Aktivarum

Jämförelse av Feminister och Antifeminister – Del 2 Synen på vetenskap | mars 6, 2013

Vi fortsätter med uppräkningen. Punkt 2 handlar om synen på vetenskap och kunskap.

Del 1 hittar ni här och här är inlägget som analyseras.

Först lite bakgrund. Såväl positivismen som hermeneutiken handlar om att hantera de vetenskapsteoretiska problemen med dogmatism och relativism som bägge förkastar begreppet vetenskaplig sanning.

”2. Synen på kunskap och vetenskap är olika, antifeminister har ofta en naturvetenskaplig och positivistisk syn på kunskap (det jag förnimmer med mina sinnen är sant) de ser mycket på orsak och verkan”

Det stämmer att antifeminister ofta utgår från positivismen men vilka belägg finns för att positivism i sig skulle vara naturvetenskaplig? Det påståendet tycks mig helt taget ur luften. Se Alan Sokals föreläsning (Video).

Läkaren Ignaz Semmelweiss upptäckt är ett typiskt exempel på vad positivismen handlar om.

Här kan ni läsa den tragiska berättelsen om Semmelweiss. Det är en sedelärande historia. På 1800-talet ansåg man att empiri inte var värd någonting. En akademiker förväntades ha teoretiska ”vetenskapliga” förklaringar.

”Att små osynliga partiklar kunde föra vidare infektioner genom händer var samtiden helt oförståelig inför, på modet var istället teorier om dålig luft (miasma) eller obalans i kroppsvätskorna (dyskrasi)”

När sålunda Semmelweiss metoder (orsak) minskade antalet kvinnor som dog av barnsängsfeber (verkan) blev resultatet att läkare ryckte på axlarna. När han fick sparken utsågs en ny mer kompetent herre som snabbt såg till dödssiffran sköt i höjden.

Semmelweiss visste varför kvinnor dog men den teoretiska förklaringen fanns inte på hans tid.

Han kunde därför inte bevisa vetenskapligt ”av vad” kvinnor dog. Däremot bekräftades hans slutsatser av Louis Pasteurs forskning på mikro-organismer, dock flera år efter Semmelweiss död. Ett sedelärande exempel om empirins betydelse.

Vi fortsätter analysen

”…medan feminister har en vetenskapssyn som grundar sig i samhällsvetenskapen och sociologin, som ser på omgivningen och på strukturer snarare än bara på individer/företeelser och deras egenskaper.”

Här blir det problem. Positivism är ett vetenskapsteoretiskt perspektiv. Samhällsvetenskap  däremot är inte det och därför kan ingen disciplin – feministisk eller annan – ha sin vetenskapsteoretiska grund i samhällsvetenskapen.

Då uppstår nämligen situationen att man tar efter samhällsvetare utan att veta varför de gör som de gör.

Vid denna punkt brukar många ta för givet feminismen har samma grund som samhällsvetenskapen – alltså hermenutisk. Den som tittar på vetenskapsteoretikern Margareta Hallbergs avhandling ser redan i underrubriken det knappast stämmer.

Kunskap och Kön – En studie av feministisk vetenskapsteori

Med andra ord feminismen har sin egen vetenskapsteori som grund. Denna plockar gärna teorier från andra discipliner vilket ger legitimitet men gör dessa teorier sedan underordnade feminismens politiska ståndpunkter som vi skall ta upp här.

Den amerikanska statsvetaren Judith Grant räknar upp de sk. ”feminismens tre nyckelbegrepp”

Grants arbete som fokuserar på likheter inom den moderna feminismen tillskriver olikheter den politiska teori som präglar definitionen av den aktuella feministiska positionen. Enligt henne är de centrala begreppen i modern feminism:

  1. Kvinnor är förtryckta som kvinnor

  2. Det personliga är politiskt

  3. Idén att kvinnor endast kan lita på sina egna personliga erfarenheter.

Detta sätt att förstå feminismen kallar Grant för en ”Bindestrecksteori” Man separerar helt enkelt den feministiska kunskapen från de politiska teorier – typ liberalism, existensialism, marxism – som feminsmen annars brukar slås ihop med.

