Aktivarum

Yttrandefrihet förutsätter människor är fria att yttra sig

december 12, 2009
11 kommentarer

När Villalivs chefsredaktör sparkas för sina åsikter ställs frågan på sin spets.

Vem är det egentligen som bestämmer vad som är ok att tycka i Sverige? Var beslutas vilka åsikter som är ok? Allmänheten har inte krävt Ingrid Carlqvist skall sparkas pga sin blogg, hennes VD Fredrik Lindblahd hänvisade först till annonsörerna men minst en av dessa tillbakavisar påståendet. Sedan ändrade han sig och hänvisar nu till att Carlqvist blogg skulle hantera ämnen som var kontroversiella. Men varifrån har han fått den informationen? Han pratar om återkopplingar och reaktioner som Villaliv haft.

Men vems återkopplingar är det som Lindbladh pratar om? Ord av Jerry skriver ett inlägg om vilka människor det är som anses bestämma. Det är förstås logiskt att personerna som försöker skada Ingrid Carlqvist som person – observera detta, det har inte att göra med hennes arbete hos Villaliv – genom att attackera hennes blogg tycker att ingen skall få ha någon annan åsikt än den som de själva godkänt, vilket säger en hel del om deras demokratiska värderingar.

Som påtalades av Carlqvist i debattartikeln i Expressen:

”I stället för att bemöta mina argument vände sig dock några få anonyma fegisar direkt till min uppdragsgivare i akt och mening att få honom att göra sig av med mig.”

Låt oss se till de faktiska förutsättningarna här.

Samtliga inblandade är beroende av sina varumärkens goda namn och hur kunder ser på dem.

Villaliv och deras annonsörer har fått ett antal anonyma felstavade skräpmail där en eller flera människor skriver ren dynga, det handlar om kriminella påståenden alltså förtal. Men om tidningen Villaliv säljer bra vad finns det för orsak för tidningen eller dess annonsörer att bry sig om vad grälsjuka fegisar skriver om deras anställda? Ballingslöv anklagades först vara inblandade, de har mailat oss, de har även svarat hos second opinion. De har bekräftat de fick otrevliga mail, de säger dock att de tvärtom fortsatte annonsera hos Villaliv efter detta.

Jag gissar att även de två andra annonsörer som enligt Blue Media Publishing utpekades av Lindblahd, Värmepumptillverkarna Nibe och IVT om de tillfrågas svarar att de inte dragit tillbaka annonser hos Villaliv pga anonyma hotelsebrev. Dessa tre företag (och ev. fler utpekande annonsörer) hotas av en omfattande bojkott om de blir indragna. Ytterst få personer har öppet gett stöd åt avskedande av journalister med fel åsikter i allmänhet eller avskedandet av Ingrid Carlqvist i synnerhet. Läs mer om ämnet hos medborgarperspektiv.

Konsumentmakt har varit det centrala i denna affär från början. Här är en summering:

Först så utpekades Villaliv. Sedan skrevs flera kommentarer och inlägget med den analys som snarare innebar Ballingslövs agerande var mest problematiskt enligt artikeln i Resume. Detta baserat på påståendet de drog tillbaka 450.000 kronor och krävde slut på de otrevliga hotbreven. Kort senare pekades även värmepumptillverkarna Nibe och IVT ut. En facebookgrupp bildades för bojkott av Ballingslöv, en dementi gick sedan ut från Ballingslöv. Att Resume tagit bort den relevanta delen av artikeln bekräftade Ballingslövs version.

Facebookgruppen bytte då namn, nu bojkottar den istället Villaliv. Men där har den ansvarige för gruppen gjort en miss. Att bojkotta Villaliv som tidning är i praktiken meningslöst, iaf ur medievetenskaplig synvinkel. Skall Villaliv bry sig om händelsen måste man sätta press på deras annonsörer. Det var ju detta som den anonyma skräpbrevsskickaren hade insett. Det var bara att köpa tidningen, titta vilka som hade annonser i den och börja spamma.

Skillnaden är att trakasserierna av Carlqvist och utpekandet av hennes ämnen som ”kontroversiella” gjordes av betydligt färre personer än det är som protesterar – och var betydligt sämre stavade.

Edit 1: Läs även vad Monica Antonsson skriver om nätförtal. För den som glömt så är det hon som skrev boken ”Mia, Sanningen om Gömda”) Det är alltså fritt fram att förtala de ansvariga i mail. Det är inte bara de som kan skriva lögnaktiga mail som hänger ut folk och skadar dem privat såväl som yrkesmässigt.

