En kaffekopp i könsdebatten

När jag skulle se om Newsmill hade länkat något av mina inlägg så hittade jag en ny blogg som diskuterar ämnet.

Det är kaffekopp och cigarettrök som försöker nyansera ämnet. Visserligen kallar sig skribenten för feminist men samtidigt så kan vi utifrån förra inlägget konstatera att det finns åtminstone tre olika feministiska traditioner eftersom det finns tre politiska rörelser.

Sålunda inser inte kafferök att denne egentligen är på en annan sida än de som kallar sig feminister i SVT-studion för kafferök har tyvärr accepterat deras problembeskrivning. Feminismen behöver en ”antifeminism”. Olika feminismer blir för krångligt för dem.

För där är ju poängen som kaffekopp är och snuddar på. Pär Ström är feminist, bara inte samma sorts feminist som de andra feministerna.

”jämställdhetsarbetet har stagnerat, vilket inte minst märks på den andel röster F! fick i detta val. Paradoxalt nog jag tror mig finna lösningen till detta problem i den antifeministiska rörelsen som florerar på nätet.”

Det är ingen paradox alls. Egentligen är ju alla feminister, bara inte samma sort som den radikala genusfeminism som på sistone, genom att spela på offerkoftan, fått maktens och journalisternas gunst – och därmed också tolkningsrätten.

Just här gör kaffekopp ett bra jobb med att förstå och förklara att offerrollen handlar om makten att bestämma vem man skall lyssna på.

I en DN-artikel om tidskriften Arena skriver Kajsa Ekis Ekman om denna positionering. Det har blivit inne att vara ute, ju mer auktoritet de vill ha ju mer tystade försöker de framstå. Debattörerna vill inte diskutera ämnet utan stå utanför debatt och kommentera.

”En negativistisk position, skulle danskarna Frederik Stjernfeldt och Søren Ulrik Thomsen säga: utanför, därför inuti.”

Kajsa Ekis Ekman konstaterar att vad som hänt efter revolterna på sextiotalet är att eliten återtagit tolkningsföreträdet. Endast den marginaliserade får numera yttra sig, att vara marginaliserad är i sin tur en konst endast eliten förstår sig på.

Hon konstaterar att den intellektuella eliten har två huvudsakliga verktyg. Sexuell marginalisering och moralisk marginalisering.

”I Arena rör man sig i en abstrakt värld full av minerade positioner, där den som inte är väl bevandrad alltid riskerar att gå på en mina.” Som vi skrivit om tidigare här på Aktivarum. Eliten gör uppror och kräver tolkningsföreträde (se C.Lasch)

Här gör kaffekopp samma poäng: ”Att det som feminist ibland svider att läsa i bloggen beror på att det många gånger blir som att svälja en rejäl dos av sin egen beska medicin. Detta evinnerliga kollektiva skuldbeläggande”

Ja just det, när man väl har legitimerat kollektivt skuldbeläggande blir det om man förespråkar alla människors lika värde fritt fram för andra.

Schyman och Åkesson slåss på SVT om att företräda offer och få bestämma vilken grupp som skall skuldbeläggas för sexbrott. Det är tragikomiskt löjligt att se på. Och nu gnäller eliten över att den överlägset mest marginaliserade gruppen (SD) också vann.

Få se nu, Åkessons SD fick sina valstugor vandaliserade och medarbetare misshandlade. Schymans Fi fick 100.000 kronor gratis att bränna upp. Vem trodde de intellektuella skulle framstå som mest marginaliserade?

Sverigedemokraterna kan beskrivas på många sätt men knappast som den ej marginaliserade gruppen i något sammanhang.

Det är alltså inte bara feministerna som får sin egen beska medicin. Det är alla makthavare som byggt sin legitimitet på att vara tystade och marginaliserade som får bita sura äpplet när fel grupp är de som bevisligen är marginaliserade och tystade.

”Om diskussionen redan från början hade haft en annan utgångspunkt och fler som Pär Ström hade suttit i panelen tror jag dock att utfallet varit annorlunda och fler vittnesmål om pojkars utsatthet hade gjort sig hörda.”

Nämen titta där, en feminist med sunda förnuftet i behåll. Välkommen in i debatten kaffekopp.

Den enkla sanningen om demokratin är såklart att lösningarna blir bäst när de är resultatet av att flera olika sidor lagt fram olika förslag. Ingenting leder till så urbota korkade lösningar som när alla skall ha samma värdegrund från början.

Men räkna inte med medhåll från eliten. De anser rätt värdegrund är ett krav för att ens få delta i debatten. Sålunda är det ingen överraskning att Newsmill länkar de mest extrema radikalfeministiska bloggarna men vägrar våra inlägg.

Hej, Newsmill! Tänker ni censurera bort det här inlägget i debatten också från länklistan? Det är liksom ni som är den förtryckande eliten.

Det är inte mansrollen eller strukturer som är orsaken våra inlägg (första och andra försöket) inte dök upp i Newsmills länklista. Det beror på att någon på Newsmill inte gillar att debatten representeras av bägge sidorna.

Samtidigt tar de in skribenter som uppenbarligen inte förstått Ekmans budskap att de tystade är de marginaliserade. Emerentia Leifsdotter Lund beskriver hur flickornas jobb blev att tysta pojkarna. Hon ser inte ens ironin i detta.

Kopiering är en form av smicker sägs det. Sålunda: Hej, jag behöver jobb. Om du kan ge mig ett jobb som skribent kan du kontakta mig på aktivarum@gmail.com

Bloggen har flera gånger varit en av de mest besökta på wordpress. Här är en bild från topplistan efter en av mina texter om Assangefallet.

---

Publicerat i Genus, Jämställdhet, Media, Politisk korrekthet
Tags: kajsa ekis ekman