Postmodernismen, Imperialismen och Antirasismen – Länkmaraton

Det här inlägget binder samman en mängd inlägg på samma tema för bättre överblick.

Vi kan börja med inläggen om Stephen Hicks presentation av Postmodernismens förklaring. Postmodernismens förklaring Del 1 och del 2. Den förstnänmda tar upp de filosofiska aspekterna, medan sistnämnda mer handlar om de politiska. Jag passar även på att länka till videorecensionen av boken som tar upp postmodernismens självmotsägelser (00.21.30-00-24.00). De här paradoxerna återkommer ständigt när filosofi byggs på skepticism eller relativism.

På detta följer inlägget med lektioner från boken French Theory. Sedan avstickaren om hur Darwin ignorerades i Frankrike med det påföljande inlägget om hur Darwin återupptäcktes i USA. Den sistnämnda med bonusen hur Bruce Springsteens vithet blev ett problem i svensk media. I och med detta når vi ämnet Imperalism för det är ju vad kritik mot vithet handlar om, det historiska förtryck vita antas ha utövat.

Som bonus kommer nedan helt ny video. Ännu fler imperier och dessutom i kronologisk ordning.

Nu kommer vi in på mina inlägg om varför rasifieringsteori är bullshit. Först förkastade jag kritisk vithetsteori och visade hur Postkolonialism förhåller sig till Europas historia. Sedan gick jag vidare till alla dessa förtryckande imperier. Den nyaste videon ni ser ovan är faktiskt på många sätt bättre än de videor jag redan publicerat. Här visas nämligen imperierna i den ordning de uppstod, med bättre uppdelning samt med början 1000 f.kr

Sedan kommer vi in på antirasism och den totala idiot som började när Rädda Barnens Ungdomsförbund började beskriva ickevita som rasifierade. Utöver själva huvudinlägget så passade ja på att citera de mest talande delarna av efterföljande vithetsdebatt 1-5 och vithetsdebatt 6-8. Konsekvenserna av dessa synsätt avhandlade jag i ett inlägg som handlade om rasism mot svenskar och Kimberle Crenshaws Intersektionalism.

Vithetsdebatten visar hur maktanalys inte kan leda till annat än negativa konsekvenser.

I förlängningen landar det hela i resonemangen från de två inläggen om Nima Sanandajis syn på invandring Först hur multikulturalismen är död. Sedan även hur multikulturalismen är en lögn. Hans resonemang kan sammanfattas med konstaterandet att det är omöjligt att garantera alla kulturer lyckas lika bra i det modernistiska projektet. Och då var vi tillbaka vid de första inläggen där Stephen Hicks tog upp upplysning och modernism.

Det tar inte slut där för vi har ju inte nämnt massmedia än. Först har vi mitt GD-inlägg om det postmoderna tillståndet utifrån en artikel av Sanna Rayman. Sedan har vi inläggen som får sina namn från böcker av den forna CBC-journalisten Bernard Goldberg första delen ”Bias” om hur V-journalister gick till Mp och andra delen ”Arrogance” om hur Miljöpartiet från och med 2012 kan kallas MassmediePartiet för 41% av journalisterna föredrar Mp.

 Det finns mer som kan sägas i frågan men i detta inlägg finns redan totalt 16 länkar.

Därmed uppfylls med råge målsättningen med detta inlägg. Nämligen att sammanfoga mina två nyaste GD-inlägg om Sverigelanseringen av Stephen Hicks bok ”Postmodernismens förklaring” med alla närbesläktade inlägg som är relevanta för den debatten. Här kan nytillkomna läsare snabbt sätta sig in i vad som sagts tidigare om effekterna och problemen med postmodernistisk kunskapssyn.

---

Publicerat i Genus