Lagen om samlagskontrakt – For real or not?

Jag hinner inte skriva omfattande om detta nu så jag återkommer till det ikväll men tills dess kommer här en inledning.

Enligt ett inlägg som ramlade in hos Genusnytt igår kväll försöker politiker som Johan Linander (C) Beatrice Ask (M) med flera driva igenom ett vansinnigt korkat lagförslag där inre former av samtycke till sex blir ogiltiga.

Enligt beskrivningen skall samlag samtyckas skriftligen, muntligen eller så får man bara ha sex om det sker i kontexten av en gradvid ökande intimitet. Nu har länken till texten landat i debatten. Det rör sig om SOU 2010:71 och här bloggaren en liberal student om ämnet.

Låt diskussionen börja, is this for real or not?

Vad gäller den särskilda frågan huruvida inre samtycken ska godtas ställer vi oss bakom uppfattningen att inre (eller tysta) samtycken inte ska beaktas.

Sammanfattning fördelar kontra nackdelar (sid 223):

Fördelar
• Naturlig fortsättning av utvecklingen av den straffrättsliga synen
på sexualbrott
• Normerande verkan
• Fokus även på den misstänktes/tilltalades agerande
• Ett bättre bemötande

Nackdelar
• Ett ökat fokus på målsäganden i processen
• Svårigheter att definiera vad samtycke är och att skilja de giltiga
samtyckena från de ogiltiga
• Osäkerheten kring samtyckets (och det bristande samtyckets)
form och sambandet med räckvidden av kriminaliseringen
• Orimliga förväntningar på fler fällande domar
• Ökad risk för sexualmoralism

Uppdatering: Is this for real? Jag förstår att de försökte gömma dessa saker i 600 sidor svammeltext.

”I det föregående har vi redovisat de brister som vi menar finns dagens reglering och som vi anser måste åtgärdas för att man ska uppnå ett tillräckligt skydd för den sexuella självbestämmanderätten och den sexuella integriteten.

Dessa brister avser dels vissa situationer där gärningsmannen utnyttjar att offret befinner sig i en särskilt utsatt situation, dels situationer där en sexuell handling utförs utan tvång eller utnyttjande men ändå mot en persons vilja.

Därutöver kan det finnas skäl att kriminalisera vissa sexuella bedrägerier. s.232″

Ifall nån missat det så innebär lagförslaget tvärtom att någon sexuell självbestämmanderätt inte kommer att existera utan all sexuell bestämmanderätt övergår (eller snarare återgår) till staten precis som på medeltiden då sex reglerades av kyrkan.

I övrigt så roar sig vissa politiker och utredare med att slänga in egna premisser som har inget att göra med nuvarande våldtäktslag.

”Det ska därför vara straffbart att otillbörligt utnyttja inte bara den som befinner sig i ett hjälplöst tillstånd, utan också den som annars har särskilda svårigheter att värna sin sexuella integritet. Exempelvis kan det handla om att en person förs bort till en okänd plats och där utnyttjas sexuellt.”

Vad består dessa ”särskilda svårigheter av”? Det förtydligas inte av utredarna men däremot klargörs några få rader upp att varken tvång eller utnytttjande behövs. Sålunda blir det helt enkelt olagligt att ha sex med personer som inte vet var de är någonstans.

Allt i enlighet med texten på s.232 som också citeras av riksdagsledamoten Caroline Szyber (kd) på newsmill.

Observera även att det inte är offret som avgör om samtycke föreligger. Morallagar handlar inte om att skydda offer – De handlar om att överföra makt från individer till lagstiftarna och experterna själva. De avgör om du är våldtagen inte du.

Kommentar om Assangemålet i Aftonbladet: Hon anser inte hon är våldtagen.

Claes Borgström svarar: Hon är inte jurist!

Se även artikeln i LA Times som kommenterar den feministiska låtsasforskningen angående våldtäkter från Mary Koss

”Rather than asking female students about rape per se, Koss asked them if they had ever experienced actions that she then classified as rape.”

