Försvaret av SCUM samlar extremisterna under samma tak

Anledningen jag återvänder till SCUM-debatten är dess många tydliga kopplingar till andra debatter.

Alla dessa debatter har gemensamt dåliga människor utan karaktär som utnämner sig själva till svaga offer för att sedan hitta på regler som säger den som är ett svagt offer har rätt att vara hur svinaktig som helst.

”Det spelade ingen roll hur mycket jag försökte förklara att den härskandes våld inte går att jämställa med den förtrycktas motvåld.” Athena Farrokhzad, Aftonbladet.

Detta är skrattretande för inget motbevisar offerposition så tydligt som förmågan att hitta på regler. Vi har alltså en situation där den som bestämmer reglerna sätter en regel som säger de själva är offer. Kan det bli larvigare?

Det första som krävs för att avslöja hyckleriet är en någorlunda ärlig vänstedebattör.

I detta fall rekommenderar jag Kajsa Ekis Ekmans DN-artikel. Hon sågar iden om den förtryckta intellektuella samhällsdebattören fullkomligt. Ju mer auktoritet som önskas idag ju mer tystad måste man spela.

”Detta sätt att debattera är kanske mest framträdande i Arena och den feministiska tidskriften Bang, men det syns i hela kulturdebatten. Det handlar om att bygga auktoritet på utanförskap.”

Om det syns i hela kulturdebatten så borde vi kunna hitta fler exempel som inte handlar om SCUM. Mycket riktigt så är detta inte första gången som ”men de är ju starka, det är skillnad för jag säger det” används.

”Är det då, som Dilsa Demirbag-Sten menar, lika illa att påstå att manligheten är problematisk som att säga samma sak om invandrare? Självklart inte. Gruppen män har ett generellt maktövertag gentemot gruppen kvinnor.” Malin Ullgren DN

Fråga: Vilken makthavande part har bestämt det? För har man inte makt kan man inte bestämma det.

Här målar Malin Ullgren in sig i ett hörn. Å ena sidan bestämmer/förmedlar hon tvärsäkert vilka lagar och regler som gäller. Å andra sidan anger hon egen maktlöshet som förutsättning för de reglernas giltighet.

”I varje kontext där en viss grupp personifierar det normala genom ekonomisk, politisk och social övermakt har denna grupp ett kollektivt ansvar att ifrågasätta och bekämpa sitt förtryck av grupper med mindre makt.”

De enda som kan tilldela ansvar är dock gudar och makthavare. Vems ärenden är det som Malin Ullgren går nu igen? Vad är hennes källa på alla tvärsäkra påståenden att den som anser sig vara maktlös får vara ett svin?

Det logiska svaret är en maktperson som vill kalla sig ”förtrycktas försvarare” för att ursäkta egna svinaktigheter.

Eller som Andreas Björsten kallade det i sin Sourze-artikel ”Manliga skitstövlar blir feminister” som jag bloggat om här. Artikeln som är från 2002 blev alltför sann när Polisens superfeminist dömdes för våldtäkt.

Det framgår inte av sammanhanget om det är Malin Ullgren själv som bestämmer de saker hon påstår till, Dilsa Demirbag-Sten eller om hon bara springer någon annan mäktigare parts ärenden.

Däremot så är det intressant hur Ullgren kategoriserar sig själv som förtryckt och Demirbag-Sten som ”makten”

Det är heller inget engångsfall utan har tydliga likheter med ”kinapuffdebatten”. Där var det Elin Grelsson som räknade sig själv som de ”förtrycktas representant” medan hon ifrågasatte Sakine Madons rätt att ha åsikter:

”Det är aldrig den som tillhör normen som kan definiera vad som upplevs som kränkande och obehagligt. En vit svensk har ingen rätt att förklara vad som är rasism och inte.”

Åter blir min fråga till henne då vilken makthavare vars ärenden hon går med det påståendet?

