Vilka feminister ville ha en friande dom i BDSM-målet nu igen?

När fakta om BDSM-målet äntligen hamnar i media så får vi felaktigheter om dess historia istället.

I DN:s ledare så kommenteras hovrättens friande dom i BDSM-målet. Det finns mycket som är bra med ledaren. För första gången kan personer utan koll på bloggvärlden få den sanna historien bakom åtalet.

Uppdatering 1: Åklagare med självskadebeteende utmärkt sammanfattning av Hagwall på No size fits all. Länkar i mängder.

Uppdatering 2: Dagens Juridik sammanfattar fallet och påpekar Rogland ändrade sin strategi i hovrätten.

”Åklagaren och målsäganden har ändrat sig efter den friande tingsrättsdomen, och hävdar nu att flickan inte samtyckt till våldsanvändning. Samtidigt godtar Rogland att misshandeln, om den ska leda till straffansvar, inte ska bedömas som grov.”

Vi återgår till DN-ledaren:

”Inget av detta behöver förstås betyda att sexet inte var en del i ett självskadebeteende. Men hur ska den andra parten veta det?”

Här måste man konstatera att rubriken är en ren fabrikation. DN påstår att det är en feministisk seger. Vilka feminister kan DN räkna upp som önskade en friande dom i det här fallet?

Det är ju lite märkligt att feminismen kan vinna när feministerna själva uppenbarligen har förlorat.

Samtidigt kan jag på ett sätt förstå att DN skriver så. För en friande dom i det här fallet borde ha varit en seger för feminismen. Det är sant att feminister borde förespråka kvinnor fick mer makt över sin sexualitet.

”Ur ett feministiskt perspektiv hade en fällande dom varit förödande. Den hade sagt att kvinnor, trots att de har åldern inne för sex, inte vet sitt eget bästa. Att ett ja inte nödvändigtvis ska tolkas som ett ja. Det hade varit att omyndigförklara kvinnor.”

Problemet är att stora feministiska namn redan har sagt att kvinnor trots att de har åldern inne för sex inte vet sitt eget bästa. Kända feminister har redan sagt att ett ja inte nödvändigtvis är ett ja.

Och feminister har redan förespråkat omyndigförklarandet av kvinnor som individer (strukturer)

Det är sant att en friande dom borde ha varit en seger för feminismen. Men det är lika sant att man knappast kan hitta en enda feminist som gick ut i media och förespråkade en friande dom eller stöttade tingsrättsdomen.

Däremot sade Katarina Wennstam i Aftonbladet att rättssystemet inte funkade. Vidare så var Caroline Engvall kritisk till tingsrättens friande dom. De feministiska bloggarna som var arga över friandet är mångtaliga.

Men var någonstans hittar DN de där feministerna som ville ha en friande dom och fick en seger?

Om feministerna ville ha en fällande dom är det minst sagt märkligt att hävda en friande dom är en feministisk seger. Anser DN verkligen att feminismen inte består av feminister (personer) utan att det är två olika saker?

Problemet är nog att DN liksom många andra inte förstått att Feminism är inte samma sak som Jämställdhet. Däremot var den friande domen en seger för jämställdheten i kön och ålder. Även en ung flicka får ta sexuella beslut.

”Man kan mycket väl föreställa sig att det råder en maktobalans mellan en 32-årig man och en tonårsflicka, precis som det kan finnas en obalans i en rad andra tänkbara relationer. Men det är inte olagligt och bör heller inte vara det.”

Mycket väl formulerat av DN, problemet är att många feminister faktiskt anser maktobalans bör regleras i lag.

Exempelvis bloggen Rosa Funderingars fumikofem besvarar DN-citatet så här:

”Nä vi ska inte tänka för mycket på sådant som faktiskt har med FEMINISM att göra va?”

”Det gamla vanliga, gömma sig bakom feminism och ursäkta allt möjligt med att det egentligen handlar om kvinnlig frigörelse… Never heard that one before, OOPS! Yes we have – porr och prostitution!”

Vi har alltså relationer med maktobalans såväl som pornografi och prostitution. Feminister tycker dessa skall vara olagliga. Som bloggen Ett städat yttre observerat kan vi även konstatera denna syn finns hos den politiska eliten.

”Lena Sommerstad, ny ordförande för S-kvinnorna, går genast till försvar för kvinnans rätt att omyndigföklaras och att ständigt vara ett offer.”

Annas Blogg har som rubrik ”Liberalfeminism – Nej tack”

”Liberalfeminismen tycks dessutom ha väldigt svårt att se att det finns något bortom individen, nämligen samhällsstrukturer där män har makten och kvinnor förtrycks.”

Jag har redan förtydligat vad jag anser om Liberalfeminismen. Det är dock bra att Anna förtydligar var hon anser feminismen står angående kvinnors samtycke.

”Nej, ledarkrönikör, ett ja är inte alltid ett ja. Ett nej är däremot alltid ett nej. Motsägelsefullt? Jag tycker inte det. Folk luras, bedrar, manipulerar, och utnyttjar andras svagheter för att få som de vill.”

Sedan har bloggen Begrundat och plitat. Där skriver Eva Berglund, miljöpartist såväl och lektor i barn och ungdomsvetenskap på Stockholms universitet (föga förvånande förespråkare av kvalitativ metod)

”Det är möjligt att det är en seger för rättsväsendet att mannen blivit frikänd, men det är definitivt inte någon seger för feminismen och inte heller för männen.”

Vi återkommer mer till denna ideologis bakgrund i inlägget ”Feminism är inte samma sak som Jämställdhet – Del 2”

På tal om feminister inblandade i BDSM-fallet. Här är åklagare Ulrika Rogland föreläsare på kursen ”Våld genus och kultur”  Det kan också även vara bra att komma ihåg att Åklagare Rogland försökte se till att förundersökningen fick sekretess men fick avslag av domaren eftersom det inte var ett sexbrottsmål.

”Jag har hela tiden stridit för att förundersökningen inte skulle lämnas ut, men jag fick besked av domaren att det inte fanns möjlighet att sekretessbelägga eftersom det inte rörde sig om ett sexbrottsmål, säger Rogland.”

Det är trist för de inblandade men tur för jämställdheten att förundersökningen inte fick sekretess.

Trots att det var ett misshandelsåtal så består förundersökningen av en komplett karta över hur våldtäktsanklagelser hanteras av svenska polisen. Trots ett solklart alibi så fick Marcus sitta inlåst flera veckor.

Trots ett helt gäng poliser, åklagare och våldtäktsspecialister lyckas en 16-årig flicka överlista dem alla. Gång på gång på gång tycker de hennes historier är trovärdiga och det enda som är kvar är att låsa in Marcus Jonas.

Trots att hon lyckades lura alla polisens specialister så anser dock åklagaren att Jonas borde ha sett igenom hennes lögner.

Om flickan lurar skjortan av Åklagare Rogland och hennes kollegor, varför skulle den åtalade Jonas inte bli lurad av henne? Åklagare skall väl vara bättre på att se igenom lögner – inte sämre?

---

Publicerat i Genus, Jämställdhet