Edit 2: Även Johan Westerholm bloggar om hur ömtålig yttrandefriheten visat sig vara. Han tipsar även om ett liknande fal där Peter Andersson – med rätt att tycka har präntat ner ett inlägg med den mycket talande rubriken: Huddinge- (m)aktens rödpenna vill åt min blogg. ”I ett mail till mig får jag en uppläxning av en politisk sekreterare”

För innehållet i bloggen? Skall man skratta eller gråta?

Edit 3: I ett inlägg på newsmill frågar forskaren och journalisten Rurik Holmberg om Sverige håller på att finlandiseras. Han tar upp nästan samliga de yttrandefrihetsfall som blivit omskrivna här på bloggen och konstaterar:

”Men den kanske viktigaste frågan idag handlar om vi längre har råd att använda oss av yttrandefriheten. Kommer yttrandefriheten förvandlas till ett privilegium för de förmögna, för dem som har råd att bli avskedade, förlora anslag, ge ut böcker själva och anställa livvakter?”


Ny källa i Carlqvist-affären

december 10, 2009
8 kommentarer

Så var det dags för mer information gällande omständigheterna kring Villalivs avskedande av Ingrid Carlqvist.

Även idag så bloggar Lars Johansson om ämnet, men det mest intressanta är inte vad Lars skriver utan det påstående som lämnades i kommentatorsfältet av signatur Stefan Lundström: I brist på möjlighet att bekräfta äktheten så blir kommentarer överflödiga.

Jag är Ingrid Carlqvists förläggare och jag satt bredvid henne när Villalivs vd Fredrik Lindblahd ringde och sparkade henne.
Jag kunde inte undgå att höra delar av samtalet, bland annat att han sa att tidningen tappat annonser för 450000 kronor. Ingrid frågade vilka annonsörer det rörde sig om och då nämnde Fredrik Lindblahd de tre företag.
Detta förnekar han idag, men han vet inte att det var fler än Ingrid som lyssnade.
Ingrid vidarebefordrade uppgifterna till Resumé i tron att de var sanna, men källan var alltså Lindblahd.

Edit 1: Nu har Ingrid Carlqvist även uttalat sig i Expressen. Följande konstateras:

”Kan en journalist förlora jobbet på grund av sina åsikter i Sverige? Svaret är ja. Jag har just mist uppdraget som chefredaktör för Villaliv eftersom jag bloggat om rättssäkerhet för pappor.”

Det är i dagsläget okänt vilken eller vilka annonsörer som skall ha dragit tillbaka annonser i Villaliv pga påtryckningar från anonyma nätmobbare. Tidigare utpekade Ballingslöv har dementerat uppgiften.

Edit 2: Dagens Juridik har en artikel om ämnet. Där uttalar sig Villalivs VD minst sagt motsägelsefullt:

Som tidigare uppdragsgivare har vi inga synpunkter på Ingrid Carlqvist personliga engagemang och ställningstaganden i de debatter hon väljer att delta i. Vi kan däremot konstatera, utifrån de reaktioner och återkopplingar vi får, att såväl ämnet som Ingrid Carlqvists inlägg i debatten är kontroversiella. Tidningen Villaliv, Villaliv AB och våra annonsörer hamnade i ett fokus och på en arena som vi inte har någon ambition att delta på, säger Fredrik Lindblahd.

Fredrik Lindblahd menar alltså att aktivt stödja ena parten inte är att delta?

Men förstår inte Lindblahd att han mer eller mindre säger till alla som inte är nöjda med detta att bete sig precis som de anonyma nätmobbarna ifråga? Skall alltså Villalivs annonsörer trots att de är oskyldiga (om de är det, någon borde kontakta dem och få deras syn på saken) bojkottas och svartmålas för att de är i samband med en tidning som aktivt motarbetar yttrandefriheten?

Observera att det inte spelar någon roll om detta är sant om Villaliv eller inte. Att ljuga anses ju helt ok bara feedback bekräftar lögnen.

Han säger även det är kontroversiellt. Är omvänd bevisbörda kontroversiellt?

