Aktivarum

Hype om Aktivarum ONE – Helene Bergman om den Moderna Feminismens historia – Från fri sexualitet till helgalen sexualitet | januari 31, 2012

Jag tar detta tillfälle att skapa lite Hype kring Aktivarum ONE, boken som än så länge bara varit på planeringsstadiet.

Efter månader av planering och datainsamling beslutade jag formen på Aktivarumboken som jag hintat om flera gånger hintat tidigare. Exempelvis med (b)loggan Aktivarum The Culture Commentary som lanserades den 2:a januari (några uppmärkammade den såg ut som ett bokomslag)

När jag säger bok så menar jag en riktig bok om arbetet med Aktivarum, uppskattningsvis cirka 300 sidor tjock varav 50 redan är skrivna under projektnamnet Aktivarum ONE som är bokens titel. Däremot är inte den – i dessa sammanhang obligatoriska – långa beskrivande undertiteln  bestämd ännu.

Det visade sig finnas en fördel med den långa planeringstiden iaf. Skrivandet gick snabbt när jag väl kom igång.

Vad kan jag då berätta om själva boken? Mycket lite annat än att den är tydligt inspirerad av biografier typ boken om Zlatan men handlar om Aktivarum och inte om mig. Innehållet består delvis av gammalt material som presenteras i ett nytt sammanhang och delvis av helt nyskrivet material.

Jag kommer att citera flera gamla inlägg men de kommer att kommenteras med helt nytt – och för boken exklusivt – material.  Ni kommer att kunna läsa gamla texter på ett sätt ni aldrig kunnat tidigare. Som bonus kommer jag att citera utvalda delar från kommentarsfältet så några av er är mer i boken.

En sida för den kommande boken har skapats här. Let the buzz begin!🙂

Därmed går vi vidare till nästa punkt på programmet. Pelle Billing fortsätter att låta gästbloggare ge sin syn på jämställdheten.

Nu börjar det hända riktigt intressanta saker i genusdebatten. Helene Bergman är journalist och var med i vad hon kallar urfeminismen . Hon undrar idag hur deras krav på sexuell frihet blev dagens radikalfeminism med sina negativa beskrivningar av män och pojkar.

”Aldrig kunde jag, som i många år ledde Sveriges Radios legendariska kvinnoprogram Radio Ellen, förutspå att en berättigad kamp för kvinnors lika värde och möjlighet, skulle slå över i en radikalfeminism som strävar efter att göra män till sexbrottslingar och diskuterar Rut-avdragets vara eller inte vara.”

Men ändå är det vad som bevisligen har inträffat.

”En radikalfeminism som totalt saknar samhällsanalys och istället lierat sig med makten, såväl rättsväsendet, forskningen som media. En radikalfeminism som inte solidariserar sig varken med tredje världens kvinnor eller de förtryckta kvinnorna i Sverige. För mig är det icke-feminism och egoism!”

Här kan vi se en tydlig parallell till Hanna Fridén vars taktik –  för att hantera manshatet, dvs effekterna av vad som forskarparet Katherine Young & Paul Nathanson kallar ideologisk feminism – men som här i Sverige har definierats som statsfeminism. – också var att deklarera dessa personer ”ej riktiga feminister”

Helene Bergman (som även har en egen blogg) fortsätter:

”Vi urfeminister från 70-talet kämpade för vår sexuella frihet för att kunna ta ansvar för våra egna liv, men också för att kunna njuta tillsammans med männen, bli kamrater med dem, inte för att förgöra dem.”

Här ser vi något som jag påpekat tidigare. Skillnaden mellan vad man vill göra och metoden man vill använda för att nå dit.

Feminismen vill ha (mer) jämställdhet, det är ju målet för oss jämställdister också, men feminismen utmärks av att tro på en mängd metoder som vi inte alls tror producerar bästa resultatet. Vi kritiserar feminismens användning av kvotering, strukturella teorier etc, det är metoden vi motsätter oss – inte målet.

”Vi växte upp i ett samhälle, där våra mödrar arbetade halvtid för att få så kallade nålpengar. Men de flesta var hemmafruar. Papporna såg vi inte mycket till. De jobbade och engagerade sig i samhället. Några dagis fanns inte, på sin höjd lekskolor, där barnen kunde vara tre timmar om dagen.”

Sålunda blev logiskt rätten till dagis något feminismen förespråkade.

