Hur mycket sätter ni på att mediamänniskor känner andra mediamänniskor?

”Varför inte istället ringa någon erkänd genusdebattör som David Eberhardt eller Pär Ström som hade kunnat ge en nyanserad vinkling på rabiat feminism? De hade kunnat ställa motfrågor kring huruvida manlig diskriminering eller demonisering är acceptabla företeelser i ett jämställt samhälle. Nej, bättre då och lättare att låta hejaklacken skandera. De hejar ju på RÄTT lag!”

Och där är nog den text som var orsaken Jonas Coltings blogg stoppades hos Borås Tidning.

Man kan ju inte påstå att Pär Ström är erkänd genusdebattör och bättre lämpad att yttra sig i frågan än en kommunalpolitiker från vänsterpartiet eller hur? Jag menar politiker där har du ju erkänd åsikt. Om de kommer från rätt partier alltså.

Min slutsats är att politisk korrekthet har Sverige i ett järngrepp. Colting sparkades från jobbet på BT inte pga grovt språk utan pga fel sorts åsikter. Jag har aldrig någonsin sett någon sparkas pga grovt språk gällande politiskt korrekta åsikter. Finns ens några fall där en person som var PK fick sparken pga grovt språk?


I Svallvågorna efter Svelands attacker på Högerextremism hittar vi Feministiskt Perspektiv, Bo Rothstein, Dilsa Demirbag-Sten m.fl

februari 22, 2012
40 kommentarer

Så var det dags för ytterligare en omgång på DN-Kultur. Sveland verkar ha startat en ohejdbar trend.

För dem som varit instängda i garderoben och missat debatten som påbörjades av Sveland på DN-kultur här är Del 1 samt Del 2 och Del 3. I debatten om höger-extremismen är det nu dags för Anna-Klara Bratt, (Chefsredaktör för Feministiskt Perspektiv) att på DN-kultur hävda hatet mot feminister växer.

När man läser texten står det klart att det är kritiken mot (vissa) feminister som växer. När Anna-Klara Bratt skall beskriva detta vill hon dock kalla det ett uttryck för kvinnohat. Av allt att döma belöt sig DN:s rubriksättare för att gå halva vägen. Kritiken kallas hat men inte kvinnohat.

Vi kan konstatera att dessa människor anser hat och kritik är samma sak, säg emot dem och du ”hatar”

Även Pelle Billing har lagt märke till detta faktum. På sin blogg konstaterar han att personer som Sveland och Bratt ägnar sig åt vuxenversionen av ”tycker du inte som mig är du dum” Han påtalar också argumenten var så låga de inte behövde bemötas så istället presenterade han jämställdhet 2.0 i DN

”Bratt och Sveland framstår som demokratiskt omogna när de inte kan acceptera att många människor har andra åsikter om jämställdhet än de själva.” Pelle Billing

Poängen är dock att jämställdhetspolitik knappast handlar om jämställdhet idag. Jämställdhetspolitik har blivit den perfekta ursäkten av vad än för förljugen socialkonstruktionistisk SSSM-teori om stereotyper eller språkpåverkan som politiker eller byråkrater börjat tro skall förändra världen.

Kort sagt så handlar jämställdhetspolitik idag om makten över hur statsapparaten skall agera.

När Maria Sveland skrev om sin politiska depression på DN-kultur så angav hon Magnus Lintons bok ”De Hatade – Om radikalhögerns måltavlor” som sin främsta källa. Vilka är då de hatade som Linton talar om? De beskrivs som Parasiterna (romer) Ockupanterna (muslimer) och Landsförrädarna (pk-eliten)

Måltavla för Magnus Lintons teorier blir sålunda alla som ogillar romer, muslimer eller förespråkare av politisk korrekt censur. Bunt ihop dem och slå verbalt ihjäl dem! är Lintons och i förlängningen Svelands budskap. Radio: Möt Magnus Linton och dennes politiskt korrekta bibel ”De hatade”

Så här kan man summera Magnus Lintons retorik. Populism = Högerpopulism = Högerextremism.

Om du har en avvikande åsikt är du enligt Linton & de politiskt deprimerade bara två steg från att bli Breivik.

När Bratt skall redogöra för sin syn så börjar hon med att hänvisa till den vedervärdigt usla kartläggningen av ”antifeminister” som Feministiskt Perspektiv gjorde. Hon verkar inte förstå att hon sänker sin sak genom att berätta urvalet gjordes helt och hållet subjektivt.

”Namnkunniga och framträdande författare och politiker skickade vidare namn, alias och trådar så att vi skulle kunna teckna en heltäckande bild.”