Möjligen enligt de få som tycker personer skall dömas utan bevis. Men hur stor del av Sveriges befolkning vill själva kunna slängas i fängelse utan bevis? Är det enda sättet som förnuft kan återkomma till Sverige att skicka falska anklagelser gällande de beslutsfattare i dessa frågor? Det verkar som om den enda metod som funkar är den som demokratiförespråkare som denna blogg anser förkastlig.

Det verkar även som om Villalivs VD har förväxlat de saker som Ingrid Carlqvist säger med de saker som hennes opponenter lögnaktigt påstår hon säger. Villalivs VD säger själv det är återkopplingar och reaktioner som ligger bakom bedömningen. Men då är det ju bara för nätmobbarna att mobba på eftersom deras sanning är den som blir ”sann”. Huruvida reaktionerna utgick från sann information spelar ingen roll.

Men varför får jag då mail från Ballingslöv där de påpekar de inte har något med detta att göra? Det spelar ju enligt deras samarbetspartner Villaliv AB och Mediagruppen ingen roll om Ballingslöv var inblandade eller inte. Det kommersiellt viktiga är hur vi reagerade på det!

Om det enda som företag som Villaliv lyssnar på är hot, hat och lögner medan det av kommersiella orsaker är irrelevant med fakta och rationella argument. Då tvingas alla som vill påverka ta till hot, hat och lögner. I ett sådant klimat kan ingen demokrati värd namnet överleva.

Som Ingrid Carlqvist själv säger i Expressen: ”Måste vi som drabbas anlita egna hackare och privata spaningsföretag för att beivra denna kriminella verksamhet?”

Läs de tidigare inläggen på ämnet här del 1, del 2, del 3, del 4 (som även diskuterar vuxenmobbning i allmänhet) detta inlägg är såklart del 5, nu finns även del 6 (som kommenterar den roll konsumentmakt spelar)


Fel i Resume, Ballingslöv drog ej in annons

december 9, 2009
4 kommentarer

Så har vi fått ny information i Carlqvist-affären. Det gäller påståenden om annonsörers inblandning.

Det är Second Opinion.se som i en artikel berättar att påståendena i Resume gällande att Carlqvist sparkades pga indragna annonser från Ballingslöv är felaktiga.

”Det stämmer att Ballingslöv fått mejl från en person som skrev otrevliga saker om Ingrid Carlqvist, berättar Anders Wassberg.

– Vi tog då kontakt med företaget och informerade om att vi hade fått det här otrevliga mejlet. Med det var vi nöjda.”

”Artikeln rättades på nätet när felet uppdagades. Men ett flertal upprörda blogginlägg finns kvar, där Ballingslöv pekas ut.”

Det är alltså inte händelsen som sådan som var felaktig utan specificeringen av vilket företag som var huvudpart i affären. Resumes rättning bestod av att plocka bort stycket som specificerade namnet på företaget som skall ha kostat Villaliv annonsering samt vilken summa det rörde sig om.

Aktivarum byter sålunda i de negativa styckena ut Ballingslöv mot annonsörer/kunder.

Därmed vet vi inte vem som bär ansvaret för att Carlqvist fått sparken. Antingen är det andra ej namngivna annonsörer eller så är det Fredrik Lindbladh som ville bli av med henne. Lindbladh har hänvisat till företaget AGI i Malmö som är en av Villalivs ägare men deras VD hävdar sig inte ha några problem med Carlqvist.

Därmed så kvarstår frågan, var det någon som pressade Fredrik Lindbladh att sparka Carlqvist eller inte?

Edit: Vi har även fått svarsmail från Ballingslöv nu

Tack för ditt mail som vi självklart gärna vill besvara. Jag som svarar dig är ansvarig för marknadsföringen på Ballingslöv AB och hoppas att du nedan ska få svar på dina frågor.

Vi har under dagen fått kännedom om en artikel i tidningen Resumé som påstår att vi på något sätt skulle vara inblandade i tidningen Villalivs beslut att inte förlänga sitt avtal med Ingrid Carlqvist. Detta är helt felaktigt och ogrundat. Denna artikel låg ute under några timmar innan den rättades av Resumé och detta påstående togs bort.

Vi är ett företag som marknadsför oss via ett flertal kanaler där tryckta medier är en del. Bland dessa är tidningen Villaliv en av flera aktörer och vi har gjort bedömningen att den är intressant, eftersom den distribueras till villaägare som är en viktig målgrupp för oss. Vi har ett hundratal olika leverantörer och vi ställer aldrig några krav på deras bemanning. Än mindre skulle vi komma på tanken att ha synpunkter på vad anställda hos våra partners gör på sin fritid.