”P-pillret godkändes i Sverige 1964, då var jag 18 år. Hela min tonårstid bestod av rädsla för att bli med barn. Kondom, javisst! Men såå pinsamt! Det sexuella samhällsklimatet var inte öppet som nu. Vi visste ju inte ens om att det fanns porr.

Men när vi kunde äta p-piller försvann också rädslan att bli med barn och förbyttes i lust och experiment. Vi började jobba och försökte fixa barnomsorg åt de barn vi själva valt att föda. ”

I sin bok ”Why men are the way they are” från 1985 försökte Warren Farrell förklara vad som hände med den sexuella revolutionen. Han ställde frågor som: Varför blev den så kort och vad kom istället? Så här i dagens sexfixerade samhälle kan detta tyckas märkliga frågor men då förväxlar man två väldigt olika saker.

Vill man förstå kopplingen mellan dagens sexfixerade samhälle och feminismens svartmålning av män så här är lösningen:

Läs inlägget om Ariel Levys bok ”Female Chauvinist Pigs” eller lyssna på någon av de många videos där hon kommenterar vad hon kallar dagens ”Raunch Culture”. Det finns enligt Levy inte någon som helst likhet mellan den fria sexualitet feminismen förespråkade och tjejers nutida fixering på ”hotness”

”Vi hyllade de mänskliga rättigheterna, allas lika värde oberoende av kön. Vi krävde lika lön för lika arbete, lika möjligheter som männen på arbetsmarknaden. Mot den bakgrunden tycks mig dagens historielösa sex- och feministdebatt absurd. De kom till ett dukat bord av frihet och möjligheter, men vad gör de?

Pratar om Rut-avdrag och har slutat ta ansvar för sin egen sexualitet eller till och med för sina egna liv. Istället förlitar de sig på rättsväsendet och dagen efterpiller, livligt påhejade av radikalfeministerna som utmålar dagens unga kvinnor som dumma våp och alla män som förövare. Det känns som om den naturliga självbevarelsedriften tagits över av staten och makten!”

Påfallande många av feministerna har makt och/eller jobbar åt statliga myndigheter.

Hur kunde den sexuella och feministiska revolutionen på 70-talet förvandlas till en förtryckande maktapparat på 2000-talet, där våra män och söner utmålas som potentiella fiender och hot mot staten? Där de som kritiserar rådande system inte får komma till tals i mainstreammedia.”

Ansvarsfrågan råder det ingen tvekan om.

”Den fria feminismen kidnappades i slutet av 1980-talet; avväpnades och döptes om till jämställdhet och införlivades i maktapparaten. Jämställdhet upphöjdes till statlig norm och ideologi och blev en karriärstege inte minst inom politiken, byråkratin och rättsväsendet.”

Helt korrekt

”Många av urfeministerna försvann till universiteten och blev elitfeminister och gjorde kampen till vetenskap. Könet blev genus och måltavlan var inte längre statsapparaten utan svängde över mot männen som kön och sexuella varelser.”

Här skall man komma ihåg att elitfeminismen består av teorier som redan fanns innan detta inträffade. För dem var feminismen helt enkelt ett bekvämt redskap.

”Den rådande totalitära könsideologin anammades också av medierna som nu går statens ärenden. Embryot till den ideologin fanns redan inom feminismen på 70-80-talen, även på Radio Ellens redaktion. Men förbjuden att ta upp och diskutera.”

Det är alltid lika intressant att höra hur saker är förbjudna men ingen kan redogöra vem som förbjudit dem.

”I nästa bloggavsnitt avslöjar jag spelet bakom de feministiska gardinerna.”

Eftersom nästa spännande del från Helene kommer redan imorgon så fick jag skynda fram det här inlägget.

Texterna om Helene Bergmans inlägg kommer att uppdateras men jag betraktar Aktivarum ONE (Aktivarumboken) som huvudämnet därför så publicerar jag det här inlägget redan nu och uppdaterar löpande. Jag vill dock avsluta med att länka några stolligheter som Genusnytt rapporterat om.

Som exempelvis att styrelserummet kan vara den nya kvinnofällan enligt nyhetssajten E24 . Alltså lyssna på dessa tokstollar. Först tjatar de i åratal om att det behövs fler kvinnor i styrelserummen. När de sedan börjar få in fler kvinnor i styrelserummen gnäller de över att blir färre kvinnor som operativa chefer.

Det har aldrig varit tydligare dessa människor är helgalna och bara sitter och hittar på nya saker allteftersom.

De står inte för några av sina egna påstående utan  hoppar glatt till nästa kvinnor-är-offer ämne som om de vore en apa som har hittat en ny favoritgren att klänga i och därför släpper taget. Så fort nån gör som de säger måste de hitta på något nytt sätt att sälja budskapet kvinnor-som-offer.

