Ny källa i Carlqvist-affären

Så var det dags för mer information gällande omständigheterna kring Villalivs avskedande av Ingrid Carlqvist.

Även idag så bloggar Lars Johansson om ämnet, men det mest intressanta är inte vad Lars skriver utan det påstående som lämnades i kommentatorsfältet av signatur Stefan Lundström: I brist på möjlighet att bekräfta äktheten så blir kommentarer överflödiga.

Jag är Ingrid Carlqvists förläggare och jag satt bredvid henne när Villalivs vd Fredrik Lindblahd ringde och sparkade henne.
Jag kunde inte undgå att höra delar av samtalet, bland annat att han sa att tidningen tappat annonser för 450000 kronor. Ingrid frågade vilka annonsörer det rörde sig om och då nämnde Fredrik Lindblahd de tre företag.
Detta förnekar han idag, men han vet inte att det var fler än Ingrid som lyssnade.
Ingrid vidarebefordrade uppgifterna till Resumé i tron att de var sanna, men källan var alltså Lindblahd.

Edit 1: Nu har Ingrid Carlqvist även uttalat sig i Expressen. Följande konstateras:

”Kan en journalist förlora jobbet på grund av sina åsikter i Sverige? Svaret är ja. Jag har just mist uppdraget som chefredaktör för Villaliv eftersom jag bloggat om rättssäkerhet för pappor.”

Det är i dagsläget okänt vilken eller vilka annonsörer som skall ha dragit tillbaka annonser i Villaliv pga påtryckningar från anonyma nätmobbare. Tidigare utpekade Ballingslöv har dementerat uppgiften.

Edit 2: Dagens Juridik har en artikel om ämnet. Där uttalar sig Villalivs VD minst sagt motsägelsefullt:

Som tidigare uppdragsgivare har vi inga synpunkter på Ingrid Carlqvist personliga engagemang och ställningstaganden i de debatter hon väljer att delta i. Vi kan däremot konstatera, utifrån de reaktioner och återkopplingar vi får, att såväl ämnet som Ingrid Carlqvists inlägg i debatten är kontroversiella. Tidningen Villaliv, Villaliv AB och våra annonsörer hamnade i ett fokus och på en arena som vi inte har någon ambition att delta på, säger Fredrik Lindblahd.

Fredrik Lindblahd menar alltså att aktivt stödja ena parten inte är att delta?

Men förstår inte Lindblahd att han mer eller mindre säger till alla som inte är nöjda med detta att bete sig precis som de anonyma nätmobbarna ifråga? Skall alltså Villalivs annonsörer trots att de är oskyldiga (om de är det, någon borde kontakta dem och få deras syn på saken) bojkottas och svartmålas för att de är i samband med en tidning som aktivt motarbetar yttrandefriheten?

Observera att det inte spelar någon roll om detta är sant om Villaliv eller inte. Att ljuga anses ju helt ok bara feedback bekräftar lögnen.

Han säger även det är kontroversiellt. Är omvänd bevisbörda kontroversiellt?

Möjligen enligt de få som tycker personer skall dömas utan bevis. Men hur stor del av Sveriges befolkning vill själva kunna slängas i fängelse utan bevis? Är det enda sättet som förnuft kan återkomma till Sverige att skicka falska anklagelser gällande de beslutsfattare i dessa frågor? Det verkar som om den enda metod som funkar är den som demokratiförespråkare som denna blogg anser förkastlig.

Det verkar även som om Villalivs VD har förväxlat de saker som Ingrid Carlqvist säger med de saker som hennes opponenter lögnaktigt påstår hon säger. Villalivs VD säger själv det är återkopplingar och reaktioner som ligger bakom bedömningen. Men då är det ju bara för nätmobbarna att mobba på eftersom deras sanning är den som blir ”sann”. Huruvida reaktionerna utgick från sann information spelar ingen roll.

Men varför får jag då mail från Ballingslöv där de påpekar de inte har något med detta att göra? Det spelar ju enligt deras samarbetspartner Villaliv AB och Mediagruppen ingen roll om Ballingslöv var inblandade eller inte. Det kommersiellt viktiga är hur vi reagerade på det!

Om det enda som företag som Villaliv lyssnar på är hot, hat och lögner medan det av kommersiella orsaker är irrelevant med fakta och rationella argument. Då tvingas alla som vill påverka ta till hot, hat och lögner. I ett sådant klimat kan ingen demokrati värd namnet överleva.

Som Ingrid Carlqvist själv säger i Expressen: ”Måste vi som drabbas anlita egna hackare och privata spaningsföretag för att beivra denna kriminella verksamhet?”

Läs de tidigare inläggen på ämnet här del 1, del 2, del 3, del 4 (som även diskuterar vuxenmobbning i allmänhet) detta inlägg är såklart del 5, nu finns även del 6 (som kommenterar den roll konsumentmakt spelar)

---

Publicerat i Yttrandefrihet
Tags: Carlqvist-affären, Fredrik Lindbladh, Ingrid Carlqvist, Villaliv, Yttrandefrihet