Katarina Wennstam representerar iden om det Viktorianska samhället

Ett par av bloggens stammisar har berättat de gärna ser en analys av Katarina Wennstams böcker och teorier.

Jag har inte hunnit läsa böckerna än men Wennstam har skrivit en debattartikel i Aftonbladet som hon nu även kritiseras för. Glädjande nog har Lisa Magnusson i detta fall beslutat sig för att vara riktig feminist. Det första jag tänker anmärka på här är Wennstams språk.

När jag gick i grundskolan så hade vi ett ämne som kallas ”Svenska” där man lär sig att specifika ord motsvarar specifika saker. I denna form av debatter så verkar den regeln sättas helt ur spel. Istället väljer skribenten det ord som bäst passar på den effekt som denne vill ha hos läsarna.

Att ljuga och överdriva är enligt förespråkare för detta synsätt bara berättartekniskt smart. De hyser inga skrupler.

Det värsta som kunde hända vore ju att texten gav läsarna en korrekt bild av händelseförloppet så att de var fria att bilda sig en egen uppfattning. Sålunda sätter Wennstam nivån redan i inledningen ”Friande dom i sextortyrfall” Att kalla denna form av handlingar tortyr är som att trampa på offer för riktig tortyr.

Vidare menar Wennstam att våld inte alls accepteras om det inte sker i samband med sexuella aktiviteter. Hon jämför med fotbollshuliganer medan åklagaren menar man inte skall vara tillåtet att göra avtal om frivillig misshandel. Se dock Swedish Karate Open nedan.

Vidare så nämner Wennstam inte ett ord om att flickan förmedlade en falsk våldtäktsanklagelse till målsägarbiträdet Hedelin.

Ur domen:

”Vid värderingen av Kerstin Hedelins vittnesmål måste dels beaktas att Kerstin Hedelin är ombud för målsäganden, som yrkat ett inte obetydligt belopp i skadestånd, dels att målsäganden i omedelbar anslutning till Kerstin Hedelins besök på sjukhuset berättat en osann historia om hur hon blivit bortförd av tre män som turats om att våldta henne. Mot denna bakgrund kan Kerstin Hedelins vittnesmål inte tillmätas något nämnvärt bevisvärde.”

Det avsedda vittnesmålet rör skadornas omfattning. Domstolen konstaterar alltså att det är möjligt att Kerstin Hedelin när hon trodde att målsäganden blivit utsatt för gruppvåldtäkt inte gjorde en särskilt objektiv bedömning av hur skadad målsäganden var.

Hur kan det komma sig att domen innehåller falsk anklagelse om våldtäkt utan att detta nämns med ett ord i de artiklar som kommenterar domen. Är alla journalister övertygade radikalfeminister som döljer obekväma fakta eller har de helt enkelt inte ens läst domen?

Wennstam: ”Hur kan det komma sig att det svenska samhället gång efter annan fortsätter att göra skillnad på hur skyddsvärda man anser unga pojkar och unga flickor vara?”

Detta är en ren lögn från Wennstam. Hon försöker hävda att sexuellt våld är en ”kvinnofråga” dva att en man inte kan utsättas för sexuellt våld.

Detta är rent nonsens (man skulle kunna prata om genuspanik). En homosexuell man kan utsätta en annan man för samma sorts handlingar och det skulle inte göra någon som helst skillnad på ”skyddsvärde” Faktum är att en kvinna sk ”domina” också kan utsätta en man för denna sorts handlingar. Googla ”femdom”

Wennstams argumentation kan i själva verket dras hur långt som helst. Rentav till viktorianska ideer att sex är något fult som bara skall ske med släckt lyse i missionärsställning och då endast i en viss takt som staten anser inte kan upplevas som våldsam.

Om vi skall hårddra det så skulle vi med Wennstams argumentation behöva en EU-standard på hur hårda samlag (i Newton) får vara.

”Den här gången i Malmö har åklagare åtalat för grov misshandel, men inte heller nu fungerar lagen. Skyddet för sexuella möten som utvecklas till övergrepp är en gråzon, ett laglöst land.”

Vad Wennstam menar är att skyddet för sexuellt samtycke som sker på ett sätt som helt utomstående människor inte gillar är en gråzon. Dvs Wennstams och åklagare Ulrika Roglands rätt att bestämma vilken form av sex flickan själv får gilla.

Låt mig nu poängtera att denna argumentation inte handlar om vad vi personligen tycker om handlingarna i sig.

Poängen är tvärtom att det är precis lika tillåtet att avsky denna form av sex som det är att gilla denna form av sex. Frågan är om Wennstam, som uppenbarligen avskyr den, skall ha rätt att bestämma att andra personer (då främst kvinnor) inte får gilla den.

Wennstam säger att lagen inte funkar, det är ett intressant påstående. Mannen friades nämligen för att det fanns att tydligt samtycke. Stoppord (rött, gult) och flickan gavs alla möjligheter att lämna sexleken både före och under.

Annars i sexvåldsdebatten så får vi ofta höra att det stora problemet är att mannen inte behöver ha samtycke från kvinnan.

Här ser vi dock att även när tydligt samtycke finns så kommer dessa människor inte att vara nöjda. Så när kommer de egentligen att bli nöjda? Har de ens funderat själva vad de försöker uppnå eller är de för upptagna med att jaga makt att lägga sig i andras privatliv?

Wennstam går på som en Bulldozer”Mannen lyckades på en internetsajt få tag på en ung, trasig tjej med självskadebeteende och övertala henne att ställa upp på att vara hans sexslav.”

Vi besvarar dessa påståenden i tur och ordning: Först och främst åldern. Det stämmer visserligen att tjejen var rätt ung. Det är dock en annan viktig detalj Wennstam inte nämner.

Ur domen:

”Det är ostridigt att hon för honom uppgav att hon var 18 år gammal. Inget har framkommit som ger anledning att anta att Jonas Olsson inte trott att målsäganden var så gammal som hon uppgett.”

Sedan det här med att tjejen skall vara trasig.

”Målsäganden har inte hörts i målet varför det inte är möjligt att bilda sig en direkt bild av hennes mognad som person. Jonas Olsson har berättat att han uppfattat målsäganden som mycket bestämd, öppen, rak och ärlig.”

Beträffande självskadebeteendet

”Målsäganden frågade honom om han tyckte det var ett problem. Det kom han fram till att han inte tyckte; om målsäganden skurit sig själv för flera år sedan kunde det ju inte diskriminera henne för livet.”

Och den påstådda övertalningen som mannen skall ha gjort.

”Jonas Olsson hade ett konto på en site som heter Club Sex där han blev kontaktad av målsäganden en tid före den 8 januari 2010. Hon berättade att hon hade sett hans profil som fanns på sidan. På profilen hade han beskrivit vem han var.”

Mera angående den påstådda övertalningen:

”Hon berättade att hon ville prova på olika saker. Jonas Olsson frågade henne vad hon skulle bli besviken om hon inte fått vara med om under helgen och målsäganden berättade om vad hon ville uppleva.”

Ja ni hörde rätt, det är från flickan själv som önskemålen om hur sexlekarna skulle se ut kommer. Hon har inte ”övertalats” som Wennstam hävdar.

Detta framgår tydligt i domen. Wennstam gör alltså helt uppenbara lögner i sin artikel. Hennes överdrifter går heller inte av för hackor:  ”Efter mötet med den uppenbart störde mannen”

Här har vi Wennstams politiska spektrum i ett nötskal. Kvinnor som vill ha sex i ovanliga former är ”trasiga” och Män som vill ha sex i ovanliga former är ”störda” Egentligen är detta en bra beskrivning på den åsikt som genusperspektiv går ut på att lära ut.

Nämligen mannen som förövare och kvinnan som offer. Mannen som den onde och kvinnan som den gode – det är universitetsämne 2010

Egentligen är det mannen ifråga som borde polisanmäla Wennstam för att hon kallar honom störd för att han inte delar hennes sjuka, viktorianska närmast religiöst grundade ideer om hur sex skall få gå till utan att inkvisitionen brännmärker medverkande som häxor.

Denna dom berör BDSM (Bondage, Dominans, Sadism, Machosism). Väl värt att veta är att socialstyrelen så sent som årsskiftet 08/09 tog bort sjukdomsklassningen på BDSM. Att ha denna läggning har alltså (precis som homosexualitet) en gång betraktats som sjukligt av svenska staten. Idag är läggningen vanligare än folk tror.

Ur domen:

”Hundratusentals svenskar har denna läggning i högre eller mindre grad. Som exempel kan nämnas att det på webbportalen darkside.se, som handlar om BDSM och som enbart vänder sig till svenskar, finns mer än 100 000 användare.”

Vidare är det inte bara BDSM/Sadomachosistiska sexlekar som denna dom berör även om det handlat mycket om just den aspekten.

Det handlar också om man kan polisanmäla sin motståndare i kickboxning även om allt denne gjort var enligt reglerna. Eller om man kan polisanmäla en tatuerare för att denna tillfogade sin kund den smärta som krävdes för den produkt kunden betalat för.

Mårten Schultz har försökt försvara åklagarens agerande med att det var en ”principiellt viktig fråga” Problemet är att detta inte stämmer.

Dels så är det inte flickan utan bekanta till henne som gjort polisanmälan. Dels är skadorna inte värre än de jag fått i kampsport med fullkontakt.

”Åklagaren har sagt sig vara intresserad av fallet av principiellt intresse, om det går att ”avtala bort misshandel”. Hon kommer att överklaga domen.”

Skulle hon även åtala tatuerare? Skulle hon även åtala kickboxare? Knappast, snarare så är det  åklagare Rogland som har en agenda. Detta fall handlar sannolikt, liksom Assange-fallet, om de sexualpolitiska aspekterna. Dvs om ofeministiskt/ ej jämställt beteende är åtalbart.

Jämställdhet är också mycket riktigt det exakta ord som åklagare Rogland använder i Svd-artikeln på ämnet.

”Men åklagaren tycker att det svåra självskadebeteendet visar att parterna inte var jämställda, och att gränsen har passerats för möjligt samtycke.”

Vi har alltså ytterligare en kvinnlig åklagare som skall hänga ut folks privatliv för att sexuella handlingar inte är i enlighet med hennes politiska övertygelser om könsmakt. Vilka krav finns på objektivitet hos (kvinnliga) åklagare egentligen?

Precis som i Assange-fallet så hjälper det inte de berörda om det blir friande dom. De har fått sina privatliv uthängda till allmän beskådan.

Ni kanske undrar varför detta fall inte rubricerades som våldtäkt trots att Wennstam pratar om sextortyr? Jag har ju redan förkastat ”tortyr-aspekten” Då återstår sexaspekten. Och för er som läser till slut har jag sparat det bästa till sist.

Ur domen:

”De satt sedan och pratade en lång stund om vad de hade gjort och vad som hade varit bra och dåligt under helgen. Målsäganden berättade att det hon tyckte var värst var att Jonas Olsson inte hade haft sex med henne och att hon inte förstod hur han klarat det. Hon berättade i övrigt vad hon gillat. Det sista hon sa innan hon gick var ungefär att hon var förvånad över att Jonas Olsson klarat av att inte ha sex med henne och att det skulle bli roligt att se om han klarade det också nästa gång de sågs.”

Slutsats: Hade han haft sex med henne som hon ville så hade han sannolikt åtalats för våldtäkt. Inte för sex mot hennes vilja utan snarare som Niklas konstaterar: för sex mot statens vilja.

”Det är ett mål där staten står som målsägare, där ett brott mot staten anses ha begåtts.”…”det vi har här är nämligen inget annat än att en åtalad utgör ett åklagarens juridiska försöksdjur, som ska laboreras med i denna utdragna process.”

Och processen skördar sina offer precis oavsett utfallet. Så här kommenteras domen av den friade mannen.

”Han har dock svårt att känna någon glädje, eftersom han anser att både han själv och den 17-åriga flickan fått sina liv förstörda då detaljer om deras sexliv valsat runt i media.”

”– Det här har handlat om att man ska skämmas för sin läggning, precis som homosexuella fick göra en gång i tiden. Allt för att en åklagare tyckte att det var intressant att pröva det rättsligt – med mitt och flickans liv som insats.”

För den som vill läsa mer om ämnet rekommenderas Sanna Raymans artikel i magasinet Neo.

Uppdatering:

Läs sanningen om detta mål på Aktivarum. Hur vet jag detta är sanning? Helt enkelt för att informationen kommer från polisens förundersökningsprotokoll FUP:

Del 1, Falsk våldtäktsanmälan

Del 2, Marcus ”Lydnad”

Del 3, Jonas ”Sadistisk gentleman”

Del 4, Emilia ”Avslöjandet”

---

Publicerat i Genus, Jämställdhet, Politik, Politisk korrekthet, Samhälle