En annan fascinerande idioti är texten på SVT där S-kvinnornas ordförande Lena Sommestads menar kvinnor förlorar på budgetdisciplinen som skall rädda Euron. Alltså hur kan denna människa ha en maktposition om hon inte fattar att en Euro-krash drabbar kvinnor enormt mycket värre?

Hur kan S-kvinnor begära att bli tagna på allvar i politiken när de väljer en person som Lena Sommestad som ordförande?

Sist men inte minst har vi DN:s absurda förstasida om mäns våld mot kvinnor och hur den förteelsen hanteras av försäkringsbolagen. Detta är en text som Genusnytt rättar till relationsvåld (partnervåld) som bland annat inkluderar kvinnors våld mot män och kvinnors våld mot kvinnor..

Sist men inte minst kan ni (om inte redan gjort det) läsa hos Tanja Bergkvist om hur Norge avskaffar genusforskningen.


19 kommentarer »

  1. Intressant.

    Vi får se framtiden an och jämlikheten förhoppningsvis bli avpolitiserad.

    Leroy

    Kommentar av Leroy — januari 31, 2012 @ 6:51 e m

  2. När räknar du med att man kan beställa boken?

    Kommentar av robjoh — januari 31, 2012 @ 7:43 e m

  3. robjoh:

    Jag tänkte jag skulle skriva lite mer på boken innan jag presenterade ett releasedatum. Så det är bara att besöka boksidan och se när jag rapporterar 150 färdigskrivna sidor. Varefter man kan dubbla tiden från nu och lägga till några dagar för finputsning. Hur lång tid skrivandet tar hänger ju en hel del på hur ration ser ut mellan nyskrivna texter och texter kopierade från bloggen (ju mer jag kopierar ju snabbare blir boken klar men med sämre läsvärde för dem som redan läst allt jag någonsin skrivit ONlinE).

    Det här skall ju inte vara bara bloggen i bokform. Sedan jag skrev mina första texter på Aktivarum i Juli 2009 har mycket hänt och jag vill ha med mina tankar även om hur de äldre inläggen står sig i dagens debatt. Ta exempelvis diskussionen om kvotering till ditt och datt i dagens media. Jag tog upp kvotering den 14 Oktober 2009 men uppenbarligen är frågan fortfarande aktuell och bara där kan man skriva åtskilliga sidor ny text. För att inte tala om genusvetenskap, yttrandefrihet, strukturer i vetenskapen etc.

    Sedan vet jag inte riktigt hur jag skall ordna med det praktiska/ekonomiska. Det är en av orsakerna jag så tidigt skapar en egen sida för boken. Den som har koll på alternativen när man har en färdigskriven bok kan tipsa mig där eller maila mig sådan information. Aktivarum har flera hundra besökare på en och samma idag så det är nog inte långsökt en och annan har mer koll på bokbranschen än jag har. För mig är det ett helt nytt område.

    Kommentar av Aktivarum — januari 31, 2012 @ 8:06 e m

  4. Hej Aktivarum,

    Som den petige läsare jag är så har jag uppmärksammat ett flera gånger upprepat ord som jag är tveksam till om du stavar rätt. Förteelse heter väl ändå företeelse? Hoppas du inte har något emot att jag kommenterar detta. Är även lite förbryllad över att du konsekvent hoppar över ordet ”att”…

    I övrigt, tack för intressant läsning och spännande med din kommande bok! Lär antagligen slå till på den när den finns att köpa…

    Kommentar av CaseyJones — januari 31, 2012 @ 9:59 e m

  5. Förresten, du frågade nån gång i någon kommentar till Lena om varför alla blir så upprörda för att du svarar uppdelat. Jag kom på att det nog inte har att göra med uppdelningen, utan att det är uppdelat i så små delar (enligt den som skrev) att den känner sig lite misstolkad. Ofta brukar folk vilja höra Först ett ”jo jag förstår att du ser det såhär. Menar du såhär?” INNAN man sågar argumentet. Det är först när man känner sig lyssnad på som man kan lyssna tillbaka.

    Sen undrar jag om det hör till vanligheterna att du börjar maila med någon och sedan ignorerar? I hövlighetens anda borde ett ”Jag orkar inte bemöda svara dig” kunna skickas.

