Aktivarum

Vetenskap: Könsskillnader – Män presterar sämre när de vet de observeras av en kvinna

Nuförtiden måste även självklara saker argumenteras när de stödjer jämställdisters argument.

Det går att läsa i en DN om en studie som visade tydliga skillnader mellan könen. Mäns prestationer försämrades av att de visste de observerades av en kvinna men kvinnors prestationer påverkades inte av att de observerades av en man. Vad kan vi lära oss av detta?

”Den nya studien, gjord av forskare vid Radbound-universitetet Nijmegen i Holland, visar att kognitiv försvagning uppstår redan när mannen får veta att han ska interagera med en kvinna han inte vet vem det är.”

Ni som har följt mina resonemang vet att detta inte är en nyhet. Det är alltså fullt möjligt att förklara mäns beteenden med att de anpassar sig efter kvinnors behov utan att det automatiskt innebär kvinnors beteenden kan ursäktas med att de anpassar sig efter männen (som vissa tror)

På enkel svenska: Män bryr sig om genomsnittskvinnan betydligt mer än kvinnor bryr sig om genomsnittsmannen.

Forskaren Sanne Nauts med kollegors bägge studier styrker det påståendet.

”Testerna visade att de kvinnliga studenterna inte påverkades av om observatören var man eller kvinna. De manliga deltagarna presterade däremot sämre när de fick veta att observatören var kvinna.”

Detta resoenemang korrelerar även med diskussionen om Apex Fallacy och ”Apexuals” där män i högre grad försöker utmärka sig och kvinnor i mindre grad känner en press att utmärka sig från kvinnogemenskapen. Detta betyder dock inte på något sätt att kvinnor är utan press.

”Även om resultatet av studien på universitetsstudenterna inte har någon konkret förklaring, tror forskarteamet att den kan ses som en indikation på att män i större utsträckning än kvinnor anpassar sig efter potentiella möjligheter till parbildning.”

Vad det skulle betyda är att den press kvinnor känner inte kommer från män i allmänhet utan från en minoritet av högstatusmän eller som Typhonblue kallar dem ”Apexuals” vars position kommer av att distanisera sig från andra män som de alltså inte delar könsidentitet med.

Här ser vi problemet med ”könsteorier” på universiteten: De utgår från kvinnors verklighet med delad könsidentitet.

När de appliceras på det manliga könet så stämmer helt enkelt inte den bilden alls.

Samma problem uppstår när man diskuterar ”mångfaldsideologi.” Teoretiska akademiker älskar idag att ta för givet mångfald kommer att ha positiva effekter man forskningen visar tvärtom att mäns prestationer är sämre i mixed-group än de är när det är bara män i gruppen.

”Two studies, in which participants interacted either with a same-sex or opposite-sex other, demonstrated that men’s (but not women’s) cognitive performance declined following a mixed-sex encounter.”

Syftet var alltså inte att öka prestationen i gruppen och resultatet blev att kvinnor fick konkurrensfördelar på män medan gruppen som helhet (män och kvinnor sammanslaget) presterade sämre. Som förklarats tidigare kommer framgångsrika så kallade ”apexuals” knappast att se detta som ett problem.

”A more recent study suggests that this cognitive impairment takes hold even w hen men simply anticipate interacting with a woman who they know very little about.”

Apexuals främsta syfte är inte att gruppen skall nå högsta värde. De försöker trycka ner individer som de ser som konkurrenter om positionen i statushierarkin. Hur dessa apexuals i Sverige ser till att behålla sin position beskrivs i inläggen om Mobbning på arbetsplatsen del 1 och del 2 samt del 3

Det ligger inte den minsta sanning i att dessa individer agerar i ”allmänhetens” eller ens ”verksamhetens” bästa.

Tvärtom finns mängder av exempel på hur mobbning används för att skrämma folk till tystnad gällande inkompetens och rena olagligheter som medarbetare och chefer gjort sig skyldiga till. Och som påpekades av juristhusets advokat Fischbein: 90% av de skyldiga jobbar offentligt på skolor, myndigheter etc.

Problemet handlar inte om konkurrensen i sig utan om vilka beteenden som belönas. Feminismer och mångfaldsideologer belönar ideligen just de beteenden som gör att en verksamhet eller en uppgift sköts sämre än tidigare. Dessa ideologier bryr sig föga vad som är effektivt, de drivs av egoism..

Konkurrens i sig har dock genererat enorma värden för samhällen vilket är precis vad Roy Baumeisters bok handlar om.

Det är inte en slump Baumeisters bok har undertiteln ”How cultures flourish by exploiting men” Det råder ingen tvekan om att denna tävlan varit oerhört profitabel. Vad händer när vi slutar uppmuntra denna tävlan? Bloggen Musik och Signaler skriver om Varför män helst tävlar mot män och inte kvinnor

Vad händer då när samhällets apexuals  slutar uppmutra detta och föredrar mindre effektiva grupperingar?

Svaret på den frågan har vi egentligen redan i stapeln högst upp. Om vi skulle mäta prestationer med produktion så kommer uppenbarligen det att behövas flera individer för att producera samma mängd resultat. Eller som jag brukar beskriva Sovjetisk rättviseideologi: Alla har det lika jävligt.

Tanja Bergkvist skriver mycket intressant om hur Bruce Charlston, professor i medicin förklarar varför personer med hög IQ drivs att förespråka lösningar som går emot sunda förnuftet.

”Charlton menar att det är mer sannolikt att en icke-expert ur det breda folklagret drar en korrekt slutsats gällande ett socialt fenomen än en akademiker som i sin iver att producera något nytt finner något icke-intuitivt som strider mot den evolutionärt utvecklade psykologin manifesterad som ”sunt förnuft”

Beträffande diskussionen om Apexuals så hittar vi även ett relevant inlägg hos Pelle Billing.

Det är en krönika av Johan Fransson som analyserar texten Regeringens proposition 2005/06:155 – Makt att forma samhället och sitt eget liv – nya mål i jämställdhetspolitiken.

Så här summerar Fransson hur den politiska makteliten i Sverige år 2005 såg på ”jämställdhetens” uppgift.

”Kvinnor ger inte tillräckligt med skatteintäkter. Män ägnar sig åt våld, och är generellt ett problem. Familjen förekommer inte som begrepp. Generella frågor som energi, miljö, etc. måste särbehandlas efter kön. Och den enda som kan rädda oss är staten.”

Staten skall alltså rädda oss från oss själva och vårt sunda förnuft. Detta med lösningar vars vetenskapliga grund ingen brytt sig om att redovisa ens.

”Jag tar detta igen eftersom det är anmärkningsvärt: ordet “våld” är alltså 170 gånger vanligare än ordet “frihet” i propositionen. Och detta ska då spegla jämställdhetspolitiken. Var hamnar vi då?”