Efter att ett flertal av annonsörerna i Villaliv fått mail med påståenden kring Ingrid Carlqvist har vi fortsatt att annonsera i tidningen.

Vi har ännu inte satt vår övergripande medieplan för 2010 och har dessutom för vana att alltid köpa reklamplats med mycket kort varsel, dvs. ett nummer i taget. Att vi därmed, som påståtts, avbokat någon media i tidningen Villaliv inför 2010 är helt felaktigt vilket alltså Resumé också korrigerat i sin artikel.

Jag är uppriktigt ledsen för att detta påstående gjort dig upprörd och jag kan bara med gott samvete lova dig att det är helt felaktigt.

Har du ytterligare frågor är du hjärtligt välkommen att kontakta mig.

Med vänlig hälsning

Martin Lundell


Utvecklingen i affären rörande Ingrid Carlqvist

december 9, 2009
4 kommentarer

Allt fler personer uppmärksammar hotet mot yttrandefriheten.

Bloggen Juristens funderingar kommenterar det absurda i att avskedas för sina åsikter i Sverige 2009. Där görs precis samma poäng som gjordes här tidigare. Nämligen att yttrandefriheten avskaffas bakvägen genom krav på att de som vågar använda den blir av med sin försörjning. Juristens funderingar kommenterar:

”Yttrandefriheten är garanterad genom grundlag och internationella åtganden. Men i realiteten inget värd om man som Ingrid kritiserar de som inte får kritiseras, nämligen radikalfeministerna.”

Om vi går tillbaka i tiden här på bloggen och läser inlägget angående en viss åklagare så blir likheterna lika tydliga som skrämmande. Så här lät det för bara några månader sedan:

”Måste man ha rätt åsikt för att få behålla sin försörjning och kunna leva och verka så finns ingen yttrandefrihet. Den har man isåfall avskaffat via bakdörren.”

Bloggen Medborgarperspektiv har fått mailkontakt med huvudägaren av Villaliv Fredrik Lindbladh och har publicerat ett utdrag från svaret man fick: Så här ser tidningen Villalivs representant på yttrandefrihet:

Om du är så dum så att du tror att att man kan driva dessa frågor privat samtidigt som man företräder en stor tidning så bör du nog fundera om.

Vem är det då som bestämt denna journalistiska regel?

För det första är de frågor som Lindbladh hänvisar till alltså frågor som rör rättsäkerhet – dvs principen man betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats. För det andra så är det visserligen alltmer sant att det inte går att driva frågor som rör rättsäkerhet i Sverige samtidigt som man företräder en stor tidning (eller har något annat av den myriad yrken som drabbats) men vems fel är det?

Det är ju tack vare agerandet från privata företag som Villaliv som det blir omöjligt att göra det. Det är ju de personerna som väljer vad som går att syssla med i Sverige. Det är ett klassiskt retoriskt trick att beskriva det man gör i tredjeperson så att det verkar som man inte själv väljer att göra det. Istället hänvisas till luddigt motiverad byråkrati. Men sanningen är ju att dessa personer ser till det inte går att syssla med dessa frågor pga sin usla hantering av dem.

En annan som kommenterat händelsen är Lars Johansson. I sitt blogginlägg påpekar han:

”Om annonsörerna har makt att avsätta chefredaktören bör de rimligtvis också ha makt att styra innehållet i tidningen. Vad är då Villalivs trovärdighet värd?”

Andra som skrivit om händelsen är samhällsdebattören Dick Erixon, Journalisten Ann Helena Rudberg, jämställdhetsdebattören Pelle Billing och piratpartisten Mikael Hedberg. Även Journalisten.se har uppmärksammat händelsen. Vi väntar fortfarande på reaktion från newsmill och dagstidningar.

Edit: Tidigare har köksföretaget Ballingslöv utpekats som den annonsör som tryckt på för att få Carlqvist sparkad. Nu visar sig denna uppgift vara felaktig. Vilken annonsör (om någon) som var orsaken till att Lindbladh sparkade Carlqvist är i dagsläget okänt.


Köksföretaget Ballingslöv i yttrandefrihetsskandal

december 8, 2009
5 kommentarer

En hatmailare fick idag en för tidig julklapp när dennes anonyma lögner storstilat belönades.