    Kommentar av Mariel — januari 31, 2012 @ 10:09 e m

  6. Caseyjones:

    Jadu vad skall jag svara på det? Sedan jag fick den första kommentaren om att tänka på användningen av ordet ”så” har jag så att säga tänkt alldeles för mycket på om sådana småord skall vara där eller inte. Resultatet verkar ha blivit att jag började skriva färre av dem och nu får jag en ny kommentar där det står jag använder ord som ”att” för sällan Jämför gärna detta med hur feminismen överkompenserat upplevd ojämställdhet med iden att staten skall agera aktiv motvikt.

    Kommentar av Aktivarum — februari 1, 2012 @ 5:32 f m

  7. Mariel:

    ”Jag kom på att det nog inte har att göra med uppdelningen, utan att det är uppdelat i så små delar (enligt den som skrev) att den känner sig lite misstolkad. Ofta brukar folk vilja höra Först ett ”jo jag förstår att du ser det såhär. Menar du såhär?” INNAN man sågar argumentet. Det är först när man känner sig lyssnad på som man kan lyssna tillbaka.”

    Det där är ett mycket bra påpekande, tack. Särskilt som du faktiskt föreslår hur man löser problemet med en konkret och fullt genomförbar metod som får mig att verka dum som inte kom på den själv. Lustigt, jag tror du är den första som formulerar det så till mig. Jag skulle se detta som ett bra exempel på hur viktigt det är att grupper består av olika sorters människor. Som skribent är det lätt att bli blind för sådana saker men betänk alla andra människor jag pratat med som skrivit saker typ:

    ”Och så hackar han sönder inlägget igen”

    Ett svar som dels inte berättar för mig vad rätt metod vore och som dessutom i de fall där ideologisk oenighet föreligger är mycket lätt för mig att förväxla med situationen där personer utan bra argument kritiserar formen och personen för att dölja bristen på argument..

    ”Sen undrar jag om det hör till vanligheterna att du börjar maila med någon och sedan ignorerar? I hövlighetens anda borde ett ”Jag orkar inte bemöda svara dig” kunna skickas.”

    Jag måste erkänna att tyvärr händer det titt som tätt. Dels pga mängden mail som strömmar in (Jag skulle behöva dirigera om alla automatiska mail till en separat adress, nu får jag sortera dem för hand) Dels pga min typiska ”manliga” (nåväl) oförmåga att låta bli att fokusera extremt mycket på en sak i taget. Dels denna blogg, dels kommentarer här och på andra bloggar, dels mailen och slutligen nu även Aktivarumboken. Det löjliga är att jag vet precis hur jag bör hantera problemet med mailen, det är bara att skriva,

    ”Hej, tack, jag hinner inte svara nu men jag har läst vad du skrev och återkommer…”

    Ja du förstår. Det är så jag borde göra. Men i brist på att jag inte gjort det så kan jag bara göra som Fredrik på ”Oh The Irony!” när han motiverar allt han gör annorlunda än han borde med frasen ”Eftersom jag är dum i huvudet” Trist nog är hans blogg inte kvar.

    http://sarcasmorama.blogspot.com/

    Liksom många andra som bloggat om dessa frågor under sitt födelsenamn så bemöttes han av flera grova påhopp. Det var inte bara han som råkade illa ut. De mest negativa personerna till hans texter begav sig även på hans nära & kära. Sålunda följer det med ”Jobbet” i den här debatten att man inte kan vara så öppen som man skulle vilja. Iaf inte på bloggen eller i mailen för dataintrång har inte varit en ovanlighet när det gäller ideologiska debatter i Sverige direkt.

    VI får se om den kommande boken ”One” kan ändra dessa saker. Som vi såg i debatten i boken om kungens privatliv (som jag också bloggade om då) så råder situationen i Sverige att texter i en bok tas på allvar i media och av folk på ett helt annat sätt. När det väl står i en utgiven bok är det ”på riktigt”

    Kommentar av Aktivarum — februari 1, 2012 @ 6:01 f m

  8. […] tar vi en snabb återblick. Här skriver jag om Helene Bergmans Del 1. Eftersom jag även arbetar med Aktivarumboken så blir det svårt med tid och energi till allting […]

    Pingback av Rabalder på Chalmers pga feministkritisk studentartikel – Och så skriver Helene Bergman Del 2 om den moderna feminismens uppkomst « Aktivarum — februari 1, 2012 @ 10:07 f m

  9. Håller med om att det krävs en bok för att uppgifter ska tas på större allvar. Själv fick jag ingen sammanhållen bild av den nya kosttrenden lågkolhydratkost (ny och ny förresten, evolutionsmässigt har människan inte ätit kolhydrater i större mängder särskilt länge) förrän jag läste Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt. En ögonöppnare! Och nu körde visst Expressen med en bilaga på 100 sidor om lågkolhydratkost (medan man tidigare mest har varit intresserad av konflikter mellan förespråkare för de gamla kostråden och de nya).

    Kommentar av Maria — februari 1, 2012 @ 12:54 e m

  10. Erik, häng inte upp dig på språkkommentarer. Du skriver så bra att det sällan finns något att anmärka på (inga stavfel och särskrivningar). En gång anmärkte visserligen även jag på något, men det var för att det var fråga om en rubrik och iögonenfallande. Fortsätt som hittills, och skulle det saknas något ”att” som försvårar förståelsen så kan det påpekas då.

    Kommentar av Maria — februari 1, 2012 @ 1:28 e m

  11. Aktivarum: Angående texter du skriver, om du anser det viktigt att det ska vara så korrekt som möjligt föreslår jag att du låter någon korrekturläsa innan du publicerar (tänker i första hand på boken nu). Gärna då någon kunnig inom området.

    Kommentar av Mariel — februari 1, 2012 @ 4:26 e m

  12. Den bok jag skulle vilja läsa av dig är en övergripande genomgång, med väl valda djupdykningar, och referenser för vidare läsning: Från vad romariket gjort för västvärlden, vidare kolonialismen, slaveriet, via upplysning, liberalismen, kommunismen,världskrig, frankfurtskolan, kritisk teori, postmodernism, västhat, USA-hat, identitetspolitik,smygkommunism, multikulti, manshat, könshat, antivetenskap – feminism.

    Liberalism. Konservatism. Demokrati. Biologi. Evolution. Kapitalism. Frihet. Vetenskap.

    Det vi alla behöver är: Ett vetenskapligt motgift till det lögnaktiga, vänsterska, smygkommunistiska, självdestruktiva självhatet, som sköljts över oss alla i flera decennium.

    Och efter allt vad jag läst av dig, Erik, under många år, i kommentarsfält över internet, och på din blogg, så betvivlar jag inte för en sekund, att du skulle kunna leverera just ett sådant motgift.

    Kommentar av Liberalen — februari 3, 2012 @ 7:41 f m

  13. Väl sammanfattat Liberalen!

    Kommentar av Maria — februari 3, 2012 @ 7:54 f m

  14. Maria:

    Tack, väldigt bra tips. Jo jag insåg själv jag inte kan rätta mig efter alla människors kommentarer om grammatik. Jag får helt enkelt skriva l min egen stil.

    Kommentar av Aktivarum — februari 3, 2012 @ 3:47 e m

  15. Mariel:

    Visst kommer jag att låta någon/några korrekturläsa och ge åsikter innan jag publicerar. Det är jättebra ni ger era åsikter.

    Kommentar av Aktivarum — februari 3, 2012 @ 3:49 e m

  16. Liberalen:

    Oj! Det var ingen liten samling ämnen. Jag skall göra mitt bästa..

    Kommentar av Aktivarum — februari 3, 2012 @ 3:50 e m

  17. Liberalen, Aktivarum:

    Om den ska tilltala även läsare som mig skulle jag föreslå flera böcker. Texten ska ju gärna vara lagom stor, och boken lagom tung. Därför hellre uppföljare om det ska vara MKT innehåll.

    Kommentar av Mariel — februari 3, 2012 @ 9:06 e m

  18. […] Journalisten Helene Bergman är särskilt väl lämpad att göra den bedömningen då hon själv är en så kallad “ur-feminist” dvs hon var feminist före den moderna feminismens uppkomst. “Claes Borgström själv är ett ypperligt exempel på detta. Han utsågs till JämO, för att sedan bli Socialdemokraternas talesperson i jämställdhetsfrågor. En person som ska verka för jämställdhet mellan män och kvinnor, samtidigt som han hävdar att ALLA män bär en kollektiv skuld för våldet mot kvinnor.” […]

    Pingback av Claes Borgström får svar på tal angående Assange-fallet och Statsfeminismen « Aktivarum — augusti 24, 2012 @ 10:18 f m

  19. […] det då och då dyker upp folk som lyser med lånta fjädrar. Den här gången heter hon tydligen Helen Bergman, om man får tro författaren Katarina Mazetti. Bergman var med i SVT:s Debatt i torsdags kväll […]

    Pingback av En “legendar” kliver fram | Svenssons släng — januari 18, 2014 @ 2:00 f m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 068 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: