Anna Ardin, Ms W, Julian Assange och Åklagarmyndigheten

Är Sveriges rättssäkerhet är satt på undantag så snart en kvinna anklagar en man för något sexrelaterat brott?

Dåvarande arbetsmarknadsminister Littorin bedömde han var  chanslös mot anklagelser om sexköp. Wikileaks frontman Julian Assange anhölls i sin frånvaro för dubbla våldtäkter, till synes på basis av ett telefonsamtal som jouråklagaren hade med en polis som inte hade mer än berättelser att gå på.

Till råga på allt så har både jouråklagaren och en till åklagare gett pressen bekräftelse med följden att Assange även hängdes ut i massmedia, något som tidigare överåklagare Sven-Erik Alhem, som kommenterar fallet i Dagensjuridik, menar kan vara ett brott mot ÅM:s sekretessregler.

Sven-Erik Alhem menar att anhållandebeslutet i sig helt klart omfattas av förundersökningssekretessen.

Uppdatering: RO har nu även anmält jouråklagaren för brott mot sekretessen.

Oskuldspresumptionen som i teorin gäller har i praktiken satts ur spel helt. Anledningen till detta har trots sin enkelhet förbisetts av många. Det beror helt enkelt på att journalister och kommentatorer betraktar anmälan i sig som ett brott och menar att anmälaren skall anses oskyldig tills motsatsen bevisats.

Dvs enligt dem får du inte utgå på något sätt från att anmälan inte är riktig. Att sålunda i detta fall ifrågasätta kvinnorna ifråga var persona non grata. Men detta innebär per automatik ett utgångsläge att den anmälde är skyldig tills motsatsen bevisats. Man kan inte äta kakan och ha den kvar.

”Den som anklagas för våldtäkt bedöms inte sällan enligt principen ingen rök utan eld.” Fredrik Olsson, dagensjuridik.se

Vid logisk analys blir problemet helt uppenbart. Felet alla dessa informationskanaler gör är att betrakta anmälan som ett brott när anmälan i sig inte är något brott.

Torbjörn Jerlerup / Sverige är inte världens navel säger exempelvis: ”När man pratar om Julian Assange säger man att det är fel att han betraktas som skyldig utan rättslig prövning. Men Anna Ardin får behandlas som skit utan att någon av dessa bloggarna ger henne samma rätt till prövning.”

Rättslig prövning? Ardin är inte under någon rättslig prövning, hon har inte begått något brott som kan prövas rättsligt. Ett rättsfall är inte en prövning av den som anmäler. Endast en prövning av den som är anmäld. Torbjörn Jerlerup ger ett lika falskt intryck som vissa tidningar.

Däremot så är nu Anna Ardin under samma ickerättsliga prövning som Julian Assange hamnade i. Nämligen offentlighetens prövning.

Vem bär skulden för detta? Svaret är enkelt, det är troligen Ardin själv som startade cirkusen genom att gå till Expressen med den andra kvinnans historia. Ardins egen historia hade inte hamnat i världspressen och ofredande faller heller inte under allmänt åtal så anmälan var på hennes initiativ.

Att uppmuntra kvinnor att anmäla vad de tycker är ofredande är även något Ardin som jämställdhetsansvarig hos Uppsala Universitet har jobbat med. Hon har föreläst på ämnet så det är helt osannolikt hon inte visste vad som gällde från första början.

Vidare så verkar det råda en viss förvirring gällande allvaret med en våldtäktsanmälan på internationell nivå.

Al Jazeeras reporter visade hög kompetens i denna fråga:

-How is it possible such a serious mistake ”with the… defamation implications it has on Mr Assange was made?”

Uhh… You cant call it a mistake because the prosecutor in question has to make decisions on the information avaible at the moment of decision.

*Även om misstag skedde under normala rutiner är det ett misstag. Att vilja hävda att bara man gör som vanligt så är ett misstag inte att betrakta som ett misstag är bara semantik.

*Enligt Alhem är det fel att åklagare bekräftade anhållan för massmedia. Han menar det t o m kan ha begåtts sekretessbrott när information om anhållan hamnade i media

*Att en våldtäktsanmälan med anhållan slängs ut och dras in utan att man ens har pratat med den anklagade är knappast normalt.

Som Dagensjuridik påpekar: ”Assange uppger att han och Wikileaks skadats av rapporteringen, vilket torde vara ett understatement med tanke på att Google sedan nyheten spreds registrerat över en miljon sökningar på kombinationen ”Assange” och ”rape”.”

Det speciella med detta fall är att det sker inför världspressens granskning. Inte bara den svenska pressens.

”We can see that, time after time, prosecutors don’t follow the Swedish objectivity laws,” Johann Binninge, founder of the Organisation for Safe Legal Proceedings, told CNN.”CNN Europe

”Both women reported that they had been involved in consensual sexual relationships with Assange, but each reported a separate non-consensual incident of a similar character in which Assange allegedly had sex with them without using a condom.” The Guardian UK

Om detta stämmer skall alltså svenska åklagarmyndigheten ta ställning till om kondomvägran under frivillig sexakt är åtalbart.

En logisk konsekvens av The Guardians uppgifter är också skvaller om detta rör sig om groupies-sex eller rivalitet med triangeldrama som följd. Inte heller här gäller oskuldspresumtionen. Att vara groupie och ha groupies-sex med den person som är föremål för beundran är inget brott.

Beteendet är välkänt hos kvinnliga fans till manliga rockstjärnor. Assange har getts rockstjärnestatus av massmedia. ”Julian Assange var ju i Sverige förra helgen, på ett seminarium arrangerat av Broderskap. Jag var där. Det var värsta hajpen, Assange är som en rockstjärna.”

Uppdatering: Nu styrks även denna tes, se nedan video. Sista kommentaren är att nu tror inte folket nära Assange på en konspiration längre, anmälan härleds ”female jealousy and anger”

Ingen av kvinnorna polisanmälde det inträffade på en gång, det var först när de pratade om varandras sex med samma man som polisen kopplades in.

Att polisen bedömde dem som trovärdiga säger egentligen ingenting. Ardin vet precis vad man skall säga. Hon har arbetat med detta, sannolikt coachat kvinnor som gör sådana här anmälningar. De hade pratat ihop sig innan de gick till polisen och stöttade varandra. Systerskap är makt.

”Defending its decision, the Swedish national prosecutors’ office said in a statement that chief prosecutor Eva Finne, who withdrew the warrant, had ”more information available to decide on Saturday than the duty prosecutor on Friday evening.” BBC News Europe.

Bloggen Morgonsur skriver om Assange och svenska rättsväsendet.

”Ingen hade förstås brytt sig om åklagarnas av överheten beordrade hårda linje i sexualmoralens tjänst nu heller, om det inte varit så olyckligt att den märkliga svenska kulturen (som innebär att varje privat kränkning också måste vara ett fall för rättsväsendet) råkade krocka med en internationellt känd person”

”Och vi i Sverige är ju som bekant väldigt känsliga för vad folk tycker om oss i omvärlden. Förvåningen över att internationell press istället för att applådera vår moderna sexualbrottshantering undrar vad i hela fridens namn det svenska rättsväsendet håller på med kommer nog som en chock för många rättrådiga svenskar.”

Assanges budskap och titeln på seminariet hos kristna socialdemokrater var att krigets första offer är sanningen.

Det är intressant att så många bloggar är emot att sanningen i denna, för Sverige i allmänhet och rättsväsendet i synnerhet, pinsamma historia publiceras. Aktivarum anklagas för att ha outat en kvinna som anmält våldtäkt. Detta är dubbelt fel, det är ingen våldtäkt längre och det var inte den kvinnan.

Avslutningvis är frågan varför man överhuvudtaget rubricerade det som våldtäkt? Ett tänkbart svar är att de andra brotten inte faller under allmänt åtal och Miss W ville bara prata med polisen. Genom att göra det till våldtäkt tvingade man fram en anmälan, nu skall Finné ta ställning till vilket brott det kan vara.

Men även när hon bestämt om det är ett brott , och vilket, så återstår för åklagaren att få honom dömd i domstol. Nyckelordet är domstol!

Och även om han döms för ofredande (som de flesta inte ens verkar förstå vad det praktiskt betyder) så är den domen i sig inte en hundradel av den skada som mediestormen orsakade. Vi talar om några dagsböter, som Assange hade betalat utan att någon fick höra ett ord om det.

Vad Al Jazeeras reporter å sin sida menar med ”defamation implications” mycket större personlig och ekonomisk förlust än att dömas för ofredande. Allt för att svenska offentligheten lyssnat på radikalfeminister som skapat iden att det är den som anmäler brott som är den som prövas i rätten.

Vi har fått beröm för vad vi skrivit, vi har också fått kritik för vad vi skrivit. Däremot har kritikerna inte visat den minsta vilja att undersöka vad som är sant.

Avslutningvis har de heller inte kommit med den minsta belägg för att vad vi publicerat varit osant. Tills de gör det så får deras kritik betraktas som ideologisk, inte saklig. Huruvida det är ideologiskt att kräva bättre rättssäkerhet än så här är upp till läsarna att besvara.

Beträffande vad en anmälan om sexuella trakasserier kan innebära enligt den ideologiska utbildning som Ardin företräder så rekommenderas denna läsning. For the international crowd, Nicholas John Mead is still a great source.

Ingrid Carlqvists blogg berättar om BBC Radios sändning.

”Reportern från Washington Post trodde jag skojade med honom när jag berättade hur det går till, säger Johann Binninge. När han fick klart för sig att jag var helt allvarlig, att det inte behövs mer än en kvinnas ord för att polisen ska gripa en våldtäktsanklagad man, sa han: ”Men herregud, är ni helt crazy? Det är ju värre än Irak under Saddan Hussein …”

”Jo tack, vi är några stycken som är medvetna om det!”

Uppdatering: Nu får vi se om det blir någon dementi. Anna Ardin har åter öppnat en av sina bloggar.

Diskursen fortsätter i nästa inlägg.

https://aktivarum.wordpress.com/2010/08/24/assange-gate-sexdebatt-rattsdebatt-och-pressdebatt/

---

Publicerat i Assange-fallet
Tags: alhem, anna ardin, assange rape, Assange våldtäkt, assange-gate, eva finne, Littorin, Lysén, radical feminism, radikal feminism, rosander, rosander assange, wikileaks rape, wikileaks våldtäkt