Handlar internationella kvinnodagen om kvinnor?

Så var det då dags igen! Internationella kvinnodagen, alla arga kvinnors chans att attackera män.

Detta av ingen annan anledning än för att de delar genitalia med minst en person de ogillar. Varje år så undrar jag alltmer om internationella kvinnodagen handlar om att fira kvinnor – eller att diskriminera män.

Med Bernard Chapins intervju av Dr Helen Smith som utgångspunkt presenteras ”The Apex Fallacy”

Vad det betyder är att kvinnor i allmänhet verkar ha mycket svårt att se de män som står under dem själva i statushierarkin. De männen blir i allmänhet osynliga för den s.k. kvinnliga blicken.

Warren Farrell nämnde fenomenet 1988 i sin bok ”Why men are the way they are” och antropologen Donald Symons, vars forskning utgör grunden, påpekade förteelsen redan Oktober 1984 i Success magazine.

Nyligen fick jag även hem Erika L. Milams bok vars titel talar för sig själv på detta ämne.

”Looking for a Few Good Males: Female Choice in Evolutionary Biology” Män i allmänhet är oviktiga för kvinnlig biologisk framgång och behandlas ofta därefter. Från Bernard Chapin får vi följande beskrivning över hur detta yttrar sig inom feminismen rent praktiskt:

”when judging female progress, juxtaposition is only made with those males at the apex of our status hierarchy. It seems that feminists can discern none but the elite.”

Vad ”Apex Fallacy” dvs Statusblindhet innebär är att feminismen får en felaktig och vinklad bild av samhället samt –  än värre – att feminister är helt oförmögna att uppskatta eventuella ändringar till det bättre.

Så fort kvinnor flyttas fram blir alla män som de flyttats fram över osynliga och blicken riktas uppåt igen.

Rent praktiskt så hopar sig bevisen på denna teori. Den tid som feminister spenderar med att debattera ”bristen” på kvinnor i styrelser och andra höga positioner motsvarar inte på något sätt mängden män som har dem.

Feminismen debatterar till synes inte alls förhållandet mellan kvinnor och män. Den debatterar förhållandet mellan kvinnor och mycket rika och mäktiga män. Endast männen i eliten är av intresse.

”This critique started when some women systematically looked up at the top of society and saw men everywhere: most world rulers, presidents, prime ministers, most members of Congress and parliaments, most CEOs of major corporations, and so forth — these are mostly men. Seeing all this, the feminists thought, wow, men dominate everything, so society is set up to favor men. It must be great to be a man. The mistake in that way of thinking is to look only at the top. If one were to look downward to the bottom of society instead, one finds mostly men there too.”

Chapin frågade i sin intervju med Dr Smith vad hennes intryck var av det manliga könet. Hon svarade:

”More men tend to be at the high end or low end in our society and because of this, people mistakenly believe that all men dominate in our culture because they see a few men at the top.”

Den finska sociologen Henry Laasanen gjorde liknande iakttagelser i sin bok ”Kvinnornas sexuella makt” och i Sverige så har precis samma saker påpekats av Professor Bo Rothstein i statsvetenskaplig tidskrift.

Vi kan även konstatera Apex Fallacy i de kritiska svar som den danska jämställdhetsministern fick.

Danmarks jämställdhetsminister Lycke Friis förespråkade i veckan att kvinnokampen avskaffas och kvinnokampdagen blir en dag för mäns och kvinnors lika rättigheter istället.

Så ogenus av henne! Detta initiativ kritiserades av både Jämställdhetsforskaren Anette Borchorst (på grund av bristen på kvinnliga ledare) och Aftonbladets krönikör Åsa Erlandsson som förespråkar ”Inflytelserika” Global Gender Gap Index.

En jämställdhetsminister som förespråkar lika rättigheter mellan könen kritiseras av både forskare och journalist. Vad händer?

Poängen verkar vara att feminismen numera har samma problem som kristendomen råkade ut för. ”Ortodoxa” och ”Protestantiska” (i brist på bättre namn) feminister har helt enkelt fundamentalt olika åsikter om vad jämställdhet skall innebära.

Protestanterna anser jämställdhet är lika behandling medan de Ortodoxa med ordet avser lika resultat. I SOU 2007:67 regeringsformen ur ett könsperspektiv beskriver Lenita Freidenvall den djupa sprickan inom feminismen. (de jure/de facto, formell/reell)

Den internationella kvinnodagen verkar med denna tolkning ha blivit de sistnämnda ortodoxas stora högtid.

Allt är enligt dessa fel eftersom så mycket är ”ojämställt” dvs inte lika nog med männen. Detta påstående är ej baserat på ojämställda förutsättningar utan helt oberoende av förutsättningarna som skapade ett ojämnt resultat.

Dessa ”fel” ses i sin tur som grönt ljus att attackera den grupp som anses bära skulden – männen. Och sådana attacker är inte sällan precis vad internationella kvinnokampdagen på senare år har handlat om. Med sedvanlig glorifiering av kvotering.

Skall den 8 Mars handla om vad kvinnor uträttat eller handlar den om att klaga på vad män har uträttat?

Lika rättigheter eller lika resultat vad är målet med den Internationella kvinnodagen? Och om målet är lika resultat hur kommer det sig att detta inte gäller betygsättningen i skolan och på universiteteten?

Där hör man inga feminister kräva ändringar så fler män kommer in och skapar mer jämnt resultat på exempelvis veterinärsutbildningar.

Varför försvinner den ortodoxa feminismen när det går dåligt för män?

 

Anette Borchorst vid Aalborgs Universitet påpekar att det fortfarande råder brist på kvinnliga ledare och att kvinnnors löner släpar efter. Åsa Erlandssons svar hänvisar till ”inflytelserika The Global Gender Gap Index (GGGI) som mäter parametrar inom politik, utbildning, ekonomi och hälsa.”

Hälsa? Verkligen? Sist jag undersökte saken så dog män före kvinnor i Sverige och män dör i självmord betydligt oftare än kvinnor i Sverige (2,7 gånger oftare). Detta är bara två av de alla faktorer som GGGI kan hoppa i sjön på.

Global Gender Gap Index är ju ”Inflytelserika” alltså är det dem som vi skall rätta oss efter.

Den som har inflytande och makt tycks enligt logiken hos Wendelas krönikör inte kunna ha fel. Vidare så är det kvinnor som bestämmer sitt politiska inflytande. Det här med kvinnors politiska representation har vi skrivit om tidigare här på Aktivarum.

Ortodoxa feministiska journalister och forskare verkar betrakta de frivilliga val som kvinnor (även feministiskt protestantiska sådana) gör att exempelvis inte rösta på FI som tecken på kvinnoförtryck.

Kan det faktum att 1/3 av alla genusforskare själva röstar på FI trots att mindre än 1% av befolkningen gör det ha med saken att göra?

Åter är det läge att citera Kajsa Ekis Ekmans fantastiska SvD-artikel om hur vänsterns arena flyttat sig från det folkliga till en självupptagen elit som till råga på allt beskriver sig själva som tystade offer.

Har ni läsare personliga upplevelser relaterade till ”The Apex Fallacy” maila gärna en kort anekdotisk beskrivning till aktivarum@gmail.com eller om ni så föredrar, beskriv dem i kommentarsfältet. Längre beskrivningar kan ev. bli egna inlägg på GenusLeaks

Genusnytt berättar om en festival med 70% kvinnliga regissörer, var finns feministerna som pratar om vikten av balanserad könsfördelning? Ingen vet. Här är Marcia Lucas i trion som vann Oscars 1977 för bästa klippning av Stjärnornas Krig,

Några avslutande punkter.

Det finns ingen bra svensk översättning på ”The Apex Fallacy” ni får gärna komma med förslag på vad ni tycker fenomenet skall kallas på svenska. (Uppdatering, Statusblindhet verkar funka bäst)

Jag länkar alldeles för sällan så jag passar här på att rekommendera bloggarna

Genusnytt (här relevant för The Apex Fallacy och här berörs ”Ortodox” feminism) Pelle Billing – Tanja Bergkvist – Matte Matik – Oh The Irony – Trollan – David Holman – Anders B Westin

---

Publicerat i Genus, Jämställdhet
Tags: apex fallacy, statusblindhet