Assanges verkliga brott mot Ardin: Manlig sexualitet

Så har då alla våra misstankar besannats. Det är ju enligt jante-lagen fel att skryta…

Uppdatering, Torsdag 1600: Upplösningen i Assange-dramat.

Ursprungligen postat av deckardrottningen:

Welcome to Sweden, Mr Assange. You should know that paying for sex is illegal here, and if you don’t pay, you’ll be accused of rape and molestation.

För rolig kommentar för att inte återberättas

Nu har mer information kommit in som i detalj beskriver vad som inträffat, ni hittar hela historien i kommentarsfältet. Som väntat är det ett gigantiskt antiklimax, ett magplask av oanat omfång. Källa är Resume via Flashback.

Precis som den ”lag” som Assange bröt är jantelagen heller ingen riktig lag.

Jantelagen är, precis som den informella låtsasregel som Assange ignorerat, en mobbningsöverenskommelse mellan ideologer för att se till att ingen annan åsikt än deras egen får yttras eller visas. Och tyvärr så fungerar det över förväntan. Det är ofta folk försöker hålla ryggen fri pga detta i nuläget.

Vi tänker ändå skryta lite. Vi hade rätt i precis alla påståenden vi gjorde. Inget sexualbrott har skett. Det är bara det att vad normkritiska radikalfeminister som Anna Ardin och Claes Borgström själva anser skall vara brott och vad som faktiskt är brott inte är samma saker.

Det paradoxala är att radikalfeminister som Claes Borgström själva är riktigt normaltråkiga medan de gör politik på att förespråka det rakt motsatta.

??? Kan detta stämma?

Jupp du hörde rätt. En man i kostym som kritiserar män i kostym. Och då är det ännu mer intressant hur radikalfeministen och polischefen Göran Lindberg själv åkte runt med sadist-kit och våldtog kvinnor medan han gjorde politisk karriär och slog mynt av att förespråka det rakt motsatta samt HBT frågor.

”Vi vill markera våra värderingar” sade dåvarande länspolismästaren, numera dömde sadistvåldtäktsmannen Göran Lindberg 2005.

Som könsmaktsförespråkare så tycker inte Claes Borgström att rättsväsendet har rätt. Varför förstår man när man läser följande text:

Susanne Dodillet om kriminaliseringen av män: ”Den svenska sexköpslagen är enligt (Maud) Eduards bra då den utgår från ”en feministisk maktförståelse av prostitutionen” som visar att kvinnor och män inte är jämbördiga parter.”

”Enligt könsmaktsteorins logik borde argumentet vara: Inte bara köp av sexuella tjänster utan även samlag som leder till oönskade graviditeter är exempel på kvinnoförtryck och på mäns sexuella rättigheter i patriarkatet.” (gällande sexköpslagen läs här eller besök LouiseP)

Med utgångsläget att de inte är jämbördiga uppstår lätt åsikten att de därmed inte skall ha samma rättigheter heller.

Det är ju den presumtionen personer som Claes Borgström gör politisk karriär på. Att föra svaga gruppers talan utan att själv behöva vara svag. Do as I say (not as I do)

Därav anledningen till ilskan hos mobben över att alla inte bara utgick från att Assange var skyldig tills motsatsen bevisats från början (tvärtemot svensk rättsprincip enligt vilken han var oskyldig tills motsatsen bevisats).

Det var ju medlemmar av en svagare grupp som stod för anklagelsen. Dem får man inte kritisera.

Vad gör mobben då? Jo precis som Unni Drougge fantiserar de i sin postmoderna värld ihop att anmälan i sig skall betraktas som ett brott så oskuldspresumtionen skall gälla anmälare, inte anklagade.

”För plötsligt tycks det vara ett värre brott att berätta om övergrepp än övergreppen i sig. Många gånger har jag funderat över vad som orsakar denna (manliga) upprördhet kring sexualbrott.”

Hängde ni med om hur de misstänkta övergreppen magiskt förvandlades till riktiga övergrepp? Berättande i sig skapar världen för postmodernister.

Alternativt så beger de sig till den ridderligt chauvinistiska sfären som Erik Laakso på Kulturmagasinet Voltaire.

”I Sverige har vi minsann inte lika högt i tak som utomlands. Här i landet ska det respekteras och ett nej är ett nej, men utomlands, där får man ta för sig, det hör till spelet att kvinnan ska vara motsträvig medan mannen ska erövra henne.”

Röstar Laakso på Sverigedemokraterna? Man kan tro det med hans hårda försvar om att ”I Sverige är det minsann svenska seder som gäller” Ok och om det är en svart man som vägrar att ta folk i hand? Fortfarande samma svar?

Sedan får vi till och med en ny juridisk term från Laakso: Assange skall betraktas som skyldig och tjejerna som brottsoffer för – urspårad relation.

”Inte nog med att de upplevt att en relation spårat ur och att de i den situationen känner sig nedsmutsade. Dessutom får de nu utstå skriverier där de, eller i alla fall en utav dem, namnges, hånas, misstänkliggörs och förolämpas ytterligare.”

Det är så många fel här jag inte vet var jag skall börja. Det var ingen relation  de hade. Även om det hade varit en relation är urspårad relation inget brott. Vidare så skrev massmedierna om Tiger Woods när han var offer för att bli jagad av sin fru med golfklubba.

Slutsats: Det är standard när sexuella relationer med kända människor spårar ur att de inblandade blir omskrivna offentligt

Återstår då brottsmisstankarna. Det argumentet är dock episk fail. Ingen kan vara dum nog att tro att Anna Ardin blivit granskad för att hon anmälde Assange för ofredande. Hade det varit det enda som inträffat hade vid detta laget ingen känt till det ens. Och ingen ifrågasätter det heller.

