Aktivarum

I Svallvågorna efter Svelands attacker på Högerextremism hittar vi Feministiskt Perspektiv, Bo Rothstein, Dilsa Demirbag-Sten m.fl

Så var det dags för ytterligare en omgång på DN-Kultur. Sveland verkar ha startat en ohejdbar trend.

För dem som varit instängda i garderoben och missat debatten som påbörjades av Sveland på DN-kultur här är Del 1 samt Del 2 och Del 3. I debatten om höger-extremismen är det nu dags för Anna-Klara Bratt, (Chefsredaktör för Feministiskt Perspektiv) att på DN-kultur hävda hatet mot feminister växer.

När man läser texten står det klart att det är kritiken mot (vissa) feminister som växer. När Anna-Klara Bratt skall beskriva detta vill hon dock kalla det ett uttryck för kvinnohat. Av allt att döma belöt sig DN:s rubriksättare för att gå halva vägen. Kritiken kallas hat men inte kvinnohat.

Vi kan konstatera att dessa människor anser hat och kritik är samma sak, säg emot dem och du ”hatar”

Även Pelle Billing har lagt märke till detta faktum. På sin blogg konstaterar han att personer som Sveland och Bratt ägnar sig åt vuxenversionen av ”tycker du inte som mig är du dum” Han påtalar också argumenten var så låga de inte behövde bemötas så istället presenterade han jämställdhet 2.0 i DN

”Bratt och Sveland framstår som demokratiskt omogna när de inte kan acceptera att många människor har andra åsikter om jämställdhet än de själva.” Pelle Billing

Poängen är dock att jämställdhetspolitik knappast handlar om jämställdhet idag. Jämställdhetspolitik har blivit den perfekta ursäkten av vad än för förljugen socialkonstruktionistisk SSSM-teori om stereotyper eller språkpåverkan som politiker eller byråkrater börjat tro skall förändra världen.

Kort sagt så handlar jämställdhetspolitik idag om makten över hur statsapparaten skall agera.

När Maria Sveland skrev om sin politiska depression på DN-kultur så angav hon Magnus Lintons bok ”De Hatade – Om radikalhögerns måltavlor” som sin främsta källa. Vilka är då de hatade som Linton talar om? De beskrivs som Parasiterna (romer) Ockupanterna (muslimer) och Landsförrädarna (pk-eliten)

Måltavla för Magnus Lintons teorier blir sålunda alla som ogillar romer, muslimer eller förespråkare av politisk korrekt censur. Bunt ihop dem och slå verbalt ihjäl dem! är Lintons och i förlängningen Svelands budskap. Radio: Möt Magnus Linton och dennes politiskt korrekta bibel ”De hatade”

Så här kan man summera Magnus Lintons retorik. Populism = Högerpopulism = Högerextremism.

Om du har en avvikande åsikt är du enligt Linton & de politiskt deprimerade bara två steg från att bli Breivik.

När Bratt skall redogöra för sin syn så börjar hon med att hänvisa till den vedervärdigt usla kartläggningen av ”antifeminister” som Feministiskt Perspektiv gjorde. Hon verkar inte förstå att hon sänker sin sak genom att berätta urvalet gjordes helt och hållet subjektivt.

”Namnkunniga och framträdande författare och politiker skickade vidare namn, alias och trådar så att vi skulle kunna teckna en heltäckande bild.”

Den vetenskapskunnige lär nog skruva sig rejält när han/hon hör om detta förfarande. Å andra sidan förklarar det hur det kom sig inga kvinnor fanns med i kartläggningen. Helt enkelt för att den inte gjordes vetenskapligt – De ”välvilliga” politikerna och författarna plockade bort alla jämställdistiska kvinnor – varenda en.

Om ni tycker detta var en höjdare vänta tills ni får se fortsättningen – Det blir mycket bättre!

