Jämförelse av Feminister och Antifeminister – Del 2 Synen på vetenskap

Vi fortsätter med uppräkningen. Punkt 2 handlar om synen på vetenskap och kunskap.

Del 1 hittar ni här och här är inlägget som analyseras.

Först lite bakgrund. Såväl positivismen som hermeneutiken handlar om att hantera de vetenskapsteoretiska problemen med dogmatism och relativism som bägge förkastar begreppet vetenskaplig sanning.

”2. Synen på kunskap och vetenskap är olika, antifeminister har ofta en naturvetenskaplig och positivistisk syn på kunskap (det jag förnimmer med mina sinnen är sant) de ser mycket på orsak och verkan”

Det stämmer att antifeminister ofta utgår från positivismen men vilka belägg finns för att positivism i sig skulle vara naturvetenskaplig? Det påståendet tycks mig helt taget ur luften. Se Alan Sokals föreläsning (Video).

Läkaren Ignaz Semmelweiss upptäckt är ett typiskt exempel på vad positivismen handlar om.

Här kan ni läsa den tragiska berättelsen om Semmelweiss. Det är en sedelärande historia. På 1800-talet ansåg man att empiri inte var värd någonting. En akademiker förväntades ha teoretiska ”vetenskapliga” förklaringar.

”Att små osynliga partiklar kunde föra vidare infektioner genom händer var samtiden helt oförståelig inför, på modet var istället teorier om dålig luft (miasma) eller obalans i kroppsvätskorna (dyskrasi)”

När sålunda Semmelweiss metoder (orsak) minskade antalet kvinnor som dog av barnsängsfeber (verkan) blev resultatet att läkare ryckte på axlarna. När han fick sparken utsågs en ny mer kompetent herre som snabbt såg till dödssiffran sköt i höjden.

Semmelweiss visste varför kvinnor dog men den teoretiska förklaringen fanns inte på hans tid.

Han kunde därför inte bevisa vetenskapligt ”av vad” kvinnor dog. Däremot bekräftades hans slutsatser av Louis Pasteurs forskning på mikro-organismer, dock flera år efter Semmelweiss död. Ett sedelärande exempel om empirins betydelse.

Vi fortsätter analysen

”…medan feminister har en vetenskapssyn som grundar sig i samhällsvetenskapen och sociologin, som ser på omgivningen och på strukturer snarare än bara på individer/företeelser och deras egenskaper.”

Här blir det problem. Positivism är ett vetenskapsteoretiskt perspektiv. Samhällsvetenskap  däremot är inte det och därför kan ingen disciplin – feministisk eller annan – ha sin vetenskapsteoretiska grund i samhällsvetenskapen.

Då uppstår nämligen situationen att man tar efter samhällsvetare utan att veta varför de gör som de gör.

Vid denna punkt brukar många ta för givet feminismen har samma grund som samhällsvetenskapen – alltså hermenutisk. Den som tittar på vetenskapsteoretikern Margareta Hallbergs avhandling ser redan i underrubriken det knappast stämmer.

Kunskap och Kön – En studie av feministisk vetenskapsteori

Med andra ord feminismen har sin egen vetenskapsteori som grund. Denna plockar gärna teorier från andra discipliner vilket ger legitimitet men gör dessa teorier sedan underordnade feminismens politiska ståndpunkter som vi skall ta upp här.

Den amerikanska statsvetaren Judith Grant räknar upp de sk. ”feminismens tre nyckelbegrepp”

Grants arbete som fokuserar på likheter inom den moderna feminismen tillskriver olikheter den politiska teori som präglar definitionen av den aktuella feministiska positionen. Enligt henne är de centrala begreppen i modern feminism:

1. Kvinnor är förtryckta som kvinnor

2. Det personliga är politiskt

3. Idén att kvinnor endast kan lita på sina egna personliga erfarenheter.

Detta sätt att förstå feminismen kallar Grant för en ”Bindestrecksteori” Man separerar helt enkelt den feministiska kunskapen från de politiska teorier – typ liberalism, existensialism, marxism – som feminsmen annars brukar slås ihop med.

”Det är som om feminismen metaforiskt blivit gift med traditionella teorier och endast kan existera på ett halvautonomt sätt.” (s. 53)

Med andra ord tycks den oenighet som finns inom feminismen iaf delvis röra teorier som kommer utifrån.

Liberaler är oeniga med marxister. Liberaler är oeniga med andra liberaler osv. När man separerar ”det feministiska” från andra teorier så blir den teoretiska grunden mestadels en fråga om alla saker som feminister ifrågasätter och slutsatsen därefter:

”Det dominerande forskarsamhället har antingen kunnat införliva feministiska idéer som ett tillägg till den nuvarande vetenskapen eller förblivit opåverkat av den feministiska kritiken. Hallberg menar att det är tveksamt om kön spelar en så avgörande roll för vetenskapens utveckling som feminister antar.” (baksidetext)

Observera att Margareta Hallberg var en av granskarna av Eva Lundgrens forskning och 14 genusvetare hävdade i DN hon saknade kompetens för uppgiften. Som motivering angavs att Eva Lundgren verkade inom den Hermenutiska traditionen.

”I den tradition hon arbetar kan man inte neutralt pröva teser, där har ett begrepp som falsifiering inte någon större mening, skriver professorerna Maud Eduards, Johanna Esseveld och Inger Lövkrona tillsammans med elva andra forskare.”

Ursäkta en enkel fråga men om man inte neutralt kan pröva teser hur vet man vad som är sant?

Hur vet man att tolkningen är rätt? Det är ytterst talande att när Torsten Thurén skall besvara den frågan i sin introduktion till vetenskapsteori med författaren Sven Lindkvists tolkning av en afghansk gerillagrupp som exempel så blir svaret – Det vet man inte.

”När man tolkar andra människors känslor och upplevelser utifrån sina egna känslor och upplevelser befinner man sig på mycket osäker mark. Upplevelser och känslor är inte intersubjektivt testbara”

Thurén konstaterar att jämfört med positivism (som ingalunda är säker kunskap) är de hermenutiska tolkningarna ännu mer osäker kunskap. Vissa mer hårdföra positivister vill helt förvisa hermeneutiken till upptäcktens sammanhang med rent heuristiskt värde.

Det problematiska med den synen är att det förutsätter något som kan testas positivistiskt.

Det är dock inte antifeministers problem med feministisk vetenskapssyn. Vad antifeminister kritiserar är feminister som drar hermeneutiska slutsatser som går tvärt emot vad empiri säger i frågor där det bevisligen går att positvistiskt testa vad som påstås.

”Att se strukturella problem blir svårt om man tycker att alla socialvetenskaper är ”rent flum

Det är ingen som sagt all socialvetenskap är flum. Den anklagelse som lagts fram är mycket allvarligare. Feminister anklagas för Lisbeth Salander-forskning. Alltså för att – likt psykologen i filmerna – ha resultaten klara innan de ens börjar forska.

I Eva Lundgrens fall slutsatser det helt saknas data för

Analysen fortsätter i Del 3 (länk kommer) som handlar om synen på Könen.

---

Publicerat i Genus, Jämställdhet