”Det är som om feminismen metaforiskt blivit gift med traditionella teorier och endast kan existera på ett halvautonomt sätt.” (s. 53)

Med andra ord tycks den oenighet som finns inom feminismen iaf delvis röra teorier som kommer utifrån.

Liberaler är oeniga med marxister. Liberaler är oeniga med andra liberaler osv. När man separerar ”det feministiska” från andra teorier så blir den teoretiska grunden mestadels en fråga om alla saker som feminister ifrågasätter och slutsatsen därefter:

”Det dominerande forskarsamhället har antingen kunnat införliva feministiska idéer som ett tillägg till den nuvarande vetenskapen eller förblivit opåverkat av den feministiska kritiken. Hallberg menar att det är tveksamt om kön spelar en så avgörande roll för vetenskapens utveckling som feminister antar.” (baksidetext)

Observera att Margareta Hallberg var en av granskarna av Eva Lundgrens forskning och 14 genusvetare hävdade i DN hon saknade kompetens för uppgiften. Som motivering angavs att Eva Lundgren verkade inom den Hermenutiska traditionen.

”I den tradition hon arbetar kan man inte neutralt pröva teser, där har ett begrepp som falsifiering inte någon större mening, skriver professorerna Maud Eduards, Johanna Esseveld och Inger Lövkrona tillsammans med elva andra forskare.”

Ursäkta en enkel fråga men om man inte neutralt kan pröva teser hur vet man vad som är sant?

Hur vet man att tolkningen är rätt? Det är ytterst talande att när Torsten Thurén skall besvara den frågan i sin introduktion till vetenskapsteori med författaren Sven Lindkvists tolkning av en afghansk gerillagrupp som exempel så blir svaret – Det vet man inte.

”När man tolkar andra människors känslor och upplevelser utifrån sina egna känslor och upplevelser befinner man sig på mycket osäker mark. Upplevelser och känslor är inte intersubjektivt testbara”

Thurén konstaterar att jämfört med positivism (som ingalunda är säker kunskap) är de hermenutiska tolkningarna ännu mer osäker kunskap. Vissa mer hårdföra positivister vill helt förvisa hermeneutiken till upptäcktens sammanhang med rent heuristiskt värde.

Det problematiska med den synen är att det förutsätter något som kan testas positivistiskt.

Det är dock inte antifeministers problem med feministisk vetenskapssyn. Vad antifeminister kritiserar är feminister som drar hermeneutiska slutsatser som går tvärt emot vad empiri säger i frågor där det bevisligen går att positvistiskt testa vad som påstås.

”Att se strukturella problem blir svårt om man tycker att alla socialvetenskaper är ”rent flum

Det är ingen som sagt all socialvetenskap är flum. Den anklagelse som lagts fram är mycket allvarligare. Feminister anklagas för Lisbeth Salander-forskning. Alltså för att – likt psykologen i filmerna – ha resultaten klara innan de ens börjar forska.

I Eva Lundgrens fall slutsatser det helt saknas data för

Analysen fortsätter i Del 3 (länk kommer) som handlar om synen på Könen.


Publicerat i Genus, Jämställdhet

24 kommentarer »

  1. […] om detta i Del 2 (länk) som handlar om synen på […]

    Pingback av Jämförelse av Feminister och Antifeminister – Del 1 Synen på rättvisa | Aktivarum — mars 6, 2013 @ 11:58 e m

  2. Vad antifeminister kritiserar är feminister som drar hermeneutiska slutsatser som går tvärt emot vad empiri säger i frågor där det bevisligen går att positvistiskt testa vad som påstås.

    Amen!

    Det är just det. När kartan absolut inte stämmer med verkligheten är det kartan som är fel.

    Kommentar av Ninni — mars 7, 2013 @ 12:16 f m

  3. ”I den tradition hon arbetar kan man inte neutralt pröva teser, där har ett begrepp som falsifiering inte någon större mening”

    Vilket flum!