”73% of the women whom the study characterized as rape victims told the researchers that they hadn’t been raped. Further, 42% of the study’s supposed victims said they had had intercourse again with their alleged assailants”

Se även DN-artikeln våldtäkt som turistattraktion där två forskare kommenterar den feministiska låtsashjälpen till våldtagna kvinnor i Kongo.

”Besökarna verkar tävla om vem som kan komma hem och berätta om den mest förfärliga våldtäkten. Att tiotusentals kvinnor dör i barnsäng varje år eller att tjugo procent av barnen i Kongo dör innan de når fem års ålder är helt enkelt inte lika fascinerande.”

”Som en representant utryckte sig: ”Vill man ha finansiering över huvud taget så får man rätta sig in i ledet och arbeta med sexuellt våld – som alla andra.”

En vanligt invändning som har dykt upp är att detta bara handlar om att göra det lättare att döma brottslingar.

Det är framför allt personer som Tanja S, Johanna Sjödin och Elin J som på Genusnytt framfört detta argument. Problemet är att de då argumenterar utifrån falska premisser. De menar att det lättare handlar om att fälla personer som begår våldtäkt idag.

Det är dock INTE vad som står skrivet i SOU 2010:71 där står svart på vitt att det handlar om att utvidga våldtäktsbegreppet. Dvs göra nya saker olagliga som idag inte är brott alls men som de tycker borde vara det. Detta tycks handla om personlig åsikt, inga källor anges.

”Det som skiljer ömsesidigt sex från sexuellt övergrepp är närvaron, eller frånvaron, av ett giltigt och relevant samtycke i den stund den sexuella handlingen utförs.” s.234

Detta är rent struntsnack. Vad som enligt lagen skiljer ömsesidigt sex från ett sexuellt övergrepp är våld, tvång eller hjälplöshet.

Ovanstående påstående om giltighet och relevans har Nils Petter Ekdahls gäng (där bland annat Marianne Ny, åklagaren som vill fälla Julian Assange, ingår) hittat på, källor anges ej.

”Detta faktum skulle kunna sägas utgöra ett principiellt skäl för att i lagstiftningen använda brist på samtycke (eller motsvarande) som brottsrekvisit.”

Det är inget faktum utan deras egen personliga åsikt. Ingen källa anges till detta som de påstår är ett faktum.

”Det finns inget principiellt hinder mot – eller något motsägelsefullt i – att bygga lagen på omständigheter vars förekomst innebär att ett giltigt samtycke inte finns, dvs. negerar ett samtycke, och ändå hävda att det är det bristande samtycket som är kärnfrågan för prövningen. Regleringen uttrycker då vilka omständigheter som innebär att något giltigt samtycke inte finns.”

I korthet, samtycke kan finnas men ignoreras av staten och dess representanter om det inbegriper omständigheter som lagen kriminaliserar. Detta vare sig samtycke finns eller inte. Det är inte offret som bestämmer om offret gett samtycke.

Offrets åsikt om huruvida denne ville ha det sexet eller inte blir alltså lagligt – helt betydelselös.

Det är alltså samma metod som Mary Koss och hennes radikalfeministiska polare förespråkat i USA. Det är ”experter” (dem själva) som skall avgöra vad folk vill, det är inte folk själva som skall avgöra vad folk vill.

En av dessa experter som skall få bidra till att bestämma är såklart Sveriges egen MacKinnon: Madeleine Leijonhufvud vars namn förekommer 16 gånger i utredningen. Det kan vara värt att nämna att GW Persson i intervju med Pär Ström sade nåt i stil med att Leijonhufvud kröner en tom skalle med en professorstitel.

Nu har jag en tid att passa men jag återkommer ikväll runt 21.00 så let the mayhem begin. Missa inte Trollans inlägg på ämnet. Pär Ström startade debatten i ämnet på Genusnytt så där lär ni hitta flera inlägg senare ikväll.

---

Publicerat i Demokrati, Genus, Jämställdhet