Gräv 2013 – Janne Josefsson ger sin version, Barock debatt i media

Janne Josefsson har nu både skrivit en egen artikel och gett radiointervju om Gräv 2013

Under rubriken ”Svelands ståndpunkter är oförenliga med kritisk journalistik” bekräftas punkt för punkt exakt de saker som påpekats här i tidigare inlägg. Vi börjar med teaterpjäsen där Sveland ger Janne Josefsson rollen som Pär Ström.

”Efter Grävande Journalisters seminarium i helgen är det många debattörer som vill sprida en bild av två ideologiska motpoler: feministen Maria Sveland och antifeministen Janne Josefsson. Men vad alla som nu retweetar denna populära berättelse inte verkar vilja förstå är att debatten handlade om journalistik och det demokratiska debattklimatet – inte om jämställdhet eller feminism.”

Eller rättare sagt. Vad Janne Josefsson inte förstår är att för dem handlar allt om genusjox, feminism och kvinnor så nu begår han ännu en synd enligt deras sätt att se på saken som sätter ”manliga” värderingar först eller nåt.

”Det jag var mest intresserad av var att få svar på några specifika frågor av Maria Sveland, eftersom ingen journalist besvärat sig med att ställa en enda kritisk fråga i någon av alla intervjuer kring lanseringen av hennes bok Hatet.”

Och då kommer vi in på innehållet av hennes bok ”Hatet – En bok om antifeminism”.

”I forum efter forum har Maria Sveland propagerat för två ståndpunkter som jag tycker är helt oförsvarliga för en journalist. Den ena är att vi måste ”våga vägra ta debatten” i vissa frågor. Den andra är att Sveland ser Evin Rubars dokumentär Könskriget som en vattendelare inom svensk samtid som förvärrat situationen för kvinnor i Sverige.”

Här följer en längre motivering av Janne Josefsson ser på dessa två påståenden och varför. Och med detta sagt över till slutsatserna.

”Men att jag utifrån det skulle vara antifeminist, att hela feminismen är fascistisk eller att jag skulle bedriva sexistisk mobbning handlar mer om det som Ann Charlotte Alstadt skriver om i en av få kritiska recensioner av boken Hatet – att Maria Sveland betraktar alla som inte håller enad front för feminismen som kättare.”

I RADIOintervjun på SR (Även Transkriberad) verkar Janne Josefsson tröttna rejält på intervjuaren Maja Jerosimic märkliga frågeformuleringar. Först pressar hon honom på att Maria Sveland trodde det skulle bli ett ”samtal”

– Är detta en intervju eller vad håller du på med? Jag vet väl inte vad de sagt till henne! Jag var inbjuden för att vara debattör.

När hon sedan får mothugg tycker Jerosimic det känns som hon hamnat i en debatt med Josefsson och det var ju inte meningen. Han börjar då rutinerat förhöra henne om källor till de påståenden som finns i frågorna han ges.

– Vet du någonting om detta? Vet du vad de sagt till Maria Sveland?

Slutligen avslöjas att Jerosimic baserar sina intevjufrågor på vad hon läst i Maria Svelands blogg.

Det har även blivit lite riktig debatt i media. Johan Hakelius i Aftonbladet går på Janne Josefssons linje och menar journalisters bemötande av Svelands bok är barockt. Han kallar det hela ett yrkesmässigt haveri.

 ”Förra veckan var nedslående. Nästan ­alla större tidningar vek sida efter sida åt ­Maria Svelands bok ”Hatet – en bok om antifeminism”. Det nedslående var att nästan ingen journalist besvärade sig med att ställa en ­enda kritisk fråga. Det rörde sig om en kampanj, inte bara från förlagets sida, utan ­också från de inblandade journalisternas.

Martin Jönsson på SvD:s kulturchefblogg menar Hakelius resonemang är barockt. Fast det är si och så med att styrka resonemanget. Dels så verkar han inte göra skillnad på storleken på massmedier och dels så ger han delvis Hakelius rätt.

”Den korrekta bilden är att Maria Svelands bok mestadels mottagits positivt – framför allt som bränsle till en debatt – men att den också fått ganska hård kritik. Även de som hyllat den har ofta lyft fram brister i boken, men betonat att det är en bok som lyfter fram en oerhört viktig samhällsfråga om hat mot kvinnor.”

Observera att man lika gärna kan vända på Martin Jönssons argument.

Det går då att säga att även de som lyft fram brister i boken känt sig manade att hylla den bara för att den lyfter fram en sådan ”viktig samhällsfråga” som ingen får säga emot. Näthatet – Dvs att kvinnor inte kontrollerar internet.

Frågan om näthat mot kvinnor – visserligen ingen som undersökt grunden för det påståendet men det säger Martin Jönsson inget om. Precis som Uppdrag granskning inte berättade om den socialdemokratiske svarta ”hataren”.

”Själv har jag, till skillnad från t ex Janne Josefsson i den famösa debatten på Gräv, läst boken. Jag är delad i min syn på den: den är värd att läsa för dess skildring av hur antifeminister driver kampanjer och hur det kan slå över i vidrigt hat. Men den är också bitvis slarvigt skriven och hänger upp sig för mycket vid ett tv-program från 2005, istället för att sätta det hat Sveland talar om i ett bredare samhällssammanhang i dag.”

Och det här inbillar sig Martin Jönsson är ”ris och ros” Han ville se ännu mer av samma fak, fast med strukturer i stora sammanhang. Skall det här föreställa ganska hård kritik? Skall detta vara vad ”ris och ros” betyder?

Till råga på allt har vi de absurda pro-feministiska inläggen på bloggen -Bakjour (Bakis-jour?)

I det första inlägget på temat babblade man om Snopptrojka den här gången drar man till med Gubbslemsgate. Syftet med bloggen -bakjour verkar vara att låtsas vara humoristisk för att kunna förvanska OCH bete sig svinaktigt.

Skyldigheten att delta i Debatt i SVT är så central inom gammelmedia att inte ens fläcktyfus är godkänt skäl att lämna återbud

Som framgår ovan är detta nonsens. Vad det handlar om är att Sveland aktivt förespråkat man skall ”Våga vägra debatten”

”Det var dock Dokument inifrån som gjorde Könskriget, och inte UG. Creddsnylteri är en mycket allvarlig överträdelse”

Det var SVT som gjorde bägge programmen. Uppdrag granskning är namnet på programmet, inte namnet på tillverkaren. I radiointervjun säger han Evin Rubars dokumentär.

”Det finns inget som solkar och rentav kontaminerar ett TV-programs trovärdighet som en fällning i Granskningsnämnden. När Janne Josefsson ändå gör det begår han ännu en kardinalsynd.”

Urdålig koll på fakta är en värre synd. Det var Könskriget Del 1 som fälldes av en jävig granskningsnämnd. Janne Josefsson pratar om Könskriget Del 2 som Evin Rubar fick Guldspaden för på Grävgalan 2005.

Ingen dålig tabbe för nån som klagar på andras småfel.

Jag är även skribent på Genusdebatten.se

---

Publicerat i Genus, Jämställdhet
Tags: #gräv13, gräv 2013, janne josefsson, johan hakelius, Maria Sveland, martin jönsson