Lektioner från boken ”French Theory: How Foucault, Derrida, Deleuze, & Co. Transformed the Intellectual Life of the United States”

Det här är det första av en serie inlägg som tar upp exempel från relevanta böcker.

Nyligen kritiserade jag på Genusdebatten ett exempel på Intersektionell Genuspedagogik. Där nämner jag även kopplingen till så kallad ”French Theory” eller snarare ”Postmodrn literary theory”. Som för övrigt egentligen kommer från USA. Observera att teori här betyder ”regel”***

By moving from one intellectual context to another, these ”travelling theories” lost some of their political potency but also acquired new meaning and power. Deconstruction, post-structuralism, and French Theory are therefore, to a large extent, American inventions. s.

Francois Cussets bok ”French Theory (2003, Eng översättn. 2007)” – som skrevs från ett positivt utgångsläge – berättar hur några få franska filosofer och teoretiker, samtidigt som deras ställning i hemlandet Frankrike försvagades, uppnådde rockstjärnors status hos vissa vänsterintellektuella i USA.

Då våra universitet hämtar teorier direkt från USA har detta haft stor betydelse för Sverige.

Som framgår hos exempelvis ”Nätverk för poststrukturalistisk pedagogisk forskning” så forskar flera svenska pedagoger utifrån de fransk-amerikanska filosofernas perspektiv. Där påpekas även att Poststrukturalism i praktiken är samma sak som två teorier som i sin tur är samma sak som två personer.

* Poststrukturalism = Diskursanalys & Dekonstruktion

* Diskursanalys = Michel Foucault

* Dekonstruktion = Jaques Derrida 

Om man skall försöka sig på en begriplig innebörd så handlar diskursanalys/Foucault om att upplösa språklig makt medan dekonstruktion/Derrida handlar om att upplösa språkliga gränser. Rent praktiskt har dock språkvetaren Noam Chomksy sagt att deras teorier går ut på galenskaper.

Chomsky kopplar i sin tur dessa galenskaper specifikt till den franska akademiska miljön.

 Saker som var välkända i resten av världen var okända i Frankrike. Där fick Chomsky från stora intellektuella tänkare höra sånt som han i USA lärde sig som tioåring. Chomsky anser att franska intellektuella var bakåtsträvare som vägrade att arbeta med tankar som inte uppkommit i Frankrike.

Viennese positivism, studied around the world since the 1930s, is virtually unknown in France (the school’s major works were only published in French translation in the 1980s); most French biologists were, in the 1970s, still pre-Darwinian; most German philosophy is still unknown in France.

Kritiken mot franska intellektuela är massiv och begränsar sig på intet sätt till Frankrike utan riktar sig även mot USA där man anställer de största franska namnen och därmed förlänger radikala tillfälliga trender och rörelser som redan har dött ut i hemlandet.

Americans, incidentally, seem equally guilty of fomenting the type of cultishness that Chomsky decries. It is often the American academics that latch onto these trends, hire the leading lights at exorbitant salaries, and prolong the life spans of particular movements

Budskapet i ”French Theorys” är otroligt nog att Cusset ville ha en ny storhetsperiod i Frankrike.

Cusset beskriver en symmetiskt omvänd situation mellan USA och Frankrike där å ena sidan vi hade USA ett land styrt av en ny våg av konservativa politiker men vars intellektuella klimat på universitetscampus isolerade från resten av samhället består av:

a proliferation of radical discourses, minority theories, and bold textual innovations

Å andra sidan hade vi Frankrike, ett land styrt av en ny våg av vänsterliberala med Francoise Mitterand i spetsen och vars universitetscampus inte är isolerade från resten av samhället men vars universitscampus nyligen övertagits av unga vänsterliberala humanister…

sweeping away leftist and radical tendencies and replacing them with a universalist moral blackmail still on the front stage in today’s France. ”The politics of difference leads to fascism,” warned Bernard-Henri Levy in 1977, before he and his friends relegated the intellectual liveliness of the 1970s to the Middle Ages

Dem av er som lyssnade på Chomsky ovan vet att detta syftar till den franska anti-stalinismen.

Med dagens franska politikers nationella wake-up calls gällande kulturrelativism och västvärldens nedgång så ser Francois Cusset enbart nackdelar. Inte för att jag vet vad det påståendet grundar sig i. Om jag skall vara snäll verkar det hela handla mest om att anhängare tycker att radikala teorier är häftiga och coola.

Nicolas Sarkozy and his new intellectual allies (from Andre Glucksmann to Pascal Bruckner) urged a national wake-up call against the twin evils of ”cultural relativism” and the decline of Western values, evils both associated with the same old student unrest of May 1968

Södertörnshistorikern Anders Burmans recension i SvD beskriver ovan citat praktiskt taget ord för ord. Det kanske mest talande med dessa teorier är att anhängarnas påståenden är så absurda att jag ofta kan kritisera dem bara genom att ordagrant citera deras egna stollerier.

I Lyotards tappning formulerades det som att de stora berättelserna, som framstegstanken eller förnuftsutvecklingen, numera förlorat sin legitimitetskraft och ersatts av det som han i Wittgensteins efterföljd talar om som lokala, inte sällan inkommensurabla språkspel.

Galenskapen i ovan idé blir rätt uppenbar för den som läser på vad ”inkommensurabel” betyder.

Ordets innebörd är a) Väsenskild och b) Ojämförbar. På enkel svenska så kan då ingen teori vara mer sann än någon annat, Teoriers ”sanningsgrad” kan alltså inte jämföras. För att förstå det här närmare måste man dock förstå vad dessa människor menar med teori. Här är den definition som anges.

American object known as theory, born between the two world wars or in the crazy 1970s, depending on historical accounts, but definable today as a strange breed of academic market rules, French (and more generally Continental) detachable concepts, campus-based identity politics, and trendy pop culture. s.

Eller på enklare svenska Teori = regel (motiverad av amerikansk politik). Vad många svenska akademiker och journalister inte verkar fatta är att teorierna är skräddarsydda för politiska debatter i dåtidens USA. De har inget som helst värde gällande att lösa problem som finns i Sverige.

Dels har vi inte USA:s problem. Dels så är det bara att titta på hur Cusset redogör för resultatet.

A time of tensions on campus culminating in the harsh PC debates of the 1990s, a time of rhetorical and sometimes vainly lyrical conflicts, were it not for its very real and disastrous number one consequence: the cultural rise and final political triumph of the neoconservatives.

Till och med Cusset själv som stödjer skiten skriver svart på vitt att man inte ens i USA (vars klimat den skräddarsyddes för) fick det resultat man ville ha med ”Theory” Någon som ser paralleller mellan denna neokonservativa uppgång och en viss uppstigande politisk kraft i Sverige och stora delar av Europa.

Är det dags för somliga att lära sig av sina egna misstag snart?

---

Publicerat i Genus, Jämställdhet