Aktivarum
Hanne Kjöller vs Katarina Wennstam – Offerfeministers personangrepp | januari 19, 2011
När Hanne Kjöller kritiserade Maria Sveland i DN så var det från Katarina Wennstam repliken kom.
I den första delen kommenterade jag Hanne Kjöllers kritik av Maria Svelands dubbelmoral. Här skall jag diskutera responsen som Kjöller fick av Katarina Wennstam som kände sig nödgad att försvara Maria Svelands inställning i barn- och familjefrågan.
Liksom Maria Sveland så försörjer sig Katarina Wennstam på att skriva fantasiböcker och debattera som om vad hon skrev var verklighet. Hon har sålunda samma målgrupp av kvinnor utan källkritik och debatterar utifrån ekonomiskt egenintresse i frågan.
Här på LiveYourLife på intiman i Stockholm så ser vi Wennstam marknadsföra sin skönlitterära underhållningsbok ”Alfahannen”
Hon pratar om sin ”research” som om hon det skall föreställa en debattbok med riktig vetenskap. Katarina Wennstam har vi kommenterat tidigare här på Aktivarum. Då ville hon ha den i BDSM fallet falskeligen våldtäktsanklagade mannen dömd för något.
Vilket brott han skulle dömas för var oklart i Wennstams aftonbladetartikel. Våra förslag är ”brott mot jämställdhet” eller varför inte ”allmän elakhet”? Försöket att ge honom flera års fängelse för en våldtäkt som vid polisförhör visade sig vara påhittad sade hon inget om.
Wennstam är inte jurist utan journalist och författare som av kommersiella orsaker har temat juridisk feminism.
I sin DN-artikel låter Wennstam angreppen hagla över Kjöller. Som Pelle Billing påpekar är det en salig röra av halmgubbar och personangrepp. Även Hanne Kjöller lägger märke till detta i repliken i samma tidning.
”Min person och mina avsikter misstänkliggörs, förlöjligas och förminskas. Se där ännu ett praktexempel på vänsterfeministernas intolerans och härskarteknik. Antingen tycker du som vi eller så är det något fel i huvudet på dig.”
Eller så är du en man och allt du säger kan då avföras pga ditt kön (provocerad/kvinnoförakt) precis som alla kriminella handlingar som kvinnor begår kan tillskrivas det manliga genuskönet ”social man”
En kort text om personangrepp i retoriken. Personangrepp eller Ad Hominem riktar sig mot en debattörs karaktär, förmåga eller avsikter istället för själva sakfrågan, Ad Hominem kan även vara genetiska argument där man bedömer om argumentet är sant på basis av vem/vilka som argumenterar för/mot.
Wennstam motiverar sin kritik av Kjöller med precis samma argument som Sveland använder för att motivera sitt privatliv.
Vad Wennstam vill prata om är sålunda inte resultaten som offerfeminismen har att visa upp utan försöken – ansträngningarna. Föremålet för debatten är plötsligt inte ens jämställdhet utan enbart jämställdhetsdebatten i sig. Läs själva vad Wennstam skriver.
”Om Kjöller hade tagit del av jämställdhetsdebatten de senaste åren och någon enda gång besvärat sig om att plocka av fördomsglasögonen, så hade hon hört det livliga, levande, givande och konstruktiva samtal som hela tiden pågår mellan män och kvinnor som vill annat än att leva utifrån könssterotyper.”
Om Kjöller hade tagit del av debatten så hade hon sett vad allt detta debatterande, diskursande och livliga samtalande i all evighet från mediefeminister har för resultat att visa upp förutom att ha bränt en massa pengar och förbrukat folks tid – Ingenting!
Att kalla den feministiska mediedebatten lurendrejeri är sålunda ett bra exempel på underdrift.
Egentligen är bedrägeri det ord som borde användas. En debatt befolkad av personer som är sämre på vetenskap än de flesta var på gymnasiet. Personer som sitter och låtsas tycka jämställdhet är viktigt innan de stämplar ut och återgår till vad de verkligen tycker är viktigt
Sig själva!