    Inom på ingenjörsutbildningen fick man lära sig att göra överslagsberäkningar och rimlighetskontroll. Det räckte naturligtvis inte för att försäkra sig om att man hade räknat rätt, men om man på en tenta hade kommit fram till fel svar, och en enkel rimlighetskoll hade avslöjat att det var fel, så blev det noll poäng. Om man däremot gjort kollen och insett att svaret var orimligt, kunde man rädda några poäng.

    Det är en sak att man ofta inte kan bevisa, eller kanske fullt ut falsifiera, hypoteser. Det befriar en inte från ansvaret att bedöma deras rimlighet så gott man kan. Metoden är densamma som för verifiering och falsifiering, men mindre rigorös.

    Det lyfts ju ofta fram hur genusvetare minsann internt kritiserar t.ex. hypotesen om Könsmaktsordningen, och att vi inte förstår det visar hur illa insatta vi är. Då kommer vi fram till en annan aspekt av vetenskap: en forskare med integritet har ett ansvar att säga ifrån om dess resultat missbrukas – inte minst om en felaktig tolkning läggs till grund för svepande samhällsförändringar.

    Om genusvetarna internt sitter på kritik av sina egna teorier, som varken publiceras eller kommuniceras utåt, gör de sig skyldiga till ett slags vetenskapsbedrägeri – om de nu vill göra anspråk på att ägna sig åt vetenskap.

    Om de hellre vill kalla feminismen en religion, så är det ju sådant beteende mindre allvarligt, och till och med förväntat.

    Kommentar av Ulf T — mars 7, 2013 @ 12:30 f m

  4. Nu har hela natten gått – var är del 3?! 😉

    Kommentar av Ulf T — mars 7, 2013 @ 9:34 f m

  5. i mitt huvud🙂

    Kommentar av Aktivarum — mars 7, 2013 @ 10:29 f m

  6. ULF T:

    ”Det lyfts ju ofta fram hur genusvetare minsann internt kritiserar t.ex. hypotesen om Könsmaktsordningen,”

    Tror du de kan bevisa DET åtminstone? 😉

    Kommentar av Toklandet — mars 7, 2013 @ 10:46 f m

  7. Ulf T:
    På ett kemiprov hade vi en uppgift om medicin mot halsbränna: något i tabletten (magnesium, tror jag) ingick en förening men en viss mängd magsyra. Som bieffekt bildades någon gas.
    En i klassen berättade hur han via ett kommatecken/potensfel fick svaret 12 kubikmeter. (Det blir ganska mycket gas att ha i magen.)
    Uppenbart orimligt, men svårt att hitta – varje beräkning i varje led efter felet var helt korrekt.
    Efter att ha korrigerat på rätt ställe fick han samma svar som vi andra, 12 kubikcentimeter.

    Kommentar av Kristian — mars 7, 2013 @ 11:48 f m

  8. Det är ändå svårt att förstå hur någon kan argumentera för att deras kunskap inte går att pröva men ändå ska betraktas som sanning.

    Ninni skriver i föregående inläggs kommentarstråd att det är förbluffande hur dåligt de förstår kritiken. Jag antar att det är för att det är en religion. Om man inte kan föreställa sig att ens grundläggande antaganden skulle kunna tolkas på annat sätt så är det svårt att förstå en annan människas världsbild. Dessutom behöver de ju aldrig utsättas för ifrågasättanden eftersom svensk debatt inte rymmer några motpoler.