之乎者也 – bloggen

Under gårdagen blev jag attackerad av subbdrevet för min nu närmast berömda kvinnosyn, den kvinnosyn som menar att den anklagade snarare än kvinnan omfattas av oskuldspresumtionen, den kvinnosyn som inte i rättslig mening kräver ett kontinuerligt omförhandlat samtycke för banala element i en sexualakt.

Julian Assange, Wikileaks frontman från Australien är helt oskyldig till samtliga de anklagelser som riktades mot honom i de inledande skedena.

Detta har bestämts av rättsväsendet. Diskussionen startade i lördags när Assange anklagades i svensk såväl som i internationell press för att ha våldtagit två olika kvinnor. Vid anklagelsen var det formligen explosion i massmedierna. När han förklarades oskyldig däremot så fanns knappt något intresse alls.

Chefsåklagaren Eva Finné har nämligen tillämpat den mycket effektiva mediastrategin att behålla svagare anklagelser flera dagar och sedan i takt med att trycket från massmedierna dämpas avföra dem. Därmed kunde Anna Ardins supporterskara fortfarande betrakta Assange som sexbrottsling.

Detta fast han inte längre ens var misstänkt för något som helst sexbrott, allra minst våldtäkt som nu visar sig vara grov felbedömning. Åklagarmyndigheten om detta:

”De uppgifter som framkommit vid förhör med målsägaren är, som tidigare meddelats, sådana att misstanke om våldtäkt inte längre föreligger. Detta innebär inte att jag inte fäster tilltro till hennes uppgifter. Jag har studerat innehållet i förhöret för att se om misstanke om annat brott kan anses föreligga, i första hand ofredande eller sexuellt ofredande, men finner vid min analys att så inte är fallet. Förundersökningen läggs därför ned vad avser denna anmälan eftersom det inte föreligger misstanke om brott.”

Hängde ni med? Åklagaren tror alltså på den första kvinnans uppgifter men konstaterar att den utsaga som ursprungligen rubricerades som våldtäkt inte är något brottsligt alls. Den grövsta anklagelsen blev ingenting. Han har inte begått brott mot /den/ kvinnan.

Gällande den andra kvinnan (som är en kandiderande politiker):

”Misstanken om ofredande kvarstår. Jag kommer att ge direktiv till utredaren att höra den misstänkte.”

Men huruvida han är skyldig till ofredande av Anna Ardin i samband med kräftskiva eller inte är helt irrelevant för den diskussionen om sexbrott.

Eva Finnés mediastrategi funkar men den förhindrar även den berättigade kritiken från att rätta till felen i rättssystemet.

Först och främst kan vi konstatera våldtäktslogiken i massmedia. En man blott misstänkt för våldtäkt är en stor nyhet i Sverige, samma man bevisat oskyldig för såväl våldtäkt som alla former av sexuella övergrepp är det inte. Åklagarmyndigheten kan sålunda sopa sina egna misstag under mattan bara genom att vänta.

Det är dock uppenbarligen ett gigantiskt misstag som gjorts. En stark misstanke om våldtäkt förvandlades till något okänt för att sedan förvandlas till en händelse som inte ens är brottslig. Antingen så har polisen som tog emot anmälan eller jouråklagaren grovt missuppfattat utsagan.

Radikalfeministiska könsmaktsteoretiker å sin sida kan fortsätta leva på de grundlösa tidigare misstankarna.

”Jag tycker att den berättelse som kvinnan har lämnat rymmer uppgifter som visar att Assange i varje fall har begått ett sexuellt ofredande mot henne. Det är inte åklagarens åsikt. Det hon har berättat innefattar enligt min uppfattning ett brottsligt handlade från Assange och enligt min bedömning ligger det i gränstrakterna till våldtäkt.

Att Eva Finné anser att det inte ens är sexuellt ofredande har jag ingen förståelse för.
– I andra fallet är min uppfattning att det är ett sexuellt ofredande, vilket är ett allvarligare brott än ofredande, som Assange nu misstänks för, säger Borgström.”

Den stora frågan här är om Borgström uttalar sig som jurist eller som politiker. Chefsåklagaren bedömer att det ena är i bästa fall ofredande. Det andra inte brottsligt alls. Läser de från samma lagbokstext? Gotiska klubben sammanfattar, via Flashback, hela det sannolika händelseförloppet under rubriken The story about sweden, last chapter.

For the international crowd the debate still goes on at Nicholas John Mead:s blog. His translations are way better than google translate-results.

Uppdatering:

Nya uppgifter i assangeärendet. Polisanmälan rör inga av de sexuella handlingarna alls. Nu skall det handla om att Assange stannade kvar i lägenheten en dag längre efter att ha ombetts flytta pga de tidigare nämnda oenigheterna paret hade om grundskoleämnet sex och samlevnad

Med tanke på alla människor som hängts ut i massmedia så saknas minst en person. Den/de poliser som tog emot anmälan från de båda kvinnorna och vars summering till jouråklagare Kjellstrand resulterade i anhållan på sannolika skäl.

På polisstationen så måste ju den/de poliser som talade med kvinnorna ha haft en grundläggande förståelse av att det

a) inte var våldtäkt och

b) lagen är inte till för privata hämndaktioner.

---

Publicerat i Assange-fallet
Tags: anna ardin, assange, assange innocent, assange rape, Claes Borgström, eva finne, leif silbersky borgström silbersky