Vem har bestämt det är så. Kan du vänligen svara på den mycket enkla frågan Elin Grelsson? Vidare så var det ju Grelsson själv som var den vita personen i debatten medan Sakine Madon är asiat. Som Hagwall formulerade det:

”För att täppa till munnen på Sakine så placerar Grelsson Kurdistan i Europa…”

De här PK-debattörerna hänvisar ständigt till de regler som gäller i kulturdebatten. Vems regler? Vem bestämde dem? Vem har makten? Det är ju uppenbarligen de själva. De presenterar ideligen sig själva som tystade.

”Detta kan ju inte vara annat än falskt, eftersom själva definitionen på en intellektuell är någon som skriver och talar.” Kajsa Ekis Ekman

Låt mig nu påpeka en sak. Jag ställer inte frågor där svaret är ett mysterium för mig.

Jag har läst humaniorakurser på svenska universitet. Jag vet mycket väl vilka som är de sannolika källorna på sådana här påståenden. Men det är det inte mitt jobb att ge belägg för DERAS åsikter och påståenden.

Jag hade planerat att diskutera Nina Lekander också i detta inlägg men jag vill hålla nere längden.

Eftersom vi lever i internetåldern så blir inlägg aldrig helt klara. Att vilja skriva klart texter hör till den gamla tiden när texter var på papper. Vid denna tidpunkt fick jag telefonsamtal och här tänkte jag publicera.

Men så upptäckte jag Erik Helmerssons DN-artikel ”Genuspirayorna tar över i akvariet” som Genusnytt bloggat om och den vill jag få med så nu snackar vi om uppdatering i realtid.

”Solanas verk tycks locka fram det allra sämsta i feminismen, en fnissig våldsförtjusning som bäst liknas vid den manliga ”hö hö”-motsvarigheten i bastun”

Ursäkta men vad i glödheta är det för manliga ”hö hö hö-motsvarighet” han talar om?

Det är vidare talande för dagens journalistik att Erik Helmersson inte kan debattera feminism utan att fantisera fram en likadan motpart som i hans fantasivärld dessutom är likvärdig på alla sätt.

”Och i andra hörnet av akvariet: De rabiata manliga näthatare som, jodå, redan hunnit mordhota Turteaterns personal.”

Detta är ungefär som hur ca 30 högerextremisters löjliga lilla demonstrationståg ursäktar 1000 autonoma vänsterstollar att börja krig – mot polisen. Här så blir att det ens finns en ideologisk motpart tillräckligt med ursäkt.

Inte nog med det, i genusdebattens fall så var det de 1000 samhällskritiska stollarna som började.

När sedan några enstaka privatpersoner på olika sätt (i enlighet med evolutionens förutsättningar) ger något som helst ideologiskt motstånd är det alltså ”två rivaliserande pirayastim”? Pär Ström kommenterar:

”Bara för att en enda bloggare har varit omogen nog att framföra ett dödshot på sin blogg. Det tilltaget får vi nu alla lida för.”

Likheten med retorik som ”mäns våld mot kvinnor sker i både slott och koja” är slående och som många hört mig påtala är det ungefär lika smart som att argumentera bilolyckor med dödlig utgång sker i alla hastigheter.

”Kvinnorna utsattes också oftare för olika former av fasthållande eller strypning, medan männen i allmänhet fick motta slag eller fick föremål kastade på sig.”

Slutsatsen skulle bli att vi lika gärna kan köra hur fort vi vill för även folk som håller hastigheten kan krocka?

Pär Ström gör dock en tavla när han legitimerar idiotin med kommentaren ”Det tilltaget får nu vi alla lida för” Jämställdismen har i flertalet debatter någorlunda enhälligt förkastat ideologin kollektivt ansvar.

Om man förkastat kollektivt ansvar kan man inte komma dragande med just kollektivt ansvar när det passar. Jag tänker inte acceptera något ”lidande” för Medborgare X tilltag. Jag tänker argumentera precis som vanligt.

”Om en mörkyad person begår ett brott så sätter vi inte andra mörkhyade i fängelset för att de LIKNAR den som begick brottet, Vad är det för idioti? Vad än man anser om Medborgare X tilltag (som alltså är helt upp till var och en) så berör det inte andra personer med samma åsikter ett smack! Som sagt konsekvens här tack!”

Och med detta sagt lämnar jag ordet till läsarna.

 

---

Publicerat i Genus, Jämställdhet