    Lysande inlägg förövrigt. Jag vet inte vad du gör men jag hoppas lite på att du en dag får för dig att storma in som doktorand på en sociologisk institution. Det hade jag velat se som dokusåpa🙂

    Kommentar av Johan Grå — mars 7, 2013 @ 12:15 e m

  9. Aktivarum vid mars 7, 2013 kl. 10:29 f m
    i mitt huvud

    Och hur ska vi kunna läsa det där hade du tänkt, va? Känn ingen press, eller så… men vi vääääääntar😉

    Kommentar av Ninni — mars 7, 2013 @ 1:13 e m

  10. Ninni:

    Ni kommer inte att vänta förgäves. Skulle säga att en bra bit över hälften av del 3 är färdigskriven så den blir definitivt publicerad idag eftermiddag. Kan även påpeka att jag bla källhänvisningar till granskning gjord av en viss Ninni🙂

    Sedan är ju Del 3 en logisk fortsättning av Del 2, vi diskuterar könsskillnader och därmed är det ännu mera om skilllnader i vetenskapssyn för det är ju där könsskillnader diskuteras.

    Kommentar av Aktivarum — mars 7, 2013 @ 1:54 e m

  11. GO! – Jämförelse av Feminister och Antifeminister – Del 3 Synen på könen

    (Och här är direktlänken till Del 3 för bekvämlighetens skull)

    Kommentar av Aktivarum — mars 7, 2013 @ 2:57 e m

  12. Tack Aktivarum. Är glad att du kan hitta de vetenskapligt skrivna invändningarna, så att man själv slipper formulera dem.

    ”När man tolkar andra människors känslor och upplevelser utifrån sina egna känslor och upplevelser befinner man sig på mycket osäker mark. Upplevelser och känslor är inte intersubjektivt testbara”

    När man ser historikern Hirdman utifrån hennes 60-tals-akademiska horisont, tolka känslorna av människor som levt långt mer än 100 år tidigare. Åndå är det just precis det hon gör, när hon beskriver hur kvinnan genom årtusenden blivit förtryckt av mannen. Det är inte vetenskap. Det är fantasier.

    Kommentar av Mars — mars 7, 2013 @ 6:07 e m

  13. Kulturkrocken blir ju uppenbar när man jämför DN-artikeln med Hallberg & Hermanssons granskning. Förutom den uppenbart suddiga vetenskapliga identiteten inom många ämnen inom humaniora har postmodernismens och socialkonstruktivismens inflytande varit helt förödande. Se även temanummer på detta ämne i Axess: Den vettlösa vetenskapen eller När ingen säger ifrån.
    http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=1510

    Kommentar av Erik S — mars 7, 2013 @ 8:17 e m

  14. Inte mycket att tillägga. Ett grundläggande problem i sammanhanget är att trots att de menar att deras vetenskap inte går att jämställa med t.ex. naturvetenskap gör de ändå anspråk på att accepteras på samma sätt som naturvetenskap och i och med att de sitter i byggnader som kallas universitet och högskola så tror alla (som inte funderat på vetenskapsteori) att deras utsagor bär samma tyngd. Jag tycker de klär sig i lånta fjädrar.

    Ansätter man dem försvarar de sig med postmodernismen som i sin tillämpning fungerar ungefär som en religion där ”gud” bytts mot t.ex. ”diskurs”, ”struktur” eller ”maktordning” och ingenting är objektivt eller sant eftersom allt man säger är en del av ”strukturen”. Och så vips, då feministerna pratar med någon mindre kritisk så är plötsligt allt de säger sant och objektivt.

    Kommentar av Adam Bek — mars 7, 2013 @ 8:18 e m

  15. @Ulf T:
    Ja, t.o.m. för en postmodernist borde ju en ”rimlighetskontroll” fylla sin funktion när man vill tillämpa sina teorier i praktiken och göra normativa uttalanden om t.ex. politik, familj och arbetsmarknad.

    Det är rätt intressant med det enorma glapp som finns i postmodern genusteori mellan den vetenskapskritiska delen som avfärdar all objektivitet och den mer politiskt inriktade delen som levererar dåligt underbyggda ”sanningar” på löpande band till blåögda journalister och dumma politiker.