Bratt kallar genusdebatten en ekande tom gata där bloggaren Pär Ström fått verka i ensamt majestät. Denna gliring är på sitt sätt förståelig. Pär Ström har redan replikerat Sveland och lär knappast få skriva en till artikel på DN-kultur. Pennan går istället laget runt, bland annat så har Bo Rothstein yttrat sig.

”En vänster som vill återta den politiska hegemonin måste avsvära sig offer­rollen och, som man gjorde på 30-talet, våga se verkligheten i vitögat och därmed ta itu med sina egna tabun. Frågan är vem som har det nödvändiga modet att göra detta.”

Detta är en riktig höjdare. Statsvetarprofessorn Bo Rothstein säger att vänstern inte kan spela offerkortet utan måste ut i verkligheten. Det är snarlikt det argument som Fysikprofessorn Alan Sokal gör i SSSM-inlägget. Sokal ansåg att vänstern måste sluta använda flummiga relativistiska teorier.

Nästa person att få pennan i handen var Dilsa Demirbag Sten. Jag vill här passa på att påpeka de enastående insatser som Demirbag-Sten gjorde för jämställdismen och vetenskapen i Juni 2010 när Malin Ullgren var ovetenskaplig på alla upptänkliga vis.

”Om vänstern vill vara ett alternativ för framtiden och inte bara en del av problemen från i går, så är det hög tid att man lämnar kränkthetsretoriken bakom sig och formulerar principer för en gemensam framtid som är både intellektuellt hållbara och moraliskt försvarbara.”

Hmmm vi börjar ana en röd tråd i argumentationen hos de som är kritiska mot Sveland.

Det verkar vara så att en vänster som bygger på offer-retorik inte kan vara ett riktigt alternativ efter själva kampen. Offren kan helt enkelt inte sitta på DN-kultur, det är inte trovärdigt för fem öre. Med risk för att upprepa mig så vill jag åter påminna mig Kajsa Ekis Ekmans helt fenomenala DN-artikel om vänster-höger.

Nästa person på listan är statsvetaren Gina Gustavsson. I hennes fall är det inte främst avslutningen som förtjänar att citeras utan det här stycket:

”Hennes (Svelands) budskap är alltså inte att vi bör akta oss för magkänslan som argument i sig – snarare att det gäller att lyssna på den som äger den rätta magkänslan.”

Det här är en ytterst tjusig sammanfattning av problemet med Sveland. Hon förespråkar inte att vi lugnar ner oss och debatterar. Hon försöker bemöta högerextremismen med de överdrifter, det gapande och de ovetenskapliga fördomar som gjort såväl högerextremister som AFA-vänstern rikskända.

Gina Gustavssons argument kan sammanfattas – We need less of that shit – not more of it!

Siste person på listan är Författaren Fredrik Ekelund, alltså medlem av den omtalade kulturvänstern. Han konstaterar att Maria Svelands antiintellektualism och Magnus Lintons ofullständiga bild av läget är symtomatiska just nu.

”Kanske borde vi inom ”kulturväns­tern” ägna oss mer åt självkritik,som Rothstein föreslår, och fråga oss hur det är möjligt att så många av våra före detta politiska meningsfränder tog denna, till synes, märkliga ideologiska köksväg. Och hur gör vi för att vinna tillbaka dem?”

Som förslag på botemedel föreslår Fredrik Ekelund att kulturvänstern måste överge kulturrelativismen. Där får han dock mothugg från Evas perspektiv

”Det är nog ingen bra idé att avfärda kulturrelativismen på det sättet som ovan. Jag själv efterlyser en vidare debatt angående ämnet i fråga och jag tror inte att den kan bli så rak. Vårt samhälle består av individer och vi lever i tider av berättelser eller narratives.”

Och därmed har vi summerat alla bidrag i debatten om Maria Svelands Politiska Depression. Jag skall försöka uppdatera det här inlägget senare men det är svårt att få allt att hänga ihop när det (hittills) är inte mindre än sju bidrag till DN-kultur serien ”Hatet och Politiken” som skall behandlas.