Aktivarum

Tino Sanandaji – Multikulturalismen är död | december 8, 2013

Jag hittade en video där Tino Sanandaji föreläser om multikulturalismen.

Eftersom han närmast geniförklaras när han säger rätt självklara saker så kommer jag här att kommentera hans föreläsning. Det blir både positiva omdömen, mindre positiva omdömen samt rena utvecklingar av resonemangen. Enjoy!

Det är synd att namn på personer som anser multikulturen är död nämns men inte namnen på dess företrädare, här borde Kymlicka nämnas. Nåväl bland det första Tino gör är att definiera vad han inte menar med kultur och vad han menar med kultur.

Vad jag inte menar med kultur är ytliga uttryck för kulturen. Den mat man äter, hur man klär sig, vilka danser man tycker om och hur man dekorerar sitt hem.

Det här inte bara är sant gällande resonemang om etniska grupper.

Det är lika sant om vi diskuterar manlig och kvinnlig kultur. Genusteori tar ofta de mest ytliga uttrycken för kön som bevis på att könen inte är eller behöver vara olika. Man har ingen koll alls på kultur, därav anledningen vi får den informationen från psykologer.

Vad jag menar med kultur är dom informella spelregler som styr samhället. Det handlar om värderingar och det handlar om normer och traditioner.

Kulturer fungerar på ungefär samma sätt som marknadsekonomi. Vissa är mer framgångsrika än andra. Allt fler tar efter vinnarna och förr eller senare kommer den här processen att göra förespråkare av mångfald enormt enormt deprimerade.

Det enda sättet att behålla ”mångfalden” blir med rena tvångsåtgärder.

Tino berättar hur multikulturalismen dött som idé och i dess plats har vi fått anti-antimultikulturalism. Detta beskrivs som en reaktion på all kritik av det multikulturella projektet som i sin tur varit ett konsensusprojekt hos den politiska eliten.

Mona Sahlin sade svensk kultur är bara töntigt, saker som midsommar. Fredrik Reinfeldt har sagt att det ursvenska är barbari, allt gott kommer utifrån.

Nu lite kritik. Tino påstår att våra ledande politiker och journalister inte anammat detta för att de är dumma utan av välvilja. Han beskriver invandringsprojektet som om det saknades planering och svenskar var bara snälla. Det här håller jag inte alls med om.

Jag skulle snarare säga att projektet planerades utanför Sverige.

Högre utbildning i Sverige har i hög grad utländska källor så när projektet trendade amerikanska akademia fick Sverige också en elitgeneration med dessa åsikter. Det handlade dock inte om välvilja utan om att tillhöra en upplyst, modern elit.

Hur vet vi det? Jo fråga dem om de kulturer de talar sig varma för och de antingen ljuger medvetet eller har ingen koll alls. Eftersom de inte motiveras av välvilja så är de helt ointresserade av dessa kulturer och av samma orsak bor de inte nära dem heller.

Tino går vidare och berättar om konsekvenserna ”välviljan” hade

Vad som hände var att det uppkom nazism och skinnskallerörelsen.

Värt att nämnas är att dessa delvis uppkom som en reaktion på s.k. våldsamma invandrargäng. Det här känner alla till via mängden skolor och bilar som har brunnit. Äldre svenskar blev rädda. Unga svenskar blev arga. Eliterna flydde bort från berörda områden.

Eliterna från vänster och höger slog sig samman och krossade nynazismen

De säkrade nog också Sverigedemokraternas framtida segrar genom att helt ignorera de s.k. invandrargängen. Som ni vet pratar man idag inte om invandrargäng utan om utanförskapsområden. Tillfrågade boende anser i regel dessa områden styrs av gängen.

Nu har idén, den här reaktionen mot nazismen muterat till en ointellektuell ideologi där all kritik mot multikulturalismen möts av vrede och hot om social isolering. 

Vilket innebär att ideologin också är antiliberal och antidemokratisk.

Nästa inlägg på temat: Multikulturalismen är inte bara död den är också en lögn.


Publicerat i Genus

14 kommentarer »

  1. ”Som ni vet pratar man idag inte om invandrargäng utan om utanförskapsområden.”
    Haha, det ska jag tala om för T. (du vet vem) nästa gång. Han retar sig på det ordet (utanförskap). Och efter 24 år i Rinkeby så vet han ju en hel del om ämnet.

    Kommentar av Maria — december 8, 2013 @ 4:48 e m

  2. Ett annat mått på svenskars förmodade invandrarfientlighet dök upp i IFAUs rapport Sådan chef, sådan anställd? – Rekryteringsmönster hos invandrade och infödda chefer (Hensvik et al 2009):

    När infödda chefer anställer personer som de tidigare arbetat med är det lika vanligt att de anställer invandrade som infödda personer. Detta resultat antyder att skillnader i nätverk och svårigheter att bedöma sökanden vars bakgrund skiljer sig från den egna kan vara en bidragande orsak till att rekryteringsmönstren skiljer sig åt vid andra rekryteringar.

    Resultaten är anmärkningsvärt stabila och gör troligt att grundresultaten faktiskt fångar ett orsakssamband mellan chefens bakgrund och vilka som anställs.

    Detta stämmer med min egen erfarenhet att när man anställer någon vill man framför allt lägga sig vinn om att hitta någon som kommer att bidra positivt. Många har säkert upplevt hur svårt det kan bli när man råkar rekrytera ‘fel’ person.

    Åtminstone två observationer kompletterar denna på ett intressant sätt:

    1. Kontrollerat för om chef och sökande jobbat ihop tidigare, finner man dock att chefer med invandrarbakgrund fortfarande favoriserar sina egna.

    Däremot är det fortfarande så att sannolikheten att en invandrad arbetstagare väljs är större om också chefen har invandrarbakgrund, särskilt om båda parterna kommer från samma land/region. Vi vet inte anledningen till denna skillnad mellan infödda och invandrade chefer, men en möjlig förklaring skulle kunna vara att människor har en preferens för att ha åtminstone någon kollega med liknande bakgrund (och detta är nästan alltid uppfyllt för infödda chefer).

    Så chefer med invandrarbakgrund har lite tendenser till särbehandling pga ursprung, även när de har mer kunskap om individen. Inte så konstigt, iofs.

    större andel av invandrarcheferna är egenföretagare: 51 procent, jämfört med 7 procent bland de infödda. Övriga chefer med invandrar bakgrund är ofta identifierade via att de har arbetsplatsens högsta lön. Större andelar av de infödda cheferna innehar positioner som i yrkesstatistiken klassificeras som ledningsarbete.

    Ytterligare en indikation på att den ”usträckta hand” Tino talar om faktiskt finns. Det finns en försiktighet, som tenderar att försvinna när individen får en chans att bevisa sig.

    Kommentar av Ulf T — december 8, 2013 @ 5:49 e m

  3. På tal om ingenting… Volvo feat Van Damme reklamen har stadigt fortsatt ticka vidare och ligger nu på över 58 miljoner visningar… inte illa av en svensk lastbilsreklam.

    Kommentar av Aktivarum — december 8, 2013 @ 6:37 e m

  4. Ja jag har bidragit till att sprida reklamfilmen. Lysande reklam (till skillnad från mycket annat som bara är strunt)!

    Kommentar av Maria — december 8, 2013 @ 6:49 e m

  5. Två exempel på företrädare för anti-antimultikulturalism:
    Helle Klein och Alexandra Pascalidou. Oj, så förvånad man blir:
    http://www.expressen.se/nyheter/kritikstorm-mot-dn-annons/

    Kommentar av Maria — december 8, 2013 @ 7:11 e m

  6. […] Detta inlägg är en fortsätting på: Tino Sanandaji – Multikulturalismen är död […]

    Pingback av Tino Sanandaji – Multikulturalismen är en lögn | Aktivarum — december 9, 2013 @ 9:10 f m

  7. Angående ”ytliga” delar av kulturen så var Pascalidou och Mosaik ett bra exempel på förenklingen: antingen tycker du om kebab, eller också är du nazist.

    Kommentar av Kristian — december 10, 2013 @ 3:51 e m

  8. Kristian:

    Hahaha! Ja där har vi utmärkt exempel på hur deras kulturebegrepp ligger på ytan.

    Kommentar av Aktivarum — december 11, 2013 @ 12:27 e m

  9. För oss som rörde oss i skinnskallerörelsen är det här snacket om nazism och skinnskallar bara PK-tjafs. Jag har träffat hundratals skinnskallar och bara en eller kanske två av dem var nazister. Det var ju särskilt under 90-talet som det där tjafset höll på och den skinnskallevågen bestod ju främst av arbetarkillar på vänsterkanten.
    Det var samma sak med medias påhittade polarisering mellan skinnskallar och invandrare. Som inte fanns på 90-talet på annat sätt än att olika gäng såklart hamnar i luven på varandra. Det gällde i högre grad med raggare än med invandrare.
    Inom skinnskallerörelsen finns det politiserade grupper. De största av dem är olika former av vänster
    t.ex. RASH,och SHARP och en mycket liten del är s.k. Boneheads som är nazister. Men den stora massan saknar politisk koppling till sin kultur.
    Skinnskallarnas ursprung är från modsen och det var motstånd mot kommersialismens inom modskulturen som skilde ut dem. Skinnskallarna sökte sig sedan till reggaekulturen och hämtade inspiration från dess s.k. rudeboys och kvinnliga skinnskallar kallas fortfarande för rudegirls. Skinnskallar hängde intimt samman med reggaekulturen ända fram till början av 80-talet.
    I samma veva som filmen Warriors kom så började mer sammanhållna ungdomsgäng att bildas, ofta var det, både i UK och Sverige (Sveriges första skinnskallegäng bildades 1979) var det invandrare som bildade gäng och drog ner på stan för att slåss. Där fanns det ju bara en annan tydligt avskild grupp att slåss med och det var skinnskallarna. Det var så myten om de rasistiska skinnskallarna bildades.

    Under Sveriges verkliga ”nynazismvåg” på 80-talet hade massinvandringen inte startat och det var också i samband med att skinnskallarna blev färre på grund av ovan nämnda bråk/trakasserier av dem. Skinnskallekulturen hade ett uppsving i Sverige under andra halvan av 90-talet, när nazismen och rasismen i princip var försvunnen (organisationerna försvann eller levde kvar som fåmansprojekt) och hade kokat ned till nästan bara SD som inte var nazistiskt eller rasistiskt.

    Skinnskallarnas våldsamhet var också högst överdriven. En del polismyndigheter förde särskild statistik över våldsbrott med skinnskallar inblandade, bland annat stockholmspolisen. Statistiken visade att skinnskallar blev angripna mer än dubbelt så ofta som de var angripare. Oavsett vem som angrep så var det nästan tre gånger så vanligt att skinnskallarnas antagonister var beväpnade än att skinnskallarna var det och skinnskallarna var i nästan 90% av fallen i numerärt underläge. Våldsbrott där skinnskallar var angripare skedde också typiskt sett sent på helgdagskvällar (fyllebråk) , medan de typiskt sett blev angripna tidigt på helgdagskvällar eller på vardagar (hatbrott).

    Kommentar av MJ — december 13, 2013 @ 9:26 f m

  10. MJ:
    Intressant om skinskallar ”från insidan.”
    En subkultur existerar. Dess ytter kännetecken ”stjäls” av de som tycker våld är kul. Det låter bekant.
    Människor anfalls på grund av sitt utseende. Låter också bekant.

    Kommentar av Kristian — december 17, 2013 @ 3:22 e m

  11. Kristian:
    Jag kanske målade upp en för änglalik bild. Skinnskallarnas kultur var framförallt en råbarkad skit-i-allt-kultur. Det var hög status att visa att man verkligen struntade i alla konsekvenser, saker som att supa ner sig och vakna upp i ett annat land, gå in på fel läktare och börja vifta med egna lagets flagga, gå längst in i ungdomsgården där AFA har möte och börja ”heila” osv gav statuspoäng. Att skinnskallar blev angripna var alltså inte alltid för att de söktes upp av de som hade fördomar mot dem, utan också för att de sökte upp situationer där de skulle bli angripna.
    Det fanns vissa hederskodex också som kunde ge negativa statuspoäng. Man slogs inte flera mot en, sparkade inte på den som låg, gav motståndaren tillfälle att fly och använde bara tillhyggen i nödfall. Även detta påverkade ju statistiken som jag nämnde. Det var en utpräglat hederlig, delvis nihilistisk, underlägeskultur.
    Det var en våldsam kultur, men på ett respektabelt sätt. Ett sätt som förutsatte ömsesidighet med de som skulle mötas av våldet.

    För att dra en anekdot:
    Fyra skinnskallar står på en T-banestation och ett gäng håller på att samlas längre ner på perrongen. En av dem tömmer ölflaskan och vänder den till ett tillhygge. En femte skinnskalle kommer framspringande och frågar ”Får jag vara med”, sedan sneglar han på flaskan och säger ”Släpp den där, det ser illa ut”. Killen slänger ner flaskan på spåret och sedan rusar alla fem rakt in i det ansamlande gänget på minst 15 pers.
    Inställningen var att det inte gick att förlora om man slogs ur underläge. Antingen vann man och jagade bort motståndarna, eller så vann man för att man slogs väl trots en omöjlig situation.

    Kommentar av MJ — december 18, 2013 @ 10:02 f m

  12. […] det hela i resonemangen från de två inläggen om Nima Sanandajis syn på invandring Först hur multikulturalismen är död. Sedan även hur multikulturalismen är en lögn. Hans resonemang kan sammanfattas med […]

    Pingback av Postmodernismen, Imperialismen och Antirasismen – Länkmaraton | Aktivarum — april 8, 2014 @ 6:31 e m

  13. Mångkulturalismen har ett högt pris!
    http://www.stureerikssonshemsida.n.nu/sweden-a-victim-of- multiculturalism

    Kommentar av Sture Eriksson — april 19, 2016 @ 10:53 e m


Lämna en kommentar

    aktivarum@gmail.com

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör som 1 383 andra, prenumerera du med.

    Arkiv