Den vetenskapskunnige lär nog skruva sig rejält när han/hon hör om detta förfarande. Å andra sidan förklarar det hur det kom sig inga kvinnor fanns med i kartläggningen. Helt enkelt för att den inte gjordes vetenskapligt – De ”välvilliga” politikerna och författarna plockade bort alla jämställdistiska kvinnor – varenda en.

Om ni tycker detta var en höjdare vänta tills ni får se fortsättningen – Det blir mycket bättre!

Bratt kallar genusdebatten en ekande tom gata där bloggaren Pär Ström fått verka i ensamt majestät. Denna gliring är på sitt sätt förståelig. Pär Ström har redan replikerat Sveland och lär knappast få skriva en till artikel på DN-kultur. Pennan går istället laget runt, bland annat så har Bo Rothstein yttrat sig.

”En vänster som vill återta den politiska hegemonin måste avsvära sig offer­rollen och, som man gjorde på 30-talet, våga se verkligheten i vitögat och därmed ta itu med sina egna tabun. Frågan är vem som har det nödvändiga modet att göra detta.”

Detta är en riktig höjdare. Statsvetarprofessorn Bo Rothstein säger att vänstern inte kan spela offerkortet utan måste ut i verkligheten. Det är snarlikt det argument som Fysikprofessorn Alan Sokal gör i SSSM-inlägget. Sokal ansåg att vänstern måste sluta använda flummiga relativistiska teorier.

Nästa person att få pennan i handen var Dilsa Demirbag Sten. Jag vill här passa på att påpeka de enastående insatser som Demirbag-Sten gjorde för jämställdismen och vetenskapen i Juni 2010 när Malin Ullgren var ovetenskaplig på alla upptänkliga vis.

”Om vänstern vill vara ett alternativ för framtiden och inte bara en del av problemen från i går, så är det hög tid att man lämnar kränkthetsretoriken bakom sig och formulerar principer för en gemensam framtid som är både intellektuellt hållbara och moraliskt försvarbara.”

Hmmm vi börjar ana en röd tråd i argumentationen hos de som är kritiska mot Sveland.

Det verkar vara så att en vänster som bygger på offer-retorik inte kan vara ett riktigt alternativ efter själva kampen. Offren kan helt enkelt inte sitta på DN-kultur, det är inte trovärdigt för fem öre. Med risk för att upprepa mig så vill jag åter påminna mig Kajsa Ekis Ekmans helt fenomenala DN-artikel om vänster-höger.

Nästa person på listan är statsvetaren Gina Gustavsson. I hennes fall är det inte främst avslutningen som förtjänar att citeras utan det här stycket:

”Hennes (Svelands) budskap är alltså inte att vi bör akta oss för magkänslan som argument i sig – snarare att det gäller att lyssna på den som äger den rätta magkänslan.”

Det här är en ytterst tjusig sammanfattning av problemet med Sveland. Hon förespråkar inte att vi lugnar ner oss och debatterar. Hon försöker bemöta högerextremismen med de överdrifter, det gapande och de ovetenskapliga fördomar som gjort såväl högerextremister som AFA-vänstern rikskända.

Gina Gustavssons argument kan sammanfattas – We need less of that shit – not more of it!

Siste person på listan är Författaren Fredrik Ekelund, alltså medlem av den omtalade kulturvänstern. Han konstaterar att Maria Svelands antiintellektualism och Magnus Lintons ofullständiga bild av läget är symtomatiska just nu.

”Kanske borde vi inom ”kulturväns­tern” ägna oss mer åt självkritik,som Rothstein föreslår, och fråga oss hur det är möjligt att så många av våra före detta politiska meningsfränder tog denna, till synes, märkliga ideologiska köksväg. Och hur gör vi för att vinna tillbaka dem?”

Som förslag på botemedel föreslår Fredrik Ekelund att kulturvänstern måste överge kulturrelativismen. Där får han dock mothugg från Evas perspektiv

”Det är nog ingen bra idé att avfärda kulturrelativismen på det sättet som ovan. Jag själv efterlyser en vidare debatt angående ämnet i fråga och jag tror inte att den kan bli så rak. Vårt samhälle består av individer och vi lever i tider av berättelser eller narratives.”

Och därmed har vi summerat alla bidrag i debatten om Maria Svelands Politiska Depression. Jag skall försöka uppdatera det här inlägget senare men det är svårt att få allt att hänga ihop när det (hittills) är inte mindre än sju bidrag till DN-kultur serien ”Hatet och Politiken” som skall behandlas.


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 426 andra följare

    Arkiv

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 426 andra följare

%d bloggers like this: