Hype om Aktivarum ONE – Helene Bergman om den Moderna Feminismens historia – Från fri sexualitet till helgalen sexualitet

Jag tar detta tillfälle att skapa lite Hype kring Aktivarum ONE, boken som än så länge bara varit på planeringsstadiet.

Efter månader av planering och datainsamling beslutade jag formen på Aktivarumboken som jag hintat om flera gånger hintat tidigare. Exempelvis med (b)loggan Aktivarum The Culture Commentary som lanserades den 2:a januari (några uppmärkammade den såg ut som ett bokomslag)

När jag säger bok så menar jag en riktig bok om arbetet med Aktivarum, uppskattningsvis cirka 300 sidor tjock varav 50 redan är skrivna under projektnamnet Aktivarum ONE som är bokens titel. Däremot är inte den – i dessa sammanhang obligatoriska – långa beskrivande undertiteln  bestämd ännu.

Det visade sig finnas en fördel med den långa planeringstiden iaf. Skrivandet gick snabbt när jag väl kom igång.

Vad kan jag då berätta om själva boken? Mycket lite annat än att den är tydligt inspirerad av biografier typ boken om Zlatan men handlar om Aktivarum och inte om mig. Innehållet består delvis av gammalt material som presenteras i ett nytt sammanhang och delvis av helt nyskrivet material.

Jag kommer att citera flera gamla inlägg men de kommer att kommenteras med helt nytt – och för boken exklusivt – material.  Ni kommer att kunna läsa gamla texter på ett sätt ni aldrig kunnat tidigare. Som bonus kommer jag att citera utvalda delar från kommentarsfältet så några av er är mer i boken.

En sida för den kommande boken har skapats här. Let the buzz begin! 🙂

Därmed går vi vidare till nästa punkt på programmet. Pelle Billing fortsätter att låta gästbloggare ge sin syn på jämställdheten.

Nu börjar det hända riktigt intressanta saker i genusdebatten. Helene Bergman är journalist och var med i vad hon kallar urfeminismen . Hon undrar idag hur deras krav på sexuell frihet blev dagens radikalfeminism med sina negativa beskrivningar av män och pojkar.

”Aldrig kunde jag, som i många år ledde Sveriges Radios legendariska kvinnoprogram Radio Ellen, förutspå att en berättigad kamp för kvinnors lika värde och möjlighet, skulle slå över i en radikalfeminism som strävar efter att göra män till sexbrottslingar och diskuterar Rut-avdragets vara eller inte vara.”

Men ändå är det vad som bevisligen har inträffat.

”En radikalfeminism som totalt saknar samhällsanalys och istället lierat sig med makten, såväl rättsväsendet, forskningen som media. En radikalfeminism som inte solidariserar sig varken med tredje världens kvinnor eller de förtryckta kvinnorna i Sverige. För mig är det icke-feminism och egoism!”

Här kan vi se en tydlig parallell till Hanna Fridén vars taktik –  för att hantera manshatet, dvs effekterna av vad som forskarparet Katherine Young & Paul Nathanson kallar ideologisk feminism – men som här i Sverige har definierats som statsfeminism. – också var att deklarera dessa personer ”ej riktiga feminister”

Helene Bergman (som även har en egen blogg) fortsätter:

”Vi urfeminister från 70-talet kämpade för vår sexuella frihet för att kunna ta ansvar för våra egna liv, men också för att kunna njuta tillsammans med männen, bli kamrater med dem, inte för att förgöra dem.”

Här ser vi något som jag påpekat tidigare. Skillnaden mellan vad man vill göra och metoden man vill använda för att nå dit.

Feminismen vill ha (mer) jämställdhet, det är ju målet för oss jämställdister också, men feminismen utmärks av att tro på en mängd metoder som vi inte alls tror producerar bästa resultatet. Vi kritiserar feminismens användning av kvotering, strukturella teorier etc, det är metoden vi motsätter oss – inte målet.

”Vi växte upp i ett samhälle, där våra mödrar arbetade halvtid för att få så kallade nålpengar. Men de flesta var hemmafruar. Papporna såg vi inte mycket till. De jobbade och engagerade sig i samhället. Några dagis fanns inte, på sin höjd lekskolor, där barnen kunde vara tre timmar om dagen.”

Sålunda blev logiskt rätten till dagis något feminismen förespråkade.

”P-pillret godkändes i Sverige 1964, då var jag 18 år. Hela min tonårstid bestod av rädsla för att bli med barn. Kondom, javisst! Men såå pinsamt! Det sexuella samhällsklimatet var inte öppet som nu. Vi visste ju inte ens om att det fanns porr.

Men när vi kunde äta p-piller försvann också rädslan att bli med barn och förbyttes i lust och experiment. Vi började jobba och försökte fixa barnomsorg åt de barn vi själva valt att föda. ”

I sin bok ”Why men are the way they are” från 1985 försökte Warren Farrell förklara vad som hände med den sexuella revolutionen. Han ställde frågor som: Varför blev den så kort och vad kom istället? Så här i dagens sexfixerade samhälle kan detta tyckas märkliga frågor men då förväxlar man två väldigt olika saker.

Vill man förstå kopplingen mellan dagens sexfixerade samhälle och feminismens svartmålning av män så här är lösningen:

Läs inlägget om Ariel Levys bok ”Female Chauvinist Pigs” eller lyssna på någon av de många videos där hon kommenterar vad hon kallar dagens ”Raunch Culture”. Det finns enligt Levy inte någon som helst likhet mellan den fria sexualitet feminismen förespråkade och tjejers nutida fixering på ”hotness”

”Vi hyllade de mänskliga rättigheterna, allas lika värde oberoende av kön. Vi krävde lika lön för lika arbete, lika möjligheter som männen på arbetsmarknaden. Mot den bakgrunden tycks mig dagens historielösa sex- och feministdebatt absurd. De kom till ett dukat bord av frihet och möjligheter, men vad gör de?

Pratar om Rut-avdrag och har slutat ta ansvar för sin egen sexualitet eller till och med för sina egna liv. Istället förlitar de sig på rättsväsendet och dagen efterpiller, livligt påhejade av radikalfeministerna som utmålar dagens unga kvinnor som dumma våp och alla män som förövare. Det känns som om den naturliga självbevarelsedriften tagits över av staten och makten!”

Påfallande många av feministerna har makt och/eller jobbar åt statliga myndigheter.

Hur kunde den sexuella och feministiska revolutionen på 70-talet förvandlas till en förtryckande maktapparat på 2000-talet, där våra män och söner utmålas som potentiella fiender och hot mot staten? Där de som kritiserar rådande system inte får komma till tals i mainstreammedia.”

Ansvarsfrågan råder det ingen tvekan om.

”Den fria feminismen kidnappades i slutet av 1980-talet; avväpnades och döptes om till jämställdhet och införlivades i maktapparaten. Jämställdhet upphöjdes till statlig norm och ideologi och blev en karriärstege inte minst inom politiken, byråkratin och rättsväsendet.”

Helt korrekt

”Många av urfeministerna försvann till universiteten och blev elitfeminister och gjorde kampen till vetenskap. Könet blev genus och måltavlan var inte längre statsapparaten utan svängde över mot männen som kön och sexuella varelser.”

Här skall man komma ihåg att elitfeminismen består av teorier som redan fanns innan detta inträffade. För dem var feminismen helt enkelt ett bekvämt redskap.

”Den rådande totalitära könsideologin anammades också av medierna som nu går statens ärenden. Embryot till den ideologin fanns redan inom feminismen på 70-80-talen, även på Radio Ellens redaktion. Men förbjuden att ta upp och diskutera.”

Det är alltid lika intressant att höra hur saker är förbjudna men ingen kan redogöra vem som förbjudit dem.

”I nästa bloggavsnitt avslöjar jag spelet bakom de feministiska gardinerna.”

Eftersom nästa spännande del från Helene kommer redan imorgon så fick jag skynda fram det här inlägget.

Texterna om Helene Bergmans inlägg kommer att uppdateras men jag betraktar Aktivarum ONE (Aktivarumboken) som huvudämnet därför så publicerar jag det här inlägget redan nu och uppdaterar löpande. Jag vill dock avsluta med att länka några stolligheter som Genusnytt rapporterat om.

Som exempelvis att styrelserummet kan vara den nya kvinnofällan enligt nyhetssajten E24 . Alltså lyssna på dessa tokstollar. Först tjatar de i åratal om att det behövs fler kvinnor i styrelserummen. När de sedan börjar få in fler kvinnor i styrelserummen gnäller de över att blir färre kvinnor som operativa chefer.

Det har aldrig varit tydligare dessa människor är helgalna och bara sitter och hittar på nya saker allteftersom.

De står inte för några av sina egna påstående utan  hoppar glatt till nästa kvinnor-är-offer ämne som om de vore en apa som har hittat en ny favoritgren att klänga i och därför släpper taget. Så fort nån gör som de säger måste de hitta på något nytt sätt att sälja budskapet kvinnor-som-offer.

En annan fascinerande idioti är texten på SVT där S-kvinnornas ordförande Lena Sommestads menar kvinnor förlorar på budgetdisciplinen som skall rädda Euron. Alltså hur kan denna människa ha en maktposition om hon inte fattar att en Euro-krash drabbar kvinnor enormt mycket värre?

Hur kan S-kvinnor begära att bli tagna på allvar i politiken när de väljer en person som Lena Sommestad som ordförande?

Sist men inte minst har vi DN:s absurda förstasida om mäns våld mot kvinnor och hur den förteelsen hanteras av försäkringsbolagen. Detta är en text som Genusnytt rättar till relationsvåld (partnervåld) som bland annat inkluderar kvinnors våld mot män och kvinnors våld mot kvinnor..

Sist men inte minst kan ni (om inte redan gjort det) läsa hos Tanja Bergkvist om hur Norge avskaffar genusforskningen.

---

Publicerat i Genus, Jämställdhet
Tags: #Prataomdom, aktivarum ONE, aktivarumboken, helene bergman