Syftet är inte att åstadkomma någon jämställdhet. Syftet är att hålla igång samtalet om jämställdhet i all evighet och göra ekonomisk vinst på samtalet i sig. Feministiskt struntsnack i media säljer låtsasverkliga debattböcker som Lisa Marklunds ”Gömda”
Böcker där författaren friskt blandar verklighet och fantasier och lju… ehh berättar påhittade sagor.
Vi tycks ha en hel generation tjejer som vill vara idealet samtidigt som de vill följa trenden att kritisera idealet. Resultatet blir allt mer uppenbara lögner och korkade ursäkter. Som exempelvis i DN om Therese Perssons forskning på skönhetsideal.
När Therese skall försöka vara seriös angående sin avhandling ”Kvinnlig för sin ålder” så blir resultatet ofrivillig komik. Genom att intervjua kvinnor så kommer hennes forskning fram till idealet:
”Det som framstår som det ideala är att man förhåller sig kritisk till normerna men ändå följer dem på ett sätt som inte märks. Typ som en ursnygg feminist som bara verkar kliva upp på morgonen och se jättebra ut.”
Observera ordvalet ”verkar” det är oerhört viktigt för låtsasforskare som etnologen Therese Persson att undvika diskussioner om vems åsikter deras avhandlingar egentligen beskriver. De vill gärna prata om saker som saknar konkret betydelse. Samma sak här med ordvalet ”ses”
”Kvinnor ska se snygga och unga ut. Men det får inte vara för tydligt att de anstränger sig. ”Då riskerar de att ses som patetiska”
Som vanligt framgår det inte av vem de riskerar att ses som patetiska. (Vore ju synd om det råkade vara de själva som tyckte illa om dessa saker men inte kan stå för det, eller hur?) Nej som vanligt handlar det om saker som ”samhällets normer” ”strukturer” ”konstruerat” åldrande… Grattis! hundra sidor oanvändbart flum, skall det inte vara några genusmiljoner till?
”Att normen för hur man ska se ut ändras i förhållande till åldern innebär att kvinnor hela tiden måste justera sig för att passa in.” Passa in på vad? De biologiska strukturerna behoven kanske?
Idealet för svenska kvinnan verkar vara att förhålla sig kritisk till genusordningen i ord medan hennes egna personliga privatliv i handling är fritt att vara precis så ogenus som hon känner hon behöver ha det.
Uppdatering 10/5 2011. Katarina Wennstam och Maria Sveland har alltid hittat något nytt att klaga på.
Som den här gången när de bägge satt i DN kultur och hittade på helt grundlösa saker om Von Triers värdelösa (såvida inte man vill bli äcklad) film ”Antichrist. Ja jag avskyr filmen men kommer ändå att attackera deras uselt grundade påståenden.
”Det är både sorgligt och intressant att läsa intervjuerna med och recensionerna om den heliga kon von Trier. Där återkommer journalisterna och recensenterna flera gånger till von Triers ”tabubrytande”, att han ”tänjer gränserna för allt filmskapande”
På denna enda punkt håller jag faktiskt med damerna. Att hylla skräp med motiveringen det var så olikt kvalitetsproduktioner sorterar under negativism där olikheten mot det etablerade blir det enda kriteriet en skräpfilm behöver uppfylla för att hyllas.
Filmen ”Antichrist” handlar om ett par som förlorar sin enda son i en olycka, och om den sorgebearbetning som sedan tar vid och ganska snart går över styr.
Detta är helt korrekt. Det är tyvärr inte alls på denna grund som paret Wennstam/Sveland bedömde filmen. De bedömde det inte som ETT (problematiskt) PAR de bedömde det som en generell beskrivning av alla par.
Det här med hur anekdotiska berättelser inte gäller som generella berättelser tycks de helt ha missat.
Att en kvinna både är intellektuell och sexuell är uppenbarligen ett sjukdomstillstånd i von Triers värld.
Detta är ett grovt missbruk av ordet ”uppenbarligen” Snarare är det så att det i Wennstams/Svelands väg verkade omöjligt att en kvinna som är intellektuell och sexuell OCKSÅ är psykiskt sjuk och begår vrickade gärningar.
”Det blev en våldsam diskussion om Lars Noréns val att låta en dömd nynazist spela just nynazist i ”7:3”, redan före de tragiska morden i Malexander. Däremot har det inte uppstått någon debatt när Kungliga Dramatiska teatern låtit kända hustrumisshandlare stå på scenen i roller som speglat deras privatliv.”
Vilket betyder att misshandel i sig inte är en politisk ideologi. Något ett småbarn troligen förstår bättre än stolliga människor som Wennstam och Sveland som försörjer sig på att verka smarta genom att göra påståenden som är lika korkade som grundlösa. Dvs i avsaknad av såväl intelligens som bevisning.
Tags: Hanne Kjöller, katarina wennstam, Kvinnor åldrande, Maria Sveland, Snygg feminist, Therese Persson
8 kommentarer »
Kommentera
- PK-Nytt #002: Medborgerlig Samling Nazistämplas i SR och Tim Pool högermålas av TYT
- #NPC Memen är en kulturikon för vår tid och här för att stanna.
- PK-Nytt: UD deklarerar oberoende från Regeringen och Kanye West är inte svart längre?
- ”Hatgrupper” och Digital Censur på Sociala Medier – Hur Internet blir en enpartistat
- När har vänstern gått för långt? Bret Weinstein, Tim Pool och Jordan Peterson
- Per Kornhall och Isak Skogstad granskar Skolverket och Kunskapssynen
- UR Normkritik är ännu ett exempel på medias postmoderna vänstervridning
- Här är de 12 principer som Jordan Peterson förespråkar
- Hur media inbillar sig Cathy Newman kan vara både stark oberoende kvinna och svagt stackars offer
- Jordan Peterson mosar Channel 4:s uppenbart partiska Cathy Newman i fiaskointervju
Aktivarum 
Om dessa citat från etnologens avhandling var ordagrannt återgivna blir jag mörkrädd. Har ”fjortisord” som ”typ” blivit språkligt accepterade i akademiska avhandlingar så tyder det på en allvarlig degenerering av universiteten. Bortsett från avhandlingens uppenbara pseudovetenskapliga framtoning, natuligrvis.
Kommentar av Göran — januari 19, 2011 @ 12:37 e m
”naturligtvis” ska det naturligtvis vara ovan….
Kommentar av Göran — januari 19, 2011 @ 12:38 e m
Göran:
Frågan du borde ställa dig är om det blivit betraktat som forskning att intervjua några enstaka människor och återge vad de sade som faktamaterial och summera vad de sade som vetenskaplig sanning på en större allmänhet.
Jupp, det kallas hermeneutik och kvalitativ metod inom vad som i USA heter ”social science” Och som bevisades av granskningen av Eva Lundgrens påhittade idiotier på Uppsala Universitet så är vetenskapen helt maktlös.
Gång på gång så hör vi representanter från akademin begå det moralistiska felslutet att mena detta är ok för att det redan förekommer.
Kommentar av Erik — januari 19, 2011 @ 1:08 e m
[…] Det spelar ingen roll hur ogenus man själv personligen är. Det är falskt intryck av att vara ”snygg medveten feminist” som är det viktiga […]
Pingback av Hets mot mansgrupp – Nya tidningen YOURlife bekänner färg « Aktivarum — januari 19, 2011 @ 1:43 e m
Erik: Endast intervjuer är inte mycket att ha. Man har ju inget man vill få reda på inget utgångsläge förutom sina fördomar.
Att utgå ifrån kvantitativ forskning och sen djupdyka på ett mer individuellt plan kan jag inte se några problem med.
Sen var ju det som skrevs i artikeln inte från avhandlingen utan hur hon formulerade sig i intervjun. Patetisk etc är ju en känsla inga specifika personer. Andra människor tycker uppenbarligen också att beteende X och Y är patetiskt. Jag tycker det om människor till och från, jag hör andra kommentera andras utseende/beteende som töntigt, patetisk osv.
Du får läsa avhandlingen innan du uttalar dig om forskarens svar i en intervju. Det hela kanske rentav konkretiseras i den. Det kanske rentav framkommer att det är andra kvinnor som har denna attityd gentemot andra kvinnor.
Kommentar av Andreas Nurbo — januari 19, 2011 @ 5:47 e m
Andreas Nurbo:
Vilket är precis hur många feministiska professorer och lärare numera vill ha det. För dem är vetenskap (-lig titel) makt och sanningen helt irrelevant. Exempelvis Moira Von Wright.
Problemet är inte djupdykningen i sig. Problemet är att man baserat forskningen på att fråga människorna man forskar på. Man samlar inte några fakta alls, man tar för givet att dem man frågar a) har fakta och b) talar sanning. Vilket gör hela området helt värdelöst. Låtsasforskning från personer som inte ens vill forska. De vill bara sitta och skvallra med intervjuobjekten och sedan hitta på egna tolkningar. De saknar vetenskapligt intresse.
”Och de hade så mycket humor i allt det här, vi skrattade mycket.”
Som Professor Alan Sokal visade i ”social text hoax”, inte ens de själva kan skilja på sina riktiga tolkade texter och påhittat strunt. Och ta exempelvis vetenskapssociologen Bruno Latours påstående att Farao ditt och datt inte kunde ha dött av en viss sjukdom för det viruset hade inte uppfunnits ännu.
”Fear of knowledge – Paul Boghossian”
Just ordet patetisk (kommer av grekiskans pathos) är oviktigt för mina slutsatser. Formkritik av den sorten prioriterar jag aldrig då feminister regelbundet använder dem för att slösa energi hos motståndarna och döda debatten utan att feministerna själva ens behövde ha några argument.
Däremot är det lite kul hon direktciteras på rent rasistromantiska sätt. Om hon hade undersökt förhållandet mellan etniciteter och inte man/kvinna hade hon kommit undan med det här citatet då?
”Det allra tjusigaste är att bara var född sådan”
Att människor säger någonting betyder inte de tycker som de säger (vilket vi sedan bedömer av hur de beter sig). Det finns en mängd svar på varför människor säger saker de inte tycker. De två vanligaste är att de inte vet svaret men inte vill verka dumma eller att de ljuger för att sanna svaret inte är gynnsamt för dem.
Det här vet de flesta lärarna, jag har personligen berättat det för flera av dem och de har aldrig något att invända när jag säger det direkt. Det är bara det att de har ett jobb de vill behålla som numera förutsätter låtsasforskning.
Vi har vetenskapen att samla fakta och få svar som inte är beroende av den absurda iden att människor plötsligt skulle börja tala sanning när vi redan vet människor inte gör de. Det är löjligt att forska som om vi inbillade oss vi trodde de gör det. Därav epitetet ”låtsasforskning” men nu vågar folk inte säga ifrån så jag och personer som mig får stå ensamma och ta smällen.
Nej det vore slöseri med tid och pengar. Vill jag läsa forskning så läser jag riktig forskning som Satoshi Kazanawa. Jag behöver inte läsa skvaller för att veta att skvaller är skvaller och hur hon presenterar det i intervjun är hennes ansvar – inte mitt.
Sedan när behöver jag hennes tillåtelse eller hjälp för något så självklart? Det är uppenbart för alla att det antingen är män, kvinnor eller män och kvinnor som gör det. Alternativet till feminismens sedvanliga scapegoat strukturnormer är att hon får skylla på rymdvarelser eller på ”the others” från LOST-ön. Tycker du inte detta börjar bli liiite väl larvigt? Så här presenterar hon sitt eget arbete.
”Det finns normer”…
”Normerna för hur kvinnor ”får” se ut”
”riskerar att bli utdömda av andra….”
”Speciellt om det uppfattas”
”inte lysa igenom för mycket, då riskerar man att ses”
”Plastikkirurgi, till exempel, är inte särskilt ”fint””
”Det allra tjusigaste är att bara var född sådan”
”Att normen för hur man ska se ut”
”skakande att se att det finns så stränga förväntningar”
”det hela tiden gäller att ha pejl på vad som passar för åldern och samtiden”
”ansträngde sig för att följa utseendenormerna”
”måna om att visa att de hade distans till dem.”
”Man ska visa att man tar det med en liten klackspark.”
”det ideala är att man förhåller sig kritisk till normerna men ändå följer dem på ett sätt som inte märks”
Sedan har vi min personliga favorit
”När kvinnorna pratade om åldersnoja, viktnoja och annan utseendenoja handlade det alltid om någon annan, någon väninna. Själva ville de understryka att de inte tog det så allvarligt”
Byt ut kvinnor mot sociologer och människor mot normer och voila!
”En femtonårig flicka pratade om sin oro för slankhetsidealet, om kompisar med anorexi och bulimi – då visade hon på samma gång att hon själv hade kontroll över kraven.”
Nej, hon visade att samhället (och dess forskare) numera accepterar kvinnors behov att vara som de alltid varit men med grönkort att ljuga om det. Forskaren själv deltar i lögnen, att vara PK och hjälpa kvinnorna blir viktigare än att utröna sanning och verklighet.
Och med så här mycket trams på en ynka sida så är det sista jag behöver läsa mer av samma sort. Däremot rekommenderar jag du läser lite evolutionspsykologi om varför kvinnor har behov att ha långt hår, smal midja etc… för sedan inser du att det larv att fråga kvinnor själva om dessa saker.
Ursäkterna kommer och går – de biologiska vanorna och behoven består
Kommentar av Erik — januari 20, 2011 @ 9:08 f m
”Det som framstår som det ideala är att man förhåller sig kritisk till normerna men ändå följer dem på ett sätt som inte märks. Typ som en ursnygg feminist som bara verkar kliva upp på morgonen och se jättebra ut.”
Observera ordvalet ”verkar” det är oerhört viktigt för låtsasforskare som etnologen Therese Persson att undvika diskussioner om vems åsikter deras avhandlingar egentligen beskriver. De vill gärna prata om saker som saknar konkret betydelse. Samma sak här med ordvalet ”ses”
”Kvinnor ska se snygga och unga ut. Men det får inte vara för tydligt att de anstränger sig. ”Då riskerar de att ses som patetiska”
Du tar med för lite av det du citerar eller analyserar fel i dessa fall. Ordet ”verkar” måste (baserat enbart på det citerade) syfta på det som sagts innan om att det inte ska märkas att man följer idealen. Ordet ”ses” är i sammanhanget ett alldeles utmärkt sätt att markera att de intervjuade ser personen som patetisk, utan att använda så många ord. Den här gången gick nog kritiken onödigt långt. I övrigt väldigt bra jobbat.
Kommentar av Pseudo Nym — januari 20, 2011 @ 4:43 e m
Pseudo Nym:
Då hela texten redan är länkad så citerar jag exakt så mycket som behövs för att det skall synas varifrån jag tar texten. Inte mer. Beträffande påståendena om felanalys så håller jag inte med men är öppen för diskussion.
Javisst, men vad som sagts innan är också helt uppenbart falskt och den där ursnygga feministen som är snygg utan att ha gjort sig snygg finns ju inte. Vilket precis alla vet. De bara letar sätt att säga en korkad åsikt utan att själva framstå som korkade.
Nej, de diskuterar samhällsnormen, inte sina personliga åsikter. Jag har varit med på denna form av lektioner, lärarna frågar eleverna hur de tror det ser ut, inte hur de tycker det skall vara. De frågar hur du TROR den här personen hade blivit bedömd, inte hur DU hade bedömt den personen. Följande citat beskriver mycket bra hur sociologiska discipliner kan vara så fulla av korkade påståenden.
Det är aldrig deras egna åsikter, så därmed behöver de aldrig ta ansvar för att sprida korkade åsikter.
Redan på femton års ålder (grundskola) har de lärt sig att de behöver inte ta ansvar för egna åsikter, de hittar på en abstrakt fantasiperson och sedan diskuterar de DEN personens åsikter.
Jag håller inte med om att kritiken gick långt. Däremot var den ofullständig då detta inte var huvudämnet i blogginlägget utan en avstickare.
Kommentar av Erik — januari 23, 2011 @ 11:55 f m