Wennstams avslutande argumentation

Så har det blivit dags att kommentera de avslutande delarna av Katarina Wennstams våldtäktsskola.

Först en snabb tillbakablick. Vi har kommenterat del 1 och del 2 redan. Där framgick bland annat att det inte främst är offer utan feministiska forskare som driver dessa resonemang. För dem vore det en katastrof om siffran offer var för låg.

Som vi kan se i Expressen i del 3 så blir tendensen tydligare. I denna precis som i den avslutande delen så pratar man bakom ryggen på offret. Detta är utmärkande för den forskning Mary Koss gjorde och det är också bakgrunden till falskanmälan i bdsm-fallet.

Ungfär så här såg förmodligen diskussionerna mellan Anna och Kim ut innan en oskyldig kille fick sitta 3 veckor på häktet, Gasklockan i Malmö. Katarina Wennstam nöjer sig dock inte med att låta Elin gå bakom ryggen på offret Sanna och prata med tredje part (Elins bästis Mira) hon låter även huvudpersonen Elin formulera det som att Sanna inte törs göra någon anmälan.

Just denna tendens verkar vara mycket vanlig idag. Närhelst man vill manipulera och kontrollera människor så gör man det genom att ha utgångsläget att personer som inte gör som man säger är rädda och liksom inte borde ha någon egen vilja alls.

När vår berättelse fortsätter har Sannas välmående helt lämnat ekvationen. Det är inte längre viktigt hur Sanna mår.

En föreställning som "många" har måste åtgärdas

Det viktiga är att ”sätta dit” killen för det han gjort är ”oförlåtligt” och det handlar inte alls om Sanna utan om alla andra tjejer som svinet kan ”göra samma saker” med.

Många tar för givet att de vet vad som hänt här. Vad de glömmer är att det enda man kan veta här är vad Sanna berättat i serierutorna. Hade hon sagt att hon somnade på festen och att en kille började ha sex med henne medan hon sov hade det varit en helt annan sak.

Inte ens Hasse Aro är dock med på Wennstams övertalningskampanj bakom ryggen på offret. ”Jag tycker inte att Elin och Mira ska gå till polisen. Det måste vara upp till var och en om man vill gå vidare och göra en anmälan eller inte. Att tvinga Sanna in i en rättsprocess är nästan som ett övergrepp det också.”

Man kan undra vad Hasse Aro tycker om Koss som frågade tjejer om de hade utsatts för övergrepp. Fick svaret nej, och ändå kategoriserade det som övergrepp bakom ryggen på tjejerna bara för att det var ideologiskt och karriärsmässigt bra med stora siffror.

Trodde ni att Elin skulle nöja sig med att berätta det hon lovat hålla tyst om till bästisen Mira så bedrog ni er.

Wennstam låte r i del 4 Elin prata med sin pojkvän Simon. Då Simon tillhör könet man och inte är lika feministisk som Wennstam så framställs han som en komplett jubelidiot. Att Simon och Elin ändå skulle ha en relation är att betrakta som rena miraklet.

Nej Wennstam, d et finns inte en massa killar som tycker det är fritt fram pga klädsel eller fylla. Vet du hur en öppen dörr ser ut Wennstam? Sluta sparka på den isåfall. Detta är ju löjligt, uppfinna en fiktionell idiotkille precis som Kielos uppfinner fiktionell våldtäkt.

Ni som läste inlägget där vi tog upp Kajsa Ekis Ekmans artikel vet att detta handlar om taktik, att positionera sig som den svaga.

Därmed borde upplägget Wennstam har för sista artikeln i serien inte vara någon överraskning för er. Om jag skulle gissa skulle det vara något i stil med – många tror att…

”Många är kvar i föreställningarna om vad som är en ”riktig” våldtäkt, att det är ett överfall i parken, och att göra så här mot en tjej som däckat på en fest är något annat”

Wennstam har hittat patriarkatet. Han heter Simon

Nej Wennstam många är inte kvar i den föreställningen. Det finns ingen motpart, du sparkar på en öppen dörr.

”Men lagen gör inte skilnad på detta sedan fem år tillbaka.”

Lagen gör givetvis skillnad. Rolf Hillegren påpekade detta i sin artikel ”Allt kan inte vara våldtäkt”. Det handlar inte om att kalla det våldtäkt (ett ord vissa verkar besatta av) det handlar om att ha en rimlig och proportionerlig straffskala.

”Det väsentliga vid alla typer av lagöverträdelser borde vara att den skyldige får ett straff som står i proportion till gärningen, oavsett dess namn.”

Hindrar detta Wennstam? Nejdå hon går på som en ångvält. ”Gamla attityder kring sexualbrott lever kvar. Detta är ett solklart utnyttjande. Hon är ju mer värnlös än någonsin i den här situationen.”

Nej Wennstam, några sådana gamla attityders existens har du inte alls påvisat. Ditt enda belägg för att det finns en dörr som behöver sparkas in är en fiktionell jubelidiot (Simon) som säger saker så korkade att det är helt orealistiskt han skulle vara ihop med Elin.

Å andra sidan gör lagen skillnad på utnyttjande och våldsbrott. Det ena ger fler års fängelse än det andra. Menar du att det inte är en skillnad Wennstam?

”Resonemanget Elins kille har kring Sannas utseende håller inte. Det är en tankevurpa.”

Ingen behöver informeras om att den fiktionelle killen Simon som Wennstam hittat på är en jubelidiot. Hur vore det med en femte del där de bråkar och Elin lämnar Johan? De verkar inte direkt passa ihop eller?

”Vem tror att en tjej förstorar brösten för att någon ska ha sex med henne när hon sover? En kvinna har – oavsett hur hon ser ut eller är klädd – alltid rätt att välja vem hon ska ha sex med och när. ”

Ja precis, vem är det du menar tror det Wennstam? Det här med vidöppna dörrar går visst inte fram.

”Det viktigaste man kan göra som vän att stötta sin kompis att komma iväg till ett sjukhus, en kurator eller skolsköterska för att få eventuella skador dokumenterade, det kan finnas kvar dna-spår och så vidare.”

Skador? Jösses detta är för löjligt  Det är tämligen uppenbart för alla inblandade att några skador inte finns i detta fall och DNA vore såväl onödig som värdelös eftersom ingen ännu bestrider de haft sex med varandra. Wennstam avslutar på topp:

”I den här situationen behöver alla proffshjälp, antingen det stannar vid terapi eller att man går hela vägen och gör en polisanmälan.”

Nej Wennstam, alla människor behöver inte terapi, människor är olika och behoven individeuella. Att tvinga på alla terapi och liknande oavsett om de vill uppvisar i övrigt samma mentalitet som våldtäktsmän.

Det är då någonting de skall tvingas göra för att någon annan skall må bättre. Den röda tråden i hela berättelsen har faktiskt varit att Sanna skall tvingas anmäla så ett Elin, Mira och Wennstam själva inte skall må dåligt.

Man tycker fokus skulle vara på vad Sanna behöver men tydligen är det inte alls viktigt för vissa. Avslutningvis har Anna Ekelund visat det är fullt möjligt att hamna i den situationen utan att något brott har begåtts.

Lägg också märke till skillnaden mellan den information vi får från Sanna i serierutorna och den information som Wennstam använder. Hur kan Elin och de andra veta mer om situationen än Sanna berättat?

---

Publicerat i Genus, Jämställdhet, Media
Tags: anna ekelund, hasse aro, kajsa ekis ekman, katarina wennstam, mary koss