    Kommentar av Adam Bek — mars 7, 2013 @ 8:34 e m

  16. Adam Bek:

    Det är flera människor som både uppmärksammat den där paradoxen samt levererat förklaringen. Alla postmoderna flumvetenskapliga politiska rörelser inklusive feminsmen har en kärna som handlar om att man omfamnar flumteori PGA att man ser postmodernismen som ett redskap för att den egna gruppen skall få mer att säga till om. Det hela kan enklast ses som en två stegsmodell

    1. Total fixering vid flummig relativism och postmodernism som ett sätt att avskaffa tradtionell vetenskap

    2. Åsikten att den förtryckta gruppen genom sina unika erfarenheter har MER värdefull. samhällsnyttig och ”sann” kunskap.

    Alltså

    A) Ingen kunskap är objektivt sann. (relativism)

    B) Subjektivt är kvinnor mer sanna än män. (dogmatism)

    Kommentar av Aktivarum — mars 7, 2013 @ 9:55 e m

  17. Jag har faktiskt inget emot att det finns postmoderna teorier och kritik mot positivism o.s.v. Det är alltid nyttigt att med kritik och nya infallsvinklar. Det blir så tyst i skogen om bara den bästa fågeln sjunger. Så tänkandet och teorierna har sin plats i historien men det är precis som du säger sättet deras relativism sedan missbrukas på som är problemet.

    Och när de ligger där på sjukhuset och doktorn berättar om vilka behandlingsmetoder som kan vara lämpliga så kan man vara rätt säker på att deras relativism kommer att vara som bortblåst. Då blir de fullblodspositivister och gör ett rationellt val.

    Kommentar av Adam Bek — mars 7, 2013 @ 10:25 e m

  18. Adam Bek:

    Problemet är just i formuleringen ”Postmoderna teorier” Vadå teorier det är ju vanliga hypoteser dvs gissningar och antaganden?

    En vetenskaplig teori skall inte vara en gissning eller nåt man tar för givet. Den skall vara en hypotes som testats och befunnits vara riktig. Annars kan man kalla vad som helst ”teori”

    Kommentar av Aktivarum — mars 7, 2013 @ 11:34 e m

  19. Feminism …den nya …religonen.

    Kommentar av per Hagman — mars 8, 2013 @ 12:20 e m

  20. […] på nåt som indirekt är manligt (macho) så ger feminismens rättvisesyn (del 1) tack vare feministiskt vetenskapssyn (del 2) fritt fram för en feministisk syn på könen (del 3) med slutsatsen att ju mindre man en man […]

    Pingback av Jämförelse av Feminister och Antifeminister – Del 4 Om att vi missförstår feminister | Aktivarum — mars 8, 2013 @ 12:47 e m

  21. Poængen med kritiken av Elundgren,s arbeten var væl att dessa hennes påståeenden slutsatser etc saknade relevant forskningsgrund.
    På ren svenska blir væl det ungfær…ren løgn.
    Om vi nu menar att sanning skall vara av alla …iaktagbar / uppenbar… altså inte bara sanning før de som vill… tro.

    — Samtidigt anser Uppsala universitet att , med ”forskaren” lundgrens uppsatser , denna dynga , …har universitet misslyckats med sin huvuduppgift …næmligen att skola… forskare.

    — Hård sjælvkritik ..och helt relevant slutsats.

    —eva lundgrens arbeten kastar ett løjets skimmer øver den akademiska forskningsværlden.

    Per Hagman

    Kommentar av per Hagman — mars 8, 2013 @ 12:50 e m

  22. […] på nåt som indirekt är manligt (macho) så ger feminismens rättvisesyn (del 1) tack vare feministiskt vetenskapssyn (del 2) fritt fram för en feministisk syn på könen (del 3) med slutsatsen att ju mindre man en man […]

    Pingback av Evolutionspsykologi och Briffaults Lag | Aktivarum — maj 10, 2013 @ 7:22 f m

  23. […] Som Aktivarum just skrev: […]

    Pingback av Sh*t Ulf T Says… | Genusdebatten — augusti 8, 2013 @ 9:56 f m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör sällskap med 1 067 andra följare

    Arkiv

%d bloggare gillar detta: