Mansfrågerörelsens personligheter: Warren Farrell

Som vi förklarat tidigare så är mansfrågor inte något någon håller på att starta, utan något som funnits länge. En av de första att inse detta var Warren Farrell.

Phd Political Science Warren Farrell är mest känd för sin bok The Myth of Male Power (1994). I denna så kritiserar han påståendet att män har makt. Han påtalar att det bara är några individer som har makt medan de flesta inte har det.

Han påpekar även att riktig makt handlar om möjlighet att kunna göra det man vill göra medan många som beskrivs som mäktiga bara är fast i ekorrhjulet på en högre nivå och är allt annat än fria att göra vad de vill.

The Myth of Male Power är dock långtifrån hans första bok. Warren Farrell började sin bana i den feministiska kvinnorörelsen. Han är mycket stolt över sin bakgrund där och betraktar sitt engagemang i mansfrågor som en logisk fortsättning av det jämställdhetsarbete han gjorde i kvinnorörelsen. Som feminist skrev han boken The Liberated Man (1974) och satt i styrelsen för New York avdelningen av N.O.W.

Från feminist i kvinnorörelsen till den första riktiga förespråkaren av en mansfrågerörelse.

Mellan 70-talet och 80-talet skedde en mängd negativa saker inom den feministiska rörelsen vilket ledde till att Warren Farrell lämnade kvinnorörelsen och skrev boken Why Men Are the Way they Are (1988) där han lade fram teorin män blir som de blir till stor del för att det är sådana män som kvinnors handlingar och levnadsval favoriserar. Han berättade att feminister skuldbelägger män till stor del för att de är duktiga på exakt vad kvinnor attraheras till.

Att säga denna bok gjorde honom impopulär inom kvinnorörelsen vore en grov underdrift. Samma sekund som Warren Farrell började förespråka att man lyssnade på kvinnor och män, inte bara på kvinnor så slutade erbjudanden att komma in. Därmed blev sanningen i teorin helt uppenbar. Så fort mannen utövar riktig makt (följer sin vilja) så straffas han ekonomiskt. Att hans nästa bok hette The Myth of Male Power är nog ingen tillfällighet för han hade själv tappat avsevärd mängd makt vid det laget.

Men han hade samtidigt gjort vad vi som samhälle brukar beskriva som det allra viktigaste. Han hade som feminist lärt kvinnor följa sitt hjärta. Nu hade han som man levt som han lärde.

Skillnaden är att när kvinnor gör karriär inom feminismen och följer sitt hjärta så belönas de. De får pengar, de får TV-erbjudande och blir kändisar. Farrell däremot var som feminist belönad. Han fick TV-erbjudanden och pengar. När han dock följde sitt hjärta och förespråkade man inte bara lyssnade på kvinnor utan även på män så blev han bestraffad, mindre pengar, mindre TV-erbjudanden och tappade stjärnstatus.

En svagare man hade i den situationen gjort en pudel, avbön, slutat skriva om män och återvänt till det som funkade karriärsmässigt. Enbart det faktum att Warren Farrell inte gjorde detta säger någonting om hans enorma integritet och karaktär. På sitt sätt är Farrells ideologiska vändning en triumf för den vetenskapliga metodens och ett gigantiskt argument mot paradigmtänkandet inom akademin.

Att göra Warren Farrell rättvisa i ett enda blogginlägg är en omöjlighet. Syftet med detta inlägg är att göra personer som inte är insatta nyfikna på vem han är.

Ett annat syfte är att ge bakgrunden till skapandet av Mansfrågerörelsen i Sverige som vi berättat om i tidigare inlägg här på Aktivarum. Denna form av kunskap valde jag att kalla manlighetslära numera ändrat till Mansfrågor (fritt översatt från male studies). Intressant och aktuellt i sammanhanget är att Pelle Billing nyligen träffade Warren Farrell i USA. Om detta berättar Billing:

”Jag fick flera bra tips hur jag kan utveckla mitt eget arbete och även lite förhandsinfo om vad han jobbar på för olika projekt i nuläget. Vi kom överens om att målsättningen är att Warren och jag en dag ska kunna göra en gemensam turné runt Sverige och föreläsa”

Här är ett filmklipp där Warren Farrell intervjuas angående skapandet av en mansförening på ett College-campus.

Observera att den manliga ABCNews journalisten anmärker på sin egen dubbelmoral. Lägg även märke till hur de tillfrågade kvinnornas reaktioner är rent ideologiska. Warren Farrell har sagt att (feministisk) ideologi är för kvinnor var macho är för män. Warren Farrell påpekar att män aldrig fått fråga sig själva vad de vill bli.

Som svar på kritiken att män har makten och pengarna har Warren Farrell sagt att det finns mer resurser till ”save the whales” än det finns till ”save the males”. Vilket man kan ha åtanke när man läser inlägg som den hotade mannen. Ett jätteproblem, men var är massmedias stora rubriker? Svaret är enkelt, massmedia är där pengarna finns. Män berövas sina barn och massmedia bryr sig inte. Att resurser läggs på män är en fantasi.

---

Publicerat i Genus, Jämställdhet, Vetenskap
Tags: Manlighetslära, mansfrågor, mansrörelsen, myth of male power, warren farrell, why men are the way they are