I en artikel i Resume kan man idag läsa om ett yttrandefrihetsfall som tar priset. En stor roll i dramat har tidningen Villalivs annonsörer. Bakgrunden är att någon som inte gillar tidningen Villalivs chefsredaktör Ingrid Carlqvist har skrivit mängder av hatmail till annonsörerna där denne sprider lögner om Carlqvist. Huvudargumentet i hatmailen är att hävda att Carlqvist skyddar pedofiler, en uppenbar lögn men blotta ordet verkar få folk att tappa tankeförmågan.

Vissa annonsörers reaktion på denna smutskastning är minst sagt anmärkningsvärd. Istället för att be vederbörande hatmailare fara åt skogen och medverka i polisutredning för förtal så har de istället beslutat att stödja smutskastaren. Sålunda gav sig vissa annonsörer inte på missdådaren, utan valde istället att straffa tidningen Villaliv. Detta enligt uppgift av dess huvudägare Fredrik Lindbladh som sparkade sin chefsredaktör efter att först ha sagt hon borde

”lägga ner både sin blogg och sina värderingar”.

Därmed hade främst vissa annonsörer men även tidningen Villaliv legitimerat hatmailarens lögner och belönat det vidriga beteendet.

När värdegrunden blir att belöna dåligt beteende

Många företag pratar idag gärna på sina hemsidor om sin värdegrund. Föga förvånande skriver företag att de aktivt stödjer smutskastning, ryktesspridning och rena lögner av privatpersoner. Inte desto mindre är det den enda slutsats som kan dras av vissa annonsörer om den beskrivning tidningen Resume gjort av händelseförloppet stämmer.

Vad som inte framgår är vad som får ett starkt företag att ta hatmailarens parti i dennes privata hatkampanj mot Carlqvist . Trodde de i så fall på lögnerna eller menar de på allvar att om man blir föremål för ryktesspridning så är det offret som bär ansvaret? De kanske helt enkelt blev skrämda?

Annonsörernas beteende är obegripligt. Något mer begripligt men inte mindre uselt är hur tidniningen Villaliv skött affären. Istället för att stödja sin chefsredaktör och försöka få de stora annonsörerna att fatta vad de håller på med (attacker på yttrandefriheten) så sparkar man sin chefsredaktör med motiveringen hon borde lägga ner både sin blogg och sina värderingar. Om det är de värderingar hon faktiskt har (som rör rättssäkerheten) eller de värderingar hon falskeligen anklagas för att ha i hatmailen förtäljer inte artikeln men det lär bli svårt för Ingrid Carlqvist att lägga ner värderingar hon överhuvudtaget inte har. Ett tydligare exempel på ”blame the victim” var det längesedan man såg.

Ingrid Carlqvist har blivit trakasserad tidigare

Det är inte första gången som trakasserier av Ingrid Carlqvist hotar hennes jobb. Redan i somras fick hon stänga ner sin privata blogg för att behålla jobbet kan man läsa på genusnytt. Sedan dess har hon skrivit en bok ”Inte utan mina söner” och det är alltså bloggen som handlar om denna bok som sägs bära ansvaret till att annonsörerna blir överösta med hatmail riktade mot henne som privatperson. Från Gunillas travelogue kommenteras händelsen så här:

”Journalistik blir helt omöjligt att utöva, och åsikts- och yttrandefrihet omöjlig att upprätthålla – om enskilda individer ska ha rätt att utöva hot och utpressning mot människor på det här viset.”

Här på Aktivarum kan jag bara konstatera att när man belönar dåligt beteende får man bara mer dåligt beteende och därmed begriper jag inte alls varför ev annonsör belönade hatmailaren ifråga. Var det av sympati för hatmailarens åsikter eller var de bara rädda att få försäljningen negativt påverkad av hatmailaren? Men varför trodde de hatmailaren hade sådan makt från första början? Det borde vara något mer som ligger bakom den här Carlqvist-affären.

Blue Media Publishing (som givit ut Carlqvists bok) berättar i sin pressrelease att det gäller flera av Villalivs annonsörer. Tydligen har de blivit mailspammade och ringt Fredrik Lindbladh med krav på att mailen skall upphöra. Han har då sparkat Ingrid Carlqvist.

Edit: Köksföretaget Ballingslöv drogs in i skandalen genom felaktiga påståenden på Resumes nättidning. Företaget håller för närvarande på att kontakta alla bloggar som utgått från den felaktiga uppgiften.


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 383 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: