Aktivarum

Detta Sverige-demokrat-tjat

februari 7, 2010
6 kommentarer

Nu får det vara nog med ovanan att anklaga alla som har oönskade åsikter för att vara Sverigedemokrater.

Gång på gång ser man samma sak idag. Närhelst en åsikt uttrycks som några inte gillar så försöker de få överläge genom att anklaga personen som hade den oönskade åsikten för att vara Sverigedemokrat. Vid några de mest fördummande tillfällena under amerikanska presidentvalet 2008 så försökte man anklaga Barack Obama för att vara smygmuslim Förmodligen var det valets pinsammaste ögonblick när det ämnet kom upp. I alla diskussioner inför svenska riksdagsvalet 2010 så ser vi en fördumning där argumentet mot ett förslag allt oftare blir att den som kom med förslaget är eller borde vara Sverigedemokrat.

Jag vet inte om Sverigedemokraterna vinner eller förlorar på detta och ärligt talat bryr jag mig inte.

För de stora förlorarna i en sådan debatt är kunskapen och kompetensen. Därmed är det vi väljare som förlorar mest för den demokratiska debatten är tänkt att vara till hjälp för oss och att lyssna på en tävling i att kalla den andre för Sverigedemokrat är inte till den minsta hjälp. För övrigt så sjunker kunskapsnivån. Det krävs mindre kunskap för att kalla någon Sverigdemokrat än det krävs för att argumentera för sin sak. Sålunda förespråkar jag ett upphörande av ovanan.

Typiskt exempel på denna ovana här där inga som helst argument ges åt endera hållet. Inte nog med att argumentet inte bemöts. Man får heller inga som helst argument för alternativen. Det enda läsaren får är billiga etiketter och uppmaningen vilka etiketter som författaren anser vara goda och onda.

”The KD and KDU are pursuing the same line of though that the Swedish Democrats”

Ett annat exempel på samma sak hittar vi här. Vad menar Alata med detta stycke egentligen? Menar han att om Moderaternas partiledare inte säger emot är han automatiskt en Sverigedemokrat?

”När Fredrik Reinfeldt, vår självaste statsminister, inte tog direkt avstånd från det franska lagförslaget var första steget till att Sverigedemokraternas politik börjar sakta men säkert vinna tillräckligt mycket mark för att eventuellt komma in i riksdagen.”

Jag motiverar upphörandet av ovanan med samma argument som användes när Obama anklagades för att vara muslim.

Å ena sidan har vi det faktum att det ofta är osant (vilket egentligen om vi har ett uns integritet borde räcka). Men å andra sidan även om det vore sant på vilket sätt är det något fel med det? Får en person magiskt fel bara genom att vara muslim eller sverigedemokrat? Hur tusan får den åsikten fäste i ett samhälle präglat av upplysningstiden överhuvudtaget? Någon frågade nyligen vad man kallar det när personen som råkar hålla med om en sak som en Sverigedemokrat sagt automatiskt antas vara sverigedemokrat (vilket antingen gynnar eller missgynnar Sd eller inte gör nån skillnad alls annat än att debatten blir dummare). Jag svarade där och jag ger samma svar här. Dylika dumheter torde gå under benämningen:

Reductio ad Sverigedemocratum

Detta med hänvisning till följande resonemang.


Bör Obama avsättas i jämställdhetens namn?

december 14, 2009
5 kommentarer

Barack Obama är populär bland många kvinnor, räknas deras röster överhuvudtaget?

Ja det kan man undra efter att Sydsvenskan skrivit inte bara en utan två artiklar där de kritiserar utnämningen av Lundakarnevalens nya General. Utöver detta har tidningen även haft en artikel där man försöker vifta bort den kritik Emmas första artikel fick i kommentarerna. Där man bland annat påpekade Sydsvenskan själva aldrig haft en kvinnlig chefsredaktör. Snacka om att Sydsvenskan kastar sten i glashus.

Jämställdhetsbloggaren Pelle Billing skrev ett inlägg om den första artikeln där han nyanserade behovet att hålla en högre nivå på kommentarerna

”Att skriva kommentarer på tidningsartiklar är ett utmärkt sätt att bedriva vardagsaktivism, men låt oss i så fall skriva smarta, penetrerande kommentarer som tvingar läsarna att tänka om. Låt feministerna vara dem med den hätska och obalanserade retoriken”

Hans kommentar om hätsk obalanserad retorik blev närmast profetisk när Sydsvenskans ekonomiska krönikör Thomas Frostberg skrev sin artikel. Redan i rubriken så sätts låghetens nya standard med hänvisningar till ”allvarligt synfel” hos oliktänkande -förmodligen är det både människosyn och faktiskt syn han menar.. Standard för obalans sätter sedan Frostberg själv med kommentaren att:

”med raden av män i karnevalstoppen går det inte heller att sopa undan argumentet att det finns en struktur som motverkar jämnare könsspridning och bättre mångfald.”

Dels så är, som stammisarna här på Aktivarum redan vet, strukturer aldrig orsaker till någonting. Dels är det inte ens ett argument utan bara ett påstående för vilka Frostberg ger inga som helst argument annat än att han tycker så. Vilket är marginellt bättre än ett cirkelresonemang från 1600-talet.

I och med Frostbergs artikel så tappade till och med Pelle Billing lite av sitt berömda lugn och svarade att han ansåg de män som förespråkar bortkvotering av män till förmån för kvinnor kan börja med sig själva. Billing skriver på sin blogg:

”Ifall er respons till det jag skriver här är att ni aldrig förtryckt någon, utan ni har jobbat hårdare än många andra och därmed förtjänat er maktposition, så föreslår jag er att detta kan vara fallet med de flesta männen som har en maktposition i samhället.”

Billing fortsätter med att påtala alla de saker som journalister som Frostberg verkar missat och avslutar artikeln med kommentaren:

Framtidens debatt om jämställdhet är nyanserad, och inkluderar även alla de uppoffringar män gjort genom historien, inte bara kvinnornas uppoffringar. När ska ni släppa taget om gårdagens debatt, och följa med oss in i framtiden?

Detta klockrena påpekande var så slagkraftigt att Frostberg själv såg sig manad att besvara i kommentarsfältet på Billings blogg. Den som har den minsta erfarenhet av debatten behöver dock inte ens läsa Frostbergs försvar för att veta vad han skriver, han babblar såklart om system och strukturer detta trots att hans kollegor på Aftonbladet i sin kritik mot Sverigedemokraterna redan konstaterat att strukturer och system är människor.

Anmärkningsvärt i Frostbergs försvar är även att han kommenterar lösningen vara: ”Personligen är jag övertygad om att åtgärderna måste sättas in där rekryteringarna sker för att ha störst effekt”

Och varför är det så anmärkningsvärt? Jo för han var började Frostbergs kritik? Jo Lundakarnevalen och hur såg fördelningen ut könsmässigt vid rekrytering/utnämning där? Jo en kommitté bestående av 8 kvinnor och 6 män beslutade vem som blev karnevalsgeneral. En kvinnlig majoritet ville ha en manlig general och därför bör kvinnornas rösträtt i frågan omedelbart öveföras till Frostberg som bara råkar vara man.

Samma mönster såg vi för övrigt vid amerikanska presidentvalet.

Majoriteten av de röstande var kvinnor. Demokratiska nomineringen stod mellan Barack Obama och Hillary Clinton. Sakta men säkert började allt fler kvinnor föredra Obama.  Med den logik som Sydsvenskan utgår från undrar man om de tycker kvinnor skall ha rösträtt överhuvudtaget? Eller kanske lösningen är att bara kvinnliga kandidater tillåts så kvinnorna får rösta men inte välja om de röstar på en man eller kvinna av rädsla för att kvinnorna skall föredra en man.

Låt kvinnorna bestämma själva men ge dem bara de val vi redan godkänt? Skall det vara jämställdhet? Att ett gäng män sitter och bestämmer vad kvinnor får välja?


    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör som 1 383 andra, prenumerera du med.

    Arkiv