Håkan Lindgren om identitet – Den nya vänstern är den gamla högern

Det pratas mycket om vänster och höger men vad är egentligen vad i dagens debatt?

Idag är det Fredagen den 13:e vilket den vidskeplige brukar betrakta som en oturlig dag. För den som inte är vidskeplig är det sålunda en passande dag att producera något positivt. Håkan Lindgren visar vägen med dagens stora överraskning. Svd-artikeln ”Reaktionär politik i radikal förpackning.”. Det börjar med en bokhandel i London.

Män och kvinnor stod på varsin vägg. Båda väggarna hade dessutom separata hyllor för vita, svarta, ”hispanics” och homosexuella, med prydliga små etiketter för varje grupp. Det var en uppenbarelse att se det – så här ser vår tids utopi ut!

Och med utopi menar Lindgren alltså vänsterutopi, vilket artikeln beskriver som precis lika bakvänt som det låter. Hur blev det vänster att förespråka en klassindelning med tydlig koppling till hur man föds och med tydligt motstånd för att kunna påverka sitt eget liv? Innan ni går vidare läs gärna mitt gamla inlägg ”Vem är vänster och vem är höger? Sveriges nya politiska modell” 

Har vi inte, alldeles nyss, glada över att ha kastat ett gäng föråldrade idéer på sophögen? Nu köper vi tillbaka renhetstänkande, patriarkat och kollektiva karaktärsegenskaper bara för att de marknadsförs under namnet identitet.

Det är inte bara namnet identitet som Lindgren beskriver som problematiskt. I vänsterkolumnen ifrågasätts såväl identitet som identitetspolitik och intersektionalitet som han tillskriver ”identitetsvänstern” som beskrivs ha gjort en U-sväng.

”1800-talets romantiker och modernisterna under första halvan av 1900-talet var också sysselsatta med att söka eller förverkliga sin identitet, men de var ute efter en individuell identitet.”

”Vårt identitetssökande går i motsatt riktning: det handlar om att ansluta sig till ett kollektiv som är lika färdigdefinierat som ett varumärke.”

Vårat – eller snarare dagens – identitetstänkande handlar alltså inte om att sätta sin egen prägel på världen utan att låta andra bestämma vilken prägel som är rätt. För bedömning av rätt hänvisar man i sin tur gärna till historiska erfarenheter som om man själv varit med om dem.

”Identiteterna talar högt om gemensamma historiska erfarenheter, men ”tillhörighet är inte erfarenhet”, kommenterade Wieseltier. ”Den är, i själva verket, ett surrogat för erfarenhet.”

Redan 1996 skrev Leon Wieseltier boken ”Against identity”. Han står även för citatet om den postmoderna världen här intill.  Det är intressant att det ens behöver påpekas då människor knappast är myror med kollektivt stackmedvetande. Håkan Lindgren går vidare till hur identitet påverkar syn på kultur.

Mångkultur? Javisst, säger identitärerna, om det innebär att varje grupp isoleras i varsitt getto önskar vi inget hellre, eftersom det skulle innebära ett samhälle organiserat efter rasistiska principer.

Alltså dagens identitetsvänster förespråkar antirasism helt och hållet organiserad efter rasistiska principer. För var känner vi igen detta nu igen? Just ja det är exakt så den identitära rörelsens högeråsikter presenteras. Likheterna sträcker sig numera till och med till orden som används. Rasifierad, där är ordet som dagens identitetsvänster vill använda. Är du höger pratar du om raser, är deu vänster pratar du om rasifiering men menar samma sak.

”Vi har övat på våra roller i ett framtida klassamhälle, det vill säga ett samhälle där du aldrig kan bli något annat än det du är född till.”

Vilket inte direkt var tanken med vänsterpolitiska ideer. Snarare är idén att låsas fast i den identitet som man föds med både konservativ och vänster. Hur går det ihop?

”Progressiv politik brukande handla om att människan ska utvecklas. Bli vad du inte är – en friare och mognare människa! Identitetspolitik är motsatsen. Underklassen ska stanna i sitt getto, konserveras i sin roll – och vara stolt över det.”

Och dessutom i ”kulturens” namn kämpa för rätten att stanna där. Har jag berättat om killen på Pubträffen  som var från Allt Åt Alla, sade han var forskare och menade det här med välfärd och skrivkunnighet i befolkningen bara var vita mäns förtryckande normer?

På tal om det. Man kan tro att Håkan Lindgren som skrivit en så bra text om identitet skall tillhöra de vettiga även i andra debatter men nejdå likt många andra skribenter har han en blind fläck. Han verkar tro på patriarkatet och skriver även texter typ ”Så blev mannen det otäcka könet” och  ”Patriarkatet gör mannen helt värdelös”. Hans slutsats tycks vara att tillskriva identiteten till patriarkatet.

Vi står inte ut en generation till i modernitetens problematiska frihet, och patriarkatet kan ge oss något som vi tydligen värdesätter högre än frihet, nämligen identitet. Det vi kallar ”identitet” är det varumärke under vilket patriarkatet säljs tillbaka till oss.

Av allt att döma kan Håkan Lindgren inte föreställa sig några andra alternativ än modernitet och patriarkat. Får mig att tänka på titeln till boken ”Why smart people can be so stupid”.  Att tro på patriarkat är i sig en identitet av just det slag som han har förkastat. Men som sagt i övrigt en mycket bra artikel.

I vilket fall som helst en viktig pusselbit till diskussionerna om höger-vänster som bröt ut i kommentarsfältet till mitt inlägg: Nöjesguiden ”besvarar jämställdister” utan att fråga jämställdister 

Uppdatering: Vissa oklarheter om den identitetära rörelsen nu förtydligade på kvinnlig begäran.

---

Publicerat i Genus